INRE GLÖD 25
Hur har du det med glöden?
H
östen är i antågande och vi lämnar så sakta sommaren bakom oss. Förhoppningsvis är vi fyllda av energi efter en del sol, kanske lite extra ledighet och genom det haft viss möjlighet och tid till; återhämtning. Kanske har det blivit en del grillad mat, under sommaren!? Vi är ju många i vårt avlånga land som framför allt under den varma årstiden gärna använder grillen till vår matlagning. Och är du som jag, som fortfarande kolgrillar, så vet du ju hur oerhört viktigt det är med glöden och glödbädden för att slutresultatet av maten skall bli bra. För det är ju så att om vi har för bråttom; lägger på maten som ska tillagas, för tidigt, innan glöden verkligen är klar, då slår eldslågorna upp igen, och maten blir svedd och sotig, av lågorna. Troligen är det då, inget som vi med glädje, stoppar i våra munnar. Och skulle vi mot förmodan, glömma bort att vi tänt grillen och väntar för länge med att lägga på vår mat, ja då blir inte resultatet heller bra! Då blir den inte genomgrillad utan den förblir, rå och kommer inte till sin fulla rätt. Inte heller det är någon smaksensation, tänker jag! I MIN VÄRLD kan vi överföra denna glödbild till vårt eget andliga och inre liv. Jag tänker att det är väldigt bra och till och med livsviktigt att vi har glöd i våra inre, både för våra intressen men också för att vi ska kunna överleva. Vi kan kalla det: kämpaglöd och/eller livsglöd! Vi behöver denna glöd av vilja, glädje, hopp, tro och
TEXT RITHA GAVELLI, PRÄST kärlek till det som vi ivrar för och som vi gärna vill att andra också ska få ta del av. Men även till, livet självt, tänker jag, för att orka kämpa på när livet och dess innehåll, går oss emot och till och med gör oss illa. MIN TANKE om parallellen till kolgrillen är följande: om och när vi ivrar för någonting som vi verkligen ”brinner” för, är risken att vi är så otroligt ”brinnande” så att vi både bränner oss själva och vår omgivning. Risken är väldigt stor att det blir så och det innebär då att det vi så gärna ville förmedla, vår kämpaglöd inte har gett något gott alls, utan bara svedda och brända människor. Likadant blir det om vi har en glöd som vi inte sköter om och underhåller, det blir ingenting gott utav den. Nej, den falnar och dör tyvärr. Till ingen nytta!
sorg och saknad. Även om det också finns mycket av tacksamhet och kärlek i våra upplevelser. Det är bra om vi har rätt sorts glöd nu att ge till våra vänner och andra människor som vi möter, som har drabbats av mörker och förluster i livet. Låta vår fina och goda glöd, på ett omtänksamt och kärleksfullt sätt, värma de människor som upplever sig kalla och till synes utan livsmening. Även i det absolut, mörkaste och allra svartaste, finns ett ljus! Vi ser det inte, vi kan inte ens skönja det och vi kan inte heller ana det, när vi befinner oss där i det totala mörkret MEN det är en realitet att det finns. Vårt uppdrag som goda och fina medmänniskor är att förmedla det ljuset genom vår ”glöd” till varandra när det behövs.
När vi låter vår inre glöd komma till sin rätt, ja då kan reslutatet bli hur bra som helst. Men när vi låter vår inre glöd komma till sin rätt; på rätt sätt och vid rätt tillfälle, ja då kan resultatet bli hur bra som helst. Och just i dessa höstliga tider tänker jag att vi verkligen behöver sköta om och använda vår inre glöd på ett klokt och gott sätt, för oss själva och för vår omgivning. VI kommer snart att fira All Helgonahelgen. Den tid på året då vi minns våra nära och kära på ett speciellt och särskilt sätt. Ofta är det tider av tomhet,
JESUS SÄGER: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." Det är det ljuset, som vi kristna är kallade att förmedla till våra medmänniskor. Ljuset som leder tillbaka till livet, här och nu, så länge vi har jordelivet. Att vi försöker, lysa upp vår gemensamma tillvaro, här på jorden, så gott det bara går, i väntan på den dagen då vi får möta, uppståndelsens eviga och klara ljus.
Fjärilen är en symbol för uppståndelse, eftersom larven försvinner i en kokong, till synes död, för att sedan uppenbaras långt vackrare och livskraftigare än förut. Texten är hämtad från boken Kyrkoårets gudstjänser 2020-2021
ILLUSTRATÖR GUNNEL MOHEIM
