The Arctic Lifestyle Magazine – vinter 2016 sv

THE ARCTIC LIFEST YLE MAGAZINE

SwedishLapland v i n t e r 2 0 1 6 • w w w. s w e d i s h l a p l a n d . c o m

gastronomisk upptäcktsfärd

Guide: prova de lokala smakerna

Lämna vardagen hemma och smaka på vår arktiska livsstil

Kalix

löjrom från Bottenviken LK / 112 tillF Ofinrummen Vilken mössa är du?

K U LT U R / 5 4

Guds världsarv N AT U R / 3 4

Fyrbenta medborgare SMAKER / 18

Vilt och vackert LJUSET / 94

Arktisk ljusshow

Passionerade

D ESIGN / 61 mikrobryggerier:

Mer wow till världen

Hantverk och rent vatten!

1

STF, foto: Peter Rosén

68 °a bis 66 ko °p ol 64 cir °r ke ey ln kj av ik, isl an d

61 °a nc ho ra ge

,a

la sk a

Aurora Sky Station ligger på toppen av berget Nuolja, 900 m.ö.h – här finns inget ljus eller ljud som stör. Lonely Planet har, med anledning av att FN utsett 2015 till Ljusets år, listat de tio bästa platserna i världen att uppleva ljuset från och utsett Aurora Sky Station i Abisko till värdens bästa plats att uppleva norrskenet på. www.auroraskystation.com

2

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

I N T RO

MI SÁP swedaisnhd l a pl

V

kartan Swedish Lapland Sápmi Regionen representerar den svenska delen av Arktis som delas med de andra sju länderna: Alaska, Grönland, Norge, Finland, Ryssland, Kanada och Island.

Kuriosa om några internationella vinterdestinationers breddgrader: • Whistler i Kanada och Frankfurt i Tyskland, 50° • Hokkaido i Japan och Rom i Italien, 43°

i definierar regionen Swedish Lapland på hundra sätt eller fler. För fjällen, skogen, myrarna och de stora älvarna som ständigt är på väg mot havet och skärgården. För människorna som bor här och för de vidsträckta obebyggda vidderna. För konsten, musiken och litteraturen. För kulturlandskapet och för djurlivet. Vår arktiska vardag definierar förstås också oss som människor här. Årstiderna, avstånden och klimatet har inte bara skapat ett speciellt sätt att leva utan också ett liv – där naturen till stor del är vår religion.

Visst för många är de geografiska linjerna som någon kung ritade upp för flera hundra år sedan, viktigare än själva platsens själ. Men det vi vill försöka definiera nu är snarare en arktisk själ. Men vad är det?

Här bodde en urbefolkning, långt innan den svenske kungen flyttade gränserna för sitt skatteland norröver. Kungens män kallade dessa för Lappar, medan de själva var samer och kallade sitt land Sápmi. Ett land utan gränslinjer som sträcker sig över hela Nordkalotten. Från nordligaste Norge, över norra Sverige, in i norra Finland, bort till Kolahalvön i Ryssland finns detta Sápmi.

Idag kallar vi också denna plats för det Arktiska Europa.

En del av världen som blivit mer och mer intressant för stormakternas spel, utländska investerare och oligarker. Naturligtvis är destinationen Swedish Lapland en vital del av den globala väven, men formad sedan urminnes tid i en mångkulturell smältdegel. Genom våra grannar i öst och väst – finska Lappland och nordligaste Norge – är vi också den enda svenska regionen med landgräns mot två länder. Och någonstans i denna skärningspunkt finns det vi vill definiera som en unik livsstil. Bland knäppande renklövar, svavelosande predikningar och gistna timmerstugor har något verkligt spännande vuxit fram. Ett arktiskt vardagsliv och en naturnära livsstil som vi vill dela med oss av. Vi lever vårt liv under norrsken och midnattssol, mellan hagel, knott, blötsnö och solgass.

Vi torkar vårt kött om våren, röker vår fisk om sommaren och kokar vårt kaffe över öppen eld året om. Och i kaffet stoppar vi vår ”kaffeost”, som gnisslar härligt mellan tänderna när vi tuggar på den.

För oss är Swedish Lapland inte så mycket en plats, utan snarare ett sätt att vara.

Rent av ett sätt att leva.

/RED. 3

Foto: Mattias Fredriksson

INNEHÅLL

44 Foto: Carl-Johan Utsi

74

Foto: Shop in Lapland

Foto: Andreas Alm

Foto: Jeremias Kinnunen

46

88

54

The Arctic Lifestyle Magazine är en fristående produkt, producerad och publicerad av av Swedish Lapland Visitors Board, den regionala företrädaren för besöksnäringen i Sveriges nordligaste destination – Swedish Lapland. Åsikter framförda av enskilda skribenter behöver inte nödvändigtvis överensstämma med redaktionens.

Publikationen finansieras av det regionala strukturfondsprojektet Destination Capacity Building in Swedish Lapland.

REDAKTION Swedish Lapland Visitors Board i samverkan med regionala nätverket av kommunikatörer. Kontakt: redaktionen@swedishlapland.com OMSLAG Jonna Froom i renskinnsmössa och vantar på sjön Skabram, Jokkmokk fotograferad av Carl-Johan Utsi. Fler personliga mössor hittar du på sid 112–115.

TRYCK Lule Grafiska, Luleå, 2016.

SWEDISH LAPLAND® är ett registrerat destinationsvarumärke som används vid platsmarknadsföring av Sveriges nordligaste destination. Regionen omfattar kommunerna Arjeplog, Arvidsjaur, Boden, Gällivare, Haparanda, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Luleå, Pajala, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Älvsbyn, Överkalix och Övertorneå. www.swedishlaplandvisitorsboard.com

4

Foto: ICEHOTEL / Aasf Kliger

T H E A RC T IC L I F E ST Y L E M AGA Z I N E

52 T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: IBL

Foto: Andy Anderson

Foto: Tomas Bergman

34

61

58

Foto: ICEHOTEL / Aasf Kliger

Foto: Carl-Johan Utsi

INNEHĂ…LL

18

89

32 58

5

prICEless – 21 upplevelser från istid till isbar Isens betydelse för Swedish Lapland sträcker sig långt bortom ICEHOTELs kändisstatus. Redan i tidernas begynnelse, i och med att inlandsisen drog sig tillbaka, var isen på sjöar och vattendrag en viktig faktor för renens möjlighet till förflyttning. Och i dess fotspår även människornas nomadliv.

Idag åker vi skridskor, fiskar och kör bil på frusen is.

Naturligtvis bygger vi hotell och kyler ner drinken vid öppna spisen med olika iskuber – bara olika stora. För vatten i frusen form är en av Swedish Laplands grundstenar. »

6

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Carl-Johan Utsi

ICE

1. ICE age

I det yttersta bandet, där havet och isen möts, formar vädrets makter vinterns landskap. Havets olika strömmar och vindens olika riktningar packar isen till en mäktig plats. Här får du chansen att upptäcka riktiga isberg samtidigt som en stilla natt kan ha gett perfekt nyis för ett spännande skridskoäventyr.

2. pack I CE tours

Foto: Göran Wallin

Det finns en teori om att jorden en gång i tiden var täckt av is. Det skulle förklara varför vi hittar enorma flyttblock i Namibias öken. Teorin brukar kallas Snöbollsjorden. Ett passande namn.

Swedish Lapland är till stor del påverkat av den senaste istiden som drog sig tillbaka för tiotusen år sedan. Fortfarande sker en landhöjning vid kusten och de svenska bergen är väldigt avrundade i sina toppar. Bergstopparna nådde aldrig över isytan utan slipades ner av det kilometertjocka sandpapper som inlandsisen utgjorde.

www.creactive-adventure.se

7

Foto: Graeme Richardson

ICE

3. ICE music

Vinterns coolaste musikupplevelse på flera sätt. Tim Linharts ismusikanter i Luleå bjuder på en konsert där isen talar. Det personifierar det arktiska på ett underbart sätt – professionella musiker som låter isens röst ljuda inne i en kosmisk igloo. www.icemusic.com

4. ICE hotel

ICEHOTEL, foto: Asaf Kliger

För drygt 25 år sedan tittade Yngve Bergqvist ut från Värdshuset i Jukkasjärvi och tänkte att det borde gå att utveckla destinationen på vintern. Då var det mest ett resmål för midnattssolens skull. Inspirerad av japanska isskulpturer vaknade idén om ett hotell.

Idag kommer fler gäster för isens skull än midnattssolens. www.icehotel.com

8

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

ICEHOTEL, foto: Paulina Holmgren

ICE

5. ICE wedding

På ICEHOTEL har det alltid funnits en kyrka. Vigslar och dop har varit en del av historien sedan det första ICEHOTEL byggdes. Iskyrkan är förgänglig, isen förändras alltid.

Ditt bröllop kommer att ske i en byggnad som är unik. Och bröllopsnatten? Ja den kan du också spendera på is. www.icehotel.com

6. ICE harvest

Det kanske låter lite knäppt men varje år har sin egen speciella is.

Ingen är den andra lik. 2015 var till exempel ett mycket bra år för is.

Varje block som sågades ur Torneälven var ett par tum tjockare än året innan och isen dessutom lite extra kompakt.

ICEHOTEL, foto: Paulina Holmgren

www.icehotel.com

9

ICEHOTEL, foto: Paulina Holmgren

ICE

7. ICE bar

En hel bar i is har blivit en exportsuccé. Ibland som pop up bar i världens olika metropoler, men också som fast inslag i stadspulsen i bland annat Jukkasjärvi, Stockholm och London.

I ICEBAR BY ICEHOTEL kan du ta en drink i minusgrader omgiven av isen från Torneälven. www.icehotel.se

10

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Mats Eliasson

ICE

8. ICE skating

Frihetskänsla, fart, fläkt och en stunds äventyr. Den första isens tjusning har många upplevelsefaktorer. Bland de riktiga habitueerna är det just den första gungande isen som eftersträvas. I oktober börjar de första fjällsjöarna frysa, sedan kommer de större vattendragen i skogslandet och till sist fryser det i Bottenvikens skärgård. Ett mare tenebrosum för alla äventyrare på skridskor, det okändas hav – där för att upptäcka.

I den kultförklarade svenska filmen Sällskapsresan 2, Snowroller, fascinerar en spark den engelska gentlemannen Algernon Wickham-Twistleton-Ffykes, a.k.a. ”Algy”, när en sådan passerar på takräcket av en 245:a. Och Stig-Helmer förklarar på självklar svengelska att: ”We call it a kick”.

Foto: Åsa Redin

9. ICE kick

11

Foto: Graeme Richardson

ICE

Foto: Lapland Ice Driving

10. ICE hoovering

Från Brändöns hotellanläggning tar svävaren med dig ut på en oförglömlig tur i skärgården, ovan isen och kanske det öppna vattnet. Med svävare går det att närma sig det yttersta bandet även under tider när inte isen håller för tyngre fordon. Efter ett tag vänjer du dig vid den häftiga upplevelsen och börjar insupa landskapet. Och någonstans där finns både säl och havsörn att spana efter.

11. ICE driving

Runt den numera världsberömda testbilsindustrin i Arjeplog, Sorsele och Arvidsjaur har också en spännande nöjeskörning vuxit fram. Mercedes skrev nyss på sin Facebook att de funnit ”himmelriket på jorden” för sina driving events i Sorsele och Land Rover har gjort en grym film om den perfekta kopian av Silverstone på isen utanför Arjeplog.

12

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

ICE

12. ICE art

Foto: Årrenjarka Fjällby/Magdalena Mannberg

Naturens egen skapandelust uppstår i mötet mellan vatten och kyla. En fantasi som flödar fritt. Det sägs att ingen snöflinga är den andra lik och detsamma gäller med naturis. Den fryser till på olika sätt, med olika hastighet, med olika påverkan, med olika lust. Och ibland blir det ju bara så här otroligt vackert, som utanför Årrenjarka, när smältvatten åter fryser efter en natts kyla.

13

Foto: Ted Logardt

ICE

13. ICE swimming

Foto: Anders Westergren

Skellefteås fascination över att bada vintertid har renderat i regelrätta vintersimstävlingar.

Under fyra år har internationella mästerskap lockat deltagare från hela världen till Skellefteå.

Deltagarna tävlar ofta i 0,1 grader ”varmt” vatten, på distanser från 25 meter till 200 meter i disciplinerna bröstsim och frisim.

Tävlingarna hålls årligen i början av februari.

14

14. ICE breaker

För att få gods och varor till den nordligaste delen av Sverige finns ett antal isbrytare stationerade i Luleå som ska hålla Bottenvikens hamnar tillgängliga. Vissa år har de ett väldigt ståhej, andra vintrar ligger de mest vid kajen i Södra hamn och glänser. Men för dig som vill hoppa på ett eget isbrytaräventyr är det ändå Piteå havsbad som gäller. www.pite-havsbad.se

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

15. ICE bath Om isbad är bra eller dåligt för en elitidrottare har diskuterats flitigt. Men till exempel den brittiska löparstjärnan Paula Radcliffe brukade bada isbad. Och hon vann ändå ganska många halv- och helmaraton i sitt liv. Men det är förstås skillnad på hjärtat hos en maratonlöpare och en vanlig Svensson, så att gå från en varm bastu till ett svart hål uppsågat i isen på en sjö kan vara en ansträngning för hjärtat som du bör ta i beaktning. Trots det – något mer uppfriskande än att bada i fyragradigt vatten (Celsius) när det är tjugo minus i luften finns knappast. Det är en häftig upplevelse då det iskalla vattnet närmast upplevs som varmt.

Foto: Arctic Guides/Johan Nilsson

Foto: Anna Lindfors

ICE

16. ICE climbing

Här idag och borta i morgon. Is finns bara i rätt säsong. Isklättring är ett häftigt äventyr, samtidigt som det är ett sublimt äventyr. I skuggsidorna, nordsidorna, av bergen håller isen i Swedish Lapland väldigt hög kvalitet under en väldigt lång säsong. Att isklättra är ett sätt att verkligen fokusera och slippa tänka på annat. Det är att utmana både din fysik och din mentala status. Självklart är Abisko Ice Climbing Festival 25–28 februari den största festiviteten för alla isklättrare. www.abiskoiceclimbing.com

15

Foto: Ted Logardt

ICE

Foto: Håkan Stenlund

17. ICE hockey

Där det finns kyla finns det is, där det finns is finns det hockey. Det går inte att ta ifrån regionen dess enorma hockeyintresse. Fråga nästan vem du vill här i Swedish Lapland om deras favoritspelare och du kommer att få ett svar. ”Krobbe” Lundberg, ”Hårde-Hardy” Nilsson, Börje Salming och hans bror ”Stygge Stig”, och många fler namn kommer att rabblas upp.

Det går inte heller ta ifrån destination Swedish Lapland våra framgångar, Skellefteå har varit i final de senaste fem åren.

Och derbyt, det som Piteåborna allmänt brukar kalla ”derbyt mellan Pite Norra och Pite Södra” men som i Sportspegeln är derbyt mellan Luleå och Skellefteå, är en svensk klassiker.

18. ICE fishing

Författaren Jim Harrison, Höstlegender, kallade isfiske för ”dumbommarnas sysselsättning” (the moronic sport). Men även om det ibland blir lite enahanda att stirra ner i ett hål i isen och frysa om tårna är det nog att överdriva. När storrödingen hugger är det rent av spännande. Och i Swedish Lapland är det inte ovanligt att vi bygger oss ett litet hus, en ark, att bo i när vi ska ut och isfiska.

16

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Maria Broman

ICEHOTEL, foto: Asaf Kliger

ICE

20. ICE church

Sedan det första ishotellet, det som kallades ARTic hall, byggdes i Jukkasjärvi har bröllop och gudstjänster varit en del av utbudet. Det kanske mest unika med ett bröllop i en kyrka av is är förstås det faktum att den aldrig är sig lik. Att isen är ett levande och förgängligt material. Som de säger: Iskyrkor kommer och går men kärleken består. www.icehotel.se

19. ICE roads

Sista gången Sverige var i krig 1809 gick ryssen över Bottenviken. Att använda fruset vatten; sjöar, älvar eller till och med havet, är alltså inget ovanligt när man vill ta närmaste vägen.

På många ställen hjälper ortsborna till med att göra isen (läs vägen) tjockare än den är genom att pumpa upp vatten på isen som fryser till. För det är ju mycket kallare ovanpå isen än under. En vanlig isväg är den i Avan, längs vägen mellan Boden och Luleå, eller i Rödupp strax väster om Överkalix.

Häftigt är förstås också att åka bil ut till Hindersön på vintern för att äta våfflor på Jopikgården. Bilden här är från en isväg i Saxnäs, vid Sorsele, över Biosfärsområdet Vindelälven.

Foto: Ted Logardt

21. ICE blue

Blå, blå ögon. Knappt något blir så isande blått som ett par ögon på en vacker husky mitt i vintern. Knappt något blir så förföriskt.

Du åker hundspann genom fjällen. Och din ledarhund Spike har de mest magiskt intensiva ögon du någonsin sett. När du kommer hem kan du inte sluta tänka på dem. Du bestämmer dig för att åka tillbaka.

17

The taste of Swedish Lapland

18

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Tomas Bergman

När du besöker Swedish Lapland kommer du märka att vår matkultur är nära sammanflätad med vår livsstil.

Det finns en stark tradition som vittnar om hur vi levt av det naturen givmilt försett oss med i många årtusenden.

Vatten, skogar, fjäll och myrland har varit rika källor och det är vid dessa källor som människor valt att leva.

Och leva av. Följ med på en guidad tur över våra naturtillgångar som tar kortast möjliga väg till tallriken. »

19

TA S T E

fakta

Foto: Fredrik Broman/humanspectra.com

Den traditionella samiska kunskapen om naturen som visar sig inom exempelvis matkulturen, har historiskt delats muntligen över generationer. Denna kunskap, Árbediehtu, är en resurs som tillsammans med nya innovationer kan visa vägen mot ett mer hållbart samhälle.

20

med rejäla kängor på fötterna och en skön vindjacka över underställströjan.

Varma solstrålar letar sig ner genom lövverket. Älven intill står för ljudkulissen när den hoppar och far nedströms över stenarna. Några fiskare står med vatten upp till knäna och svingar sina spön i lugna, jämna mönster för att sedan låta flugan vila på vattenytan en stund. Du vänder blicken neråt, blåbärsris överallt.

Du söker metodiskt av marken och tar några steg dit det ser fuktigare ut. Plötsligt ser du något orange som bryter av mot riset. Du sätter dig ner och plockar det varma och fuktiga hjortronet och stoppar det i munnen. Den karaktäristiska smaken väcker dina sinnen samtidigt som du ser havet av guld du sitter i. Nu ska frysen fyllas!

När du besöker Swedish Lapland vill vi uppmuntra dig att stanna upp, se dig omkring och upptäcka nya smaker. De finns överallt omkring dig. Kom och

trampa dina egna stigar genom skogar, över fjällvidder och på skärgårdsöar. Ta en paus och sätt dig ner vid elden och prata om livet och allt vi upplevt under dagen. Tillsammans lagar vi en måltid av råvaror direkt från vår rena natur.

Renkött från samiska renskötare i området och lingon plockade runt knuten.

Att vistas ute i naturen och njuta av alla upplevelser och godsaker den bjuder på, det är en naturlig del av vår vardag som vi gärna delar med våra besökare.

Allt det goda som lever här har anpassat sig till ett liv i vår subarktiska miljö, där Golfströmmen skapar unika förutsättningar genom att värma upp havet till grader över det normala för vår breddgrad. Polarvintern med sitt tunga snötäcke som vaggar örter och bär in i dvala för att samla kraft. En kraft som sedan fullkomligt exploderar av liv när vårsolens intensiva strålar värmer upp landskapet. Råvaror som fylls av kraft och smak under 100 intensiva dagar utan nätter. Midnattssolen som fyller också oss människor med energi och livslust. Vilt och boskap som betar och växer sig livskraftiga i den rena naturen.

Fiskar som simmar och leker i vatten så klart att du kan dricka det. Naturliga, rena smaker som tar kortast möjliga väg till magen. Naturen är givmild och vi är tacksamma. Och vi visar det genom att göra den till vår lekplats, vårt andrum.

När du besöker oss är det aldrig långt till havets vida horisont, skogarnas djupa tystnad eller fjällets vidsträckta vyer.

Platser som upplevs bäst med mat lagad över öppen eld och som avnjuts under det öppna himlavalvet.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

21

Foto: Carl-Johan Utsi

TA S T E

Foto: Carl-Johan Utsi

ärlighet som varat länge

SUOVAS ÄR SAMISKA FÖR LÄTTRÖKT

servera i det mjuka tunnbrödet gáhkku.

Enkelt och ärligt med de fina råvarorna i huvudrollen. fritt bete direkt från naturen

Med rent naturbete blir köttet från det vilda magert och hälsosamt. Alla mineraler och vitaminer från växtriket gör köttet inte bara nyttigt, utan också välsmakande. Så långt ifrån processad mat man kan komma. Älg, björn och rådjur lever fritt i Swedish Lapland i såväl skogar som i skärgården. Älgjakten är för många näst intill helig under hösten. Och precis som ripjakt är det en upplevelse som handlar lika mycket om natur, samvaro och tradition som att ta vara på våra naturtillgångar.

Renarna betar också fritt av naturen, men till skillnad från annat vilt så tillhör de alla en renskötare, vilken identifieras genom märkningen i renens öra. I Swedish Lapland finns 32 samebyar, vilket innebär en ekonomisk förening, som bedriver renskötsel. Renarna som tillhör skogssamebyarna betar året runt i skogen, medan fjällsamebyarnas renar betar i fjällen sommartid och i skogen eller vid kusten på vintern där betet då är mer lättillgängligt.

Att ta vara på hela renen är samisk Foto: Carl-Johan Utsi

Saltat, rökt och torkat är traditionell beredning och förädling av renkött. Förr för att få en längre hållbarhet och nu för den goda smakens skull.

Först saltas köttet.

Genom torrsaltning, då kött och salt varvas i tunnor, kan köttet stå i månader utan att bli för salt. Rökningen ökar också hållbarheten och adderar till ytterligare smak. Vanligtvis tar det ett till två dygn, metoden och val av ved är en konst i sig.

Torkat, lättrökt renkött, Goike-suovas, är perfekt att ha med på fjällturen som extra energi. Torkningen sker traditionellt utomhus på våren och tar några veckor.

I Swedish Lapland har vi en förkärlek för ärligt lagad mat, vilket är naturligt med ren natur med mängder av fina råvaror precis runt knuten. Det var samerna som började utveckla vår kokkonst för tusentals år sen, grytorna puttrade över lägereldar med vad naturen hade att erbjuda. Ren, förstås. Älg, naturligtvis.

Fågel som ripa och tjäder, fisk som harr, laxöring, röding och sik. Under sommarhalvåret fick de sällskap på tallriken av bär och det vilda gröna i form av örter, rötter och andra ätbara växter.

Många av våra mattraditioner kommer från behovet av att förvara och använda råvaror året runt. Genom att torka, röka, salta och sylta säkrades mattillgången under alla fyra årstiderna.

De smaker du idag får på tallriken bär ofta med sig en historia från en tid när närhet till matbutiker var en lyx få förunnat. Och i en del av Sverige där det samiska urfolket fortfarande lever av rennäringen och befinner sig ute på fjället i långa perioder är det en kunskap och ett hantverk som i allra högsta grad är levande. Prova till exempel souvas, en favorit att ta med på fjällturen eller i skärgården, steka på muurikka tillsammans med lök och svamp, och sedan

Muurikka är en stekhäll som påminner om en stor wok och passar perfekt för matlagning över öppen eld. Den passar lika bra till att steka Gáhkku som hamburgare eller sno ihop en renskav ute i det fria.

22

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

TA S T E

Foto: Håkan Stenlund

tradition. Tarmarna och renens magar kan man rengöra och använda vid tillverkning av blodkorv och guorpi, en renköttfärsblandning som röks och sedan tillagas i ugn. Horn och skinn används inom den traditionella slöjden, duodji, tillsammans med växtdelar. Förr mjölkade man också renen och tillverkade ost i låga formar, en tradition som fortfarande förekommer. Samisk kultur och traditionell kunskap om djur och natur har utvecklat renskötseln till en näring som står sig väl i konkurrensen gällande miljövänlig och hälsosam mat.

En kunskap som är lika aktuell då som nu när medvetna konsumenter efterfrågar naturligt producerad mat utan onödiga tillsatser.

Många av råvarorna från Swedish Lapland är också högt eftertraktade i gourmetkök världen över tack vare de fina kvaliteterna. Det finns också en god tradition lokalt att förvalta de traditionella tillagningssätten och dra nytta av de smakkombinationer som naturen själv föreslår, som exempelvis giftermålet mellan vilt och bär. öppna landskap och kaffekultur

Jordbruk kanske inte är det första man tänker på kopplat till Sveriges nordligaste destination - här befinner vi oss vid polcirkeln. Men faktum är att Swedish Lapland är i stort sett självförsörjande när det gäller mjölk. I Tornedalen är det dessutom utmärkta förhållanden för att odla grönsaker och landskapet här påminner snarare om södra landsändan.

Det rena vattnet i våra älvar har skapat förutsättningar för jordbruk i älvdalarna kring Sorseleälven, Skellefteälven, Piteälven, Luleälven, Råneälven, Kalixälven och Torneälven. Klimatet med kalla vintrar ger dessutom goda förutsättningar för att bedriva miljövänligt jordbruk då det inte finns samma behov av bekämpningsmedel.

Det finns en lång tradition av att förädla även mejeriprodukter i regionen för att förlänga hållbarheten. Den mest

särpräglade är kaffeosten som har sitt ursprung i Tornedalen. Osten tillverkas av opastöriserad mjölk och gräddas sedan. Traditionellt serveras den sedan i små kuber i kaffet istället för mjölk. Ett annat serveringstips är att värma osten i ugnen och servera som dessert tillsammans med hjortron. Kaffet du bjuds på under skoterturen eller på vandringen kokas över öppen eld. Långt ifrån stadens puls får kaffet ta sin tid och avnjuts tillsammans med samtal medan eldens lågor adderar naturens eget stämningsljus. Fråga gärna din värd hur de helst tar sitt kokkaffe, med en nypa salt för att addera till mineraler till det klara fjällvattnet, eller kanske med en skiva torkat renhjärta.

Kåsa/Guksi är ett dryckeseller serveringskärl med handtag som du med stor sannolikhet blir serverad kokkaffe i. En traditionell kåsa tillverkas oftast av en vril, en utväxt på ett träd där fibrerna växer åt olika håll istället för lodrätt.

Materialet är mycket hårdare än normalt trä.

23

TA S T E

Det har fångats siklöja längs kusten i Swedish Lapland så länge det funnits båtar och fiskeredskap. Löjromsfisket startar 20 september och pågår till sista oktober under siklöjans lekperiod.

Det är honan som bär på den eftertraktade rommen, och det är ett sant hantverk som ingen maskin kan ersätta när det gäller att klämma siklöjan på sin rom.

24

Foto: Fredrik Broman/humanspectra.com

Foto: Fredrik Broman/humanspectra.com

en livlig hälsning från inlandsisen

Jokkar, älvar, sjöar och hav har alltid varit viktiga livsnerver för människorna i Swedish Lapland. Med 30 000 sjöar, över 30 mil kuststräcka och alla landets fyra nationalälvar har fisket alltid spelat en stor roll för såväl matförsörjning som nöje. Bottenviken har världens nordligaste bräckvattenskärgård, vilket innebär att en kallsup i havet inte alls smakar salt. Tillflödet av sötvatten från älvarna är friskt och mineralrikt och ger unika förhållanden. Det är detta som gör att siklöjan, som sällan blir större än 20 cm lång, har en unik sammansättning av föda som i sin tur ger världens finaste rom, Kalixlöjrom (om vi får säga vårt).

Den karaktäristiska Kalixlöjrommen serveras ofta i samband med galasammanhang som Nobelmiddagen och har som första livsmedel i Sverige tilldelats Skyddad Ursprungsbeteckning som ett kvitto på att den rena, goda smaken är alldeles unik och den har gott sällskap med exempelvis champagne och parmaskinka som också förärats denna märkning.

En betydligt större släkting till siklöjan vandrar upp längs Torneälv för att leka varje år, och då står traditionsenligt fiskare rustade med långskaftade håvar redo. Under hela juli råder febril aktivitet bland annat i Kukkola där långa bryggor, pator, byggs för att fiskarna ska kunna nå ut och håva upp siken där den stannar till och vilar i hålor på botten. Siken halstras sedan traditionellt över öppen eld och är en delikatess tillsammans med nypotatis och skirat smör.

Om du vandrar i fjällen i Swedish Lapland är kåsan viktig att ha med, för vatten dricker du direkt ur jokkar och bäckar. Med så rent vatten är det inte svårt att förstå att röding, harr och öring trivs som fisken i vattnet här. Även på vintern lockar isfisket många, särskilt när vårsolens strålar värmer intensivt. Då är det en vanlig syn att se fiskearkar, små stugor, ute på isen med ett behändigt pimpelhål i golvet. Fisket i regionen är T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

TA S T E

lika varierat som våra fiskevatten, lär dig bemästra flugans dans över ytan eller koppla av med ett metspö. Fiske är nog det närmaste vi kommer meditation, och vi gör det gärna och ofta. det vilda gröna och alla andra färger

När vintern varit lång och snörik är glädjen extra stor när gröna knoppar börjar spricka ut. I Swedish Lapland formligen exploderar naturen på våren i den starka solen och innan vi vet ordet av så har det börjat växa så det knakar.

Midnattssolen gör sitt till för att skynda på processen och ladda bär fulla med C-vitaminer och antioxidanter. Förutom blåbär och lingon så har vi superbär som havtorn ute i skärgården, söta åkerbär och saftiga hjortron på myrar i skog och fjällmark. Kråkbären finns i en variant med han- och honblommor på samma planta vilket gör dem extra bärrika.

Det är inte bara djuren som njuter av det näringsrika utbudet – vi passar på att böja på knäna så fort vi får chansen och stoppa godsakerna i munnen. Vi saftar och syltar så mycket vi orkar, och resten stoppar vi i frysen. Även örter och annat grönt är fyllt med nyttiga mineraler och vitaminer.

Kvannen är en traditionell vildväxande

grönsak som samerna plockade när de flyttat med renarna upp till sommarbetet. Stjälken äts grillad eller färsk och sägs stärka immunförsvaret och hjälpa mot magont. Gröt kan kokas på roten och numera gör man också sylt eller marmelad på stjälkarna samt torkar fröna som krydda. En samisk tradition är att hacka och koka ihop örter och sedan värma tillsammans med renmjölk så den tjocknar. Denna guompa kunde sedan sparas i en kagge över vintern. Juobmo, fjällsyra, plockades säckvis på sommaren och är ett rikt tillskott av C-vitamin i det samiska köket. Precis som bladspenat smälter den ihop vid upphettning och kan tillagas exempelvis som soppa eller användas i sås.

dopp i kopp En gammal tornedalsk rätt som äts året om, men som är särskild god med nypotatis.

Dill, gräslök och gul lök läggs finskuret i en kopp. Smält smör och fyll på det varmt i koppen över löken. Servera med potatis, rökt sik och gravad lax på tallrik med koppen. Sedan är det bara att doppa och njuta!

Tips från Margit Spolander, Kukkolaforsen

välkommen till bords

Vårt rika skafferi må vara dolt under snön, men var så säker - det finns där och väntar på vårens värmande sol. Och vill du upptäcka det visar vi mer än gärna vägen. Du kan också besöka närmaste restaurang – håll utkik efter Swedish Laplands Hjortronmärkning – och låt regionens matkreatörer och kulinariska historieberättare ta med dina smaklökar på en resa genom regionen och genom tiderna. Välkommen att dela vår vardag och smakrika naturarv.

Krönika av: Therese Olofsson

älgört – naturens medicin Blommorna på älggräs, eller älgört, kan användas motsvarande som fläder i en god och naturlig måltidsdryck.

Avkok på bladen blir ett välsmakande örtte.

Både blad och blommor innehåller salicylsyra och har inom folkmedicin använts som ett smärtstillande och febernedsättande naturläkemedel. Växtens tidigare vetenskapliga namn Spiraea ulmaria har fått ge namn åt läkemedlet Aspirin.

25

www.alacarte.fi/vintermatitornedalen/

2.

Foto: Lemmelkaffe

1.

4.

Foto: Håkan Stenlund

med recept baserade på Tornedalens bevarade matlagningstraditioner som alltid varierat efter årdstiderna baserat på vilka råvaror som funnits att tillgå.

Foto: Göran Wallin

1. vintermat i tornedalen,

2. världens första mörkrostade kokkaffe – Lemmel www.lemmelkaffe.com

3. kaffepåse i läder

Keros specialitet är naturgarvat läder.

Den här klassiska kaffepåsen i renskinn är inget undantag. 290 kr. www.kero.se

4. fisk direkt från älv, sjö och hav fångar du antingen själv eller frågar efter i de mindre butikerna som säljer regionens råvaror.

5. ost från fjällkor. Skabramost i Jokkmokk har en speciell historia. Med mjölk från svenska fjällkor, förädlat genom traditionellt hantverk skapas en utmärkt hård bondost.

3.

www.skabram.se

6. smak på sápmi. Vinnare av

Gourmand Cookbook Award 2015.

Unik mat- och kunskapsbok om samiska mattraditioner.

www.slowfoodsapmi.com

7. naturen är mitt kök är ingen vanlig kokbok utan Greta Huuva beskriver den själv som en bok om matkulturen ur ett familjeperspektiv. www.viddernashus.se

5.

6.

7.

26

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Carl-Johan Usti Foto: Carl-Johan Usti

Kaffetåren

Har du någonsin druckit riktigt kokkaffe? Och i så fall, har du då satt kaffeost, kaffekött, torrkött eller rentunga i kaffet? I Arjeplog bjuds det i alla fall på en riktig kaffetår.

TEXT HÅKAN STENLUND arjeplogs vilt & kafe ligger på

torget i byn, ett stenkast från Silvermuseet och kyrkan. Om du kliver in där har du chansen till en verkligt annorlunda kaffeupplevelse – beställ bara Kaffetåren. Caféägarna Helena och Johnny Johansson hade drivit viltbutik i Arjeplog i många år. Men de drömde om att utveckla den – att öppna ett café. För snart två år sedan öppnades möjligheten för dem att ta över det gamla caféet på torget.

– Direkt när vi bestämde oss för att öppna bestämde vi också att göra det på vårt sätt, säger Helena när jag kliver in och beställer Kaffetåren.

De två ville förstås att deras tidigare utbud från viltbutiken skulle prägla caféutbudet. Ett självklart sätt för kunderna att provsmaka sortimentet, men de ville också visa på gamla traditioner.

Namnen på några av mackorna avslöjar också en stor del av deras matfilosofi, det ska vara ordentligt och det ska vara äkta. För vad sägs om mackor som heter Full Rulle, Sjön Suger, Rentjur’n och Älgstudsar’n. Du vet liksom med dig att det inte kommer i små portioner precis.

Självklart serveras också kokkaffe och för de som verkligen vill uppleva den

arktiska livsstilens klassiska kaffekok, serverar Helena och Johnny Kaffetåren.

Kokkaffe med påtår samt torrkött, kaffekött, rentunga och kaffeost. Allt klassiska tillbehör i kaffet i den arktiska vardagen. Själv är jag inte helt förtjust i torrkött i kaffet, lite magert, nästan alltid salt och en smula rökt. Däremot älskar jag de tre andra ingredienserna.

Stekt kaffekött, gärna lite fett, så att det dels suger upp kaffet i köttet och sedan lämnar några fettpärlor på kaffeytan från fettet som smälter, är rena livgivaren en kulen höstdag. Rentunga är förstås alltid bra. Den är fetare och liksom mörare än annan tunga. En älgtunga måste koka i flera timmar medan rentungan är klar nästan direkt den är genomkokt. I kaffet värms tungans fett och smälter mot gommen din på ett underbart sätt.

Kaffeost är inget ovanligt heller. Från opastoriserad mjölk görs en färskost som på många sätt påminner om mozzarella. En del brukar steka den eller grilla den – den ost som Helena och Johnny saluför är just ungsstekt - men själv tycker jag bäst om den när den är färsk. Hursomhelst, stekt eller färsk, kaffeostens stora attribut är den lätt

märkliga konsistens som uppstår. Och ett gnisslande ljud mellan tänderna när du tuggar.

Efter att jag njutit både påtår och tretår av kokkaffet går jag en sväng i viltbutiken. Torrkött köper jag med – även om jag inte föredrar det i kaffet tycker jag mycket om det som det är.

Och ibland som tilltugg till en whisky. En kaffeost åker med i varukorgen. Jag har själv en sida revben av en älgkalv hemma som jag kan göra eget kaffekött av, så det låter jag vara. Men rentunga då?

– Du har tur, det är precis slakt i dagarna och vi fick in fyra tungor igår, säger Helena.

– Okej, jag tar allihop. Det är snart jul och inget julbord är ju komplett utan inkokt rentunga.

– Nej, visst är det gott!

Så åker jag hemåt. Ikväll ska jag koka tunga och ugnssteka eget kaffekött.

Och om du själv någon gång vill göra detta har jag bara ett viktigt råd att delge angående rentungan: Du får absolut inte äta spetsen på tungan! Det är förbjudet i all samisk sägen. För om du gör det är det mycket möjligt att du börjar ljuga.

27

Illustration: Lisa Wallin

NTEN

KÖ

E

1

TO

RNE

TRÄ

ÄÄ

ÄL

V

SK

2

3

AN

N

N

4

NL

KIRUNA

O

M

VE MU ONIOÄL

G

Ä

FI

R

N

K

PAJALA T

6

O

D

5

R N E

Ä LV EN

KAL

GÄLLIVARE

IXÄLVEN

9

8

JOKKMOKK

7

14

RÅN

LV E

21

13

12

17

16 BODEN

LVE

E L UL

EÄ

N

L

Ä

19

SORSELE

15

HAPARANDA

KALIX

ARVIDSJAUR

LULEÅ V

18

EN

BOTTEN

ÄLVSBYN

ÄL

PITEÅ

VE

N

22

SK EL

LE

SKÄRGÅRD

F

T

E

Ä

LV

EN

23 SKELLEFTEÅ

IG

24

E e4

ER

VI

KE

N

VINDEL

20

SV

28

ELN

P

IT

N

11

ARJEPLOG

CIRK

ÖVERTORNEÅ

ÖVERKALIX

EÄ

10

POL

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

O ®

ND

D

ISH

LAPL

A

Hjortronet

O F SWE

ENJ

T H E TA S

TE

Y

– din guide till regionens kulinariska skatter Hur en plats smakar är en stor del av reseupplevelsen. Smak är också ett av våra starkaste sinnen kopplade till minne och kan ta dig tillbaka till platser du tidigare besökt. Därför vill vi hjälpa dig att ta med kulinariska minnen från Swedish Lapland – det enda du behöver göra är att följa hjortronet. det är ingen tillfällighet att just hjortronet

får bli symbolen för våra smakrika tips – myrens guld är typiskt för regionen, men också unikt i sin smak och lite klurigt att hitta. Precis som det kan vara att hitta de där speciella ställena som förgyller resan med smakupplevelser av hög kvalitet.

Våra hjortronställen är utvalda restauranger, caféer och butiker där du kan komma närmare hjärtat i Swedish Laplands matkultur. Upptäcka smaken av platsen. Här tipsar vi om finkrogar som på ett innovativt sätt levererar regionens käraste

råvaror, om rustika restauranger som bär mattraditionen vidare och caféer som håller lokalproducerat närmast hjärtat. Vi tipsar också om butikerna där du kan köpa noga utvalda produkter som vittnar om vår mattradition och ger dig möjlighet att ta med en bit av den hem. Och sist men inte minst producenter som vidareförädlar våra rika tillgångar med stolthet och respekt.

Så välkommen att prova the Taste of Swedish Lapland. Vi hoppas den får finnas i din minnesbank en lång tid framöver.

e4

PRODUCENTER 1 Kiruna Praliner, www.kirunapraliner.se Kirunasvampen, www.kirunasvampen.n.nu

Stenbergs Vilt, www.stenbergsvilt.com

W. Eliassons Partiaffär, www.renvilt.com 5 Lemmelkaffe, www.lemmelkaffe.com Skogsbärsfröjd, www.skogsbarsfrojd.se

Åive, www.åive.com 6 Rönnbäcks Fisk, www.ronnbacksfisk.se

Tornedalica Special, www.tornedalicaspecial.se 7 Essense of Lapland, www.eolapland.se

Jokkmokks Bär, www.jokkmokksbar.se

Jokkmokks korv och rökeri, www.jokkmokkskorv.se

Sápmi ren och vilt, www.sapmirenovilt.se

Skabram Turism och Gårdsmejeri, www.skabram.se

Utsi ren, www.utsiren.se 8 Svartbergets Getfarm, www.svartbergetsgetfarm.se 13 Svantes Vilt & Bär, www.svantesvilt.se 14 Tornedalens Renprodukter, www.tren.se

Yvonnes gluten och laktosfria bageri, 072-248 82 22 15 Pesula Lantbruk, rybsolja, www.pesulalantbruk.se 16 Kalix Ost, Bondersbyn, www.kalixost.se

Kalix Sylt, www.kalixsylt.se

Observera att öppettider kan variera per säsong.

18 Luleå Konfektyr, 0920-25 57 16 Junköfiskarna, www.junkofiskarna.se 19 Arvidsjaurs Renslakt, www.arvidsjaurrenslakt.se Glommersbär, www.glommersbar.se

Nausta Bryggeri, www.naustabryggeri.se 21 Fjällvilt i Ammarnäs, www.fjallvilt.se 22 Alterhedens Rabarberi & Gårdsbutik, www.alterhedens.se 24 Västerbottensost besökscenter, www.ostriket.nu

Svedjan ost, www.svedjanost.se

Barkbrödsbageriet i Kåsböle, 070-259 15 92

Skellefteå bryggeri, www.skellefteabryggeri.se

29

BUTIKER 1 SpiS Deli, www.spisikiruna.se

Thornéus Renprodukter, www.thorneus.com 3 ICEHOTEL Shop, www.icehotel.com

Sámi Siida – Sameviste, www.nutti.se 5 Karlgrens slakteri, www.karlgrens.se 7 Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, www.ajtte.com

Gamla Apoteket, www.gamla-apoteket.se

Hantverksbutiken, 070-371 46 29

Ica Rajden Supermarket, 0971-101 10

Viddernas Hus, www.viddernashus.se

11 Arjeplog Viltbutik & Kafé, www.viltbutiken.se 12 K&M in bageri och lanthandel, 0928-500 00 15 Tornedal & Co, www.tornedalandcompany.com 16 Arctic Shop, www.arcticshop.se

Kalix Ost, www.kalixost.se

Made in Kalix, www.madeinkalix.se 17 Vittjärvs Lanthandel, www.vittjarvslanthandel.se 18 Bensby Bageri & Café, www.bensbynsbrod.se

Biergo, www.biergo.se Hemmagastronomi, www.hemmagastronomi.se

Kallax Gårdsbutik, www.kallaxgardsbutik.se

Lilla skafferiet, www.lillaskafferiet.se 19 Frostab, www.frostab.se

Anna-Lisas Souvenirbutik, www.presentbutiken.se

Hembygdsmuseet Gamla Prästgården, www.hembygdarvidsjaur.se 21 Eldmark Sorsele, www.eldmark.se

Fjällvilt i Ammarnäs, www.fjallvilt.se 22 Järnspisen Piteå, www.jarnspisenpitea.se

Karinas Viltbutik, www.karinasviltbutik.se 24 Burträsk Saluhall, www.burtrasksaluhall.se Handelsgården, www.handelsgardenskelleftea.se

Foto: Graeme Richardson

Observera att öppettider kan variera per säsong.

Foto: Magnus Skoglöf

Foto: Paulina Holmgren

Bryggargatan Restaurang & Bistro i Skellefteå.

30

Foto: Carl-Johan Utsi

Renköttet torkas under vårvintern och äts gärna som snacks.

Hjortron är en klassisk råvara till efterrätter.

Restauranger märkta med finns listade i White Guide 2016.

Löjrommen avnjuts oftast tillsammans med rödlök, creme fraiche och tunnbröd.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

RESTAURANGER/CAFÉER Restaurang Kitchen & Table, www.kitchenandtable.se

Roasters, www.roasters.se 19 Clarion Collection Hotel, www.nordicchoicehotels.se

Hotell Laponia, www.hotell-laponia.se

Rolles Krog, www.rolleskrog.se

Tant Sveas Café, 070-589 80 41 20 Båtsuoj Skogssamecenter, www.batsuoj.se 21 Ammarnäsgården, www.ammarnasgarden.se

Ammarnäs Wärdhus, www.fishyourdream.com Mat till kalas, www.mattillkalas.se Sandsjögården, www.sandsjogarden.se

Sorsele River Hotell, www.sorseleriverhotel.se 22 Doktorsvillan, www.doktorsvillan.se

Järnspisen Piteå, www.jarnspisenpitea.se

Restaurang 1906, www.piteastadshotell.com 23 Svansele Vildmarks Center, www.svansele.se 24 Bryggargatan Restaurang & Bistro, www.bryggargatan.se

Café Fyren, www.bjuroklubb.se/cafe-fyren

Café Lanthandeln Nordanå, www.skellefteamuseum.se

Furuögrunds hamncafé, www.furuogrundby.se/furuogrunds-hamncafe

Nygatan 57, www.nygatan57.se Stiftsgården, www.stiftsgarden.se

Y

T H E TA S

D

ND

®

ENJ

O

O F SWE

ISH

LAPL

A

9 Restaurang Vuogga, www.vuoggatjolme.se 10 Adolfströms handelsbod & Café, www.adolfstrom.com

Bäverholms Wärdshus och stugby, www.facebook.com/Baverholm 11 Hotell Silverhatten, www.silverhatten.se Kraja, www.silverhatten.se

Hornavan Hotell, www.hornavanhotell.se 13 Brittas Pensionat, www.brittaspensionat.se

Restaurang Kallkällan, www.sorbyn.se 14 Brännvalls café, 0926-107 16

Jockfall, www.jockfall.com

Restaurang Utblick, www.utblickluppioberget.se 15 Seskarös Wärdshus, www.seskarowardshus.se Kukkolaforsen, www.kukkolaforsen.se Hulkoffgården, www.hulkoff.se 16 Arvids Steakhouse, www.arvids-steakhouse.com

Restaurang Jara, www.hotellvalhall.com

Roady’s, www.facebook.com/roady.tore 17 Restaurang Kallkällan, www.sorbyn.se 18 Bistro Norrland, www.bistronorrland.se

Cooks Krog, www.cookskrog.se Hemmagastronomi, www.hemmagastronomi.se Jazzmatsalen, www.hotellsavoy.se Jopikgården, www.jopik.nu

Lilla skafferiet, www.lillaskafferiet.se

Ralph Lundstengården, www.ralph-lundstengarden.com

Restaurang CG, www.restaurangcg.se

Restaurang Kaptensgården, www.restaurangkaptensgarden.se

TE

1 Elsas Kök, STF Kebnekaise Fjällstation, www.svenskaturistforeningen.se/kebnekaise

Krogen, Abisko Mountain Lodge, www.abiskomountainlodge.se

Låktatjåkko Fjällstation, www.bjorkliden.com

Meteorologen Ski Lodge, www.riksgransen.se

Restaurang Kungsleden, STF Abisko Turiststation, www. svenskaturistforeningen.se/abisko

Restaurang Lapplandia, www.riksgransen.se

Restaurang Lapporten, www.bjorkliden.com

Restaurang Nikkaluokta, www.nikkaluokta.com 2 Camp Ripan, www.ripan.se

Landströms Kök & Bar, www.landstroms.net

Restaurant Arctic Eden, www.hotelarcticeden.se

SPiS Mat & Dryck, www.spiskiruna.se 3 Café Sápmi, www.nutti.se

ICEHOTEL Restaurang, www.icehotel.com

Jukkasjärvi Hembygdsgård, www.icehotel.com 4 Stora Sjöfallet Mountains Center, www.storasjofallet.com 5 Glada Kocken, www.glada-kocken.se

Steakhouse Restaurang Quality Hotel Lapland, www.qhrl.se

Vinbaren, Björnfällan Dundret, www.dundret.se 6 Explore the North, Kangos, www.explorethenorth.se

Forest Hotel, Tärendö, www.foresthotel.se

Kangos Wärdshus, Kangos, www.laplandincentive.se 7 Café Gasskas, www.gasskas.se

Restaurang Ájtte, www.restaurangajtte.se

Viddernas Hus, www.viddernashus.se 8 Restaurang Nåidde, www.vuonatjviken.com

Observera att öppettider kan variera per säsong.

31

Foto: ICEHOTEL / Asaf Kliger

PITE BRYGGERI

Pite Bryggeri ligger i den gamla rotfruktskällaren på Furunäset i Piteå. Ett mikrobryggeri avsedd för njutning där det mjuka vattnet från Piteå skapar ett smakrikt öl av högsta kvalitet. www.pitebryggeri.se

NAUSTA

Nausta Bryggeri byggdes 2012 och skapade omedelbart stort intresse. Arbetet är hantverksmässigt, men med modern utrustning.

Vattnet tas ur en egen brunn i anslutning till bryggeriet. www.naustabryggeri.se

BOTTENVIKENS BRYGGERI

På Bottenvikens Bryggeris flaskor står: Vår öl är opastöriserad, ofiltrerad, otråkig, ohämmad, omassproducerad, oblaskig, okonstlad och vi hoppas den är odrucken så att du får njuta. www.bottenvikensbryggeri.se

32

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

jag dricker, därför finns jag. Nej, vi ska kanske inte förhärliga dryckeskulturen men ändå – det är omöjligt att komma förbi: De senaste åren har mängder av intressanta och nya rykten rörande alltifrån mikrobryggerier till whiskytillverkning cirkulerat här i norr.

På många ställen är det dessutom inte bara rykten utan rena fakta. Ölkulturen har blommat ut i full kraft.

För 20 år sedan stavades pilsner i Sverige i princip Pripps Blå. Statens eget bryggeri, ungefär lika intressant som det årliga besöket hos tandläkaren. Idag finns det ett mikrobryggeri i mängder av samhällen i Swedish Lapland. Ja, att det skulle finnas ett ölbryggeri i Slagnäs, invånarantal 160, var det ju knappast någon som trodde före 2010. Annat än två ölintresserade bröder förstås. Idag är Nausta bryggeris största problem att hinna med att göra tillräckligt mycket lager och ale för att få finnas med i Systembolagets sortiment.

En dag slog det bryggmästaren Frida Andersson att namnet på hennes släktgård Tjers i Överkalix uttalades som det engelska ordet för skål. Ett tecken, minst sagt. Idag kan du köpa hennes öl med fantasieggande namn på klingande Överkalixmål, på många av destinationens bästa pubar. Vet du hur ”Väintern” smakar, eller hur en ”lios” Pale Ale ser ut? Vet du vad en IPA bryggd TORNE ISLAGER

Det skiljer egentligen inte mycket mellan en människa och en pilsner. Den största delen består av vatten. Och förhoppningsvis bra vatten.

Torne Islager är ett samarbete mellan ICEHOTEL i Jukkasjärvi och Carnegie bryggeriet i Stockholm. Torneälvens is skördas varje vinter i stora block. Det kristallklara vattnet, skördat 200 kilometer norr om polcirkeln, ger inte bara ICEHOTEL dess fantastiska byggstenar utan även dig möjligheten att smaka i en perfekt lager.

på ”Hå:mLe” smakar? Eller kanske du undrar hur färgen på en riktig stout ser ut i Överkalix? Frida Andersson vet i alla fall att den är ”kå:L swåRtt”.

Att göra öl är ett intresse. Fråga de tio ägarna bakom Skellefteå Bryggeri, först om deras satsning med bryggeriet i Skelleftehamn, sedan om satsningen på Bryggarbacken inne i stan. De har nog ett svar. Eller fråga Tommy Eriksson, vars intresse för öl blev så starkt att han bestämde sig för att”praoa” på ett känt bryggeri på den amerikanska västkusten innan han flyttade hem till Tuvan i Skellefteå och startade sitt eget bryggeri – Southside.

På något sätt är det så det verkar ha fungerat för de flesta. Ett personligt intresse har utvecklats till något av ett kall.

Från tillverkningen hemma i köket har man skaffat lokaler och ingredienser och till slut bestämt sig för att frälsa världen från dålig smak. ”Jag dricker, därför finns jag” blir en sanning. Och kanske blir den så pass självklar som för kompisarna Mattias Bergström och Joakim Nilsson att de förklarar orsaken till varför de finns på detta vis: Vår öl är opastöriserad, ofiltrerad, otråkig, ohämmad, omassproducerad, oblaskig, okonstlad och vi hoppas den är odrucken så att du får njuta.

För någonstans är det vad det handlar om. Njutning.

På Carnegiebryggeriet visste man förstås att en öl till 94% består av vatten, men det är sällan som vattnet får den största uppmärksamheten. Med Torne Islager ville de brygga en öl med spännande vatten. ”Och vem kunde veta mer om spännande vatten än ICEHOTEL i Jukkasjärvi”, skriver Carnegiebryggeriet på sin hemsida. Innan de fortsätter: ”ICEHOTEL delade vår vision och tillhandahöll isen som vi smälte och bryggde öl på. Resultatet håller du i din hand, en stark Vienna lager med utsökt beska. Utmärkt vatten, utmärkt öl”.

Foto: Skellefteå Bryggeri

Ölkultur och finöl SKELLEFTEÅ BRYGGERI

Skellefteå bryggeri kombinerar tjeckisk bryggarkonst med norrländsk envishet.

Grundsortimentet består av Kallholmen, Backens och Seth Mikael. Alla olika i karaktär, men bryggda med samma omsorg. www.skellefteabryggeri.se

TJERS

Tjers brygger sitt öl direkt från kallkällan i Halljärv. De djupa skogarna, den vilda älven, den mustiga dialekten, de ljusa sommarnätterna och den stora friheten är andra ingredienser i ölet från Överkalix. www.tjersbryggeri.se

SOUTH SIDE BREWING COMPANY

Southside Brewing Company skapades av paret Tommy och Julie Eriksson.

Inspirationen kommer från amerikanska västkusten och just västkusthumle är en nyckel i smaken, tillsammans med den amerikanska traditionen. www.ssbcbeer.com

33

RENEN

Visut – en historia om renen Destinationen vi kallar Swedish Lapland, har formats av istiden, årstiderna och renen.

Självklart också av de människor som levt sitt liv just i naturkrafternas närhet.

TEXT HÅKAN STENLUND

34

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

RENEN

ren som heter Bulmmot ur min hand. Jag har näven full med renfoder och Bulmmot verkar gilla det, ungefär som jag gillar Polly i lösgodisbutiken. Bulmmot är nordsamiska för gråsparv, och den här härken är också sparsmakat gråmelerad i sin täckning, precis som sin fågelnamne. Men namnet gråsparven har han också fått för att han är liten, lat och lite tjock. Han liknar helt enkelt en gråsparv även i sitt sätt att vara.

I hägnen hos Nils Torbjörn Nutti i Jukkasjärvi finns ett 20–tal renar. Alla med ett namn som avslöjar något om deras karaktär, utseende eller lite om vad de betyder för ägaren Nils Torbjörn. Här finns Linis, Girjak och Dábaláš, vilket visst betyder vanlig och känns lite orättvist. Dábaláš är vacker. Här finns också Áddjá Muzet, ”farfars mörkbruna/brunsvarta”, den sista renen med Nils Torbjörns farfars renmärke i örat, innan sonsonen tog över. Samernas språk är beskrivande.

När husdjuret mitt heter Frasse, beror det på att det var så långt min fantasi räckte. Men när en ren heter

Bulmmot är det för att hans egenskaper och persona syns i namnet. När kraftfodret är slut i min hand går Bulmmot tillbaka till sin flock där han trivs. Det är inte underligt. Din hund, som du älskar mer än du kan begripa, kommer ändå alltid att trivas mycket bättre med andra hundar än med dig. Människans relation till sina djur är alltid annorlunda än djurens relation till människan. Men för samerna är dessutom renen inte bara ett husdjur, en kompis eller följeslagare. Det är snarare den grundval hela deras kultur och livsstil vilar på. Mellan samerna och renen finns ett löfte – de ska ta hand om varandra i evig tid. hemma hos ingrid pilto i ammarnäs kokar blodpalten. Sarvslakten på hösten ger en hel del blod och fett. ”Nyttigt fett”, som Ingrid är noga med att påpeka.

Renens fett är sitt eget kretslopp. Den äter upp sig under våren och sommaren och förlorar allt under vintern. Därför är fettet nyttigt, få miljögifter lagras i renens fettvävnader. Det sägs att det är bättre att laga mat i renens fett än oliv- eller rapsolja. Korrelationen Efter sommarens och höstens bete på fjället, samlas renarna när vintern nalkas för vandring österut ned mot skogslandet. Här driver renskötare från Sirges sameby en av samebyns hjordar genom Badjelánnda/ Padjelanta nationalpark sakta ned mot skiljningsanläggningen vid Suorva, där långtradare väntar för frakt ned mot vinterbeteslanden.

Foto: Carl-Johan Utsi

H

os nutti sámi siida i jukkasjärvi äter en

35

RENEN

allt renkött smakar olika från tid till annan. Sommarens ren, som nästan bara äter gräs, smakar på ett visst – ganska milt – sätt. Rentjurarna som slaktas nu på hösten har en djupare smak, de har börjat äta svamp som format smaken i köttet. Den mest ”viltliknande” smaken finner du hos de renar som slaktas på vintern. De äter lav och har inte ett överflöd av mat omkring sig i skogen. Ingrid är en samisk matmor, en bärare av traditioner, som också vet att göra maten god. Och som förstår att man både kan och måste utveckla kokkonsten.

36

”Allt ska tillvaratas från det djur vars existens är hela grunden för den kulturella identiteten.

Här slängs ingenting.”

Foto: Erik Olsson

mellan Omega 3 och Omega 6 är också som den ska vara. Helt av sig själv, inga konstigheter. Dessutom är fettet en naturlig smakhöjare.

Medan blodpalten kokar håller Ingrid på med att skölja ett crépinette, det tunna nät av fett som liksom omsluter magens innanmäte. Crépinettet är till för den gurpi Ingrid ska göra lite senare.

Gurpin, ett slags köttknyte av mald renfärs, efter det samiska ordet gurpat – att knyta ihop – ska lättrökas och frysas, så den blir enkel att ta med i matsäcken.

På senare år har gurpin liksom suovas blivit en bästsäljare. Plötsligt har världens smaklökar åter anammat de gamla sätten att konservera och tillaga mat. Rökning, torkning och inläggning trendar på världens ledande menyer.

Ingrid är specialist på att föra traditioner vidare. Hennes inkokta ”börting” är en klassiker. Hennes gurpi skiljer sig från andras också. Skulle det finnas kryddor i hennes gurpi är det i alla fall inte från en burk Santa Fe Grillkrydda.

Ingrid har högre ambitioner i värnandet om sina smaklökar. Till renkött använder hon inga kryddor alls. Gurpins kallrökta kött, tillsammans med crepinetten, blir sin egen smaksättning.

Ingrid Pilto, renägare i Grans sameby tillverkar samisk snabbmat – gurpi.

i en hink i farstun ligger några tillvaratagna aortor. De påminner mig på något sätt om den överkokta pasta skolan serverade. Förr kokade samerna aortan rakt upp och ned och åt den lite som en spagetti. Numera, berättar Ingrid, om du gör en frityrdeg och sedan friterar den, så kommer både smak och struktur att påminna dig om calamari. Det vattnas i munnen där jag ser de kalla blodådrorna ligga och dra.

Den samiska matlagningen förändras, det finns självklart ett renkok 2.0, men synen på renen är densamma. Allt ska tillvaratas från det djur vars existens är hela grunden för den kulturella identiteten. Här slängs ingenting. Det var den engelske stjärnkocken Fergus Henderson som åter gjorde ”Whole beast”, eller ”nose to tail eating” till en modernitet, på sin Michelindekorerade restaurang St John i London. Ett berömt citat från Fergus Henderson är: ”If you’re going to kill the animal it seems only polite to use the whole thing”. Men att tillaga hela djuret är inget nytt påfund, det har man alltid gjort, det är en grundbult i ett samhälle som levt på att samla. Tro till exempel inte att fransmännen skulle ha ätit sniglar, ostron eller en morkulla med sina inälvor, om det var så att de haft frysen full av kraftfoderstinn oxfilé.

Det är bara i vårt vårdslösa slit och släng-samhälle som det blivit okej att äta kycklingbröst men inte lår. Vad är det för fel på låren egentligen?

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

– Tänk om alla skulle äta som vi, säger Ingrid och tittar på mig.

– Det har vi nog inte råd med, säger jag och skrattar. Du vet ren, ripa och röding kommer inte utan prislapp.

– Nej, jag menar inte så egentligen. Jag menar som Per-Nils och jag, att ta reda på allt och göra maten själv.

Jag förstår vad hon menar. Men det är ibland skönt att höra det sägas. Har du ätit kokt mule? Eller blodplättar som görs på torkat renblod, som torkat i en ut- och invänd magsäck innan det hamnar i plättsmeten? För samerna var renen aldrig slit och släng. Skinnet bereddes till kläder, av senor gjordes sytråd, ur hornen slöjdade man och klövarna kokades till lim. Allt hade ett användningsområde. fällhorn. Inte bara renens fett är ett kretslopp, även hornen lever sitt liv i cykler. På senhösten ramlar de av sarven.

Varken blod eller energi går ut i hornen under den kalla vintern. Vajan, hondjuret, har däremot sina horn kvar. För att kunna skydda kalvarna från rovdjur, men också deras möjlighet att få tillgång till mat från hornlösa sarvar.

I en verkstad i Porjus sitter slöjdaren Jon Tomas Utsi och jobbar med gravyren till en ny helhornskniv. En kniv där allt, inklusive slidan, är av horn. Jon Tomas har hållit på med slöjd hela sitt liv, ett arv från familjen, ett slags rop från generna. Han började sälja slöjd på Jokkmokks marknad redan som tioåring.

Samma Jokkmokk där han både utbildat sig till slöjdare och jobbat som lärare på Samiska Folkhögskolan. Samma Jokkmokk som alltid håller honom som en av de stående utställarna på Ájjte, fjälloch samemuseet, under marknaden. Jon Tomas jobbar mest med vril* och masur av björk, samt renhorn förstås. Allt material samlar han in själv. Vi pratar en

Foto: Carl-Johan Utsi

RENEN

”Att jobba med återvunna fällhorn av ren är återvinning och hållbarhet när den är som vackrast.”

Jon Tomas Utsi

Jon Tomas Utsis náhppi/mjölkningskärl av vril* med renhornsinlägg

*) Vril är en utväxt på ett träd, där träfibrerna går åt olika håll istället för att gå lodrätt. Vrilar är vanligast på björk. En vril används oftast vid slöjd av kåsor.

stund om renhorn och jag blir lite förvånad när han säger att han bara jobbar med fällhorn och att det inte gör något om dessa legat i markerna ett tag.

– Hur menar du? Blir de inte förstörda av tidens tand?

– Nej, faktiskt inte. De samlar bara på sig lite patina. Självklart får de inte ligga där för länge, men lite regn och rusk, vind och blåst gör inget annat än att det blir mer själ i materialet.

Jon Tomas släkt tvångsförflyttades från Karesuando i början på 1900-talet.

Hans farfarsfar kom med sina renar och barnaskaran till Vájsáluokta i Sirges sameby. I blandningen av traditioner har sedan Jon Tomas lagt sig till med ett alldeles eget formspråk. Hans arbete är sami duodji, äkta samisk slöjd och hans gravyr och ornament är självklart också traditionellt samisk. Men dessutom präglar han sina knivar med fantastiska renmotiv. Slöjden har varit hans huvudsakliga inkomstkälla sedan ungdomsåren – att jobba med återvunna fällhorn av ren. Återvinning och hållbarhet när den är som vackrast. i renflocken råder ett slags matriarkat. Det är en vaja som bestämmer. Det är ledarvajan som avgör när isen håller för att flytta från fjällen ner till låglandet. Det är ledarvajan som vet när det är dags att återvända till kalvningslandet om våren. Det är ledarvajan som för sin flock genom årstidernas växlingar.

Jag säger det till min gode vän, renägaren och entreprenören Lennart Pittja, att jag nästan finner det lite märkligt att det i renflocken är så tydligt att vajan är ledaren men att jag ibland får känslan av att det i den samiska världen snarare råder ett patriarkat.

– Ja, vi har väl inte kommit längre än så, säger Lennart och skrattar innan han fortsätter: 37

RENEN

”Lägenheten i Gällivare är knappast Lennarts riktiga hem.

Det är snarare någonstans han stannar till på för att den ’moderna’ världen kräver så.”

– Det är faktiskt en intressant tanke.

Men å andra sidan ska vi väl vara ärliga också: patriarkatet växte fram ur bondesamhället, när människorna kunde skaffa många barn. Kanske var vi samer de sista att anamma det.

– Ja, så är det säkert, men egentligen sa jag det bara som en passus, en kommentar i förbifarten. Inget illa menat, säger jag och försöker få det att passera.

– Jag vet, men ett helt liv av ”kommentarer i förbifarten” gör en kanske lite känslig, säger Lennart.

Jag förstår honom. Vi sitter tysta ett tag, hemma hos honom i Gällivare. Vi ska vara försiktiga med alla orden vi använder. lägenheten i gällivare är knappast

Lennart Pittja’s selfie i hans riktiga vardagsrum.

38

Lennarts riktiga hem. Det är snarare någonstans han stannar till på för att den ”moderna” världen kräver så. De älskade ungarna ska till skolan, Skattekontoret behöver någon ny momsredovisning, Bilprovningen har dåligt med tider, frisören är fullbokad och dessutom behöver hans eget företag Sápmi Nature en ny hemsida och i Sårkåjaur är bredbandet inte utbyggt. Vi dricker vårt kaffe.

Det är just ute i markerna kring Sårkåjaur, där Lennarts sameby Unna Tjerusj har sitt kalvningsland vid norska gränsen, som han verkligen känner sig hemma. För några år sedan träffades vi på Jokkmokks marknad. Det hade varit en otroligt snörik vinter, granarna hängde tunga under ”upplega”. Snön satt som ett klister på träden i skogen. Jag sa att det var ett otroligt vackert landskap nu.

Lennart sa att han var oerhört oroad för

vad det här skulle innebära för renarna.

Jag stod där som ett fån. Jag tänkte att de, renarna, just kanske inte brydde sig om utsikt. Men om det nu ändå gjorde det så skulle de väl inte klaga på det här skådespelet. En skog som mest påminde om en katedral av ljus. Lennart förklarade tålmodigt att upplegan på träden satt i renlaven. Och när renarna åt av laven fick de mest i sig snö och vatten, inte så mycket lav. Den mättnadskänsla de kände av snön bar ingen energi med sig.

Några veckor senare läste jag i tidningen om att många renar dött på grund av undernäring den vintern. Jag tänkte på Lennart. På hur ledsen han måste vara. På att han nog inte behövde någon kommentar i förbifarten om att ”Alltid är det något med renarna. Är det inte för mycket snö, så nog är det för lite”. Jag tänkte på att jag borde ringa honom och beklaga sorgen. Det blev aldrig av. det går inte att enkelt beskriva vad renen betyder för samerna. I vår tid av överkonsumtion och kreditinstitut är renen något helt annat. Kanske jag skulle kunna – som förklaringsmodell - säga att renen är oljan i en oljeekonomi. Men det är ett väldigt simpelt sätt att beskriva något vackert. Och det är dessutom att förminska oss alla till neurotiska konsumenter. För samerna och för den samiska kulturen är svaret så mycket mer komplicerat. Det är kring renen själv, renens livsrum, och renens vandring som hela den samiska kulturen och därigenom även Sápmi blivit till.

Nomadfolket, samerna, följde renen genom dess årscykel av förflyttningar mellan fjäll och kust. Ett kretslopp genom de åtta årstiderna. Gijrra är den viktigaste årstiden. Det är då kalvarna föds och livet åter ger löften om en fortsättning. Kalvens födelse är central T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

RENEN

i den samiska kulturen på samma sätt som återuppståndelsen är central i den kristna tron. Har du några poäng religion med dig från universitetet vet du nog också att det är samma sak. Efter gijrra kommer gijrragiessie, vårsommaren, årstiden som inte riktigt bestämt sig. Är det sen vår eller tidig sommar? Ena stunden kyla, andra stunden värme. Hela tiden sol, hela tiden full av grönskande tillväxt.

Giessie är förstås sommaren som vi känner den. Förutom kalvmärkning är det här en tid av lugn, en tid att återhämta sig och växa till. Tjakttjagiessie är skördetid, svamp och bär och vilt ska samlas i ”ladorna”. Det är den vackraste av årstider, naturen paketeras i förunderlig färgprakt, morgondimman dröjer sig kvar ute på sjön, kvicksilvret kryper inte längre lika långt upp på termometerskalan.

Tjakttja kommer till sist. Löven faller av träden, snöflingor drar genom luften, renarna vet att det är tid för flytt från kalvningslandet till vinterbeteslandet.

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Carl-Johan Utsi

”Du är totalt beroende av det där knäppande ljudet som renklövarna ger ifrån sig.

Det är något nästan metafysiskt. Något jag inte kan vara utan. Ja, för mig är det ljudet rent fysiskt – tanken på att inte höra det gör ont i mig.” Carl-Johan Utsi

Girjja/vår – renhjordarna vandrar västerut mot fjälls för att kalva på de av vajorna (honorna) sedan urminnes tider utvalda platser där det finns gott om bara fläckar där kalven kan värma sig.

Till slut vinner kylan och snön och skidorna som vilat i tre årstider kommer åter till pass. Det är under Tjakttjadálvvie, höstvintern, som du kurar skymning.

Omger dig med levande ljus och en varm filt i soffans hörn. Året, liksom naturen, går in i ett viloläge.

Under Dálvvie vänder det. Trots att det tar ett tag för oss att se att dagarna verkligen blivi längre. Kylan håller oss i 39

RENEN

sitt grepp, men det mattas sakta av och gijrradálvvie tar sedan över med allt sitt ljus och alla sina löften om en ny återuppståndelse. Du hinner mer och mer på dagarna. Både en skidtur före och efter jobbet. Ljuset är tillbaka. Lusten likaså.

Snart börjar vajorna med sina tunga magar vandringen mot kalvningslandet igen. Årshjulet ska slutas. Det verkliga livet är ett kretslopp och renkalvens födelse bär ett budskap om att livet är återuppståndet. carl-johan utsi är fotograf och renskötare i Sirges sameby, med marker i bland annat Badjelánnda i Jokkmokk. Han lever med sina djur och sin kamera i en slags symbios. Med en fot i två världar. Det finns åtminstone två andra Utsis som jobbar som fotografer i Swedish Lapland. Jag frågar Carl Johan om de är släkt.

– Nja, på långt håll kanske. Du vet Utsi är ungefär som Johansson, i den samiska världen. Många heter det.

– Nej, det visste jag inte.

– Nä, det är klart.

Carl Johan har läst fem år teknisk fysik, rymdinriktning, på Uppsala Universitet.

Eller som han själv säger: ”en djävulsk massa poäng”. Fast ändå säger han att han har mer nytta av det än han trodde när han väl bestämt sig för att börja i renskogen igen.

– Att studera är ju en slags problemlösning – och att jobba i renskogen är inget annat heller.

Carl Johan säger att han ville bort, vara lite rebell, göra revolt mot det samiska. Han tänkte han kunde bli vad som helst, doktorera, lösa fusionskraftsfrågan, Nobelpriset. Men på ett lov under det fjärde studieåret sa Carl Johans pappa att han såg att det gick bra för grabben i skolan och att han då tänkte sälja bort renarna. Det högg till 40

”Visut är nordsamiska, och något som åtminstone jag använder i betydelsen: ”allt som jag någonsin vill ha, eller behöver”.

Carl-Johan Utsi

Fotnot: De samiska orden som använts i texten kommer från olika samiska språk och dialekter. Carl-Johan Utsi och Nils Torbjörn Nutti har använt nordsamiska. De åtta årstiderna som nämns i texten kommer från den Umesamiska dialekt som talas kring Vindelkroken och Ammarnäs.

i Carl Johan, det hade han inte riktigt tänkt. Att förlora den delen av sitt liv var han inte beredd på. Fadern fick lova att ha kvar renarna ännu ett par år.

– Renskogen är en känsla, samtidigt som det är absolut verklighet. Jag menar när du har kört fast skotern i soavli – ”ovan-på-vatten” – ute på sjön och får slita med den i ett par timmar, är det inget annat än en renskötares vardagsliv.

Men något finns ändå där, något vi har med i nedärvda gener hos oss.

– Renen är vår starkaste länk till naturen. Min koppling till vad som är äkta och på riktigt.

– Vem som helst kan jobba 9–5, det är ingen sport. Men försök få ihop tillvaron med att leva i renskogen. Det är omöjligt, så länge som du inte vet med dig att du är totalt beroende av det där knäppande ljudet som renklövarna ger ifrån sig. Det är något nästan metafysiskt. Något jag inte kan vara utan. Ja, för mig är det ljudet rent fysiskt – tanken på att inte höra det gör ont i mig.

– Är det därför du valde det här; att sitta fast med skotern i flövatten, att aldrig veta om isarna fryser eller inte, en ständig rädsla för viltolyckor och skit, före rymdfysiken?

– Jag vet inte. Det är liksom konstigt och dubbelbottnat. I renskogen har jag inte några höga krav, jag vill bara vara ute helt enkelt. Och den känslan är väldigt befriande. Samtidigt är det så förbannat svårt att få ihop tillvaron rent ekonomiskt eller företagsmässigt.

– Men det går inte vara utan?

– Näe, eller? Det är svårt. Men frågar du mig om vad renen betyder så är nog svaret Visut.

– Visut, vad betyder det?

– Visut är nordsamiska, och något som åtminstone jag använder i betydelsen: ”allt som jag någonsin vill ha, eller åtminstone behöver”.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Carl-Johan Utsi

ANPASSAD FÖR ARKTIS Renens liv och livsrum är under ständigt hot. Den globala uppvärmningen är en realitet idag, på samma sätt som istiden var en realitet för tiotusen år sedan.

Renen har anpassat sig och sitt liv i korrelation med isens framväxt och tillbakagång. Det är så evolutionen fungerar. Över årtusenden.

Det är ingen slump att renarna på Svalbard har korta ben, medan skogssamebyarnas renar i Sápmi har långa. Långa ben är ingen fördel på fjället i ishavsvindarna men är till stor nytta i snörikt skogsland.

Renen är totalt anpassad till sitt Arktis.

TEXT HÅKAN STENLUND

Ta hornen till exempel. Till skillnad från många andra hornbärande djur är båda könen hos renen hornbärande. Men när sarven tappar sina horn under senhösten behåller vajan sina. Hon ska kunna försvara sina kalvar mot anfallande rovdjur och även hålla en del sarvar borta från maten.

Dessutom är det onödigt tungt för en sarv att bära sina stora horn efter brunsten in genom vintern. Då behöver energin konserveras.

Det sägs att: ”Renen har skinande röd nos och lever i en oförlåtande miljö där mat är svårt att finna”. Och, förutom att den inte alls har en skinande röd mule i annat än Disney-produktioner, så har renen ett väldigt väl utvecklat värmesystem och är väl anpassad för att finna mat mitt i den arktiska vintern.

Renens vinterpäls är rena värmestugan.

Snarare är det ett problem för renen att bli av med värmen. Därför har renen utvecklat ett system så att den kan cirkulera blod ut i benen – där avsaknaden av fett under skinnet gör att blodet kyls. Ett annat sätt för renar att kyla ner sig är att, likt hundar, svettas ut vatten genom sin stora tunga.

Mest fascinerande i utvecklingen av renen, i isens närhet, är ändå mulen. Även om den inte är röd förtjänar den sin uppmärksamhet. En galet smart värmeväxlare. När vi som människor andas ut i minus 30 grader, bildas ett moln av varm luft full av vattenånga omkring oss vid varje utandning. Promenerar vi fryser detta till i vårt ansikte. Det gör det inte hos renen. Mulen lyckas innan den släpper ut utandningsluften sänka temperaturen till 21 grader celsius. På så sätt blir inte renen själv täckt av rimfrost och dessutom behåller den värmen inombords. Men mulen fungerar också åt andra hållet, precis som en värmeväxlare. Renen kan ”öppna” mulen så att den istället släpper ut värme i fullt blås, om den till exempel blir jagad.

Den adoptionen till Arktis är inte den sista för renen.

Enligt forskare i London är det så att renen under året byter färg på ögonbotten. Allt för att på ett så effektivt sätt som möjligt kunna se så bra som möjligt.

Under den tid på året när det är mörkt får renen en blå ögonbotten. Medan de under den ständiga solen på sommaren snarare behöver ett skydd för allt ljus och då har en gul ögonbotten. Den blåögda vinterrenen kan bättre ta tillvara på UVstrålarnas kontraster.

Men i spåren av den globala uppvärmningen, där man kan ana att renarna sakta helt skulle adoptera sig efter dess nya förutsättningar, växer en frågeställning fram. Är det ens möjligt för renen att göra så i vår tid?

Svaret, grundat utifrån den samiska vardagen av allt snabbare fyllda almanackor är säkert nej. Men å andra sidan är påverkan från just det framväxande samhället med bilvägar, järnvägar, kraftledningar, vattenkraftsdammar, antagligen ett mycket större problem än om renarna själva ska få tid att ändra sina vandringsvägar utifrån ett förändrat klimat.

Det ena läggs till det andra. Även för den som kan sänka utandningsluften med tio grader genom sin egen snok.

41

RENEN

Träffa renen Runt om i Swedish Lapland finns ett antal platser där du kan träffa renar, få lära dig mer om dem och deras liv av renskötande entreprenörer. Självklart får du också en bättre inblick i den samiska vardagen.

Arjeplog

Luleå

båtsuoj samecenter , Slagnäs,

pinebay lodge, Brändön,

Arvidsjaur

Pajala

+46(0)70-642 31 66 www.batsuoj.se

30 km norr om Luleå www.pinebaylodge.se

abborrträsk natursafari,

arctic circle adventure,

+46 (0)70-573 37 36 www.natursafari.se

Korpilombolo, +46 (0)70 219 78 11 www.arcticcircleadventure.se

Boden

forest hotel, Tärendö, +46 (0)978-203 80 www.foresthotel.se

årstidsfolket, Flakaberg,

Gunnarsbyn +46(0)925 330 23 +46(0)70 548 30 23

Gällivare hyr&äventyr i lappland ab, Koskullskulle. +46(0)70-648 08 07 +46 (0)73-181 33 41 www.hyrochaventyr.se

per-erik kuoljok, Ruokto, +46 (0)73-031 79 83

Haparanda guest house tornedalen, Risudden/Hedenäset +46 (0)70-994 08 48 www.guesthousetornedalen.se

kukkolaforsen, Haparanda +46 (0)922-310 00 www.kukkolaforsen.se

Jokkmokk sapmi ren och vilt,

Helena och Rickard Länta, www.sapmirenovilt.se

Kiruna

lapland incentive ab – wärdshuset, Kangos/Pajala, +46 (0)978 321 37 www.laplandincentive.se

rajamaa, Muodoslompolo, +46 (0)978-430 40 www.rajamaa.com

Piteå reindeer events i Piteå Älvdal, +46 (0)70 348 36 44 +46 (0)70 353 10 40

Sorsele piltos goda,

Ammarnäs och Sorsele, +46(0)70-302 31 81 www.sapmivisti.se

jk event, Sandås/Rusksele, +46 (0)70-238 93 41 www.jkevent.se

Överkalix rokkas ren, Överkalix, +46 (0) 926-260 18 +46 (0)70-650 60 18 www.rokkas.se

nutti sámi siida, Jukkasjärvi, +46 (0)980-213 29, www.nutti.se

Övertorneå

giron travel, kiruna,

Övertorneå, +46 (0)927-20130 www.svanstein.net

+46 (0)70-649 18 87 www.girontravel.se

Bulmmots imponerande krona är fortfarande täckt av basthud och är inte färdigväxt. Sarvarna, handjuren bland renarna, tappar sin bast lagom till hösten och brunstperioden när hornen ska hårdna.

Hondjuren bär sin basthud längre. Efterfrågan på renhorn föranleder ingen tjuvjakt eftersom hornen faller av och nya växer ut varje vår.

svanstein arctic experience,

rensjön sápmi adventures, Rensjön, +46 (0)70-568 60 46

42

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Andy Anderson

RENEN

43

< Luleå Konfektyr tillverkar kola med lingonsmak.

Lingon

Foto: Magnus Skoglöf

vac c i n i u m

v i t i s - i da e a

tack vare sina mängder bensoesyra var lingon ett tack-

Rårörda lingon

Du behöver: Rör de tinade lingonen 250 g lingon med sockret tills sockret 1,5 dl strösocker smält. Servera till renskav.

samt bär att lagra, även de år man inte hade mycket socker att lagra dem i. Lingon är ett vintergrönt ris, och den lilla tjurskallen till växt klarar galant minus 40 graders kyla. Därför finner du lingon på norra halvklotet i nästan arktisk miljö.

Rårörda lingon serveras till raggmunkar och fläsk, till köttbullar och till vilt. Men lingon används också till sylt, hudkräm och god kola. Lingon är det ekonomiskt viktigaste bäret i Sverige och vi exporterar stora mängder bär till Tyskland och Österrike, där det heter preisselbeere.

Lingonblommorna är samkönade och du kan odla dem själv i kruka. På latin heter lingon vaccinium vitis-idaea och självklart är lingon ena delen i en klassisk svensk grogg, den vi kallar Vargtass.

< Care of Gerd har ett flertal produkter tillverkade av fröolja från lingon.

Lingonberry clear cream är en hudkräm baserad på bärfröolja från lingon. Krämen lugnar och balanserar hy som är i obalans.

Varje bär har olika egenskaper och används för olika typer av hudvård.

> Skogsbärsfröjd använder lingon – skogens röda guld – i många av sina produkter. I lingon finns det många värdefulla ämnen, och lingonet kallas numera för det nya superbäret. Lingonet innehåller många olika antioxidanter.

Lingonnektar passar utmärkt till både pannkakor och glass. Lingonshots kan drickas som den är eller spädas med vatten till en god måltidsdryck.

44

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Håkan Stenlund

Lingonpolka är en variant på den klassiska svenska polkagrisen.

Hård karamell med en fräsch, lite syrlig smak av lingon. Ett mathantverk från Västerbotten som säljs av Shop in Lapland.

Skogsbärsfröjds bärrussin är ett nyttigt naturgodis. Blåbär och lingon är sötade med socker. De är goda och sega och påminner lite i konsistens om ”vanliga” russin.

Torkade bär är perfekt för dig som vill ha tillgång till bär året om, men som kanske inte har plats att lagra större mängder i frysen. Fat av Per-Stefan Idivuoma.

Lingon i olika former – rårörda, som sylt eller bara som bär är ett fantastiskt mattillbehör. Sylt eller rårörda till pannkakorna, goda som de är i filmjölken eller yoghurten.

Alla produktbilder: Carl-Johan Utsi

Lingon är ett vintergrönt ris och den lilla tjurskallen till växt klarar galant minus 40 graders kyla.

45

Foto: Magnus Emlén 46

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

7 tips för uteliggare Att överleva i kyla var förr en självklar nyckel för att kunna bo och leva i Swedish Lapland. Att använda snö, is och skinn som byggstenar för sitt vinterboende blev självklart. För under snön eller kanske rättare sagt inne i snön, är det aldrig riktigt kallt.

Idag har vi dragit nytta av dessa gamla kunskaper och lyxat till dem. För den som vill ta sitt vinterboende längre har vi här valt ut sju av våra mest spännande boenden. >>

1

på egen hand. Att vintertälta på egen hand i skogens tystnad, under norrsken och stjärnfall, är inget annat än magi. Men du behöver ett bra tält som är gjort för vinterbruk. Du behöver kunskap att sätta upp tältet så det spänner i duken och minskar kondens mellan inner- och yttertält. Du behöver ett riktigt bra liggunderlag som isolerar från kyla, om du inte har ett renskinn eller lägger en granrisbädd under först förstås. Du behöver en sovsäck även för riktiga minusgrader.

47

Foto: Ewen Bell

Foto: Frits Meyst Foto: Ewen Bell

4

bo i en snöboll. Eller så tar du bara in i en färdigbyggd snöboll utanför Villa Åsgård i Jokkmokk. Där har Cecilia Lundin ställt i ordning ett par färdiga ”snöbollar” att bo i.

48

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Fredrik Broman/www.humanspectra.com

³

Foto: Dirk Schwarz

aurora safari camp mitt ute i skogen vid Råneälven i Gunnarsbyn är fotografen Fredrik Bromans idé och verk. Ingenstans i närheten finns artificiellt ljus, för den som vill se och uppleva norrsken och stjärnhimmel är det ett himmelrike. Du bor bekvämt i en traditionell lavvu, en tältkåta, som eldas med ved i en kamin. Även om det är kallt ute kommer du att ha varmt och bekvämt inne. Aurora Safari Camp har både tagit det traditionella kåtaboendet ett snäpp högre på bekvämlighetsstegen samtidigt som de helt bevarat traditionen. Det här är glamorös camping – det som ibland kallas glamping. www.aurorasafaricamp.com

5

Foto: Fredrik Broman/www.humanspectra.com

2

bygg ett hem i snö. Med mer än 15 års erfarenhet som turledare i Laponia har Cecilia Lundin all kunskap som behövs för hur du bygger ett hem i Arktis. Hon har sett folk fascineras av att bygga i/av/med snö. Sätten att bygga dem varierar förstås.

I fjällen eller vid havet väljer du kanske en igloo, medan du i skogslandet lättare bygger en quinzhee (Quinzhee är ett ord lånat från den athabasiska språkfamiljen). Där snön är ihopblåst, i till exempel fjällen eller vid kusten, går det lätt att såga block och bygga en igloo. I skogen, där snön är lös, bygger du en quinzhee av snö som skottas ihop till en hög som du sedan gröper ur.

Helt enkelt en snögrotta. www.natulife.se

iglootel. I Arjeplog strax söder om Polcirkeln hittar du ett av världens mest unika hotell. Det så kal�lade IGLOOTEL. Byggnaden, som är helt gjord i snö, står färdig att bebos under januari till april varje år.

Vill du inte bo där utan bara ha en guidad tur ligger hotellet i närheten av Kraja semesteranläggning i Arjeplog. Men självklart ska du spendera en natt här i ett spännande hotellrum för att förvånas över den varma atmosfär som ändå finns i isen. www.iglootel.de 49

6

Aurora Dome – en arktisk drömnatt under himlavalvet

150 kilometer norr om Polcirkeln i ett genomskinligt kupoltält har du himlavalvet på första parkett.

50

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Jeremias Kinnunen

vi är 150 kilometer norr om Polcir-

keln, hos Sara Ljunggren och Johan Väisänen på Explore the North i Kangos, Pajala. Här, under den arktiska himlen och en bra bit in i vildmarken, har de gjort verklighet av sina drömmar.

– Vi lever mitt i ett eldorado av naturfenomen, det vill vi dela med våra gäster, säger Johan.

Vi följer Sara och Johans fotspår genom skogen. Varje utandning syns som små moln i mötet med 24 graders kyla, men kylan känns inte märkvärdig under tre lager kläder. En bit bort tar skogen slut och vi ser ljuset från Aurora Domes, vårt boende för natten.

– Aurora Domes är vårt senaste förverkligande, säger Sara och visar oss in i kupolen. Vi blir mållösa, idén är lika galen som den är genial. Mitt i kupolen står en dubbelsäng och utanför de transparenta väggarna fortsätter vildmarken som om vi inte fanns.

– Många kommer till oss med drömmen att få uppleva norrskenet, berättar Sara. Vi ville ge dem norrskenet och hela himlavalvet. Det är mycket att upptäcka där uppe.

– Här har älgen passerat ganska nyligen, inflikar Johan och pekar mot spåren som passerar utanför kupolen. Han ler när han ser vår förvåning, det är ingen fara, älgarna betraktar er helst på avstånd – och nej, de skulle aldrig skvallra om våra gäster.

Efter en eftermiddag fylld av aktiviteter välkomnar Sara oss till middag.

En stor eld mitt i restaurangen sprider värme och skapar en gemytlig stämning.

Medan vi mättar våra magar får vi veta att det är goda chanser för norrsken under kvällen. Vi rundar av med ångorna från bastun och går promenaden genom skogen.

Inne i kupolen är det varmt. Vi uppdaterar Instagram med bilder och hälsningar från himlavalvets första parkett när vi plötsligt befinner oss mitt i en spektakulär ljusshow. Norrskenet rör sig i skiftande färgskalor över polarhimlen och vi överväldigas av något som är långt bortom ordens förmåga. Här finns verkligen utrymme. Utrymme för livets små sensationer och riktigt stora äventyr. www.explorethenorth.se

51

ICEHOTEL, foto: Asaf Klinger

”Elephant in the room”, design AnnaSofia Mååg.

7 ICEHOTEL® nummer 26 52

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

ICEHOTEL, foto: Asaf Klinger

ICEHOTEL. Det är lika bra att säga det direkt, så du inte blir förvånad. Men för 26:e året i rad har ICEHOTEL överraskat alla och tagit hela världen med storm. Visst är det häftigt att bo i snö och is, men ännu häftigare är det när du bor mitt i en konstutställning av absolut världsklass.

Varje år drar ICEHOTEL till sig erkända isskulptörer och -skulptriser som får forma hotellets offentliga utrymmen, salar och kyrka.

Men framförallt också dess sviter. En påfågel i is – ”Show me what you got” – av Tjåsa Gusfors och David Andrén, eller en elefant i rummet – ”The elephant in the room” – av AnnaSofia Mååg kommer garanterat att få dig att höja på ögonbrynen. 130 konstnärer från världens hörn lämnade in ritningar och idéer och 19 stycken sviter fick de chansen på. Andra konstnärer som medverkat har varit Erik Fankki, Luca Roncoroni, Luc Voisin, Mathieu Brison, Shingo och Natsuki Saito. Samt många fler iskreatörer och magiker. www.icehotel.com

ICEHOTEL, foto: Asaf Klinger

”Show me what you got” design Tjåsa Gusfors och David Andrén.

Reception och pelarsal ”Goathie” (kåta på samiska).

Design av Erik Fankki och Arne Bergh.

53

Foto: Ted Logardt

Guds världsarv De vackra kyrkstäderna i Swedish Lapland växte fram på grund av stora avstånd och kyrkoplikt. Varken nybyggare eller samer skulle gå miste om det kristna budskapet.

Och för att budskapet om bot och bättring skulle bita ordentligt krävdes oftast en övernattning.

T E X T T E D LO G A R D T

54

våra kyrkstäder är på många sätt synonymt med vissa umbäranden; stora avstånd och plikten att gå i kyrka tvingade människorna in till byn. Som ett led i den protestantiska reformationen fastlades år 1681 den så kallade kyrkoturen för Västerbotten. Den svenska allmogen fick, oavsett hemort och resväg, inte fattas det kristna budskap som förkunnades från predikstolar runt om i de glest befolkade delarna av landet.

– Ett kyrkobesök kunde ofta handla om många mil till fots eller i hästvagnen, säger Frida Forsell, ansvarig på Lövånger Kyrkstad AB som sedan 2014 driver Lövånger kyrkstad.

Att resa var förstås oerhört tidskrävande och det var helt enkelt inte möjligt att resa både dit och hem på en och samma dag.

– Och så kom kyrkstäderna att växa fram lite här och var i norr.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

liv och rörelse

– Bodde du på en mils avstånd skulle minst en från hushållet infinna sig vid gudstjänst varje söndag, fortsätter Frida.

Hade du två mil till kyrkan var det varannan söndag som gällde. Tre mil betydde var tredje söndag och så vidare.

Allt reglerades i kyrkoturen. Och allt följdes upp mycket noggrant. Kyrkans roll som statlig tillsynsmakt gav inte mycket utrymme för skolk. Förutom att folk skulle kristnas, så skulle staten ha koll på skatteläget.

Under de så kallade storhelgerna – jul, påsk, pingst och mickelsmässa – var det dock lite annorlunda.

– Då var inga ursäkter goda nog, ler Frida.

Då samlades nämligen hela socken i kyrkstäderna. Under kyrkhelgerna passade besökarna också på att besöka marknader och uträtta ärenden. Kanske besökte de vuxna i hushållet någon lönnkrog, som ofta drevs av kvinnor, medan ynglingarna tog tillfället i akt och gick på friarstråt mellan stugorna.

– Det är lätt att tänka sig hur det formligen pulserade av liv och rörelse under de här högtiderna. en artig stad

Från början fanns dryga 70 kyrkstäder i Sverige. Idag finns 16 bevarade, varav 13 ligger i Swedish Lapland. Från Ammarnäs i fjällvärlden ner till kusten. I Skellefteå finns hela fyra kyrkstäder, varav två är särskilt välbevarade – och stämplade som kulturmiljöer av riksintresse.

Den kanske mest kända är Bonnstan som ligger i centrala Skellefteå. Alldeles utmed landskyrkan, den där pampiga som faktiskt råkar vara Sveriges största i sitt slag. Ritad på 1700-talet av arkitekt Johan Rijf.

Området omnämns också i Iter Lapponicum, där Carl von Linné reflektera-

de över platsen år 1732: ”inwid kyrkian Siällefte, en oräknerlig hoop af huus, liksom en artig stad, med hwita skorstenar, bygd uthi 2:ne gator, med tvärgator bestående af 350 à 400 huus.

De swarade mig att hvar bonde i socknen hade sitt huus, uthi hwilket han war om högtidesdagarna”. världskändis

Kändisen bland svenska kyrkstäder är nog ändå Gammelstad utanför Luleå.

Fler än 400 bevarade och väldigt traditionellt rödmålade kyrkstugor finns i det som sedan 1996 är ett av UNESCO’s världsarv. De 408 stugorna är grupperade runt norra Sveriges största medeltida stenkyrka. Kanske ett tecken på hur viktig Luleälvens mynning var för dåtidens svenska ekonomi? Från inkomsterna av laxfisket i Luleälven byggdes bland annat Uppsala Universitet upp och en av deras studenter, Carl von Linné, besökte Gammelstad 1732. På midsommar det året skrev den 25 år gamle Linné i sin dagbok: ”Är sommaren här kortare än alla andra städers i världen, så tillstår jag ock, att han är angenämare. Aldrig i mina dagar har jag lefvat friskare än nu”.

En av de unika detaljerna med Gammelstad är att den aldrig brunnit. Många andra svenska kyrkstäder har efter brand blivit restaurerade. den gamla staden

Namnet Gammelstad kommer helt enkelt från att det numera finns ett nyare Luleå. När kyrkan och kyrkstugorna började byggas kring dagens Gammelstad – år 1339 är första gången det nämns i böckerna att gudstjänst hållits i Luleå – så var det på en ö i mynningen av Luleälven. Men tre hundra år senare hade landhöjningen gjort att båtarna inte kunde gå till den första kyrkstaden utan ett nytt Luleå byggdes. Så nybygget

Kyrkstäder i Swedish Lapland ammarnäs: Tolv stolpbodar och en kyrkstuga; en kulturmiljö av riksintresse. arvidsjaur: Lappstaden, Sveriges största bevarade samiska kyrkby. Över 80 kåtor och härbren. boden: Ett tiotal kyrkstugor. burträsk: Tre större kyrkstadshus, återuppförda 1930 efter brand. byske: Åtta kyrkstugor; ett byggnadsminne. gammelstad: 408 kyrkstugor, ett UNESCO Världsarv. hortlax: Nio kyrkstugor, återuppförda 1917 efter brand; kulturmiljö av riksintresse. lövånger: Drygt 100 kyrkstugor; en kulturmiljö av riksintresse. norrfjärden: Något tiotal kyrkstugor; kulturmiljö av riksintresse. råneå: Tio kyrkstugor. skellefteå: ”Bonnstan” med drygt 100 kyrkstugor; byggnadsminne och kulturmiljö av riksintresse. älvsbyn: Något tiotal kyrkstugor; kulturmiljö av riksintresse. öjebyn: Något tiotal kyrkstugor; kulturmiljö av riksintresse.

Källa: Wikipedia

55

är helt enkelt dagens Luleå, medan originalet fick bli Gammelstad. Kyrkan som är den största medeltida kyrkan i norra Sverige har många intressanta detaljer. Biskopsstol och gamla kyrkbänkar. En altartavla, gjord i Antwerpen och föreställande Passionshistorien, lär ha kostat 900 silvermynt. En enorm summa på 1400-talet. Det sägs att Luleås bönder betalade hela kalaset cash. Det lönade sig att fiska på den tiden. historisk skattkista med berättelser. Ulf Lundström, lokalhistoriker på

Skellefteå museum berättar att man i Sverige under ofredsår temporärt sänkte sina värdefulla kyrkklockor i älvar och vattendrag för att de inte skulle falla i fiendens händer. Detta sägs man ha gjort även i Skellefteå, precis nedanför Bonnstan. ”En altartavla, gjord i Antwerpen När det sedan blev och föreställande Passionshistofred hittade man inte rien, lär ha kostat 900 silvermynt. klockorna trots idogt En enorm summa på 1400-talet. letande. En klok gubbe Det sägs att Luleås bönder betalade hela kalaset cash. Det lönade tillkallades och hans analys var att klockorna sig att fiska på den tiden.” tagits av sjörået.

– Han sa åt folket att fortsätta leta och att klockorna måste bärgas under absolut tystnad om de hittades. Dessutom måste två vita oxar dra upp dem ur älven. Ulf fortsätter: – Efter 20 års idogt letande hittade man klockorna och männen började under tystnad bärga dem. Plötsligt drogs emellertid deras uppmärksamhet mot en färgskiftning i väst. Färgskiftningen antog formen av ett vaggande föremål som kom närmare och blev allt större. Männen tittade som förhäxade på ljusfenomenet och helt plötsligt utbrast en av dem ”En höna!”. Sekunden efter rasade de till hälften bärgade klockorna ner i älven och drog både oxar och redskap med sig. Efter det har klockorna varit borta för alltid.

56

på friarstråt i bonnstan

Men det var inte bara historier av övernaturlig karaktär som florerade i kyrkstäderna. Många berättelser vittnar om att Bonnstan i Skellefteå var en plats inte bara för övernattning och kyrkobesök utan också för romans. På helgkvällarna brukade grupper av yngre män dra runt i gränderna och sjunga friarramsor för flickor de hade ett extra gott öga till.

Oftast fick de nobben, men i vissa fall släpptes friaren in och fick ligga ”på tro och loven”, alltså påklädd ovanpå sängen, och prata med flickan. Ibland med giftermål som resultat. Ibland med inget annat än den eviga längtan obesvarad. kyrkstaden i lövånger

Lövångers kyrkstad har en hel del gemensamt med Bonnstan i Skellefteå.

Form och funktion skiljer inte nämnvärt. Husen är dessutom nära nog exakt samma till antalet. 117 i Lövånger mot Bonnstans 116.

– Här i Lövånger är dock stallarna bevarande, berättar Frida.

Alla hus i Lövånger kyrkstad är faluröda. Fönsterluckor och dörrar ockragula medan fönsterkarmar och spröjs lyser vita. Det är med andra ord en rejäl dos svensk landsbygdsromantik som möter besökaren.

– Ja, det är lite på temat ”röda-husmed-vita-knutar”, skrattar Frida. I Bonnstan är de allra flesta husen träfärgade. må gott och bo bra

Allting förändras med tiden. Så också en kyrkstads funktion. Idag har avstånden mellan här och där på många sätt krympt. Det är inte längre häst och vagn som gäller. I Bonnstan, liksom Gammelstad, är husen fortfarande privatägda och populära utflyktsmål, inte minst under somrarna, men hyser sällan andra övernattare än de som äger stugorna.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

I Lövånger däremot inkvarteras besökare stadigt i kyrkstugorna.

– Sammanlagt har vi 100 bäddar, säger Frida. Stugorna har alla toalett och dusch och rymmer två till fem bäddar. Gott kan man äta i restaurangen i Storstugan och dricker sitt morgonkaffe gör man med fördel på den egna farstubron.

Av begripliga skäl ligger Lövångers kyrka vägg i vägg med kyrkstaden.

– Det gör förstås att det här är en fantastisk plats för bröllop.

Det finns till och med en speciell stuga för ändamålet.

– Brudstugan, ler Frida. Den ligger på Uttersjögatan 147.

Jo, stugorna i Lövångers kyrkstad är alla adresserade.

– Det kan ju ha sina fördelar.

Det är inte svårt att förstå. Vare sig att ett bröllop i kyrkstaden kan vara magiskt eller att det ibland kan vara lite lurigt att hitta rätt stuga. För även om du inte

Foto: Ted Logardt

Foto: Anders Alm

Vackra Hamngatan i Gammelstads Kyrkby.

alls varit ute och rumlat om, likt en gammaldags kyrkhelgsbesökare, utan bara är lite glömsk, kan det vara bra att veta stugans nummer. De ser onekligen lika ut. Alla hundra.

I Lövångers kyrkstad kan du bo året runt. www.lovangerskyrkstad.se

57

Arvet till världen

Ett världsarv är ett område, en plats eller en byggnad som är så värdefull att den ska bevaras för framtiden. Det är pyramider, barriärrev, Grand Canyon – och i Swedish Lapland: Laponia, Gammelstads kyrkstad och Struves meridianbåge. FN-organet UNESCO utser världsarv efter ansökan. 2015 fanns det 1031 världsarv, varav 15 i Sverige.

T E X T G Ö R A N WA L L I N

Foto: Carl-Johan Utsi

LAPONIA De stora skogarna, fjällen, glaciärerna och de vida myrarna blev 1996 utnämnt till världsarv.

Laponia är också samernas och renarnas land.

Varje år flyttar fjällsamebyarna ut och in ur världsarvet för att ta sina renar till de olika beteslanden. I skogsområdena lever skogssamebyarna året om och använder myrarna för att ge renarna svalka.

– Laponia är ett levande världsarv, säger Åsa Nordin Jonsson, sedan tre år verksamhetsledare vid Laponiatjuottjudus, en ny lokal förvaltningsorganisation för Laponia.

58

Hennes bästa Laponiatips är att köpa lite färsk rökt fisk och nybakt gáhkku, glödkaka.

– Jag tror att alla hittar sin egen pärla i Laponia. Jag tycker om Gáidumgeah i, Skárjá i Sarek, att vandra Padjelantaleden eller att klättra upp i fågeltornet i Muttosluoppal och kika ut över de vida myrarna.

Vet man vad man ska titta efter kan man se hur människor och natur har påverkat varandra, menar Åsa Nordin Jonsson. Stigarna går på de allra bästa ställena och efter lederna ligger pärlband av eldstäder. De allra bästa tältplatserna är ofta knallgröna ängar Snöfällan – Naturum Laponia, ritat av den världsrennomerade arkitektbyrån Wingårdhs arkitektkontor AB mitt i världsarvet.

Den är byggd för att inte lämna några spår i naturen, enligt samisk tradition. Det finns ingen liknande byggnad någonstans i världen.

där renarna har mjölkats. Samtidigt kan du höra en helikopter samla renar för kalvmärkning.

– Vet du inte var du ska börja, fråga lokalbefolkningen om vad som finns att se i området. De vet var de bästa stigarna går och berättar vad du kan se längs vägen. Åsa Nordin Jonsson säger att ett annat enkelt sätt att uppleva världsarvet är att besöka naturum Laponia på Viedásnjárgga i Stuor Muorkke nationalpark. Naturum är ett besökscentrum för hela världsarvet med en stor utställning, café, hörsal, guidade turer etc. Där kan man också få tips om hur man tar sig vidare ut i världsarvet.

FAKTA: • Laponia blev världsarv 1996 • I världsarvet ingår Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus, nationalparker samt naturreservaten Sjávnja och Stubbá. Även områdena Tjuoldavuobme, Ráhpaäno sourgudahka och Sulidäbmá ingår.

• Laponia är ca 9400 kvadratkilometer stort, lite större än Cypern. www.laponia.nu

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

FAKTA: • Den går genom tio länder; Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Moldavien och Ukraina.

• I Sverige finns sju mätpunkter och fyra av dem är med på världsarvslistan.

• Punkterna är markerade genom borrade hål, järnkors, stenkummel eller obelisker.

• Världsarv sedan 2005.

Vackra Rapadalen i Sareks Nationalpark.

Gammelstad utanför Luleå är den största bevarade kyrkstaden i norra Norrland och dessutom den enda som förenat Nordens två typer av trästäder – kyrkstaden och borgarstaden.

Från och med 1300-talet var Gammelstad marknadsplats och centrum i en socken som tidvis omfattade nästan FAKTA: • 520 kulturhistoriskt värdefulla och skyddade byggnader, varav 405 är kyrkstugor.

• Den unika miljön består av stenkyrkan från 1400-talet med omgivande kyrkstugor, ett medeltida gatunät och bebyggelse med rötter i 1600-talets borgarstad.

• Världsarv sedan 1996. www.lulea.se/gammelstad

hela nuvarande Norrbottens län. I början av 1600-talet hade orten utvecklats till en kyrkstad och fått handelsprivilegier. Kyrkstugorna blandades med de bofastas gårdar och kyrkstaden.

Idag fungerar kyrkstaden som ett levande samhälle där stugorna numera främst används i samband med konfirmationshögtiden vid midsommar.

– Att vara med på världsarvslistan är till stor fördel för oss, vi finns i ett större internationellt sammanhang

Foto: Anders Alm

GAMMELSTADS KYRKSTAD

cc Bamse (CC BY-SA 30)

I början av 1800-talet beslöt den tysk-ryska astronomen Wilhelm von Struve att använda sig av triangelmätning för att bestämma den exakta formen och storleken på jorden.

Mätningarna var ett stort steg framåt för forskningen och för utvecklingen av topografisk kartering.

Struve genomförde sina mätningar mellan 1816 och 1855 och han kunde genom dem visa att breddgraderna är längre i Skandinavien än vid ekvatorn. Det bevisade att jorden inte var klotrund, den var oval och det beror på att polerna plattas till vid jordens rotation när massan dras mot ekvatorn.

34 av de 265 mätpunkterna finns sedan 2005 med på världsarvslistan.

Struve valde att följa ’Tartu-meridianen’ genom 265 mätpunkter som ligger på 30 kilometers avstånd från varandra längs en 2 821 km lång stäcka som går från Fuglenes i Norge till Izmail i Ukraina, vid Svarta havet.

eftersom det finns ett stort intresse för världsarv, säger Sara Vintén, världsarvssamordnare.

Foto: Graeme Richardson

Foto: Cody Duncan

STRUVES MERIDIANBÅGE

59

bastumuseet

Bastumuseet i Kukkolaforsen berättar om bastukulturens utveckling genom tiderna. Här får man besöka olika typer av bastur, lära om bastubadandets postitiva hälsoeffekter och veta allt om hur man bäst genomför ett bastubad.

På området finns 13 bastur av olika typ, från olika tidsepoker och olika områden.

60

Foto: Carl-Johan Utsi

Försvarsmuseum Boden är ett modernt museum som sätter Sverige och Bodens fästning i ett större perspektiv. I museets basutställning, Norrlands lås, gör du en resa i svensk försvarshistoria från slutet av 1800-talet till idag, genom fred och krig ur flera perspektiv.

Resan går från den stora mobiliseringen under första världskriget, en lugn mellankrigstid, andra världskriget och kalla kriget till ett lugnare närområde där det svenska försvarets uppgifter omprioriteras för att kunna användas i fredsbevarande insatser på alla kontinenter.

Försvarsmuseum ingår som en del av SMHA Sveriges militärhistoriska arv, ett nätverk bestående av 26 statliga och statligt stödda museer.

havremagasinet

Fram till 1997 förbjöd stora gula skyltar med kraftiga röda ramar utlänningar att vistas i trakterna kring Boden. I en annan tid ropade samma slags skyltar ut ”Ryssen kommer” och bjöd in till en mäktig konstutställning i en av Bodens mest spektakulära byggnader – Havremagasinet. Året var 2010 och Bodens roll som militärstrategiskt lås mot öster var över.

Dörren mot världen stod öppen.

Havremagasinet hade förvandlats till en av Sveriges största konsthallar och har sedan dess visat internationell samtidskonst som behandlar aktuella teman som alla, hur olika uttrycken än varit och är, berör ämnen som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

silvermuseet

Silvermuseet i Arjeplog är nyckeln till fjällens kulturlandskap.

De utställningar som fyller Silvermuseets tre våningar berättar om livet under tiotusen år i en fjällkommun från förhistorisk tid till nutid. Här finns berättelserna om människor som i årtusenden sökt sig hit för att jaga och fånga sin föda, berättelser om samernas och småbrukares strävsamma vardag men även om människornas fest och äventyr.

Naturens betydelse för befolkningen skildras i en egen utställning och den glimmande kronan på verket är den stora samlingen samiskt silver.

Foto: Tornedalens Museum

Foto: Andreas Norin/Pantheon

Ájtte är huvudmuseum för den samiska kulturen, specialmuseum för fjällkedjans natur och kultur samt ett informationscentrum för fjällturisten. Ájtte berättar om människan i sin miljö och om natur och kultur i ett ekologiskt helhetsperspektiv. Ájtte ligger i Jokkmokk, en inkörsport till den lappländska fjällvärlden.

Gruvbrytning har pågått i området sedan 1600-talet och vattenkraften har byggts ut dramatiskt under förra seklet.

Här har skogsbruket exploaterat de sista större orörda skogarna. Men här finns också Laponia, Lapplands världsarv. Ájttes geografiska verksamhetsområde täcker hela fjällregionen, 1000 km från söder till norr och det traditionella samiska bosättningsområdet från riksgränsen i väster till skogslandet i öster.

försvarsmuseeum

Foto: Försvarsmuseum

ájtte

Norrbottens museum i Luleå är länsmuseum i Sveriges till ytan största län.

Norrbotten har ett varierat landskap som sträcker sig från kust till fjäll med en kulturhistoria på över 10 000 år. Länet är en mångkulturell miljö, präglad av samisk, tornedalsfinsk, finsk, svensk och nysvensk kultur.

Vid museet bedrivs verksamhet inom kulturmiljövård, arkeologi, etnologi, dokumentation, arkiv, bibliotek och samlingar, konst och pedagogik, samt en omfattande utställnings- och programverksamhet. Norrbottens museum samverkar med länets samtliga kommuner med uppdrag att samla, förmedla och utveckla det norrbottniska kulturarvet.

Foto: Havremagasinet

Foto: Carl-Johan Utsi

Alla våra museer har sin särprägel. Från vårt huvudmuseum för samisk kultur via 13 olika bastur, till en av Sveriges största konsthallar.

Allt är en spännande resa.

Foto: Daryoush Tahmasebi

Museer

norrbottens museeum

tornedalens museum

Tornedalen museum – Tornionlaaakson maakuntamuseo – ligger i Tornio och har sitt verksamhetsområde på båda sidor om gränsen, museet är gemensamt för Haparanda och Torneå. Utställningen handlar om tornedalingarnas gemensamma rötter, varför har man kommit till området och hur har man klarat av livet? Utställningen tar även upp matkultur, rockmusik, lokal identitet, områdets identitet, språk och dialekter.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

DESIGN

Den samiska designen har många uttryck. Från traditionella skinnmössor till en blå klänning på Nobelmiddagen. Några av Sveriges coolaste designers har tagit det samiska uttrycket ett steg till. För att skapa lite mera wow i vardagen. »

Foto: IBL

Made in Swedish Lapland 61

Foto: Carl-Johan Utsi

Bilder uppifrån och ned: Halsband och örhängen i björknäver och silver.

Nordsamisk kolt/gákti där Hanna bytt ut den klassiska vadmalen mot jeanstyg.

Väskor som lånat sin form från en traditionell kaffepåse/káffavuossa. Görs i vadmal eller återvunnet jeanstyg och med axelrem i flätat renskinn. Armband Ovttas i flätat renskinn som säljs till förmån för organisationen PLAN Sverige. www.hannaraman.n.nu

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

Hanna Råman, Vittangi För Hanna Råman är slöjd och duodji grundat i tankar och tradition, kreativitet och glädje. Hennes vilja är att tillvarata vad naturen har att ge och skapa något vackert. Det handlar om hållbara och långsamma processer. Bara att bereda ett skinn är en process genom årstiderna.

designar: Väskor och smycken i nuet och duodji. vad inspirerar dig? Naturen, var jag än befinner mig!

Människor, var de än befinner sig. Jag antar att det är så för många, men det är viktigt att kunna finna inspiration här och nu. Samtidigt också låta sig överraskas när man möter nya människor, kulturer och uttrycksformer.

vilka material jobbar du med? Naturmaterial. Mes-

tadels renskinn, men också björkrötter, skogsfågel, fjällfågel, näver och ull. Jag tycker om att blanda material som gifter sig med varandra, silver och horn är inslag i mycket jag gör. Jag använder återvunnet tyg, bla denim, på väskor av kaffepåsmodellen.

vad vill du förmedla med din design? Enkelhet.

Det ska vara naturligt och användbart. Jag gillar när det är avskalat i designen och funktionellt. Men för den skull vill jag ju också göra det vackraste möjliga. Mellan skönhet och enkelt behöver det inte finnas någon motsättning. vilket är ditt personliga uttryck? Att blanda hårda och mjuka material är väl det konstnärliga uttrycket.

Men slöjdandet för mig betyder att jag skapar något utifrån min tanke och mina händer. Jag gillar de långa processerna, det som gör hantverket hållbart och intressant. Miljön är viktig för mig, vår värld ska inte beröras negativt av min slöjd. Att ta vara på temperaturväxlingar för att hjälpa renskinnen att mjukna, som är garvade i sälg, vide och björk att mjukna är ett exempel. vad är den arktiska livsstilen för dig? Närheten till skog, fjäll och vatten.

vad är ditt nästa steg? Leva livet. Men just nu siktar jag

Foto: Carl-Johan Utsi

in mina tankar och händernas kraft mot Jokkmokks marknad och utställningsturnén med duodjigruppen Árbi.

62

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

”Jag tycker om att blanda material som gifter sig med varandra, sa silver och horn är inslag i mycket jag gör.”

63

Foto: Lisa Kejonen

DESIGN

64

”Unnit Leavttu – ’sakta ner’– är mitt ledord”

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

Erica Huuva Simma, Idivuoma

vad inspirerar dig? Naturen. Livet. Den samiska traditio-

nen och kulturen, möten med andra kulturer och människor. Tid och rum, det ena ger plats åt det andra. Utan rum finns ingen tid. Och tvärtom.

vilka material jobbar du med? Silver, mässing, guld,

trä, horn, papper, textil, målarduk och färg. Men också glädjen jag känner över att kunna skapa något unikt varje dag.

vad vill du förmedla med din design? Kärlek till min kultur, att få föra vidare ett arv och tradition till nya generationer. Inspirationen kommer först som ord. Jag spar orden i mitt inre, där de sedan får växa till former och smycken.

Foto: Carl-Johan Utsi

designar: Moderna och traditionella samiska silversmycken.

Bruksföremål. Egna mönster och former bland annat, moderna reflexer, konst och textiltryck.

Árbevierru/Tradition är en klassisk smyckeskollektion. Ericas kollektioner har tematiska namn som exempelvis Gárdi/Rengärde, Muohta/Snö, Ráhkisvuohta/Kärlek, Garra biegga/Hård vind.

Se mer av kollektionen på www.ericahuuva.se

Foto: Carl-Johan Utsi

Erica Huvva Simma i Idivuoma älskar att forma, eller frambringa sina idéer med sina händer. För henne är en dag utan skapande en förlorad dag. Erica designar samiska silversmycken utifrån en filosofi hon kallar Slow Art Sàpmi, där tid är kvalitet och kvalitet är hållbart. Och hållbart är vår grund, kultur och framtid.

vilket är ditt personliga uttryck? Naturlig enkelhet med rötterna i den samiska kulturen. Jag vill kombinera samisk estetik med en modern klassisk elegans. Det ska vara tidlöst. Jag vill att mina produkter ska bli kära och älskade vänner i många år. vad är den arktiska livsstilen för dig? Det är

vad är ditt nästa steg? Slow Art Sápmi – konst. Och att

fortsätta formge smycken och bruksföremål. Skapandeprocessen går inte att stressa. I stället väljer jag att leva med och i hantverkets rytm. Unnit Leavttu – ”sakta ner” – är mitt ledord.

Foto: Carl-Johan Utsi

naturen och årstidernas skiftningar. Hur vi tillsammans lever av och med naturen. Jag har en samisk bakgrund och det gör det självklart att ha örat lite närmare jordskorpan. Att lyssna och ta in.

65

66

Moderna tolkningar med inspiration från den sydsamiska koltens v-ringade form och det kompletterande halsklädet.

På gehör blandar Anna-Stina skinn, kläde, päls, olika tyger och metaller till helt unika och personliga klädesplagg.

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

www.astudesign.com Astu är det nordsamiska ordet för ”att ha tid”

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

DESIGN

Anna-Stina Svakko, Porjus Kläddesignern Anna-Stina Svakko är från Kiruna men växte upp i en skogssameby i Malå. Numera bor hon i Porjus och utvecklar ett modernt språk för en traditionell slöjd. Sin inspiration får hon från vinterns blå nyanser. I oktober 2015 hade hon sytt 267 koltar.

designar: Kläder med samisk inspiration. vad inspirerar dig? Samiska traditionella former i textil.

Min inspiration är vintern och de blå nyanserna. Just tillhörigheten borde vara navet i allt vi gör. Och duodji. Men jag vill också ge världen lite mera ”wow”.

vilka material jobbar du med? Ofta moderna mode-

tyger som till exempel Armani, Gucci och Prada. Men helst naturmaterial, ylle, siden, skinn och päls från norr. Jag använder även återbrukat material då jag kan.

vad vill du förmedla med din design? Att samisk form lever i nuet. Vi är med i den tid vi lever. Men jag vill förstås också lämna ett personligt avtryck.

”Just tillhörigheten borde vara navet i allt vi gör. Men jag vill också ge världen lite mera ’wow’.”

vilket är ditt personliga uttryck? Att våga motsätta mig det förväntade, alltså det som många tror att det samiska är. Etnomode är för mig utan rött, blått, grönt och gult oftast. Men det är inte alltid så lätt. All samisk design, åtminstone min, har på sätt och vis sitt ursprung i árbdiettu, den kunskap vi liksom får med oss omedvetet bara för att vi växer upp i den samiska traditionen. Men ändå, även om min design är rotad ner i generna så vill jag överraska. vad är den arktiska livsstilen för dig? Att de blå dagarna och nätterna är livgivande, så länge vi får behålla klimatet. Det är att skotta snö sex månader om året och inse att det är en tillgång.

vad är ditt nästa steg? Hitta en ny utmaning. Jag får

Foto: Carl-Johan Utsi

lätt fnatt när jag gör samma sak en längre tid. Både min värld och den stora världen mår bra av lite mer wow.

67

Foto: Sara Björne

DESIGN

Sara Björne, Kiruna Sara Björne jobbar med ”slow fashion”. Kvalité i materialen och småskalighet i produktion är nyckelord. Hon gör kläder och accessoarer för dem som bryr sig om stil och hållbarhet. Och när kulturminister Alice Bah Kuhnke skulle gå på sin första Nobelmiddag kontaktade hon Sara.

designar: Smycken och skräddarsydda kläder. vad inspirerar dig? Jag inspireras av allt jag har runt

omkring mig, från tidningar, nätet, folk, böcker, tv och resor.

vilka material jobbar du med? Jag jobbar med

metall; mest silver och tenntråd, men också textilier. Och då arbetar jag med textilier av olika slag, precis som en skräddare.

Just klänningen som Alice Bah Kuhnke använde på Nobelmiddagen var speciell. Hon hade ju redan en klänning som hon ville att jag skulle redesigna, som ett återbruk. Förutom att jag gillar tanken med recycling så blev resultatet väldigt bra.

vad vill du förmedla med din design? Enkla, stilrena och tidlösa produkter. Mina produkter ska gå att matcha till allt. Du ska kunna bära dem både till vardag och till fest.

Framförallt allt ska det vara bra kvalitet som håller över tid.

68

vilket är ditt personliga uttryck? Enkla, stilrena och tidlösa produkter, som sagt. Hållbart i materialval såväl som stilen. Jag vill att mina kläder och accessoarer ska gå att bära säsong efter säsong. Jag vill också att produkterna ska skapa en egen historia tillsammans med dem som bär dem.

Det är slow fashion. En inställning till mode där kvalitet alltid går före kvantitet. Men det betyder ju inte att vi måste sluta handla och konsumera – bara att vi ska tänka efter och välja det som är hållbart och bra. vad är den arktiska livsstilen för dig? För mig är

det skidor, både längd- och turskidor. Att vara ute i naturen, att fiska, att vandra. Hade det inte varit för naturlivet hade jag bott någon annanstans. Det är viktigt

vad är ditt nästa steg? Ja, närmast blir det att utveckla min smyckekollektion med några nya spännande mönster.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

DESIGN

Foto: Sara Björne

Halsband "Minsttar". Halsband gjord på återvinningsbar aluminium med kedja i 925 silver.

Foto: IBL

Örhängen ”Cirkel”. Örhängen gjorda på återvinningsbar aluminium med stift i 925 silver.

Foto: Sara Björne

Foto: Sara Björne

”Jag vill att produkterna ska skapa en egen historia tillsammans med dem som bär dem.

Det är slow fashion.”

Tennarmband ”Vintage Denim”. Tennarmband gjord på second hand tyg med lås i 925 silver.

Sara Björne från Kiruna designade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnkes klänning, väska, hårsmycke och armband till Nobelfesten 2014.

Craig Mello, medicinpristagare 2006 och Alices bordskavaljer. Örhängen och ring, design Erica Huuva, Idivuoma. Ett exempel på hur traditioner möter det moderna i händerna på unga designers.

69

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

Lena Viltok, Jokkmokk Foto: Carl-Johan Utsi

Lena Viltok har ateljé och butik i Jokkmokk tillsammans med sin syster Mia. Hon designar och syr mestadels skinn/ pälsmössor och skor, men även andra större plagg och uppdrag. På många sätt har hennes företagande, ateljén, vuxit fram ur behovet av att kunna utveckla sin konst.

designar: Kläder, accessoarer, inredning. vad inspirerar dig? Jag inspireras mycket av materia-

len jag arbetar med! Vårt traditionella samiska hantverk, en skatt och ett arv, är även det en stor inspiration. Människor som väljer sin egen väg och inte följer massan. Min allra största inspirationskälla är dock landet jag lever i, markerna och himlen. Fjällen, skogen, hedarna, älvarna, stjärnhimlen, soluppgångarna, ovädret och allt som lever där. Känslan av trygghet och styrkan det ger mig och framför allt kraften som finns i allt detta.

vilka material jobbar du med? Jag arbetar med

många olika material, ofta olika skinn från exempelvis ren, get, säl och mård. Det blir även en hel del ylletyger och dupionsiden, men även andra material som spets och bomullstyg beroende på vad jag skapar.

vad vill du förmedla med din design? Med min design vill jag förmedla kraften och livet som finns i allt runt omkring oss och rikedomen i våra samiska kulturuttryck. Jag vill göra dessa än mer synliga för det övriga samhället.

70

vad är den arktiska livsstilen för dig? Om jag

ska fundera runt en arktisk livsstil tänker jag att det är ett sätt att leva där man värdesätter fjällen, skogarna och klimatet vi fortfarande har kvar häruppe, om än påverkat. Det är också alla årstider. Och att vi värnar om detta, tänker framåt. Bruka markerna utan att förbruka. Det är allt annat än en ”slit-ochsläng-livsstil”. Det är att vistas ute och det är ljuset vi har här.

Mitt eget arktiska liv består av mitt skapande som är baserat på min kärlek till att vistas ute, och delta i familjens renskötsel.

Det finns inget annat liv jag hellre vill leva!

Foto: Carl-Johan Utsi

Lenas unika och dekorerade skapelser i starka färger, baserade på samiska traditioner och en kontrastrik blandning av material.

Hennes personliga signum med applikationer gör varje plagg lika unikt som sin bärare. ”Systrarna Viltok” hittar du på Facebook.

vilket är ditt personliga uttryck? Mitt mest personliga uttryck är att jag använder mycket starka färger. Jag gillar dekorationer och applikationer och lämnar aldrig något ”odekorerat”. Mina favoriter för dekoration just nu är motiv i form av renhorn, fåglar, kläde i olika färger, renkalvskinn, getskinn och silvertråd.

vad är ditt nästa steg? Mina nästa steg är egentligen

lite hemliga. Men det offentliga är förstås att jag jobbar för fullt med Jokkmokks vintermarknad 2016. En utställning tillsammans med några andra samiska designers och slöjdare.

Det blir nytt och snyggt hos Systrarna Viltok.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

”Min allra största inspirationskälla är landet jag lever i, markerna och himlen. Fjällen, skogen, hedarna, älvarna, stjärnhimlen, soluppgångarna och ovädret, allt som lever där.”

71

Blåbär vac c i n i u m m y r t i l l u s

Skogsbärsfröjds bärrussin är ett nyttigt naturgodis. Blåbär och lingon är sötade med socker. De är goda och sega och påminner lite i konsistens om ”vanliga” russin.

Torkade bär är perfekt för dig som vill ha tillgång till bär året om,

men som kanske inte har

plats att lagra större

mängder i frysen.

Kåsa/Guksi design Per Ola Utsi.

ett av våra vanligaste bär, det blå, är dessutom ett av världens nyttigaste. Fullproppat med vitaminer och antioxidanter växer det på 17% av Sveriges yta och därför i princip i hela Swedish Lapland. I Europa är blåbär ett ris och växer vid marken. Men i Amerika växer det på en buske som blir fyra meter hög.

I mytologin har bäret varit bra för synen, magen och skörbjuggen. Nu visar det sig att även i verkligheten är det så. Samt att det är bra till en massa annat. Blåbären växer till under sommaren och börjar plockas i augusti. Förutom att vara en helt avgörande ingrediens i blåbärspajen används blåbär numera i bland annat Norrmejeriers fil, i te, i hudkräm och i verkligt gott godis.

På latin heter det europeiska blåbäret vaccinium myrtillus och på Sardinien gör man Mirto av det.

> Jukkasjärvi Blue Berry Drink består av en enda ingrediens – handplockade blåbär som har mognat under midnattssolen där de långa dagarna av solljus, det klara vattnet och den rena naturen ger blåbären en extra god smak.

En fin måltidsdryck rik på syror och tanniner som i smak och konsistens påminner om ett kärvt och stramt rödvin.

72

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Malda blåbär från Jokkmokksbär.

Blåbärspulver är ett enkelt sätt att få i sig sin dagliga bärdos. En till två teskedar om dagen räcker och är enkelt att strö över fil, yoghurt, gröt eller i en smoothie.

Jokkmokksbärs Blåbärssirap är perfekt till pannkakor och grädde men det är även gott att ringla lite över gröten.

< Blåbärsmarmeladen Midvinternatt från Jokkmokksbär innehåller förutom blåbär även kubansk rom och vaniljpulver.

> Care of Gerd använder sig av bärfröoljor från blåbär, hjortron och lingon i sina hudvårdsprodukter.

Varje bärfröolja består av unika egenskaper som har format de olika produkterna. Blåbär för den mogna, torra huden, hjortron för normal till torr hud och lingonet för den obalanserade huden.

Blueberry Queen Facial Cream är en närande ansiktskräm som återfuktar på djupet och en av flera produkter baserade på blåbär!

Te från Jokkmokksbär gjort på torkade blåbär och rooiboste. Rooibos är en växt som växer i södra Afrika och även om det egentligen inte är ett te så går det under beteckningen te. Rooibos är rikt på antioxidanter och sägs vara lugnande och bra för matsmältningen.

Alla produktbilder: Carl-Johan Utsi

Luleå Konfektyr tillverkar sin konfekt för hand och använder bland annat blåbär som smaksättare. Blåbärskonfekt är en variant.

Skogsbärsfröjd framställer olika bärdrycker som blåbärshots, blåbärsnektar, saft och glögg. Dryckerna framställs genom att bären kallpressas i en bärpress. Blåbär ”skogens blåa guld” är näringsrika och är idag kanske mest känd för de kraftiga anti-oxidanterna som finns i bäret.

Blåbärsshots kan drickas som den är eller som ett alternativ till vin.

73

På den yttersta gränsen I november 1996 satte den amerikanska skidtidningen Powder den dåvarande Riksgränsenbon Janne Aikio på omslaget.

Rubriken löd: ”The Next Big Thing”. Tjugo år senare åker redaktören själv norrut för att se vad allt handlar om.

T E X T L E S L I E A N T H O N Y | F O T O M AT T I A S F R E D R I K S S O N

74

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Henrik Windstedt från Åre kallar ibland Riksgränsen sitt andra hem. Han har varit här sedan slutet av 1990-talet och har vunnit Scandinavian Big Mountain Championships sex gånger. Här droppar han stort i Klumpen.

E

fter att ha kört hela dagen genom norra Sverige, med en slags befriande känsla av ”ingenting”, är det ändå skönt när en skidbacke uppenbarar sig. Det betyder allt som oftast en stad, vilket här upp brukar betyda en gruva.

Den största av dessa städer, här upp i norr, är Kiruna, vars skidberg ligger högst upp på en av världens största järnådror – långt ovanför polcirkeln.

Efter Kiruna förändras landskapet – i den västra horisonten syns plötsligt vita fjäll och träden växer allt glesare. Men innan vi riktigt hinner fram till fjällen sveper tunga moln in över topparna. Ett häftigt regnoväder bryter ut, vattendroppar far åt alla håll, men lika plötsligt övergår allt i snö. Det känns att regionens unika vårskidåkning inte kan vara långt borta alls. »

75

Foto: Mattias Fredriksson

Amerikanen Leo Ahrens reste långt för att uppleva det speciella med Riksgränsen. Förutom heliskiing i midnattssol och häng i Grönan var en av höjdpunkterna den här lilla quarterpipesessionen vid Schmedjan.

76

Något som ju också visar sig vara bokstavligt sant då vi snart kör in i Abisko, som med sina två järnvägsstationer och sitt skidberg – en lift, en pist, men grym back-country åkning, lyfter humöret ytterligare. ”Sweden La Grave”, säger min reskompis, fotografen Mattias Fredriksson och skrattar.

Abisko nationalpark är en av norra Europas sista vildmarker, tillika inträdesporten för mångas tur längs Kungsleden. Landskapet är en ständig ström av vackra syner, upplevelser och formationer. Fjällhedar, frusna sjöar och små ihärdiga fjällbäckar avlöser varandra.

Och så Čuonjávággi – den U-formade dalgången som säkert är en av Sveriges mest fotograferade vyer och kanske mest känd som ”Lapporten”. Speciellt vacker och lättillgänglig för Instagram är den från frukostrestaurangen på Hotell Fjället i Björkliden. Det känns att vi är nära.

Orsaken till att vi kört hela dagen är både enkel och självklar. Vi vill själva kopiera den årliga pilgrimsfärden som

Europas unga skidåkare gör i maj varje år. Vi är också på väg mot Riksgränsen.

Och vi anländer just precis innan middag. Den självförsörjande hotellbyn påminner mig på många sätt om ett kryssningsfartyg som seglar omkring på ett hav av vit snö. ”Swedens Portillo”, ler Mattias.

Och hotellet delar många likheter med den berömda chilenska skidorten, isoleringen är uppenbar. Inne i hotellet är väggarna i baren, i lobbyn, i museet, i korridorerna och på restaurangen täckta med historiska fotografier från när Riksgränsen bara var ett järnvägsstopp på Malmbanan. En bild på ett gammalt ruckel till hus, den första bergsstationen här, från 1901. En annan bild visar dignitärerna vid Malmbanans invigning och förstås bilder på skidåkare. En bild på en leende same med långa skidor, snön omkring honom djup och inbjudande.

Ett slags tecken. vi vaknar till en snöstorm så intensiv att hela fjällbyn skakar. Ingen kommer in och ingen kommer ut. En lift är öppen. Vi gör ett försök. Åker upp med liften, bara för att kliva av, rakt ner i en hink med mjölk. Riksgränsens berömda och varierade terräng är helt förlorad när sikten är en armlängds lucka. Avsaknaden av träd ger inga referenser så vi överger skidåkningen tills i morgon.

Nästa dag. Skidåkare väntar tålmodigt på toppen. Följer solens gång genom dimman, söker efter vilka nya liftar som eventuellt är på väg att öppnas. Summerar alla detaljer, gör planer, rädda för att åka ner en väg som bara leder till uppåkt terräng. Rädda för att missa ospårad terräng före alla andra åkare. Andra, troligen riktigt gamla Riksgränsenrävar, glider bara iväg bort i dimman. Familjära med terrängen och lusten. Så håller det på, tills molnen plötsligt skingrar sig T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Mattias Fredriksson

En scen som boostades rejält när Jesper Rönnbäck flög över malmtåget i Free Radicals-filmen. Terrängen här är de facto en alpin lekstuga – en liten bit Alaska, en liten bit Alperna och en hel massa galenskap. Många nu berömda skid- och snowboardåkare har byggt sitt eget varumärke just tack vare Gränsens oändliga möjligheter och terräng. Och ett sådant event, quarterpipen i Gränsen, är också orsaken till varför jag hörde talas om Gränsen för första gången och bestämde mig för att åka hit i år, för att träffa Jan Aikio.

De två stolliftarna i Gränsen är långsamma som attan men ack så charmiga.

Foto: Mattias Fredriksson

och hela skådespelet klarnar. Plötsligt förstår jag varför Riksgränsen är en så självklar del i freeridelegenden. Inte en centimeter lämnas åt sitt öde av de skidoch snowboardåkare som är här – på jakt efter puder.

Riksgränsen är naturligtvis en kändis i skidvärlden. Men orten skulle inte ha varit något om inte det vore för malmen i Kiruna och den isfria hamnen i Narvik.

När Malmbanan byggdes behövdes en tullstation på gränsen mellan Norge och Sverige. Det blev Riksgränsen.

Medan tullarna väntade på nästa tåg fanns inte mycket mer att göra än att ägna sig åt friluftsliv, att åka skidor. Så småning om började man också hyra ut rum till andra. Efter andra världskriget väcktes tanken på en lift. Och snart blev ”Gränsen” det arktiska Europas viktigaste skidområde – en levande hotdog-kultur under 70-talet, snowboardåkningens ”ground zero” under 80-talet, och sedan under 1990-talet platsen för några av världens första freeridetävlingar för skid- såväl som snowboardåkare.

Jan Aikio porträtterad i Riksgränsen med novembernumret av legendariska Powder Magazine, då han själv prydde omslaget.

77

78

Foto: Mattias Fredriksson

Janne växte upp i Kiruna. Men så fort bilvägen till Gränsen blev klar, i mitten på 1980-talet, spenderade han varje ledig minut här. I slutet på 1980-talet började han åka puckel. Även när många polare åkte bräda, höll Janne kvar vid skidorna och pucklarna. Däremot hängde de tillsammans och lärde sig av varandra.

Till slut flyttade han till Riksgränsen. ”Det kändes mest naturligt. Säsongen var lång och snön var bra”, säger han: ”Dessutom, alla vinddrivor och formationer, ja all terräng gjorde Gränsen till sin egen park”.

I maj 1996 frågade en kompis Janne om han inte kunde vara föråkare i snowboardeventet King of the Hill på skidor.

Eftersom han jobbade i städet den dagen, missade han inhoppningen. Till slut, när chefen sa att det var OK, hjulade Janne upp till starten precis lagom till sitt föråk. Han hade ingen aning om vad som skulle ske. Han hade inte sett hur högt de andra hoppade och klättrade 50 meter högre upp på berget, än snowboardåkarnas ”in-run”. Det skulle bli ett hopp som världen hittills inte sett – men gärna ville prata om. ”Många som var där har sagt att jag satte press på snowboardåkarna med mitt hopp. Jag vet inte. Jag var bara där för att jag lovat en kompis. Och för att ha kul. När jag droppade in minns jag att jag tänkte: Har jag verkligen beräknat det här rätt? Själva ”in-runet” var rätt uselt. I botten på pipen träffade kompressionen mig som om jag kört in i en vägg. Jag minns bara att jag flög och försökte tänka på att vara lugn. Jag gjorde ingen grab. Jag vill bara stompa landningen. När jag gjorde det minns jag hur folk bara skrek. Det kändes bra”.

Janne Aikio hade gjort något stort. I sitt enda hopp flög han drygt sju meter upp i luften och la ribban så högt att det tog Ingemar Backman sex försök och ett

språkmiss Kebnekaise är Sveriges högsta berg. På nordsamiska heter det Giebnegáisi, efter giebnne (kittel) och gájsse (hög och spetsig topp). Men är nog ett språkligt och geografiskt missförstånd mellan lantmäteriet och samerna.

Den glaciärklädda Sydtoppen var i september 2015 nästan 2098 meter och därigenom en meter högre än den kala nordtoppen. Av den globala uppvärmningen är också Giebnegási märkt. De senaste tre åren har toppen blivit nästan fem meter lägre. Nordtoppen var en gång också glaciärklädd. 1922 mätte toppen 2135 m.ö.h.

Den förste att bestiga berget var fransmannen Charles Rabot. Från Tjäktjavagge gick han till toppen via det som numera heter Rabots pass, året var 1883.

Charles Rabot har också första bestigning av Sarektjåkko och var sekreterare i Geografiska sällskapet i Paris.

STF fjällstation har legat vid Kebnekaise sedan 1908.

byte till en snabbare bräda att matcha honom. Det var många fotografer runt eventet men bara Richard Walch, Tyskland, fångade Janne Aikio mitt i luften.

En bild av ett hopp som förändrade skidvärlden lite grann och bilden drog som en löpeld genom skidpressen. I Kalifornien, där jag jobbade på Powder Magazine, landade bilden perfekt i tid.

Vi skulle kicka igång ett nytt tema: ”The Next Big Thing”. Det omslaget och Janne Aikio är för alltid förenat med new school och freeride.

Janne och jag besöker platsen där quarterpipen stod 1996. Det hade tagit entusiasterna två veckor att gräva fram den för hand. Det första som slår mig är att hela området runtomkring faktiskt är som en enda terrängpark; vågor, kanter, hängdrivor, stup, kompressioner – allt finns. Vi sitter där i tystnaden, helt ensamma. Janne tittar upp på berget, där flera hundra åskådare i princip såg honom stjäla showen från brädåkarna: ”Jag kan fortfarande höra jublet efter landningen”, säger han med ett brett flin.

även om riksgränsen liftsystem är litet så ger det access till mycket terräng.

Du kan åka i 360° från toppen. Tillbaka ner mot hotellet, in i Norge eller ner mot Nordalsberget. Du kan gå på tur. Eller så ringer du bara efter en helikopter.

Med vädret som en ständig faktor, kommer helikopterskidåkningen här att räknas någonstans mellan British Colombia ordnat, eller Alaska cowboylikt. Men med båda dessa delar Gränsen ändå väntan som gemensam nämnare.

Från ett litet kontor, bakom hotellobbyns café, sköts hotellets heli-ski. I sköna soffor i foajén sitter folk och väntar på att få ta del av den mystik som dessa 450 000 år gamla berg erbjuder. När det är ”på” erbjuder bergsguiden Andreas Bengtsson, vars företag Mountain Guide T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Mattias Fredriksson

Amerikanske skidproffset Sven Brunso från Durango har åkt skidor över hela världen. I slutet av april fick han en unik skidupplevelse vid Kebnekaise då hans klädsponsor gjorde en fotografering vid Sveriges tak.

”Här uppe är snön påverkad av vinden, med drivor och hål som sedan övergår i en igenfylld ränna. Innan vi är halvvägs ner så når pudret över pjäxkanten. Det är vackert här, som en vildmark ska vara”.

79

Foto: Mattias Fredriksson

Helikopterskidåkning i midnattssolens sken är en unik upplevelse och själva åkningen imponerar på de mest erfarna skidåkare. Här är en floffa floffamaskin med 900 hästkrafter på väg att hämta upp ett gäng skidåkare i Nallo.

Travel sköter Heliski Riksgränsen, en av världens mest förnäma heli-ski-upplevelser. Området är enormt. Från Riksgränsen är det i princip väglöst land 20 mil söderut. Allt fullsmetat med bergstoppar. Dessutom finns flera andra bolag i Gränsen, Björkliden och Abisko att välja mellan. Andreas tränade i åratal ”Att vara här, på det här för att bli bergsguide.

Han jobbade i La omtalade berget i det Grave och Chamhär utomjordiska ljuset, onix. När han tog så nära en skidort men över verksamheten i ändå förflyttad bort från Riksgränsen var det mest dagsgäster som allting, det är vad Riksåkte med. Idag består klientelet till mer än gränsen handlar om”.

60 procent av gäster som kommer för flera dagar. Som kommer enbart för helikopterskidåkningen.

Terrängen är oftast lättsam. I perfekt puder, för att åken ska vara säkra och långa.

Men i vårsnö finns alltid möjlighet till mer adrenalinframkallande terräng.

En dag, när vi åker ut med Andreas, är vädret till att börja med långt från 80

perfekt. Piloten söker längs bergssidor och finner ett hål bland molnen där han sätter ner oss på en platt topp. Uppe är snön påverkad av vinden, med drivor och hål, sedan övergår åket i en igenfylld ränna. Innan vi är halvvägs ner så når pudret över pjäxkanten. Det är vackert, som en vildmark ska vara.

Vi delar helikoptern med norrmännen Bjarte och Martina och avslutar med en lunch tillsammans på Gränsens restaurang Lappis, ett pizzahak som serverar en överkomlig buffé. Utanför Lappis pågår en av Gränsens många skid- och snowboardtävlingar. Från soldäcket ser vi åkare göra sitt bästa av bergets naturliga formationer. Efter vår lunch är det dags att bestiga Nordals. Det berömda berget, på vars sida Scandinavian Big Mountain Championships äger rum. Vandringen upp kan liknas vid ett pass på en frusen ”trappmaskin” på gymmet. ”Jag har gjort den här vandringen hundratals gånger, säger Henrik Windstedt, som tillsammans med amerikanen Leo Ahrens just anslutit till vår grupp.

Sex gånger har Henrik vunnit ScandinaT H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

så nära en skidort, men ändå förflyttad bort från allting, det är vad Riksgränsen handlar om. I botten av åket stannar vi och ser hur solnedgången färgar bergen, eld stiger över horisonten. Mattias och jag tittar hänfört på, borta i elden finns ett annat berg av intresse. Kebenekaise, Sveriges högsta topp, vårt nästa mål. en timmes bilkörning västerut från Kiruna, förbi samhällen med tungvrickande namn, ligger Nikkaloukta. En stor kåtaformad byggnad, bredvid en ännu större parkering, är starten på transfern till Kebnekaise Fjällstation. Stationen, 218 bäddar, ligger vid foten av Sveriges högsta berg Kebnekaise. Sarrifamiljen sköter transporten dit. Inuti deras kontor hänger antika isyxor och gamla bilder på familjens matriarker, en påminnelse om platsens betydelse. En ensam dam sveper fram mellan kaffebryggaren, kassaapparaten och souvenirshopen. Ibland öppnar

Leslie Anthony är en av världens mest erfarna skidjournalister. Han har åkt skidor och rest över hela världen. Han var redaktör för Powder Magazine i närmare 10 år innan han flyttade till Whistler kring milleniumskiftet. Numera skriver Leslie böcker, jobbar som redaktör för Mountain Life Annual samt medarbetar regelbundet i en knippe av världens mest prestigefyllda skidtidningar. Han har varit i Sverige 15 gånger.

Foto: Mattias Fredriksson

vian Big Mountain Championship, två gånger har han vunnit Freeride World tour. Även om han inte minns exakt hur många gånger han gått upp på Nordals vet han hur lång hiken är: ”1 392 steg.

Exakt. Jag räknade en gång”.

Hursomhelst, den 15 minuter långa vandringen belönar dig med ett otroligt bra åk. Det finns eleganta och litterära sätt att beskriva bergens fenomen och formationer. Skid- och klätterskribenter har alla turats om med dylika exposéer.

Ibland behöver du den överväldigande kraften av att möta ett berg, ansikte mot ansikte, för att kunna göra sådana beskrivningar rättvisa. Men ändå, det bästa sättet jag kan beskriva mötet med Nordalsväggen, där vi står på toppen och förbereder oss för att åka ner, är: brant som fan, med lika delar skräckslagen förtjusning som ren lust. Dagens bästa åk - utan helikopter.

En annan dag åker Mattias och jag mot hotellet på helt perfekta pister i övernaturligt bra snö. Dessutom helt befriade från folk. ”Swedens Aspen”, garvar Mattias.

I slutet av åket stöter vi ihop med Pia och Stefan Palm; välkända i dessa trakter trots att de numera bor i Chamonix.

Stefan är en av Sveriges första utexminerade bergsguider. Pia är “bara” en av Sveriges bästa skidåkare. Tillsammans bestämmer vi oss för att klättra Nordals för ett sista åk för dagen. Den tillplattade toppen bryter eftermiddagsljuset på ett speciellt sätt. När skidorna drar ner i fallinjen badar bergssidan i ett magiskt ljus av blekt lila och rött. Stefan stannar och säger: ”Du känner något inombords när du möter det här ljuset. Det är annorlunda, helt speciellt”.

Han har rätt. Den vindpåverkade snön är inte den bästa. Men skidåkningen är på något vis magisk. Att vara här, på det här omtalade berget, i det här ljuset,

81

Hanna Ovin var en lovande alpinåkare när hon var yngre.

Numera jobbar hon som boot fitter på Åre Skidsport och fick i våras chansen att följa med på Elevenates resa till Kebnekaise. Hon kommer nog aldrig glömma det här drömåket utför Drakryggen, en sen april kväll ungefär klockan åtta på kvällen och i 20 centimeter fluff fluff.

82

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Mattias Fredriksson

”Terrängen här är de facto en alpin lekstuga – en liten bit Alaska, en liten bit Alperna och en hel massa galenskap”.

83

hon kontorsfönstret och ropar ut nya order till de som kör skotertransfern mot Kebnekaise.

Vårt nya gäng, som nu inkluderar bergsguiden Jimmy Odén, skidåkarna Hanna Ovin, Olle Regnér och Sven Brunso, kryper ihop på träkälkarna bakom skotern. Vi följer en led, lika krokig som de omgivande fjällbjörkarna, mot stationen. Landskapet ger mig känslan av att istiden, som formade dessa utskurna vilda fjällmassiv, försvann härifrån igår. Massiven är stora nog för seriös ”I lä av ett av dessa skidåkning, med 1 500 kantiga block äter meters höjdskillnad från dalen till flera topvi vår lunch medan par. Kebnekaise själv, vi ser de andra åka med sina dryga 2 100 meter över havet ner mot dalen. De här åken är större än är områdets ikon. Även i mars när skidsäsonvi tror – då åkarna gen börjar här, kan du uppleva väder som bara framstår som små en uppretad fornnordprickar på det stora isk gud kan komma på.

Senare under våren, när berget i fjärran”. solen börjat resan mot evigt ljus, skapas andra typer av stormar.

En sådan storm hindrade oss från att åka in till bergen redan igår – och även idag blåser det så pass hårt att vinden när som helst kan få omkull oss om vi inte är beredda. Vi packar av våra prylar från transfern och ställer in dem i ett förråd och vänder oss sedan mot Jimmy Odén.

Det är han som leder gruppen här – för sitt företag Elevenate.

Jimmy tittar ut i stormen, sedan säger han: ”Vi går väl upp”. efter 18 års guidning i Verbier i Schweiz, flyttade han med familjen till Åre. Tillsammans med frun Sara och fem andra duktiga skidåkare har han varit med och startat klädmärket 84

Elevenate. Han säger att det har varit det största han gjort, tillsammans med den långa resan från skibum till färdig bergsguide, och jobbet med att ta fram den välillustrerade boken ”Free Skiing: How to adapt to the mountain”.

Runt om i den vita världen är det engelska ordet ”eleven” synonymt med de två spåren i snön som uppstår efter en skidåkare. Några klipska människor har sedan gjort ett engelskt verb av detta, ”elevenate”. ”Elevenate är en beskrivning av en medveten handling, ungefär som att meditera eller motivera”, förklarar Jimmy. ”Vi gillar tanken på att när du gör skidspår, så är det verkligen något speciellt du gör”.

På vår väg att göra just det, skidspår, brottas vi med våldsamma vindbyar på vägen upp. Vi klättrar 400 höjdmeter upp till en stor sten i ”Personalbacken”, rakt ovan stationen innan vi vänder ner genom en blandad kompott av vindoch solpåverkad snö. Vindskavler för det mesta, ena gången mjuka, andra gången stenhårda. Längre ner finns lite fin vårsnö och en del inblåst puder. En skidåkning som blir lite bättre ju länge ner vi kommer, bara för att plötsligt ta slut på platten. Vi har i alla fall förtjänat vår bastu, ett bad med en panoramautsikt över stormstrukna bergstoppar.

Tobias Granath, en annan av de svenska bergsguiderna, anländer under natten. Tobias bodde länge i Chamonix, där han försörjde sig som professionell hockeyspelare för att kunna åka skidor.

Han drömde om att bli bergsguide. Och innan hans kropp blev helt sönderslagen i den franska hockeyligan slutade han spela. Han tog sin examen och flyttade till Engelberg i Schweiz. Den här morgonen har han och Jimmy ögonen på ”Frågetecknet”. En couloir på andra sidan dalen med just formen av ett T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

frågetecken i insteget. Och som de flesta gångerna ser allt så bra ut. Härifrån.

Vi gör oss klara och går mot ”Frågetecknet”. Varm vårsnö under våra skidor på vägen över dalens tundra. Klättringen upp erbjuder få problem, tills vi plötsligt når en kam och måste ta av oss skidorna för att korsa ett stenigt fält. Vinden gör sitt bästa för att lyfta med oss ut i atmosfären. Långt ifrån den bästa platsen för en fotografering alltså. Vi vänder tillbaka mot bättre anpassade miljöer och efter ett tag beslutar vi oss också för att dela på gruppen.

Så medan Tobias och skidåkarna tillsammans med Mattias håller på med fotograferingen, tar Jimmy Odén och jag möjligheten att åka lite mera skidor. Vi finner en perfekt igenblåst ränna och gör hundratals svängar i perfekt vårsnö hela

pionjäranda Sveriges första skidskola startades i Riksgränsen nyåret 1934–35 av skidlegenden Olle Rimfors.

Han som tillsammans med Sigge Bergman lärt sig åka skidor hos Hannes Schneider i St Anton. Rimfors var en skidpionjär bortom stämsväng. Han var sin tids friåkare. Idag har Gränsen kvar allt av pionjärandan. Vårens stora tävlingar samt något av världens bästa helikopterskidåkning borgar för det.

Och snö till midsommar förstås.

Foto: Mattias Fredriksson

Hanna Ovin, bergsguiden Tobias Granath, Sven Brunso och Olle Regnér gör sig klara för ett fint åk utför Kebnekaises sydtopp.

vägen ner till botten av dalen. Vi styr sista biten mellan knotiga träd och stora stenblock som rasat från bergssidorna.

Och i lä av ett av dessa kantiga block äter vi lunch medan vi ser de andra åka ner mot dalen. De här åken är större än du tror – åkarna framstår som små prickar på det stora berget i fjärran.

Under de följande dagarna ska det visa sig att det lätt galna vädret och de dramatiska bergen kring Kebnekaise är perfekt miljö för att testa kläder och plåta skidåkning, men framförallt för att åka skidor i galet magiskt ljus. Ett ljus som bara senvåren här uppe erbjuder.

Mattias och jag upplevde några timmar av enbart ingenting när vi körde hit, upp genom Swedish Lapland. Men vad vi fann här är i alla fall helt speciellt. Överallt.

85

EN

M M

RÖ ST L

F

Fler sköna backar för allt från rookies till proffs

G

O

Swedish Lapland har den första och den sista snön. Redan i oktober brukar världens bästa skidlandslag söka sig till våra backar för att träna och i maj drar världens bästa freeriders västerut för att njuta den sista snön. Här har du alla våra backar.

1 nuolja offpist, abisko, med

500 fallhöjdsmeter utmanande åkning där bara fantasin och kreativiteten sätter stopp. Ibland kallat ”Sveriges La Grave”. www.svenskaturistforeningen.se/ anlaggningar/stf-abisko-fjallstation

1 björkliden har Sveriges tredje

högsta fallhöjd. Bra åkning med mängder av natursnö och hisnande vacker utsikt över Torneträsk och Lapporten. www.bjorkliden.com

1 riksgränsen, legendaren, lockar skidåkare från hela världen.

Mycket av skidåkningen handlar om offpist men det finns mycket fina pister. www.riksgransen.se

2 luossabacken, kiruna. Förutom liftar, nedfarter, hopp och rails, finns två skidbestigningsleder för toppturskidåkare. www.kiruna.se

3 dundret, gällivare. Fjället

mitt i stan. Här finns fantastiska längdskidåkningsspår och 15 nedfarter av varierande svårighetsgrad. Nytt för i år är sexstolsliften till toppen av berget. www.dundret.se

4 sattajärvi skidcenter, 15

kilometer söder om Pajala. Skidbackar, längdskidspår pulkbacke och massor av utrymme. www.skidcenter.com

5 svanstein ski. Härliga skidupp-

levelser med ett omväxlande pistsystem på berget Pullinki strax norr om Polcirkeln. www.svansteinski.com

6 porjus har också en backe mitt

i byn. 112 meter fallhöjd, 500 meter lång och igång när det finns säsong och lust. www.destinationjokkmokk.se

7 bomyrbergets skidanläggning, vuollerim, ligger mitt

i byn. Åkning från december till POLCIRKELN april och starkt volontärsdrivet. www.vuollerimsk.com

8 ruskola slalombacke, övertorneå. Njut av solrika dagar, skidåkning, utelek och varm choklad i restaurangen. www.heartoflapland.com

9 storlappberget, överkalix.

Serviceanläggning som täcker det mesta som har med tävling, träning och rekreation att göra. www.heartoflapland.com

10 jäckvik fjällcenter, arjeplog Sveriges längsta

släplift (1927 meter) och 12 kilometer pister i backar med halfpipe, rails, hopp och lössnöåkning på det vackra fjället Pieljekaise. www.jackvikfjallcenter.com

11 galtis, arjeplog. Bara 11

Foto: Marcel Köppe/www.servingmind.se

km från Arjeplog ligger fjället Galtispuoda (800 m.ö.h.) med en populär skidanläggning som drivs av samma familj sedan 1973. www.galtis.se

12 kåbdalis, jokkmokk, är byn

som blev en skidort. Det ansågs som en vansinnig idé men har utvecklats till ett välbesökt skidområde. Första snön drar världens bästa åkare till sig. www.kabdalis.com

13 storklinten, boden, är en

kustnära anläggning som erbjuder en blandning av välpreparerade pister och skoglig off-pist. www.storklinten.se

14 pagla, boden. Beroende på

snöläge och möjligheter drivs också en liten familjär skidbacke i centrala Boden, på Paglaområdet. www.boden.se

En ny generation vässar skidkunskaperna på Kanis i Älvsbyn.

86

15 rånekölen, råneå, är en

volontärsdriven skidbacke med 100% natursnö och entusiasm.

En stockstuga med fika är öppen under säsongen. www.frilufts-ranea.se

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

AT

1

TO

RNE

TRÄ

ÄL

V

SK

2

N

NL

KIRUNA

O

ÄÄ

VE MU ONIOÄL

E

M

FI

R

N

G

Ä

N

AN

PAJALA O R

N

E

Ä LV EN

KAL IXÄLVEN

6

5

POL

8

7

ELN

ÖVERKALIX

EÄ

11

CIRK

ÖVERTORNEÅ

9

RÅN

10

4

D

T

3 GÄLLIVARE

JOKKMOKK

Illustration: Lisa Wallin

KÖ

K

LV E

19

13

12

BODEN

14

16

HAPARANDA

KALIX

15

P

IT

N

ARJEPLOG

N

E

L

Ä

22

21

20

LULEÅ V

BOTTEN

17

EN

VINDEL

SORSELE

ÄL

PITEÅ

VI

KE

N

ÄLVSBYN

ARVIDSJAUR

e4

LVE

L UL

EÄ

VE

N

18

SK EL

LE

SKÄRGÅRD

T

SV

ER

Ä

LV

EN

23 SKELLEFTEÅ

IGE

25

24

e4

F

E

16 rudträskbacken, kalix – för

19 näsberget, ammarnäs, har

22 kanis, älvsbyn, har skidåkning

17 ormberget, luleå, är en ute-

20 nalovardo, sorsele, är känt

23 storklinta skidcenter, jörn, med tre liftar och sex ned-

dagar då du önskar kvalitétstid med snö, sol och sköna svängar.

På gångavstånd från Kalix centrum. www.heartoflapland.com

livsanläggning för hela familjen.

Backen är bäst för barn och nybörjare men längdspåren är världsklass för alla. www.lulea.se

17 måttsundsbacken, luleå,

ligger en kvart söder om stan.

125 fallhöjdsmeter med tre olika nedfarter och en bra restaurang vid parkering i botten. www.mattsundsbacken.se

18 lindbäcksstadion, piteå,

med skidåkning året runt!

Utförsåkning med tre nedfarter, längdspår, fun park, barnbacke och pulkbacke. Skidtunnel för längdåkning året runt (2017). www.lindbacksstadion.se

två liftar, fallhöjd på 255 meter och nio nedfarter. Med barnlift, pulkbacke och populär servering. www.ammarnasfritidscenter.com

för sitt mikroklimat med skidåkarvänlig temperatur när det är för kallt på andra platser. Lite köer, mycket åkning! www.lapplandskatan.nu/nalovardo

21 vittjåkk ski resort, arvidsjaur. En mysig och

spännande destination för längd och utförsåkning med allt för den äventyrslystna familjen. www.vittjakk.se

21 prästberget, arvidsjaur, är centrumnära skidåkning på en backe som är godkänd för internationella tävlingar. www.arvidsjaur.se

för alla, både familjebacke, snowpark, rails och bumps, oavsett om du är proffs eller nybörjare. www.kanisbacken.se

farter. Fallhöjden185 meter och alltid välpreparerade backar. Du kan hyra utrustning här på plats. www.storklinta.se

24 vitbergsbacken, skellefteå .

Två liftar, två nedfarter och en omtyckt fun park. Här finns också kiosk och cafeteria. www.friluftsframjandetskelleftea.se

25 bygdsiljum har 4 liftar och13

nedfarter. Snökanon, fun park, puckelpist och en pulkbacke. Även servering och kiosk. I skidshopen hyr du utrustning. www.bygdsiljumsbacken.se

87

Foto: Car-Johan Utsi

H A N D P L O C K AT

Designern Paula Fahlander/ Recovers populära varma stickade tröjor i merino- och shetlandsull med inspiration från regionens natur- och djurliv. Finns i flera färger och mönster.

Foto: Car-Johan Utsi

Stoorstålkas bricka Buorre Idet och glasunderlägg med samiska gravyrmönster.

Design of Swedish Lapland Foto: Recover/Shop in Lapland

Foto: Shop in Lapland

Foto: Car-Johan Utsi

att ta med Polarcirkelkåsa hem, ge bort eller bära själv

Tennarmbandet Torneälv, inspirerat av den 52 mil långa och oreglerade gränsälven – Tornedalens livsnerv.

Rájddo, jeansbälte med nitar från Stoorstålka, inspirerat av det traditionella koltbältet.

Handstickad handledsvärmare från Lovikka® och Torild Labbas populära silverringar; - Renhornsring - Knappring - Knappring med kristall - Traditionell samisk silverring med nio små ringar

88

Foto: Shop in Lapland

Foto: Shop in Lapland

Designern Viktoria Petterssons Polcirkelkåsa. Modern keramisk tolkning, där alla koppar är unika individer.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Vogue är världens äldsta idag publicerade modemagasin. Det grundades i USA 1892 av Arthur Baldwin Turnure och drevs av denne fram till hans död 1909. Brittiska Vogue utgavs för första gången 1916 och franska Vogue utgavs 1920. Förutom i USA ges tidskriften ut i lokala upplagor. Nr 2014/12.

VÅR VÄRLDSKÄNDIS I SKOGEN

Treehotel

Mitt i skogslandet, dolt från vägen, i det lila samhället Harads finns en dåligt bevarad hemlighet. Treehotel har tack vare sin unika utformning och sina vackra omgivningar blivit en världskändis som är flitigt omskriven. » T E X T T H E R E S E O LO F S S O N

89

TREEHOTEL

Courrier Japon är ett veckomagasin från Japan som publicerar ett urval av reportage och artiklar från mer än 900 internationella tidningar och magasin.

Courrier har även editioner på portugisiska och franska. Nr 2010/10.

Lonley Planet magazine, spansk version, är ett månatligt resemagasin som ges ut på ett flertal språk.

Reportage från spännande och intressanta resmål i världen.

Nr 2011/11.

D

et började som en galen idé med en trädkoja för uthyrning och har nu skapat uppmärksamhet långt utanför landets gränser.

Treehotel har sedan den första investeringen sakta men säkert seglat upp som ett lika populärt som exklusivt besöksmål. De sex individuellt arkitektritade trähusen har alla sin unika design och gör det mesta av utsikten över skogen och älvdalen som sträcker ut sig nedanför.

Kombinationen av det familjära och diskreta värdskapet med den lite avskilda platsen har lockat kändisar som annars har svårt att njuta av ledighet utan pressens vakande öga. Vem eller vilka de är kan vi givetvis inte avslöja. Amerikanska Vouge har också,

90

under stort hemlighetsmakeri, förlagt ett av sina modereportage hit, med toppmodellen Karlie Kloss och världsfotografen Patrick Demachelier. Magasinet har över elva miljoner läsare, och under besöket instagrammade också Karlie sin förtjusning över platsen till en miljon följare i sociala medier. från oprah winfreys topplista till japanska livsstilsmagasin

Treehotel har blivit en näst intill självskriven kandidat till olika topplistor i resemedia världen över och beskrivs som unikt, romantiskt och naturskönt. Men det kanske mest prestigefulla omnämnandet var när Oprah Winfrey listade Treehotels Mirrocube som en T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

TREEHOTEL

Canopée är en fransk tidskrift med inriktning mot ekologi för jorden, människan och själen. Bilder används för att poetiskt beskriva en ekologisk livsstil. Nr 2012/10.

GQ Style, Gentlemens quarterly, är ett internationellt magasin med det senaste i mode för män. Ges ut på många olika språk.

Detta nummer var den spanska editionen vår/ sommar 2011.

The Week, ett amerikanskt veckomagasin med sammanfattning av nyheter och annan information från media i USA och övriga världen. Nr 2011/10.

av världens tio vackraste platser. Som vilken annan världsstjärna som helst har Treehotel, eller snarare berättelsen om hotellet, rest över världen. Till och med livsstilsmagasin i Japan och Kina har tipsat om vår skogsskatt. Även andra typer av magasin har skrivit om det lilla men spektakulära hotellet i Swedish Lapland. Tack vare samarbeten med arkitekter för varje hotellrum har också branschpress inom arkitektur, som franska Àvivre, berättat historien om hotellet. Som så många andra berättelser finns det lika många versioner som människor. Vårt tips är att du också besöker Treehotel och skapar din egen version, tillsammans med någon du tycker riktigt mycket om.

fakta treehotel • Inspirationen till Treehotel kommer från den svenska dokumentärfilmen, ”Trädälskaren” av Jonas Selberg Augustsen. En berättelse om tre kompisar från stan som söker sina rötter. En historia om trädets betydelse för människorna.

• Tillsammans med några av Skandinaviens främsta arkitekter har sedan unikt designade trädrum skapats 4–6 meter över marken med utsikt över Luleälven.

• Viktigt i hela konceptet har varit hänsynen till ekologiska värden och att göra ett minimalt avtryck i naturen.

• Treehotel ligger cirka en timme från Luleå Airport. Eller 40 minuter från Boden.

• I dagarna går man i tankarna på att bygga ytterligare ett trädrum.

91

TREEHOTEL

UOMO är ett modemagasin för i första hand män. Ges ut på många språk och har en koppling till Vouge. Reportage i nr 2013/10.

Architectures À vivre, ett franskt livsstilsmagasin med modern och samtida arkitektur som tema.

Nr 2012/03.

Z-Magazine är ett kinesiskt magasin som skriver om livsstil, resor, mat, vin, arkitektur, kultur, upplevelser, med mera.

Nr 2013/12.

92

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

< lovikkavanten är kanske Sveriges mest kända vante.

Byn Lovikka ligger nordväst om Pajala och det var här som den första Lovikkavanten stickades i slutet av 1800-talet. Erika Aittamaa stickade vantar för att få lite extra inkomster. Erika fick en beställning på två par extra tjocka vantar och efter några försök med tjockt garn, tvätt och omsorgsfull kardning hade hon skapat Lovikkavanten. Än idag stickas lovikkavantar på samma sätt och en äkta Lovikkavante har ett sigill som garanterar äktheten. > jukkasjärvivanten Nomadskolelärarinnan Terese Torgrim samlade in mönsterstickade vantar för att föra kunskapen om mönster vidare med anknytning till bygden. Hon förde också konsten att sticka och mönstren vidare till sina elever, bland annat den färggranna Jukkasjärvivanten.

Låt dina vantar berätta en historia

< arjeplogsvanten Historien om Arjeplogsvanten finns sedan början av 1900-talet.

Den stickas alltid i starka färger, oftast grönt, rött, blått, gult och vitt. Grön botten till damer och blå till herrar. Den är lätt att känna igen med sina små rosor, som ska vara i tre färger med vantens bottenfärg som återkommer med en prick i rosen. > tornedalsrosen. I Tornedalen finns en tradition att anamma stickmönster från öster – Finland och Ryssland. Det som idag kallas för Tornedalsrosen är ett exempel på detta.

Foto: Carl-Johan Utsi och Göran Wallin. Tack till Shop in Lapland för lån av vantar.

Av tradition har färger och mönster på vantar och andra klädesplagg utvecklats olika i olika delar av regionen. Det finns likheter men också tydliga skillnader i mönster och färger.

93

LJUSET

kaamos Översatt rakt upp och ned betyder kaamos – mörker.

Men de som lever i polartrakterna vet att det inte är så. Snön reflekterar det blå ljuset helt magiskt. Därför har kaamos istället fått ge utryck för det speciella ljusfenomen som kallas ”blå timmen” eller ”det blå skenet”, kring och ovan Polcirkeln under december och januari. Någonstans från tio på förmiddagen till tre på eftermiddagen är det ljust under den här perioden. Ser du norrut så är himlen blå, men ser du söderut finns en rodnad på himlen från en sol i eller under horisonten.

Kring klockan två varje eftermiddag, i ungefär femton minuter och bara på klara dagar, får du vara med om ett märkligt fenomen som vi kan kalla den blå stunden. Allt, det snöklädda landskapet liksom himlen, får ett speciellt magiskt blått ljus. Detta naturfenomen sker bara i Arktis och du kan inte uppleva det någon annanstans.

94

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Peter Rosén

LJUSET

95

LJUSET

aftonrodnad I mitten av maj kommer midnattssolen till Riksgränsen. Men innan dessa ljusa nätter får vi uppleva spektakulära solnedgångar.

Bondepraktikan lärde oss: ”Aftonrådna wil Morgondagen skiönt Wäder gifva.

Morgonrådna den Dagen mycket Regn wil bedrifva”.

Och SMHI har faktiskt fastslagit att det är större chans för regn på dagar med en färgad soluppgång, liksom det är mindre chans för nederbörd dagen efter en vacker solnedgång. Det röda på himlen beror på solens avstånd från jorden, det korta blåa och gröna ljuset letar sig inte längre fram, bara de långvågiga rödaktiga strålarna når oss.

I fjällen uppträder inte bara denna aftonrodnad utan också ett liknande fenomen som i Alperna, nämligen Alpglöd. Självklart formas bergen och landskapet direkt av solnedgången.

Men efter att solen slutat lysa upp hela landskapet dröjer sig det röda och rosa ljuset kvar på de högsta topparna. Ett slags tredje stadium av Alpglöd, eller Nachglühen som tyskarna säger, inträffar ungefär en halvtimme efter solnedgången då solens strålar kommer att reflekteras tillbaka ned på bergstopparna.

96

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Mattias Fredriksson

LJUSET

97

LJUSET

vårvintern Ingen invånare i Swedish Lapland känner någon större sorg när solens gröna och blå strålar plötsligt en dag i februari når vår del av jorden och framkallar de första takdropparna av smält snö. I perioden december och januari kommer solen inte i en sådan vinkel mot jorden att Arktis träffas av solskivans blå och gröna strålar, de kortvågiga.

Istället lever vi vår arktiska vardag i en ständig soluppeller solnedgång. (Möjligen beroende på vilket humör du är på.) Men från februari förändras allt, du känner till och med solens strålar på yttertyget av din jacka.

Du ser solen förändra snön, göra kristaller och skare av det nyfallna. Faktiskt finns nog ingen finare tid att dra till fjälls eller ut i skärgården än under vårvintern.

Vare sig du åker skidor, kör skoter eller sitter på ett renskinn och pimpelfiskar är du nu under solens bestrålning. Inget gott som inte har något ont med sig – glöm för guds skull inte att smörja in dig med solskyddsfaktor. Sol och reflekterande snö är rena rama solarium 2.0.

98

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Magnus EmlĂŠn

LJUSET

99

LJUSET

vintergatan Att fånga stjärnhimlens magi och då kanske vintergatan speciellt, har för många fotografer – proffs såväl som glada amatörer – blivit en utmaning. Men du behöver inget teleskop för dina bilder av stjärnhimlen.

Och astral fotografering handlar inte heller om att skapa något som påminner om 1970-talets LSD-påverkade skivomslag, även om ljusfenomenet ibland blir minst sagt spektakulärt.

Det du behöver är en klar natt, avsaknad av annat ljus – precis samma som för fotografering av norrsken – ett stativ och en kamera inställd på 30 sekunder på din lägsta bländare.

Vintergatan syns inte heller självklart på himlen, så du behöver också veta åt vilket håll du ska rikta kameran. Och det gör förstås inte något om du klarar av lite arbete i Photoshop efteråt. För även om galaxen har ett par hundra miljarder lysande stjärnor så är inte bilden av Vintergatan ett neonfärgat klart streck på himlen.

100

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Mia St책lnacke

LJUSET

101

LJUSET

aurora borealis – en hälsning från solen Den italienske astronomen Galileo Galilei gav norrskenet dess latinska namn, Aurora Borealis. I romersk mytologi är Aurora morgonrodnadens gudinna.

Aurora blev en gång kär i den dödlige Tithonus. När denne åldrades sörjde Aurora och bad därför Jupiter att skänka Tithonus evigt liv. Auroras önskan uppfylldes, men hon hade glömt att önska att han skulle förbli ung. Istället blev nu Auroras stora kärlek en gammal gubbe, med evigt liv. Borealis har sitt ursprung i ordet borea, det grekiska ordet för nordanvinden.

Guden Borea var ingen enkel sak att tämja, ofta associerad med vilda hästar, otämjd och med ett fasansfullt temperament. Kort sagt den självklara budbäraren av en kall nordanvind. På något sätt fick Gallileo till det när han döpte detta vackra skådespel efter två gudomligheter, för ljus och otämjd styrka.

102

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Mia St책lnacke

LJUSET

103

Livet under Auroran STF, foto: Peter Rosén

Lonely Planet hade förstås rätt när de utnämnde Abisko till världens bästa plats för att uppleva norrsken, eller ljusfenomen på himlen överhuvudtaget.

För de som lever i Swedish Lapland är det ingen överdrift att säga att hösten 2015 var full av möjligheter. Nästan varje dag bjöd mytologins gudomligheter Aurora och Borea på ett magiskt skådespel från kust till fjäll.

Aurora Sky Station 2015 var FN:s ”År för ljus” och lagom till det utsåg reseguiden Lonely Planet världens 10 bästa platser att uppleva ljusfenomen. Som nummer ett på listan hamnade Abisko och då kanske just Abisko Sky Station. Det gamla caféet som renoverats och blivit en magisk attraktion för alla de som så pass säkert som möjligt vill uppleva norrsken. För norrsken är aldrig garanterat men i Abisko har du i alla fall störst chans. Säsong september till mars.

Foto: Graeme Richardson

www.auroraskystation.com

Återhämtning

Med fyra ben

Ibland behöver man bara få unna sig lite tid för sig själv.

Aurora Retreat ovanför Polcirkeln, nio mil från Kiruna, är just en sådan plats där du har chansen att bara vara. Visst, du kan hålla på med isfiske och längdåkning och snöskor men egentligen är det väl mest bara tid att sitta ner och andas du behöver. Att göra upp eld i kaminen. Att ta en bastu. Att läsa en bok. Att strunta i Instagram. Naturligtvis finns här chansen att uppleva ett rikt naturliv. Älg, ren, utter och hare är vanligt att både se och se spår efter. Maten är dels vegetarisk, dels med utgångspunkt från det viltkött och den fisk som finns här alldeles nära. Inget är mer tillfredställande än möjligheten att bara få slappna av och ta dagen som den kommer. Ja, ända fram till norrskenet förstås. För det vill du inte missa. www.auroraretreat.se

Foto: Dan R Moore

Några av världens finaste hundspannsturer finns i Swedish Lapland. Skift magazine skrev om ”taxituren” med hund, mellan flygplatsen i Kiruna och ICEHOTEL att: ”en av världens stora flygplatstransfers, i ranking med lagunbåtarna i Bora Bora och helikopterflyget mellan Nice och Monaco”. Men också andra, och kanske längre, turer i Swedish Laplands vackraste vinter blir minnen för livet. Mattias Schnyder på företaget Erlebnis-Wildnis i Sorsele hade en av sina turer ”Med hund i samernas fotspår” fullbokad i tre år framåt. En fransk kund bokade då turen om fyra säsonger, och sedan bokade han tre andra turer åren där emellan. Samspelet mellan människor och hundar, mötet mellan civilisation och vildmark, blir så uppenbar när du står där bak på en släde på väg ut i den tysta skogen. Och ofta, över allt detta, glöder ett glimrande norrsken. Det här är inte bara drömmen om att möta Jack Londons Skriet från vildmarken. Det är att leva det. www.outdoor-ticket.com

104

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Att ta camping till en ny nivå, det är vad ordet ”glamping” handlar om – en sammanslagning av glamour och camping. Du vill bara att din campingupplevelse ska bli så mycket bättre än när du själv slår upp tältet. I Lassbyn, vid Råneälvens strand, finns Aurora Safari Camp. Ett glampingboende som fotografen Fredrik Broman driver.

Fredrik har jobbat flera år i Afrika och tänkte ta med känslan av safaritälten hem till byn. Men samtidigt göra det mer traditionellt, med tältkåtor som värms upp med en helt vanlig kamin och riktig björkved. I närheten av campen finns knappt ett artificiellt ljus synligt. Nära norrskenet i ett glamourifierat tält.

Ett rum med utsikt

www.explorethenorth.se

Aurora Festival Världens första Aurora Festival hålls i Björkliden 15–17 januari, med experter och talare från hela arktiska Europa. Men framförallt ska festivalen erbjuda stora möjligheter att på plats få uppleva ett storslaget skådespel. Festivalens tanke är att bli återkommande i januari. www.theaurorafestival.com

www.aurorasafaricamp.com Foto: Ted Logardt

Utanför Kangosfors i Tornedalen har Sara Ljunggren och Johan Väisänen på Explore the North satt upp några genomskinliga kupoltält, ja du kan nästan kalla dem igloos i plast. Utanför är det minus tolv, den ”blå timmen”, Kaamos, har just dragit förbi och du ligger på sängen och läser en bok. Snart blir det kanske norrsken? Hur som helst är det genomskinliga tältet som att vara på första parkett i vildmarken, men också på något förunderligt sätt en del av himlavalvet. Avsaknaden av artificiellt ljus förstärker vintergatans stjärnprakt.

Och snart sprider det grönblå norrskenet sig över himlen.

Camp Ripan, Photo: Björn Wanhatalo

Foto: Fredrik Broman/www.humanspectra.com

Foto: Jeremias Kinnunen

Glamping

Som indianer Flera företag i skogslandet erbjuder snöskoturer, där du får uppleva skogens mystik och chansen att lära dig något nytt, kanske följer du älgens spår, eller en lo. Du lär dig göra upp eld och förstår vad begreppet ”smällkallt” kommer från. Kanske kokar du kaffe och lagar mat över öppen eld. Vill det sig väl bor du rustikt i en skogskoja ute i markerna. CreActive i Gunnarsbyn efter Råneälvdal erbjuder just en sådan tvådagars tur, perfekt för norrskensspaning med lite spännande aktivitet på dagen. Du kan kombinera detta med boende på Treehotel eller i Sörbyn. www.creactive-adventure.se

En annan snöskoguide är HansJochim Kaiser utanför Sorsele som också guidar på snöskor i norrskenets sken. www.erlebnis-lappland.de

I den sköna hettan Aurora SPA på Camp Ripan i Kiruna föddes, som så mycket annat bra i livet, i stundens ingivelse. Några vänner satt och bastade. En av dem gick ut för att svalka sig och kom in och sa: ”Det är norrsken ute”. Där och då föddes tanken: ”Men tänk så skönt att kunna sitta kvar i värmen och ändå kunna ta del av norrskenet”. Idag är det verklighet på Camp Ripan i Kiruna.

Aurora SPA tar tillvara på det som finns i traktens närhet.

Din fotmassage, i fotbadet, gör du på lite kärva pelletskulor från den stora järnmalmsgruvan, då gärna tillsammans med enbärssalt. Självklart unnar du dig en inpackning och skrubb baserad på kokkaffe. Eller om du nu hellre dricker ditt kaffe väljer du björklöv i inpackningen och känner dig revitaliserad likt ett evigt sommarljus. För det är väl just så du vill känna dig efter en sparetreat? www.ripan.se

105

MOT MUONIONALUSTA

MUO NIOÄ

EN ÄLV. TVÅ LÄNDER. TRE KULTURER. FYRA SPRÅK.

LVEN

KANGOS

PAJALA

T

O

R

N

E

Ä

Tornedalen

LV E

N

TÄRENDÖ

PELLO

PELLO

KALI XÄLVEN

tornedalen är inte som någon annan plats. Världens fredligaste gräns har

SVANSTEIN JUOKSENKI

JUOKSENGI JOCKFALL

POLCI

ÖVERTORNEÅ

RKEL

N

YLITORNIO

ÖVERKALIX

FI

NL

E10

AN

KUKKOLA

TORNIO

D

KALIX

E8 ÖSTER

TÖRE

HAPARANDA

FREVISÖREN

MOT KEMI

E4 SÖDER MOT LULEÅ

Illustration: Lisa Wallin

B

T OT

EN

K VI

Meänkieli – Tornedalens eget språk Meänkieli betyder vårt språk. Ett finsktugriskt språk som vuxit fram i Tornedalen och som sedan år 2000 räknas som officiellt minoritetsspråk i Sverige.

Skillnaden mot finlandsfinskan syns i fonologi, morfologi, syntax och lexikaliskt.

Man skulle grovt kunna säga att när det finlandsfinska språket trängt allt djupare in i de nordligaste finska dialekterna har meänkieli bevarat ”originalspråket”.

I meänkieli finns en mängd ord som inte längre används i det finlandsfinska språket bevarat. Efter Mikael Niemis bok:

106

EN

älvdalen kallats och det är kanske inte så underligt, för folk som bor här ser sig inte åtskilda av älven utan snarare förenade.

När Sverige var i krig senast och förlorade Finland till Ryssland, hösten 1809, så skulle en ny gräns dras. Eftersom vi lidit stora förluster skulle gränsen gå i Kalix.

Men det sägs att under fredsförhandlingarna var det visst lite ”party” och officerarna blev på fyllan. Så istället för vid Kalixälven så hamnade gränsen vid Torneälven. Sant eller inte, som skröna är den i alla fall bra.

Och därför är idag Tornedalen mötesplats för både Sverige och Finland. Det är ett område påverkat av svensk, finsk och samisk kultur och det talas svenska, finska, samiska och områdets eget språk meänkieli.

På så sätt är Torneälven mötesplats för två länder, tre kulturer och fyra språk.

Dessutom helt unikt i världen.

”Populärmusik från Vittula” är säkert knapsu det mest kända ordet i meänkieli.

Knapsu används lite nedsättande om karlar som gör stereotypt kvinnliga sysslor och ordet är just ett sådant ord som inte finns i de andra språken.

Dessutom ingår en massa svenska låneord som ”meänkielifierats”, som kranni, kruua och förkaasari eller granne, gruva och förgasare. Ord som knappast någon som bara talar finlandsfinska skulle förstå, men som en svensk har möjlighet att begripa.

Gamla sätt att både fånga och tillaga traktens råvaror har förstås också präglat Tornedalen.

I denna internationellt prisbelönta kokbok ger Margit Spolander från Kukkolaforsen dig en inblick i klassisk tillagning av maten genom att gamla sätt som att halstra, röka, torka och lägga in beskrivs.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Björn Karlsson

Foto: Shop in Lapland

Tornedalens egen älg

Tornedalsälgen är handgjord i trä, inspirerad av tidigt tornedalskt allmogemåleri från 1700-talet. Den ungefär 14 cm höga, 15 cm långa och 10 cm breda älgen har fått sitt mönster från ett par möbler i Tärendö och Pekanpää.

1700-talets allmogemåleri från Tornedalen har ett färgoch formspråk som liknar det från Ryssland, där gulockra dominerade och mönstren ofta var i brun jordfärg. År 1809 delades Sverige och Finland efter 600 år som ett land. Gränsen drogs efter Torne och Muonio älvar och så småningom blev allmogemåleriet från Tornedalen influerat av måleri från Kalix älvdal. Grethel har sedan 1980-talet intresserat sig för det tornedalska allmogemåleriet genom att söka kunskap i litteratur och träffat människor som kunnat berätta. Med inspiration från Tornedalens allmogemåleri har Grethel överfört gamla mönster till nya föremål, som Tornedalsälgen.

ICEHOTEL, foto: Paulina Holmgren

Bastu/ Sauna

Foto: Shop in Lapland

TORNEDALENS FLAGGA/ MEÄNMAAN FLAKU

Grethel Güthlein skapade Tornedalsälgen 2011 med inspiration från det tornedalska allmogemåleriet.

Meänmaan flaku, som flaggan heter på meänkieli, hissades första gången den 15 juli 2007 på finska respektive svenska sidan i Övertorneå. Flaggan är ritad av Herbert Wirlöf med proportioner hämtade från Estlands flagga.

Färgerna hämtas från de svenska och finska flaggorna. Det gula i trikoloren står för ”den klargula solen”, det vita ”en snövit älv” och det blå för ”den sommarblå himlen”. Inget av de tre kan man dela itu och flaggan saknar kors, eftersom tornedalingarna inte sysselsatt sig med att vara ”korsfarare”.

Källa Wikipedia

Inget i livet är mer självklart för en sann tornedaling än bastun. Därför firas också Nationalbastudagen den andra lördagen i juni varje år vid Kukkolaforsen. Allt för att sprida den viktiga bastukulturen. För det finns alltid tid, eller är säsong, för sauna. Den svenska bastuakademien har sitt säte i den lilla byn Kukkola och där finns också ett bastumuseum. Förutom Bastuakademien finns det faktiskt en annan känd svensk akademi som har Tornedalen att tacka för sitt. När den Svenska Akademien bildades under 1700-talets slut, bestämde dåvarande kungen, Gustav III, att akademien skulle finansieras med inkomster från laxfisket från Torneälven.

I Kukkola finns 13 olika bastur. Du kan pröva rökbastu och andra olika former av bastu. Rekommenderad temperatur i en bastu är 65–70 grader, glöm rödglödgade galler och stenar som spricker i hettan. Det viktiga med allt bastubad, förutom att bli ren och fräsch, är att uppleva ångan och den underbara känslan av sauna – det välbefinnande som på finska sidan har ett eget ord: löyly.

107

Foto: Fredrik Broman/humanspectra.com

FÄ R D M E D E L

Bortom allfarvägen

Foto: Olov Stenlund/bikelifeinswedishlapland.com

Först befolkade vi Swedish Lapland till fots och på skidor förstås.

Världens äldsta skida är ju funnen i en blötmyr utanför Kalvträsk i Skellefteå. Sen kom vi med hästen, därefter cykeln, traktorn, bilen, skotern och numera åker vi hundspann. Ja, och så sparken.

Att ta sig fram i väglöst land har alltid varit viktigt.

108

cykeln kom tidigt till dessa trakter. Skogsarbetarna använde den om sommaren för att ta sig till avverkningarna i skogen och det var förstås snabbaste sättet att ta sig till lördagskvällens logdans. Cykelvägarna som byggdes till skogsarbetarnas avverkningar kallades ofta för ”svältsnören”, eftersom de var så dåligt betalda i ackordet.

Så nästa gång du hör talas om att terrängcykling uppfanns i Kalifornien på 1970-talet kan du skratta. Cyklar med ballongdäck hade flugit genom norrlandsskogarna decennier tidigare. Idag är den stora flugan cyklar med riktigt fläskfeta däck, så kallade fatbikes. Och dessa cyklar har en underbar förmåga att kunna utnyttja vinterns skoterleder. Därför kallas de i USA ibland för ”winter bikes”.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Camp Ripan/ Björn Wanhatalo

FÄ R D M E D E L

hundspann över vita vidder är på alla

för att bättre kunna ta sig fram i snö

dessa då snöskorna, till skillnad från skidor, inte kräver stavar. I Skandinavien använde också hästar dessa i sitt skogsarbete. I nutid är snöskor en populär fritidssysselsättning.

I franska Alperna är den största vinteraktiviteten efter utförsåkning just att gå på snöskor. Och världen över finns numera flera snöskorace. Snöskorna har naturligtvis förändrats i utseende och material.

Foto: Göran Wallin

gjorde Nordamerikanska indianer snöskor.

På så sätt kunde de enkelt gå högre upp på snön. I original är snöskor gjorda av en träram där sedan djurhudar spänts till ett nät för att öka bärkraften. Även i Skandinavien finns en tradition av att använda snöskor, eller ”trugor”. Mest har skogsarbetare och jägare använt sig av

Foto: Nutti Sámi Siida / Johan Adermalm

sätt synonymt med det stora vinteräventyret! Och hundspannskörningens popularitet har ökat kraftigt de senaste åren. Det är lätt att förstå. Kanske minns vi Jack London böckerna, kanske har vi bara sett de vackra bilderna. Och hur man än vrider och vänder på det: Att åka hundspann är något speciellt. Det är det verkliga äventyret. Eller som Jack London skrev: ”Ännu en vinter vandrade de genom områden, där ingen människa satt sin fot på åratal. En gång kom de in på en gammal väg som man röjt genom skogen, och plötsligt tycktes den övergivna kojan vara mycket nära. Men vägen hade ingen början och inget slut, och den tycktes vara ett mysterium”.

rajden var tidigare det sätt på vilket renskötarna

transporterade sina förnödenheter mellan sina sommar- och vintervisten. På sommaren gick man med renarna selade och klövjade, på vintern drog de sina ackjor. Vinterrajderna var väl organiserade, först drogs ackjan med de nedbäddade barnen, sedan kom en ackja med kläder, den tredje ackjan var full med ost – en perfekt bytesvara och det man betalade prästen tionde med sedan kom köttet i den femte, följt av andra varor. I den sista ackjan, den tionde, förvarades värdesaker. Den ackjan gick att låsa igen. Renrajden upphörde då möjligheten att frakta och flytta med andra transportmedel kom i bruk. En av de mer kända renrajderna som en besökande kan uppleva, är den som Per Kuhmunen gör på Jokkmokks marknad. Och skulle du vilja uppleva lite fart och fläkt bakom en ren så kan du åka renrajd hos Nils Torbjörn Nutti i Jukkasjärvi. www.nutti.se Källa: Wikipedia

naturis har alltid varit en lekplats, för stora och små. Så fort isen höll gav vi oss ut på nya upptäckter. Snöade det på isen skottade vi fram en hockey eller bandybana. Idag finns ju ishallar för många av dessa lekar. Vid kusten skottas kilometerlånga isbanor upp för folks skidskoturer och folkhälsa. Men ändå – inget slår äventyret av att ge sig ut på första naturisen.

Aldrig sjunger det under skridskorna som då. Vare sig du som barn jagar en bortflyende ishockeypuck tillsammans med kompisarna i byn. Eller som vuxen jagar en bortflyende horisont.

109

Foto: Ofelaš / Mats Berg

FÄ R D M E D E L

Foto: Ulf Gustafsson

Foto: Maria Broman

idag rider vi islandshäst och västernridning på många ställen i destination Swedish Lapland. Men tidigare var hästen ett verktyg för överlevnad, i skogen, för transporter och för jordbruket. När traktorn kom förändrades vår syn på hästen och istället för att vara en nyttomedel blev den helt enkelt ett nöje.

Islandshästens intåg i den svenska fjällvärlden skedde i slutet på 1990-talet och idag kan du rida här både sommar som vinter.

enligt vedertagen uppfattning uppfanns spark-

det finns grottmålningar på skidåkare i Altaibergen som är mer än 10 000 år gamla. Det finns bitar av en gammal skida i Sibirien som sägs vara 8 000 år och så hittades världens äldsta intakta skidpar i Kalvträsk på 1940-talet. De skidorna är 5 000 år. Alla kommer vi någon annanstans ifrån.

I år arrangeras svenska mästerskap för längdåkare i Swedish Lapland, först i Piteå under den så kallade SM Veckan, 27–31 januari och sedan SM avslutningar i Gällivare 31 mars–3 april.

110

stöttingen någonstans i över Norrland, Piteå är ett återkommande förslag, under 1800-talet. De sparkarna hade trämedar och likande mest en kälke. Den första sparken med stålmedar, var Orsasparken och kom 1909. Med en fot på ena meden sparkade du sedan fart på ekipaget med den andra foten. Därav namnet spark. Dess gyllene era är 1940-talet då tillverkade J Malmqvist & Son AB i Växjö mer än 100 tusen sparkar per år. Självklart motorsattes en del av dessa i hemmabyggen. 2010 rapporterades det om några grabbar från Östersund som kommit upp i en hastighet 105,2 km/h. Ett världsrekord. Att nå 100 km/h tog förresten bara fyra sekunder. Källa: Wikipedia

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Per Kuhmunen har lett renrajden genom Jokkmokks marknad sedan 1965. Den går kring tolv varje dag.

Jokkmokks marknad Under vinter 2016 hålls Jokkmokks marknad för 411:e gången i rad. Förutom samisk slöjd, kultur och artisteri i absolut världsklass brukar besökarna bjudas på en riktigt kall vinter. första helgen i februari, varje vinter sedan 1605,

har det hållits marknad i Jokkmokk. Oftast är det kallt som i en frysbox, eller dubbelt så kallt till och med. Är du minsta konspiratoriskt lagd så vet du att det också är därför marknaden hålls just dessa dagar. Vid ett första ögonkast, när du sick-sackar dig fram mellan stånden som säljer munkar, godis t-shirts, stickade sockor – ja ett stånd erbjuder piercing och andliga samtal i ett paket – är det lite som skiljer Jokkmokk från Kiviks marknad. Men om du bryr dig att söka en bit bortom strömmen av till synes meningslösa saker kommer du att hitta det äkta, genuina och vackra. I Jokkmokk samlas varje år några av den samiska världens bästa artister, slöjdare och konstnärer. Här finns framtidens kulturbärare.

När marknaden öppnade för drygt 400 år sedan var det inte dagens folkfest. Samerna samlades för att byta varor, umgås och möjligen bli en smula på pickalurven.

Den svenske kungen, Karl IX, och hans fogdar ville se vad samerna hade för varor. Så att de kunde utkräva mer skatt. Och prästen i bygden ville förstås ”läsa lusen av den syndiga hopen”. Knepet för att lyckas med denna kontroll var alltså att lägga den på årets kallaste dagar, så folk aldrig sprang långt bort från husens värme.

Från sámi duodji till heliumballonger, från märgbenskok till suovaskebab, från jojk till rap. Jokkmokk marknad är inte ett antingen eller, snarare ett både och.

Idag samlas ungefär 40 000 besökare i Jokkmokk under marknadsdagarna. Marknaden har blivit känd för bra musik, bra utställningar och föreläsningar. Alla marknader har sitt eget tema, årets är: ”Midvinter på Polcirkeln”. De flesta besökare är i medelåldern, intresserade av samisk konst och kultur, som rest från jordens alla hörn. De gillar förstås att shoppa men också bra mat och rikt kulturliv. Helt enkelt att må bra. Så från den klassiska märgbensmiddagen på Hotel Akerlund – gamla Gästis – via välutvecklad slowfood på Ájtte till marknadens snabbmat av lokala produkter, behöver du aldrig känna dig kall, fast det är kallt. Och aldrig hungrig.

111

Evenemang vinter & vårvinter 2016 15–17/1 Aurora Festival, Björkliden Världens första festival tillägnad norrskenet. Gästerna får delta i experiment, aktiviteter och lära sig att förutspå norrsken. www.theaurorafestival.com 22–23/1 Ice Music, Luleå Premiärkväll och hyllning till Dan Fogelberg. www.icemusic.se 23/1–23/6 Rymdresan, Luleå Interaktiv utställning på Teknikens Hus. www.teknikenshus.se 24–31/1 SM-veckan 2016, Piteå En idrotts- och vinterfolkfest utöver det vanliga. Från klassisk längdåkning till alpinrodel. www.smveckan.se 24/1–31/1 En mästerlig folkfest, Piteå Musik, marknad, trav och andra aktiviteter. www.pitea.se

29–30/1 Lakafestival, Sorsele Fiskefest som hyllning till solens återkomst i Ammarnäs. www.ammarnasfvo.se

30/1 Snöfestivalen, Kiruna Festivalprogram på lördagen.

Snöskulpturtävlingen pågår 27–30 januari. www.snofestivalen.com

30/1–1/2 Polarvinternatten, Gällivare

3–6/2 Jokkmoks Marknad, Jokkmokk För 411:e året är det vintermarknad i Jokkmokk. www.jokkmokksmarknad.se

Vinteraktiviteter och kulturhändelser på stan och nästan hela natten. www.gellivarelapland.se

Kiruna är Sveriges största kommun till ytan, 19 447 kvadratkilometer.

5 300 kvadrakilometer är skyddade områden i form av nationalparker, naturskydds- och/eller djurskyddsområden.

Det är 26 procent av kommunens yta.

6/2 Ride & Seek, Arjeplog Ett skoterevent utöver det vanliga – i backcountryterräng. www.experiencearjeplog.se 8–14/2 Samisk vintervecka, Sorsele Spännande evenemang från den samiska kulturen och traditionen. www.sorsele.se 12–13/2 Lapland Tattoo Weekend, Haparanda Tatuerare från hela världen. www.haparandatornio.com

Visa mig din mössa...

... och jag ska säga mig vem du är.

Ibland blåser det kallt och ingen tackar en för att man fryser! Det gäller att hålla huvudet varmt när kylan och kallvinden slår till. Alla har vi något på huvudet ibland, en favoritmössa eller en mössa för att visa tillhörighet. Varianterna av huvudbonader är hur många som helst.

Pälsmössa, buff, keps, yllemössa, reklammössa, toppluva, fez, hjälm, känner de flesta av oss till. Men har du hört talas om toque, ushanka, karpus, fedora eller coif ?

Det gäller att hitta en huvudbonad som passar till det man ska göra och som man trivs med.

Läs om hur några av Swedish Laplands mössbärare tänkte när de klädde på sig.

112

Namn: Saleta Beiro Bor: Skellefteå Modell: Pälsmössa Varför? Fick den i julklapp

Namn: Adam Larsson Bor: Sorsele Modell: Sportmössa Varför? Den är lätt, vind-

av mamma när jag flyttade till Sverige. Mössan är dessutom lite stor, vilket är perfekt de där smällkalla januaridagarna.

tät, lagom varm och så står det Sorsele på den.

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

12–14/2 Kiruna Vintermarknad, Kiruna Årligt evenemang mitt i Kiruna med försäljning, fest och underhållning. www3.idrottonline.se/KirunaAIF/ Arrangemang/KirunaMarknad 13/2 LTU Big Air, Luleå Snowboardfestival med tävlingar och show. www.ltu.se 13–14/2 Vintersim, Skellefteå Världscuptävling och samtidigt Skandinaviskt Mästerskap i vintersim. www.darkandcold.com 19–20/2 Snöbio – vinterfilmsfestival, Skellefteå Filmfestival i Bryggarbacken vid älvkanten. www.destinationskelleftea.se 19–28/2 Arctic Balloon Adventure, Gällivare 10-årsjubileum. www.gellivarelapland.se 20/2 Burkarcupen, Sorsele Veteranskoterfestival i Blattnicksele. www.blattnicksele.se

Namn: Rikard Eriksson Bor: Sorsele Modell: Skinnmössa Varför? Den är jävulskt

Johan Abram Persson från Arjeplog vann Vasaloppet 1929. På torsdag åkte han från Arjeplog till tågstationen i Jörn (160 km). På lördag åkte han från Mora till Sälen ( 90 km) för att därefter åka loppet tillbaka till Mora igen på söndag. Efter det tog han tåget till Jörn och åkte hem till Arjeplog igen. Styvt 50 mil skidor på några dagar.

25–28/2 Abisko Ice Climbing Festival, Abisko En arktisk festival för entusiastiska isklättrare. www.abiskoiceclimbing.com 25–28/2 Vinterfesten, Älvsbyn Alltifrån snöskulptering till traditionella skidlopp och afterski. Vinterfesten gör skäl för sitt namn. www.alvsbyn.se

Namn: Ulla Lindh Bor: Kiruna Modell: Ruggig luva Varför? Gjort den själv,

skön. Om man knäpper den blåser det inte in, och så är den otroligt snygg.

ruggigt skön när det är ruggigt ute!

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

9/3 Vinterrally NMS Svängen 2016, Boden DM-rally i mörker. Fyra specialsträckor, tillsammans ungefär 6,5 mil. www.upplevboden.nu 9–13/3 YJSM i utförsåkning, Boden Yngre Junior-SM i utförsåkning i Storklinten. www.upplevboden.nu 10–13/3 USM i längdskidor, Boden Svenskt mästerskap i längdåkning för ungdomar, 15/16 år. www.upplevboden.nu 11–13/3 Arjeplogs vintermarknad, Arjeplog Drottning Kristina anlade Arjeplogs vintermarknad redan på 1640-talet.

375 år senare är det fortfarande fest. www.arjeplog.se 12/3 Thomas Di Leva, Kalix Stämmer både gitarr och universum i en akustisk konsert. www.kalixfolketshus.com

Namn: Linus Värdling Bor: Arvidsjaur Modell: Hemsydd skinnmössa

Varför? Mitt skönaste

Namn: Mari-Louise Lindström

Bor: Boden Modell: Inkamössa Varför? Jag har fått den

och samtidigt mest funktionella inköp.

i julklapp av min storasyster. Och den är varm.

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

113

17–20/3 Vindelälvsdraget, Sorsele Draghundstävling längs Vindelälven. www.vindelalven.se

26/3 Kanisdagen, Älvsbyn Familjefest i Kanisbacken. www.berattarfestivalen.se

6–10/4 Keb Classic Vinter, Kebnekaise Skidbestigningstävling i Kebnekaise. www.kebclassic.se/vinter

19/3 Toranda On Ice, Haparanda Svenska och finska hockeylegender i match på Torneälven. www.haparandatornio.com

28/3 Pimpeltävling, Abborrträsk I strålande väder på jakt efter storrödingen. www.berattarfestivalen.se

9/4 Kungsledenrännet, Sorsele Långlopp i fjällmiljö med målgång i Ammarnäs. if.ammarnas.nu

20/3 Tornedalsloppet, Övertorneå Långlopp som arrangeras för 49:e gången. www.tdloppet.se

2–3/4 Tornion Suurpilkit, Haparanda Pimpelfisketävling med tusentals besökare. www.haparandatornio.com

9/4 Retroskoterträff, Lauker Backtävling, styrketävling, dragkamp, fika, fest och ”publikens val”. www.arvidsjaur.se

24/3 Påskkärringtrampen, Överkalix Påskkärringparad genom Bränna med lekar för barnen efteråt. www.heartoflapland.com

3–6/4 Volkswagen Tour, Gällivare Minitour med SM tremil (d) och femmil (h), stadssprint och Dundret Hill Climb. www.skidsmgellivare.se

24/3 Inlandskult – Påskrock, Arvidsjaur Inlandskult rockar traditionsenligt in påsken i Arvidsjaur. www.heartoflapland.com

4/4 SMASK, Piteå Sveriges MusikakAdemikers Sång Kåntest www.smask.org/pitea/

25/3 Movits, Luleå Luleåbandet Movits intar Kulturens Hus. www.kulturenshus.com

Namn: Naima Nergård Bor: Gällivare Modell: Beanie Varför? Den är fräsch

114

5–10/4 Fjällräven Polar, Jukkasjärvi Ett 30 mil långt vinteräventyr mellan Signaldalen och Jukkasjärvi. www.fjallravenpolar.com

Namn: Lars Westerlund Bor: Arjeplog Modell: Sälskinn och blåräv

Nordenskiöldsloppet återvänder till Jokkmokk efter 132 års frånvaro.

Världens tuffaste skidlopp gick första gången i april 1884. Vinnare var Pavva Nilsson Tuorda som åkte 22 mil, ospårat, på 21 h 22 min.

Stärkt av kaffe och cognac.

Namn: Anna Sindsen Bor: Övertorneå Modell: Beanie Varför? Jag ville ha

Namn: Åsa Andersson Ulvede

Bor: Kalix Modell: Stickad mössa Varför? Den såg så

och jag älskar senapsgult.

Varför? Snygg, skön

och dyr.

den, den var så grön och sprallig.

mysig ut.

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

9–10/4 Dundret Runt, Gällivare Längdåkningsfest och Sveriges äldsta ”Håll i form lopp”. www.dundretrunt.com 10/4 Nordenskiöldloppet, Jokkmokk Världens tuffaste skidlopp, 220 km långt. www.redbullnordenskioldsloppet.se 13–17/4 Pure Freeride Camp, Abisko Mer än en vanlig skidresa – snarare början på ett äventyr. www.purefreeridecamp.se 16/4 Pimpeltävling, Laxholmen Forsnäs bygdegårdsförenings årliga pimpeltävling vid Laxholmen. www.upplevboden.nu 16/4 Lemmel Pimpel Open, Jukkasjärvi Femårsjubileum för världens märkligaste pimpeltävling. www.lemmekaffe.com 18–24/4 Berättarfestivalen, Skellefteå En vecka fylld med berättarkraft och lyssnarglädje i en ”never ending story”. www.berattarfestivalen.se

Namn: Dan Ojanlatva Bor: Jokkmokk Modell: Skinnmössa Varför? Fått den av min

Sjön Rissajaure (Trollsjön) i dalgången Kärkevagge mellan Björkliden och Riksgränsen har det största siktdjup man mätt upp i en svensk sjö, 34 meter. Perfekt för kikmete, om det nu fanns fisk förstås.

21/4 Miriam Bryant, Piteå Miriam Bryant kommer tillbaka till Piteå igen. Nu med flera listettor. www.pitea.se 28/4 Vårens tjejkväll, Piteå Kvällsöppet i centrala Piteå. www.pitea.se 30/4 Valborgsmässoafton, Luleå Traditionellt firande på Hägnan, Gammelstad. www.luleå.se

7/5 Arctic Hill Climb, Gällivare Hill climb race med snöskoter på Dundret. www.gellivarelapland.se 10–12/5 Scandinavian Big Mountain Championships, Riksgränsen Den genuina friåkningstävlingen NM hålls på Nordalsfjäll, det är inte bara en tävling utan också den stora säsongsfinalen för många av Europas friåkare. 2016 firar tävlingen 25 år. www. www.bigmountain.se 20–22/5 Hej Tö!, Riksgränsen Musikfestival under midnattssolen som avrundar vintersäsongen i Riksgränsen, tävling för både skidoch snowboardåkare. www.riksgransen.se/hej-to 28/5 Dansbandsgala, Piteå Med Barbados och Black Jack på Pite Havsbad. www.pite-havsbad.se

30/4 Låktastörten, Björkliden Skidlopp från Låktatjåkko Fjällstation till Björkliden. www.bjorkliden.com/laktastorten

Namn: Helena Backman Bor: Luleå Modell: Grovstickad Varför? Fin och varm.

sambo. Det är min kusins fru som har gjort den.

Jag gillar dessutom svartvitt, den passar till allt.

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Namn: Kjell Henriksson Bor: Gällivare Modell: ”Åke på toppen”-luva

Namn: Anna Odevall Bor: Luleå Modell: Pälsmössa Varför? En riktig fin-

Varför? Hedersmössa

mössa, med den här på skallen har man inte tråkigt. Den är arvegods.

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

Utseende: Funktion: Värme: Feeling:

för den som besökt toppstugan på Dundret flest söndagar under året.

115

den arktiska sommaren bjuder på hundra dagar utan nätter och gott om tid att läsa nästa nummer av The Arctic Lifestyle Magazine.

Du får bland annat möta Emma och Erika Kero, arvtagare till det ikoniska skinnföretaget Kero. Sedan 1929 har de tillverkat skor och skinnprodukter i Sattajärvi och fortsätter vinna nya generationer med sin filosofi fylld av själ och hjärta. Vi pratar hantverk och hållbarhet. Och vad händer egentligen i Pattisjokki – den lilla byn i utkanten av av internet.

Vi ses i sommar! /Red.

www.swedishlapland.com

& Design ksr hantveial specmer släpps strax

116

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE 2 0 1 6

Foto: Kero/Tomas Bergman

ns num jaur och Sommare går på Luspas attisn P innan ise dsföreningen i . hembyg aft årsstämma jokki h T! HÅLL U