”När sommar´n mot hösten sig vänder”
O
rden är hämtade från en sång som tidigare var mycket vanlig som solosång under begravningsgudstjänster. Den är sorglig och vemodig, men känns ändå hoppfull på något sätt. Den talar bland annat om flyttfåglar, som ger sig av till varmare länder, när temperaturen blir lägre och mörkret sänker sig över vårt land. Symboliken är klar – vi är som flyttfåglarna som inte riktigt är hemma här, men som får njuta sommaren och livet när det är som bäst. Ändå väntar ett annat och skönare land på oss. ”Guds folk är som flyttfåglars skara.”
Vid sidan av det praktiska arbetet, var också berättandet en del av hur kunskapen fördes vidare. Ordet ”höst” skapar hos vissa av oss närmast ångestliknande känslor. Mörkret och kylan står för det som känns deppigt och svåröverkomligt. Det är långt tills ljuset kommer tillbaka.
En ljus helg
Vi tänker och känner olika. Mitt i vemodets tid kommer ändå en ljus helg. Det är dubbelhelgen i allhelgonatid i slutet av oktober/början av november. Det är en helg där ljuset och mörkret blandas. Den här helgen får vi minnas dem som stod oss Hösten mognandets tid nära, dem vi älskade och som vi fick Ja, man kan ha många tankar ”Den här helgen får kärlek av. Vi får gråta och skratta åt om hösten. Den behöver inte minnen de döda lämnar efter sig. bara betyda vissnande och vi minnas dem som de Ljusen både i kyrkorummet och vid avtagande. Jag tycker oftast stod oss nära, dem de många gravarna väcker minnen, den är härlig, då sommarens värmer och tröstar oss i sorgen, och vi älskade och som krav släpper och man får ger oss ett hopp att livet som vi sett ”slappna av” och bara få finnas vi fick kärlek av.” avtyna och till sist dö inte har uttill. Hösten står för mig också lämnats åt mörker och förintelse. Det vilar i Guds som mognande och att få bli litet mera klok. Så händer. Det som är vår kropp försvinner, men inte var det ju också förr på de små gårdarna. Man själen. Den får flytta in i en himmelsk kropp i det hälsade sommaren och ljuset med glädje, men det där landet som sången handlar om. Jag brukar var också långa, tröttande arbetsdagar på åkrar ibland säga, att ingen dör helt ensam. Vid vår sida och fält. Om hösten kunde man inte vara ute så länge, utan det blev en tid, då man kunde njuta av finns en som är osynlig för våra ögon, Jesus själv, som vakar och för oss ut mot livets och glädjens skymningen och få litet mera vila. Det slitsammaste arbetet avstannade på gården. Nu var en tid land. Ja, så tänker jag mig att det kan vara, när jag läst Bibeln berättelser. Jesus själv steg levande ur för samtal och berättande, och jag tror att barnen sin grav, och det sista var inte dödens hälsning utan lärde sig mycket av de vuxnas levnadsvisdom. livets. Hur vi i år ska kunna fira allhelgonahelgen vet jag inte just nu. Pandemin gör att allt blir osäkert, men självfallet kommer vi att på något sätt kunna ordna så att vi för sörja, skratta och minnas. Och självfallet tända våra ljus. Vi återkommer om det praktiska runt detta. Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör” (Johannes evangelium 11:25). Foto: Gideon Claesson
Tore Karlsson 3
