Våra evangelier – glädjebudet i fyra gestalter

Miniatyr föreställande Sankt Markus från the Grandes Heures of Anne of Brittany (1503–1508) av Jean Bourdichon. Miniatyr föreställande Sankt Matteus, från the Grandes Heures of Anne of Brittany (1503–1508) av Jean Bourdichon.

Text: ulF BErWill Bild: Wikimedia Commons

Våra fyra evangelier är inga antika biografier. De är mer förkunnelse än levnadsberättelser. Med sina olikheter ger de oss en mångfasetterad bild av Jesus Kristus.

År 70 e kr förstörs Jerusalems tempel. Judendomen hade förlorat sitt självklara centrum och kult. den var tvungen att finna en förnyad identitet med synagogan i centrum. de Jesustroende judarna, som fram till dess delat templet och synagoga med dem, måste hitta ett helt eget sammanhang - kyrkan tar form.

nu blir behovet stort av att ha glädjebudet om Jesus kristus, hans liv och budskap, formulerat i skrift. allt fler kristna saknar personligen traditionen från apostlarna. innan evangelierna skrivs finns muntlig tradition och skrivet material, som nu kläs i fyra nya gestalter. Tidpunkten för när evangelierna blev färdiga varierar, men här redovisas de idag mest accepterade dateringarna. Väl förankrade i den ursprungliga traditionen förmedlar de också i dag glädjebudet - evangeliet.

Petrus medarbetare

markus är först ut. Han är enligt traditionen aposteln Petrus medarbetare. Vi befinner oss i rom, kanske under neros förföljelser av de kristna på 60-talet. men även datering av evangeliet så tidigt som 40-talet förekommer. Behovet av den kristna berättelsen är stor. nu skrivs det första fullständiga evangeliet. En ny litterär form har skapats. lejonet är markus symbol. Han börjar i öknen hos Johannes döparen, platsen för lejonets rytande. och hans ärende är från början klart: Här börjar glädjebudet om Jesus kristus, Guds son. (markus 1:1)

Miniatyr föreställande Sankt Lukas från the Grandes Heures of Anne of Brittany (1503–1508) av Jean Bourdichon. Miniatyr föreställande Sankt Johannes från the Grandes Heures of Anne of Brittany (1503–1508) av Jean Bourdichon.

Fullbordar traditionen från Mose

matteus, förknippas tidigt med aposteln matteus (matt 9:9). Han skall ha använt sig av arameiska texter, enligt tidiga källor. som lukas, använder han markus text som grund. matteusevangeliet skrivs av och för kristna med judisk bakgrund. kanske av ett teamwork av judiska skriftlärda som blivit kristna. den judiska lagen är viktig och även att Jesus fullbordar traditionen från mose. i den kända bergspredikan (kap 5-7) är detta tydligt. kanske inget annat antikt dokument visar större känslighet för det desperata behovet av kärlek och fred snarare än hat och hämnd, än vad matteusevangeliet gör. den bevingade människan är matteus symbol, för han börjar med Jesu släkttavla, hans mänskliga förankring. Både Palestina och antiokia är tänkbara platser när evangeliet färdigställs någon gång efter år 70.

Den barmhärtige samariern

lukas är nummer tre, och han skrev även apostlagärningarna om kyrkans första tid. lukas framställer sig som den som noga tagit reda på allt. nu redovisar han resultatet för Teofilus, som kanske gett honom uppdraget. lukas är hednakristen, en medarbetare till Paulus och läkare. det är enbart hos lukas vi hittar flera av Jesu viktigaste liknelser, som till exempel den barmhärtige samariern (lukas 10) och den förlorade sonen (lukas 15). Troligen skall vi leta efter den skrivande lukas i antiokia i syrien och i början av 80-talet. men även för lukas finns förslag till tidigare datering. oxen, offerdjuret, är hans attribut eftersom han i början berättar om sakarias offrande.

Guds ljus lyser

Johannes evangelium anknyter i öppningen till skapelseberättelsens ”i begynnelsen”. under den yttre berättelsen om Jesus finns en avancerat komponerad text med outtömligt djup. Jesus är fullbordan av den bibliska vishetstraditionen. Från skapelsen genom ordet står vi inför skapelsen i ordet – ordet blev människa och bodde bland oss (1:14). att Jesus är såväl kristus, Guds son, som verklig människa är ett huvudärende. i kristus sker den nya skapelsen och på nytt låter Gud ljus lysa i mörkret och liv bli till. i ordet var liv, och livet var människornas ljus. och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (1:4,5). Evangeliet och traditionen utpekar älsklingslärjungen Johannes som dess författare. Evangeliet dateras till 90-talet och tillkommit inom den johanneiska församlingen i Efesos. Johannesevangeliets symbol är örnen, som flyger högst av alla mot himlen ända in i solen. X