2 minute read
Förord till en filmhöst
Advertisement
Välkomna tillbaka! Det är med glädje jag skriver detta. Sedan mars förra året har Cinemateket varit oftare stängt än öppet. Under hösten 2020 var vi optimistiska och öppnade, bara för att stänga igen några månader senare. Via vår webbplats har vi strömmat filmer för att ge er möjligheten att se film hemma, men för en institution vars kärna är fysiska besök har det varit en utmanande tid. Vi har planerat, kastat planerna i papperskorgen, planerat igen och så vidare. Vi har till exempel tvingats att skjuta upp den stora Alfred Hitchcock-retrospektiven till 2022. Men vi har också passat på att genomföra förändringar som ni nu får ta del av. Vissa är små, andra stora. Från och med nu släpper vi endast två program per år, ett för våren och ett för hösten. Det ger oss möjligheten att på samma gång bredda och fördjupa programmet, vilket också innebär en betydligt matigare katalog med längre texter till varje program. Varje program kommer att ha ett övergripande tema som binder samman stora delar av retrospektiver och filmer.
Höstens tema är Minne, vilket vi tar oss an under rubriken ”Immemory – Minnets geografi och den rörliga bilden”. 1895 tog bröderna Lumières nya uppfinning världen med storm och förändrade för evigt hur vi ser på verkligheten. Med sin förmåga att skildra nuet i rörliga bilder tillåter filmen oss att besöka platser och ta del av berättelser vi annars aldrig hade kunnat ta del av. Genom att dokumentera nuet blir filmen också det främsta verktyget för att bevara och minnas det förflutna. Filmen har förvandlat vårt förhållande till det förflutna och 1900-talets historia är inskriven i våra sinnen i form av rörliga bilder. Vilka minnen som bevarats säger mycket om århundradets maktförhållanden, samtidigt som den tekniska utvecklingen har skapat en mångfald av perspektiv på nuet. Att allt fler får tillgång till kameror kommer att ge fler perspektiv på det förflutna i framtiden. Under hösten utforskar vi hur rörliga bilder har gjort oss till de vi är, hur rörliga bilder kommer att forma oss i morgon och hur filmskapare de senaste 126 åren har undersökt filmens förmåga att bevara, återskapa och ifrågasätta det förflutna. Vi uppmärksammar filmare som Chris Marker, Marguerite Duras, Andrej Tarkovskij och Terrence Malick, som arbetat med minnet på säregna sätt, och botaniserar bland filmer som funderar kring vad det är att minnas.
Utanför temat arrangerar vi stumfilmskonserter tillsammans med European Union National Institutes for Culture och visar filmer av Kim Ki-young, Solveig Nordlund, William Wyler och Luis García Berlanga. I samarbete med Science Fiction Bokhandeln uppmärksammar vi också hur utomjordiska besök har skildrats genom filmhistorien.
I den del av programmet som består av återkommande inslag väljer vi att göra en djupdykning i Filminstitutets filmarkiv och berätta dess historia genom visningar som sätter ljuset på olika delar av arkivet. Vi tittar också på Cinematekets egen historia och återskapar en gammal programpunkt under rubriken Rekonstruktion. Här finns också som vanligt Unga Cinemateket som ger unga möjligheten att upptäcka filmhistorien på stor duk.
Jag hoppas att ni besöker oss under hösten för att uppleva världen, och det förflutna, på nya sätt.