Gillis Edman, ny provinsialmästare i Tredje fördelningen

Gillis Edman, Provinsialmästare GPL.

Text: Hans Björkborg Bild: mats Gärdfors

Du måste rimligen ha funderat en del innan du tackade ja till att bli provinsialmästare. Hur tänkte du och vad avgjorde saken?

– Frågan låg ju i luften och var förväntad. det är klart att det är en stor uppgift och jag diskuterade åtagandet med min fru Evy. där fick jag stöd och när jag frågade mig själv fick jag stöd även där. Jag vill gärna tjäna bröderna och ger därför sex år av mitt liv till det.

Vilken är den vanligaste frågan du får i din nya roll?

– När kommer vi igång? det finns en otrolig längtan, ungefär som när ett barn darrar av förväntan och jag blir väldigt glad över detta. Jag tycker att vi har fått perspektiv under coronatiden, kanske rentav till det bättre. vi har kunnat passa på och göra andra saker, t ex att underhålla och förbättra våra lokaler.

Vad står överst på din agenda som provinsialmästare?

– att förbereda uppstarten. och att vi verkligen kommer igång. men inte för att beta av köerna, det får ta sin tid, utan för att tillgodose längtan. vi ska inte köra slut på ämbetsmannakåren. Tänk på att det är ideellt arbete och hur fantastiskt många timmar som läggs ned. så småningom hinner vi ifatt.

Beskriv ditt ledarskap i korta ordalag

– Ett speciellt ord – närvaro. Jag har lätt för att delegera, men släpper aldrig utan följer upp och behåller ansvaret. dessutom förmåga att se och bekräfta – ett grundläggande behov hos alla människor. Jag är engagerad och ambitiös, vill besöka enheterna och träffa bröderna i enkel samvaro. och sedan är jag nog bra på att bygga broar mellan både enheter och människor.

Du har ett förordnande på sex år. Tiden är ute 2027. Kan du beskriva ditt önskescenario, alltså hur situationen är i Tredje Fördelningen då jämfört med nu?

– då har vi en stark sammanhållning i fördelningen, i klang med varandra. kanske är vi färre enheter, men starkare. varje enhet ska vara bra och hållbar. kanske är även nya enheter på plats för det finns platser där vi inte är representerade. vi har också fått en större insikt om den moderne mannens relation till religion och andlighet. Fler ska kunna säga att jag mötte mig själv för det handlar om människan och att lära känna sig själv – den längsta resan är den som leder inåt.

Din bakgrund är ju som entreprenör. Hur kan du använda den erfarenheten i din nya roll?

– Jag har ju alltid nåt på gång, vet du. kan ibland bli lite tröttsamt. Å andra sidan växer det ingen mossa på rullande stenar (Evys inlägg). min erfarenhet hjälper mig att iaktta bröderna, fokusera på uppstart, på ämbetsmannagrupperna, olja maskineriet helt enkelt. Jag är utvecklare, inte förvaltare. Nu har jag bildat en ledningsgrupp, som ska förbereda när oförutsedda händelser sker, som till exempel pandemi eller olyckor.

Om du fick ändra en sak om dig själv, vad skulle det bli?

– Lugnare tempo med bibehållen kapacitet och fokus. Jag har faktiskt tagit små steg åt det hållet och även kunnat unna mig semester. det gäller att hitta en bra livsrytm och jag har tillsammans med min fru en oas i vårt lantställe Evyro i Halland.

Vad är du riktigt bra på, utöver jobbet?

– Evy tycker att jag har ett öppet sinne och ett stort, varmt hjärta. det är också trevligt med en man som är bra på matlagning, utan recept. Jag har också lätt att ta folk och är inte rädd för det svåra samtalet. Hur mår min medmänniska egentligen?

Andlighet är viktigt inom vårt förbund. Hur ser du på det och hur kan det utvecklas?

– vi står på kristen grund, helt klart. men jag tror att vi behöver vägledning, bland annat för att förstå vad kristen tro är. samtalskvällar är bra, men kanske också alfakurser. sedan är våra ritualer fikonspråk för många nya bröder. Återigen behövs vägledning och där har talmännen en betydande roll.

Frimuraren är en man, men han har ofta en partner. På vilket sätt tror du att deras relation kan utvecklas genom att mannen blir och förblir frimurare?

– Jag tror inte att det går att vara frimurare om inte partnern accepterar det och förstår varför. Frimureriet betyder mycket för mig, det är en mötesplats för män. sedan är ritualen hemlig av pedagogiska skäl och det går att förklara. andligheten är något som dock kan utvecklas ihop. men vi ska bli bättre på att anordna samkväm, fester, utflykter m m där partnern är välkommen. Evy tycker att det bästa med frimureriet är alla goda vänner vi fått, ett socialt nätverk.

Vad tycker din fru om att du engagerar dig så mycket i frimureriet?

– det kan väl du svara på Evy – det är något vi talat igenom och är överens om. Jag ser hur glad Gillis är när han kommer hem från en sammankomst och att det betyder mycket för honom och därmed också för mig.

Vad gör dig riktigt arg?

– Jag tycker inte om översitteri. och sedan kan jag bli fundersam på människor som använder många ord, men får lite gjort.

När tycker du att folk är pinsamma?

– människor som tar sig själva på för stort allvar och de som skrattar åt sina egna skämt.

Vilken är din största extravagans?

– väldigt tidiga och långa morgnar, en mycket viktig och fin stund av dagen. Jag är med andra ord ingen kvällsmänniska. Jag vill också säga att insikten om livets ändlighet ökar värdet av dagen jag äger.

En del upplever att våra ritualer är gammalmodiga, långrandiga och upprepande. Vad är din synpunkt på det?

– de måste sättas i sitt sammanhang, men för att förstås måste de vägledas, förklaras. det är ett mycket vackert språk, som ska tillvaratas. sedan är det viktigt hur man talar, inget rabblande! Tala istället med inlevelse, variera tonfallet och pausera då och då.

Brödramåltiderna är angelägna. Kan man göra något för att fler ska stanna kvar och äta/umgås?

– Jag vill ha ett omtag. måltiderna ska börja i tid och det betyder att logerna måste stramas upp. ska logen starta 18:30 så ska den göra just det, genomföras med ackuratess och sluta i tid. vi ska sitta vid runda bord med vem man vill, kaffe vid borden, tal ska hållas till recipienten och vi ska vara klara i rimlig tid på kvällen. En del bröder har faktiskt behov av att gå till sängs hyfsat i tid. de som vill fortsätta kan göra det, men inte i den salen.

Kyrkan tappar medlemmar. Betyder det att kristenheten håller på att försvinna eller tar den bara andra former?

– kyrkan måste hitta koden in till människan, men tyvärr har kyrkan fastnat i interna problem och i sin syn på samkönade äktenskap. dessutom tar skatteskalan aldrig slut, vilket gör att många finner avgiften på tok för hög. Jag menar också att kyrkan borde se en fördel i att frimureriet finns, en ömsesidig sympatisör av våra verksamheter. vi fångar faktiskt upp många män i yngre år med andligt intresse.

På vilket sätt försöker du bidra till en hållbar värld?

– Jag ser att ungdomarna i familjekretsen lever ett annat liv. vi sympatiserar med dem, äter mindre kött, och låter oss gärna bjudas på vegansk mat. Jag reser företrädesvis med tåg. vi promenerar och tar cykeln då vi kan. Någon elbil har vi inte, men bara en enda bil nu. Finns säkert mer vi kan göra.

Hur skulle du vilja att caritasverksamheten utvecklas?

– mycket väsentlig verksamhet. det är en stark upplevelse att höra berättelserna om hur de som har det svårt blir hjälpta. En hjärtefråga. och en trovärdighetsfråga. vi måste bara ta hand om sjuka och gamla – frimureriet är en livslång relation. Jag har också bestämt att caritasansvarige i fördelningen deltar i varje möte med fördelningens ordförande mästare och ordförande.

Med högst fem ord – vad är meningen med livet?

– Nyfikenhet, tacksamhet och förundran. Jag skulle även kunna lägga till självkännedom och utveckling.

Till sist: Vad blir den största utmaningen när vi startar upp verksamheten igen efter att restriktionerna lättar?

– oro och rädsla. vi måste vara lyhörda. ingen får känna sig akterseglad för att andra rusar iväg. Förnuft och omsorg ska prägla vår uppstart. vi ska tugga oss igenom och det får ta sin tid. X