Rädslan att inte passa in

MARIA HEIVER, SPECIALISTPSYKOLOG :

Rädslan att inte passa in

Jag har kontaktat Maria i egenskap av specialistpsykolog och chef på Barn- och ungdomshälsan i Värnamo. Hon arbetar med samtalsbehandling med barn och ungdomar och deras föräldrar om det som rör psykisk ohälsa på något sätt. ”Den vanligaste patienten jag träffar är en tonårstjej med ångest eller depression” skriver Maria.

Vad känner barn och unga rädsla eller otrygghet inför? ”Jag tror det skiljer sig en del beroende på i vilken ålder man är. När barn närmar sig 9-årsåldern börjar man förstå att världen är lite större än man tidigare insett, och många blir därför mer rädda. En del blir rädda för att ens föräldrar ska dö. Tidigare har den tanken inte funnits, men nu förstår man att det kan hända,” menar Maria.

Vidare tror hon att tonåringars största rädslor i allmänhet handlar om att inte passa in. Men för de unga som kommer till Maria är det sällan det som är huvudproblemet. ”Då handlar det mer om stress, oro/ ångest eller nedstämdhet. Många har höga krav på sig själva att prestera i skolan och på fritiden. Andra är även rädda för vad kompisar tycker om dem,” skriver hon. För en del väcker situationer där de själva måste ”visa sig” rädsla - att svara i telefon, räcka upp handen i skolan, läsa högt, beställa mat och liknande situationer. Maria nämner också unga som brottas med självmordstankar: ”Många unga som mår dåligt har också tankar om att man inte vill leva, och framför allt att man vill slippa ifrån att ha det så här. Ungefär 20% av alla ungdomar har någon gång haft sådana tankar.”

Hur är det med vuxnas rädsla? Maria tror att även många vuxna bär på en rädsla för att inte passa in. ”Med mognad och ansvar kommer även andra rädslor. Som att det ska hända barnen något eller rädsla för att förlora jobbet.” Hon lyfter risken för vuxna att bygga sin identitet på sitt arbete. ”När man går i pension hamnar en del i depression eftersom man inte längre är efterfrågad. En rädsla att vara bortglömd.” Risken är att bli sittande hemma framför en skärm utan någon annan meningsfull aktivitet i sitt liv. ”Liknande tendenser finns hos en del elitidrottare som slutar tävla. De får inte längre folkets jubel och vem är man då?” funderar Maria.

Vad finns det för sätt att möta sin rädsla? Har du några bra tips? ”Rädslor ska vi inte vara rädda för. Känslan finns ju av en anledning. Det är bra att du känner rädsla om det kommer någon som hotfullt viftar med en kniv. Då ska du fly därifrån!” skriver Maria. Men - då du ska göra annorlunda, menar hon, är när en rädsla egentligen grundar sig i ett inre upplevt hot eller obehag. Om vi är rädda för att göra bort oss och vad andra ska

Konstverk som smyckar barn- och ungdomshälsans väggar.

Rädslor ska vi inte vara rädda för. Känslan finns ju av en anledning. Det är bra att du känner rädsla om det kommer någon som hotfullt viftar med en kniv. Då ska du fly därifrån!

- Det handlar om att utmana sin rädsla och inte låta rädslan dirigera ditt liv och det du gör! Du måste själv vara den som styr.

FOTO: MADELÉN JOHANSSON tycka; och därför undviker att gå på släktmiddagar eller träffa en grupp kompisar, då ska vi göra precis tvärtom, menar hon: ”Gå dit! Utmana dig! Det kommer vara jobbigt i början men om du gör det många gånger så märker du att du kan hantera den obehagliga känslan.”

Hon ger exempel: ”Är du rädd att andra ska skratta om du säger din åsikt; ska du testa och se vad som händer när du yttrar dig. Är du rädd att du inte är efterfrågad och därför drar dig undan; kan du gå med i en förening eller ideell verksamhet. Det handlar om att utmana sin rädsla och inte låta rädslan dirigera ditt liv och det du gör. Du måste själv vara den som styr. Fundera därför på vad DU vill göra i ditt liv och gå i den riktningen!”

Hur kan vuxna hjälpa unga att arbeta med sin rädsla? Maria menar att vuxna inte ska ta bort ungas rädslor genom att säga att rädslan inte är farlig eller att det kommer gå bra. ”Gör man det så tar man som vuxen över ansvaret för den unges känslor. Då blir den unge beroende av att ha en vuxen som hela tiden lugnar. Den unge behöver själv lära sig att stå ut med att känna rädsla. Den vuxne behöver därför utmana den unge att våga gå emot rädslan (utan att lugna) och därmed upptäcka att hen faktiskt kan hantera denna obehagliga känsla helt själv. Detta stärker den unges självförtroende.” Vart kan vi vända oss när vi känner otrygghet?

En väg in, barn och unga, psykisk hälsa

En väg in, barn och unga psykisk hälsa är en gemensam kontaktväg till barn- och ungdomshälsan och barn- och ungdomspsykiatrin för barn upp till 18 år. Hit vänder du dig också om du är i behov av akut kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin dygnet runt.

Hur kontaktar jag?

Du som förälder kan kontakta En väg in för att få stöd i ditt föräldraskap kopplat till psykisk hälsa. Är du ungdom är du välkommen att ringa själv.

Telefonnummer 010–241 10 30

Telefonnumret är även ett akutnummer för att komma i kontakt med akutverksamheten inom barn- och ungdomspsykiatrin dygnet runt.

Det går bra att kontakta En väg in, barn och unga, psykisk hälsa via e-tjänst på 1177

Scanna koden så kommer du direkt till sidan

Du kan också kontakta ungdomsmottagningen (upp till 22 års ålder).

För vuxna: Vänd dig till din vårdcentral

INTERVJU OCH TEXT: CHARLOTTE SÄLL

Kom in och tänd ett ljus

Värnamo kyrka är ofta öppen även om det inte är några annonserade gudstjänster eller konserter. Kom in, sitt en stund och tänd ett ljus. Kanske spelar någon av musikerna en stund på orgeln. Ibland finns det någon på plats för samtal. Och kom ihåg – tron, hoppet och kärleken är inte inställda!