När sommarn mot hösten sig vänder

”När sommar´n mot hösten sig vänder”

Orden är hämtade från en sång som Vid sidan av det praktiska arbetet, var också betidigare var mycket vanlig som solosång rättandet en del av hur kunskapen fördes vidare. under begravningsgudstjänster. Den är sorglig och vemodig, men känns ändå hoppfull på Ordet ”höst” skapar hos vissa av oss närmast något sätt. Den talar bland annat om flyttfåglar, ångestliknande känslor. Mörkret och kylan står som ger sig av till varmare länder, när temperaför det som känns deppigt och svåröverkomligt. turen blir lägre och mörkret sänker sig över vårt Det är långt tills ljuset kommer tillbaka. land. Symboliken är klar – vi är som flyttfåglarna som inte riktigt är hemma här, men som får njuta En ljus helg sommaren och livet när det är som bäst. Ändå Vi tänker och känner olika. Mitt i vemodets tid väntar ett annat och skönare land på oss. ”Guds kommer ändå en ljus helg. Det är dubbelhelgen i folk är som flyttfåglars skara.” allhelgonatid i slutet av oktober/början av november. Det är en helg där ljuset och mörkret blandas. Hösten mognandets tid Den här helgen får vi minnas dem som stod oss Ja, man kan ha många tankar nära, dem vi älskade och som vi fick om hösten. Den behöver inte ”Den här helgen får kärlek av. Vi får gråta och skratta åt bara betyda vissnande och avtagande. Jag tycker oftast den är härlig, då sommarens vi minnas dem som stod oss nära, dem de minnen de döda lämnar efter sig. Ljusen både i kyrkorummet och vid de många gravarna väcker minnen, krav släpper och man får vi älskade och som värmer och tröstar oss i sorgen, och ”slappna av” och bara få finnas vi fick kärlek av.” ger oss ett hopp att livet som vi sett till. Hösten står för mig också avtyna och till sist dö inte har utsom mognande och att få bli litet mera klok. Så lämnats åt mörker och förintelse. Det vilar i Guds var det ju också förr på de små gårdarna. Man händer. Det som är vår kropp försvinner, men inte hälsade sommaren och ljuset med glädje, men det själen. Den får flytta in i en himmelsk kropp i det var också långa, tröttande arbetsdagar på åkrar där landet som sången handlar om. Jag brukar och fält. Om hösten kunde man inte vara ute så ibland säga, att ingen dör helt ensam. Vid vår sida länge, utan det blev en tid, då man kunde njuta av finns en som är osynlig för våra ögon, Jesus själv, skymningen och få litet mera vila. Det slitsamsom vakar och för oss ut mot livets och glädjens maste arbetet avstannade på gården. Nu var en tid land. Ja, så tänker jag mig att det kan vara, när jag för samtal och berättande, och jag tror att barnen läst Bibeln berättelser. Jesus själv steg levande ur lärde sig mycket av de vuxnas levnadsvisdom. sin grav, och det sista var inte dödens hälsning utan livets.

Hur vi i år ska kunna fira allhelgonahelgen vet jag inte just nu. Pandemin gör att allt blir osäkert, men självfallet kommer vi att på något sätt kunna ordna så att vi för sörja, skratta och minnas. Och självfallet tända våra ljus. Vi återkommer om det praktiska runt detta. Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör” (Johannes evangelium 11:25).