10 NÄR MANUALEN INTE STÄMMER
När manualen inte stämmer Hösten färgar löven gula och rummet fylls av det där underligt klara ljuset som händer när de redan fallna löven ger plats åt den ljusgrå himmelen.
Jag har bett Ulrica Davidsson komma. Ulrica bor i Värnamo och jag har mött henne i lite olika sammanhang och i dag vill jag att hon berättar något om sitt stora engagemang kring den ibland känsliga frågan om HBTQ-personers situation både i samhället men särskilt i kyrkan. Hennes engagemang har lett henne till att sitta med i EKHO:s styrelse och i november skall de ha sitt årsmöte i Värnamo. - Jag är uppväxt i en konservativ frikyrklig miljö. Det är på ett sätt en trygg miljö för det finns en manual för det mesta. Man vet vad som är rätt och vad som är fel. De flesta jag umgicks med under min uppväxt hade ungefär samma syn på tillvaron och livet var på det sättet enkelt. Så levde och tänkte jag fram till dess att jag skulle börja på universitet och bo på studentkorridor. Eftersom jag var kristen så berättade jag det och möttes plötsligt av helt andra frågeställningar än jag var beredd på. Naturligtvis handlade det om alkohol och sex, men snart kom man in på frågor om homosexualitet. Jag skulle förstås gå i svaromål och försvara min tro med alla de argument jag lärt mig – men det var inte så lätt. Manualen fungerade inte. Än värre blev det när jag började läsa medicin och en mer komplex bild av vetenskapen växte fram. Jag fick lära mig hur man skulle kritisk granska forskningen och det
som skulle vara sanningen. När jag gjorde detsamma med tron fick jag kritik av mina kristna vänner eftersom tron enligt dem var motsatsen till naturvetenskap. Tron skulle vara blind – tro var bara att acceptera det som församlingen och Bibeln sa var sant. Manualens bild av Gud började krackelera – den höll inte för verkligheten. Med tiden träffade jag flera människor som identifierade sig som HBTQ-personer. Den fördomsfulla bild jag burit av dem stämde inte alls – de var vanliga människor som kämpade med livet precis som jag. Varför skulle inte deras längtan efter livspartner vara lika viktig och värdefull som min?
"Varför skulle inte deras längtan efter livspartner vara lika viktig och värdefull som min? " Jag ställde den frågan många gånger i den församling jag senare satt i styrelsen för, men det var som om man inte vågade ta det samtalet av rädsla för övriga församlingens reaktion. Det enda jag möttes av var tystnad. Tystnaden
