ikoner

Väggmålning från synagogan i Dura.

Text: GEorG lilJEsTrand Bild: Wikimedia Commons

Avbild är på grekiska εικόνα (eikóna) som på svenska är ikon. Enligt skapelseberättelsen i Gamla Testamentet skapade Gud människan till sin avbild. Vi människor är då Guds ikoner. Här ligger utgångspunkten när vi människor genom bildkonsten inom östkyrkan började skapa symboler för utövandet av den kristna tron.

På 100-talet var kristendomen en liten utspridd religion mellan de stora grekiska och romerska trosriktningarna. kristendomen utövades i katakomberna i rom och små huskyrkor i mellanöstern. med huskyrkor avses privata hem som uppläts för utövandet av den kristna läran. På den tiden fanns inga fastslagna regler för avbildandet av kristna symboler. Främst handlade det om att framställa symbolerna på ett sådant sätt som inte retade upp utövare av de rådande huvudreligionerna men ändå gav den invigde kristna utövaren ett kännetecken att man är kristen. kanske den främsta symbolen för en kristen på den tiden var att teckna en fisk. men hur kommer det sig att man valde symbolen fisk för kristenheten? På grekiska skriver man fisk så här: ψάρι. det är initialerna till Ιησούς Χριστός, Υιός του Θεού,

Σωτήρας som på svenska betyder Jesus kristus, Guds son, Frälsare.

Vid andra konciliet i konstantinopel år 381 definierades treenigheten som tre personer i ett väsen. när man tänker sig att fisken ritas som en cirkel för oändligheten och en triangel för treenigheten, kan man föreställa sig att bilden av fisken ytterligare förstärker symboliken för det gudomliga.

Kristen symbol

En annan symbol på den tiden var ankaret. Tanken förs till första Hebréerbrevet HEB1 6:19 som beskriver hoppet som själens ankare. Vår livsresa kan beskrivas som en stormig seglats över haven som slutar väl ankrat i den himmelska hamnen. På detta vis blir också ankaret en kristen symbol.

med tiden växte antalet anhängare i de kristna församlingarna och i mitten av 200-talet byggdes de första egentliga kyrkorna. det sägs att de inspirerades av den praktfulla synagogan i dura som var rikt utsmyckad med konstverk föreställande gammaltestamentliga motiv. Trots att judendomen såväl som flera kristna inriktningar tolkar 2 mos 34:17 ”du skall inte gjuta några avgudabilder åt dig”, som så att man på intet sätt får göra avbilder av Gud, så har man trots det avvikit från detta bud.

Här kommer vi fram till en av orsakerna till splittringen av den kristna kyrkan i en östlig och en västlig inriktning. det vill säga den stora bildstriden som rasade i drygt hundra år och var tidvis en mycket blodig strid.

Den stora bildstriden

Ett argument mot avbilder, ikoner, var just de bud som beskrivs i Gamla testamentet. man ville bokstavligen tolka det så strikt som möjligt. Ett annat och kanske ännu viktigare argument var att utövande av kristendomen med allehanda symboler, skulpturer och bilder påminde mycket om de tidigare hedniska religionerna. Faktum var att på 300-400 talet fanns det marknader som var fyllda med just dessa kristna symboler. För bildstormarna var det anstötligt. de kristna som talade för ikoner hade sina egna argument.

För det första om man tar Jesus som den gudomliga reinkarnationen som riktigt sann, så har samtida människor på riktigt sett Gud, alltså kan man beskriva det gudomliga i bild.

För det andra är det att i bild visualisera bibliska händelser för en icke läskunnig församling pedagogiskt rätt.

För det tredje menade man att ikonerna inte dyrkas i sig själv utan är ett medel att nå kontakt med det onåbara.

Ikonen i fickan

ove Wikström skriver träffande i boken ”ikonen i fickan” om hur hjärtats bön framför ikonen kan ge den ensamme känslan av att bli sedd och hörd. och han spinner vidare i boken:

Blickar betraktaren i själva verket endast in i sin egen projicerade önskedröm. döljer sig där – i ikonens ögon – något annat, rentav en annan? Jag tror det, men vem vet? Endast en Gud är sin egen garant. resan inåt har inga vackra kataloger och där finns inga extrapriser. det finns inga sista minuten-erbjudanden. den är lång och diffus, men just därför förbisedd. det handlar såväl om livsintensitet som ett uppstannade inför en obestämd oro. när man inte vet vart man är på väg blir det frestande att öka takten. kartbilder, såväl politiska som religiösa, ändras allt snabbare. Varje människa får då skapa sig sin egen överblick, söka sig stigar så gott det går.

Olika slag av ikoner

det finns ett varierande slag av ikoner. de viktigaste ikonerna är kristusikoner och gudsmodersikoner. därtill finns det helgonikoner, festikoner och händelseikoner. Händelseikoner kan vara väggmålningar i kyrka, kloster eller en större ikon som är målad som en bildserie. riktigt stora ikoner (avbilder) av bibelberättelser målade man i huskyrkorna på 100 och 200 talet i undervisningssyfte för icke läskunniga troende. Ett exempel på berättande vägg är bilden från klostret megistri lavra på athos. i kristusikonerna ska man alltid kunna läsa förkortningen iC XC, första och sista bokstäverna av orden iHCoyC XPiCToC (iesos kristos eller Ιησούς Χριστός). i hans gloria bokstäverna omikron, omega och ny, vilka bildar uttrycket ”den som är”, Guds namn på sig själv. 2 mos 3:14. (Gud sade: ”Jag är den jag är. säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” Bibel 2000) i gudsmodersikonerna finns, förutom kristusmonogrammen, även förkortningen mP oy av grekiskans Guds moder, mHTHP oEoy (mitir Theou).

Kristen mystik

Försöker människan med sitt intellekt och förnuft förklara och nå det gudomliga kommer hon utan tvivel till korta. i litteraturen försöker författarna med hjälp av kristen mystik på ett paradoxalt sätt skapa en konkret bild av det gudomliga för att på så sätt vägleda den sökande människan till en djupare insikt om Guds väsen. om läsaren vill försöka närma sig det ”obegripliga” bjuder exemplen här nedan en kort sammanfattning av kristen mystik. läser man snabbt igenom exemplet blir det närmast nonsens. Varje mening kräver tid för reflektion. – ikonen är inte symbolisk eller ”föreställande” konst. i stället är ikonen performativ; den skapar något. det är en manifestation av en tro, en illustration till grundparadoxen, att tillvaron faktiskt har

ett centrum och detta centrum riktar sina barmhärtiga ögon mot människan. – ikonen balanserar mellan det outsagda och det sagda. den härbärgerar det icke-förklarliga. – det bländande mörkret, kristus är både sann Gud och sann människa. det evigt brinnande otända ljuset. Gud går både att förstå och icke förstå. – mystikerna säger att det finns en tomhet som är fylld av närvaro, en tystnad som är fylld av ljud, ett mörker som är bräddfyllt av ljus. – man måste förlora självet för att finna sitt liv. den via läpparna uttalade kristusbönen skall bli hjärtats bön som inte behöver några ord. – Genom att tiga vänjer du dig att tala med den som hör utan ord. när människan tar steget bortom sig själv och sin egen upplevelsevärld upptäcker hon att hon är berörd av någon som ligger utanför hennes kontroll, den andres blick – ikonens ögon. Ett möte med det heliga. X

Har tidigare publicerats i Föreningsbandet.

Klostret Megistri Lavra på Athos.

Citat och texter inspirerade från följande källor:

owe Wikström, ikonen i fickan. okänd, En rysk pilgrims berättelser. Hilarion alfejev, Trons mysterier. kallistos Ware, den ortodoxa kyrkan. antoon Geels, kristen mystik, del 1 och 2. http://www.hartwigsikoner.se/

Kristusikon också kallad Pantokrator. Bild: http://www.hartwigsikoner.se/ När vi som vuxna levt livet ett tag och märkt att förväntningar och drömmar om framtidens lycka och framgångar inte till alla delar gått enligt ritningarna kan man möta Pantokrator i ikonen som ser en och lyssnar till en. Gudsmodersikon. Bild: http://www.hartwigsikoner.se/