EN KYRKOHERDE TAR FARVÄL Ja, så var det dags! Efter 31 år lämnar jag den tjänst, som jag haft sedan den 1 mars 1990. När jag tillträdde var det ingen okänd församling jag kom till. Dels arbetade jag i grannförsamlingen Norrahammar, dels hade jag varit vikarie i Månsarps församling våren 1985, då kyrkoherde Bo Samuelsson hade en sjukskrivningsperiod. Jag hade då främst hand om konfirmandarbetet. Ett antal söndagsgudstjänster, samt några dopoch begravningsgudstjänster föll också på min lott. En trivsam och levande församling Jag upplevde församlingen som trivsam och levande med många hängivna och kompetenta medarbetare. Det som framför allt lockade mig att söka tjänsten, när den blev ledigförklarad, var det gedigna barn-, ungdoms- och konfirmandarbetet. Jag blev inte besviken, och under de här åren har vi arbetat med att utveckla det arbetet, inte minst arbetet med konfirmanderna. Redan då jag tillträdde min tjänst fanns unga ledare som en viktig resurs och vi har sett att fler och fler ungdomar vill fortsätta i kyrkan efter sin konfirmation och bli ledare för konfirmander och andra grupper. En stolthet är den gemensamma ledarskolan, som vi har tillsammans med församlingarna i Norrahammar, Barnarp-Ödestugu och Rogberga-Öggestorp. Det är viktigt och inspirerande över huvud taget med samarbete över gränserna. Många glada skratt och goda möten Jag tar med mig alla glada skratt, goda möten och samtal, härliga gudstjänster, musiken, den diakonala omsorgen, möten med människor i dop, vigsel- och begravningssammanhang, möten med äldre, som har stor livsvisdom, de fantastiska grupperna som syföreningarna, samtalsgrupper, grupper för sörjande, kyrkvärdarna, Arkenungdomarna m.fl. Jag tar med mig det goda samarbetet i personalgruppen, med de förtroendevalda och alla ideella medarbetare. Ofta har dagarna varit välfyllda av arbete, men det som burit mig är glädjen att få vara en del i arbetet för Guds rike. Jag har fått omsätta den kärlek som kommer från Gud till människor jag mött på de platser som heter Månsarp och Taberg.
tungt när unga människor lämnar oss eller olyckor drabbar oss. Meningen i arbetet är då att stödja och visa på hoppet. En utmaning är också när det strular i relationer, till exempel i arbetslaget och ibland förtroendevalda. I kyrkoherdens uppdrag ingår att hantera även dessa situationer och försöka se till att det löser sig till det bästa. Det tycker jag också att det har gjort. Tack, av hjärtat tack! Min fru Anette och jag säger nu tack till er alla! Under vår tid här har ju också barnen Mattias, Daniel och Andreas bott i prästgården, men de har sedan länge flyttat ut till egna hem. Hälsningen från oss är denna: Ta hand om varandra, fira gudstjänster i stor glädje, värna omsorgen, prioritera de goda mötena och samtalen! Uppmuntra varandra och ge varandra uppskattning. – Jag lämnar också mitt uppdrag som kontraktsprost för Södra Vätterbygden, den tjänst som varit min i 20 år. Jag önskar min efterträdare Karin Grännö Engkvist, Bankeryd, allt gott och Guds välsignelse i tjänsten. I Månsarps församling lämnar jag från och med februari månad ledningen till Anton Jalnefur. Allt gott till dig, Anton! – Tore Karlsson
Och så var det ju också några tunga dagar… Sådant är livet. För det mesta glädje, ibland litet tunga dagar av olika valör. Det är
3
