3 minute read

Ett stort steg för mänskligheten

Historia Ett stort steg för mänskligheten...

Att bli frimurare är att rent fysiskt ta några enkla steg, men för en frimurares inre resa är det gigantiska kliv som tas. I så måtto finns det en likhet med de till synes oansenliga steg som Neil Armstrong tog på månen, en sommar för 50 år sedan, men som också med hans egna ord var ett gigantiskt kliv för mänskligheten.

Apollo 11-astronauterna: Niel Armstrong, Michael Collins och Edwin ”Buzz” Aldrin i ett officiellt porträttfoto.

Den 21 juli 1969 steg han ned från månlandaren Örnen i Stillhetens hav på månen. Världen och vår syn på världsalltet var inte detsamma efter det. På samma sätt är en frimurarvandring inte heller oansenlig. Liknelsen kan verka lite långsökt, men faktum är att denna strävan efter att utvecklas hos frimurare också får konsekvenser i den allmänna världen. Att förbättra sig själv ger också en plikt att förbättra sin omvärld.

Många astronauter och andra inblandade i rymdprogrammet var därtill också frimurare. Armstrong själv var det dock inte, men han som följde honom på månytan 19 minuter senare var det. Värmlandsättlingen Edwin ”Buzz” Aldrin har aldrig gjort någon hemlighet av att han är frimurare. Han kan ses bära sin frimurarring på såväl de offentliga porträttten som på bilder tagna under Apollo 11:s månfärd.

Edwin ”Buzz” Aldrin på månytan.

Texas

Aldrin recipierade 1955 i logen Oak Park i Montgomery, Alabama, men tillhörde logen Clear Lake i Texas (astronauterna var ju baserade i Houston) när han åkte till månen. Han skall ha haft med sig en fullmakt från provinsialmästaren i Texas att göra anspråk på territoriell jurisdiktion (i frimurarhänseende) över månen för Storlogen i Texas. Nu är det inte så dramatiskt som det låter, då det hittills bara inneburit att man auktoriserade bildandet av Stillhetens loge år 2000.

Denna loge har till uppgift att ge broderlig hjälp till andra frimurarorganisationer och andra därtill värdiga organisationer för att göra livet bättre för alla levande på jorden. Vem vet, en dag kommer den kanske att ha sin första sammankomst på månen.

”33-gradig flagga”

Astronauterna fick ta med sig några personliga artefakter på sina rymdfärder, och en av dem som Aldrin tog med sig var en flagga för den skotska riten i det ”33-gradiga system” som gäller i Amerika. Den gav han sedan, när han väl kommit tillbaka till jorden, till ordens stormästare. I dag kan den beskådas på museet i stamhuset The House of the Temple i Washington D.C.

Ett flertal andra astronauter har också varit frimurare. Edgar Mitchell, som gick på månen (Apollo 14) i januari 1971, tillhörde logen Artesia i New Mexiko. Jim Irwin, som åkte månbil (Apollo 15) i juliaugusti samma år, tillhörde logen Tajon i Colorado Springs, Colorado. Tom Stafford landsteg aldrig på månen under generalrepetitionen med Apollo 10 i maj 1969, men han förde befälet under dockningen mellan amerikanska Apollo och den sovjetiska rymdfarkosten Sojuz i juli 1975. Han tillhörde logen Western Star i Oklahoma.

Senator

En av de mest kända frimurarastronauterna torde vara John Glenn, som blev den förste amerikanen att flyga i omloppsbana med Mercurykapseln med det frimureriskt passande namnet Friendship 7 i februari 1962.

Han tillhörde logen Concord i Ohio. Han blev sedermera senator, och när han var 77 år gammal i oktober 1998 åkte han upp med rymdfärjan Discovery och blev därmed den hittills äldste mannen i rymden.

Fler klassiska astronauter har varit frimurare, exempelvis Gordon ”Gordo” Cooper, Gus Grissom och Wally Schirra – och, med tanke på hur många som kommit därefter, säkerligen ännu flera. Lägg därtill många av dem som arbetade och ännu arbetar med rymdprogrammet. Den amerikanska rymdflygstyrelsen NASA:s chef under de viktiga åren 1961- 1968, James Webb (som för övrigt fått ett nytt rymdteleskop uppkallat efter sig), var också frimurare och tillhörde universitetslogen i Chapel Hill, North Carolina.

Framsteg

Det ligger något fint och symboliskt över att så många av de personer som varit aktiva och drivande i rymdprogrammet också har varit frimurare. En frimurare skall ju arbeta både för sin egen personliga utveckling och med att förbättra den allmänna världen. Och det går knappast att göra det bättre än med vetenskapliga framsteg och genom ökad kunskap om vår plats i universum. X

This article is from: