SWEA
xxxxxxxxxxx
COLOSSEU
COLOSSEUM Nr 1 Årgång 19, 30 Maj 2012
Ett barn har hundra språk Reggio Emilia
En pratstund med Emilia Lodigiani Från Filipstad till Rom ett konstnärsöde
SWEA Colosseum 1
xxxxxxxxxxx
SWEA International, Inc OLOSSEUM
Styrelse:
Ordförande Vice ordförande Grundare Reg.ordf. VAME Reg.ordf. MAME Reg.ordf. OAME Reg.ordf. VEMA Reg.ordf. MEMA Reg.ordf. OEMA Reg.ordf. Asien
Margaret Sikkens Ahlquist Ann-Marie Gustafson Agneta Nilsson Annette Åsberg Tina Klintmalm Margaretha Talerman Monica Haglund Ann Winstanley Ingrid Westin Karin Gibson Nyqvist
E post
Johanna Fagerlund Anna Engström Åsa-Lena Lööf Gita Paterson Kerstin Eriksson-Splawn Christina Moliteus Katri Olander Serenius Sofia Fransson Krall Helena Litwak Jessica Sköld Ginga Sewerin-Olsson Margaretta Simpson Elsa Maréchal Katri Olander Serenius
secretary@swea.org treasurer@swea.org pastpresident@swea.org office@swea.org
Suzanne Southard Lilian Hallström Marita Kingman Birgitta Lauren Karin Strömberg Sofia Fransson Krall Gun Bolin Helena Dahlin Ia Dübois Alexandra Andersson Roos
arizona@swea.org hawaii@swea.org lasvegas@swea.org losangeles@swea.org orangecounty@swea.org sandiego@swea.org sanfrancisco@swea.org santabarbara@swea.org seattle@swea.org vancouver@swea.org
president@swea.org vicepresident@swea.org founder@swea.org vame@swea.org mame@swea.org oame@swea.org vema@swea.org mema@swea.org oema@swea.org asien@swea.org
Övriga Befattningar: Sekreterare Skattmästare Fd ordförande Juridisk rådgivare Fondförvaltare Speciell rådgivare Administrativ chef Administratör Kansliassistent Webbredaktör Redaktör Swea-Nytt Redaktör Forum Annonsansvarig:
SWEA Lokalavdelningar:
kerstin@wealthbydesignonline.com
molicom@aol.com adminchef@swea.org office@swea.org office@swea.org webmaster@swea.org sweanytt@swea.org sweanytt@swea.org editor@swea.org advertising@swea.org
REGION VÄSTRA AMERIKAS (VAME) Arizona Hawaii Las Vegas Los Angeles Orange County San Diego San Francisco Santa Barbara Seattle Vancouver
REGION MELLERSTA EMA (MEMA) Belgium Berlin Frankfurt/Heidelberg Israel Köln/Bonn Luxemburg Malmö Milano Paris Rimini Rivieran Rom Tunisien Örestad
Anna Karin Madsen Gunilla Lager-Ebkes Anita Kasper Ulla Sterner Susann Stelling Camilla Lindberg Solveig Anelli Agneta Casimirs Rizzi Ann-Sofie Cleverstam-Wikström Desiree Forni Ascari Ingrid Bernerup-Aspegren Christina Hallmert Catarina Holmgren-Mejri Siv Arvelid
belgium@swea.org berlin@swea.org frankfurt@swea.org israel@swea.org kolnbonn@swea.org luxemburg@swea.org malmo@swea.org milano@swea.org paris@swea.org rimini@swea.org rivieran@swea.org rom@swea.org tunisien@swea.org orestad@swea.org
REGION ÖSTRA EMA (OEMA) Athens Budapest Dubai Genève Istanbul Moskva München Stockholm Västerås Warszawa Wien Zürich
Helene Bankefors-Palaghias Karin Höglund Sandra Almen Malin Miller Jessica Lundgren Anna Gustafsson Bril Helen Rennie Smith Cecilia Westman Pia Edstam Boel Björkman Emelie Laurin Sara Jegeman-Henauer
athens@swea.org budapest@swea.org dubai@swea.org geneve@swea.org istanbul@swea.org moskva@swea.org munchen@swea.org stockholm@swea.org vasteras@swea.org warszawa@swea.org wien@swea.org zurich@swea.org
Maria Mellbom Anna Centerman Ingela Aldrin Agneta Melin Charlotte Altéus Lisa Jahrsten Hedvig Lunden-Welden Anna Larsgård
bangkok@swea.org beijing@swea.org hongkong@swea.org japan@swea.org
REGION ASIEN Bangkok Beijing Hong Kong Japan Kuala Lumpur Perth Seoul Singapore
kualalumpur@swea.org
perth@swea.org seoul@swea.org singapore@swea.org
REGION MELLERSTA AMERIKAS (MAME) Austin Chicago Dallas Denver Florida, South Houston Michigan Minnesota New Orleans Toronto
Anna Tallent Ulla-Britt Gerber Pernille Nordström Camilla Manly Evy Engberg Ulrika Lasson Lena Fransén-Dean Åsa Dahlberg Schmit Linn Gustafsson Marianne Mannerheim
austin@swea.org chicago@swea.org dallas@swea.org denver@swea.org florida@swea.org houston@swea.org michigan@swea.org minnesota@swea.org neworleans@swea.org toronto@swea.org
atlanta@swea.org boston@swea.org newjersey@swea.org newyork@swea.org northcarolina@swea.org philadelphia@swea.org virginiabeach@swea.org washingtondc@swea.org
REGION ÖSTRA AMERIKAS (OAME) Atlanta Boston New Jersey New York North Carolina Philadelphia Virginia Beach Washington DC
Anna Lundblad Margaretta Simpson Kerstin Malmström Gun Elisabet Dronge Madelene Trolle Ann Charlotte Göransson Anette Johnson Cecilia Browning
Eva Olsson Gunilla Westerlund Åsa Norlin Barbro Hilwig-Sjöstedt Maria Pettersson Dorrit Smith Rigmor Rutlin Kersti Winblad von Walter Christa Alfredsson Camilla Olsson Marie Ljungqvist Eva Backen
SWEA är en global ideell förening för svenskor och svensktalande kvinnor som är eller har varit bosatta utomlands. Genom att samla Sweor kring vårt gemensamma språk, vårt svenska ursprung och kulturarv blir SWEA både en träffpunkt och ett skyddsnät med länkar över hela världen. SWEA ger stöd vid utflyttning och återkomst till Sverige. SWEA stödjer olika projekt med svensk anknytning samt utbildning genom stipendier. SWEA har ungefär 7 500 medlemmar i 73 avdelningar i 33 länder.
REGION VÄSTRA EMA (VEMA) Barcelona Costa Blanca Göteborg Holland Irland Lissabon London Mallorca Marbella Oslo South Africa Telemark
SWEA i korthet
barcelona@swea.org costablanca@swea.org goteborg@swea.org holland@swea.org irland@swea.org lissabon@swea.org london@swea.org mallorca@swea.org marbella@swea.org oslo@swea.org southafrica@swea.org telemark@swea.org
Föreningen grundades av Agneta Nilsson i Los Angeles 1979. Ordförande är Margaret Sikkens Ahlquist. För ytterligare information se: www.swea.org
SWEA International Inc, 552 S. El Camino Real Encinitas, CA. 92024, USA +1 760 942 1100, office@swea.org, www.swea.org 13 april 2012
2 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx Innehåll
COLOSSEU
6
10
14
14 En pratstund
16
Innehåll 5
Ordföranden har ordet Vi har många idéer och planer om
med Emilia Lodigiani
framtiden.
6
Programpunkt: Årsmötet
16 Mitt Rom i bilder Bilder tagna av Katarina Agorelius
8
Programpunkt: Stadsvandring
17 Nätverksfokus Kulturskillnader
8
Programpunkt: Vinprovning
18 En investering in tid Janne Malmros berättar
9
Programpunkt: Cecilia Blad Energi och klimatförändring
10 Programpunkt: Påskmatlagning på italienska
21 Ett barn har hundra språk! Berättelse om Reggio Emilia
24 Från Filipstad till Rom Johan Niklas Byströms konstnärsöde
11 Programpunkt: Tintoretto
26 Kulinarisk sida Vardagsmat
11 Programpunkt: Villa Giulia
18
12 Nya svenska böcker
24
www.mini-mei.com Nyöppnad Webbutik i Italien med skandinaviska barnkläder 0-6 år Swea medlemmar har alltid 10% rabatt på ordinarie pris. Skriv ”sweaminimei ” som codice sconto. info@mini-mei.com
SWEA Colosseum 3
xxxxxxxxxxx Redaktionen
OLOSSEUM
Hej Swea! Du håller nu sommarnumret av SWEA Colosseum i din hand. Den tidigare planerade sammanslagningen av de tre SWEA bladen i Italien blev inte av, men vi fortsätter så gärna att göra vår egen Rombaserade tidning som vi är stolta över att få kalla Colosseum! I detta nummer kan du läsa många fina artiklar! Vi bjuder bland annat på läsvärda artiklar om konstnärer i Rom då och nu - vid Skandinaviska föreningens konstnärshus, och om det italienska intresset för svensk litteratur. Du kan även läsa en intervju med en framgångsrik svenska som jobbar inom den italienska energibranchen, och om Romswean som är ingenjör och violinist. Dessutom publicerar vi en intressant och gripande artikel om italiensk förskolepedagogik som slagit rot i Sverige, ett livsverk som gått från pappa till dotter. Och så programpunkterna vi avverkat sedan förra Colosseum: Sweor träffades på fest och för att laga mat tillsammans. Vi besökte fantastiska museum och gjorde guidade turer i vår vackra hemstad Rom och i den här tidningen får vi se några fina bilder som väcker dessa möten till liv. Som vanligt presenterar vi också nya böcker i vårt eget SWEA Rom-bibliotek, så nu finns det massor av svenska böcker att låna inför sommaren!! God läsning och glad sommar, Katarina Agorelius, redaktör
Ni går väl in på hemsidan
Vi finns på facebook!
som uppdateras hela tiden
SWEA Rom - ett sätt att
med nyheter som bilder från
hålla sig uppdaterad!
programpunkter, annonser, anslagstavlan och mycket,
STYRELSE SWEA ROM Ordförande: Christina Hallmert
Kassör: Anna Maria Berglund
Vice ordförande / Redaktör: Katarina Agorelius
Vice kassör/ Produktansvarig: Marlin Hammarén
Sektererare: Margareta Gyllenstierna
Programansvarig: Ulrica Brunstedt
Medlemsansvarig: Katarina Grand
PR/Annonser: Margot Milani Björck
Program: Annika Andersson Susanne Aronsson
Webmoster: Anna Orsini
SWEA COLOSSEUM Swea Colosseum ges ut två gånger om året av SWEA - Swedish Woman´s Educational Association International - Rome Chapter
Manusstopp Nr 1 Årgång 19: 30/05/2012
Ansvarig utgivare: Christina Hallmert swearom@gmail.com Redaktör: Katarina Agorelius mail@katarinaagorelius.se Layout: Erica Törnlöw etorn@ziggo.nl Annonsansvarig: Margot Milani Björck margotbjorck@yahoo.se
Omslag: Foto taget av Katarina Agorelius
Tryck: Tipografia De Biasi, Roma
SWEA Rom info: swea_rom@yahoo.it www.swea.org/rom
mycket mer. www.swea.org/rom
4 SWEA Colosseum
Informationsansvarig: Marianne Kinn
Ordföranden har ordet xxxxxxxxxxx
COLOSSEU
Foto: Ettore Festa
Kära Sweor! Tiden rusar i väg och våren och sommaren står för dörren i skrivande stund. Hinner man ta vara på nuet i allt detta flygande och flängande? Jag vet det inte själv, dagar, veckor och månader försvinner i ett allmänt inrutande och planerande för att allt ska hinnas med. I bland kommer det som är viktigast i skymundan, vi tar det kanske för självklart och så hamnar det sist på listan efter alla måsten. Man borde stanna upp ibland och fråga sig själv “Vad är viktigt just nu?”. Kanske, att sitta ner och ta en kopp kaffe och vara helt oproduktiv, borde flyttas upp några steg på listan. Eller ringa en SWEA? Våren och försommaren med SWEA Rom är späckade med programpunkter, både nyheter och gamla godingar, vi har inte sparat på krutet. Sillunchen hos Anna Maria blev ju en succé förra året och vem vill inte få lite sill och färskpotatis lagom till Midsommar? Men innan dess ska vi fira Nationaldagen med en skål i Villa Borghese och ha vår traditionella Sommarfest! Och, om IKEA inte sviker, så blir det säkert en Kräftskiva i september också. Så, där är vi igen med det proppfulla schemat! 2012 fick vi en stor tillökning i SWEA Rom – och nu talar vi inte om bebisar – utan om hela 11 nya medlemmar!
Budskapet till er måste vara klart: ni är Sweor nu och medlemmar i en förening där ni har möjlighet att påverka och utveckla. Kom med förslag och idéer, varför inte gå med i styrelsen nästa år!? Ibland lyfter taket nästan när vi har möten, fantasin och kreativiteten flödar och alla är med. Denna sagolika blandning av människor i olika åldrar och med olika historier bakom sig är en fantastisk tillgång. Att träffas och hålla kontakt genom SWEA ger både trygghet och möjligheter och i livet brukar båda dessa behövas med jämna mellanrum. Ni som inte köpt vår nya SWEA kasse ännu – köp den och använd den, bär den med stolthet! Den är slitstark, miljövänlig och snygg och får plats i handväskan. En jättebra present! Och glöm inte att anmäla er till RM i Paris i höst, en garanterat stark SWEA-upplevelse! Det var allt för mig, jag tackar för Ert förtroende och hoppas att vi får ett fortsatt trevligt SWEA år tillsammans – och en härlig, lat sommar utan för många måsten! Kram, Christina
SWEA Roms webmoster Anna Orsini har utsetts till SWEA Internationals nya Webb-redaktör!
SWEA Colosseum 5
xxxxxxxxxxx Programpunkt
OLOSSEUM
Årsmötet
Vi tackar ambassadör Ruth Jacoby för att hon återigen upplät sitt vackra residens till SWEA Roms Årsmöte med efterföljande middag. Foto: Katarina Agorelius
Christina och Ulrica presenterar
Ulla vann på lotteriet!
Malena och Åsa Maria
Kocken Åsa
6 SWEA Colosseum
Katarina och Ann-Louise
xxxxxxxxxxx Programpunkt
COLOSSEU
Lina och Ki Inga-Britt
Ann-Mari och Ann-Charlotte
Margot och Malin
Ann och Anngerd
Nitlotter! SWEA Colosseum 7
xxxxxxxxxxx Programpunkt
OLOSSEUM Stadsvandring
Text: Ann-Marie Kjellander
Vi var faktiskt 25 sweor som gick på stadstur med Ulla Bovin Rugolo i januari med samling utanför Vittorio Emmanuele monumentet. Och liksom jag tagit tillfället i akt att få gå med en kunnig guide i mitt älskade Rom hade många av de andra säkert tänkt på samma sätt, dvs att vi var många som bott länge i Rom, säkert tagit hand om massor med släkt och vänner från Sverige som kommit på besök men utan att göra någon seriös turism. Det var ju vi som tog hand om dom. Och nu blev vi istället omhändertagna. Åtminstone var det så jag tänkte när jag anmälde mej och när jag såg dom som var med tror jag samma resonemang gått i deras hjärnor och hjärtan. Bland annat var nästan samtliga tidigare swea ordförande med och Marianne Tavazzi som i åratal tog hand om våran sweaekonomi. Ulla har varit länge i Rom – första gången var 1965 - och med sitt jobb inom turismen lärt sig allt det som vi andra aldrig kunnat drömma om ens. Men naturligtvis känt som ett behov. Så att få gå med Ulla som guide var verkligen en upplevelse, att sedan solen sken och bländade oss gjorde inte saken sämre. Och inte heller att hon hade fixat ett hörapparatssystem som gjorde hon hon kunde tala med vanlig röst och vi höra vartenda ord utan att det spelade någon roll var vi var. Vi gick förstås så nära som möjligt men det vet ni ju hur det är i Rom när man skall över gator eller 25
personer gå på trånga historiska gator. För det var det vi gjorde. Från Piazza Venezia till Piazza Grazioli på Via della Gatta till Piazza del Collegio Romano... ja vi tittade in i Santa Maria sopra Minerva, i Palazzo Caetani, gick förbi Sköldpaddsfontänen, såg resterna av Terme di Agrippa men också till Piazza della Pietà och såg det imponerande palatset som var pantbank och grundades av påven på 1600-talet för att hjälpa alla de som var utsatta för ockrare. Jovisst har jag hört talas om ghettot och visste var det låg men att gå igenom med Ulla och bl a uppmärksamma att eftersom det var lördag var allt stängt är sån’t som man ju inte kommer på av sig själv även om det låter så naturligt! Ja det är ett privilegium att få gå på dessa vår stads underbara gator och torg och höra någon ge oss historiska och konstnärliga inblickar. Något som vi verkligen njuter av. Att det sedan inte stannar så mycket i en gammal skalle som min är inte så konstigt kanske, men det känns i hjärtat och var för mej oerhört berikande på många sätt.
Vinprovning på Angolodivino. Den 11 april träffades en grupp Sweor med vänner (vi blev 11 stycken) på Enoteca Angolodivino på Via dei Balestrari för en vinprovarkväll som blev både intressant och underhållande. Massimo Crippa, som driver enotecan, är kolossalt kunnig om allt som rör vin, och han ställde upp helhjärtat och ägnade mycket tid åt oss. Eftersom några i gruppen inte förstod italienska höll han sitt föredrag på engelska. Vi fick blindprova tre olika rödviner, från norra, södra respektive centrala Italien. För att vi inte skulle bli yra i huvudet serverades också en tallrik med godsaker, bland annat en god salami och en fin lardo (späck), något som ju är mycket inne sedan några år. Det är omöjligt att återge allting som Massimo berättade, men här kommer några axplock: • i Italien odlas cirka 50 sorters vindruvor, såväl inhemska som internationella • när man fastställde reglerna (il disciplinare) för Brunello fanns det 50 vinodlare i vindistriktet Montalcino – idag är de 220! Man ska då komma ihåg att Montalcino är EN kulle... • i Italien produceras allt mindre vin, men av allt bättre kvalitet. För att göra kvalitetsviner krävs stora och långsiktiga investeringar samt lång erfarenhet av vintillverkning. I Piemonte har man t ex alltid tillverkat kvalitetsviner. Medan Puglia var känt för att skörda enorma mängder alkoholstarkt rödvin som 8 SWEA Colosseum
Text: Margareta Gyllenstierna
sedan exporterades till Frankrike, där det användes som tillsats i lokala viner med lägre alkoholhalt. Så är det dock inte längre, utan även i Puglia har man gått in för kvalitet (det märks även på de Primitivo som finns på Systembolaget!) • vitvinet Galestro skapades när il disciplinare för Chianti ändrades på 60-talet. Man fick därefter bara använda ett minimum av vita druvor i tillverkningen av Chiantivinerna, och vad skulle man då göra med de befintliga trebbiano-odlingarna? Smart nog uppfann man ett nytt vin, Galestro, som är en mix av trebbiano och vissa andra vita druvor. Det lanserades stort och blev jättepopulärt på 80-talet • serveringstips: röda viner bör serveras vid en temperatur av 14-18 grader, vita viner 9-11 grader. De viner vi fick prova var (pris inom parentes): • en Chianti Classico, Monte Bernardi Retromarcia 2009, Panzano in Chianti (15 euro) • en Primitivo från Puglia, Moi 2009, Vigne&Vini, Leporano (12 euro) • en Dolcetto d’Alba 2009, Flavio Roddolo, Monforte d’Alba (12 euro) Alla väl värda sitt pris. Massimo hälsar till alla Sweor och ställer gärna upp på en vinprovning med mera exklusiva viner.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxx Programpunkt
COLOSSEU
Energi och klimatförändring med Cecilia Bladh Text: Ann-Marie Kjellander
-Jag vet att jag är svår men du får vara arg på Enel och inte på mig är du snäll, skrev Cecilia Bladh i ett sms när hon för sjuttonde gången -nej jag över driver lite- var tvungen att ändra tiden för vårt möte i Rom för att ha ett litet snack tillsammans innan jag skrev artikeln till Colosseum. Ja denna Cecilia skall vi verkligen vara stolta över, en 36 årig skånska född i Hörby med student tagen i Hässleholm som kom till Rom i november 2010 när hon blivit tillfrågad om hon ville ha jobbet på Eueletric för projketering i ett europeiskt sammanhang av klimatförändringar och energibehov för de närmaste 50 åren. Jo, det ville hon, hon har alltså en topposition för en omstrukturering som är studerad ur globalt sammanhang. Men det innebär att hon jobbar minst 15 timmar om dagen på kontoret och sedan fortsätter att jobba hemifrån, att hon sällan får chans att äta en normal måltid oftast bara massa mellanmåls tilltugg. Hon har bara några minuters väg att gå mellan bostaden och kontoret. Och det är ju tur sa hon. Men det innebär också att hon inte hinner gå på några gym eller liknande för att hålla sig i fysisk form utan istället springer hon på en bana hemma och eftersom det sker på andra människors tysta timmar -5-tiden på morgonen eller framåt 10 på kvällen- får hon ofta ilskna knackningar i väggen av sina grannar. Dessa noteringar om Cecilias liv i Rom ger väl en bra bild av vilket tufft liv denna vår urduktiga landsmaninna lever. Inget Dolce Vita inte, inga turistturer i Den Eviga Staden. Jo hon fick möjlighet att åka hem till Skåne över påsk, sex dagar borta från Rom men under dessa dagar skulle hon sitta i fem telefonkonferenser!!! Hon har fått jobbet på Enel för att hon har internationella erfarenheter, ledarskapserfarenhet samt talar många språk. Hennes arbete är helt på engelska men hon klarar italienska för vardagslivet. -Det är bra att jag inte har familj, barn att hämta eller mat jag måste laga, säger hon, jag behöver inte ha dåligt samvete mot några andra. Bara mot mej själv! Och det har jag ibland. På hennes föredrag för SWEA Rom på Hotell Ambra Palace fick vi höra mycket om klimatproblemen, klimatförändringarna ur ett globalt perspektiv och jag tror att vi alla blev mycket gripna av att Cecilia sa ‘det ordnar
sig’. Hon upprepade med total övertygelse detta när vi hade vår lilla träff. -Det ordnar sig sa hon, människan är så otroligt duktig på att anpassa sig och överleva. Känns det inte härligt att få höra sånt av en person som Cecilia som jobbar i toppen av de som studerar hur vår jord kommer att ha det om 30, 40, 50 år och med totalt lugn röst kan säga så. -Den enskilda människan ser bara det som hon har direkt framför sig -på gott och ont- men klimatfrågan är inte en landsfråga utan en global fråga. Man kanske startar med små lokala initiativ men det krävs samordning och beslut på global nivå, säger Cecilia. -Ja, jag har ett stort inre tryck på själv att jag också skall bidra personligen och det kan man ju göra t ex genom att använda bomullsstrumpor istället för nylonstrumpor. Det gör man ju också genom att alltid släcka lampor i rum där man inte är. (Gör ni det Sweor???????) Hela elbranschen i Europa har skrivit under på ett avtal att deras företag skall vara helt CO 2 fria år 2050, berättar hon. Ja och när vi investerar i energi, säger Cecilia, så gör vi det med blicken 40,50,60 år fram i tiden och det vi gör måste vi göra gemensamt. Dessa djupa kunskaper delger Cecilia oss på ett rörande naturligt sätt. Ja, hela hennes sätt och person är mycket imponerande, stilig, elegant på ett sobert sätt -ja en person som man inte kan annat än djupt beundra och hoppas att hon någon gång skall kunna få chans att kombinera sitt högstående yrkesliv med lite lattjo grejer. Ja, hon lovade att komma till oss i Orbetello och ta sig ett dopp i havet någon gång i vår. Det hoppas jag verkligen att hon skall kunna unna sig!
Ja, och när vi investerar energi, så gör vi det med blicken 40, 50, 60 år fram i tiden och det vi gör måste vi göra gemensamt.
SWEA Colosseum 9
xxxxxxxxxxx Programpunkt
OLOSSEUM
Påskmatlagning på italienska
Text och bild: Susanne Aronsson
En vacker vårdag strax innan påsk samlades ett gäng matglada Sweor hos Rita Perrotta i Vejo, för att tillsammans laga en riktigt traditionell italiensk påsklunch. Vi började dagen med frukost i solen och åt hembakade delikatesser. Under tiden Rita berättade om italienska påsktraditioner och vilka råvaror som är typiska i denna period, när vintern skall rensas ur skafferierna och våren gör sitt inträde med sina fräscha grönskande primörer. Det var fascinerande att höra hur mycket bakomliggande tankar om näringslära och råvarornas påverkan på vår kropp och matsmältning, som 10 SWEA Colosseum
finns i den traditionella italienska påskmaten. Kroppen ska renas från vinterns något mer bastanta och kraftiga råvaror, och med sparris och andra vårprimörer göra kroppen redo för sommarens lättare kök. Menyn blev således en härlig mix av vinterskafferiets råvaror och alla nya säsongsprimörer. Vi fick lära oss hur man perfekt skalar och hanterar en kronärtskocka och tillredde sedan dessa på olika sätt som i de delikata rätterna Lasagne ai carciofi och Bocconcini di vitella con carciofi. Italienarna kan verkligen konsten att variera och tillreda denna högt älskade grönsak!
En mängd olika rätter tillagades under förmiddagen och en klassisk Torta di Pasqua avslutade menyn. Vår version var fylld av nötter och torkade frukter och skulle städa ur de sista resterna av vinterns söta. Efter gediget utfört arbete av hela gänget avslutade vi dagen med att äta vår sex-rätters meny som vi kreerat genom stort engagemang och med mycket skratt. Menyn ackompanjerades av goda och mustiga toskanska viner och påskstämningen var total! Just där och då hade ingen runt matbordet någon som helst tanke på vare sig målade ägg eller inlagda sillar - Buona pasqua!
xxxxxxxxxxx Programpunkt
COLOSSEU
Konst Utställningen med Tintoretto Text: Margot Milani Björck
Torsdagen den 19 april träffades tolv Sweor för att titta på Tintorettoutställningen på Scuderie del Quirinale. Tintoretto, som egentligen hette Jacopo Robustini, levde och verkade i Venedig 1518-1594. Smeknamnet Tintoretto kommer sig av att han var son till en tintore, färgare. Han målade i manieristisk anda, med starka överdrifter i färg och komposition och Michelangelo var en stor inspirationskälla för honom. Bland de utställda verken kan nämnas de fantastiska ”Miracolo dello schiavo” och ”Madonna dei Tesorieri” vilka båda visar på Tintorettos starka färgsättningar och intressanta detaljrikedom i avbildningen av människor. I ”San Giorgio uccide il drago”
ser vi även exempel på hur han utmanade det traditionella måleriet. I den ser vi en prinsessa i tavlans främre del, som med sin hand utsträckt mot oss ser ut att i nästa steg komma ut genom tavlan, medan Sankt Göran i bakgrunden inte ens visar sitt ansikte och närmast rider bort från åskådaren i sin kamp med draken. Genom att ändra perspektivet i bilden med den traditionella huvudpersonen i centralposition gav Tintoretto nu en av birollerna denna plats. Tintoretto är här mycket nyskapande. Vi var alla överens om att det var fantastiskt roligt att få se så många av Tintorettos verk här i Rom. Utställningen pågår fram till den 10 juni 2012.
Sweabesök på Villa Giulia
Text: Margot Milani Björck
Söndagen den 19 februari träffades 14 Sweor för att under utmärkt guidning av Ulla Bovin besöka de etruskiska samlingarna i Villa Giulia. Villa Giulia byggdes för Påven Julius III mellan åren 15501555 och inrymmer en fantastisk samling av etruskiska föremål och konst. Byggnaden i sig är mycket vacker och Ulla berättade om dess historia och arkitektur innan vi gick in för att se museet. Väl inne fick vi se de värdefulla samlingarna med föremål funna framförallt i de etruskiska gravarna i Vulci, Cerveteri och Veio, vaser, smycken, vardagsföremål och skulpturerade porträtt. Föremål i keramik och brons som idag, mer än 2500 år senare, gav oss en insikt om levnadsvillkor, religion och ceremonier, levandegjordes på ett eminent sätt av Ulla i hennes guidning. Det var en ynnest att få se den berömda ”Sarcofago degli
Sposi da Cerveteri” och Apollostatyn från Veio för att bara nämna några. Den förstnämnda är en sarkofag från 500-talet f.Kr vilken hittades under utgrävningarna av den etruskiska necropolen i Cerveteri. Den är 1,14 meter hög och 1,9 meter lång och är gjord i terracotta. På dess lock finns i naturlig storlek ett gift par som halvligger tillsammans som vid en måltid. Deras leende ansikten och stora ögon ser på oss med ett stort lugn, nu, mer än 2500 år senare. Etruskiska makar verkar ha varit, till skillnad från grekiska och senare romerska, närmast jämlikar och åt och deltog i festligheter tillsammans. Apollostatyn från Veio dateras till circa 550-520 f.Kr och är gjord i terracotta vilken sedan bemålades. Den närmare två meter höga statyn tros vara verket av den etruskiska konstnären Vulca. Den kommer från Minerva Templet och var där en del av en statygrupp uppförd i etruskisk – arkaisk stil. SWEA Colosseum 11
xxxxxxxxxxx BĂścker
OLOSSEUM Nya SweabÜcker vüren 2012 Grßnbaum, Catharina �I sällskap med sprüket�, Stockholm, DN, 2000. – 133 s. Margareta Hoppe skänker oss denna bok med ütfÜljande vers: �FÜr en Swea kan det vara bra/ att lite ordhistoria ha/ sü ursprungsmület ej mü rosta/ ty dü, sü kan det �svära� kosta.� Och det har hon sü rätt i, som utlandssvensk ligger man efter med svenskan. Redan i fÜrsta kapitlet lärde jag mig nügot nytt. Vet ni vad �Ågren� innebär? Till exempel. Karlsson, Petter & Olivecrona, Ann �Mitt i Afrika: en kvinnas kamp fÜr de vilda djuren�, Stockholm, Lind & Co., 2011. – 218 s. Ann Olivecrona är en av de fü som vügar utmana den illegala handeln med människans närmaste släkting. Och hon gÜr det med risk fÜr livet hotad av tjuvjägare, djursmugglare och korrupta politiker. Klintberg, Bengt af �Rebecka och tigern: berättelser frün 1900-talets mitt�, Stockholm, En bok fòr alla, 2003. – 148 s. Bland den svenska allmänheten är af Klintberg kanske mest känd som fÜrfattare till bÜcker om vandringssägner (klintbergare). Men detta är en fÜrtjusande skildring av hans uppväxt i Stockholm pü 40-talet. Bryggarhästar klampar fram pü gatorna, Bengt är fÜrälskad i klassens skÜnhet men talar inte om det fÜr nügon av rädsla att bli kallad �tjejtjusare�. Mycket jag kände igen. Leon, Donna �Om stenar kunde tala�, Stockholm, Bonnier Pocket, 2012. – 303 s. Kommissarie Brunetti bekämpar korruption och vüld i Venedig. Kanske inte sü konstigt att Donna Leon süsom boende i stan inte velat ha sina bÜcker Üversatta till italienska. Myrdal, Alva & Gunnar �De blü kuverten: kärleksbreven juli 1919 – augusti 1920.� Utgivna av Yvonne Hirdman. Hedemora, Gidlund, 2003. – 383 s. Brev mellan tvü ungdomar som upplever sin fÜrsta kärlek, inte vilka som helst, utan paret som kom att bli viktiga intellektuella huvudpersoner i det svenska folkhemsbygget och spela stor roll i internationell ekonomi och politik under efterkrigstiden. Mürtenson, Jan �Vinprovarna�, HÜganäs, Bra bÜcker, 1979. – 185 s. Antikhandlaren Homan är i farten igen, studentliv i Uppsala och vinslott i Frankrike. Schuback, Karin (Red.) �Birgitta – feminist, politiker och helgon: en antologi frün Birgittajubileumsüret 2003 vid LinkÜpings universitet�, LinkÜpings universitet, 2005. – 128 s. En lüng rad forskare belyser här Birgittas sammansatta personlighet och gärning. 700 ür efter sin fÜdelse fortsätter hon att engagera och berÜra. Ärlemalm, Inger (Red.) �Uppsalakvinnor : porträtt av berÜmda och bemärkta kvinnor i Uppsala�, Uppsala, Hallgren & Fallgren, 2007. – 233 s. Münga olika slags kvinnor och allt ifrün 1600-talet till nutid kan vi läsa om här. Intressant även fÜr en Lundaflicka som jag, tror inte vi har en liknande bok. Varmt tack till donatorerna. Och som vanligt upprepar jag �välkomna hem till mig och Sweabiblioteket�. Ann-Charlotte Welin-Bignami, tel 068551093, Via Sabazio 42, 00199 Roma. Epost: welin.bignami@alice.it
12 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx Annons
COLOSSEU
Åke for President! SWEA Rom tackar Åke Ohlsson, butikschef på IKEA Anagnina, och hela hans team för ett fantastiskt samarbete under året!
Här ser vi Åke mitt i bland oss vid SWEA-lunchen på varuhuset den 23 mars
SWEA Rom vill tacka... SWEA Rom vill varmt tacka Roberto Cristadoro för att han alltid lika generöst upplåter Hotel Ambra Palace till oss vid våra programpunkter!
Roberto med sonen Erik
SWEA Colosseum 13
xxxxxxxxxxx En pratstund
OLOSSEUM
Passion
för svensk litteratur Text: Ann-Marie Kjellander
För 25 år sedan startade Emilia Lodigiani ett bokförlag, med avsikt att låta översätta och publicera böcker i Italien, enbart av nordiska författare. Iperborea valde hon som namn på förlaget. Visst har jag länge undrat hur det kom sig att hon började med detta. Och nu vet jag att det var för att hon hade bott 10 år i Paris! Jo, du läste rätt, 10 år i Paris. På franska fanns en hel del skandinavisk litteratur och hon satt gärna dagar i ända på bibliotek och läste dessa författare. -Ja, aldrig hade jag trott att jag skulle bli bokutgivare, men så blev det och detta har fascinerat mej så att jag verkligen inte gör något annat än sitter i min skrubb och läser och läser, berättar hon när vi träffas för en intervju på Stazione Termini i Rom. Låter det konstigt som mötesplats? Ja, hon var i Rom en dag för att hon var bjuden på lunch med Drottning Margarethe av Danmark, skulle sedan till finska ambassaden och sen ta tåget Freccia Rossa tillbaks till Milano där hon bor, medan jag skulle tåga tillbaks till Orbetello. Jo, så vi satt på en bar på stationen och det var utrevligt. Hon var söt och glad och fascinerande på många vis. För det första fattar man inte hur hon kan spruta ur sig alla dessa namn på författare från nordiska länder men också holländska. Ja, det bara bubblar ur henne. Hon själv kan nu läsa en del av dessa språk men inte tala något. Hon har fått fina utmärkelser i flera länder, t ex blev hon 1996 Riddare av Nordstjärneorden och 2011 Kavaljer av den Vita Rosen - en finsk utmärkelse. Men skulle jag räkna upp alla priser hon tilldelats eller som Iperboreas böcker varit föremål 14 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx En pratstund
för, så skulle detta bara bli en tabell. Redan 1993 fick hon i alla fall Svenska Akademins pris för spridning av svensk kultur utomlands och år 2000 italienska regeringens kulturpris. Ja, jag ville inte räkna upp, men visst måste ni få känsla av bredden på erkännandet för hennes insatser. (Och det var bara en liten del!) Emilia bodde i Paris för att hennes man arbetade där. Hon är född i Milano men hennes hjärta finns i Sori nära Camogli, en pytteliten by på Cinque Terra varifrån familjen kom och där de fortfarande känner sina rötter. Och det är klart att hon kommer dit sommartid, men alltid fullastad med böcker och texter som hon läser och kontrollerar. Förgäves försöker jag få fram om hon har några intressen eller hobbys. Men det är bara böcker, hela hennes liv är böcker. Det enda hon vill är att läsa, läsa och läsa. Och hon talade med enorm entusiasm om det när vi träffades. Nu har hon dessutom även goda medarbetare. Sammanlagt jobbar 8 personer för Iperborea. däribland hennes son Pietro Biancardi. Hon har fått flera succéer i förlaget, många böcker har kommit ut i flera upplagor. Vissa böcker, som Paasilinas “L’anno della lepre ”, har i Italien sålt 100.000 ex och kallats för den
första ekologiskt-humoristiska boken. Piraten John Silver av Björn Larsson har sålts i 90.000 ex. Han har t o m lärt sig italienska, för han har ofta blivit ombedd att komma hit. Men hon har också gett ut svenska klassiker som t.ex 4 böcker av Selma Lagerlöf och 7 av Pär Lagerkvist, fast han redan varit död i flera år när Iperborea startade. Vid frågan om varför hon inte gett ut Stieg Larssons böcker svarar hon: -Ann-Marie nu sticker du kniven i mitt hjärta, jag blev erbjuden hans böcker men tyckte inte att det var korrekt att ta ytterligare en författare med samma efternamn som jag redan hade, dvs Björn Larsson. Något som gläder henne extra mycket är just detta att många, många av böckerna blivit omtryckta i flera upplagor. -Ja, det verkar som jag lyckats välja böcker som folk inte förlorar intresset för, utan de är ständigt efterfrågade. När hon säger så, måste jag säga att det även bubblar till av stolthet i mitt hjärta. Tänk att vi, ett litet land med ett språk som bara vi kan, har ibland oss massor med författare som fascinerar folk i länder med stora språk och mängder av skribenter. Och de fascinerar, år efter år. Blir bestseller utan att hon någonsin gör reklam för dom. Hon vet att det är kvaliteten på
COLOSSEU
boken i sig själv som gör att den år efter år har nya läsare. Som regel gör Iperborea 10 nya böcker varje år och 15 nyutgåvor av redan publicerade böcker. -Ja, detta tycker jag är oerhört tillfredsställande, säger Emilia Lodigiani. Det finns böcker från andra förlag som blir dundersuccéer och kanske kommer ut i 100.000 ex på ett år. Och sedan är det bara slut. Självklart känns det mer tillfredsställande att ge ut böcker som utan att bli en braksuccé ett år, håller sig kvar som en bestseller genom åren. -Nej, jag ångrar verkligen inte att jag satte i gång med detta. Och nu i år skall vi fira 25 års jubiléet med att under 25 dagar ge 25 procents rabatt på 25 av våra böcker. Vilka det gäller frågar jag förstås inte, men jag tror att dessa ord om hur Iperboreas 25 år skall firas, räcker för att ni alla skall fatta att Emilia Lodigiani verkligen är en helt exceptionell kvinna, som gjort till sin livsuppgift att göra nordisk litteratur tillgänglig för italienarna. Jag hoppas verkligen att ni, alla kära Sweor, tar som vana att ge en Iperborea bok i present, när ni skall uppvakta era italienska vänner...... eller vad tycker ni?
De tre första böckerna av svenska författare på Iperborea var: La notte di Gerusalemme av Sven Delblanc August Strindberg. Una vita av Per Olov Enquist Betseba av Torgny Lindgren och de tre senaste: Lettera del deserto av Göran Tunström Le bianche braccia della signora Sorgedahl av Lars Gustafsson L’uomo laser av Tamas Gellert
SWEA Colosseum 15
xxxxxxxxxxx Mitt Rom i bilder
Mitt Rom i bilder
OLOSSEUM
16 SWEA Colosseum
Foto: Katarina Agorelius
xxxxxxxxxxx Nätverksfokus
COLOSSEU
Kulturskillnader Text: Elin Wedlund
Vi möttes första gången på en konsert där min amatörorkester gjorde ett undermåligt utförande av Beethovens femte symfoni på Konstakademien i Stockholm. Han hade lockats med av min italienske kollega och efter att ha presenterat sig tillade han - mån om att visa upp de svenskakunskaper han förvärvat sig genom SFI - ”grattis!”. Nej, ingen av oss lyckades göra något vidare första intryck. Tre år senare lämnar jag över nyckeln till den nye ägaren av min lägenhet i Blåsut för att dagen efter ta flyget från Arlanda till Ciampino, och där väntar han tålmodigt den dryga timme det tar innan bagaget äntligen rullar ut på transportbandet, mannen från konserten. Jo, efter ytterligare några konserter – både mina och hans – blev vi trots allt ett par. Jag hade tagit sex månaders tjänstledigt från min tjänst som gruppchef och mjukvaruutvecklare på ett uppstartsföretag i Stockholm, hade lite sparpengar på kontot och en mycket vag idé om hur mitt nya liv skulle se ut. Under sommaren hade jag varit nere på en anställningsintervju på ett företag där min (blivande) svåger arbetade, men det var mycket osäkert om jag skulle få en tjänst. Första anhalten blev därför Torre di Babele, där jag gick på kurs och privatlektioner för att förbättra min italienska. Under tiden försökte jag leta jobb på Internet, men gick ofta bet på webb-formulären där man krävde codice fiscale och italienska slutbetyg.
Jag insåg att om jag räknade om mina svenska betyg till den italienska skalan skulle jag garanterat ratas i första omgången. Medan jag började fundera på att sänka mina ambitioner och kanske försöka söka jobb på baren runt hörnet i stället, dök det första uppdraget upp från ett oväntat håll, nämligen ett inhopp som orkestermusiker. Det var inte särskilt välbetalt, men gav en skjuts åt självförtroendet. Någon vecka senare fick jag veta att jag erbjudits anställning, contratto a tempo determinato, på jobbet jag sökt, och skulle börja strax därefter. En febril verksamhet följde med ordning av alla papper – permesso di soggiorno, codice fiscale, libretto di lavoro – i tid. Nu har det gått över tio år sedan flytten, och jag har alltså arbetat betydligt längre i Italien än i Sverige. Självklart finns det strukturella och kulturella skillnader mellan att arbeta i Sverige och Italien, men ju mer jag tänker på det, desto mindre blir skillnaderna. Visst, min engelska har fått italiensk brytning eftersom mina kollegor inte förstår vad jag säger om jag använder korrekt engelskt uttal för tekniska termer, och jag kan räkna på mina fem fingrar de få möten där man verkligen har bestämt något och inte bara ägnat sig åt välformulerade monologer, ständigt avbrutna av ändlösa mobiltelefonsamtal. Men mycket beror också på arbetsuppgifter och kollegor, och på det stora hela ser inte mitt arbete så mycket annorlunda
ut nu jämfört med när jag bodde i Sverige. Till det yttre finns det däremot enorma skillnader: jag har mitt kontor på ett stort ministerium, där de beigebruna 70-talstapeterna lossnar från väggarna utan att något görs, golvplattor som går sönder lagas inte, och det gamla ventilationssystemet inte klarar av att kyla ner sommarhettan till humana nivåer. För en rationell svensk är det obegripligt varför inget görs, varför arbetsplatsen inte helt enkelt stängs av tills felen åtgärdats. I stället tar de anställda med sig egna fläktar och A/Cutrustning till kontoret trots att det är förbjudet, man tar omvägar runt de trasiga golvplattorna, och fönster som inte går att stänga tejpas helt enkelt igen med packtejp. På många sätt är det en deprimerande metafor för den aktuella situationen i Italien. I vintras blev kontrasten extra tydlig när jag åkte till den svenska ambassaden för att hämta ut mitt förnyade pass och möttes av en stor doftande julgran vid ingången. Då var det lätt att tänka att livet skulle vara så mycket enklare i Sverige, eller som många italienare frågar mig nuförtiden: ”Vad i hela friden gör du här, när du kan bo i ett av de mest välfungerande länderna i världen?”. Och jag låter än en gång frågan förbli obesvarad. Säkert är i alla fall att vi stannar här.
SWEA Colosseum 17
xxxxxxxxxxx Circolo Scandinavo
OLOSSEUM
En investering i tid Gästkonstnär vid skandinaviska föreningens konstnärshus i Rom
Rumänska akademins bibliotek
Det är april månad i England och jag ligger på en ballebosoffa (en slagbänk med anor från Bollebygd – “Ballebo” – i Västergötland); hur den kom hit är en annan historia. Jag har ont i nacken, det haglar utanför fönstret och en koltrast sjunger lyckligt. Jag är hungrig, försöker glömma att jag har ont och reser på mig för att hitta någonting ätbart i köket. Jag hittar kardemummaskorpor från IKEA. Text och foto: Janne Malmros
IKEA är aldrig långt borta, inte här och inte heller i Rom. Det första jag gjorde när jag hade anvisats mitt rum på Circolo Scandinavo var att gå vilse i Trasteveres trånga och mysiga gator på jakt efter en mataffär. Jag hittade både mat och hem. Hem? Hur kan ett nytt ställe kännas som hemma så snabbt? 18 SWEA Colosseum
Kanske för att jag växte upp i en familj som producerade ‘flat-packed’ skandinaviska möbler kände jag mig genast hemma på Circolo Scandinavo där allt från diskbänken, skärbrädan, plaststolarna, ja i stort sett allt som inte var antikt, kom från IKEA; eller kanske var det kombinationen av IKEA, de gamla möblerna, böckerna
på de många och långa bokhyllorna i det gamla huset på Via della Lungara som föreningen hyr av L’Accademia Nazionale dei Lincei, ljuset och larmet från gatan, de andra gästerna i huset och föreståndaren Mette Perregårds laissez-faire sätt att ta hand om stället. I alla fall: inom loppet av de två månader jag var i huset kom
xxxxxxxxxxx Circolo Scandinavo
IKEA med mig runt i huset och upp på takterrassen där satt jag med IKEA och drack kaffe eller åt min lunch. IKEAs plaststolar hade fått en plats bland de gamla möbler som stod där på Circolo Scandinavo och vittnade om tiden som gått sedan stället etablerades för mer än 150 är sedan. Gammalt som nytt, Circolo känns inte som ett ställe som hör till dåtiden men som ett hus i nuet med mycket på gång. Jag hade hoppats på stöd till mitt projekt från Danske kunstfonden, men det blev inte så. Det är kanske inte så konstigt. De flesta som läste min ansökan tänkte nog: “Så du vill att vi ska ge dig pengar till uppehåll i centrala Rom i två månader, jaha du, jag skulle kunna tänka mig detsamma, det låter inte dåligt, men vad ska det vara bra för?” Planen för min vistelse på Circolo Scandinavo var att arbeta med ställets historiska samling samt att fortsätta min research till en serie verk med titeln All The … Things, som bygger på färgrika bildliga element i samlingar och arkiv världen runt. Dessa element sätts ihop till självständiga verk. Dessutom ville jag ägna en del tid till att skriva ansökningar till utställningsprojekt. Under min tid på Circolo Scandinavo jobbade jag huvudsakligen med ställets samling av porträtt och byster av tidigare gäster till huset. Foton av dessa kombinerade jag i ett antal kompositfoton - en metod först tillämpad av den engelske polyhistorikern Sir Francis Galton på slutet av artonhundratalet. Resultatet blev en porträttserie där alla samlingens verk ingick, och som beskriver alla “typer” som genom tiderna har vistats hos föreningen. Det är kanske inte överraskande att alla dessa porträtt ser ut som män: några kvinnor fanns med i samlingen, men en kvinna bland tjugo män syns inte i ett kompositporträtt. Mina verk vittnar också om konstens förändring. Det finns inte många nyare porträtt i samlingen. Nu jobbar husets gäster med allt från tonsättning till animation, arkitektur och moderna medier. Förmodligen finns det ett gemensamt verktyg som alla har med sig till Circolo: en dator. Medan jag var i Rom blev jag vald till att ta del i den årliga konstutställningen Spazi Aperti samt
COLOSSEU
Artist Talk
Circolo TypeB_s
Circolo TypeFmV-a
Orange books_SectionD SWEA Colosseum 19
xxxxxxxxxxx Mitt smultronställe
till att göra research till ett nytt verk OLOSSEUM vid Rumänska Akademin i Rom, där
utställningen hålls. Jag tackade ja till båda. Jag valde att jobba med Akademins samling av böcker. Biblioteket har en samling på omkring 33.000 böcker, huvudsakligen på rumänska och ska vara den näst största samlingen av rumänska böcker i världen. Men hur jobbar man med en boksamling, när man inte läser språket? Min ingångsvinkel var att göra ett nytt verk i serien All The ... Things, i det här fallet med fokus på alla de orangea böckerna i biblioteket. Jag fotograferade dessa böcker och samlade dem på en bokhylla. För mig avspeglar ett bibliotek sin kulturella och politiska historia. All the Orange
Books (in Accademia di Romania) belyser Rumäniens historia från A till W, från Apulum till Vem Är Det (via Tintin och Drakula), och hennes plats i världen. “Problemet” med Rom är att där finns stoff till otaliga månaders arbete. Circolo Scandinavo och Trastevere utgjorde en utmärkt ram för att träffa andra konstnärer och lära känna Rom och romarna på ett avslappnat och berikande sätt. Mitt uppehåll var mycket produktivt. Jag såg, upplevde och arbetade en hel del. Jag såg Rom på ett mer vardagligt sätt än vid en kort semester i metropolen. Den månatliga “Artist Talk” var en god introduktion till de andra konstnärernas sätt att tänka och jobba,
men också ett sätt för mig att förmedla min konst och träffa vänner av huset. Jag hade två utmärkta månader i bra sällskap och i trygga omständigheter. Det blev en bra investering i min egen tid. Janne Malmros är en dansk konstnär med en MFA från Slade School of Fine Art i London. Hon bor i England. Utställningen på den rumänska akademin öppnar den 23 maj. Mer information om Janne Malmros finns på jannemalmros.com och på www.hoxtonartgallery.co/uk/artists/ janne-malmros
SWEA Rom presenterar sin nya produkt! Kära Sweor, SWEA Rom presenterar här sin nya produkt – en shoppingkasse i nylon som enkelt viks ihop med hjälp av två fästen och en tryckknapp för att lätt gå ner i handväskan. Vår shoppingkasse är tillverkad i en slitstark nylonkvalitet och designad så att du kan hänga den på axeln eller bära den som en traditionell matkasse. Ett ekologiskt och praktiskt alternativ till plastpåsar.
Pris: 8 euro/st och vi skickar dem gärna i volym över 10 exemplar. Då blir priset 70 euro exkl. frakt. Ett eco-tips: använder du SWEA Roms Shoppingkasse varje gång du går och handlar så sparar du hundratals plastpåsar om året – så gör ett miljöval du också!
För beställning kontakta swearom@gmail.com
20 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx Ett barn har hundra språk
Ett barn har hundra språk
COLOSSEU
Text: Margot Milani Björck
En berättelse om Loris Malaguzzi, min pappa Åke Björck och om Reggio Emilia pedagogiken, som är mer utbredd i Sverige än i Italien.
Ett barn är gjort av hundra Barnet har hundra språk hundra händer hundra tankar hundra sätt att tänka att leka och att tala på hundra alltid hundra sätt att lyssna att förundra att tycka om hundra lustar att sjunga och förstå hundra världar att uppfinna hundra världar att drömma fram Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)
Loris Malaguzzi föddes i Coreggio 1920 började arbeta som folkskolelärare 1939. Samma år föddes min pappa Åke Björck i Falköping. Reggio Emilias pedagogiska filosofi startade, i slutet av andra världskriget, hos Malaguzzi och stadens kvinnorörelse, som en motvikt till det fascistiska tänkandet. Man ville, som man uttryckte det, ”vaccinera” barnen mot antidemokratiska rörelser och på så sätt skapa en fredligare värld. I denna anda startades de två första förskolorna i mitten av 40-talet. Kommunen stöttade men kyrkan och regeringen motarbetade idéerna då kyrkan ville ha monopol på barnuppfostran.1963 fick dock Malaguzzi, som under tiden även utbildat sig till psykolog, uppdraget av kommunen att starta fler förskolor för barn i åldern 3-6 år och han blev även kommunens förskolechef. Han
men berövas nittionio. Skolan och kulturen Skiljer huvudet från kroppen. Man ber barn; att tänka utan händer att handla utan huvud att lyssna men inte tala att begripa utan glädjen i att hänföras och överraskas annat än till påsk och jul. Man ber dem: att bara upptäcka den värld som redan finns och av alla hundra berövar man dem nittionio Man säger dem: att leken och arbetet
förblev sedan under de kommande decennierna den karismatiske förgrundsgestalt som ständigt fortsatte att förbättra arbetet i barnomsorgsverksamheten med tanken att det pedagogiska arbetet är en process som ständigt utvecklas i diskussionen om hur vi ser på barn, pedagogisk miljö, kunskap, samhälle samt pedagogens och föräldrars roll. Demokrati och delaktighet var och är ständiga nyckelord och Malaguzzi satte alltid det kompetenta barnet i centrum för sina tankegångar: ”Glädjen i att lära sig och i förvärvad kunskap och förståelse, är en av de viktigaste och mest grundläggande känslor som varje barn förväntar sig av de erfarenheter de möter ensamma, med andra barn eller vuxna. Det är en avgörande känsla som måste förstärkas så att glädjen överlever, även när verkligheten ibland är att lärande, vetskap och
det verkliga och det inbillade vetenskapen och fantasin himlen och jorden förnuftet och drömmarna är företeelser som inte hänger ihop. Man säger dem: att det inte finns hundra Men barnet säger: Tvärtom, det är hundra som finns. Loris Malaguzzi
förståelse innebär svårigheter och ansträngning”. År 2001 tilldelades han postumt Medaglia d´oro för ”merito della scuola, della cultura e dell´arte” av president Ciampi. I Reggio Emilia och dess kranskommuner lever och frodas Malaguzzis pedagogiska tankar i de kommunala förskolorna men utanför Emilia Romagna är det inte många i Italien som ens känner till dem. Annat är det är det i Sverige där Reggio Emilia pedagogik är något som man känner väl till och som till och med haft stort inflytande på den läroplan man har för förskolan i Sverige idag. Det kan man bland annat tacka min pappa för. Min pappa Åke var psykolog och pedagog och arbetade under mer än 30 år på Göteborgs Universitet som en drivande forskare och lärarutbildare. Han var alltid intresserad av att finna pedagogiska tankesätt som satte barnet i centrum och som gav en god SWEA Colosseum 21
xxxxxxxxxxx Ett barn har hundra språk
kvalitet i skola och förskola. Redan i OLOSSEUM slutet av 70-talet började han att resa
till Italien för att besöka förskolorna i Reggio Emilia och inledde där vad som skulle bli ett livslångt samarbete och vänskap med Loris Malaguzzi. Under 80-talet började han att organisera studieresor till Reggio Emilia för studenter och förskolelärare och med ungefär två resor om året under 25 års tid har tusentals svenska och nordiska pedagoger kunnat upptäcka och studera Reggio Emilia pedagogiken på plats för att sedan ta med sig kunskapen hem till Sverige och implementera den i svenska förskolan. Jag minns när jag 1987 konfirmerades och pappa inte kunde vara med hela tiden då han samtidigt den dagen ansvarade för en utställning och föreläsning i Göteborg med Loris Malaguzzi på plats. Han försökte få mig att förstå att även det var något mycket viktigt och visst hade han rätt! Idag finns det i Sverige
Pappa Åke och Loris Malaguzzi i Reggio Emilia 1992 22 SWEA Colosseum
hundratals förskolor som arbetar med så kallad Reggio Emilia inriktning och intresset ökar hela tiden. Många Reggio Emilia förskolor finns också i Danmark, Norge, Holland, Storbritannien och USA. Under mitten av 00-talet startade pappa även en högskolekurs i Reggio Emilia pedagogik som man fortfarande kan läsa inom sin förskolelärarexamen på Högskolan i Borås. Pappa tog också med pedagoger och politiker från Reggio Emilia till Göteborg med omnejd för studiebesök på förskolor. De beundrade i sin tur mycket vårt svenska sätt att arbeta med musik i förskolan samt hur mycket tid vi tillbringar med barnen ute i naturen. Det är något som man nu i sin tur försöker införa i förskolorna i Emilia Romagna. Reggios arbetssätt är inte, som tex Montessoriepedagogik, en färdig metod. Det finns inga färdiga modeller att överta och tillämpa.
Som Reggio pedagog är man istället en del av den lärande processen tillsammans med barnen. Man kan inspireras av grundtankarna och filosofin för att sedan utifrån de egna förutsättningarna utveckla det. Som pappa sade: ”Inom Reggio Emilia vill man stimulera barns olika sinnen, fantasi, tankar och upplevelseförmågor. Barnen ska få utveckla alla de språk och kompetenser de besitter. Det är viktigt att fokusera på och ta av tramp i barns kompetenser, möjligheter och talanger istället för i deras brister”. Pedagogen är medforskare tillsammans med barnen och ska inte vara den som ”stoppar in” kunskap i barnet utan den som hjälper barnen att själva upptäcka kunskapen. När barnet själv spelar en aktiv roll i byggandet och förvärvandet av kunskap blir denna djupare och lärandet är därför att se som en konstruktiv process. Malaguzzi trodde också mycket på en kulturell korsbefruktning av kunskap. Han menade att vi allt för ofta tenderar att dela upp kunskap i olika ämnen men att barnet inte ser det på det sättet. En annan viktig del i synsättet är att det är processen i barns skapande och kunskapssökande som är det viktiga och inte slutprodukten. När man arbetar på Reggio inspirerat sätt i förskolan brukar man tala om de tre pedagogerna: Barnen, som hjälper varandra i sitt kunskapssökande. Med den vuxnes hjälp kan de stimuleras att själva söka och skapa sin egen kunskap och i samspelet med andra lär de sig att alla har rätt att uttrycka sin åsikt och att ingen har fel i sitt sätt att tänka. Den skapande processen och fantasin får ta all plats den behöver. Barn är också mycket bra på att hjälpa varandra. Det behöver inte vara den vuxne som hjälper till om någon kör fast utan stor vikt läggs vid att barnen själva får utforska sina idéer och hypoteser. Den vuxne, som stöttar barnen i bakgrunden samt hjälper till i inlärningsprocessen genom att ställa de rätta frågorna. Istället för att säga ”nu ska ni göra så här i det här materialet” säger pedagogen till barnen ”hur skulle vi kunna göra det här”. Barnen får själva föreslå material och tillvägagångssätt. Den vuxne lyssnar, iakttar och dokumenterar barnen som individer och som grupp.
Ett barnxxxxxxxxxxx har hundra språk
När pedagogerna sedan diskuterar vad man observerar blir de en del i sin egen fortbildning samt kan medverka till att vår gemensamma kunskap om barns lärande ökar. Miljön, vilken ska vara föränderlig och stimulerande. Miljön på förskolan ska vara kreativ men framförallt tillgänglig för barnen som på så sätt ger dem tilltro till sin egen förmåga. Arbetsmaterial ska finnas i barnens höjd och fritt för dem att ta fram och använda, inte inlåst i ett materialskåp som bara den vuxne har tillgång till. Man försöker skapa en miljö som skapar nyfikenhet, inbjuder till lek och som stimulerar alla våra sinnen. Dokumentation är väldigt viktigt i Reggio Emilias förskolor. Då pedagogen startar ett projekt har hon eller han inte på förhand ställt upp ett kunskapsmål. Eftersom den pedagogiska dokumentationen ligger till grund för det fortsatta arbetet är det istället barnens tankar och idéer som visar vägen. Pedagogerna skriver ner vad barnen säger när de utforskar något tillsammans, man fotograferar, ritar, skapar i olika material och dokumentationen presenteras sedan genom paneler på väggarna, både i barnens och föräldrarnas höjd, i häften som berättar om processen i olika projekt man arbetat med för att bara nämna några. Det är viktigt att genom god dokumentation visa, för barnen, föräldrar och samhället, att vi tycker barnens arbete i förskolan är viktigt. Dessutom har den en stor betydelse för pedagogernas utveckling och man brukar säga att dokumentation blir pedagogisk dokumentation först när vi använder den för att utveckla våra tankar. Man talar även om att dokumentationen blir samlade minnen. Loris Malaguzzi gick hastigt bort 1994 vilket var det år jag själv började följa med min pappa på Reggio resorna. Jag hade då studerat italienska i Perugia jämte mina studier på Handels i Göteborg och började hjälpa pappa genom att tolka studiebesöken på förskolorna. När jag sedan började arbeta själv, först i Amsterdam sedan i London, försökte jag så ofta det var möjligt att ta ledigt då resorna gick så att jag kunde följa med och förkovra mig vidare samt få viktig tid tillsammans med min älskade pappa. Sin sista studieresa
COLOSSEU
Beatrice, jag och Valentina utanför en av förskolorna i Guastalla, juni 2011. Stora paneler med dokumentation berättar om de pedagogiska tankarna som man arbetar utifrån.
ledde han i maj 2007 och då var pappa redan, utan att varken han eller vi visste det, sjuk med kort tid kvar att leva. Pappa gick bort i januari 2008 och i mars 2008 flyttade jag med min italienska man och våra två barn till Rom. Numera är det jag som åker till Reggio Emilia med svenska pedagoger. Genom föreningen Barnpedagogiskt Forum i Göteborg som min pappa och andra forskare startade på 80-talet och i vilken även min mamma (som också är pedagog från Göteborgs Universitet) ingår, kan intresserade från Sverige fortfarande besöka förskolorna i Reggio regionen. I början av juni är det dags igen för ett besök i Reggio kommunen Guastalla. Där finns idag Progett´infanzia som samordnar den pedagogiska verksamheten
på förskolorna i Bassa Reggiana. Jag har även med mig mina egna barn på studiebesöken, Valentina sex år och Beatrice fyra och ett halvt, och de är faktiskt de viktigaste personerna i hela den här berättelsen. För det är de som är några av alla de kompetenta och kreativa barn och som kan föra världen vidare mot en ljusare och fredligare framtid med alla sina hundra språk i behåll. Och det tror jag att både pappa Åke och Loris Malaguzzi är väldigt glada för när de tittar ner på oss där uppifrån himlen. Läs mer: http://www.progettinfanzia.it http://barnpedagogisktforum.se http://www.reggiochildren.it
SWEA Colosseum 23
xxxxxxxxxxx Johan Niklas Byström
FRÅN FILIPSTAD TILL ROM
OLOSSEUM
JOHAN NIKLAS BYSTRÖMS KONSTNÄRSÖDE
Han är en äkta blond vermländsk Svensk, enkel, öppen, lugn, fryntlig och arbetsam. Så beskrivs den svenske hovskulptören Johan Niklas Byström (1783-1848) som levde stor del av sitt liv i Rom under första hälften av 1800-talet. Text: Sofia Ekman
Olof Johan Södermark, Johan Niklas Byström, 1830, Stockholm, Akademien för de fria konsterna
Jag hade aldrig hört talas om Byström innan jag fick möjligheten att ingå i ett forskningsprojekt som Nationalmuseum i Stockholm driver i samarbete med Svenska Institutet i Rom och vars syfte är att studera de nära åttahundra italienska tavlor som ingår i museets samling. Jag har haft förmånen att studera de fyrtiotal verk som var del av den samling som 24 SWEA Colosseum
Byström förvärvade under sin livstid i Rom och den svenske skulptörens samlande av italiensk konst blev även ämnet för mitt slutarbete för en examen i konsthistoria, som jag nyligen avlagt vid RomaTreuniversitetet. Förhoppningen med den här artikeln är att fler kommer att upptäcka och intressera sig för Byströms fantastiska
livs- och konstnärsöde, som tyvärr fallit i glömska, förmodligen på grund av skulptörens ständiga frånvaro från hemlandet. Historieforskning kan liknas vid ett detektivarbete och i mina studier om Byströms italienska konstsamling har jag kommit skulptören nära inpå livet och ur de historiska dokumenten träder ett fascinerande livsöde fram. Byströms porträtt målas upp av de minnesanteckningar som skrevs efter hans död, hans fram- och motgångar blir tydliga då man läser hans korrespondens till och från Sverige och i Byströms bouppteckning blossar bittra strider upp mellan arvingarna och skulptörens älskarinna, över vem som hade rätt till vad i kvarlåtenskap. Byström föddes i Filipstad den 18 december 1783. Han var enda sonen till en välbemedlad handelsfamilj och var därmed förutbestämd till köpmannayrket, men efter den tidiga bortgången av föräldrarna bestämde sig den unge Byström att följa sina konstnärliga ambitioner. 1804 antogs han av Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm och kom under hovskulptören Johan Tobias Sergels (1740-1814) ledning och beskydd. Efter fem års studier erhöll Byström Akademiens resestipendium som skulle föra honom till Rom. Den eviga staden kom att bli Byströms andra hem och under nära fyrtio år gjorde han endast kortare uppehåll i hemlandet. Byström rotade sig snabbt i Rom och han skriver i ett brev hem till Sverige: Rom blir mig kärare dag från dag, mer och mer trifves jag här. Även hans anseende som konstnär växte och 1824 blev Byström invald i Roms konstnärsakademi, Accademia di San Luca. Han skaffade sig tidigt
xxxxxxxxxxx Johan Niklas Byström
COLOSSEU
Franz Ludwig Catel, Villa Malta i Rom, 1840, München, Staatliche graphische sammlung.
en italiensk familj, redan fyra år efter ankomsten bodde Byström på adressen Piazza di Spagna 3, tillsammans med Lucia Pasquali och hennes två barn, Virginia och Costantino, som Byström adopterade. Tillsammans fick Lucia och Byström sonen Tobias, men familjelyckan blev kortvarig och paret skiljde sig. Byström fortsatte trots separationen att hålla god kontakt framför allt med barnen. Den lyckligaste tiden i Byströms liv var de tio år, från 1818 och framåt, då han förvärvade Villa Malta i Rom. Den imponerande villan reser sig än idag över Pincio-höjden, men spåren efter Byströms tid har försvunnit efter flertalet ombyggnationer. Byström beskriver sitt nyförvärv för en vän i Sverige med orden: Boning är där tillräckligt, alla svenskar som komma hit hoppas jag kunna där mottaga. Byström ställde ateljé och rum till förfogande för svenska målare och skulptörer på besök i Rom och skapade därmed stadens första svenska konstnärskoloni. Vännen Alexander Wetterling skriver om Byström: Han
är liksom en far för alla Svenskar som komma hit och fler vittnar om Byströms enorma gästfrihet och de trevliga middagarna i Villa Malta. Byström var en oerhört produktiv och framgångsrik skulptör. Han arbetade framför allt för den svenska marknaden och hans främste mecenat och beskyddare var Karl XIV Johan. Bland Byströms mest kända verk märks bysten över Carl Michael Bellman på Bellmansro på Djurgården i Stockholm och Linnéstatyn i Uppsala Universitet. I Filipstads kyrka finns även bevarat det vackra gravmonumentet föreställande en sörjande kvinnogestalt och en genie, ursprungligen ämnat åt löjtnant Robert Montgomery i Stockholm. Byström dog i Rom den 12 mars 1848 av ett slaganfall och han vilar i skuggan av Caius Cestius pyramid i den icke-katolska kyrkogården. När jag för en tid sedan besökte kyrkogården för att uppsöka Byströms grav förfärades jag över hur illa medfaren den var och blev därför glatt överraskad då jag fick veta att SWEA Rom och en donation av Barbro Osher
möjliggjort en renovering av Byströms gravvård och återinvigningsceremonin den 16 maj blir ytterligare ett tillfälle att minnas den extraordinäre skulptören från Värmland.
Johan Niklas Byström, Robert Montgomerys gravmonument, 1815, Filipstads kyrka. SWEA Colosseum 25
xxxxxxxxxxx Recept
OLOSSEUM
Vardagsmat
Jag säger bara VARDAGSMAT! Visst, spännande festmenyer i all ära men vad gör man en vanlig kväll mitt i veckan när fantasin tryter. Här kommer tips på en billig, ganska nyttig och väldigt snabb middagsmeny klar på en halvtimme. Text: Christina Hallmert
Snabb risotto med vad du har hemma
Kycklingfiléer i ugn
Olivolja ½ lök - finhackad Grönsak som du har hemma, t.e.x 2 zucchine el. en näve sparris el. 2 mindre potatisar och en rosmarinkvist – i mindre bitar men inte för smått 250 g Risotto-ris ½ glas vitt vin 1 liter kött eller grönsaksbuljong 1 tsk smör Parmesanost Ev. lite kryddgrönt med eller utan finhackad vitlök
4 kycklingfiléer i tunna skivor Mjölk Parmesanost Ströbröd Salvia el. rosmarin, ev finhackad vitlök Olivolja
kokas i tryckkokare Ingredienser för 4 personer
Fräs löken och tillsätt grönsaken, lite salt och peppar. Låt bryna några minuter. Häll i riset och låt det fräsa runt, tillsätt vinet under hög värme. Sänk värmen och häll i all buljongen och stäng locket. Låt det koka upp och koka i 6 minuter från det att ångan börjar pysa ut. Ta sedan av kastrullen och öppna ventilen så att ångan går ut och så att du kan öppna locket. Koka ev. lite till utan lock och ta sedan av kastrullen, tillsätt smör, lite olivolja, ev. lite kryddgrönt och parmesanosten.
Ingredienser för 4 personer:
Lägg kycklingfiléerna i en bytta och täck med mjölk. Ju längre detta står, desto mörare blir kycklingen, man kan förbereda den redan på morgonen. Hacka salvia el. rosmarin och ev. vitlök och blanda i en skål tillsammans med lika delar ströbröd och riven parmesanost. Ta ur kycklingfiléerna från mjölken och panera med ost/ brödblandningen, lägg på plåt täckt med bakplåtspapper. Lite salt och peppar, några droppar olivolja. Låt stå i ugnen på 220 grader i ca 10 minuter, vänd dom efter halva tiden.
Snabbaste chokladkakan
Blir mer eller mindre kladdig allt efter hur länge den står i ugnen Ingredienser: 100 smör 3 dl socker 2 ägg 1 ½ dl mjöl 4 msk kakao 1 tsk vaniljsocker 1 krm salt Smält smöret. Vispa ägg och socker, blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt separat och rör ner i ägget och sockret, tillsätt smöret. Ställ in i ugnen på 175 grader i 20-30 minuter.
26 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx Annons
COLOSSEU Riva del Sole Resort & SPA och La Serra Holiday Village& Beach Resort Hotel Riva del Sole Resort & SPA Riva del Sole har ett **** hotell och lägenheter utspridda i pinjeskogen, endast ett stenkast från havet. På anläggningen finns en alldeles nybyggd Spa-anläggning, RASENA. Riva del Sole är det perfekta utgångsläget för att besöka Florens, Siena, Rom samt ett flertal fantastiska temaresor. • 3 uppvärmda saltvattenpooler, en sötvattenpool, beautycenter, gym och 3 olika bastutyper. • ca 600 meter lång privat strand • restaurang/pizzeria, 3 barer. • bank med bankomat, supermarket, shoppinggata, internetpoint, gratis Wi-Fi. • tenniscenter, fotbollsplan, minigolf, windsurfskola, lekplats. • tvättstuga för självbetjäning.
La Serra Holiday Village & Beach Resort På La Serra bor du i någon av lägenheterna som ligger utspridda i pinjeskogen, alldeles intill havet. La Serra är det perfekta utgångsläget för att besöka Capri, Ischia, Vesuvio, Pompeij och många andra vackra platser. • swimmingpool för vuxna och en liten pool för barn, bar och privat strand • tennisplan, minigolf, cykel/biluthyning • internetpoint • gratis Wi-Fi • restaurang/pizzeria • lekplats • tv rum med svenska kanaler • tvättstuga för självbetjäning.
Riva del Sole Resort & SPA Loc. Riva del Sole 58043 Castiglione della Pescaia
La Serra Holiday & Beach Resort
Tel.: 0564-928111 Fax.:0564-935607 www.rivadelsole.it booking@rivadelsole.it
Tel.: 0823-743111 Fax.: 0823-930395 www.laserra.com booking@laserra.com
81030 Baia Domizia
SWEA Colosseum 27
xxxxxxxxxxx
OLOSSEUM
Autonoleggio con conducente Di Piero Assogna Via Garlasco, 131 – 00166 Roma
Cell. 347 607 42 89 – Tel/Fax 06 309 00 21
We offer a Mercedes car with driver to and from Rome Airport of Fiumicino and Ciampino. The best quality we can offer our customers is the punctuality and courtesy. You can book at the reception desk (or dial 9).
Le suddette tariffe si intendono applicate dalle ore 07,00 alle ore 22,00: 1-4 Pax Euro 40.00 4-6 Pax Euro 60.00 6-8 Pax Euro 70.00 Dalle ore 22,00 alle ore 24,00 il supplemento è del 20% Dalle ore 24,00 alle ore 05,00 il supplemento è del 30% Dalle ore 05,00 alle ore 07,00 il supplemento è del 20%
A FIXED PRICE FOR ALL THE AIRPORTS OF ROME We also provide private car and taxi service to suite all your transportation needs, including sightseeing and private tours of Rome. Please contact us for any further information.
Autonoleggio con conducente Di Piero Assogna Via Garlasco, 131 – 00166 Roma
Cell. 347 607 42 89 – Tel/Fax 06 309 00 21
28 SWEA Colosseum