Låt våra facklor lysa i världen” – Uppmaning vid Sveas högtidsdag

När provinsialmästare Peter Westrup för sista gången ledde Svea Provinsialloges högtidsdag, närvarade Ordens nye Stormästare.

Begreppet bättre människa kan lätt av frimureriets belackare utpekas som att en frimurare strävar till att vara finare än andra människor, men ingenting kan vara en större feltolkning än en sådan syn. Det framhöll Stor Capitlets förre kapitelmästare, Tom Waselius, i sitt högtidstal när Svea Provinsialloge hade sin högtidsdag nu i höst. En speciell högtidsdag, eftersom det var den sjunde och sista att leda för provinsialmästaren Peter Westrup, innan han avgår från ämbetet till våren.

Som vanligt var det helt fullsatt i Stamhuset vid Sveas högtidsdag. Såväl nuvarande som förutvarande Stormästaren hedrade dagen med sin närvaro tillsammans med representanter, såväl höga som något lägre i graderna, från alla Ordens fördelningar.

Tom Waselius från den finländska fördelningen, tittade tillbaka i historien i sitt tal och kom in på Sveas och frimureriets ålder: – Vi brukar kalla oss en urgammal Orden, och var den specifikt har sin bortersta upprinnelse är det väl ingen som vet, men anorna är gamla, betydligt äldre än de officiella årtalen. Svenska Frimurare Orden räknar ju 1735 som sitt begynnelseår, och med en liten matematisk-historisk trollkonst så kan också Svea Provinsialloge säga sig räkna sina anor från samma tider. Ändå är ju Svea Provinsialloge formellt Ordens yngsta provinsialloge, med bara drygt 25 år på nacken, men tack vare den anpassade historiska röda tråden har Svea ändå de långa anorna i bagaget och samtidigt kanske framför andra hela det stora frimureriska arvet att förvalta och förädla vidare.

Fänrik Stål

– I det historiska perspektivet kan vi begrunda provinsiallogens verksamhet, och frimureriets betydelse och roll i världen av i dag. För att en stund filosofera över detta vill jag citera ett par rader ur en dikt som min far brukade recitera en gång om året. Det är dikten ”Den 5 juli” ur Runebergs Fänrik Stål. Dikten rör sig för all del på ett helt annat område än frimureri, men en av stroferna inleds med de för oss alla universellt tänkvärda orden: En dag gryr opp, en dag förgår; hur mången lämnar ens ett spår, när den från oss är tagen? – Den här diktraden vill alltså understryka hur viktigt det är att fylla sina dagar med väsentligheter, och inte bara låta dagarna rinna förbi utan ett spår, sa Tom Waselius. – Det är här som jag vill påstå att vårt frimureri har en av sina viktigaste och största uppgifter, i dag lika väl som för sekler sedan, framom de flesta andra sammanslutningar och föreningar. Den uppgiften är att genom sin ande och sin verksamhet ständigt påminna oss om att vårt liv bör ha en djupare innebörd och ett viktigare mål än världens bullrande tidsfördriv, som rinner förbi som en dagslända utan att lämna ett spår.

Det spår vi lämnar

– Den här påminnelsen är också kärnan i alla vårt frimureris receptionsritualer, där vi redan i den första graden ruskas om så grundligt, att jag vågar tro att det lämnar ett spår för evigt inom var och en av oss. När vi i dag samlas till högtidsdag här i Svea Provinsialloge, liksom vid andra sammankomster, lämnar väl dagen formellt ett spår i form av ett protokoll. Men det väsentliga och den verkliga substansen och meningen med det att vi sammankommer här i Ordens Stamhus i dag är det spår som den här dagen, och andra dagar kan lämna inom oss, eller som vi kan lämna hos våra medbröder och medmänniskor, och som lever kvar i en eller annan form också sedan den här dagen är förliden. – Våra frimureriska ritualer är ju en form av skådespel, där skådespelet gestaltar det mänskliga livet, klätt i symbolik. Vi, alla som är här i dag, är deltagare i det här skådespelet, som utspelar sig på livets scen. Så är det vid varje frimurerisk sammankomst. Varje deltagare är, i dag och alla dagar, också lika viktig för skådespelets gestaltning, såväl de agerande ämbetsmännen, som kolonnbrodern i bakre

Sveas högtidsdag bjöd som vanligt på stilfull musik under sammankomsten. Anders Wälimäki, kyrkomusiker från Skellefteå, lockade fram vackra toner ur Johannessalens orgel.

ledet. Det väsentliga är det helhjärtade deltagandet. Och det helhjärtade deltagandet innebär att vi reflekterar över vår roll i skådespelet, en reflektion som vi sedan kan överföra till den verklighet vi lever och verkar i bland våra medbröder och medmänniskor, och dem skall vi samverka med i vårt dagliga liv.

Bättre människa

– En av frimureriets viktiga uppgifter är att sammanföra bröderna här i logen, men också att sammanföra människa med människa i samspelet oss människor emellan. Det här kan paradoxalt nog ske genom att vi lär känna oss själva, som ju är en av vårt frimureriska arbetes kärnpunkter. Det har ibland sagts att vårt frimureriska arbete strävar till att göra oss till bättre människor, vilket lätt kan leda till misstolkningar. – Begreppet bättre människa kan ju nämligen lätt av frimureriets belackare utpekas som att en frimurare strävar till att vara finare än andra människor, men ingenting kan vara en större feltolkning än en sådan syn. Bättre människa skall i detta fall endast ställas i förhållande till oss själva, det är endast med oss själva vi, var och en, jämför oss. Det är vi som skall förbättra oss jämfört med vad vi varit, det är den enda skala som existerar. Om vi lyckas kan vi också bättre än tidigare hysa omtanke om och verka bland våra medmänniskor. Det här är någonting som både vi själva och människorna i vår omgivning kommer att ha nytta av.

Vårt etiska fotspår

– I dag talar vi ofta om miljömedvetenhet i gemenskapen med våra medmänniskor. Vi är alla beroende av varandra, och vi skall verka inte bara till egen fördel, utan på ett sätt som gynnar oss alla. Då gynnar det också oss själva. Då man rent konkret ofta brukar tala om vårt ekologiska fotspår, vill jag utvidga begreppet till någonting som egentligen är ännu viktigare, och det är vårt etiska fotspår. Det fotspåret skall ju vara så stort som möjligt, och är det stort, så krymper samtidigt vårt ekologiska fotspår i kölvattnet på att vi själva kunnat utveckla oss från vad vi varit till någonting åtminstone litet bättre, våra medmänniskor och oss själva till fromma. – Just vi frimurare kan vara aktiva och entusiastiska i det här arbetet, och det helt avgörande är vårt engagemang – vi kan tända våra facklor över jorden, för att låna ett poetiskt uttryck av Edith Södergran. Må alltså vårt engagemang göra vår frimureriska gemenskap till ett medmänsklighetens och humanismens högsäte och låta våra facklor lysa i världen.

Det är min fromma förhoppning att vår verksamhets kärna, den sanna frimureriska gemenskapen genom allas vårt arbete skall växa sig allt starkare och att våra dagar inte skall förgå utan ett spår, utan att vi dagligen måtte kunna utvidga vårt etiska fotspår. X

the golden days

Välkommen till en genuin engelsk pub i frimurarhuset i Göteborg

Förmånliga priser för frimurare visa upp ditt medlemskort! Ett av göteborgs största sortiment av öl och whisky Dagens lunch & After work

Södra Hamngatan 31 Tel: 031-13 20 22 www.golden-days.se

Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff

Besök vår webbshop och beställ ditt exemplar av ”NÄR HÄNDE VAD?” Boken beskriver på 288 sidor de viktigaste händelserna i Svenska Frimurare Orden sedan 1735 och är illustrerad. På vår webbshop kan du också ansöka om medlemskap i forskningslogen och därmed stödja frimurerisk forskning.

Du finner oss via www.frimurarorden.se eller direkt på www.eckleff.se Där finner du hela vårt utbud av öppna skrifter