Var inte rädd Maria

Det är så ängeln Gabriel hälsar Maria när ängeln berättar att den unga fattiga och ogifta tonårsflickan Maria skall bli gravid med Guds son. Att hon skall bli mor till Gud själv, och att hon skall ge honom namnet Jesus.

Vi kan bara ana oss till vad Maria är rädd för, men samtidigt är det inget unikt i ängelns hälsning. Orden ”var inte rädd” eller dess synonym ”frukta inte” förkommer mer än 400 gånger i Bibeln. Om man travesterar det gamla talesättet att ”vad hjärtat är fullt av talar munnen”, så får vi säga att Guds hjärta är fullt av hjälp och tröst till oss människor.

När Luther skriver sin stora katekes på 1500 talet och vill beskriva Gud (och avgudar) så är det just detta som kännetecknar Gud. Luther skriver ”Vad betyder detta att ha en Gud eller vad är en Gud? Svar: En Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager sin tillflykt till.”

Människor har i alla tider sökt hjälp och tröst från Gud, men det som de har varit rädda för har inte varit detsamma i alla tider. Vi kan se det på kyrkobyggnaderna i vårt eget land. Kyrkobyggnaderna visar på den tidens Gudsbild. De visar därigenom också på vad man var rädd för.

Om jag får förenkla så kan man säga att de äldsta kyrkorna i vårt land är från medeltiden. Nydala kyrka är en sådan, men också Dannäs och Vittaryd med flera. Våra medeltida kyrkor är ofta små och mörka men med tjocka väggar. Det är som om man i kyrkan söker skydd för krig, sjukdom, svält med mera. De medeltida kyrkobyggnaderna visar på en Gud som man söker skydd hos. Psalm 237 i psalmboken påminner om denna syn. Psalmen skrevs på 1500 talet av Luther och där står ”Vår Gud är oss en väldig borg … på Honom i all nöd och sorg, vårt hopp vi vilje bygga.”

1700- och 1800-talen har ett annat ideal när det gäller kyrkobyggnader. Det är ofta högt i tak, stora fönster och vitmålat. Nu har man rensat bort gammal ”vidskepelse”. Det är en tid som präglas av det som brukar kallas för upplysningstiden. Vetenskapen och den fria tanken spelar stor roll. Gud blir den man söker genom vetenskap och det man fruktar är okunskap och ”dumhet”. Människan tror att hon kan utforska Guds alla hemligheter. Värnamo kyrka är från den här tiden.

Småkyrkorna i Värnamo, Mariakyrkan och S:t Johanneskyrkan är från en annan tid. De är byggda på 1900 talet då rädsla för ensamhet och att sakna gemenskap präglar kyrkobyggnaderna. De är mindre och fokus är mer på gemenskapen än tidigare. Ofta är samlingssalen byggd i anslutning till kyrkorummet. Kyrkkaffet har blivit ett nytt ”sakrament”.

På 2000 talet byggs inte många kyrkor i vårt land. Om man var rädd för att vara ensam i en tidigare generation så är nutidens rädsla närmast att behöva följa andra, att vara bunden och inte fri. Många söker Gud i naturen eller på andra platser, men helst ensam. Rädslan att behöva ändra på sig för att passa in är ibland mycket påtaglig. Min tro är min och bara min.

Oftast tänker vi att våra kyrkobyggnader berättar vilken gudsbild som var mest aktuell vid tillfället. Men Luther hjälper oss förstå sambandet just mellan den Gud vi söker och det vi saknar eller är rädda för. Luther själv, som levde på 1500-talet – han var rädd för att Gud som vet allt och ser allt skulle döma honom som han förtjänade. Hans liv och mycket av den efterföljande lutherdomen präglades av frågan: ”Hur hittar jag en nådig Gud?” Kanske hämtade han inspiration ur Marias möte med ängeln. Maria fick höra orden ”Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud.”

Hälsningen ”var inte rädd”, eller synonymen att ”frukta inte” finns fler än 400 gånger i bibeln. Det är verkligen något som Gud vill att vi människor skall veta. Många olika människor i olika livssituationer får höras samma sak från Gud: Var inte rädd,

frukta inte. Det är det vi ser också i våra kyrkobyggnader. Hur människor i alla tider har sökt skydd hos Gud mot det som de fruktar. Många är det som just i kyrkobyggnaderna fått höra de tröstande orden: ”Frukta inte”, ”var inte rädd”.

När Maria får höra ängelns hälsning så vet vi inte vad hon är rädd för, men också Maria hittar en Gud som hon kan vänta allt gott av och som hon i sin nöd kan söka tillflykt hos. Vi vet att Maria råkar ut för många saker som vi fruktar. Hon måste lämna sitt land och sitt folk för att försöka skydda sitt barn. När Jesus är 12 år gammal försvinner han i tre dagar. Vi förstår att Maria är utom sig av oro. Hon får se sin son fängslas och dödas. Av detta förstår vi att det ängeln säger till Maria och till oss inte skall förstås som att vi slipper svårigheter i livet. Det handlar om något annat än ett enkelt och smärtfritt liv. När ängeln säger till Maria att hon inte behöver vara rädd, så säger hon också varför Maria och vi inte behöver vara rädda. Vi har funnit nåd hos Gud genom Jesus.

Vad hjälper det den som är sjuk eller ensam eller mobbad? Den som likt Maria har förstått Guds hälsning anar att det handlar om detta: Slutet gott, allting gott. Och är allt inte gott så är det inte slutet. Vi anar det i berättelsen om den första påskdagen. Då när kvinnorna kommer till graven för att sörja, är soldaterna borta och en ängel säger till dem: Var inte rädda! Jesus har uppstått från det döda.

Vi behöver inte frukta livets prövningar eftersom vi vet att Gud kommer att vända allt ont till något gott. Det är att ha en Gud. Det är därför vi har byggt kyrkobyggnader. För att såsom Paulus säger i 2:a Kor 4:7-9 ”Denna skatt har jag i bräckliga lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig själv. Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad”. Det är på detta sätt som kyrkan har förstått händelsen då Petrus går på vattnet (Matt 14). Lärjungarna är ute på sjön. Det är natt och båten kämpar mot vågorna. Då kommer Jesus gående till dem på vattnet. Helt förståeligt så blir lärjungarna förskräckta men Jesus säger till dem: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Strax därefter säger han till Petrus att komma till honom på vattnet. Vi läser att så länge Petrus har blicken riktad mot Jesus så kan han gå på vattnet, men när Petrus istället tittar på vågorna så blir han rädd och sjunker. Det är det Luther talar om när han säger de berömda orden ur stora katekesen: ”Vad betyder det att ha en Gud eller vad är Gud? En Gud kallas det som man väntar allt gott av och som man i all nöd tar sin tillflykt till.”

Petrus vet att Jesus kommer att dra upp honom, vilket Jesus gör. Paulus vet att vad som än händer så kommer Jesus Kristus att resa honom upp, gå vid hans sida.

Maria litar på att vad som än händer så har Gud en plan och hon behöver inte vara rädd.

Samma tro och övertygelse och erfarenhet har manat gångna generationer att bygga kyrkor.

När vi går in i en kyrka, oavsett vilken sort. Då möter vi ett vittnesbörd om tron på en Gud som vi kan söka tröst hos i vår nöd, hur den nöden än ser ut. Det är ett trotsigt rop genom generationer om att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus och att Hans död och uppståndelse visar att inget ont kan besegra Den Gud som vi sätter vår lit till och som vi väntar allt gott ifrån.

Slutet gott, allting gott. Och är inte allt gott …så är det inte slutet. Var inte rädd.