8 minute read
Sprickor och omsorg
En dag alldeles i början av det nya året slår vi oss ner en stund i församlingshemmet för att prata om diakoni – kyrkoherde Pär-Magnus och jag, Charlotte, som är diakon. Det blir ett samtal om livet, vår sårbarhet och gestaltandet av Guds rike.
Hur beskriver du diakoni?
Advertisement
P-M: Jag tänker att diakoni är kyrkans uppdrag att gestalta Guds rike på ett konkret sätt, just där man befinner sig. Det innebär att se när orättfärdiga strukturer eller sammanhang hindrar människor att utvecklas till dem som Gud har kallat dem att vara. I det ligger flera kallelser som diakonin har – till exempel att stå upp mot orättvisor, avslöja sammanhang som går emot Guds vilja och att gå före och uppmärksamma när man ser saker som kommer att rasera tillvaron för människor.
C: Ja, ibland brukar jag säga att diakoni är att leva evangelium, att omsätta tro i handling. Diakoni är ett ord som används i det kyrkliga språkbruket. Finns det ytterligare sätt att beskriva diakoni tänker du?
P-M: Ibland säger man kyrkans sociala arbete, men det kan låta som om kyrkan konkurrerar med samhället. I kyrkan har vi ju en annan drivkraft bakom det vi gör, där vi vill visa hur Guds kärlek kan se ut konkret i världen.
Förhållandet mellan evangelisation och diakoni
C: Då kommer jag att tänka på förhållandet mellan evangelisation och diakoni. En del menar att det är viktigt att skilja det åt, men för mig går det inte att frikoppla diakoni från evangeliet, eftersom evangeliet är drivkraften. Det betyder inte att jag prackar på någon något eller förväntar mig att den jag möter ska bli troende.
P-M: Nej, det är ju inte det som det handlar om, men diakonins konsekvens i själva handlingen är att Guds rike syns. När Jesus mötte människor och upprättade dem eller återförde dem i sitt sammanhang gjorde han det inte för att de skulle komma till tro. Han gjorde det utifrån att han blev berörd, såg deras behov och att ville att de skulle få möta Guds kärlek.
C: Du berörde diakonins uppdrag att avslöja orättfärdiga strukturer och påtala när människor far illa. Det kallar vi ibland för profetisk eller kanske politisk diakoni. Det är lätt att tänka att det hamnar på ett övergripande plan, men kan vi utöva profetisk diakoni i mötet med varandra som enskilda människor?
P-M: Jag tänker att orättfärdiga strukturer finns överallt. Det handlar om hur vi möter varandra, våra föreställningar och fördomar utifrån exempelvis kön, klädsel eller social status. Vi sitter alla fast i föreställningar och bekräftar ibland dessa begränsande system utan att tänka på det. I Bibeln sägs att ingen är man eller kvinna, jude eller grek, utan alla är ett i Kristus. Det behöver vi öva oss i, att utmana strukturer som skapar orättfärdighet på olika sätt. Det är en av diakonins uppgifter, att befria varandra i det avseendet.
Bemötande
C: Ja, och här kommer vi in på detta med bemötande, hur vi som människor är mot varandra. När vi ser till exempel ett hårdare tonläge i sociala medier. Jag funderar över hur vi kan uppmuntra varandra till ett diakonalt förhållningssätt, där vi behandlar varandra med respekt och värdighet.
P-M: Jag tror att mycket handlar om hur vi ser på oss själva. Om du själv inte upplever dig respekterad eller värdefull är det lätt att försöka bli någon genom att trampa på andra. Jag tror att mycket av förakt för andra, till exempel i rasism och främlingsfientlighet, bottnar i en känsla av att inte själv veta vem du är. Genom att kategorisera människor och skylla på andra skapas distans. Om jag vet vem jag själv är och vad jag står för kan jag välja att inte låta mig bli kränkt. En människa som är hel är svår att kränka.
– Om du själv inte upplever dig respekterad eller värdefull är det lätt att försöka bli någon genom att trampa på andra.
Människovärde och identitet
C: Jag tänker på det här med individualism. Det är ju i grunden något gott, att veta om sitt människovärde som unik individ. Men det finns ju en risk i jagandet efter identitet och att framhäva sig själv på andras bekostnad.
P-M: Ja, att vara hel innebär inte att försöka leva upp till alla krav som ställs på självförverkligande, utan att se på sig själv med de sprickor och brister som man har och acceptera att det är sådan jag är. Då finns ingen anledning att positionera sig gentemot andra, hata olika grupper eller tränga sig fram i alla möjliga sammanhang.
– De sprickor jag har, de finns också hos andra.
C: Då tänker jag på självkänsla och självförtroende. Självkänsla handlar om att veta att jag är okej som den jag är oavsett om jag lyckas med allt jag företar mig. Självförtroende handlar om det jag gör, det jag presterar. Det är svårt att bygga sitt människovärde på prestation. Det är viktigare att bygga upp sin självkänsla, att förstå att jag duger som den jag är.
P-M: Ja, det är viktigt att prata om Guds kärlek, att vi förstår att vi är älskade. De sprickor jag har, de finns också hos andra, och i den insikten kan jag finna en trygghet. Om vi har vår trygghet i materiella saker och allt tas ifrån oss, vad har vi då kvar? Det som bär då är vår grund, vår tillit till livet, till människor, till Gud.
Åtta faktorer för existentiell hälsa
C: Ja, jag tror att det finns mycket vilsenhet och brist på trygghet och att det ett stort skäl till att den psykiska ohälsan ökar. I WHO:s internationella undersökning framkom åtta faktorer som bygger den existentiella hälsan hos oss människor. Det handlar om inre lugn, påverkar också vår vardag. Vad tror du det gör med oss? sammanhang, existentiell kraft, tillit, helhet, mening, förundran och hopp. Det är byggstenar som hjälper oss att rusta oss för sådant vi kan råka ut för i livet. Här i kyrkan har vi samtalsgrupper där vi tar upp dessa ämnen och tillsammans delar tankar om livet. Också i det enskilda samtalet finns möjlighet att berätta sin historia för någon som lyssnar och tar emot. Det kan betyda mycket.
– att låta någon annan få bära mig kan betyda mycket mer för den människan än om jag hade burit den.
I vad ligger vår trygghet?
P-M: Jag tror att den psykiska ohälsan också handlar om att vi har det så materiellt bra. Vi tror att tryggheten ligger i pensionsförsäkring och stabil inkomst. Men när vi drabbas av svåra förluster eller krig eller att vi måste fly, vad är det då som bär? Människor har gjort svåra erfarenheter – och överlevt, till och med blivit starkare. De har sett att livet bär på ett sätt som de inte fått insikt om förrän allt tas ifrån dem. Idag finns en ökad oro hos många med krig i vår närhet som
C: Det är en svår fråga, men tydligt är ju att många känner oro. Tyvärr tror jag att vi lätt hamnar i ett tunnelseende där vi är oss själva närmast. Det är väl en skyddsmekanism att inte ta åt sig alla svårigheter som drabbar andra, men förhoppningsvis får vi en större ödmjukhet inför livets bräcklighet.
P-M: Jag tycker det är ganska tydligt att vi glömmer kriser som vi kunde lära oss mer av. Det är bara drygt 150 år sedan vi hade svält i vårt land, då en miljon människor lämnade Sverige. Har vi glömt det när vi talar om ekonomiska flyktingar? I Sverige har vi varit skyddade från mycket som drabbat andra. Vi behöver ha historien med oss och se det större sammanhanget.
Diakoni - att lyfta blicken och samtidigt vara närvarande här och nu
C: För att knyta ihop det här samtalet lite - När vi pratar om diakoni använder vi ofta stora ord, så som barmhärtighetens tecken, ställföreträdande hopp och att stå på de förtrycktas sida. Samtidigt är diakoni något mycket konkret i mötet med min medmänniska. Som jag ser det handlar det både om att lyfta blicken och samtidigt vara närvarande här och nu.
P-M: Ja, ett kristet liv handlar om att finna en diakonal inriktning, att öva sig i tacksamhet och ödmjukhet. Ett förhållningssätt där vi präglas av Jesu sätt att möta människor. Diakoni är inget begränsat område utan gestaltar kyrkans liv i världen. Grunden är nåd och förlåtelse, där Guds rike får bli synligt i vår svaghet. I Guds rike får vi misslyckas och börja om.
C: Jag tänker att diakoni är ömsesidighet och vi behöver varandra. Ena dagen har jag möjlighet att finnas till hands för någon annan och nästa dag är det jag som behöver få del av den andres omsorg.
P-M: Och på så sätt skapar vi mening för varandra - att låta någon annan få bära mig kan betyda mycket mer för den människan än om jag hade burit den.
Pelarsalen
Värnamo församling bedriver sedan snart tio år ett stort socialt arbete, Pelarsalen. Namnet Pelarsalen kommer från den ”sal” där allt en gång började.
Vi startade Pelarsalen för att vi såg ett behov och ville vara med och göra skillnad. Kontakt togs med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, vilket resulterade i att människor som av olika anledningar befann sig i långtidsarbetslöshet började placeras hos oss via Arbetsförmedlingen.
Vårt syfte var och är fortfarande att skapa en meningsfull arbetsträningsplats, där människor kan arbeta utifrån sin egen förmåga. Vår strävan är att upprätthålla en atmosfär där sammanhang, gemenskap och tillhörighet råder. Vi försöker även arbeta för att människors resurser och kunskap tillvaratas och utvecklas. Under åren som gått har vi fått möta många människor och se dem gå vidare, både till utbildning och jobb och inte minst fått se deras personliga utveckling. Vi har också mött människor som står långt ifrån arbetsmarknaden och som kanske aldrig kommer ut i arbetslivet, utan behöver en annan form av sysselsättning.
Frågor till Michaela, deltagare i Pelarsalen
Hur fick du vetskap om Pelarsalen och hur länge har du varit i verksamheten?
–Jag fick genom Arbetsförmedlingen veta om att Pelarsalen existerade och det är genom dem som jag började som deltagare i Pelarsalen. Jag har nu varit i Pelarsalen i två och ett halvt år.
Om du skulle beskriva Pelarsalens verksamhet med tre ord, vad väljer du då?
–Trygghet, gemenskap, stöd
I Pelarsalen finns fem olika verksamheter:
• BAGERI
Där vi bland annat bakar, lagar lättare maträtter. Både för interna och externa beställningar.
• SKAPARVERKSTAD
Här tillverkas saker i trä som fågelholkar och insektshotell. Vi kan reparera möbler och cyklar. Vi målar, syr, stickar och mycket mer.
• SECOND HAND
Vi tar hand om textilier, prylar och möbler. Allt sorteras, prismärks och placeras i butiken som ligger på Storgatan 41.
• RÄTTVIST BUTIK OCH CAFÉ
På Storgatan 41 kan man avnjuta en god våffla till bra pris. Vi serverar frallor, kakor och pajer från vårt bageri.
• REHABILITERINGSTRÄDGÅRD
I Prostgårdens trädgård finns möjlighet att rensa, ansa, klippa, så, skörda och mycket mer. Det som skördas säljs sedan i Rättvist butik och café.
Vad betyder det för dig personligen att vara med i Pelarsalen?
–För mig har det betytt mycket att få möjligheten att vara deltagare i Pelarsalen. Här har jag fått ett stöd som jag inte känt på tidigare arbetsträningsplatser. Jag får arbeta i den takt som funkar bäst för mig och har möjligheten att bolla med personalen för att hitta arbetsuppgifter som passar för mig så jag kan utvecklas så bra som möjligt. Handledarna i Pelarsalen är väldigt måna om att man ska ha en balans i sitt liv och att allt inte handlar om jobb, återhämtning är minst lika viktigt. Det är en del som jag personligen har haft svårt för då jag har en tendens att vara överambitiös. Där har handledarna i Pelarsalen varit väldigt hjälpsamma med att hålla tillbaka mig när mitt driv har varit mer än vad jag egentligen klarar av och påminna mig om att det jag gör är tillräckligt. Verksamheten har hjälpt mig att hitta anpassningar som funkar för mig, vilket har gjort att jag har kunnat utöka min tid mer än jag tidigare lyckats med.
