Frimurarnas konstförenings resa till Aten och delfi

Text & Bild: Pelle Björklund & Anita Hjelte-Björklund

Ett 30-tal förväntansfulla resenärer anlände lördagen den 15 oktober till Aten, den europeiska kulturens vagga, för att under några dagar få uppleva ett koncentrat av det som fortfarande i hög grad genomsyrar vår konst och kultur.

Första anhalten blev Atens Arkeologiska nationalmuseum med höjdpunkter som guldföremålen ur gravarna i mykene, hela 40 kg, och den unge ryttaren från Kap Artemision på sin fantastiska bronshäst i naturlig storlek. vår kunniga guide Leyla visade också hur grekerna kunde förfärdiga de naturalistiskt och mycket skickligt gjutna bronsfigurerna vid den tid då vi i norden inte klarade så mycket annat än att hugga runstenar. Bussen tog oss sedan på den tre timmar långa färden mot middagen och hotellet i det högt belägna delfi på randen av Parnassosberget.

Guld i Atens Nationalmuseum.

”Parnassos stiglösa toppar lyser välkomnande den nya dagen”

Helgedomar och museer

”Parnassos stiglösa toppar lyser välkomnande den nya dagen” ett citat av euripides, och det var precis vad vi upplevde nästa morgon, eftersom vi anlänt till delfi under den mörka kvällen. denna söndag ägnade vi helt åt den gamla helgedomen och museet som dominerar den fortfarande småskaliga staden. Från tempelområdet ungefär 700 meter över havet kunde vi blicka ut över dalen, hela vägen ifrån staden itéa vid havet (under antiken kallad Chirra). Staden dit pilgrimerna anlänt med sina skepp, och hela deras vandringsväg upp till helgedomen som inte var synlig från havet, allt för att undvika plundring av medelhavets pirater.

Ryttaren från Kap Artemision på National Archaeological Museum, Aten.11

Körsvennen på museet i Delfi.

Sokrates försvarstal

Att helgedomen från cirka 800–400 f. Kr. hamnat just här berodde på de sinnespåverkande ångor som steg upp ur sprickor i marken, vilka sedan blev oraklets arbetsredskap. Som många antika platser har delfi både en teater och ett stadion, men huvudattraktionen är förstås templet som var helgat åt guden Apollon. vid Apollotemplets tripod satt oraklet, vars uttalanden sedan tolkades av en präst. där fanns också en gång en Apollostaty i guld och ”omfallos” (världens navel), en sten som markerade världens centrum. Av allt detta finns förstås mest bara ruiner kvar idag, omgivna av mandel-, lager- och pinjeträd. Kvar lever i minnet inskriften över porten ”Känn dig själv”, en devis som uppmanar till att ha kritiken att se sig själv som den man är och finna förnöjsamhet med det. Samma devis som Sokrates anförde i sitt försvarstal inför atenarna 399 f. Kr. av vilka han sedan dömdes till döden.

I Delfi.

Öppet till solnedgången

vid återresan från delfi passerade vi en ort som vintertid är en pittoresk skidort på hela 1200 meter över havet med trånga gator.

Väl återkomna till Aten hade vi en dag fylld av besök på Akropolis och sedan det relativt nybyggda arkeologiska museet med fynden från Akropolisklippan. Programmet började med den typiska grekiska lunchen, på en mycket trevlig restaurang i den intilliggande gamla stadsdelen Plaka. Sedan kunde vi ta det arkeologiska museet och i lugn och ro avsluta dagen med Parthenontemplet, vilket är öppet ända till solnedgången. Samma tempel kunde vi senare på kvällen se ordentligt upplyst, då vi åt en utsökt middag på takterrassen på vårt hotell.

Resterna av Apollotemplet i Delfi.

Resegruppen framför Tholos i Delfi

Lejonporten i Mykene

I Mykene

Imponerande akustik

den påföljande dagen blev en heldagsutflykt till några av de mest intressanta platserna på Peloponnesos, den djupa och smala Korintkanalen som skär rakt genom det grekiska fastlandet och förbinder havet på båda sidorna, samt mykene och epidauros. Korintkanalen grävd 1880–1882 tillhör det senare av Greklands äldre historia, medan ruinen av Agamemnons palats i mykene är en del av den grekiska bronsålderskulturen cirka 1500-1100 år f. Kr. det var intressant att få se ingången till palatset i mykene med lejonporten som lär vara en av de tidigaste naturalistiska djurskulpturerna i europa, samt gravarna där man funnit alla de guldföremål vi redan bländats av på det Arkeologiska nationalmuseet i Aten. i epidauros påmindes vi om den typ av läkekonst som tillämpades i guden Asklepios och dottern Hygienas anda. Kroppen hanterades med olika behandlingar men även med skådespel så att även själen hjälpte till i tillfrisknandet. vi imponerades nog alla av den enorma antika teatern som än idag ibland används för skådespel, vilken kan ta tusentals åskådare och samtidigt har en imponerande akustik. vår reseledare einar Szpiro deklamerade som ett exempel en dikt från akustikens magiska punkt.

Tillbaka till Stockholm

vår sista dag som också var vår hemresedag tycks vi ha dragit till oss de grekiska gudarnas vrede för vårt plan kom inte. i hela sju timmar fick vi tålmodigt vänta på Atens flygplats innan ett annat plan flög oss säkert tillbaka till Stockholm. vi undslapp i alla fall ikaros öde att hamna för nära solen och i stället fick vi se en strålande vacker solnedgång då planet lyfte från Aten. Fyllda av kulturella upplevelser ser vi nog alla redan fram emot nästa spännande resa med Konstföreningen. Lika viktigt för resan som alla konstnärliga intryck var också alla våra trevliga måltider med inspirerande samtal och umgänget vänner emellan. X

Teatern i Epidauros – Einar deklamerar en dikt för bl a vår grupp.