Berättelsen om Sasha

Ledarskap 2042

Avslutningsvis kommer vi beskriva en dag i en ledares liv år 2042. Då har de flesta företag anpassat sig till industri 4.0 och kanske även till 5.0. Somliga pratar om att vi har passerat även dessa stadium och att vi så sakta börja närma oss det som den ryska fysikern Kardachev kallade för Civilisation 1.0. Vissa skulle säga att det stämmer speciellt för den ledare som vi ska prata med idag.

Sasha är 33 år och en av Sverige yngsta börs-VDar. Hon är född i Luleå och bor där fortfarande även om huvudkontoret på hennes företag ligger i Lund. Hon är alltså en av de första 10-orna i ledande ställning i ett stort företag, ett företag hon startade själv för närmare 15 år sedan. 10-orna var en generation som utmärkte sig redan i de studier som Quattroporte gjorde på det tuffa 20-talet.

Hon har enligt egen utsaga aldrig besökt kontoret fysiskt. Dels av miljöskäl, men också för att det på 2040-talet känns mindre angeläget att lämna en extremt effektiv och upplevelserik post-fysisk värld till förmån för en lågupplöst verklighet – som man brukar säga.

Hej Sasha, trevligt att träffa dig! Kan du berätta lite om din bakgrund?

Visst jag hade det inte så kul i skolan eftersom jag har en lättare neuropsykatrisk variation. Det gjorde det svårt för mig att hävda mig i sociala sammanhang. Under 10 år i grundskolan och gymnasiet var det aldrig nå - gon som ville äta lunch eller umgås med mig. Min mamma tyckte synd om mig och hämtade mig ofta och vi gick vi och åt tillsammans flera gånger i veckan. Jag var ensam. Men samtidigt hade jag lätt för mig i skolan. Mycket lätt. Inget var svårt. Förutom möjligtvis slöjd.

– När jag väl började universitet ändrades mycket och jag hittade min grej. Som du kanske vet startade jag mitt första miljonföretag när jag var 20 år. Den byggde på en helt ny process med uppskalning. Att skapa vackra ting speciellt anpassade på individnivå. Bolaget köptes upp av IKEA och gjorde mig ekonomiskt oberoende innan jag fyllt 23 år. En tidpunkt då jag redan startat det företag där jag nu verkar.

Imponerande. Men stämmer det du beskriver? Det känns litet som en fabricerad historia. Vissa personer, bland annat några av dina medarbetare påstår att de aldrig träffat dig. Och det är notoriskt svårt att hitta någon av dina skoloch studiekamrater som kan komma ihåg dig överhuvudtaget.

– Inte konstigt att de personer du nämner mig inte kommer ihåg mig. Jag var mycket introvert. Nästan osynlig för vissa.

Det finns, om jag får vara tydlig, de som menar att du inte existerar, att Sasha bara är ett kännande artificiellt system. Du är helt enkelt en cobot som utvecklats till den perfekta ledaren. Med hårdkodade värderingar och en högt stående moral och etik.

– Jag tycker att dina frågor avslöjar mer om dig än om mig. Skulle det spela någon roll om jag nu vore en robot, en människa eller någonstans mitt emellan? Som du vet har det varit möjligt att förstärka kognitiva och fysiska förmågor med hjälp av AI under lång tid nu. Både med hjälp av inopererade chip och tekniska hjälpmedel. Jag ser mig själv som en människa.

På något sätt påminner din fixering med den tid då det var extremt viktigt att klassificera människor i en könsstereotyp. Helt passé.

Vad jag är spelar väl mindre roll än vad jag har åstadkommit. Med det sagt ska du inte ta för givet att jag är en AI-skapelse.

Det finns ju som du vet en etisk debatt idag om post-humanismen kommer att ta död på mänskligheten på längre sikt. Det vill säga att det finns en unik mänsklig essens som vi bör slå vakt om. Är inte det viktigt för dig?

– Ja, men den typen av pseudo-intellektuella diskussioner kan vi kanske lämna i just denna intervju. Vi skulle tala om ledarskap inte om post-humanismens konsekvenser.

Vad är den största skillnaden mellan ditt ledarskap, och hur det var på

2020- talet?

– Tidsperspektivet. Jag är aktivist och innovatör och försöker få min ledningsgrupp att se bortom nästa kvartal, år och till och med bortom vår livstid. Mitt perspektiv är hur vi vill bli ihågkomna om 60 år. Som några som gjorde någonting värdefullt och unikt. Vi har en öppen dialog och det är en icke-hierarkisk, interdisciplinär ledningsgrupp. Allas synpunkter är lika viktiga och det är ok att ändra ståndpunkt. Sedan har vi förstås helt andra verktyg idag än vad som fanns på 20-talet. Jag kan tillsammans med ledningsgruppen utforska frågeställningar och scenarion som förr hade tagit månader att genomföra. Om det ens hade varit möjligt.

Är inte ditt främsta ansvar att se till att företaget går bra och skapar värde för aktieägarna?

– Ja, det är det jag gör. Den affärsplan och ursprungsidé som jag formulerade för mitt första bolag är egentligen den plattform som burit mig vidare i min gärning som ledare. Att skapa objekt och tjänster som aldrig kommer att minska i värde och kommer att leva om inte för evigt så långt bortom vår livstid. Tänk exempelvis på vår omsorgsrobot Ethel, som hela tiden uppdateras och anpassas efter din personlighet och dina behov. Till och med estetiskt. Den löste många av de problem med rekrytering som vi plågades av i vård och omsorg under 10- och 20-talen. En Ethel har ingen livslängd och kan följa med dig under hela ditt liv om du önskar. Den kommer sörja dig om du väljer att gå bort och även bära ditt minne vidare. Till nästa användare. Du blir en del av ett större kretslopp.

– Det går att parallellt driva en effektiv verksamhet som också är meningsfull i ett större perspektiv.

Om du skulle kunna sända ett meddelande till 20-talets ledare; vad skulle du vilja säga till dem?

– Det viktigaste är din vision. Inte hur den ska uppfyllas. Om du har ett kreativt och smart team kommer ni att hitta lösningen. Även på de problem som verkar olösliga.

– Ha en tydlig idé hur din verksamhet kommer att göra gott på längre sikt.

– Inse att de stora problem som ni möter idag kommer att gå att lösa, men du och din ledningsgrupp saknar ofta ett språk för att beskriva det som krävs. Vem hade kunnat begripliggöra sociala medier på 80-talet och den brain-to-brain kommunikation som vi har idag på 40-talet? Väldigt få.

– Inse att medarbetarna är allt. På 20-talet började vi att förstå att vi stod framför en global brist på humankapital. Gör allt för att hitta rätt medarbetare och låt dem vara med i en ständig läranderesa.

– Se teknologier som en möjlighet. Inte ett hot. Arbeta tillsammans med AI-system. Ställ inte AI-mot människa.

Sasha undrar:

Kan jag ställa en fråga till dig?

Visst!

– Är inte du journalistroboten AGENDA2040 där public service värderingar kring opartiskhet är inkodade? Som jag faktiskt vad med och utvecklade. Ett verktyg att minska den ökande polariseringen och agenda-setting journalistik som var ett problem på 20 och 30-talet.

Jag vet inte

Vad synd! Jag hade gärna träffat dig nästa gång du besöker Luleå. För jag finns.