3 minute read
Gläntan mitt i skogen
Text: Gunnar Granholm
ur Gläntan, en dikt av Tomas Tranströmer
Varje gång min fru och jag tar en tur i skogen, undrar vi varför vi inte gör det oftare. Det blir inte längre så långa vandringar, men det doftar, skimrar och låter så annorlunda, liksom förr. Nästan varje gång hittar vi något oväntat, fint. Ofta möter vi andra i liknande ärende – att ta emot det som skogen kan visa oss, ge oss. Vi hälsar och går vidare.
Att det är många som söker sig till skogen, skrev david Thurfjell om 2020 i boken Granskogsfolk. Hur naturen blev svenskarnas religion. där frågar han hur det kommer sig att naturen blivit den självklara platsen för majoritetssvenskarnas existentiella reflektioner. Fem år tidigare skrev han i det gudlösa folket – de postkristna svenskarna och religionen, att bara 23 procent av svenskarna definierar sig som kristna, medan 80 procent betalar avgift till något kristet samfund och gärna firar bröllop och begravning där.
Tolka texten
Nu har ju inte bara läsaren utan även författaren rätt att tolka texten i en bok – men inte tycker jag att någon av böckerna säger att det är någon annan tro än på Gud man söker där.
Men hur snäv är vår bild av Kristus? Frimurarorden anser, att det är varje broders ensak hur han vill definiera sin kristna tro. det är självklart att vi möter Kristus på väldigt skilda sätt och att han har olika betydelser vid olika tidpunkter i mitt eget liv.
När Jesus drar sig undan för att tillbringa tid med Gud, gör han det i allmänhet i naturen, och många av hans liknelser är också hämtade därifrån. många psalmer och kristna sånger skildrar Gud i naturen – särskilt vår- och sommarpsalmerna.
När jag växte upp var skogen något trivsamt och nyttigt. min far kunde mycket om svamp och plockade massor varje år. min bror och jag fick tidigt plocka stora mängder blåbär, lingon, hjortron och slånbär. men mina största stunder i granskogen har jag ändå upplevt när jag inte haft något annat ärende än att se och lyssna. Och det är ofta där jag får idéerna till knepiga vägval i livet eller till talmanstal och andra frimurarföredrag.
Andlig spis
För några år sedan bildade Gunnar Jernström och Tommy rosenberg, förste stewardsmästare i värmländska Provinsiallogen, en informell arbetsgrupp för att söka olika sätt att bjuda bröderna andlig spis. Gruppen har sedan vuxit med både besökare och fasta medlemmar, däribland Gunnar Pelinka i Lund och jag.
– Hur kan vi tipsa bröderna om gläntor som ger kraft för deras andliga liv utan att begränsa deras vägval i trons landskap?
Det är där vi diskuterar Thurfjells Granskogsfolk och andra böcker som någon av oss har läst, egna erfarenheter, tankar och idéer i en frimurerisk öppenhet och respekt och ge uppslag till talmanstal, föredrag och utbildningsseminarier.
Passa på att använda vackra höst- och vinterdagar till att pröva nya stigar, gärna i skogen eller på fjället – du kan hitta en helt ny glänta eller utsiktspunkt för ett privat samtal med Gud! Och undersök gärna nya vägar och gläntor på din vandring i frimurarlandskapet också! X
Har tidigare publicerats i Brödrakontakt. Gunnar Granholm är förutvarande talman i S:t Andreaslogerna i örebro och Skövde och slutligen förutvarande deputerad mästare i S:t Andreaslogen Birger Jarl i Skövde. Han läste teologi vid London university och pedagogik i Stockholm och uppsala i sin ungdom.
Gunnar driver tillsammans med flera kollegor den talmansutbildning som Femte fördelningen har lanserat. Han har även skrivit Talmannens bokstöd, utgiven av Femte fördelningen, och de båda talsamlingarna Tankar om Andreasgraderna del i, grad iv-v, och del ii, grad vi, utgivna av S:t Andreaslogen eugen i örebro.
