Samling kring caritas i Stamhuset

text & Bild: Lars Klingström

Tänkvärt, roande och stimulerande. Det caritasseminarium som genomfördes i stamhuset den 18–19 april samlade ett 80tal bröder från båda sidor Östersjön. Efter två intensiva dagar kunde de åka hem med mängder av nya idéer och impulser.

– Barmhärtigheten är vår kanske viktigaste dygd som frimurare, sade Stormästaren, Christer Persson, när han hälsade välkommen. med caritasarbetet stödjer vi såväl viktiga samhällsfunktioner som bröder i livets olika skeden. inte minst stärker det samhörigheten i vår orden.

Arbetar med välgörenhet

Det var ett omfattande program som barmhärtighetsdirektoriet tillsammans med ordens närstående stiftelser hade satt samman. under den övergripande rubriken Att göra skillnad behandlades tre olika aspekter på Svenska Frimurare ordens caritasverksamhet: varför barmhärtighet är ett nyckelbegrepp, hur frimurarna arbetar med välgörenhet samt praktiska exempel. ordens högste prelat, Johnny Hagberg, tog inledningsvis upp den välkända berättelsen om den barmhärtige samariern: medan andra bara gick förbi mannen som låg skadad på marken, gav samariern honom hjälp.

– Det är en berättelse som är minst lika giltig idag som den var för 2 000 år sedan, konstaterade han. det finns oändligt många orsaker till att människor ibland i livet behöver hjälp och stöd. därför är Jesus uppmaning om att, likt samariern, visa medkänsla evig. Som vi vet är det också en central del av kristendomen: ”Gå du och gör som han!”

Johnny Hagberg påminde också om att kärleken till nästan och barmhärtigheten är en av frimureriets hörnstenar.

– Vi behöver den som en agenda i våra liv. När vi kan se vår nästa som en like, då gör det skillnad. om fler människor skulle följa samarierns exempel skulle mycket i vårt samhälle se helt annorlunda och mycket bättre ut.

Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrik vid Karolinska institutet, höll ett livligt uppskattat föredrag om hur man kan förbättra sin hjärnhälsa och förebygga demens.

Kristet perspektiv

I det följande passet belystes frågan om barmhärtighet ur ett kristet perspektiv ytterligare.

Elisabeth Christiansson drake, lektor i teologi och forskare vid Marie Cederschiölds högskola, konstaterade att barmhärtighet är en viktig del av den kristna tron.

– Men den har haft olika tolkningar genom tiderna. Martin Luther såg den som Guds lag som det var människans plikt att följa. På 1800-talet sågs kyrkans barmhärtighet i form av diakoni som ett medel att leda människor till frälsning. Från 1960-talet och framåt är diakoni mer en form av kristen omsorg som ska bidra till ett gott samhälle.

Tom Randgard, kyrkoherde i Burträsk, byggde sin presentation på Johannes evangeliets berättelse om äktenskapsbryterskan. man satte där Jesus på prov med en kvinna som enligt lagen skulle stenas, men han svarade med de berömda orden: ”den av er som är fri från synd ska kasta första stenen”. Alla avlägsnade sig då och Jesus blev ensam med kvinnan och bad henne att gå sin väg och inte synda mer.

– Redan i de första kristna församlingarna i romarriket formulerades den princip som Jesus uttryckte, nåd till människor som hade syndat. Församlingen såg som sitt ansvar att åter ta dem till sig. Liksom vi idag under fastan uppmanas att ägna oss åt självrannsakan.

Tom Randgard bad sedan åhörarna att blunda och peka på sig själva. Han noterade sedan var på kroppen man placerat handen.

Tom Randgård, kyrkoherde i Burträsk, konstaterade i sin föreläsning att det är hjärtat, inte hjärnan som är kärnan i oss människor.

– Alla av er pekade på bröstet, ingen på huvudet, konstaterade han. det är hjärtat som är kärnan i oss, inte förnuftet i hjärnan. detta är ett budskap som också finns i ordens allmänna lagar, vilka ju föreskriver att envar frimurare ska öva dygden och kuva lasten.

Den barmhärtige samariern

Per Sundman, professor i etik och religionsfilosofi vid Uppsala universitet, konstaterade att det utan Gud inte skulle finnas någon moral. den som ger oss vägledning om hur vi ska agera när vi står inför ett dilemma eller göra ett val: inte förödmjuka eller skada utan handla respektfullt.

– Filosofen Immanuel Kant utrycker det som att ”i ändamålen har allt antingen ett pris eller värdighet. För det som har ett pris gäller att det kan ersättas med något annat med samma värde, men det som är höjt över allt pris och således inte kan ersättas eller utbytas, har värdighet”.

Även Per Sundman åberopade Lukas evangeliets berättelse om den barmhärtige samariern.

– Caritas hänger tätt ihop med denna berättelse. vi ser människor som behöver hjälp och vi ikläder oss rollen som den som hjälper. det är för övrigt inget som är exklusivt för kristendomen. Samma budskap finns i både judendomen och islam. ingen kan säga sig vara troende förrän han önskar detsamma för sina medmänniskors räkning som för sin egen.