kors och tvärs på öland

Text och bild: Kjell Mazetti

Efter en två år lång förberedelse kunde Anders Rapp på måndagen den 13 juni äntligen hälsa ett drygt 30-tal intresserade motorcykelåkande frimurare välkomna till Kalmar och Öland. Redan 2019 hade Anders fått uppdraget att ordna med kommande års aktivitet, som av coronaskäl ställdes in både 2020 och 2021.

Men återseendets glädje blev desto större när man nu återigen i vecka 24 kunde se fram mot några dagars mc-åkande, umgänge och intressanta upplevelser.

Men välkomstkänslan på Öland förbyttes dessvärre i nedstämning eftersom tre av de mycket aktiva bröderna hade parkerat sina motorcyklar för gott. De tre, Bo Lextorp, Björne Kölvik och Michael Karmann gavs en tyst minut som avslutades med en dikt av frimurarpoeten Bo Setterlind. Måndagskvällen ägnades åt samtal om de senaste åren och frimureriska spörsmål.

På tisdagsmorgonen ställdes färden över den drygt sex kilometer långa bron till Öland och via den västra kustvägen körde man mot Norra udden och fyren Långe Erik. Anders Rapp hade planerat vägvalet så att den av turister hårt trafikerade väg 136 skulle undvikas. Vi fick därför en fantastisk resa på en spikrak gammal järnvägsbank och mellan färister på kurviga vägar med betande kossor som medtrafikanter. Byxelkrok med lunchuppehåll nåddes utan besvär och den korta sträckan till fots för att nå fyren Långe Erik var snabbt avklarad. Efter besöket på väg till Trollskogen gjordes ett stopp för att närmare titta på de underbara vita skogsliljorna i diket, väl värda ett foto, ja till och med en närbild.

De nästan 200 stegen upp till lanterninen på Långe Jan var det ingen i mc-kläder som ville pröva på denna heta sommardag.

Öländska världsarv

Resan till Kalmar längs östra sidan av norra Öland var en njutbar upplevelse för en motorcyklist och vykortet med de sju väderkvarnarna togs av både kameror och telefoner.

Även på onsdagen startade man med fulltankade hojar och denna morgon blev det öländska alvaret en av upplevelserna. Det går två vägar tvärs genom detta öländska världsarv och vi passerade Möckelmosse som var helt uttorkad, där man byggde en rastplats för besökande. Efter andra korsandet fortsatte vi på östra sidan ner till Eketorps borg och vandrade in i 300-talets försvarsverk. Inne i borgen möttes vi av en bagerska som visade hur man med kornmjöl bakade bröd för att bevara kornet vintern igenom. Man kunde också brygga öl, men det var ingen som trodde på den konserveringsmetoden.

Färden fortsatte till Ottenby och fyren Långe Jan, men det var ingen som ens funderade på att i varma kläder denna soliga dag klättra de nästan 200 trappstegen för att njuta av utsikten. Det blev istället restaurangen Fågel blå som lockade med öländsk lufsa till lunch eller stekt strömming (här kallad sill) som fångade intresset.

På väg tillbaka till Kalmar stannade vi till vid Karl X Gustafs mur som löper tvärs över hela södra Öland för att hindra allmogen att jaga kungens hjortar eller som någon sa: de flesta bygger murar för att hindra från att komma in, denna mur för att hindra hjortar att komma ut…

Lunchen på Kläckeberga gård som Per Dahlberg och hans husfru Ellika bjöd på var utsökt. Bröderna Magnus Thorén, Kenneth Jönsson, Christer Lindfors och Lennart Hallme tog för sig.

Öster om Helsingfors

På kvällen välkomnades bröderna av ordförande mästaren i S:t Johanneslogen Carl, Mattias Mild, som guidade en visning av frimurarhuset i Kalmar med hänsyn till de olika brödernas gradtillhörighet och därefter samlades vi till en supé med information, eller ett slags årsmöte med god mat och tillbehör. Vi enades om att tacka ja till Måns Öhmans inbjudan att besöka Gotland 2023 och bland annat delta i S:t Johanneslogen Nicolaus högtidsdag som äger rum ”vår vecka”. Kenneth Jönsson och bröderna från den östra rikshalvan (Stor Capitlet) ville året efter ha en träff i Finland, närmare bestämt i Borgå som ligger öster om Helsingfors och alla ser fram emot att 2024 dra österut.

Torsdagen blev en annorlunda dag som började med en sovmorgon. Denna dag var vi inbjudna att besöka frimurarbroder Per Dahlberg på Kläckeberga gård som han under 20 år renoverat och återställt till 1780-talets utseende. När vi kom fram till Kläckeberga kyrka bestämdes att det traditionella kyrkobesöket skulle äga rum. När motorcyklarna parkerats upptäckte någon att en begravningsbil lämnade platsen och frågan ställdes om vi verkligen kunde gå in om det stod en kista i kyrkan. Undertecknad som har god erfarenhet av situationen gick för att kolla läget. När jag kom in i kyrkan upptäckte jag en ung vaktmästare med en kvinnlig kollega som stod på var sin sida om kistan och ropade på hjälp. De orkade inte lyfta kistan. Tillsammans med en broder gick jag fram och vi hjälpte till att ställa den tunga kistan på de bockar den skulle stå på under begravningsakten senare på dagen. Jag frågade om det var OK att vi besökte kyrkan och fick klartecken att hela gänget var inbjudna att bland allt vackert se det fantastiskt målade trätaket som hade ersatt de murade valven efter en brand på 1800-talet.

På årets gruppbild med Ellika och Per Dahlberg längst fram är även undertecknad med, för Bengt Bengtsson, Riddare och kommendör, som haft en lekkompis boende på Kläckeberga gård, övertalades att ta bilden.

De Eckleffska akterna

På Kläckeberga gårds trappa stod Per Dahlberg iklädd en ämbetsmannadräkt från 1780-talet och vi fick uppleva en fantastisk tidsresa genom de sekler som Per Dahlberg arbetade sig igenom för att återskapa mangårdsbyggnaden i 1700-talets skick. Riddaren och kommendören Bengt Bengtsson som vuxit upp i Kläckeberga erkände gärna de små skraptecken på en kakelugn som han som pojke tillsammans med gårdens egen son, hans dåvarande lekkamrat, åstadkommit.

Besöket på Kläckeberga blev en inledning till torsdagskvällens illustrerade föredrag som Kalmarbröderna bjöd på. Med några scener ur en reception i grad I som den redovisades i de Eckleffska akterna, som ledsagade berättarens text fick vi en god beskrivning av både det som skiljer men framför allt vilket kulturarv som finns i våra strikta traditioner och ritualer.

Kvällen avslutades med en traditionell brödramåltid och som ett litet tack till kalmarbröderna överlämnades en bordsflagga med Rasslande Kedjans logga.

Förutom kvällens insamling till caritas kommer hela överskottet av veckans avgifter från bröderna, drygt 8 000 kronor att som seden bjuder överlämnas som ett varmt och broderligt tack till Caritas i Kalmar Frimurarsamfällighet. X

Torsdagskvällens föredrag om hur en mottagning av en ny medlem gick till enligt de Eckleffska akterna illustrerades av Kalmarfrimurare iklädda tidsenliga kläder. Från vänster: Per Dahlberg, föredragshållaren Lars Ankarsand amanuens till OM, Per-Jakob Wiberg, Magnus Theander TMkf , Mattias Mild OM i SJL Carl, bakom honom kvällens Uno Magnusson, Kristoffer Lindkvist FCM , Kjell Kappers, Carl-Petter Lindén fOM, Carl Asp logekoordinator. På läktaren medverkade också Attila Gracza FMkf och Georg Gustafsson som deltog men inte hade historiska utstyrslar.