7 minute read
Frimuraruniformen
text: Pether Ribbefors – Bild: Mats Gärdfors
I en museimonter hos Göta Provinsialloge finns en stor hattask av trä. Den är avsedd för en bikorn, en tvåkantig huvudbonad som blev populär i slutet av 1700-talet. Hattmodellen bärs vanligen med spetsarna pekande framåt respektive bakåt. Den stora hatten hör till en frimuraruniform, modell 1797.
Huvudbonaden bikorn är förknippad med Napoleon Bonaparte, som i motsats till sina officerare oftast bar den sidledes – en bataille. Genom att vrida hatten fick den franske kejsaren helt fri sikt, samtidigt som hans mannar enklare kunde känna igen honom på slagfältet. Napoleons sätt att bära sin hatt kom att inspirera andra. museets bikorn hör till en frimuraruniform. Denna särskilda dräkt utformades av hertig Carl och var avsedd för bröder av lägst åttonde graden. Uniformen kunde även bäras i allmänna sammanhang och genom denna militärt inspirerade klädsel skulle kapitelfrimuraren framtona som en människokärlekens riddare. en känd bärare var den före detta slaven, hovsekreteraren och assessorn Gustav Badin, som gärna var klädd i frimuraruniform när han rörde sig i Stockholm. ett annat bekant namn är borgmästare Carl Magnus Munthe – odödliggjord av Alice Tegnér – som ofta bar frimuraruniform under sin tjänsteutövning i Karlshamn kring år 1800.
Modell 1797
Frimuraruniformen gillades och stadfästes av kung Gustav iv Adolf 1797, på förslag av hertig Carl. Uniformen skulle bestå av en så kallad fransysk frack av mörkblått kläde knäppt med en rad förgyllda knappar, prydda med ett upphöjt kors, högrött foder samt fällkrage och uppslag av samma färg med vit passepoil eller vit kantning, vit väst, paille-gula byxor, höga stövlar med sporrar, trekantig hatt prydd med röd och vit kokard samt ståndare av vita fjädrar…
Utanpå fracken bars ett vitt taftskärp och uniformen kompletterades med ett vitt skinngehäng med en silverplåt, prytt med ett ”rödt tempelkårs”. Gehängets värja skulle vara förgylld.
Genom modets växlingar utvecklades tidigt den föreskrivna trekantiga hatten mot en tvåkantig bikorn. Uniformsrocken fick sedermera också en rakare skärning. när kråsskjortor inte längre var moderna, ersattes fällkragen av en hög, stående motsvarighet.
Civiluniformer
Civiluniformer låg i tiden. redan 1778 hade kung Gustaf iii infört den nationella dräkten och efter franska revolutionen blev särskild klädsel för tjänstemän vanligt i europa. en uniform signalerade både respekt och stolthet inför ämbetet.
År 1802 fastställde kung Gustav iv Adolf en provinsuniform för civilstaten, vilken kunde bäras av adeln och alla tjänstemän med kunglig fullmakt på sina ämbeten. en särskild uniform för ridderskapet och adeln godkändes 1805. Den blev populär som vardagsdräkt under den första delen av 1800-talet.
Icke adliga frimurare, som inte heller kom i fråga för någon ämbetsuniform, satte därför stort värde på frimuraruniformen. Det kommenterades av en adlig broder:
”…och jag vet intet vist om icke några af de ofrälse Bröderna ligga natt och dag i Uniformen, så jämt bruka de den …”
Gustav IV Adolf
När kung Gustav iv Adolf besökte Göteborg 1807 förväntade han sig att kapitelbröderna skulle vara iklädda frimuraruniformen, även vid allmänna sammankomster. kungen verkar ha tagit dräkten på största allvar. Gustav iv Adolf avsattes 1809 och i samband med hans död i Schweiz 1837 fann man knappar till en frimuraruniform bland de få efterlämnade tillhörigheterna. träknapparna, med mässingshölje, finns i dag hos Livrustkammaren i Stockholm.
När en ny tronföljare blivit utsedd, dansk-norske karl August, fick frimuraren och tolagskamreraren Johan Jacob von Holten ett prestigeuppdrag. tillsammans med excellenserna Magnus Fredrik Brahe och Axel von Fersen skulle Johan Jacob von Holten i januari 1810 välkomna kronprinsen på sitt landeri Marieholm, strax utanför Göteborg.
Den borgerliga värden hade för detta tillfälle iklätt sig det mest representativa han kunde tänka sig – sin frimuraruniform. Färden fortsatte sedan in till staden, där karl August bland annat bevistade en konsert i frimurarnas ordenshus. ingen anade då att den 41-årige kronprinsen skulle komma att avlida redan i maj.
Föregick ordensdräkten
Kungliga Carl XIII:s orden instiftades 1811, men någon särskild ordensdräkt infördes inte förrän 1822. Det finns därför exempel på tidiga riddare som i stället avbildats iförda frimuraruniform, med det kungliga ordenstecknet om halsen.
Ett särskilt vackert porträtt målades cirka 1820, förställande statsrådet niels treschow, ordförande mästare i s:t Johanneslogen olaus til den hvide Leopard i kristiania. Han ledde övergången till den svenska riten i norge 1818, efter att landet några år tidigare ingått i union med sverige.
År 1825 kom ett förslag till ny frimuraruniform, eftersom den ursprungliga modellen inte användes i lika hög grad längre. emellertid hade klädskicket börjat bli otidsenligt. ett tydligt bevis på nya ideal var att de svenska ordensdräkterna för sista gången användes vid kung Oscar I:s kröning den 28 september 1844. De ansågs höra till en svunnen tid, även om bruket av dräkten för just Carl XIII:s orden har levt vidare.
Diskret herrmode
Under tidigare århundraden hade klädseln tydligt signalerat ståndstillhörighet, men nu skulle man undvika att klä sig pråligt och extravagant. Herrmodet blev mer diskret; detaljer och variationer blev i stället det som utmärkte en självmedveten herre. Carolina Brown skriver i boken Manligt mode – en okänd historia (2022):
Den välklädde mannen vid 1800-talets mitt fick inte sticka ut, utan skulle med säker, oklanderlig diskretion anpassa sig till livets alla skiftande lägen och situationer. Väl medveten om vad fel färg på handskarna vid fel tillfälle kunde innebära.
Museiföremål
I Karlstad finns den enda kompletta frimuraruniformen bevarad. Den har tillhört Andreas Barden, som 1834 recipierade i s:t Johanneslogen Sanctus Carolus. På våren hade han antagits som underofficer vid Värmlands fältjägare.
Vid samma regemente började Karlstadsprofilen och affärsmannen Johan Anton von Matérn sin bana som officer. Han hade deltagit i revolten mot Gustav iv Adolf och var 1835–1847 ordförande mästare i s:t Andreaslogen Carl August, uppkallad efter den kortvarige kronprinsen.
Johan Anton von Matérn sågs gärna iklädd frimuraruniform i Karlstad, även i allmänna sammanhang. kanske var det han som inspirerade Andreas Barden att också skaffa uniform, trots att bruket var i avtagande. Barden var torparson från Västergötland och hade som begåvad tolvåring antagits som musiker vid kungl. Skaraborgs regemente. så småningom övergick han till mer tekniska uppgifter inom det militära. Att kunna anlägga frimuraruniform måste ha varit en kontrast till barndomens blygsamma förhållanden.
En ny tid
Debattklimatet hårdnade i Sverige under 1830-talet. Den liberala pressen gjorde utfall mot monarkin och elitens privilegier. Frimurarna ansågs utgöra en bastion för bakåtsträvare. År 1838 utbröt politiska kravaller i Stockholm, de värsta dittills i Sverige. Det kommande decenniet skulle också bli oroligt.
Att bära frimuraruniform offentligt kan knappast ha präglats av de tidigare decenniernas entusiasm. Herrmodet hade också blivit mer återhållsamt och enhetligt. År 1844 bestämdes att svart klädedräkt eller uniform skulle bäras i de svenska logerna. Frimuraruniformen tillhörde onekligen den senare kategorin, men tiden hade sprungit förbi hertig Carls design.
Undertecknad skribent har inte hittat någon källuppgift om att frimuraruniformen formellt avskaffades – snarare upphörde användningen. År 2013, när Göta Provinsialloge fyllde 225 år, lät jag med sakkunnig hjälp sy upp en uniform modell 1797. Jag använder den ibland vid visningar av det vackra ordenshuset i Göteborg, invigt 1806. Frimuraruniformen förhöjer upplevelsen av lokalerna, fast tyget verkar underligt nog ha krympt något. X
