8 minute read
Ett festligt besök i Berlin
Text & Bild: Baldur Baldursson, Max Thimmig, Karl Lorentzon
Det är knappast någon nyhet att frimureriet beskrivs som en resa. Som regel brukar vi bröder då tänka på en inre resa, resan mot att bli en hel och bättre människa. Under pandemin med alla reserestriktioner och annat elände, hamnade fokus kanske än mer på denna inre resa. När restriktionerna äntligen hävdes under 2022 bestämde sig de fyra ämbetsmännen från talmanskedjan i Den Nordiska Första Sankt Johannislogen för att komplettera denna inre resa med en fysisk sådan. Resan gick till Berlin.
En förutsättning för resan var en händelse som inträffade den 21 mars 1772 i den del av världen som då hette Ostpreussen och närmare bestämt i staden Königsberg. Där undertecknades stiftelseurkunden för Johanneslogen Zum Todtenkopf. Intresset för de frimureriska tänkesätten var stort och bara tre år senare avknoppades en del av verksamheten och systerlogen Zum Phönix grundades. Efter Napoleonkrigen sjönk emellertid medlemsantalen och de båda logerna sökte sig till varandra igen och skapade 1832 logen Zum Todtenkopf und Phönix, eller Tophix som den kallas i folkmun. Logen tillhör idag Stora Landslogen i Tyskland (Große Landesloge der Freimaurer von Deutschland), som också är ett tiogradigt frimureri, som vilar på kristen grund, med nära band till vårt eget svenska system.
Tyska frimureriet
Den förenade logen fortsatte bedriva sin verksamhet i Königsberg. Det skedde bland annat genom den mycket produktive brodern och berömde läkaren Otto Hieber. Han recipierade 1869 och blev ordförande mästare i Tophix 1885, en post som han kom att inneha under 37 år. Under denna tid skrev han tal och böcker med vilka han påverkade det tyska frimureriet. Än idag har hans skrifter en stor betydelse för våra tyska bröder. Han var hedersmedlem i ett stort antal loger, däribland vår egen Nordiska Första där kung Gustav V hedrade honom med denna titel.
Likt övriga tyska loger stötte Tophix på problem under 1930-talet. Som en direkt följd av nationalsocialisternas maktövertagande förbjöds logen 1934. Logehuset blev utsatt för en husrannsakan och dokument med mera konfiskerades. Bröderna protesterade vilket ledde till att logens dåvarande ordförande mästare Julius Perry greps och han avled något år senare. Det är ingen överdrift att påstå att Tophix och det tyska frimureriet därefter inledde en lång ökenvandring.
Bytte namn
Inte långt efter den tyska kapitulationen i maj 1945 återupptogs arbetet i logen. Eftersom Königsberg införlivades med Sovjetunionen och därmed bytte namn till Kaliningrad (det inträffade 1946) och inte längre var tyskt, skedde återupprättandet av logens verksamhet bland Berlins ruiner. Trots den ofrivilliga flytten västerut var fortfarande 37 bröder från Königsberg medlemmar i logen 1949. Femton år senare (1965) kunde logen flytta till de lokaler i Berlinstadsdelen Dalhem där de idag bedriver sin verksamhet tillsammans med andra loger i samma system.
Under ett par soliga dagar i april 2022 träffades ett stort antal bröder – däribland fyra talmän från Nordiska Första – i logelokalen för att fira att Tophix varit verksam i 250 år och samtidigt minnas alla de vedermödor som logen fått utstå.
Välordnat jubileum
Vår resa inleddes redan på torsdagen den 21 april då vi förväntansfulla landade på den nya flygplatsen Berlin-Brandenburg. Direkt blev vi omhändertagna av ceremonimästaren i Tophix, broder Marian Lau, som underhöll med sparris och goda viner. Vår vistelse sammanföll nämligen med den tyska sparrissäsongen vilket är något alldeles extra. Dagen därpå tillbringades i den tyska huvudstaden med besök på bland annat det återuppbyggda Berliner Stadtschloß, DDR-museet och Kaiser Wilhelm Gedächtniskirche där vi beskådade Stalingradmadonnan, vilket var en känslosam stund för samtliga bröder.
Tophix 250-årsfirande inleddes under fredagseftermiddagen den 22 april i logehuset i Dalhem. Över 150 deltagare med respektive var samlade. Däribland fanns ditresta bröder från andra loger i Berlin, Tyskland, Österrike, Sverige och England. Efter Sektempfang inleddes ett mycket intressant och väl förberett föredrag om den tidigare nämnda brodern Otto Hieber och därmed även logens historia. Vi bjöds därefter på en enastående middag i form av Berliner-buffé med klassiska berlinska rätter såsom kalvlever, mett (råbiff på fläsk)och den mer moderna currykorven.
Många gäster
På lördagen inleddes programmet tidigt och frackflugorna knöts i vårsolen på balkongen i Mitte. Logen i Dalhem påbörjades redan klockan tio på förmiddagen med bröder närvarande från 44 olika loger. Logelokalen var modern men traditionsenlig och stämningsfull. Musiken var nykomponerad för logetillfället av logens egen musikföreståndare, Alexander Hacke. Broder Hacke är känd för en svensk publik, bland annat genom bandet Einstürzende Neubauten där han är en av frontfigurerna.
Bland de många gästerna syntes den tyska frimurareordens stormästare Uwe Matthes, Stora Landslogens Landesgroßmeister (motsvarande provinsialmästare) Horst Reimann, kapitelmästare Klaus Julian Rasch och ordförande mästaren för Andreaslogen Indissolubilis (vänloge med Nordiska Cirkeln) Paul Schmitz. Under högtidslogen avgick även ordförande mästaren i Tophix, Friedrich Deiters, som efter nio år på posten överlämnade ordförandeklubban till Ralf Hasford.
Den som besöker loger i utlandet behöver inte oroa sig för att genomföra ritualen ”på rätt sätt”. Alla loger har sin karaktär och sina egenheter och det finns inte något uppenbart rätt eller fel. Det gäller bara att vara ödmjuk inför detta faktum. Exempelvis bar många tyska bröder cylinderhatt under logen, något som vi inte använder oss av särskilt mycket i Sverige. En annan tradition var att de tyska bröderna enbart bär regalierna för sin högst innehavda grad i johannesskedet, något som skapade viss förvirring bland oss svenskar. De olika sederna ger dock en större inblick och förståelse för frimureriet.
Ostpreussiskt ursprung
Efter den högtidliga logen var det dags för måltidsloge under festliga och avslappnade former. Enligt traditionen mindes logen sitt ostpreussiska ursprung och det serverades Königsberger Klopse med honungssnapsen Bärenfange. Vi fick även högtidligen höra den tyska nationalsången till fäderneslandets ära. Kriget i Ukraina kastade sin skugga över den nye ordförande mästarens tal och denne framhöll logens strävan att hedra traditionen från och minnet av Königsberg, utan att för den skull göra anspråk på att vilja återförena dagens Kaliningrad med Förbundsrepubliken. En hälsning från Berlins borgmästare och från en förening från dagens Kaliningrad framfördes, liksom hälsningar från samtliga närvarande loger. Vi fick även lära oss skåla på tyskt frimurarevis med de handblåsta frimurarglas, Kanone, som varje gäst fick med sig som minne av jubileet.
Efter målstidslogen blev det en paus i programmet och den gode brodern Axel Funke förbarmade sig över de vilsna bröderna från Norden och England som medtogs på en naturupplevelse. Stegen gick genom det grönskande Berlin till en biergarten vid namn Eierschale (Äggskalet; fritt översatt) där vi i solsken och prunkande grönska fick möjlighet att reflektera över likheter och skillnader i vårt brödraskap. Efter ett par timmar i solen begav vi oss tillbaka till logehuset där vi avnjöt en utsökt middag. Vi fick även lyssna på vacker musik i form av Beethovens Pathetique (pianosonat nr 8) framförd av den briljante konsertpianisten Hartmut Leistritz. Kvällen avslutades med att broder Jan Wandrey visade oss Berlinbrödernas fantastiska frimurarhus.
Våren i Berlin
Resan och upplevelserna var inte över utan även söndagen bjöd på strålande väder med fantastiska upplevelser. Vi styrde tidigt kosan mot Berlins stadspark, Tiergarten, där vi strosade förbi ett antal kända minnesmärken. Bland dessa kan nämnas riksdagshuset, det sovjetiska minnesmärket över de soldater som stupade vid slutstriderna i Berlin och Siegessäule, det tyska minnesmärket till minne av segern över Frankrike 1871 då Tyskland enades. Vi besökte även museet över det tyska motståndet mot nazisterna i Bendlerblock och höll en tyst minut vid platsen där en del av huvudmännen för attentatet mot Adolf Hitler den 20 juli 1944 arkebuserades, däribland Claus Graf von Stauffenberg. Dagen bjöd även på en gemytlig lunch i en av Tiergartens berömda biergarten.
Under den helg vi fick fira med Tophix upplevde vi ett genuint broderskap. Med det menar vi att vi blev viktigare än den moderna individualismens jag. Om vi alltid förblir ett jag inskränkes vår värld och blir inte annat än den gräsplätt vi står på. Utbytet som vi upplevde berikade oss och vi tar med oss många goda minnen där broderskap, vänlighet, generositet och ömsesidigt intresse blir byggstenar för oss att ta med hem till vårt eget andliga husbygge. Många kontakter knöts under helgen för framtida besök i andra loger men det fanns även en stark vilja och önskan från många bröder vi träffade att besöka Sverige och våra loger.
Fantastisk helg
Det är ingen överdrift att säga att denna resa uppfyllde dessa våra förväntningar med råge. Vi upplevde en fantastisk helg i Berlin. Vi vill tacka våra tyska bröder som på ett mycket hjärtligt och broderligt sätt gav oss en minnesvärd upplevelse med en oöverträffad gästfrihet.
I Jesaja 6:8 läser vi:
Och jag hörde Herren tala, och han sade: ”Vem skall jag sända. Och vem vill vara vår budbärare?” Och jag sade: ”Se, här är jag, sänd mig!”.
När vi reser ut i världen och besöker andra länder och loger är vi ambassadörer för vår egen loge. Den gåvan att få vara budbärare för vårt system och vår uråldriga loge, samtidigt som man tar med sig intryck hem som kommer alla till godo förpliktar, men ger även en känsla av ömsesidig stolthet att få vara en del av ett större sammanhang och ett levande europeiskt kulturarv.
Talmännen i den Nordiska Första Sankt Johanneslogen säger: ”Herzlichen dank an unsere deutsche Brüder”. X
