Ritha Gavelli

- Men måste jag verkligen välja mellan Gud och vetenskapen!?

Innan jag svarar på den frågan vill jag börja med att konstatera att vi nu så här i början av februari, årstidsmässigt, befinner oss i början av en brytningstid.

Svensk psalm 197:1

”Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp. Ny fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp. Hur livligt solen strålar, hur majestätiskt mild! För dödliga hon målar odödlighetens bild.”

Vintermörkret börjar så sakteliga släppa sitt grepp om oss och hela skapelsen. Äntligen släpps det hoppingivande ljuset fram igen.

Vårljuset! Solens strålar värmer allt skapat i hela skapelsen och allt liv som legat i vintervila börjar göra sig redo för att spräcka sina skyddshöljen, för att få nå ut i det efterlängtade livs- och växtljuset.

Våra egna, mänskliga liv innehåller många olika brytpunkter och brytningstider, för så är det att vara människa; att växa, mogna och förhoppningsvis våga fortsätta att utvecklas.

I mina egna brytningstider under livets gång är det så tydligt för mig att jag har blivit buren och fått hjälp, av en osynlig men tydlig kraft som inte är rent vetenskapligt bevisad, men som på ett mycket konkret sätt har hjälpt mig.

Hjälpt mig att göra de rätta valen, oavsett om det har betytt att jag ska stanna upp och avvakta, eller om jag ska vara aktiv och göra medvetna val. Min egen vetenskap säger att den kraften är: Gud! Kärlekens och Livets Gud som vill att vi - alla - ska leva i och av hans livs- och växtljus.

Samtidigt har jag vid vissa brytningstider i livet varit oerhört tacksam över att vetenskapen funnits och finns, och att den har den ofantliga potential för mänskligheten och vår möjlighet till existens och fortsatt existens här på jorden.

Utan vetenskap, forskning och dess utveckling och möjliggörande skulle mycket i våra mänskliga liv vara svårt. Ja, till och med mycket svårare.

Jag tänker då i första hand på den medicinska forskningen som går med stormsteg framåt så att många av våra tidigare, livshotande och dödliga sjukdomar faktiskt kan hejdas och, i många fall, helt botas.

Men jag kan heller inte tänka mig att leva utan min relation till och med vår Gud. Oavsett om vetenskapen kan bevisa Guds existens eller inte, så existerar Gud för och hos mig. Det är min VETENSKAP och den kan ingen ta ifrån mig!

”Tro är en akt av tillit”, har någon förnuftig person sagt. Och det är ord som format och fortsätter att forma min vetenskap om Guds existens i mitt och ditt liv, i världen och i evigheten.

Mitt svar på min inledande fråga blir: Nej, tack och lov behöver jag inte välja mellan Gud och vetenskapen! För mig är bägge livsavgörande, eftersom Gud och vetenskap löper parallellt i våra liv och i världen.

När vetenskapen försöker att hjälpa oss med svaren på frågan: HUR vi ska kunna fortsätta utveckla och möjliggöra utveckling av skapelsens alla resurser, svarar teologin på frågan: VARFÖR vi ens ska försöka med allt detta…

Jo, det finns någon, i min värld och i min vetenskap och det är den Gud som ville och vill allas våra liv och som har lagt en livsgnista i oss alla, för att vi är ämnade att leva i gemenskap med honom och med varandra.

Allt för en ljusare och mer medmänsklig tillvaro, här på jorden vid alla våra olika brytpunkter under vår livsvandring, här och nu.

Svensk psalm 197:4

”Och allt som låg där fruset i dagar vintergrå skall löst av himmelsljuset mot blom och mognad gå. Vi glädes åt varandra, åt sol och sommartid, att på Guds jord få vandra och äga himlens frid.”