Miniatyr föreställande Sankt Markus från the Grandes Heures of Anne of Brittany (1503–1508) av Jean Bourdichon.
Miniatyr föreställande Sankt Matteus, från the Grandes Heures of Anne of Brittany (1503–1508) av Jean Bourdichon.
Våra evangelier – glädjebudet i fyra gestalter Text: Ulf Berwill Bild: Wikimedia Commons Våra fyra evangelier är inga antika biografier. De är mer förkunnelse än levnadsberättelser. Med sina olikheter ger de oss en mångfasetterad bild av Jesus Kristus. År 70 e Kr förstörs Jerusalems tempel. Judendomen hade förlorat sitt självklara centrum och kult. Den var tvungen att finna en förnyad identitet med synagogan i centrum. De Jesustroende judarna, som fram till dess delat templet och synagoga med dem, måste hitta ett helt eget sammanhang - kyrkan tar form.
Nu blir behovet stort av att ha glädjebudet om Jesus Kristus, hans liv och budskap, formulerat i skrift. Allt fler kristna saknar personligen traditionen från apostlarna. Innan evangelierna skrivs finns muntlig tradition och skrivet material, som nu kläs i fyra nya gestalter. Tidpunkten för när evangelierna blev färdiga varierar, men här redovisas de idag mest accepterade dateringarna. Väl förankrade i den ursprungliga traditionen förmedlar de också i dag glädjebudet - evangeliet. 42
Petrus medarbetare Markus är först ut. Han är enligt traditionen aposteln Petrus medarbetare. Vi befinner oss i Rom, kanske under Neros förföljelser av de kristna på 60-talet. Men även datering av evangeliet så tidigt som 40-talet förekommer. Behovet av den kristna berättelsen är stor. Nu skrivs det första fullständiga evangeliet. En ny litterär form har skapats. Lejonet är Markus symbol. Han börjar i öknen hos Johannes Döparen, platsen för lejonets rytande. Och hans ärende är från början klart: Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son. (Markus 1:1)
