Månsarps kyrkobl 1 2016 webb

Månsarps Kyrkoblad

Inte bara Månsarps syförening utan sy- och snickarförening, se sid 7 Foto: Hans Edwardsson

Några intressanta resor se sid 3

1/2016

Svenska kyrkan Månsarps församling

Innehåll

Det händer i Månsarps församling....................3

Församlingsexp. Tid tisd. 10 - 12 Inspiration från andra.....................................4 Maria – ”nygammal” hos oss...........................5 onsd-torsd. 13 - 15 Adress: Tabergsvägen 54, Vad är det som gör att du engagerar 562 50 Månsarp 36 30 40 dig i kyrkans verksamhet?...............................6 Månsarps kyrkliga sy- och snickarförening .......7 Fax 36 37 50 Bärarlaget i Månsarps församling.....................7 E-post: mansarp.forsamling@svenskakyrkan.se Se’n sist......................................................8-9 Palmbergsvillan 656 63 Samtalsgrupp för oss med sorg......................10 Kyrkoherde Tore Karlsson 36 30 41 Sms-nummer 070-625 04 57 Bäste församlingsbo!.....................................11 Kyrkogården i Månsarp.................................12 E-post: tore.karlsson@svenskakyrkan.se Komminister David Kyobe-Lule 36 30 42 Två kontrakt försvinner – ett nytt uppstår.......13 Anton Jalnefur – vår pastorsadjunkt...............14 Sms-nummer 0701-49 00 89 E-post: david.kyobe-lule@svenskakyrkan.se Bilder från våra läsare...................................16 Pastorsadjunkt Anton Jalnefur Telefon- och sms-nummer 073-084 28 33 E-post: anton.jalnefur@svenskakyrkan.se Diakon Janet Andersson 36 30 43 Sms-nummer 0701-49 00 88 E-post: janet.andersson@svenskakyrkan.se Palmsöndagen den 20 mars kl. 11.00, Församlingspedagog Hans Edwardsson 36 30 44 Månsarpsmässa, Anton Jalnefur, HimlaSms-nummer 072-523 30 80 liv, Barnkören, miniorerna. Utdelning av Epost: hans.edwardsson@svenskakyrkan.se Bibel för barn för de 5-åringar, där faFörsamlingsassistent miljen har anmält intresse. Avslutning av Elisabeth Andersson 36 38 50 Sms-nummer 072-525 69 00 årets Fastekampanj till Svenska kyrkans E-post: elisabeth.r.andersson@svenskakyrkan.se internationella arbete, Maträtten.

Kantor Samuel Johansson 36 30 45 Korsvägsvandring onsdagen den 23 Sms-nummer 072-700 30 80 mars kl. 19.00 Vi följer Jesu Kristi lidande Epost: samuel.johansson@svenskakyrkan.se längs 14 stationer. Början i församlingsKantor Ingrid Laago 36 38 51 gården.

Epost: ingrid.laago@svenskakyrkan.se Skärtorsdagen den 24 mars kl. 16.00, Kyrkvaktmästare Micael Henriksson 36 38 52 Mässa på Fridhäll, Tore Karlsson och E-post: micael.henriksson@svenskakyrkan.se Anton Jalnefur Kyrkvaktmästare Skärtorsdagen kl. 19.00, SkärtorsdagsChristina Evaldsson 36 38 56 mässa, Anton Jalnefur E-post: christina.evaldsson@svenskakyrkan.se Långfredagen den 25 mars kl. 11.00, Kyrkvaktmästare säsong Gunnar Magnusson 073-092 67 21 Långfredagsgudstjänst, David KyobeE-post: gunnar.magnusson@svenskakyrkan.se Lule, Kyrkokören.

Kyrkokamrer Per Hulusjö 36 30 49 Påskdagen den 27 mars kl. 11.00, PåskE-post: per.hulusjo@svenskakyrkan.se mässa med många medverkande

Påsken i Månsarps församling

Swish-nummer: 123 033 42 92 Gilla oss på facebook Svenska kyrkan Månsarp

Annandag påsk den 28 mars kl. 11.00, Emmausmässa. För den som så önskar börjar en vandring till kyrkan från Palmbergsvillan kl. 10.30

MÅNSARPS KYRKOBLAD REDAKTION: Tabergsvägen 54, 562 50 Månsarp Redaktion: Tore Karlsson, Hans Edwardsson, David Kyobe-Lule, Janet Andersson.

ANSVARIG UTGIVARE: Tore Karlsson.

2

”Det händer i Månsarps församling” Besök församlingens hemsida www.svenskakyrkan.se/mansarp Med reservation för ändringar Gudstjänst eller mässa (gudstjänst med nattvard) firas i Månsarps kyrka varje sön- och helgdag kl. 11.00. Undantag från den gudstjänsttiden är i allmänhet, när vi firar gudstjänster med levande ljus vissa helgdagar under höst och vinter.

Se våra annonser i Jönköpings-Posten, eller titta in på vår hemsida! Du kan även följa oss på facebook.

Påskens gudstjänster – se sid. 2!

Veckomässor (Enkla nattvardsgudstjänster mitt i veckan) onsdagarna 20 april (i Taizéanda) och 18 maj kl. 18.00 Vardagsgudstjänster 14 mars kl. 10.15, 17 mars kl. 10.15, 29 mars kl. 16.00, 6 april kl.

10.15, 21 april kl. 16.30 Dop helt enkelt – för familjer med barn från 0-14 år, som inte är döpta, och där man önskar ett dop under enkla former, och för dig som är vuxen, som inte är döpt, men vll bli det.

Finns fyra tider att välja på denna dag: kl. 11.00, 12.00, 13.00 och 14.00. Man kan beställa tid i förväg genom församlingsexpeditionen, tel. 036-36 30 40, och då kan dopsamtalet ske någon/några dagar före dopet, eller så kan man bara komma samma dag, och då äger dopsamtalet rum strax före dopet. Församlingen står för någon form av förtäring, om man så önskar, men då vill vi veta detta minst tre dagar innan och ungefär hur många som kan tänkas komma. Ring 036-36 30 40!

Inbjudan till Bibelstudiekväll i Månsarps kyrka

Välkommen på bibelstudiekväll onsdagen den 20 april kl.19.00 Kvällen börjar med mässa i Taizé-anda kl.

18.00, följd av enkelt fika, sen lyssnar vi till kvällens talare Pastor Ingemar Carlsson, som ska undervisa oss i Filipperbrevet, om vad Paulus ville säga till Filipperna. Vi ska sen ställa frågor och samtala kring brevet. Kvällen kommer att hålla på till cirka klockan 21.00, då vi avslutar.

Vid frågor kan du kontakta David KyobeLule, samordnare, på 36 30 42 Välkommen!

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig (Ps: 119:105)

Resor Den 4 juni åker vi till Borås djurpark. Den 27 juni reser vi till Vadstena.

Håll utkik på vår hemsida, affischer, mm.

Begränsat antal platser på båda resorna.

Sommarcafé

Glad Påsk!

önskar Kyrkobladets redaktion

Församlingsgården i Månsarp, kl. 10-12 tisdagen den 28 juni och torsdagen den 30 juni.

Välkomna!

3

INSPIRATION FRÅN ANDRA, II

(eller vad man kan lära sig från andra församlingar och sammanhang) I förra numret av Kyrkobladet berättade jag om några intryck från S:ta Clara församling i Stockholm, framför allt då om den sociala och diakonala omtanken. I det här numret vill jag skriva om Katarina församling på Söder i Stockholm, och om ett studiebesök, som några anställda och förtroendevalda i Månsarps och Norrahammars församlingar gjorde där sista helgen i oktober förra året.

Katarina kyrka ödelades av en brand år 1990.

Stockholm förlorade då ett välkänt riktmärke i stadsbilden. Kyrkan byggdes upp igen med ett liknande skal, och det bygget var klart år 1995.

I församlingen finns också Allhelgonakyrkan.

Anledningen till vårt studiebesök var, att vi ville lära oss om den förvandling och förnyelse som hela församlingen genomgått. Studiedagen leddes av den dynamiske kyrkoherden Olle Carlsson, Lisbeth Gustafsson, en gång reporter på Aktuellt, och Irma Schultz Keller, sångerska och som nu arbetar som musikpedagog i församlingen med framför allt kulturella kontakter.

Vad har hänt i Katarina församling?

Katarina kyrka är den kyrka i Svenska kyrkan som samlar flest gudstjänstdeltagare under året.

När vi var där firade vi mässa i båda kyrkorna på söndagen – och det var trångt! Vad är hemligheten? Jo, en stor öppenhet, enkelhet, mångas delaktighet, ett möte i musiken mellan olika stilar och betoning av människans värde, skapad och älskad av Gud. Framför allt tar man Gud på stort allvar. I Månsarp har vi samma koncept, men jag måste ändå säga, att jag imponerades av skaran av människor som kom.

I förmiddagsgudstjänsten predikade Olle Carlsson, och just nu handlar det mycket om vår öppenhet mot samhället och den stora flyktingströmmen vi upplever (även om det kanske har avtagit en del nu). I arbetet med flyktingar har Katarina församling ett gott samarbete med det islamiska centrat på Söder. Här möts de olika religionerna i det sant mänskliga. Katarina Pop sjöng bland annat en sång av megastjärnan Beyoncé. En kille sjöng ett par låtar till gitarr, och den mäktiga orgeln fick också ljuda.

4

Några ur vår grupp fick se hur uppgifter fördelades tre kvart före gudstjänsten. Det är ett organiserat kaos, men när gudstjänsten väl är i gång, vet alla sina funktioner, och man känner sig litet stolt över att ha fått en uppgift. Den unge killen Niklas från Norrahammar fick till exempel vara med och dela ut nattvarden. Den lilla flickan Saga, kanske 7-8 år, hälsade alla välkomna till gudstjänsten. Bara det var en stor och skön upplevelse! Vi tänkte (i varje fall tänkte prästen Tore så): vi tar med oss en del av detta hem, och så har det ju faktiskt också blivit!

Hur det hela började

Senare på eftermiddagen berättade Olle Carlsson för oss och alla andra (ett 50-tal personer från olika delar i landet) om hur det hela började. Han kom för ett 20-tal år sedan som präst till församlingen med ansvar för Allhelgonakyrkan. Det kunde ibland hända, att det bara fanns sex personer i gudstjänsterna. Olle var otillfredsställd över detta, och så hade det ju fortsatt om inget hade gjorts. En söndag var den lilla skaran samlad till fika efter gudstjänsten. ”Så här kan vi inte ha det! Vad ska vi göra? Olle ställde frågan. En bra fråga och en god utgångspunkt för förändring. Resan till

förnyelse och växt blev lång och skakig, och hela historien kan inte berättas här. Men genom bön, visioner, rådslag, motstånd från dem som tyckte att allt var väl ändå bra, delaktighet, och mycket, mycket mer är församlingen där den är idag, sjudande, glad, utåtriktad.

Mässan vi firade i Allhelgonakyrkan var på kvällstid och hit kom ovanligt många människor. Jag är inte säker på att alla gudstjänstdeltagare fick sittplatser. Predikant just denna söndag var den gamle estradören Olof Buckard, vars predikan var kryddad med mycket salt, som både sved och renade.

12-stegsmetoden

Olle Carlssons metod i arbetet har han hämtat från Anonyma Alkoholisters 12-stegsprogram.

De 12 stegen är Maktlöshet, Tillit, Överlämnande, Självrannsakan, Bekännelse, Vila, Ofullkomlighet, Förändring, Handling, Närvaro, Bön och Givande. Olle kallar sig själv nykter alkoholist. Stegen har varit viktiga i hela församlingsbygget. De används också i församlingens samtal för dem som har något problem eller bekymmer att bearbeta. Samtalsmetoden kallas för Livsstegen och leds av professionella medarbetare, som kan samtalsmetodik. Vi var

några stycken som under dagen fick pröva på detta, bland andra jag själv. Atmosfären var avspänd, läkande och tillåtande.

Vi bär med oss våra intryck

Ja, så kunde vi medarbetare från Norrahammar och Månsarp åka hem, fyllda av tacksamhet och inspiration. Vi bär också med oss pilgrimsvandringen genom ett mycket vackert Söder i höstskrud från Katarina till Allhelgona. Den leddes av författaren och tidigare LO-medarbetaren Olle Sahlström. Han berättade under resans gång om sin uppväxt i de gamla fattigkvarteren på Söder, om gubbarna och gummorna utan hopp. Dagens Söder är långt från dessa fattigkvarter. Olle Sahlström är en av alla de människor som hittat vägen till Katarina kyrka, till Gud och till insikten att livet verkligen har en andlig dimension. Det är något med atmosfären i hela församlingen, svår att ta på och beskriva, men ändå så oändligt skön, omslutande och välkomnande. ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden” (Sinnesrobönen, som beds varje söndag i Katarina).

Tore Karlsson

Maria – ”nygammal” hos oss J Sedan september förra året har Maria arbetat hos oss, ett fantastiskt lyft, en positiv och glad person, som dessutom sänkt vår medelålder, (inte för att den är så högJ).

Hur kom det sig att du sökte hit?

Jag har alltid trivts här och bor nära. Sen vi flyttade tillbaka till Månsarp har jag känt att jag vill tillbaka hit.

Du säger att du alltid har trivts här?

Vad har du gjort här förut?

Jag började i Cantabile när Harry Franksson var körledare och tog sedan sånglektioner hos honom. Efter det blev det gospelkören som Karin Edwardsson startade, sen tog Therese Johansson, numera Hamber, över och där sjöng jag så länge kören fanns kvar. Detta är också min konfirmationskyrka. Efter konfirmationen fortsatte jag som ung pilgrim och hjälpte till med konfirmandoch ungdomsarbetet i 2 år.

Fick ni åka till Taizé någon gång?

Ja, med ung pilgrim, som var ett projekt för unga i Växjö stift. Vi åkte buss och på vägen ner bodde vi i Svenska kyrkan i Berlin, Paris och Hamburg.

Finns det något särskilt du minns från resvägen?

Ja vi besökte ett koncentrationsläger i Tyskland, ett jobbigt men viktigt stopp på vägen.

Men vad gör du hos oss nu?

Jag är en alltiallo J, städar och märker upp i församlingsgårdens kök, inköp till köket och böcker till utlåning, allsång på Bergshyddans dagvårdsavdelning, varit på Fridhäll, riggat inför filmvisningar. Varit med på församlingsresa, besökt Navet och mycket mer.

Du ska veta att vi är så glada att du är här, vi får så mycket fixat som vi aldrig hinner med och det är roligt att arbeta med dig!

Janet Andersson

5

Vad är det som gör att du engagerar dig i kyrkans verksamhet?

Sture Edwardsson har tidigare varit kyrkvärd och förtroendevald. Är med i bärarlaget, de som bär kistan till graven.

Jag känner att det är medmänskligt att engagera sig i kyrkan och göra en insats. Jag har engagerat mig på flera sätt i bygden sedan vi flyttade hit. Våra barn har också varit aktiva i församlingen.

Vissa människor har svårt att säga nej till att ta på sig uppgifter. Jag är nog en sådan, men det känns naturligt för oss i familjen. Det är roligt att få en uppgift, att ställa upp och hjälpa till på olika sätt. Så jag säger: ”Gör det lilla du kan!”.

Linnea Rehbäck är 20 år och är vår församlingspraktikant fram t om juni.

Hon har läst Barn- och fritidsprogrammet på Sandagymnasiet: Jag konfirmerades 2011 och därefter blev jag miniorledare tillsammans med Elisabeth.

Sedan har jag varit konfirmandledare ett år.

Från och med i höstas är jag med i de flesta grupper som församlingspraktikant. Jag kan tänka mig ett yrke inom kyrkan i framtiden.

6

Månsarps kyrkliga sy- och snickarförening

T

isdagen den 1/12 2015 lyste inte snön vit på taken, men det gjorde risgrynsgröten som stod på spisen i församlingsgårdens kök, det fanns också stora fat

med skink- och ostsmörgåsar och det doftade ljuvligt! Det var dags för julavslutning i Månsarps kyrkliga sy- och snickarförening.

Som varje år tidigare fördelades en del av

de pengar man fått ihop under året. Drygt 30 000 kr delades upp mellan Hela Människan Jönköping, Frälsningsarmén, Svenska kyrkans internationella arbete, cancerfonden, barndiabetesfonden, m.fl. Det tog en liten stund, men sedan var det så äntligen dags att få smaka på gröten J och gå på julledigt.

Men efter jul startar ett nytt år med nya möjligheter. Vi ses tisdagar ojämna veckor kl.

16.00, med start den 2/2. Man eller kvinna, händig eller tummen mitt i handen, pratglad eller tystlåten, det spelar ingen roll. Gemenskapen runt kaffeborden är viktigast och dit är ALLA VÄLKOMNA!

Janet Andersson

Ett stort tack till alla som sponsrade vår basar!

Intervju med Sture Edwardsson om bärarlaget i Månsarps församling Vad är bärarlaget?

Det är ett lag av sex bärare, somofta i procession, efter eller under begravningsceremonin, bär kistan med den avlidne ut ur kyrkan fram till graven på kyrkogården, och där sänker man den.

Hur kom du på tanken att starta bärarlaget i Månsarp?

Då det i början av tvåtusentalet beslutades att varje församling skulle stå för kostnaden av bärare vid jordbegravning (ca 3.000:- vid varje tillfälle), beslutade vi i Månsarp att ordna ett eget bärarlag. Eftersom jag då var ordförande i kyrkogårdsnämnden var det en självskriven sak att jag skulle ordna det.

Det var inga problem att få ihop frivilliga att ställa upp till detta. Vi som bär känner ju ofta de avlidna som vi då gör en sista tjänst.

Hur många var ni när ni började?

Första tiden var vi nog åtta personer, det går ju åt sex bärare vid varje begravning.

Sedan utökade vi till 12-13 personer, även några damer har ingått i bärarlagen. Vi vill

ha möjlighet att tjänstgöra på två ställen samtidigt. Församlingen beslutade att vi skall bära alla församlingsbor, även om de begravs på annan ort, inom rimligt avstånd.

Hur är det med rekrytering av nya medlemmar?

En del av dem som började har flyttat ur församlingen, några har avlidit och några har slutat av åldersskäl, så man måste ju hålla på att förnya sig hela tiden. Jag tycker inte det är svårt. De flesta man frågar ställer upp och tänker att det är en fin tjänst de kan göra.

David Kyobe-Lule

7

Dopfest, 31/1

Himlaliv

Helena Cankalp berättade om flyktingar i vår närhet, 3/12

Lars i byns MC parkerad i församlingsgården Församlingsafton, 2/12 Tonår på cykelhajk 8

Luciagudstjänst

SE´N SIST

Sång med konfirmander Söndagen efter jul

Skidspår vid kyrkan, en paradisisk bild!

9

Samtalsgrupp för oss med sorg

H

är i Månsarps församling har det sedan lång tid funnits samtalsgrupper för sörjande. Ett sammanhang där man får dela sorgen med andra i liknande situationer. Vi brukar starta i september och avsluta framåt vårkanten i april med middag någonstans, t.ex. på stiftsgården Tallnäs utanför Skillingaryd. Under hösten träffas vi varannan till var tredje vecka, efter jul var tredje till var fjärde vecka. Varje träff är ca 2 timmar och vi börjar med fika.

Personligt brev med inbjudan får den som vi kan hitta i våra pärmar här, men där finns inte alla. Vem som stått närmast en person kan vi inte alltid veta. Därför annonserar vi i kyrkobladet och på vår hemsida. Man behöver inte vara medlem i församlingen och man behöver inte tro på Gud, men vi som håller i gruppen tror på Gud och startar och avslutar med text, bön och bibelord.

Det viktigaste är att vi tillsammans kan gå vidare i livet, hur omöjligt det än kan kännas i den situation man befinner sig. Här kommer några kommentarer från människor som varit med eller är med nu.

Vad fick dig att anmäla dig till gruppen?

Hade hört av andra att det var bra.

Rekommenderad av deltagare i tidigare grupp, som upplevde det positivt och bra.

Jag bestämde mig redan på minnesstunden då kyrkoherde Tore Karlsson talade om att samtalsgrupp fanns att tillgå.

Det känns viktigt att få prata med andra i liknande situation.

10

Behövde få prata om det som hänt med människor som liksom jag mist någon.

Har det blivit som du förväntade dig?

Det har blivit över förväntan.

Ja, det har det verkligen.

Det har varit bättre, man är inte så ensam.

Känns lättare att dela sorg och glädje med övriga.

Vad är bäst/sämst med gruppen?

Jag upplever bara att allt är bra i gruppen, (gemenskap).

Alla är så öppna och kan tala om sin sorg.

Man får både skratta och gråta på dessa träffar.

Det bästa är att alla är i samma situation och man får prata om hur man mår och både skratta och gråta.

Kan du rekommendera det till andra?

Ja, jag har fått nya vänner efter samtalsgruppen.

Ja. Ja det kan jag.

Kan rekommendera till alla som drabbats av nära sorg och vill bjuda på sig själva.

Och vad tycker då jag, en av ledarna för grupperna?

Jag vill tacka er alla som är med eller någon gång varit med för ert förtroende och för att ni delar detta med oss, att vi får gå med en bit på vägen.

Nästa grupp startar någon gång i höst. Håll utkik på hemsidan och i kyrkobladet. (ledare är Tore Karlsson och Janet Andersson)

Janet Andersson

Bäste församlingsbo!

Månsarpsby i fastetid 2016 Skriv ”En livsbejakande betraktelse i påsktid”, det var uppdraget jag fick av kyrkobladets redaktion.

En fantastisk rubrik, eller hur? Men när man på olika sätt försöker hämta inspiration till detta upptäcker man snart att det är motsatsen som dominerar. Det mesta handlar om mord, rån, terroristattacker, olyckor och allt annat som har med ond bråd död att göra. Det är alltså detta vi helst läser om och tittar på, eller?

Idag har alla en kamera. Allt filmas och fotograferas för att sekunden senare ligga på nätet. Titta på antalet visningar och Du förstår genast vad som är populärast. I topp ligger sekvenser från våldsamma olyckor, flygplanskrascher, rena avrättningar eller människomassor som trampas ner i något arenakaos.

Livsbejakande? Knappast Emil Danielsson skriver i en utmärkt krönika (JP 28 januari 2016) om hur och när vår hjärna utvecklas. Den når 95% storlek redan i 6-års åldern och full storlek i början av tonåren. Under tonåren ”utvecklas den mycket mer än vad forskarna tidigare trott. Det som vi tar in då har vi med oss hela livet”. Krönikan handlar om datorspel, spel som till största delen består i att slå ihjäl, skjuta, köra över eller spränga så många ”fiender” som möjligt.

Kan detta vara en förklaring till intresset för det jag beskriver ovan? I så fall, inte heller så livsbejakande.

Sedan ett år tillbaka har jag förmånen att få vara pensionär. Berättar man för de unga att man började jobba, för att försörja sig, när man var 15 år betraktas man som något slags fossil från urtiden. En ”som går hemma och är småbesvärlig” (Prostens barnbarn). Det bjuder jag på.

Enligt Emils krönika har man med sig det man tog in under sin uppväxt, alltså livet på en torr och stenig bondgård i Månsarp.

-Det var bättre förr, typiskt en sur pensionär, tänker Du nu bäste läsare.

Nix, tvärtom, jag är bara stolt och glad över det jag tog in och fick med mig. Den tiden var i högsta grad livsbejakande och, en förutsättning för det fortsatta livet.

I bokhyllan, vi har en sådan, står ett exemplar av Dag Sebastian Ahlanders ”Handbok för glada gubbar” (Bonniers förlag).

Nej, inte gubbar nu igen! Visst, den är en 65-årspresent med siktet inställt på oss nyblivna pensionärer men även vi som gjort av med 75% av vårt liv kan se framåt. På sidan 135, råd nr 59, skriver han ”blicka framåt och var generös”.

Att vara generös är inte alltid lika med att strö pengar omkring sig, det är också att vara livsbejakande.

Hur gör vi då för att förflytta fokus från det destruktiva och nedbrytande till det uppbyggande?

Ingen regering, kommunfullmäktige eller räddningstjänst fixar detta. Vi får börja med oss själva, Du och jag. Vårt sätt att vara, vad vi säger och vad vi gör.

Varje morgon när vi vaknar har vi ett val: Hur ska jag vara idag? På jobbet, i skolan, i mötet med andra människor. Ska jag vara snäll, bråkig, trevlig, tjurig, artig, hjälpsam, elak eller..? 1) Hur ska jag bemöta mina medmänniskor och hur vill jag själv bli bemött. Ju fler som väljer de positiva adjektiven, ju färre blir andra sidan. Valet är ditt.

Till sist. Vi närmar oss vår kyrkas största högtid, påsken. Några dagars tung vandring med nedböjt huvud leder till sist fram till påskdagens glada budskap om Jesu uppståndelse. Som livsbejakande är det budskapet svårslaget.

Väl mött i påskens alla gudstjänster!

1) Gamla gubbar som är förkylda är kinkiga. (Hustruns anm) PS. Jag tror att det är mest vi äldre som läser kyrkobladet. Därför, låt era ungdomar läsa.

Vore spännande att höra deras tankar om vad ”gamla gubbar”, jag pratar för mig själv, skriver. DS

Lars Johansson Kyrkorådets ordförande

11

Kyrkogården i Månsarp

V

år nuvarande kyrka var färdig år 1853. Hösten 1854 revs sedan den gamla och strax därefter påbörjades muren kring den nya kyrkogården. Den var färdig i början på 1856 och kompletterades med två portstolpar och smidesgrindar från den gamla kyrkogården.

Den första kyrkogårdsmuren hade sträckningen där den asfalterade vägen går idag, alldeles intill Karl Palmbergs gravsten.

Gravrätten på den tiden var för ”evärdlig tid”, dvs. den skulle aldrig upphöra. Med ett invånarantal, som på den tiden uppgick till drygt 500 personer, skulle den yta som då var kyrkogård ändå räcka länge.

Efter cirka 50 år, alltså i början på 1900-talet hade dock mycket hänt i vår bygd.

Järnvägen mellan Jönköping och Värnamo hade invigts 1895, med stationer utplacerade både i Taberg och Månsarp. Där bildades till en början små stationssamhällen som senare skulle växa. Följden blev många arbetstillfällen som innebar inflyttning och större befolkning, vilket i förlängningen innebar ett behov av en större kyrkogård. År 1909 var utvidgningen av kyrkogården klar. Då hade man köpt in mark norr och öster om kyrkan. Till att börja med utökades kyrkogården norrut med ny mur. Samtidigt togs muren i väster, alltså vid kyrkporten, bort och ersattes av ett järnstaket. Kyrkogården hade nu nästan dubbel yta mot den ursprungliga.

Drygt ett halvsekel senare var det dags för ytterligare en utvidgning norrut. 1964 invigdes den del som ligger utanför stenmuren. Denna del anlades nu som skogskyrkogård och omramades bl a av granhäckar. Den senaste utvidgningen av Månsarps kyrkogård gjordes i början på 1990-talet och är enbart tänkt för askgravar i olika former. Minneslunden i mitten invigdes 1991. Vi har också en urngravplats där minnesplaketterna placeras på ett stenröse i mitten.

Under de senaste hundra åren har mycket 12

förändrats på våra kyrkogårdar. Gravrätten har ändrats och omfattar idag 25 år med möjlighet till förlängning. Andra faktorer är gravskicket som har förändrats över tid men också gravvårdarnas storlek. Äldre gravstenar är mer varierande i storlek och utförande och ger en rik mångfald på gamla kyrkogårdar, så även här i Månsarp. I mitten av förra seklet skedde dock en standardisering när det gäller gravvårdarnas storlek och form, som ger ett mer enformigt uttryck.

Nu står vi inför en ny utmaning. Hur ska vi förena de olika delarna av Månsarps kyrkogård och mer tydligt blanda upp våra kulturgravar och de mer traditionella gravarna med moderna minnesplatser? Andelen jordbegravning, när kistan sänks ned i jorden, har minskat och var 2014 ca 38 % av alla begravningar. Behovet av askgravar ökar. Samtidigt fanns 931 lediga gravar på vår kyrkogård.

Jag frågar Per Hulusjö hur man tänker sig framtiden på Månsarps kyrkogård. ”Vi vill möta de nya önskemålen på olika gravskick, samtidigt som vi vill bibehålla en vacker miljö. Vi som ansvarar för kyrkogården har ett fantastiskt förtroendeuppdrag att förvalta. Frågor om gravskötsel och kyrkogårdsfrågor i allmänhet är viktiga för människor”.

Planerar man några förändringar på kyrkogården? ”Vi vill stimulera människor att i större utsträckning välja fasta platser även för urngravar. Vår erfarenhet är att flera av dem

som har sina anhöriga i minneslund kan sakna en fast gravplats att besöka. Vi vill erbjuda fasta platser som inte är förknippade med så stora kostnader. Tanken är att skapa nya miljöer på den gamla delen av kyrkogården. Det kan t ex bli små samlingar med urngravar eller glesare placering av dessa.

Tanken är att hela kyrkogården ska användas i framtiden oavsett gravskick”, säger Per Hulusjö.

Vi tackar Per och återkommer i kyrkobladet med mer information om Månsarps kyrkogård.

Hans Edwardsson

Två kontrakt försvinner – ett uppstår Från och med detta år finns inte längre de gamla benämningarna Tveta och Vista kontrakt. I och med årsskiftet lades de samman till ett gemensamt kontrakt, som har fått namnet Södra Vätterbygdens kontrakt. För många är det smärtsamt att lämna de gamla häradsnamnen med en gammal historia. Personligen tycker jag dock att det är bra att veta vilket område i Sverige det talas om, när man säger Södra Vätterbygden.

Man behöver inte förklara vilket geografiskt område vi talar om.

Sedan maj månad 2001 är jag kontraktsprost i Tveta kontrakt, och i höstas blev jag utnämnd att vara den förste kontraktsprosten i Södra Vätterbygdens kontrakt. Den som utnämner är biskopen efter hörande av kontraktets präster och diakoner. Kontraktsprosten blir på något sätt biskopens förtroendepräst i bygden.

Södra Vätterbygdens kontrakt består av församlingarna/pastoraten Jönköping, Bankeryd, Norrahammar, Månsarp, BarnarpÖdestugu, Rogberga-Öggestorp, HuskvarnaHakarp, Gränna-Visingsö, Skärstad-Ölmstad och Lekeryd.

Vad är ett kontrakt i Svenska kyrkan?

Som framgått i texten ovan består ett kontrakt av ett antal relativt närliggande församlingar. Låt oss säga att ett kontrakt är en lämplig storlek för att kunna träffas till exempelvis fortbildningsdagar och/eller

gemenskapsdagar för anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare. Den sammanhållande länken är kontraktsprosten. Varje yrkeskategori – såsom präster, diakoner, församlingspedagoger, musiker, vaktmästare/husmödrar, kamrerer – kan också träffas var för sig för att utbyta erfarenheter inom respektive område.

Kontraktsprosten träffar med regelbundenhet kyrkoherdarna, var för sig eller alla, ibland tillsammans med kyrkorådets ordförande. En viktig sak som åligger kontraktsprosten är visitation av församlingarna, där vi tillsammans funderar över församlingens sätt att tänka och verka, och där vi inspirerar varandra att fortsätta på den inslagna vägen, eller finna nya vägar. Man kan säga att kontraktsprostens uppgift i dessa sammanhang är att ha tillsyn över och främja församlingslivet.

Kontraktsprosten representerar sitt stift, i detta fall Växjö stift, och ses som en stiftsmedarbetare. C:a fem gånger om året träffas kontraktsprostarna (vi är sju stycken i vårt stift), biskopen och några ur Stiftskansliets personal till gemensamma överläggningar, som ibland sträcker sig över två eller flera dagar. Just nu är vi väldigt nyfikna på vilken riktning stiftet kommer att ta under biskop Fredrik Modéus ledning. Han tillträdde ju i mitten av april förra året.

Tore Karlsson

13

Anton Jalnefur – vår pastorsadjunkt under det närmaste året.

S

öndagen den 7 februari var det stor fest i Växjö domkyrka.

Då prästvigdes Ulrika Jäderland (bördig från Huskvarna) och Anton Jalnefur av biskop Fredrik Modéus. Undertecknad fick vara med och assistera. Anton kommer att göra sitt första år som präst under handledning, det så kallade ”introduktionsåret”, i Månsarps församling.

Anton ska under detta år vara med om det mesta som kan tänkas höra till en prästtjänst, men minst en gång i veckan ska han tillsammans med handledaren (Tore Karlsson) reflektera över och samtala om det som ligger framför och det som man varit med om. Vi är glada att ha Anton här, och vi hoppas att han ska få en god ingång som präst.

Jag bad Anton berätta litet om sig själv: - Jag är uppvuxen i Jönköping, på Bymarken, fyller 28 år i år, och har varit mycket aktiv i församlingslivet i och omkring Sofiakyrkan. Ett tag under en del av mina tonår var jag aktiv som om det vore en halvtidstjänst. Jag var assistent i kyrkans konfirmandgrupper, de som kallas Vildmarksgruppen och HV-gruppen. Dessa har prästen Tojje (Torgny) Wirén som ledare.

Han var ju präst här i Månsarp ett antal år under 1980-talet. Utöver detta var jag med i församlingens Kyrkans Unga, som i Jönköping kallas SKUJ (Svenska kyrkans unga i Jönköping). Jag gick i kyrkans söndagsgudstjänster och onsdagsmässor. Då och då medverkade jag i gudstjänsterna. Har dessutom varit mycket aktiv på till exempel läger, som anordnats av Växjö stift.

- Längtan efter att bli präst kom ungefär då jag gick andra året på gymnasiet. År 2008 14

Nyprästvigda Ulrika Jäderland och Anton Jalnefur tillsammans med biskop Fredrik Modéus.

började jag läsa teologi på universitetet i Lund. De teoretiska studierna har varvats med praktik i olika församlingar. Under åren 2011/2012 innehade jag en tjänst som församlingspedagog i Veberöd i Skåne.

- Jag är gift med Stine, som är skolpräst i Jönköpings pastorat. Hon kommer från Torslunda på Öland. Vi träffades genom Kyrkans Unga i Växjö stift.

Anton, vad tänker du inför din tid här i Månsarps församling?

- Jag ser fram mot möten med människorna här. Jag ser fram mot gudstjänster som ska firas, att få predika och leda mässan.

- Vad har du för intressen?

- Stine och jag har en hund. Jag tycker dessutom mycket om att spela TV-spel!

- Tack för intervjun!

Tore Karlsson

Hopp inför framtiden....

Kyrkans lucia 2015, Elin Georgsson

Foto: Evelina Darelid

GÄRNA FLER KYRKBILDER TILL FÖRSAMLINGSBLADET Kanske härliga vår- och försommarbilder Senast 15 maj till

mansarp.forsamling@svenskakyrkan.se

KYRKOGÅRDSTEATER blir det på Månsarps kyrkogård 30 juni kl 18.00.

I regi av Emy Stahl 15

Foto: Tord Hanson

Foto: Gunvor Dahlqvist

KYRKBILDER FRÅN KYRKOBLADETS LÄSARE

Foto: Gunvor Dahlqvist

Ett ”gott” gäng!

Foto: Tord Hanson

Foto: Ingrid Laago