recension: Konspirationsboken – en kronologisk kartläggning av hemliga sällskap och dolda agendor

Text: ulf Hjelting

Författare: John michael Greer Utgivare: Tukan förlag

Att det finns vanföreställningar om vad vår Orden sysslar med är knappast någon nyhet. I John Michael Greers bok Konspirationsboken – En kronologisk kartläggning av hemliga sällskap och dolda agendor har allt från Salomos tempel till gnostikerna och White Order of Thule listas kronologiskt.

Den här boken ska knappast läsas från pärm till pärm, utan mer användas som en uppslagsbok eller som ett lexikon. dock finns det lite detaljer att fundera över och det på grundval om hur insatt författaren verkligen är. exempelvis kallar Greer frimurarna för herrklubb, vilket vi absolut inte är. men så är även den här boken skriven utifrån ett amerikanskt perspektiv på tillvaron. det kanske förhåller sig annorlunda i det 33-gradiga systemet på andra sidan Atlanten.

Varje kapitel i boken inleds dock med en beskrivande illustration i form av ett foto eller tecknad bild och sedan följer en eller två sidor som kortfattat beskriver själva företeelsen. Och det på ett språk som är förhållandevis enkelt och lättfattligt utan några invecklade akademiska utsvävningar åt något håll.

Förvandla Bayern

Illuminateorden har genom åren fått sig påhängt diverse styrande av både bankväsende och världsordningen och inte minst av musikindustrin. men… Orden existerade endast mellan åren 1776 till 1785. i varje fall enligt Greer, men för en konspirationsteoretiker är väl sådan fakta en bagatell. då är ju magkänsla för ”hur det är egentligen” bra mycket mera tillförlitligt än källkritik. i varje fall blir det ju mycket mera spännande att bygga sin övertygelse på rena fantasierna. Så… diskussionsklubben illuminateorden grundades av juridikprofessorn Johan Adam Weishaupt vid universitetet i ingolstadt år 1776 med målet att förvandla Bayern till ett slags utopia. Sedan stannar vi där. Okej?

Dolda agendor

Konspirationsboken – en kronologisk kartläggning av hemliga sällskap och dolda agendor är på totalt 212 sidor och personligen tycker jag att den slutar lite abrupt redan med år 1994 och beskrivningen av White Order of Thule. Boken är skriven 2018 och detta är andra upplagan, och att det då inte skulle ha hänt något alls på över 26 år förefaller lite märkligt. med dessa amerikanska författarögon borde i varje fall då den högerextrema QAnonrörelsen fått plats i boken, men, men… man kan inte få allt, som min mormor brukade säga. dock har den här boken sin givna plats i bokhyllan bredvid uppslagsverk som exempelvis Hans Biedermanns Symbollexikonet och liknande alster. detta inte minst tack vare sin historiska beskrivning av 1700- och 1800-talet och mer eller mindre obskyra företeelser som Alumbrados, Hellfireklubben och Sublimes maitres Parfaits. X