6 minute read

robert Burns och hans liv

Text: Tommy rosenberg

Genom Burns Supper firas den skotske poeten och frimuraren Robert Burns liv på många platser i världen, inte minst i Sverige. Middagar till hans ära ska hållas så nära poetens födelsedag, den 25 januari, som möjligt. I den Femte fördelningen, och i Karlstad, har vi under flera år hållit middagar till minne av Burns.

Robert Burns föddes 1759 i byn Alloway på Skottlands västkust. Han dog – bara 37 år gammal – i juli 1796 i dumfries.

De första Burnsmiddagarna hölls i slutet av 1700-talet på initiativ av hans vänner. Som bordsbön använde man redan då “The Selkirk Grace”, en välkänd måltidsbön på skotska. Bönen var känd sedan 1600-talet som The Galloway Grace. den kom att kallas för “The Selkirk Grace” eftersom Burns framförde den vid en middag som hölls av earlen av Selkirk. Bönen handlar om vår tacksamhet till Gud att både ha mat och kunna äta den. Så här lyder den på Burns tungomål:

Some hae meat and canna eat, And some wad eat that want it; But we hae meat and we can eat, And sae the Lord be thanket.

Hjärtats väg

Hjärtats väg är titeln på den teater som brukar inleda kvällen i Karlstad.

Det är inte bara Burns som följt hjärtats väg: evert Taube, Carl michaël Bellman och Gustaf Fröding är andra exempel. Taubes ”min älskling du är som en ros” har sina rötter i Burns visa ”my love is like a red red rose” .

”min älskling du är som en ros”

Burns kunde inte bli den jordbrukare som hans far ville – även om han verkligen försökte. Han for ofta mycket illa, även av egen förskyllan. de intressen som gav stoff till Burns diktning var kärleken till naturen, kvinnorna och sällskapslivet – kort sagt, livet självt.

Burns tycks ha varit ganska orädd i tal och handling. Han skrev satirer om kyrkans män, han köpte fyra kanoner till stöd till de upproriska i franska revolutionen, han skrev pamfletter (även under pseudonym) om whisky och vikten av att bevara den rätta smaken på den, liksom att skatten på denna välsignade dryck inte skulle vara så hög. Burns höll kärleken mellan människor och kärleken till djuren och naturen mycket högt. Frimureriet var under hans levnad också på toppen av sin popularitet. dess romantiska ritualer med rötter i myterna och antiken, och inte minst brödragemenskapen, tilltalade Burns behov av glans och magi i livet.

Gustaf Fröding

Gustaf Fröding gillade Burns så mycket att han skrev en biografi om honom samt översatte många av Burns visor till svenska. några av dem har vi med i vår teater. Kanske känner ni igen Frödings översättning i visan: ”Gott öl kom, gott öl for, för gott öls skull har jag sålt mina skor”? För att läsa hela Frödings biografi om Burns, se denna länk: Folkskalden robert Burns. en lefnadsteckning efter engelska källor af Gustaf Fröding, litteratör av Gustaf Fröding på Arkivkopia.

https://gupea.ub.gu.se/ handle/2077/34296

Följande dikt, ”The Jolly Beggars” i original, har av flera av Burns minnestecknare satts främst av hans poetiska alster, om man frånräknar de egentliga visorna. Skalden har i en avsides liggande krog sammanfört ett följe av laglösa landstrykare av bägge könen. Fröding har själv översatt dikten så här, ”de muntre tiggarne”:

En höst, när hvarje björk stod torr och Boreas bröt upp från norr till vild och stormig ridt, när hagelmoln för störtskur brast och köldens tänder beto hvasst och allt af rim var hvitt — en lustig tiggarflock, som satt i Nansies krog vid brasan, drack upp sin sammantiggda skatt af lump till sista trasan. De klunka och dunka i bänkarna med stop, de skåla och skråla och skratta allihop.

Burns – den skotske barden – hade ett enastående minne för ord och musik. Han kunde också sätta sig in i de fattigas värld eftersom han själv ofta var utan pengar. Han kunde förstå hur de små såg på världen – till och med en liten mus! Burns blev förtvivlad över att han hade plöjt upp ett musbo på åkern.

On Turning her up in her nest, with the Plough, november 1785:

Wee, sleeket, cowran, tim’rous beastie, O, what a panic’s in thy breastie! Thou need na start awa sae hasty, Wi’ bickerin brattle! I wad be laith to rin an’ chase thee Wi’ murd’ring pattle!

Redan i början av sin karriär skrev Burns den bok med samlade skotska dikter som gjorde honom berömd och gav pengar för sitt och familjens uppehälle, Poems, Chiefly in the Scottish dialect. Han fortsatte hela sitt liv att åka omkring i Skottland, där han skrev ner alla visor han hörde.

Bipolär

Forskare verkar numera överens om att Burns var bipolär, vilket återspeglas i hans liv och diktning. under en manisk period är man överdrivet upprymd, överaktiv och har ett extremt stort självförtroende, men man kan då också bli irriterad och behöva mindre sömn. när man är deprimerad kan allt kännas svårt och man kan förlora livsglädjen. detta kommer fram i vår teater när Burns i inledningen säger: ”det är mitt leverne som kommit i kapp mig. Jag är inte rädd att dö, men har alltid haft problem med att leva. det känns som jag är två personligheter i samma kropp. Får allt svårare att skilja dem åt.” i slutet av sitt liv hade Burns fortfarande stunder av poetisk ingivelse, vilket dikten nedan är ett exempel på. i original ”A man’s a man for A’That” och i översättning av Carl rupert nyblom blir till ”en man är man, trots allt sån’t”.

En kung kan adla en och hvar, baroner gör och allt sån’t men nämna ut till ärlig karl, — jag tror han låter bli sån’t. För allt sån’t och allt sån’t, förnäma namn och allt sån’t — den stolta känslan af sin kraft är högre rang än allt sån’t.

Det finns idag på YouTube ett antal inspelningar och videos där dikter och visor av robert Burns framförs på ett sätt som för tankarna tillbaka till tiden då det begav sig. Följande länk leder till ett representativt urval av visor framförda av Wendy Weatherby. Källa: my Harry Was A Gallant Gay, A The Lads O Thornybank, The White Cockade (Wendy Weatherby) – YouTube

https://www.youtube.com/ watch?v=r-vaAKYeQ_Q

Cirka 20 år efter Burns död flyttades hans kvarlevor till ett mausoleum som betalades av staten och frimurarna. i samma mausoleum begravdes även hans fru Jean.

En staty föreställande Robert Burns står i Schenley Park i Pittsburgh, Pennsylvania, USA. Plogen påminner om hans dikt On Turning her up in her Nest, with the Plough. Skulptör är John Massey Rhind. Bild: Wikimedia Commons. Tommy Rosenberg berättar om Robert Burns liv och leverne i samband med firande av Burns Night i Karlstad. Foto: Per Almskog

Auld Lang Syne

Till slut – och som vi brukar – sjunger vi nu tillsammans en av robert Burns mest kända sånger, Auld Lang Syne, var vi än för tillfället är!

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And auld lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear, For auld lang syne. We’ll tak a cup o’ kindness yet, For auld lang syne…

Tommy Rosenberg berättar om Robert Burns liv och leverne i samband med firande av Burns Night i Karlstad. Foto: Per Almskog

This article is from: