The Arctic Lifestyle Magazine – sommar 2016 sv by Swedish Lapland

THE ARCTIC LIFEST YLE MAGAZINE

SwedishLapland s o m m a r • w w w. s w e d i s h l a p l a n d . c o m

FOLK / 102

Årsstämma i Pattisjokki N AT U R / 7 8

Damen i strömmen LJUSET / 6

Dagar utan slut DESIGN / 26

Equally cool souls SMAKER / 60

Långkok i Sapmi K U LT U R / 9 2

Bastubalett

Björkliden, foto: Marcus Alatalo

68 °a bis 66 ko °p ol 64 cir °r ke ey ln kj av ik, isl an d

61 °a nc ho ra ge

la sk a

Midnattsljuset är fascinerande. Tänk dig en dag utan mörker. Tänk hur mycket du hinner uppleva. Shakespeare skriver i En Midsommarnatts dröm: ”Över hav, över land … Löper jag i natten klar. Snabbare än månen far”. St Petersburg är berömt för sina vita nätter. Swedish Lapland har snarare guldkantade nätter – med en sol som bara nuddar horisonten. Där solnedgång och soluppgång blir en och samma rörelse. En sommar utan slut.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

I N T RO

MI SÁP swedaisnhd l a pl

kartan Swedish Lapland Sápmi Regionen representerar den svenska delen av Arktis som delas med de andra sju länderna: Alaska, Grönland, Norge, Finland, Ryssland, Kanada och Island. Kuriosa om några kända internationella destinationers breddgrader: • Whistler i Kanada och Frankfurt i Tyskland, 50° • Hokkaido i Japan och Rom i Italien, 43°

i definierar regionen Swedish Lapland på hundra sätt eller fler. För fjällen, skogen, myrarna och de stora älvarna som ständigt är på väg mot havet och skärgården. För människorna som bor här och för de vidsträckta obebyggda vidderna. För konsten, musiken och litteraturen. För kulturlandskapet och för djurlivet. Vår arktiska vardag definierar förstås också oss som människor här. Årstiderna, avstånden och klimatet har inte bara skapat ett speciellt sätt att leva utan också ett liv – där naturen till stor del är vår religion. Visst för många är de geografiska linjerna som någon kung ritade upp för flera hundra år sedan, viktigare än själva platsens själ. Men det vi vill försöka definiera nu är snarare en arktisk själ. Men vad är det? Här bodde en urbefolkning, långt innan den svenske kungen flyttade gränserna för sitt skatteland norröver. Kungens män kallade dessa för Lappar, medan de själva var samer och kallade sitt land Sápmi. Ett land utan gränslinjer som sträcker sig över hela Nordkalotten. Från nordligaste Norge, över norra Sverige, in i norra Finland, bort till Kolahalvön i Ryssland finns detta Sápmi. Idag kallar vi också denna plats för det Arktiska Europa. En del av världen som blivit mer och mer intressant för stormakternas spel, utländska investerare och oligarker. Naturligtvis är destinationen Swedish Lapland en vital del av den globala väven, men formad sedan urminnes tid i en mångkulturell smältdegel. Genom våra grannar i öst och väst – finska Lappland och nordligaste Norge – är vi också den enda svenska regionen med landgräns mot två länder. Och någonstans i denna skärningspunkt finns det vi vill definiera som en unik livsstil. Bland knäppande renklövar, svavelosande predikningar och gistna timmerstugor har något verkligt spännande vuxit fram. Ett arktiskt vardagsliv och en naturnära livsstil som vi vill dela med oss av. Vi lever vårt liv under norrsken och midnattssol, mellan hagel, knott, blötsnö och solgass. Vi torkar vårt kött om våren, röker vår fisk om sommaren och kokar vårt kaffe över öppen eld året om. Och i kaffet stoppar vi vår ”kaffeost”, som gnisslar härligt mellan tänderna när vi tuggar på den. För oss är Swedish Lapland inte så mycket en plats, utan snarare ett sätt att vara. Rent av ett sätt att leva. /RED. 3

INNEHÅLL

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Daniel Olausson/Mediatales

100

Foto: Caite Laffoon

70 Foto: Kero/Tomas Bergman

T H E A RC T IC L I F E ST Y L E M AGA Z I N E The Arctic Lifestyle Magazine är en fristående produkt, producerad och publicerad av av Swedish Lapland Visitors Board, den regionala företrädaren för besöksnäringen i Sveriges nordligaste destination – Swedish Lapland. Åsikter framförda av enskilda skribenter behöver inte nödvändigtvis överensstämma med redaktionens. Publikationen finansieras av det regionala strukturfondsprojektet Destination Capacity Building in Swedish Lapland. www.swedishlaplandvisitorsboard.com REDAKTION Swedish Lapland Visitors Board i samverkan med regionala nätverket av kommunikatörer. Kontakt: redaktionen@swedishlapland.com OMSLAG Håkan Stenlund ror runt på Vindeälven i Sorsele. Fotograf Andy Anderson. Fler av Andys bilder finns på sid 78–85. TRYCK Lule Grafiska, Luleå, 2016. SWEDISH LAPLAND® är ett registrerat destinationsvarumärke som används vid platsmarknadsföring av Sveriges nordligaste destination. Regionen omfattar kommunerna Arjeplog, Arvidsjaur, Boden, Gällivare, Haparanda, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Luleå, Pajala, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Älvsbyn, Överkalix och Övertorneå. www.swedishlapland.com

22 T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Carl-Johan Utsi

59 Fot0: Andy Anderson

Foto: Gรถran Wallin

Foto: Massa Media / SVT

Bjรถrkliden, foto Markus Alatalo

INNEHร LL

Foto: Daniel Olausson/Mediatales

Midnattsljus 13 SÄTT ATT TA TILL VARA LJUSET

När sommaren kommer smälter isen. Av de två krafter som vår destination styrs av – ljus och mörker – så är förstås den ljusa tiden den mest livade. Allting växer, nya liv föds, fågelsången tar aldrig slut. Tiden med midnattsljus är ungefär 100 dagar lång. Du spelar golf mitt på natten, du går och badar när du känner för det och du som aldrig upplevt midnattsljuset tidigare undrar hur det är möjligt att sova. Men sedan struntar du i sömnen och bestämmer dig för att det är dags för ännu mera äventyr. Ännu mera sommar.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

23–24/5 – 18–19/7

27–28/5 – 14–15/7 KIRUNA 31/5–1/6 – 10–11/7 GÄLLIVARE

PAJALA

4–5/6 – 6–7/7 JOKKMOKK

POLCIRKELN

ÖVERKALIX 8–9/6 – 2–3/7 12–13/6 – 28–29/6 SORSELE

ÖVERTORNEÅ HAPARANDA

ARJEPLOG

BODEN

ARVIDSJAUR

ÄLVSBYN

KALIX LULEÅ

I nästan hela Swedish Lapland kan du se midnattssolen på sommaren. Med midnattssol menas att det är möjligt att se solens mittpunkt när den står rakt i norr. Vid midsommar kan midnattssol ses söder om polcirkeln tack vare ljusbrytningen i atmosfären. Men även om du inte ser solen så ser du ljuset. Här uppe är det midnattsljus dygnet runt under 100 dagar och sommaräventyret känns oändligt från Lövånger Kyrkstad till Treriksröset.

PITEÅ

SKELLEFTEÅ

1. Musikfest

Sommaren hör festivalerna till och festivalerna hör sommaren till. De går liksom hand i hand. Inom destinationen Swedish Lapland arrangeras hela sommaren olika festivaler i stort och smått. Klassiker som Kirunafestivalen och Piteå Dansar Och Ler bryts av med Folkmusikfestivalen i Saltoluokta eller Bluesfesten i Flakasand. En musikfestival med kanske världens vackraste fond är 800 MÖH uppe på Dundret, med vyn över Gällivare som bakgrund, midnattssolen som tak och fjället som scen.

Foto: Bodens Golfklubb / Per Bergbom

M I D N AT T S L J U S

Foto: Graeme Richardson

2. Slå ut i natten Enligt Golf Digest är Boden GK bana i Sävast ”Norrlands bästa”. En ranking banan haft varje 2013, -14, -15 och 2016. Att spela den mitt i sommarnatten förstärker förstås den känslan. www.bodensgk.se

3. Flytande drömmar

M/S Floataway i Liehittejä är din chans att uppleva ”Skogsliv vid Walden” men lite mer ombonat. Liehittejä lär förresten betyda förförisk på gammelfinska. Det är väldigt lätt att förstås varför.

Foto: Anna-Karin Nordvall

www.huuvahideaway.se

4. Till häst Mellan 3 juni och 12 juli kan du uppleva ljuset från midnattssolen från hästryggen med Galgbackens islandshästcenter i Sakajärvi. www.galgbacken.com

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Fredrik Broman/humanspectra.com

M I D N AT T S L J U S

6. Nattpass i renhagen

Foto: Carl-Johan Utsi

Varje vår flyttar renarna till fjällen, hem till kalvningslandet. Under sommarens mitt i midnattsljusets sken sker sedan kalvmärkningen. Ett magiskt skådespel. Fråga dig fram på Turistbyrån efter var olika samebyar har sin kalvmärkning.

7. Off road

Bottenvikens Skärgård är varje paddlares paradis. Du kan paddla 24/7 i hundra dagar. Något som saluteras av denne ensamme paddlare utanför Haparanda Sandskär.

Skvalpens sandstrand i Luleå, Bottenvikens skärgård, är en magisk badplats och tar du med din fatbike blir det ju ett annorlunda äventyr också. Boka båttaxi på www.brandogruppen.se och www.guide-natura.com. Cyklar att hyra i Luleå hittar du på www.cykelstallet.com eller facebook.com/ouroboroslulea.

Foto: Olov Stenlund/bikelifeinswedishlapland.com

5. Mot horisonten

M I D N AT T S L J U S

8. Uteliv Jag dricker, därför finns jag. Nej, vi ska väl inte förhärliga dryckeskulturen – men ändå är det omöjligt att komma förbi faktum: De senaste åren har mängder av intressanta microbryggerier dykt upp här i destinationen. Ge din helkväll den goda smaken av lokalproducerat.

www.ssbcbeer.com • www.naustabryggeri.se www.bottenvikensbryggeri.se • www.tjersbryggeri.se skellefteabryggeri.se • www.pitebryggeri.se

9. Örnnästet 1999 vann Conny Lundström förstapris i Wildlife Photographer of the Year med en närbild på en kungsörn. Sedan dess har han vunnit många fler priser. Men framförallt tagit med fotointresserade ut i skogen eller ut på något av sina flytgömslen. Örn är förstås en bonus om sommaren. Men fiskgjuse är vanlig. Just fiskgjusen har sett likadan ut i 56 miljoner år – enligt studier på Yale. Så länge sedan är det sedan den delade genetiskt träd med någon annan. Äldst är förresten oljefågeln i Sydamerika som inte delat gener med andra sedan dinosauriernas tid för 73 miljoner år sedan. Foto: Fredrik Broman/humanspectra.com

www.connylundstrom.com

10. Fågelperspektiv Bo som en fågel bland trädens kronor på Treehotel i Harads. Ett rum heter faktiskt också just Fågelboet/Birds nest. Och i den klassiska Mirror cube blir du nästan osynlig eftersom hela kuben i sig reflekterar sin omgivning. Treehotel i Harads är en perfekt retreat för några dagar i midnattsljusets värme. www.treehotel.se

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Markus Alatalo

M I D N AT T S L J U S

Foto: Håkan Stenlund

11. Nära himlen Aurora Sky Station är världens bästa ställe att uppleva ljusfenomenet norrsken på, enligt Lonely Planet. Det beror delvis på att Abisko ligger i nederbördsskugga. Det är helt enkelt inte lika mycket moln här som på andra platser. Följaktligen är det också det säkraste stället att uppleva midnattssol. Och medan du gör det kan du ju också passa på att äta gott. www.auroraskystation.se

12. Lyxkryssa I juli kan du midnattskryssa från Piteå till Luleå. Avgång 22.15 och framme i Luleå vid 02.00. Oroa dig inte för vickningen, den ingår i priset. Andra kvällskryssningar är förstås de klassiska räkkryssningarna och onsdagskryssningen ut till Brändöskär. www.laponia.se

Foto: Laponia

13. Vaknätter Du kommer inte ifrån det – men flugfiske är bäst på natten. Laxfiskaren i Råstrand som väntar på steget för fjärde dygnet i rad, harrfiskaren på Juktån eller fjällfiskaren som plötsligt ser storrödingarnas vakfest dra igång. www.sorselefisket.se

S K Ä RGÅ R D

Dagar i skärgården Vad händer egentligen när en far och en son bestämmer sig för att båtluffa i Bottenvikens skärgård några dagar? Ja, först får fadern övertala sonens bästa kompis att följa med. Och sen ser han knappt till dem något mer. Det finns för mycket att upptäcka. T E XT & F OTO H Å K A N ST E N LU N D

Klipporna på Brändöskär. 12

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

S K Ä RGÅ R D

ommarlov, semester och skärgård. Tre ord som får oss alla att känna glädje och befriande semesterlunk i hela kroppen. För det vet ju alla: skärgården består av sommar, sol och semester. En oas helt befriad från stress. Så, en söndagmorgon i juli. Jag springer nerför Luleås gator med en väska som kallas Black Hole på ryggen. Det svarta hålet har svalt allt som min son och jag kan tänkas behöva under de fyra dagar som återstår av vår veckolånga öluff i Bottenvikens skärgård. Det svarta hålet tynger mina axlar. Jag ber min son springa före. Att han ska se till att färjan inte lägger ut innan jag är där. Väl framme ser grabben, som heter Måns, lite orolig ut. – Var är Edvin? – Jag vet inte. Är han inte här? Du får ringa. Så medan jag betalar för mig och för sonen och för hans kompis Edvin så hör jag sonen ringa sin bäste vän. När han lägger på säger han: – Pappa, det är lugnt, han är på parkeringen. – Jamen båten går ju snart. Typ nu. – Näe det är coolt, den går om två minuter. Han hinner.

– Ja det förstås. Det är coolt. Det är ju sommarlov. – Japp, säger junior och knappar in sig på snapchaten. en gammal idé. Låt mig inte gå händelserna i

förväg här, men jag kan berätta att hela idén med en öluff i Bottenvikens skärgård inte var min sons idé i alla fall. Den var min. Den utgick också ifrån den gamla tanken om: ”like a father – like a son”. På tanken att äpplen inte faller långt ifrån träden, på att de, Senior och Junior, ska göra saker ihop. Och då gärna som Sr gjorde dem, i tidernas begynnelse. – Finns det uppkoppling? Så löd grabbens första fråga när jag tog upp semesterplanerna vid frukostbordet. Vis av en erfarenhet för någon vecka sedan då han och jag var i fjällen och det inte ens fanns en enda stapel på Telias E-täckning, antar jag att han ville garantera sig. – Det tror jag. – Får jag ta med Edvin? – Nja, jag tänkte att du och…

S K Ä RGÅ R D

”Varma, släta klippor mot huden och den där känslan när fötterna lämnar klipphällen och man dyker ner i havet. Frihet och svalka och ett liv som det ska vara.”

Foto: Göran Wallin

– Du kan glömma att jag följer med om inte Edvin hänger med. Vad ska jag göra där ute med dig? – Jag tänkte vi kunde… – Glöm det. Så, let's face it. Ibland får en far som vill umgås med sin sextonåriga grabb helt enkelt finna sig i att spelplanen med åren har förändrats. Ungen har skaffat en egen vilja – och den viljan är det bättre att ha med sig än mot sig. Så där stod nu Edvin, leende och helt oförstående för en medelålders mans stresshormoner. Herregud, båten lägger ju ut om en minut. Tidigare än så behöver man väl inte komma?

ordning i den gamla Lotsstugans matsal är en samlingspunkt. Många väljer också att stanna över i det nyrenoverade vandrarhemmet.

pite rönnskär. Vi började i Piteå igår,

eller rättare sagt vi började i gästhamnen i Kinnbäck redan dagen innan. Turbåten ut till det nyrenoverade vandrarhemmet på ön Pite Rönnskär. Ett landmärke i skärgården sedan början på 1900-talet då en en heidenstamfyr flyttades från Skåne hit till ön för att lotsa båtar in mot hamn. Den 37 meter höga järnkonstruktionen är faktiskt Sveriges högsta heidenstammare och den näst högsta fyren överhuvudtaget längs svenska kusten. Konstruktören av dessa fyrar var Gustaf von Heidenstam. Hans idé var att göra en fyr som var monterbar, som skulle gå att frakta ut till små öar och skär även i uselt väder. Gustaf är förresten far till akademiledamot Verner von Heidenstam, en av de kända ”nittitalisterna”. Han som skrev: ”Det är skönare att lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna bågen”. Något att tänka på när du springer med en Black Hole Bag på ryggen. Men låt oss inte uppehålla oss så mycket vid Heidenstam, då går man snabbt vilse. Istället är Pite Rönnskär en idyll. Det nya caféet, som ställts i

Bottenvikens skärgård är en sommaridyll för folk och fä, eller för själ och säl. Från Haparanda i norr till Skellefteå i söder skiner solen hela sommaren.

öluff dygnet runt. Att båtluffa har länge varit en fungerande verklighet i den grekiska övärlden, liksom i Stockholms skärgård. Att göra det i Sveriges nordligaste destination, Swedish Lapland är också fullt möjligt. Det kräver en del analys av tid- och busstabellerna i Skellefteå, Piteå, Luleå, Kalix och Haparanda. Och sedan planering, men det går. De fem städerna i sig är alltid trevliga sommartillhåll. Att öluffa blev populärt i den grekiska övärlden redan på 70-talet. Under åttiotalet var det många unga svenskar som förälskade sig i sättet att resa när de avslutade tågluffen med en öluff. Även i Stockholms skärgård har man öluffat i årtionden. Men jag är däremot inte lika säker på att upplevelsen där är i närheten av denna. Var har du egentligen sol och ljus dygnets alla timmar? Att simma i din egen havsvik, mitt i natten, när det ändå är ljust som på dagen är en speciell känsla. Du hinner dessutom med så otroligt mycket, eftersom du har så mycket ljus och tid. På morgonen vaknar vi upp för nästa äventyr. Från Pite Rönnskär åker vi turbåt till Piteå och på lördagkväll hoppar vi på en midnattskryssning från Piteå till Luleå med M/S Laponia. T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

S K Ä RGÅ R D

M/S Symfoni stävar mot Brändöskär – en av de där dagarna du minns.

den yttersta idyllen. På söndag har M/S Symfoni en kryssning ut till den yttersta idyllen, Brändöskär. En gång var det här Brändöbornas sommarbete och fiskeläge. Numera är det en sommaridyll i den yttersta delen av Luleås skärgård. Efter Brändöskär, Finland. Vi bor i en av Luleå kommuns fem uthyrningsstugor på Brändöskär, den nybyggda stugan ”Harren”. Det är simpelt och bekvämt. I stugan sover enkelt fyra personer i våningssängar. Jag gör en mental markering om att nästa år så ska jag absolut vara mer på tårna och boka ett par nätter till i alla fall. En gasolspis, sängar, utedass och en pump man hämtar färskvatten från. Vi har mer än nog av allt vi behöver. Ja, dessutom låter det så här efter ett tag.

– Farsan, det är två staplar 4G ute på stenen bredvid bron. Med andra ord är husfriden räddad. Men det hade den säkert varit ändå – solen steker från blå himmel och klipporna norr om lägret lockar med sin uppvärmda hetta. Från klipporna dyker vi rakt ut i havet när det blir alltför varmt. Det känns ibland som vore man sin egen köttbit på en täljstenshäll. Det är helt underbart skönt. Och sen en dag, när jag sitter på kontoret och försöker få ihop årets första arbetsdagar, så är det dessa dagar jag kommer att tänka på. Varma, släta klippor mot huden och den där känslan när fötterna lämnar klipphällen och man dyker ner i havet. Frihet och svalka och ett liv som det ska vara.

fakta I Bottenvikens Skärgård finns flera boendealternativ. Men kom ihåg att allemansrätten också ger dig möjlighet att tälta. Så längde du väljer att göra det utanför folks direkta hus och trädgårdar. För mer information:

www.destinationskelleftea.se www.pitea.se www.lulea.nu www.heartoflapland.com www. bottenvikensskargard.se

S K Ä RGÅ R D

jopikgården. På tisdag åker vi sedan

tillbaka till Hindersön. Vi anländer strax efter lunch och går direkt till matbordet. När maten är beställd, en pilsner till pappas nerver och lite Cola till ungarna står redan på bordet. Det är fullt pådrag på Jopikgården den här dagen. Det är kanske årets finaste dag som snart ska övergå till en underbar sommarkväll. Ibland behövs det inte mer för att vi ska ta oss ur kokongen – lite sol och en chans att ta en pilsner med polarna så överger vi våra alla ”måsten”. Det är öliv när det är som bäst. På kvällen är vi tillbaka på Jopikgården. Vi äter alla en toast med chevre och blåbärshonung till förrätt. Medan pojkarna sedan väljer en souvasfylld schnitzel äter jag fiskkakor. Ingen blir besviken. Snarare försvinner schnitzeln med en sådan hastighet att jag måste dra mig till minne om jag verkligen gett Jr lunch eller inte. Och efteråt, medan Måns och Edvin tar var sin hyrcykel ut på äventyr, för att kartlägga ön, sitter jag kvar och njuter av en calvados. Det var länge sedan sist jag verkligen satt ner. Jag känner att jag behöver det. Det är ju trots allt skärgårdsliv.

den närmsta idyllen. Om Brändö-

skär är den yttersta idyllen så kanske

öar i strömmen Bottenvikens skärgård är unik. Landhöjningen, det bräckta vattnet, de endemiska växterna och mötet av olika biotoper gör skärgården speciell. Med en landhöjning på en meter på hundra år påverkas landskapet i hög grad. Nytt land bildas kontinuerligt och på det nya landet – strandängarna – trivs växter som strandögontröst och gultåtel. Växter som bara finns här i den enda skärgården med bräckt vatten under två procent. Här samsas sötvattenfiskar och saltvattenfiskar. På öarna möts skogsfåglar och havets fåglar. Under sommaren trafikeras delar av skärgården med turbåt. Det finns stugor att hyra och bryggor för besökande fritidsbåtar. Grillplats och bastu finns på många av öarna.

Klubbvikens havsbad är den närmaste. Transferbåtar går från Luleå morgon och kväll under sommaren. Men även de stora turbåtarna stannar till vid Klubbviken. Där i sanden kan du inte bara sola, slöa och bada på dagen. Du kan också stanna över natten. Gör du det så kommer du att märka hur stor skillnaden är mellan natt och dag. Från att ha varit en livlig playa under solen blir plötsligt Klubbviken en intim liten ”skärgårdsö” för dig och dina närmaste när sista turbåten gått. På restaurangen äter vi denna kväll en välhängd entrecôte och sedan somnar vi i en av Klubbvikens hyrstugor. I morgon ska vi tillbaka till stan, men eftersom vädret ska bli kanon kommer det inte att bli förrän på kvällen. Med någon av de sista turbåtarna in. Jag gillar våra kuststäder, uteserveringarna fylls snabbt i solen. Jag tar en barrunda medan pojkarna ger sig ut på stan. Jag vet att de har sina egna planer och jag är säkert inte uppdaterad på dem alls. De är i den åldern – när de ska skilja sig från sina föräldrar. Som barn är det nog mer självklart än vad det är för en förälder. Men just ikväll känns det naturligt att de har sina planer och sitt liv. Det väl ändå det sommarkvällarna vid havet är till för. Att få ta ut svängarna lite till.

Brändöskär är den yttersta idyllen.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

S K Ä RGÅ R D

Smaka på skärgården Foto: Magnus Skoglöf

Bottenvikens skärgård bjuder inte bara på rekreation och äventyr. Här dukas också upp till ett smörgåsbord av sommarens smaker.

Havets silver

Foto: Magnus Skoglöf

Det är så vi brukar kalla Kalixlöjrom, ja till och med havets röda guld. Från Haparanda till Skellefteå finns Bottenvikens skärgård, vars bräckta vatten är perfekt uppväxtområde för siklöjan som ger oss de små och eftertraktade romkornen. Kalixlöjrom är den första delikatessen i Sverige som av EU fått skyddad ursprungsmärkning. Där uppe tillsammans med andra kändisar som Stiltonost, Parmaskinka och bubblig Champagne. Idag är Kalixlöjrom en säker ingrediens på Nobelmiddagens festligheter såväl som på din egen lyxiga frukostmacka. Halstring över öppen eld är ett traditionellt sätt att tillaga siken, här i Kukkola.

Det var laxen och inte stålet som lade grunden till Luleå stads rikedomar. Just havets silver fanns i sådant överflöd att när världsarvet Gammelstad inte längre gick segla in till, på grund av landhöjningen, så flyttade man helt sonika staden. En stadsomvandling långt innan järnmalmens tid. Idag är dessutom Östersjölaxen lite av en solskenshistoria, fler och fler laxar återvänder till våra vildlaxälvar Även om gravida kvinnor och barn inte ska äta för mycket av den feta Östersjölaxen så är det inte riktig sommar utan lite gravad, rökt eller färsk lax. Godast är den förstås när du köper den direkt från fiskarns båt.

Surströmming Foto: Medvedev /CC BY-SA 3.0

Havets guld

Ja visst är det så att surströmming luktar, speciellt när du öppnar den första burken. Men låt dig inte avskräckas. Här finns en magnifik och storslagen smak att hänge sig åt. Kanske är ”klämman” – ett tunnbröd, med färsk mandelpotatis där skalet är kvar, med lite lök, surströmming och gräddfil – din inskolning till den klassiska smaken från norr. Självklart ska du också ha en pilsner från något av Swedish Laplands många lokala bryggerier på bordet.

På land Sik och abborre En fisk att ta för sig av med gott samvete är siken. Varken miljögifter eller utfiskning verkar hota beståndet. En vitfisk som med färskpotatis, béchamelsås och gräslök är en sinnebild av den svenska sommaren. Du kan köpa sik i nästan varje by eller stad längs kusten, rökt eller färsk. Dessutom är ”kusinen” siklöja en klassiker för oss längs Bottenvikens skärgård, hårt saltad och halstrad över öppen eld. Men frågar du både kockar och skärgårdsbor om favoritfisken så är det stor chans att de svarar abborre. Vare sig du smörsteker filéer, kokar hela fiskar eller kallröker dem så är abborren en fisk som hör sommaren till.

Men det är inte bara ur vattnet vi hämtar sommarens smörgåsbord av smaker. Även ute på skärgårdens öar finns spännande smaker att ta del av. Norrbottens landskapsblomma, åkerbär, skapar ett fantastiskt bär att njuta av. Men här ute finns också kantareller, havtorn och vildhallon. Allt där för dig att ta del av tack vare allemansrätten. Självklart ska du inte missbruka allemansrätten utan respektera det privata i din jakt på dessa hemliga lokaler. Visst är skärgårdsborna trevliga och vänliga, men det är inte säkert att de kommer att avslöja just sina bästa kantarellställen. Men det skadar ju adrig att fråga.

Åkerbär

Foto: Klaus Langguth

I plurret Swedish Lapland är Sveriges nordligaste destination. Dessutom med mer än en fjärdedel av Sveriges yta. Det ger oss en del unika geografiska punkter så självklart har vi också några av de mest intressant badupplevelserna.

Foto: Kaj Törnberg

Treriksröset

Foto: Ann-Sofi Boman

1926 göts en cementklump tio meter från land i sjön Koltajaure. På svenska känner vi den som Treriksröset medan norrmännen säger Treriksrøyset och det i Finland heter Kolmen valtakunnan pyykki. Samerna, ursprungsbefolkning som lever i det gränsöverskridande Sapmi kallar det Golmma riikka uurna. Simmar du medsols besöker du Finland, Sverige och Norge, simmar du motsols blir det Finland, Norge och Sverige. Det är liksom inte varje dag du simmar i tre länder.

Hornavan

Stenskär

Inte ens Österrikaren Herbert Nitsch som har världsrekordet i fridykning, med sina 214 meter, når till botten av Hornavan. Från Högheden vid Svartberget på Hornavan kan du ge dig ut på en simtur som känns. Det är i alla fall ingen idé att du ska hoppas på att bottna, 221 meter skiljer mellan vattenytan och botten på Sveriges djupaste sjö. Och det är en lätt hisnande känsla av svindel att simma omkring här.

Ön Stenskär utanför Piteå ingår i Bondöfjärdens naturreservat, ett Natura 2000 område. Reservatet är 55 km2 men bara två är ovanför ytan. På dessa två finns dock en lagunliknande naturhamn, uråldiga labyrinter och en av Bottenviken Skärgårds finaste stränder. Tar du en simtur här tar du faktiskt en simtur längst ut på spetsen av den tunga som en gång inlandsisen sträckte ut från fjället. Ta turbåten från Västra Kajen via Pite Havsbad med www.guide-natura.com

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Marcel Köppe/Servingmind

Trollsjön Det är lite synd om Trollsjön. Hade den varit lite djupare än sina 36 meter hade säkert dess uppmätta siktdjup också varit mer än just 36 meter. För vattnet är klarare än så. Ska du simma här är det väldigt bra att du först fått marschera på i frisk takt från Låkta station, i motlutet genom förföriska Kärkevagge. Vattnet är smält vatten från omkringliggande glaciärer och inte alls jättevarmt. På samiska heter sjön Rissájávri och översatt blir det ungefär ”Sjön som glimmar som eld”.

Foto: Jens Thoms Ivarsson

Storforsen Det är Europas största oreglerade fors, Storforsen utanför Älvsbyn, och vi rekommenderar förstås ingen att simma just i det nu fritt forsande fallet. Men bredvid, i den del som mer eller mindre torrlagts av flottningsrensning och som allmänt kallas ”Döda fallet” finns ett antal spektakulära grytor och kanjoner som utgör ett perfekt och naturligt äventyrsbad. Storforsens klippor är också perfekta för solbad och området är både handikappanpassat och tillrättalagt med mängder av rastplatser. I närheten finns ett hotell, om du känner att du vill vara kvar till i morgon och bada.

Foto: Carl-Johan Utsi

Dit inga vägar når Álggajávrre, 756 meter över havet i Sareks nationalpark, ligger strax norr om Sveriges otillgänglighetspunkt N67 23.199, E17 05.989 (SWEREF 99). Ett nytt alternativ är N67 19.118 E17 09.919 ( RT 90) och då hamnar otillgänglighetspunkten på Lulep Rissájávrres nordöstra strand ca 900 meter över havet. Otillgänglighetspunkten är den plats som ligger allra längst från väg, bägge dessa plastser ligger ca 50 km från närmaste väg. Lulep Rissájávrre ligger i Padjelanta nationalpark.

Från Norrmejerier kommer en fil med smak av sommaren, spritsig och krämig och gjord med riktig björksav.

Vårte med björk och Gudinnans te gjort på dvärgbjörk från Viddernas hus i Jokkmokk.

Björk

betula

ett av våra vanligaste träd är björken. I björksläktet, betula, finns ungefär 35 olika sorter på det norra halvklotet men i Sverige finns bara tre varianter; vårt-, glas- och dvärgbjörk. Ur glasbjörken, som har den mest skinande barken – hos oss kallad näver – har också fjällbjörken utvecklats. Det 560 000 hektar stora Vindelfjällens Naturreservat, Sveriges största naturreservat, skyddades bland annat för att här finns en av världens få stora och sammanhängande fjällbjörkskogar, då mer än en fjärdedel av Vindelfjällen är fjällbjörkskog. Björk används i allt från virke och ved till tvättmedel och växtfärgning, men också som en smakupplevelse och för sin goda doft.

< Björken duger till att elda bastun varm och till lövruskan som man använder för att ”skrubba” bort slitet från varandras ryggar med. Men i själva bygget av en bastu är andra träslag bättre. > Att göra sirap av björk kräver två saker – en stor gryta och tålamod. 200 hundra liter sav kokas ner till 2 dl sirap. Du kan också köpa Jokkmokksbärs sirap av blad.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: ShopinLapland

Björkknoppsalt från Essense of Lapland.

Ett yxskaft av en björkvril pryder Karesuandoknivens snygga hantverksyxa.

Handgjort armband ”Björk” av sterlingsilver, design av Camilla Mustikka, camillamustikka.se

Foto: Camilla Mustikka

Scrub med björk, perfekt för bastun, från c/o Gerd.

Näverslöjd har alltid varit traditionellt i de arktiska hemmen. Som kaffeburkar, sockerskålar eller smyckesaskar.

Vacker skål i björkspån från Shop in Lapland, design Owe Eriksson.

Foto: Göran Wallin

< SAXOFONBJÖRKAR Korta och krumma står de vindpinade fjällbjörkarna. I folkmun ofta kallade saxofonbjörkar för att utseendet påminner om det böjda instrumentet. Saxofonbjörkarna på fjällsidorna är ett säkert tecken på att du är både långt norrut och på hög höjd. > Björkens inre bark är väldigt nyttigt. Knäckesticksen från Essense of lapland är dessutom väldigt goda.

Övriga produktbilder: Carl-Johan Utsi

Foto: ShopinLapland

Plocka de nyutslagna björklöven, låt torka och använd till kryddning av exempelvis snaps eller dricka.

Foto: Kero/Tomas Bergman

Hög kvalité och ny design. Med hjälp av traditionella tillverkningsmetoder har Kero i Sattajärvi vidareförädlat sina klassiska produkter från starten 1929.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

DESIGN

En resa i kunskap

Sveriges nordligaste destination har en kulturell och geografisk mångfald som syns i utbudet av slöjd, duodji och konsthantverk. Inspiration hämtas från natur och kultur – med midnattssol, norrsken, vita vidder, is och stora älvar. T E X T G Ö R A N WA L L I N en fjärdedel av sverige, så stor är

Foto: Göran Wallin

destinationen Swedish Lapland och självklart skapar detta ett rikt och skiftande område med unik natur och kultur. Resenärer och besökare uppskattar den lokala kulturen, tillvaratagandet av traditionen. Där duodji, slöjd och hantverk blir till en viktig ingrediens i upplevelsen. Här i norr finns också en stark tradition av smyckestillverkning i material som silver, skinn, tenntråd, rötter, trä och horn. Hantverket har utvecklats mycket under senare år. Inspiration hämtas från traditionella mönster och kulturarv som utvecklats till nya former och uttryck. Utbudet av slöjd och duodji är en spännande ”formfest” från fjäll till hav. Från Sveriges högsta fjäll till Bottenvikens skärgård. Maud Ån är hemslöjds-

Maud Ån, hemslöjdskonsulent i Norrbottens län, här tillsammans med Mari-Ann Nutti, VD vid Sámi Duodji, Samslöjdstiftelsen.

konsulent i Norrbottens län. Hon säger: – Länshemslöjdskonsulenternas uppdrag bygger på målen i Norrbottens län landstings kulturplan. Syftet är att ta till vara och utveckla hemslöjden både som kulturyttring och näringsgren. – Jag samarbetar med slöjdare, konsthantverkare och kollegor på många olika sätt, såväl lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Det är ett omväxlande och spännande uppdrag. – Slöjd är så mycket, kunskap om material, tekniker, traditioner och form. Det finns ett stort intresse att ”göra själv” tillsammans med andra och att dela med sig av sin kunskap. Njut och låt dig inspireras av skönhet och kunnighet hos våra slöjdare och konsthantverkare! första lördagen i april invigdes utställningen Next Level Craft i Jokkmokk på Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum. Next Level Craft är en ”nymodig slöjdutställning mellan fantasi och verklighet”. Med utgångspunkt i de nordliga länens slöjdtraditioner visas en annorlunda slöjdsaga. Vandringsutställningen har fått stor uppmärksamhet och premiärvisades i Umeå under Kulturhuvudstadsåret Umeå2014 och sedan i Östersund, Härnösand, Jokkmokk och Washington. Hemslöjdskonsulenterna i Norrlänen har varit initiativtagare till Next Level Craft och arbetet med ut-

Duodjimärket Duodjimärket är ett äkthetsintyg, Märket ska garantera oss konsumenter att slöjden vi köper är äkta samisk slöjd. Samtidigt också skydda samiska slöjdare från varumärkesintrång, plagiering och illojal konkurrens.

Duodji Katarina Spiik Skum, som har en master i samisk slöjd, förklarar vad duodji betyder så här: Duodji är hantverksföremål som är tillverkas av samer. Det är föremål som har ett eget formspråk och sin bakgrund i samiska traditioner och levnadssätt. Duodji fyller ofta en praktisk funktion. Wikipedia fyller på med att materialen oftast kommer från renen och naturen och är en viktig del av den samiska kulturen. Exempelvis souvenirer utan praktisk funktion får aldrig ett duodjimärke.

ställningen är ett exempel på samarbetet över länsgränserna. Nordiskt Sticksymposium, som genomförs i Kiruna 2016, är ett annat arrangemang där hemslöjdskonsulentverksamheten samarbetar med Norrbottens Läns Hemslöjdsförening och Gavstrik, den förening i Danmark som är driver sticksymposiet. Mer än 100 deltagare från Norden och övriga världen kommer till Kiruna för att vidareutveckla stickkunskapen genom kurser och föreläsningar samt uppleva nordlig natur, kultur och midnattssol.

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

hemslöjdskonsulenterna samarbetar

förstås med Sameslöjdstiftelsen Sámi Duodji. Sámi Duodji har ett nationellt uppdrag att arbeta med duodji, som samisk slöjd och konsthantverk kallas. Sameslöjdstiftelsen Sámi Duodji valt att placera sitt kansli i Jokkmokk, eftersom det är en centralt plats i svenska Sápmi. I Jokkmokk driver Sameslöjdstiftelsen Sámi Duodji även butik och galleri. Sameslöjdstiftelsens uppdrag är att öka och fördjupa kunskaperna kring det samiska kulturarvet duodji. Genom att informera och sprida kunskap om duodji säkerställs att kulturarvet lever vidare och utvecklas. Men det är också ett sätt att skydda duodjin mot en framväxande plagiatmarknad. Mari-Ann Nutti är VD vid Sámi Duodji, Samslöjdstiftelsen. – Duodji, är den samiska benämningen för handgjorda samiska föremål som kläder, husgeråd, redskap och utsmyckningar, säger hon. Duodji har en lång tradition och uttrycksformerna är många. Duodji är den slöjd och det konsthantverk som tillverkas av samer, som utgår från samiska traditioner, samiskt formtänkande samt samiska material, mönster och färger. Grunden för samiskt hantverk

Från vril till skål. Mellan att du finner och hämtar hem björkvrilen till den blir en perfekt guksi så går det mycket tid och arbete.

är också idag i huvudsak material från naturen. Inom duodjin är också viktigt att föremålet det är vackert, funktionellt och praktiskt. – Varje same har ett förhållande till Duodji, även den som vuxit upp i exempelvis Stockholm. För de samiska slöjdarna börjar och slutar slöjdåret med Jokkmokks marknad. Marknaden är viktig för den samiska slöjden och ett starkt kulturellt varumärke. – Åttio procent av försäljningen och efterbeställningar sker i anslutning till marknaden, berättar Mari-Ann Nutti. Den omfattande försäljningen och visningen av duodji, slöjd och konsthantverk under Jokkmokks marknad är ett bevis för besöksnäringens betydelse för slöjden. Men, det visar också på ett symbiotiskt förhållande där slöjden behöver besöksnäringen och där besöksnäringen behöver slöjden. – När den nordliga kulturens konst, konsthantverk, design, slöjd och duodji presenteras i utställningar, föreläsningar och försäljning blir Jokkmokks marknad som ett stort skyltfönster, menar både Mari-Ann Nutti och Maud Ån. Mari-Ann berättar om utställningen ÁRBI som visas på Norrbottens museum i Luleå under våren och sommaren. Det är unga samiska slöjdare som ställer ut under temat ”Traditionell kunskap i en modern tid”. ibland behöver du inte besöka en

plats. Du kan ta del av fantastisk slöjd på nätet. Formfest i Norr är namnet på en webbaserad guide som samlar och presenterar Hemslöjd – Form – Konsthantverk. Här visas unika produkter med bredd och kvalitet format av professionella slöjdare och konsthantverkare. Traditionella material och tekniker blandas med nyskapande och återbruk. Men T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Göran Wallin

DESIGN

Klassiskt Tornedalsmåleri, här på borden på Hulkoffgården.

slöjd på en dator och slöjd i verkligheten är aldrig samma sak. Så vi reser vidare. Ulrika Hedlind Berggren är kommunkonsulent i slöjd och hantverk i Skellefteå kommun. Hon säger: – Nordanå kulturområde i Skellefteå är värt ett besök. Där finns norra Sveriges äldsta träbyggnad Nyborg, ett kulturarv och hållbart hantverk via Handens hus. – Slöjdare och konsthantverkare som har förenat den Västerbottniska traditionen. Hög kvalitet och ny form finns representerade på Nordanå Café och butik. Där kan du ”träffa” Rune Jonsson från Skellefteå, en näverslöjdare som arbetar med tampade burkar med karvsnittsdekor. Han är utvald som stipendiat av Sveriges Hemslöjdsföreningars Riksförbund och har ställt ut på Nordiska museet. Kerstin Schmidt från Träskholm kombinerar handvävt och broderi i kyrkotextil och annan offentlig utsmyckning, samt traditionell brukstextil och med modern formgivning. Margaretha Holmlund, Hjoggböle, är keramiker som arbetar i sin ateljé med både med brukskonst och fri konst för offentliga miljöer.

Klassiskt Tornedalsmåleri, färger form och mönster går igen. Stickmönster i vantarna är däremot olika, här syns vantar från Arjeplog, Kiruna/Jukkasjärvi och Karesuando.

maud ån uppskattar den genuina

kunskapen hos slöjdens utövare i den arktiska miljön. Kulturarvet och bruksslöjden är viktiga grunder för utveckling till nyskapande och det som är modernt. Det finns också en vilja att dela med sig av kunskap om tekniker och material. Glädjen och tillfredställelsen i att kunna göra själv finns med i alla delar av skapandet. Precis som förr i tiden gäller det att hitta en krokig björk som ämne till en slev eller ett yxskaft. Naturens former och färger är ofta inspirationskälla för formgivning. Många hantverkare finner också inspiration i företeelser som norrsken och områdets historia. – Tack vare att det finns engagerade och kunniga hantverkare i länet arrangeras olika aktiviteter som till exempel Hantverksveckan i Överkalix och Nordiskt Sticksymposium. – Bredden av kunskap och engagemang finns i alla led från de professionella hantverkarna vidare till olika ideella intressegrupper som knivföreningar, lapptäcksgrupper, stickkaféer och många fler, avslutar Maud. 25

DESIGN

”Jag tror att just det karga klimatet har påverkat och gett människor här styrka, tålamod, envishet och visdom.”

Foto: Fredrik Broman

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Helen McGougan

DESIGN

Re-cover, Luleå 1. Det började som en reflektion, något saknades helt enkelt i klädgarderoben. Idag har Paula Fahlanders egen design – en blandning av amerikansk western och norrbottnisk mylla – fyllt det tomrummet med företaget Re-cover.

designar: Design av kläder och produkter med ett nordiskt,

unikt och tidlöst formspråk.

materialen jag hittar och väljer att skapa i. Men man kan också säga att det jag gör och upplever i den livsstil jag förmedlar, du vet, träning, jakt, hojåkning, naturupplevelser, frisk luft och fågelsång ger inspiration till ett passionerat skapande.

vilka material jobbar du med? Bara naturmaterial

där ull och skinn dominerar, men även lin, hampa och bomull förekommer. Hög kvalitet på material är ett krav. Ja, hög kvalitet är helt avgörande för mig.

Foto: Viveka Österman

vad inspirerar dig? Det som inspirerar mig är främst

1. Arctic Skua – originalet och ursprunget för Re-cover. Stickad i shetlandsull med skinndetaljer. 2. Embla – en ljuv doft inspirerad av den norrländska naturen. För en stark och stolt kvinna. 3. Henny – en härlig dubbelvävd kvalitet i 100% linne. Kvalitet med attityd. 4. Georg – Limited Edition Leather Collection. Se mer av kollektionen på www.recover.se

vad vill du förmedla med din design? En del av vår filosofi är att göra kläder som måste upplevas. Vi arbetar också medvetet med att på vårt sätt medverka till att stärka människors tro på sig själva där det inte handlar om att vilja vara någon annan utan om att finna sitt eget unika värde, vårda och vara stolt över det. Vi gör helt enkelt kläder och produkter som vi själva och andra mår bra i.

Foto: Helen McGougan

vilket är ditt personliga uttryck? Kläder med en enkel elegans, som har god funktion, långt borta från konsumtionssamhällets korta livslängder. vad är den arktiska livsstilen för dig? Jag älskar

att vistas ute under alla årstider och jag tror att just det karga klimatet har påverkat och gett människor här styrka, tålamod, envishet och visdom. Så jag vill verkligen uppleva naturen ännu mer, hämta kraft och använder den till stor del för att skapa min egen livsstil.

vad är nästa steg. framtiden? Vi har en vision om att bli ett starkt varumärke som uppfattas på marknaden som en tydlig bärare av den stolta och trygga urkraften. Det kommer vi att göra med att stärka främst våra egna kanaler som web, sociala medier och mänskliga riktiga möten. Vi vill att de som bär kläder från Re-cover känner sig stark, stolt och snygg. Och blir trygg i det.

DESIGN

Stoorstålka, Jokkmokk Designerduon Stoorstålka gör allt tillsammans. De två, Lotta W Stoor och Per Niila Stålka, driver en samisk designbutik där de själva designar sina produkter.

designar: Samiska accessoarer. Främst skor och kläder, heminredning, bandvävningsverktyg och garn. Men vi gör också annat och vi kollar hela tiden efter nya idéer.

Foto: Stoorstålka

vad inspirerar er? Ett modernt samiskt liv. Den samiska vardagen och vår tillvaro mitt i Sápmi, i Jåhkåmåhkke. Vi får massor av inspiration av alla våra samiska kunder och de trender som råder i Sápmi för närvarande. Det händer så otroligt mycket spännande just nu i Sápmi. vilka material jobbar ni med? Vi jobbar i alla typer

Foto: Carl-Johan Utsi

Ullo-Liidni, en traditionell värmande ullsjal i två storlekar och flera färger.

av material, beroende på vad som är bäst för respektive produkt. Vi är ett designföretag. Vi tar fram en unik samisk design men sedan produceras det i större kvantiteter på andra ställen. Mycket plast, tyg och keramik.

vad vill ni förmedla med er design? Vår slogan

säger väl allt: Design by Sámis for Sámi people, and equally cool souls.

Stoorstålka har flera heminredningsserier i form av brickor, skärbrädor, glasunderlägg, kökshanddukar.

vilket är ert personliga uttryck? Vi drivs av vår

Tröjor, mössor och sjalar med textiltryck i form av den samiska broschen Risku samt andra traditionella mönster. www.stoorstalka.com

vad är den arktiska livsstilen för er?

egen längtan efter vackra samiska vardagsföremål i praktiska material, med ett formspråk sprunget ur samisk estetik och formtradition. Det är helt enkelt massor av kärlek och lika mycket respekt.

Att kunna gå till grannen och köpa en nyslaktad ren som man transporterar hem på sparken och styckar på köksbordet. Det tillsammans med friskt och gott vatten, hjorton, blåbär och lingon, en fantastisk och lättillgänglig natur. Vår stora hobby snöskottning. De underbara ljusa sommarnätterna och det fantastiska vintermörkret. Sápmi och den starka gemenskapen med samer från världens alla hörn.

Foto: Carl-Johan Utsi

vad är nästa steg. framtiden? Vår utgångspunkt är samiska behov och önskningar. Dessa kommer fortsatt att vara våra vägvisare in i framtiden. Vi har oändligt många idéer om hur vi ska bredda vårt sortiment och öka vår närvaro över hela Sápmi.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

”Design by Sámis for Sámi people, and equally cool souls.”

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

Foto: Carl-Johan Utsi

> Traditionella bällingskor i nya varianter, alla med värmande skohö. Skorna tillverkas av bällingskinnet från renens ben. Katarinas koncept i sin masterexamen i Duodji var ”goathe/kåtan” och heminredningen av hållbara material masterarbetet. I tidningen Hemslöjd gjordes ett stort reportage om Katarina och hennes alster – bänk, fåtölj, bällingmatta, kuddar, bord, väggprydnad mm.

> Rotslöjd var en av uppgifterna inom utbildningen. Katarina formade sin skapelse efter en utvald sten och har infogad tenntråd och vadmal som dekoration.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Carl-Johan Utsi

DESIGN

” Istället för att sluta använda viss duodje för att vi inte lever ett nomadiserande liv på samma sätt som förr, vill jag ändra föremålen så de täcker dagens behov.”

Katarina Spiik-Skum, Jokkmokk Med en magisterexamen i duodje – de hantverksföremål som tillverkas av samer med sitt eget formspråk och bakgrund i samiska traditioner – vet Katarina Spiik Skum vad hon vill med sin slöjd. Att utveckla den.

vad vill du förmedla med din design? Jag vill förmedla duodje i det jag designar. Jag vill att det ska synas att det är skapat av en same och det har sin bakgrund i traditionell duodje även om det har ett modernt uttryck.

designar: Duodje. Jag har tagit masterexamen i duodje och mitt masterarbete är heminredning av hållbara material. Konceptet har varit goahte, kåtan, som jag har transformerat till föremål för ett hem idag.

vilket är ditt personliga uttryck? Mitt personliga uttryck är att mina föremål har sin grund i Lulesamisk duodjetradition. Jag arbetar främst med traditionella material men vill ge det ett modernt uttryck.

vad inspirerar dig? Det första som inspirerat mig är

vad är den arktiska livsstilen för dig? Den arktis-

förstås den samiska kulturen, traditionerna och levnadssättet, förr och nu. Det andra som inspirerar mig är att vi måste anpassa duodje till vardagen vi lever i idag. Istället för att sluta använda viss duodje för att vi inte lever ett nomadiserande liv på samma sätt som förr vill jag ändra föremålen så de täcker dagens behov. Jag vill visa samiska traditioner på ett annat sätt för att fler ska få ta del av dessa.

vilka material jobbar du med? Jag arbetar med ma-

terial som är traditionella inom duodje, sameslöjd. Exempelvis garvade renskinn, kläde, vadmal, tenntråd, björkrötter och garn. Men jag använder också tyger som är i annat material än kläde, nya sorters pärlor med mera.

ka livsstilen för mig är samekulturen. Det är därifrån jag hämtar mitt material och min inspiration. Många av föremålen jag skapar är gjorda för att man ska klara av det arktiska klimatet. Den arktiska livsstilen är att vi anpassar oss efter årstiderna och dess växlingar. I duodje innebär det att man jobbar med vissa material vid en viss årstid. Man hämtar sitt material när det är enklast och det är en kunskap som är överförd av tidigare generationer.

vad är nästa steg. framtiden? Mitt nästa steg är att hitta kanaler för att förmedla mina föremål och att få en regelbundenhet i mitt skapande. Fotnot: Katarina använder uttrycket duodje med e, eftersom det är så man säger i Lulesamiskan. Duodji är nordsamiska.

Foto: Kero

DESIGN

”Vi är inga massproducenter. Varje Keroprodukt är unik och sprungen från vår hantverkstradition som passerat från generation, till generation.”

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Tomas Bergman

DESIGN

Emma och Erik Kero, Sattajärvi I början på 2000-talet var hantverksföretaget Kero en halvtimme från konkurs. Det var samtidigt som kusinerna Emma och Erik Kero som tredje generationen i släkten skulle ta över. Men 15 år senare har det visat sig att detta är en Tornedalsk urkraft.

designar: Läderprodukter som näbbskor och väskor. vad inspirerar er? I mötet med kunden ligger en stor inspiration för oss. Våra kundrelationer är väldigt långsiktiga och i dialog med kunden har vi möjlighet till god utveckling. Naturligtvis har vi också ett arv från bygden vi lever mitt i. Här vet folk hur bra grejer känns och ser ut. vilka material jobbar ni med? Vi jobbar med skinnprodukter av naturgarvat ren- och nötläder.

vad vill ni förmedla med din design? En hållbar och klassisk produkt som ska finnas med kunden över lång tid. Vi vill belysa vår tradition, att vi sedan 1929 tillverkat samma basprodukter som vi gör idag. Vi är inga massproducenter. Varje Keroprodukt är unik och sprungen från vår hantverkstradition som passerat från generation, till generation. Vi har en stor stolthet i vårt arv och hoppas förvalta det vidare mot framtiden.

vilket är ert personliga uttryck? Att leva efter förutsättningarna som finns. Varken mer eller mindre. Hållbarhet och tradition är otroligt viktigt för oss som personer, och för företaget.

vad är den arktiska livsstilen för er? Att leva

och verka i vår del av landet är fantastiskt. Årets alla årstider spelar en stor roll för oss. Tystnaden en kall vintermorgon eller ljudet av när isen går på sjön en solig vårvinterdag har en enorm charm. Att vi använder råvaran som finns i vår närmiljö är också väldigt viktigt för oss.

Väskan Totte och stadsnäbben är moderna klassiker. Kero använder naturgarvat läder och produceras i Sattajärvi skomakeri. Kero garvar sitt skinn med ämnen från växtriket, en metod känd sedan urminnes tider och den mest miljövänliga. Familjesäcken är en klassisk allround-ryggsäck för både vardagen och utflykten. Se mer av kollektionen på www.kero.se

vad är nästa steg. framtiden? Eko-trenden är stark och naturliga material i produkter som är skapade från en lång tradition tror vi alltid kommer uppskattas av våra kunder. Sen måste vi förstås alltid lyssna av nya trender och hänga med i vår produktutveckling samtidigt som vi behåller våra signifikativa basprodukter. Blötnäbben är mjuk och följsam med skaft av mjukt naturgarvat renskinn och med snörning som knyts runt skon. Skon har långa anor, men har nu hittat hem hos nya generationer.

DESIGN

Här är några av de ställen där du kan shoppa slöjd, doudji och konsthantverk konsthantverkare med egna butiker. Det finns

ett mervärde i att möta ”den som formgett och skapat ” och de kan också berätta om material och tekniker. I Kiruna finns Ateljénord, Made in Kalix with friends ligger i Kalix, Tornedal & Co representerar hela Tornedalen och finns i Jalahuset i Haparanda, Rabarber i Piteå och Gamla Apoteket i Jokkmokk. I Ammarnäs finns Margareta Grahn som är kunnig i samisk rotslöjd.

1 AMMARNÄS Margareta Grahn, 070-683 30 24 2 ARJEPLOG Norrskensglas, www.norrskensglas.se Silvermuseet, www.silvermuseet.se Gunnar Edholm, Tundra Art slöjd och konsthantverk, www.tundra.nu 3 ARVIDSJAUR Anna–Lisas Souvenirbutik, www.presentbutiken.se Lindmarks Slöjd & Snickeri, www.matslindmark.blogspot.se Ateljé Nymånen, www.nymanen.se 4 BODEN Tenntrådssmyckeriet Snåret, www.tenntradssmyckeriet.se Irka’s Tennsmycken, www.tennsmycken.se Mattias Styrefors – Norrsmide, www.styrefors.com Treehotel, www.treehotel.com Artic Design, www.arctic-design.se

Kåsa/Guksi, design Per Ola Utsi.

Det finns också ett antal butiker där hantverkare representeras: Sámi Duodji i Jokkmokk, Storforsen Shop vid Storforsen Älvsbyn, Shop in Lapland i Världsarvet Gammelstads Kyrkstad, Lapland Heartwork i centrala Luleå, Carl Wennbergs Sameslöjd i Kiruna, Anna-Lisas Souvenirbutik i Arvidsjaur och Nordanå Café och butik i Skellefteå (Västerbottens museum). Se också övriga försäljningsställen i listan nedan.

5 GÄLLIVARE Gällivare Museum, www.gellivare.se/museum/ Gällivare Turistcenter, www.gellivarelapland.se 6 HAPARANDA Tornedal & Co, www.tornedalandcompany.com 7 JOKKMOKK StoorStålka, www.stoorstalka.com Hantverksbutiken, 070-371 46 29 Systrarna Viltoks galleri och butik, www.miaviltok.com Lena Sandberg Johansson, www.lsj.se Jokkmokks Tenn, www.jokkmokkstenn.se Gamla Apoteket, www.gamla-apoteket.se Ájtte, www.ajtte.com Sámi Doudji, www.sameslojdstiftelsen.com/ butiken 8 KALIX Made in Kalix with friends, www.madeinkalix.se 9 KIRUNA Icehotel shop, www.icehotel.com Ateljénord, www.ateljenord.com Sven Hörnell AB, www.svenhornell.se Carl Wennbergs Sameslöjd, www.wennberg.com Camilla Mustikka, www.camillamustikka.se

10 LULEÅ Stol & Fiol, www.stolochfiol.se Eva Gunnarsdotter Björk, www.evabjork.com Pia Schmaltz, www.piaschmaltz.se Inger Thurfjell, www.inger.thurfjell.se Norrbottens museum, www.norrbottensmuseum.se Avans Gårdsbutik, www.avansgardsbutik.se Lapland Heartwork, www.laplandheartwork.se ShopinLapland, www.shopinlapland.com 11 PAJALA Inkku Tamma, www.inkkutamma.se 12 PITEÅ Piteå Museum, www.piteamuseum.se Karinas viltbutik, www.karinasviltbutik.se Heta Hyttan, www.hetahyttan.se Rabarber, www.rabarberkonsthantverk.se Hantverksmacken, www.hantverksmacken.se 13 SKELLEFTEÅ Nordanå Café och butik, www.skelleftea.se/nordana Skellefteå Turistbyrå, www.visitskelleftea.se 14 SORSELE Eldmark, www.eldmark.se 14 ÄLVSBYN Storforsen Shop, www.storforsenshop.com

Turistbyråerna har kunskap och kan hjälpa till med information om det lokala utbudet och om aktiviteter som pågår. Håll utkik efter skyltar längs vägarna, som bjuder in till ateljéer, verkstäder, tillfälliga sommarutställningar och evenemang.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

DESIGN

MIDNATTSSOL UNDER SOMMAREN

L AT

ANTEN

KÖ

ÄLV

RNE

TRÄ

KIRUNA

VE MU ONIOÄL

MÄ

KÄ

11 R

PAJALA

EÄ

LV EN

GÄLLIVARE

KA LIXÄLV

POL

CIR

JOKKMOKK

ÖVERTORNEÅ RÅN

ÖVERKALIX

EÄ LV E

ARJEPLOG

4 EÄ

LVE

ARVIDSJAUR

SORSELE

BODEN

L UL

KALIX

HAPARANDA

LULEÅ V

BOTTEN

ÄL

PITEÅ

VE N

SK EL

SKÄRGÅRD

SKELLEFTEÅ

SVE

VINDEL

ÄLVSBYN

6 8

RIGE e4 35

Illustration: Anssi Lassila/OOPEA

Foto: Göran Wallin

Ett konsthus på gränsen

FLYGLUFF I SOLEN om du enkelt vill upple-

UIDA VI G

ÄL

LEN

IGASTE DESTIN

TILL VÅRA ORTRONST

SVERIG ES NORDL

taste of

the SW ED IS HD LA PL AN

www.arcticairlink.se

ATION

d upptäcktsfär na gastronomisk Guide: prova de lokala smaker hemma och Lämna vardagen til livss iska smaka på vår arkt

Kalix

löjrom

från Botten viken till finrum men

Passionerade er: mikrobryggeri

Hantverk och rent vatten!

HJORTRONSTÄLLEN upptäck matkulturen i

Sveriges nordligaste destination. Inspiration, recept, reportage och guide till utvalda kulinariska pärlor – våra hjortronställen.

issuu.com/swedishlapland

för drygt 40 år sedan lämnade Gunhild

Stensmyr Tornedalen. Då tänkte hon knappast att hon en dag skulle återvända för att skapa en erkänd konsthall i sina hemtrakter. – Visionen med Konsthall Tornedalen är att skapa en mötesplats för människor. Människor och kultur. Människor och natur. – Det är ingen hemlighet att jag funnit inspiration i konstinstitutionen Louisiana. Jag tycker till och med att utsikten i Vitsaniemi mot Finland, påminner om den Louisiana har mot Helsingör säger hon och skrattar. Och skrattar är något Gunhild ofta gör. Hon känns som en positiv urkraft. Någon som kan förflytta berg, eller åtminstone sätta en spade i backen. Hennes Guesthouse Tornedalen är ett exempel. Gamla hus i hembyn Vitsaniemi har fått nytt liv under Gunhilds försorg. I hus

som tidigare höll på att slukas av Tornedalens mylla kan du nu ta del av konst och design, medan du villar upp dig efter morgonens fågelskådning. Den som ritat Konsthall Tornedalen är den prisbelönade arkitekten Anssi Lassila och byrån OOPEA i Finland. I motiveringen till att Anssi Lassilas projekt vann skriver styrelsen bland annat: ”Entrén har samma själsliga tröskel som en grannes kök, välbekant och välkomnande”. Med det menas helt enkelt en byggnad som ger besökaren utrymme att sparka av sig snön i entrén, en chans att möta både norrsken och midnattssol på sitt besök, samtidigt som spännande konst får tala till besökaren i lugn ro. Eller snarare en helt överväldigande upplevelse där på Torneälvens strand. www.konsthalltornedalen.se Foto: Eric Borg

va Arktis många ansikten är flygbolaget Arctic Airlink ditt val. Flyglinjen trafikerar Oulu i Finland, Luleå i Sverige och Tromsö i Norge. Flyglinjen är förstås viktig för universiteten i de tre städerna och för näringslivet men flyglinjen skapar också möjligheter för besökare. Det är helt enkelt lätt att resa på tvären i Arctic Europe numera. Oulo har Finlands bästa cykelvägar, VM i luftgitarr och Rosso har serverat pizza här sedan 1978. I Luleå finns en lättsam närhet till Bottenvikens skärgård, ett världsarv och alltid en bra köttbit. Vidare till Tromsö, tidigare kallat hamnen till ishavet, numera en stark universitetsstad. På vintern säger man att man har 100 dagar nöjesnatt, på sommaren är det aldrig mörkt när du vimlar fram i Europas bartätaste stad.

Det sjunde insteget treehotel i harads bygger ut. Bakom The 7th Room, precis som med alla andra rum på Treehotel, finns en känd arkitekt. Jenny Osuldsen, på norska arkitektbyrån Snøhetta har ritat det nya trähuset bestående av en lyxig svit med två sovrum, tilltaget badrum och balkong uppe bland trädtopparna. – Jag besökte Treehotel 2012, berättar Jenny. Jag älskade idén med att bo bland träden. Sedan dess har jag fört diskussioner med Britta och Kent om att få rita ett nytt rum. – Vi är förstås glada över att få samarbeta med Snøhetta. De är den perfekta partnern för att skapa en helt ny upplevelse. – Gästen ska verkligen få ta del av norrskenet. Det nya rummet får ett magiskt panorma. Tidigare rum är designade av Bertil Harström, Cyrén & Cyrén, Tham & Videgård, SandellSandberg och Sami Rintala. Bomek och Vittjärvshus tillverkar huset även denna gång. Snøhetta har ritat Operahuset i Oslo, MoMautbyggnaden i San Francisco och det klassiska biblioteket i Alexandria. Och numera ett hus bland trädtopparna i Harads. Det nya rummet öppnar i december 2016. www.treehotel.se

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Hans Eek, ibland kallad ”passivhuspappan”, tänker hotellet använda samma principer som värmer upp ett passivhus till att istället hålla huset kallt. Tanken är att 10 lyxsviter med eget badrum kommer att byggas samt 12 konstsviter. Självklart blir det också galleri och ICEBAR i den 2 200 kvadratmeter stora byggnaden. – Men är ni inte rädda för att tappa gäster under vintern nu? – Nej, absolut inte. Jukkasjärvi och ICEHOTEL kommer fortfarande att vara något speciellt på vintern i norrskenet. Inte minst tillkommer ju 37 rum med ännu mer galet bra design under vintersäsongen. – Världen är en stor marknad. Men ändå är det ju så att alla inte vill eller kan besöka Arktis under vintern. Nu får de chansen att besöka oss på sommaren också, avslutar Yngve Bergqvist. ICEHOTEL 365 börjar byggas sommaren 2016 och kommer att öppna 1 november 2016.

”Elephant in the room”, design AnnaSofia Mååg, från ICEHOTEL 2015/2016.

www.icehotel.com

Illustration: PinPinStudio

icehotel har varit en ikon för världens resenärer i mer än 25 år. Dock har man bara kunnat ha öppet halva året, den tiden då Jukkasjärvi kunnat erbjuda ett vinterklimat. Genom ICEHOTEL 365 går nu Yngve Bergqvist och hans kollegor vidare med ett hotell som ska bjuda gästerna en upplevelse av vinter och is 365 dagar per år. Men varför? – Vi har gäster från hela världen som vill uppleva ICEHOTEL på sommaren och det här projektet är ett sätt att tillgodose deras vilja. – Och tänk dig själv vilken produkt: midnattssol och boende i en svit av is. Just midnattssolen är också en stor del i hela projektet. Inte så mycket som attraktion snarare mer som ren funktion. Solpaneler ska förse ICEHOTEL 365 med energi för att kyla rummen även under sommaren. ICEHOTEL 365 räknar med att vara ett helt hållbart projekt, ja i framtiden kanske till och med ett projekt vars fotspår är bättre än koldioxidneutralt. Genom ett samarbete med arkitekten och hållbarhetsexperten

ICEHOTEL, foto: Asaf Kliger

Ett ishus för hela året

VA N D R I N G

Med löparskor längs Kungsleden De flesta som väljer Kungsleden gör det för att vandra den klassiska leden i sakta mak. Men de kända traillöparna Krissy Mohl och Luke Nelson gör det på sitt sätt. T E X T K R I S SY M O E H L | F O T O F R E D R I K M A R M S ÄT E R

et känns lite overkligt

till att börja med. Så mycket längtan och förväntan, och äntligen är vi på väg längs Kungsleden i Swedish Lapland. Vi har fått skjuts till Vakkotavare av fjällkännaren Göran Wallin, som också gett oss mängder med tips på olika rutter, och vi ska träffas igen i Kebnekaise två dagar senare. Varje böj eller krön i leden fyller oss med nya intryck. Till slut är vi helt

uppslukade av skönheten i landskapet och vill bara se mer – något som naturligt driver på löpsteget i en allt bekvämare fart. Landskapet omkring Kungsleden är storslaget, vidderna enorma. De mjuka fjälltopparna, liksom dalarna, har formats och karvats av den sista inlandsisen för 10 000 år sedan. Leden drar fram genom ett täcke av mossa, blåbärsris och vide, vars färgspel ger extra nyans åt dalgångens storslagenhet. Vi stannar och T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

VA N D R I N G

tar för oss av blåbären flera gånger. Fingrarna färgas lila av de goda bären. Även lingon, som vi aldrig tidigare har smakat, ger en extra krydda åt våra stopp. Den enkla smaken som förstärks med socker i den sylt vi får smaka senare på resan. Traillöpning är faktiskt ett underbart sätt att uppleva Kungsleden. Med minimal packning, ryggsäckar med bara det nödvändigaste, och snabba fötter kan vi avverka långa sträckor på kort tid. Det ger oss tid och tillfällen att stanna upp

och ta in utsikten. Det är viktigt att göra, för ibland är stigen inte lättsprungen, utan kräver koncentration när du hoppar fram på eller mellan stenar. Inget i min ryggsäck finns där utan syfte eller i onödan. Tack vare STF:s många fjällstugor längs leden får vi chansen att enkelt både äta oss mätta och leva bra. Stugorna och stugvärden har mat till försäljning, det finns kök att laga den på, och praktiska våningssängar med filtar. Allt som behövs är en sov39

VA N D R I N G

påse. Och på morgonen vaknar vi löpare fulla av energi, med lust för nya äventyr. Förutom att springa från a till b, från en stuga till en annan, går det att göra sidoturer och komma tillbaka till ett basläger. En sådan, självklar, är förstås att bestiga Sveriges högsta topp, med utgångspunkt från Kebnekaises fjällstation. Men när vi sitter med kartan och planerar, ser vi andra ”loopar” att ge sig på. Möjligheterna verkar aldrig ta slut, det är bara tiden som begränsar. en stark lust, men samtidigt ett motstånd, fyller avståndet mellan vår löpartrio på väg över Kungsleden vår sista dag. Det blir vår enklaste och snabbaste, kanske för att de tidigare sju dagarna har gett benen lite extra styrka och vana. De första åtta kilometerna på stigen avklaras med lätthet, när vi inser att vi håller på att avsluta ett äventyr. Vi är på väg att springa ifrån våra sista ögonblick på Kungsleden. Med starka ben, efter att ha hoppat fram på stenar, vadat över fjälljokkar och bestigit toppar, är vi på väg att springa in i Abisko, vårt

sista delmål. Stigen är lättsprungen här, berget lutar med oss och lusten att löpa är stark – men motståndet tar över och vi stannar. Vi stannar för att njuta av tystnaden. Stannar för att vi är bortkopplade från samhället, men fångade i ögonblicket. Stannar för att påminna oss om den lätt löjligt lyckliga känslan av ansvarsfrihet som finns där när du springer en stig, eller när du står på brinken till ett rinnande vatten och ser floden strömma vidare. Andas. Närvaro. De vindpinade fjällbjörkarna som flankerar stigen, sjöarna och jokkarna längs vägen börjar få färg och markerar på så sätt att sommaren håller på att övergå i höst, och att ännu en säsong är på väg att ta slut. En säsong som har tagit mig till Indien och Spanien, Alaska och Kalifornien. Som har gett mig chansen att springa genom djupa skogar, upp på vulkaner och snöklädda berg. Och nu, några kilometer från Abisko på Kungsleden, har en fjorton år lång karriär tagit mig till en ny magisk plats för att uppleva världen genom traillöpningsfiltret. Det blev en ny stämpel i passet när vi landade i Stockholm, och Kungsleden har öppnat upp ögonen för allt vad landet ovanför Polcirkeln, i Swedish Lapland, har att erbjuda – hur många storslagna möjligheter som finns för veckolånga projekt för oss traillöpare i Arktis. Det har helt enkelt varit en fantastisk tid. efter att ha lämnat vakkotavare

På kvällen låter vi fingrarna följa stigarna på kartan. Fantasin tar oss iväg på nya äventyr.

på söndag, och landat i Kebnekaise på tisdag eftermiddag, slappar vi, hämtar krafter och tar chansen att höra av oss till nära och kära. Lika skönt som det är att vara utan sociala medier, lika skönt är det att ha dem. Onsdag morgon tänker vi ge toppen på Kebnekaise, Sveriges högsta punkt, T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

VA N D R I N G

”

Vi stannar för att njuta av tystnaden. Stannar för att vi är bortkopplade från samhället, men fångade i ögonblicket.

en chans. Prognosen med hårda vindar och regn, visar sig tyvärr stämma. Vi har hoppats på en lucka i stormen, men får tyvärr vända ungefär trehundra meter nedanför toppen. Om du reser minimalt måste du utnyttja dina kunskaper maximalt, och vår samlade kunskap säger helt enkelt att det är bättre att vända om helskinnade och ta sig ner än att fortsätta upp mot toppen i stormen. Berg och fjäll är ingen plats för misstag på grund av oaktsamhet. Väl nere i Kebnekaise tar vi tillfället i akt att åter njuta av en bastu och Elsas kök. på kvällarna sitter vi vid kartan och

låter fingret följa olika möjliga turer. Kungsleden fungerar som en motorväg genom landskapet, men det finns närmast oändliga möjligheter till sidoturer som sedan återkopplar till Kungsleden. Ofta ligger de nära en av STF:s fjällstugor, där du kan äta, elda och torka kläder. När du vaknar känner du dig utvilad och i perfekt form för en ny dag att fylla med egna äventyr. Terrängen är varierande, från blåbärs- och lingonristäckta kullar

till öppen tundra. Från ren fjällhed med glaciärfärgade sjöar, till ett genombrutet landskap av fjällbjörkskog. Möjligheterna känns oändliga. Men när den kryssmarkerade Kungsleden fungerar som ett basnät, är alla sidoturer mer av formatet ”extra tillval”. En möjlighet du tar i farten. Ett stundens infall. Undrar just var den här stigen leder? Vad döljer sig egentligen bakom nästa krön? Och alla dessa sidospår är dessutom mer äventyrliga och ensliga än vad huvudleden erbjuder. Våra sista dagar bjuder på ett varierande fjällväder, utmanande turer och trevliga minnen allt eftersom vi rör oss genom tiden och landskapet. Vår ovilja att lämna Kungsleden hör på många sätt ihop med den enkla livsstil som uppstår när du vistas så många dagar på stigen. Vi kan inte få nog av det vackra landskapet, av dagar som formas till ett mönster. Löpning följt av bastu och sedan matlagning, följt av stugliv där planerna för morgondagen ritas upp över kartbladet. Allt är så oerhört okomplicerat där ute på stigen. 41

VA N D R I N G

Ett område fullt av vilda djur och domesticerade. Respektera dem alltid och låt renarna vara i fred i kalvningstiden.

Foto: Göran Wallin

Men till slut finns ingen återvändo, det är bara att springa fram till Abisko för en sista middag innan vi åter ska sätta oss på planet till USA. Till sist kommer vårt äventyr på Kungsleden inte att vara en verklighet i nuet utan ett minne att reflektera över, under stulna timmar av ingenting. I transfern, på flyget, på jobbet, på väg någon annanstans. Vi kommer att inse att allt var enklare här – på Kungsleden.

Fredrik Marmsäter, Krissy Mohl och Luke Nelson.

krissys packlista till löpturen: • Ryggsäck Ultraspire Titan Pack (Luke & Krissy) eller Ultraspire FastPack (Fred) • Handhållen vattenflaska • Vattentäta packpåsar (flera storlekar) • Tandborste (avbruten) & minitandkräm • Öronproppar • Fickkniv • Black Diamond pannlampa • ID & pass • Kontanter • Solglasögon • Buffar (1 ull, 1 halv) • Dagbok • Penna • Sidenreselakan • Överlevnadssovsäck • Mat och energitillskott: Trail Butter, Clif Bloks, Clif Builder Bars, Luna Bars • 3 par Patagonia Lightweight Merino ankelsockar • 2 kepsar • Innervante av ull • Vattentäta vantar • 2 sport-bh • Korta löparshorts • Löpartights, allvädersmodell • Tunna långbyxor • Tunn överdragsjacka • Tunn dunjacka med luva • Löparjacka • 2 merino t-shirts, lager 1 • Långärmad tröja av merinoull, lager 2 • Långärmad tröja av merinoull, lager 3 • Kosttillskott: mjölksyrabakterier, vitaminer, järntabletter

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

VA N D R I N G

Så får du en bättre fjällupplevelse När du vandrar i fjällen måste du kunna lita på dig själv, dina kunskaper och dina val. Visserligen har Sverige en bra fjällräddning men den ska bara anlitas i yttersta nödfall. Vädret är extremt i den bemärkelsen att det ena stunden kan vara varmt och soligt för att nästa stund blåsa och snöa. När du vandrar i fjällen måste du kunna hantera alla sorters väder.

Det är viktigt att någon känner till er planerade färdväg och när ni räknar med att komma tillbaka.

Anpassa turen till rådande väder

Vädret kan slå om hastigt i fjällen. Ta del av lokala väderprognoser via radion, webben eller Fjällsäkerhetsrådets och SMHI:s telefontjänst på 0771-23 11 23. Respektera alltid utfärdade fjällvädervarningar. Stugvärdarna har ofta tillgång till aktuella väderprognoser.

Foto: Carl-Johan Utsi

Dimma och snöfall på turen i september.

Följ markerade leder

Foto: Göran Wallin

Meddela färdväg och beräknad återkomst

Det finns hundratals mil markerade leder i fjällen, med bland annat avståndsmarkeringar, övernattningsstugor och hjälptelefoner. De flesta gör klokt i att följa lederna. Tänk på att röda kryss markerar vinterleder, som inte alltid är lämpliga att följa på sommaren. Kungsleden och Padjelantaleden är bra leder att börja vandra på.

Vada med försiktighet

Längs de stora lederna finns det sällan vad. Om du skulle vara tvungen att vada: • Chansa aldrig • Vada aldrig barfota, använd sandaler eller gympaskor • Använd vandrarstav som stöd och flytta en fot i taget • Vada bara över knädjup om jokken inte är kraftigt strömmande • Det är oftast grundast där jokken är som bredast • Under morgontimmarna är flödet som minst • Gå snett mot strömmen • Knäpp upp ryggsäckens höftbälte

Människor som ofta vistas i fjällen kan ge viktig information. Ta kontakt med lokalbefolkningen, stugvärdar, de som arbetar hos STF och ställ frågor om vägval, vattenstånd, broar och annat som underlättar er planering. Det finns också lokala fjällsäkerhetskommittéer med stora kunskaper om fjällen i sina närområden. Kontaktuppgifter finns på Fjällsäkerhetsrådets webbplats: www.fjallsakerhetsradet.se.

Foto: Carl-Johan Utsi

Rådfråga erfarna fjällfarare

Ta med karta och kompass

Ta alltid med aktuell karta och en kompass. Användning av karta och kompass kräver dock kunskaper, lär dig hur det fungerar och träna, träna och åter träna. När karta och kompass verkligen behövs finns det ingen instruktionsbok att läsa. Träna på att följa med på kartan för att alltid vara uppdaterad på din position. Använd gärna GPS, men tänk på att batterier laddas ur snabbt och extra snabbt när det är kallt. Det är samma sak med en GPS som med karta och kompass – träna, träna och träna. Ett tips är att navigera med karta och kompass men använda GPS för att då och då kontrollera din navigering – är du på rätt kurs, hur långt är det kvar, och så vidare.

Säkerhet

Vid en nödsituation ring om möjligt 112, om det inte finns ett vindskydd eller en fjällstuga med hjälptelefon i närheten. Man bör dock vara medveten om att mobiltäckning saknas i de flesta fjällområden.

De viktigaste utrustningstipsen • Lär känna din utrustning innan turen • Gå in dina kängor/stövlar • Testa vilka kläder/klädkombinationer som passar dig • Lär känna ditt kök – provlaga mat, räkna ut hur mycket bränsle som behövs • Lär dig hur karta och kompass fungerar ihop • Om du har GPS, pröva kartfunktionen och waypionts • Slå upp ditt tält innan turen, gärna i hård blåst

VA N D R I N G Vadvetjåkka Nationalpark

TORN

RIKSGRÄNSEN

KUNGSLEDEN

E T RÄ

BJÖRKLIDEN LÅKTATJÅKKA

STF ABISKO TURISTSTATION

KÅRSAVAGGE

Abisko Nationalpark

Kungsleden Hemavan–Abisko

NARVIK

ABISKOJAURE UNNA ALLAKAS

Andra vandringsleder Världsarvet Laponia

ALESJAURE TJÄKTJA

Nationalparker

VISTAS NALLO

SÄLKA

Vägar

HUKEJAURE

Båt Kebnats–Saltoluokta

SITAJAURE

STF Fjällstationer

SINGI

STF KEBNEKAISE FJÄLLSTATION

RITSEM

Fjällstugor

VAISALUOKTA AKKA

Vandrarhem

TARFALA

KEBNEKAISE TOPPSTUGA

NIKKALUOKTA

KAITUMJAURE

Sto r Na a Sjöf a tio nal llets p ar k

TEUSJAURE

KUTAJAURE

VAKKOTAVARE

KISURIS

SUORVA

LÅDDEJÅKKÅ

KEBNATS

ARASLUOKTA

STADDAJÅKKÅ

SITOJAURE

Badjelánnda Nationalpark

STO

TARRALUOPPAL

Sulidälbma

AKTSE

STF SALTOLUOKTA FJÄLLSTATION

TUOTTAR

SÅRJÅSJAURE

VAIMOK

SÅMMARLAPPA PÅRTE

TARREKAISE

PIESKEHAURE

Sareks Nationalpark

STALOLUOKTA

BODÖ

VÄRLDSARVET LAPONIA

VIETAS

SJÖFALLSTUGAN

TJAKTJAJÁVRRE

STF KVIKKJOKK FJÄLLSTATION

NJUNJES

KVIKKJOKK

KKA

TSIELEKJÅKKSTUGAN

ÄLV

VUOGGATJÅLME

IE G

G EL V

VUONATJVIKEN R IE

MO I RANA

BÄVERHOLMEN

JÄKKVIKK

Pieljekaise Nationalpark

PIELJEKAISE

HEMAVAN

AMMARNÄS

SERVE

AIGERT

ION

VIND

TÄRNABY

LVEN

SYTER

HEMAVAN

Illustration: Lisa Wallin/Meramedia

TÄRNASJÖ

VITERSKALET

UME

UMASJÖ

DLIGA

ABISKO

NOR

RÄVFALLSSTUGAN

HORNAVAN

VITNJUL

AND:

DALOVARDO SKIDBÄCKSSTUGAN

ÖVERUMAN

SILVERV

SJNJULTLE

ADOLFSTRÖM

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

VA N D R I N G

Foto: STF/Gösta Fries

Förslag till turer längs Kungsleden Abisko–Nikkaluokta längd 105 km dagar 5–7 antal stf-stugor 5 på Kungsleden

samt 7 angränsande proviant Abisko, Abiskojaure, Alesjaure, Kebnekaise, Sälka, Vistas, Unna Allakas bastu Abisko, Abiskojaure, Alesjaure, Kebnekaise, Sälka, Unna Allakas, Vistas Vid Singistugorna kan man välja att lämna Kungsleden och gå mot Nikkaluokta via Kebnekaise fjällstation, eller fortsätta söderut mot Vakkotavare. För att kunna fortsätta Kungsleden söderut från Vakkotavare tar man buss till bryggan vid Kebnats och båt över till STF Saltoluokta fjällstation.

Kebnekaise–Saltoluokta längd 52 km (därefter buss från Vakkotavare till Kebnatsbryggan/Saltoluokta)

dagar 4–6 antal stf-stugor 4 proviant Kaitumjaure, Kebnekaise, Saltoluokta, Vakkotavare

bastu Kebnekaise, Saltoluokta, Teusajaure, Kaiutumjaure

Saltoluokta–Kvikkjokk längd 73 km dagar 4–6 antal stf-stugor 3 proviant Saltoluokta, Kvikkjokk, Aktse bastu Saltoluokta, Kvikkjokk För att ta sig över sjöar kan man nyttja utplacerade båtar eller få skjuts. Information finns på webben, sök på ”STF båtar i fjällen”. Tänk på att mobiltelefontäckning saknas på vissa sträckor längs leden, så ring i tid om du vill åka med.

Kvikkjokk–Ammarnäs längd 157 km dagar 7–10 antal stf-stugor 0 proviant Kvikkjokk, Jäkkvik, Adolfström och Ammarnäs

bastu Kvikkjokk, Ammarnäs Kungsleden mellan Kvikkjokk och Ammarnäs kräver mer av sina vandrare än andra delar av leden. Denna del av Kungsleden är inte fullt utbyggd med stugor och vindskydd. Detta kräver att man har med tält och annan nödvändig utrustning.

Ammarnäs–Hemavan längd 78 km dagar 5–7 antal stf-stugor 5

proviant Alla stugor. Aigert, Serve, Tärnasjö,

Syter, Viterskalet samt Ammarnäs och Hemavan

bastu Ammarnäs, Aigert, Tärnasjö, Hemavan

kungsleden På 1920-talet rösades första sträckan vandringen både enkel och rolig, Kvikkjokk till Abisko och idag sträcker oavsett om du kommer på sommaren eller på vintern. sig Kungsleden cirka 430 kilometer från Abisko i norr till Hemavan i söder. Längs största delen av leden ligger övernattningsstugor som Här finns ett väl utbyggt system av drivs av Svenska Turistföreningen. fjällstationer och fjällstugor, som gör Läs mer på www.svenskaturistforeningen.se/kungsleden

Samerna kallar det Badjelánnda – Det Högre Landet. Det är en del av Laponia och en favoritplats för vandrare som vill vara lite själva. I början av hösten tar vår medarbetare Håkan Stenlund sikte på Konsul Persson stuga.

Badjelánnda

Foto: Göran Wallin

DET HÖGRE LANDET

Sjön Virihaure mitt i hjärtat av Laponia.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

VA N D R I N G

” – en av dem som haft öknen till huvudgärd och kallat en stjärna sin broder. Ensam. Men ensamheten kan vara en kommunion.” det blåser en smula kallt i skuggan av

Sulitelmamassivet. Jag har slagit upp mitt tält vid stranden av Sårjåsjaure, trots att det finns plats i huset jag kommit för att besöka. Jag har inte mycket till övers för hus. Egentligen skulle jag vilja sova under bar himmel men vädret tillåter inte det. Nysnön som faller på topparna omkring är duggregn här nere, 860 meter över havet. Huset jag pratar om är ”Konsul Perssons Stuga” vid Sårjåsjaure – på kartan kallas den ”Sårjåsjaurestugan” – längs Nordkalottleden. Konsul Perssons Stuga är en klassiker i svenska fjällvärlden. Hit kom FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjöld med sina vänner. Hans bok, ”Vägmärken”, är det sällskap jag tillåter mig på den här vandringen. Så även om jag går själv, går jag inte ensam. I utloppet av Sårjåsjaure fångar jag ett par öringar. De får bli min sena middag. Resten av fiskarna släpper jag tillbaka. Öringarna tar hårt och distinkt på flugorna jag kastar som bete. Det märks att hösten är i antågande. Fisk, precis som människor, blir mindre kräsna om hösten. ”Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt.”

vid staddajåkkåstugorna är Ylva Pavval från Jokkmokk, stugvärd. Ylva har tillbringat somrarna i Badjelánnda hela sin uppväxt, hon och familjen har sina renar här. – Men nu tänkte jag att det var dags att vara iväg lite ifrån dem, familjen alltså, säger hon och skrattar. Jag avbryter Ylva mitt i morgondisken, vilket jag tror hon nästan välkomnar. Vi småpratar en stund. Diskvattnet kallnar. Det är tre samebyar, Jåhkågasska, Sirkas och Tourpon, som delar på de goda renbetesmarkerna här. Badjelánnda blev nationalpark 1963 efter 47

VA N D R I N G

Foto: Håkan Stenlund

”Konsul Perssons Stuga” vid Sårjåsjaure hittar du längs Nordkalottleden.

författaren Sten Selanders förslag. Orsaken till detta är parkens speciella höglänta terräng, som ger en för fjällvärlden unik flora. Ordet Badjelándda betyder det höga landet och är idag en del av världsarvet Laponia. Av parkens totala yta, 1984 km2, så är lika stora delar glaciär som det är fjällbjörkskog, med 14 km2 av vardera. Dessutom finns här två stora och dominerande sjösystem, Virihaure och Vastenjaure, vilka sätter en härlig prägel på området som en högplatå omgiven av de stora massiven Sarek och Sulitelma. 48

”Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var.” virihaure känns som ett innanhav där det ligger vid Staloluokta. ”Stalo” är en knutpunkt då både Padjelantaleden och Nordkalottleden möts här. En del flyger helikopter in, andra flyger helikopter ut. De flesta vandrare jag möter är på väg dit. ”Ikväll ska jag ta en bastu i Staloluokta”, säger en tysk ensamvandrare jag träffar vid bron över Viejejåkkå. ”De säljer visst öl där också” fortsätter han och

ser törstig ut. Till Virihaure kom ”Kungen av Flower Power”, Carl von Linné, år 1732. Av det jag har läst i Linnés dagbok så verkade han trivas bra i Staloluokta. Även om han inte gillade fjällfisken som bjöds: ”... färsk, kokt röding, den jag ej särdeles kunde förtära, ty han vart ej nog saltad”. Men osten och klimpen som gjorts på renblod gillade han. Av anteckningarna förstår vi att han var imponerad av samerna och konstaterade att de levde ett hälsosamt liv, väl värt att ta efter. Vistelsen vid Virihaure är inte alls T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

VA N D R I N G

Dag Hammarskjöld, var FNs andre generalsekreterare.

så illa som när Linné och hans vägvisare förirrade sig in i Lyxmyrans elände, söder om Sorsele, tidigare på resan. Då skrev han: ”Aldrig kan prästen så beskriva helvete, som detta ej är värre... Jag har genomströvat underjorden.” Jag möter folk med ljudmaskiner i örat som knappt har tid att säga ”Hallå”. Jag vandrar alltid utan ljudmaskin i mina öron. Jag vill inte gå miste om att det viner och blåser och att regnet håller på att hinna upp mig nere i dalen. Naturen blir aldrig riktigt tyst. ”Dammet lägrar sig tungt, luften dör, ljuset blir glanslöst i det rum vi icke ständigt är beredda att lämna.” det finns både fördelar och

nackdelar med att vara en ensamvandrare. När du slår läger kan du inte lita till någon annan. Du får fixa ditt eget tevatten, resa ditt eget tält och prata med och för dig själv. Jag har tagit med mitt stora trangiakök den här gången. Jag har också med en för tung sovsäck och ett liggunderlag som tar för mycket plats. Jag gör mentala noteringar om att köpa lite nya prylar när jag kommer hem. Eftersom jag är ute så mycket anser jag att det inte är fel att ha bra grejer som väger mindre, tar mindre plats och fungerar bättre. Det är en fråga om komfort och effektivitet. Ensamvandringens fördelar är naturligtvis att din hänsyn är enbart din. Du kan gå när du vill och vart du behagar. Du äter när du känner för det. Vilar när du behöver. På något sätt är det utmanande att gå själv. Men hela belöningen blir också din egen.

Namnen berättar

”Att vara fri, att kunna stå upp och lämna allt – utan att se sig tillbaka. Att säga ja.” fram till att jag var 25 år rymdes

allt jag ägde i en ryggsäck, bara lite större än den jag går med här. Det var den tid i livet när jag var mest fri. Idag har jag samlat på mig tonvis med saker och är mer bunden. Det händer ofta att jag tänker på just den frågeställningen: Skulle jag kunna gå iväg och inte se tillbaka? Frågan är intressant att belysa, eftersom den på alla sätt avslöjar vad som är viktigt i livet. Saker är oftast något vi skaffar oss för att vi vill vara något annat. Men livet är större än den egna spegelbilden. Naturligtvis pratar jag inte här om ansvarslöshet. Att bara gå ut och lämna sina barn eller sin livsuppgift vind för våg, är inte detsamma som att vara beredd på att ”inte se tillbaka”. Vad jag pratar om är vad som binder oss till vår plats på jorden. Är det för att jag trivs där eller för att jag försöker trivas där? Eller för att ge sken av att jag trivs. Om allt jag behöver ryms i en ryggsäck. Varför har jag då så mycket annat? En kväll, nedanför Tarrekaisestugan, där Pärlälven rinner nära leden. Jag ser ett par rödingar som vakar och lägger ut en fluga. En röding tar flugan och jag har middag för kvällen. Behöver livet egentligen vara krångligare?

Det samiska språket är ett finsktugriskt språk som är nära släkt med finskan. Det finns många ord och uttryck som beskriver natur och renskötsel. Samiskan har tre olika språk. Det är östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. De tre dialekterna delas sedan upp i nio dialekter. Samer talar östsamiska i Ryssland, centralsamiska i Finland, Norge och Sverige, och sydsamiska i Norge och Sverige. I Sverige talas dialekterna nordsamiska, lulesamiska, arjeplogsamiska, sydsamiska och umesamiska. Skillnader i dialekterna är som mellan språken svenska, norska och danska. Skillnaderna mellan de samiska dialekter som geografiskt ligger längst bort från varandra är lika stora som skillnaden mellan svenska och tyska. Om man förstår de samiska namnen på kartan kan man se landskapet framför sig. Fjällen, dalarna och vattendragen har ofta namn som beskriver hur de är och ser ut, de är terrängbeskrivande – ett fjäll med efterleden ”-bakti/ bakte” är med all säkerhet brant och ett fjäll med efterleden ”-tjvadda” är ett fjäll utan branta sidor, alltså motsatsen till -bakti. Ofta är namnen sammansatta som tex Badje + lánnda = Badjelánnda = det högre landet. För att underlätta skriver man ofta kända namn som har etablerats med både svensk och samisk stavning, till exempel Tarfala/Darfál och Kebnekaise/Giebmegáisi. NÅGRA YTTERLIGARE ORD OCH DESS BETYDELSER:

ávrre (jávrre) = sjö ára = blockmark (áras) alep = västligare lulip = östligare duottar = kalt lågfjäll láhko = slät platå, högslätt njunjes = berg eller fjällutlöpare stuor = stora unna = lilla gálav = vad, vadställe LÄS MER: www.laponia.nu/gusiide/luondonamat/ Samiska ortnamn vid vägar och färdleder i Lule lappmark, Hans Andersson och Olavi Korhonen.

VA N D R I N G

TJEJHELG MED EXTRA ALLT

I Arjeplog ligger skärgården mitt i fjällvärlden. Här är det aldrig omöjligt att nå bergets topp. Även om just berget kan vara svårt att stava till ibland. Tänk dig att du vaknar en sommarmorgon i Arjeplog. Mitt i vad som kallas en fjällnära skärgård. Utanför hotellet glimrar Hornavan och i väster syns fjällvärlden resa sig över vattnet. Det är bedårande vackert och det är lockande. Det är en sådan dag då du som barn skulle

ha vaknat med en enda tanke i huvudet: ”Men vad ska jag göra idag då?”. Det är precis så vi, några tjejkompisar, har det. I Arjeplog finns tre älvar och 8727 sjöar. Varav en sjö till och med är Sveriges djupaste. Det finns otroligt mycket vatten. Faktiskt har varje Arjeplogsbo mer än två sjöar per person. Därför pratas det om ”en fjällnära skärgård”. Skulle du också se på Arjeplog som en fågel

T E XT A N N I K A F R E D R I K S S O N | F OTO CA R L-J O H A N U T S I Dag 1 går helikopterfärden från Adolfström uppför förtrollande Yraft-deltat med de gamla slåtterängarna, upp efter Laisälven, förbi Bäverholmen mellan fjällen Tjeäksá/Tjäksa 1092 möh och Svájppá/ Svaipa 1419 möh västerut till sjön Luspasjávrrie och renvaktarstugan vi hyrt för en natt av Svaipa sameby.

Dag 2 blir vi hämtade i Luspasjaur och avsläppta på Tjäksas topp. Vi följer den utmärkta far & flygleden ned mot Bäverholmen.

Dricker gör vi direkt ur de små fjällbäckarna, och på fjällsluttningen steker vi medhavd palt och suovas.

Oj, vad man sover gott framför brasan i renvaktarstugan.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

VA N D R I N G

så skulle du se hur väl det stämmer. Men nu är du inte en fågel, utan en människa bunden till marken. Så du får helt enkelt gå upp på ett högt berg för att skaffa dig utsikten. Eller så hyr du en helikopter. Vi ska upp på berget Tjäksa och från Adolfström tar vi just helikoptern till hjälp. 1092 meter över havet mäter berget Tjäksa. På bergets topp dricker vi kokkaffe och lagar brunch. Utsikten är magnifik. Laisälvens klara vatten och

dalgång glimmrar nedanför. Efter ett tag börjar vi så den lättsamma vandringen mot dalen, mot Värdshuset i Bäverholmen där middagen är beställd. Vandringen nerför är inte precis slitsam. Men skänker ändå lite extra aptit och det känns ju bra när det dukas fram på Värdshuset. Fjällrödingen vi får oss serverad på tallriken är knappast något annat än lokalproducerad. Det är omöjligt att inte älska det här stället

– ett värdshus mitt i väglöst land. Vårt samtal handlar just om det, att Kungsleden passerar utanför husknuten. Vilken lyx det måste kännas som, om man gått från Ammarnäs eller Jäkkvik. I morgon ska vi vidare. Men det är då det. Idag är idag och värmen i bastun är snart perfekt. www.fjallflygarna.se www.adolfstrom.com www.adolfstromscamping.se www.campgauto.se

Självklart äter vi nygräddade gáhhkus till lunch, fjällfångad röding till middag och sen bara njuter vi bland sommarbetande renar och solstrålar.

Från Bäverholmen tar vi en bekväm båtskjuts nedför Laisälven tillbaka till Adolfström.

VA N D R I N G

Djurrik vandring på vinglasavstånd Ammarnäs har invigt ett nytt system av närleder för vandrare. Du upplever Vindelfjällens många ansikten samtidigt som du bor bra mitt i byn. Aldrig långt bort från nästa middag. TEXT HÅKAN STENLUND

Att vandra i svenska fjällen har ibland varit synonymt med att likt en snigel bära sitt hus på ryggen och ge sig iväg från A till B. Kungsleden har varit fjällvandrarnas autostrada. Välpackade ryggsäckar som på något sätt skulle kompensera för bristen på la dolce vita. Men vandringen har förändrats. Dagens vandrare ställer högre krav på bekvämlighet. Därför har Destination Ammarnäs arbetat med att utveckla ett system med vandringsleder som utgår från byns centrum. Men som också leder tillbaka hem till byn igen på kvällen. Som idékläckaren till hela projektet, Osvald Jonsson säger: — Vi tror att människorna vill ha sin vandring på vinglasavstånd. Invigningsdagen samlade många i Ammarnäs. Lasse Strömgren, tidigare Naturbevakare i Vindelfjällens naturreservat, berättade om det unika Fjäll-

rävsprojektet som drivs här. Han berättade om www.luvre.org, som är Sveriges äldsta forskningsprojekt för fåglar. Lasse älskar Vindelfjällen. En gång såg han från sitt tält tre häckningsplatser för fjälluggla, en häckningsplats för fjällgås och sju fjällrävsungar, som lekte omkring sina lyor. Allt detta från ett och samma ställe. — Ni förstår vilken unik plats det är vi pratar om, Vindelfjällen, eller hur? sa Lasse. Ethel Åberg, Destination Ammarnäs, berättade om hur projektet tagit form och utvecklats. Om hur alla närleder har sin unicitet. — För oss i Destination Ammarnäs är målet helt enkelt att skapa norra Europas bästa vandringsdestination, sa Ethel. Även Åsa Jonsson, forskare och entreprenör i byn, berättade om hur man tänker sig kunna utveckla detta system med modern teknik och spännande information. Geocache-punkter på olika platser sammankopplade med ett nytt herbarium på Naturum ska vidareutveckla vandringen i Ammarnäs. — De unga är i princip fastvuxna med sin teknik, vi måste kunna erbjuda dem nya upplevelser, sa Åsa. Dessutom är lärande en väldigt stark drivkraft för den moderna resenären. Genom att koppla ihop lederna med Naturum blir

I Vindelfjällens naturreservat drivs ett unikt arbete för den utsatta Fjällräven/ Polarräven. Pälsen som kan klara temperaturer ned mot -70° C är helvit på vintern och stålblå om sommaren. det vandring med aha-upplevelser. Men teknik och visioner i alla ära, det är ändå ut vi vill. En favorittur är till fågelskyddsområdet Marsivagge. Det finns något magiskt i det oförstörda, att inte få beträda området utan bara sitta och titta in. En kikare och en fågelbok är något du alltid ska ha med dig när du vandrar i Ammarnäs. Fågellivet i en av världens största sammanhängande fjällbjörkskogar är rikt. Självklart kan en kulturvandring från området kring Pärubacken bort till Örnbo (4,3 km) också räknas som en klassiker i dessa sammanhang. Örnbo var tidigare ett gammalt småbruk som på många sätt är bevarat så att du får en bild av hur livet var en gång. Och på tal om klassiker. Du kan också gå första delen på Kungsleden söderut, Ammarnäs till Aigertstugan, som dagstur. Perfekt tur som går genom högörter och fjällraningar upp till kalfjället där du har en fantastisk utsikt. I Aigert finns förresten en mycket trevlig bastu. Om du nu kan tänka dig skjuta upp den goda middagen på Ammarnäs Wärdshus en dag förstås. Eller vinglaset.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Den stora slipen

Foto: Carl-Johan Utsi

VA N D R I N G

för tio tusen år sedan var bergskedjan Skanderna täckt av inlandsis. Sedan började en uppvärmning av havet och isen smälte. Likt ett massivt kilometertjockt sandpapper rörde sig glaciären fram och tillbaka och slipade Skanderna till mjuka toppar. Fortfarande i de högsta delarna av bergskedjan finns lämningar kvar av inlandsisen. Sveriges största glaciär heter Salajäkna i närheten av Sulitelma toppen i Arjeplogsfjällen. Salajäkna har sin största del inne i Norge och är unik på flera sätt, bland annat är den vattendelare. Åt väster rinner smältvatten ner i Atlanten. I Sydost avvattnas Piteälvens system vid Pieskehaure. Mot nordost far vattnet genom Laponia ner i Luleälven.

Vandra eller ta helikopter från Vuoggatjålme (vuoggatjalme.se), Tjärnberg (miekak.com) eller Kvikkjokk (fiskflyg.se) till STF Pieskehaures fina anläggning med bastu. www.svenskaturistforeningen.se

Man blir andäktig vid sommarmötet med Sveriges största glaciär – Salajekna. När snötäcket smälter visar sig hjässan på den tusenåriga inlandsisen. Det gröngrumliga smältvattnet tar vägen via overkliga Lájrrojåhkås granna delta ned i Piteälvens källa, Pieskehaure, där glaciärvattnet bildar magiska virvelmönster innan färden ned mot Bottenviken.

Foto: Andy Anderson

VA N D R I N G

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

VA N D R I N G

Kärkevagge – What the... have you seen anything as cool this Zach? Den amerikanske fotografen Andy Anderson ropar till sin son Zach, så det ekar genom Stendalen. Men sonen svarar inte, han verkar absorberad bakom sin egen kamera. – Zach, är du där? Jag försöker få kontakt. – Hmm. – Eller hur? Är det inte helt sjukt snyggt! Och sedan återgår Andy till sitt jobb. Bakom kameran hör jag Andy mumla något om magic. På samiska heter den Geargevággi, på svenska översatt till Stendalen. Men i verkligheten skulle detta lika gärna kunna vara sagans land. När dagen är slut säger den prisbelönte fotografen. – Hur är det möjligt att ingen vet om det här stället? Det måste ju vara en av Sveriges vackraste platser. – Ja, men nog är det ju några som vet om det her, försöker jag slingra mig. – Äh, idag har vi varit nästan helt ensamma. Har vi sett tio andra i hela dalen? Jag menar om det här hade vart USA hade det stått en stor skylt nere vid vägen som talade om var platsen finns. – Men ibland är det skönt att det finns platser som är magiska, men ändå inte är på alla människors bucket list. – Hey man, I know. This was friggin epic. När du knallat upp hit från Låktatjåkko station, en höjdskillnad på ungefär 400 höjdmeter, förstår du varför. I den grönskande dalgången ligger tusentals enorma stenblock utströdda. Spår av en istid i tillbakadragande. Från stationen till Kärkevagge är det inte mer än åtta kilometer. Vill du fortsätta hela vägen till sjön Rissajaure (Trollsjön) så har du ytterligare fyra kilometer lättvandrad led att följa. Den här dagen har vi fastnat bland Kärkevagges majestätisk block. För en fotograf är det en magisk plats. För andra en plats att utforska. Ett landskap som skickar iväg fantasin långt bortom både Harry Potter och Sagan om Ringen. Bakom varje sten, varje krön, varje steg, finns en ny nyans och vy. Det är helt enkelt ett landskap helt bortom det ordinära eller ”verkliga”. De båda amerikanerna återkommer till hur otroligt vackert det är och hur ”awesome” dagen varit. Även för oss som varit här förut är det lätt att hålla med. Det är ett unikt landskap. Ett landskap som rent tekniskt bildats av att en glaciärtunga snörptes av vid Kärkereppe och sedan bildade en dödis som bara sakta smälte ned och lämnade efter sig dessa block - stora som våningshus. Men vem bryr sig om det tekniska? Jag tänker ändå att Geargevággi är något ur sagornas värld. Och i den är det alltid lättare att tro att vi ska leva lyckliga i all dar. På kvällen njuter vi middag hos Dick och Mina på Abisko Mountain Lodge. När vi sitter ute på verandan och natten faller drar årets första synliga norrsken igång. Jag tänker på dagen, jag tänker att det inte är så noga att leva lycklig som i sagans värld utan i nuet. när jag hör Andy säga: – Hey Zach, today’s pretty epic. – Yeah, det var helt sjukt coolt. Jag önskar vi kunde göra om det. – Ja, förresten Håkan, vi hann ju aldrig upp till Trollsjön. Vad säger du – ska vi dra dit i morgon? – Ja, varför inte. Både STF Abisko Fjällstation och Björkliden Fjällhotell erbjuder guidade vandringar/dagsturer upp till Trollsjön, genom Kärkevagge, under sommaren. Tror du att du hittar själv och bara söker ett trevligt boende är Abisko Mountain Lodge alltid ett bra alternativ.

VA N D R I N G

8 storslagna utsiktsplatser – för både livsnjutare och äventyrare Det finns många fjäll och berg att bestiga i Swedish Lapland. Vi har valt att beskriva åtta stycken toppar av mycket varierande svårighetgrad. Till toppen av Luppioberget kan du till och med köra bil. Kebnekaise som är Sveriges högsta fjäll kräver flera dagar av hård ansträngning. Gemensamt för alla dessa toppar är den fantastiska utsikten. Välkommen på toppturer!

Dundret

hitta hit: Dundret ligger alldeles sydväst om Gällivare

Foto: Daniel Olausson/Mediateles

samhälle. Reservatet kan nås via avtagsvägar från väg E45.

1 Luppioberget Luppioberget är kanske mest känt för sin restaurang och Bastubaletten – programmet på TV som skildrade hur några män från Tornedalen lärde sig dansa balett i bastun. Det är bilväg upp på berget och till restaurang Utblick. Restaurangen är öppen sommartid. Luppioberget är 193 meter högt över havet och utsikten mycket fin över delar av Tornedalen.

hitta hit: Skyltning från väg 99 strax söder om Övertorneå.

2 Pältsa Pältsa är Sveriges nordligaste fjäll (Sveriges sydligaste fjäll är Gammelsätersfjället i Transtrand nära Sälen). Pältsan eller Pältsa, är Sveriges nordligaste högfjäll och ligger vid gränsen mot Norge i norra Lappland väster om Treriksröset. Pältsa har tre toppar, av vilka den mellersta toppen är den högsta med sina 1444 meter över havet. Den är mycket flack på ovansidan, och består mest av ett enda klippfält, men sidorna är mer eller mindre branta. Den nordligaste toppen är 1267 meter hög och den sydligaste 1404 meter över havet. Massivet reser sig nästan 900 meter över dalen till öster. Den sydligaste toppen är en Nunatak, som stack upp ur isen under senaste istiden. Den är därför mycket spetsig, och bara den västra sidan går att bestiga utan klätterutrustning. Söder om Pältsamassivet ligger Pältsastugan som är Sveriges nordligaste STF fjällstuga. Ett flertal vandringsleder passerar området. Treriksröset ligger ca 14 kilometer i nordöstlig riktning från Pältsastugan.

hitta hit: Den enklaste vägen på sommaren är via Norge och Signaldalen (Gappohytta 11 km), eller från Kilpisjärvi med vacker båttur de första kilometrarna. Från båtlänningen vid Koltaluokta är det cirka 14 km vandring. Från stugan är det cirka 8,5 kilometer enkel väg till högsta punkten på den sydligaste toppen.

Foto: Restaurang Utbilck/Fredrik Broman

Dundret ligger nära Gällivare och är ett lättillgängligt fjällområde för den som vill upptäcka och uppleva fjällets natur. Här samsas anläggningar för vandring, tur- och utförsåkning med växter och djur i landskapet. Med sina 820 meter över havet når Dundret långt över trädgränsen. Från toppen kan man se midnattssolen under en hel månad. Mellan 5:e juni och 11:e juli syns den vid klart väder. Av de 200 fröväxter man hittat på Dundret är 30 riktiga fjällarter som fjällnejlika, lappspira, lappljung och fjällgröna. Från toppen ser man både Sarekfjällen och Kebnekaise vid klart väder. Dundret är ett naturreservat. Liften har begränsade öppettider under sommaren, se www.dundret.se för aktuella tider.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: STF/Marcus Westerberg

VA N D R I N G

4 Kebnekaise/Giemegáisi är Sveriges högsta fjäll. Fjällmassivet består av två toppar – Sydtoppen som i dagsläget är högst och Nordtoppen som är något lägre. För att bestiga Sveriges högsta fjäll går du Västra leden från Kebnekaise fjällstation via Kitteldalen och Vierranvárri till toppen. Efter Kitteldalen övergår terrängen till högalpin blockmark och snöfält. Följ noga den markerade leden både upp och ner. Från toppen av Vierranvárri går leden ner cirka 200 höjdmeter i Kaffedalen. Från Kaffedalen börjar en stigning på 400 höjdmeter upp till toppstugan (rast- och säkerhetsstuga). Ny stuga närmare toppen planeras till 2016. Från toppstugan är det cirka 200 höjdmeter till toppen. Leden slutar vid ett toppröse strax under toppdrivan. Toppen består av en glaciär som ofta är snöfri. När den är snöfri behövs stegjärn för att kunna gå upp på toppen. Båda sidorna av toppen stupar brant ner. Det är ca 9 kilometer enkel väg till toppen och räkna med att det tar 10–14 timmar. Den totala stigningen från Fjällstationen är ca 1800 höjdmeter. Leden är markerad med rödmålade stenar och stenrösen. Ledmarkeringen kan vara bristfällig på grund av nedrasade rösen, dålig sikt eller stort snödjup. Att bestiga Kebnekaise är en krävande utmaning. Vädret kan slå om snabbt och var alltid beredd på regn, snö och blåst i kombination med dålig sikt. Dåligt väder gör det lätt att tappa bort leden vilket kan vara farligt. En rekommendation är att barn i sällskapet bör vara minst 10 –12 år för att klara strapatserna och få ett positivt utbyte av bestigningen. Eftersom glaciären på sydtoppen har smält de senaste åren är nordtoppen numera nästan lika hög som sydtoppen. Att ta sig över toppkammen mellan topparna kräver alpin kompetens.

hitta T E X T hit: H Å KFrån A NNikkaluokta, S T E N L U N18Dkilometer vandring (möjlighet till 5 kilometer båttransport finns) till Kebnekaise fjällstation. Från fjällstationen börjar bestigningen.

Foto: Nenne Åman

Kebnekaise/Giebmegáisi, Sveriges tak

5 Top of Arjeplog Varje år väljs 10 fjälltoppar ut inom kommunen och alla som besökt minst 5 av dem under barmarksperioden deltar i utlottningen av fina priser. I år firar Top of Arjeplog 5-års jubileum med att lägga in 5 bonustoppar i kortet. Kanske är det som sagts att: Fjällen Áhkális, Nuortabuouda, Bårggå, Veälbmábuov a, Stiephaltjåhkkå, Gibdnotjåhkkå, Gautoberget, Alep Iksják, Stor-Ståhkkhe, Dádjábakkte, Årjep Sávllo, Svájppá, Stájggà, Tjidtjákgájsse och Strajtastjåhkkå är svårare att stava till än bestiga. topofarjeplog.blogspot.se

Foto: Fredrik Bromn/humanspectra.com

VA N D R I N G

6 Jan-Svensamössan

Skierfe är en spektakulär topp på norra sidan av Rapadeltat. Utsikten är fantastisk in mot Sareks nationalpark och andra delar av fjällvärlden. Skierfe nås lättast på den stig som går från Kungsleden strax norr om Aktse. Den som är på väg in i Sarek kan fortsätta och hitta en väg ner i Rapadalen bortom Skierfe. Från Aktsestugan till toppen av Skierfe är det cirka 7,5 kilometer enkel väg och ungefär 770 höjdmeter. Skierfe ligger precis mitt på gränsen till Sareks nationalpark.

Jan-Svensamössan syns på långt håll, det är en hög bergknalle strax intill Avaviken vid Storavans sydligaste del mellan Arvidsjaur och Slagnäs. Det samiska namnet på berget är Suddale, som betyder "bli tidigt isfri" eller "tina". Från toppen ser man långt åt alla håll, det är en hisnande utsikt över Lapplands skogar, lågfjäll, myrar och sjöar. Stigen mot toppen går fram mellan månghundraåriga tallar. På bergets norra sida och närmre toppen möter vi en urskog av gammal gran. Den högsta toppen är näst intill ett kalfjäll med några riktiga fjällväxter som ripbär, och krypljung tillsammans med vanlig ljung och kråkris. Namnet "Jan-Svensamössan" sägs komma från en berättelse om nybyggaren Jan Svensson i Avaviken, som en midsommarafton i början av 1800-talet glömde sin fårskinnsmössa på toppen av Jan-Svensamössan. Området är ett lättillgängligt naturreservat.

hitta hit: Gör en avstickare då du vandrar Kungsleden. Aktse nås från Kungsleden eller från Sitoälvsbron – vandring fram till båtlänningen och båtransport därifrån fram till stugan eller vandring på stigen längs sjön.

Foto: Steve Sandström

hitta hit: Skyltad väg från väg 45 drygt 2 kilometer väster om Avaviken.

Foto: David Larsson

Skierfe

Bjuröklubb Bjuröklubb steg upp ur havet för ca 4 000 år sedan. Bjuröklubb består av slipade berghällar och stora fält med klappersten. Vindpinade, knotiga tallar och granar växer mellan klipporna och längs ständerna finns en bård av al. Den natursköna halvön Bjurön är den östligaste delen av Västerbotten och en perfekt plats för att se sträckande fåglar. Sanddyner, stränder, klippor och det öppna havet vid Bjuröklubb påminner på många sätt om fjällhedens öppna landskap. Den ovanliga klöverhumlan hittades på blommande strandvial. Gammelskogen, strandsnåren och de stora sanddynerna inom naturreservatet är sevärda. På Bjuröklubb finns många fornlämningar. Fyren byggdes 1859, och den var bemannad fram till 1970. Fyrvaktaren skötte också väderobservationerna som varje dag sedan 1924 kunnat höras i radions sjörapport. Bjuröklubb har också varit en viktig lotsplats. Den gamla lotshamnen fungerar i dag som gästhamn för fritidsbåtar. En träramp leder till fyren från parkeringen. Utmed rampen finns skyltar som berättar om reservatets intressanta natur och historia. Ett sommarcafé finns vid parkeringen.

hitta hit: Från E4:an, följ skyltning från bland annat Lövånger.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Björkliden, foto Markus Alatalo

VA N D R I N G

Utmana dig själv eller en vän i sommar

bamm – björkliden arctic mountain marathon Karrimor International Mountain Marathon. Deltagarna i klass 50 och 70 bär själva med sig all utrustning för att klara två tuffa dagar och en natt på fjället. Löparna i BAMM 30 får en lättare ryggsäck, deras tält och sovsäckar transporteras av arrangören till nattlägret. www.bamm.nu

Foto: Laponia Triathlon

Foto: Kiruna Exreme

BAMM är en tvådagars fjällorientering för tvåmannalag med start i Björkliden och övernattning på fjället. Distanserna är 30 km, 50 km och 70 km fördelat på två dagar och banorna löper genom utslagsgivande och vacker fjällterräng. Tävlingen arrangerades första gången 1994 av Sveriges multisportpionjär Erik Ahlström och förebild var skotska KIMM,

kiruna extreme Kiruna Extreme har snabbt blivit en favorit bland bergslöpare. Tre klasser, medium, large och extreme, för två-manna lag. Från videklädda dalgångar till glaciärtäckta toppar är det en häftig utmaning.

laponia triathlon 67°

Foto: Fjällräven/Håkan Wike

Laponia Triathlon utlovar en ny upplevelse. För hur många thriathlons varnar för djur på vägen istället för trafik? Simma, cykla och spring under midnattssolen. www.laponiatriathlon.com

www.kirunaextreme.se

fjällräven classic Ett 110 km långt äventyr från Nikkaluokta till Abisko som förenar fjällvandring med folkfest. Vandringen följer en av de populäraste vandringslederna i svenska fjällen. Leden passerar Kebnekaise, Sveriges högsta berg, och löper vidare genom gröna fjälldalar och över kristallklara vatten till målgången på Abisko Turiststation där vildmarkspuben Trekkers Inn frestar med läskande dryck, samvaro och, senare på kvällen, live-band. Arrangören gör vandringen mer tillgänglig genom att erbjuda organiserad logistik, checkpoints och support längs vägen. Fjällräven Classic riktar sig till alla: unga och gamla, människor som njuter av att ströva och de som hellre skyndar på, erfarna fjällrävar och förväntansfulla nybörjare. En oförglömlig upplevelse – välkommen! www.fjallraven.se/classic

Med en smak av solsken TEXT HÅKAN STENLUND F OTO C A R L - J O H A N U T S I

tv-kocken tareq taylor har nyfikna

smaklökar och han gillar sina resor. Vare sig dessa resor går långt bort till andra länder och kulturer, eller bara rakt ner i ogräset hemma i egna trädgården. Att testa och smaka ingår i resenärens repertoar. Att veta att kvanne och maskrosor inte är något att svära över utan istället utmärkt mat, gör livet rikare. Och för Tareq är det här även drivkraften till resorna. Han vill vidareutbilda sina smaklökar. I Swedish Lapland har han varit på besök vid ett flertal tillfällen. Och han gillar förstås det han smakar. – Ska man generalisera så är det väl så att ju längre söderut i landet eller i norden ju sötare mat, men ju längre norrut desto saltare blir maten. – Men det är inget konstigt i sig. För att bevara och vinterlagra köttet och fisken var man ju tvungen att salta, syra, torka och röka här i norr. I TV-serien Nordic Cookery har vi sett Tareq i Kiruna, Harads, Luleå, på resa genom Tornedalen och vid Storforsen. Han har varit i Jokkmokk också

och i inledningen till sin bok, Tareq Taylors Nordiska Matresa, skriver han om mötet med Greta Huuva på Viddernas Café i Jokkmokk. ”Men framför allt gav hon mig insikt om hur det är att leva som same i symbios med naturen, och med vissheten att vi och naturen är ett och beroende av varandra”. Kanske var det därför Tareq för en tid sedan också sadlade om, trappade ner från finkrogen till att driva ett café i Slottsträdgården i Malmö. Men vi återkommer till det. för tareq taylor har lusten att testa

nya smaker varit självklart. Det är något han i princip fått med sig i generna. Pappa heter Seif och kom från Palestina till Sverige där han träffade Tareqs

Kokboken är inspirerad av tv-serien med samma namn.

”Greta Huuva gav mig insikt om hur det är att leva som same i symbios med naturen, och med vissheten att vi och naturen är ett och beroende av varandra” T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Tareq fick smaka på den lokala favoriten alla kategorier – pitepalt – när Britta Lindvall Jonsson på Brittas Pensionat/ Treehotel kokade sin variant efter ett recept hon ärvt av sin moster.

Gurpi, lätt att ta med ut i naturen, skiva och stek direkt på murikkan.

Självklart kokas det regionala Lemmel kaffe – världens första mörkrostade kokkaffe – till filmteamet. Direkt över öppen eld.

En nöjd kock förevigar sin första tillagade gurpi från Utsi Ren, med potatisstomp, Shitakesvamp från Luleå, crème fraiche från Skabrams fjällkor och lingon slungade i granskottssirap från Jokkmokksbär!

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Yummie! Tareq lagar Arctic Kebab med älgfärs, chillihjortronsås, sallad och Skabramost på nygräddad gáhkku till Treehotels Kent Lindvall.

< I avsnittet från Harads-Luleå-Storforsen (Piteälven) berättar renskötaren Nila Jannok från samebyn Luokta Mavas vid Piteälvens källa för Tareq hur man gör den traditionella samiska gurpin. Malt, saltat och kryddat renkött lindas in i renmagens fetthinna och därefter lättröks gurpin över björkved.

mamma, Annie. Annie heter Taylor och hennes far var brittisk konsul med villa på Limhamnsvägen. Hemma hos det äldre paret Taylor kom kändisar på middagar där Tareq knappast var bjuden. Men han såg bilderna av både Ronnie Peterson och Margaret Thatcher hemma hos morföräldrarna. Tareqs föräldrar skilde sig efter några år, men Tareq och hans lillebror Zafer hade ändå en ständig kontakt med sin blomsterhandlare till far. I det spannet har du alltså en del av Tareq Taylors kontext, en mor med viss kärlek till hippierörelsen, morföräld-

rar uppväxta med afternoon tea och en far med rötterna i långkokens Arabien. det var hemma hos Seif som det lagades arabisk husmanskost. Klassiker som makalobi, en kött- och risgryta som på många sätt påminner om indisk biriani, eller bamia, en tomat- och böngryta som serveras med lamm eller kalv, var två favoriter. Tareq säger: – Jag har haft turen att växa upp i ett sammanhang där matkulturer blandades. För mig var det naturligt med en röra av arabiskt, svenskt och brittiskt i köket. 63

Efter mötet med Greta Huvva skriver han så här: ”Jag kände hur jag plötsligt nådde en insikt om min plats på jorden och hur allt vi gör egentligen kan kokas ner till en enda enkel handling av respekt. Respekt för vår natur, respekt för varandra”.

– Och det här har jag förstås tagit med mig i min egen matlagning, det blir bra om man vågar blanda lite. att tareq skulle bli TV-kock eller

ens professionell kock var ju inte självklart. Men vad är självklart när du växer upp? Däremot var det klart att han ville laga mat. Att han älskade laga mat. För det var det han gjorde när han kom hem från skolan. Satte på en skiva Pink Floyd och lagade mat till sin mor och bror.

Resan genom skolvärlden var långt ifrån problemfri har han berättat. Mobbing förekom och först i nionde klass hade självförtroendets horn vuxit sig tillräckligt långa. Men han började i alla fall utbilda sig till kock och redan i årskurs två jobbade han extra på en pizzeria vid Lilla Torg i Malmö. Sedan fortsatte han den resan i många år, jobbade hårt och byggde uppe matstället Trappaner till en gourmetkrog i Malmö. Men numera har alltså den kände TV-kocken tagit lite av

”Greta bryggde te gjort på örter som smakade som solsken doftade.”

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Eva Gunnare, från Essense of Lapland, avslöjar många av de traditionellt nedärvda kunskaperna om arktiska matörter och bär för Tareq i avsnittet från Jokkmokk. Gunda Åstot, på restaurang Ájtte lärde Tareq att baka gáhkku – den samiska traditionella mjukkakan som enkelt kan gräddas i stekpanna över öppen eld eller på stekhällen.

ett kliv tillbaka. I en intervju i Helsingborgs Dagblad säger han: – Jag behövde ta ett steg tillbaka till jorden. I gourmetbranschen måste man förfina sin linje och göra den mer och mer extrem. Efter nästan tio år i branschen kändes det som om jag nästan tappat kontakt med gästerna. Så jag hoppade jämfota av glädje när det blev jag som fick ta över cafékontraktet. – Slottsparken är en oas mitt i stan. Man mår så bra när man kommer hit

på morgonen och hör fåglarna. Det är bara att gå rakt ut i trädgården och ta sparris, örter, vitlök, rabarber, kål, kronärtskockor, ringblommor... hans intresse för växter och för

grönt har tilltagit de senaste åren. Och på många sätt beror det på TV-programmet Trädgårdsfredag där han ju blivit tvungen att ta tag i trädgårdslivet. Först hade han inte haft ”tid” med odling, han bodde i stan och drev en krog

Holländaren Hans de Ward, Skabram, skaffade några utrotningshotade fjällkor, startade mejeri i Skabram och tog fram en unik Gouda på opastöriserad fjällkomjölk. Tareq har använt osten till flera rätter i Nordic Cookery.

Camp Ripans Marcus Jönsson Åberg avslöjar hur man plockar ripa, friterar renlav och odlar svamp i Kirunavaaras järnmalmsgruva, hundratals meter under jord.

I Kirunaavsnittet testade Tareq att fiska sik i ark på Duortnosjávri/Torneträsk, sen upp med fångsten på fjället Nuolja och laga arktisk siksushi på is i Aurora Skystations restaurang.

med höga ambitioner. Sedan flyttade han med familjen ut till en villa med en fantastisk trädgård som tyvärr förföll under hans ägo. Men sakta håller han på att återupprätta den forna trädgården och framförallt sitt intresse för det odlade. Nu säger Tareq att rovor är något han verkligen inte kan vara utan i livet. när tareq var hos greta huvva i Jokkmokk lagade han gompa. Kvanne och fjällsyra som kokas i vatten innan renmjöl också tillsätts. En klassisk ”grönsaksröra” som höll skörbjuggen borta från fjälltrakterna efter en vinter där man ätit mest protein. Traditionell gompa gjordes på sommaren och lagrades i in- och utvända renmagar från en sommar till en annan. Helt enkelt så att det skulle finnas grönt i kosten när samerna återvände till fjällen och kalvningslandet igen. I ett annat stycke i boken om Tareqs nordiska matresa skriver han om Greta: ”Hon introducerade mig också för kombinationen kvanne och maräng och bryggde te gjort på örter som smakade som solsken doftade”. Så om du ursäktar oss språket: Men så jäkla bra skrivet – En smak av solsken. i tareqs nya liv, där han alltså ”tagit ett

steg tillbaka” och blivit mer jordnära har han inga problem med att säga vad han tycker om dagens matkonst.

”Jag gillar traditionella kulturyttringar som fångas i maten vi äter.”

fakta:

Namn: Tareq Taylor Ålder: Född 1969 i Malmö Familj: Hustru, barn och hund. Aktuell: Som TV-kock och kokboksförfattare.

4 lokala avsnitt:

Fyra avsnitt av Tareqs Nordic Cookery har spelats in i destinationen Swedish Lapland – Tornedalen, Jokkmokk, Kiruna, Luleå-Harads-Storforsen. Fyra avsnitt som på ett utmärkt sätt fångat regionens starka och spännande mattraditioner.

global spridning:

Nordic Cookery har sänts i över 130 länder genom BBC Worldwide, Fox International och Asian Food channel och flera andra mindre kanaler – och nått ut till mer än 80 miljoner hushåll.

– Den där djävla mikron borde förbjudas. Den får mat att smaka precis som vi människor gör när vi kliver ut ur ett solarium. Han menar att matindustrin verkar lägga mest tid på hur en matförpackning ser ut istället för vad den smakar. Det är bara förpackningens utseende som har betydelse om vi aldrig kan känna eller lukta på en matbit i affären. – Du vet, det står mellanlagrad på ostförpackningen. Men, vad är det? Han lagar också mat på olika styckdelar, och han uppskattar hur vi i Swedish Lapland alltid hyllat whole beast cooking. Att allt tillvaratas. I intervjun med Helsingborgs Dagblad säger han också: – Man måste våga sträcka sig bortom ryggbiffen… de godaste styckningsdetaljerna finns aldrig att köpa i butiken. Det är som djuren föds utan ben, hals och mage. tareq gillar långkok, han gillar nya smaker, han gillar traditionella kulturyttringar som fångas i maten vi äter. Det har han fått med sig i generna. Efter mötet med Greta Huvva skriver han så här i sin Nordiska Matresa: ”Jag kände hur jag plötsligt nådde en insikt om min plats på jorden och hur allt vi gör egentligen kan kokas ner till en enda enkl handling av respekt. Respekt för vår natur, respekt för varandra”. T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Nordic Cookery

Gáhkku, suovas & lingon 4 PERSONER GÁHKKU, 10 ST: 1/2 L MJÖLK EL VATTEN 1 DL SMÄLT SMÖR ELLER OLJA 25 G JÄST 1/2 DL SIRAP 1 TSK SALT 1 DL RÅGMÖL CA 1 L VETEMJÖL 700 G SUOVAS (SALTAT OCH LÄTTRÖKT RENKÖTT) 1 SILVERLÖK 10 ENBÄR 2 MSK SMÖR EL OLJA 1 TSK HACKAD FÄRSK TIMJAN 3 MSK MESSMÖR SALT TILL SERVERING: RÖDLÖK 1 DL SOCKRADE LINGON

så här gör du:

Värm mjölk och smör till 37 grader. Häll över i en skål och tillsätt jäst. Rör ned sirap, salt och rågmjöl. Tillsätt vetemjöl och rör tills det blir en deg, ca 5–10 min. Täck med handduk och låt jäsa i ca 30 min. Knåda degen och forma 10 platta ”pannkakor”, ca 35 cm i diameter. Pricka med en gaffel och baka dem på båda sidor i en torr stekpanna på medelhög värme. Skiva köttet och silverlöken. Krossa enbären. Bryn löken med köttet i smör i en stor stekpanna. Tillsätt enbär, timjan och messmör. Salta. Lägg det varma köttet direkt på gáhkkun. Garnera med rödlök och sockrade lingon.

Foto: Nordic Cookery

Fjäll-fast-food

Renhjärta med hjortron 4 PERSONER 1 RENHJÄRTA 2 MSK RAPSOLJA 2 STORA MORÖTTER 1/2 KÅLROT 1/2 RÖDLÖK SALT DRESSING: 1/2 RÖDLÖK 1/2 KÅLROT 1 TSK KVANNEFRÖN 3 MSK RAPSOLJA 1 DL ÄPPELCIDERVINÄGER 1 MSK HONUNG 1 DL HJORTRON

så här gör du:

Rensa hjärtat från senor och vener och stek i 2 msk rapsolja på medelhög värme i ca 10 minuter. Det ska bli mediumstekt. Salta efter smak, ställ åt sidan och låt vila i ca 5 minunter. Skiva tunt. Skala morötterna och kålroten. Skiva morötter, kålrot och rödlök tunt. Dressing: Hacka rödlök och kålrot. Stek kvannefröna, kålroten och löken i 3 msk rapsolja tills allt är lagom mjukt. Tillsätt vinäger, honung och till sist hjortron. Blanda de tunt skivade grönsakerna med dressingen och servera tillsammans med renhjärtat och lite blåeller kråkbär.

Björn ger ett kraftfullt kött och kräver karaktärsstarka komponenter på tallriken. Här serveras köttet med rödbetor i blåbärsjuice och kvanne för att få en bra balans.

Rom från sik och löja med både rökt och stekt sik serverad på Torneälvens klara is knyter ihop maten med sitt ursprung.

Björn med rödbetor & kvanne 2 x sik med löj& sikrom 4 PERSONER

400 G POTATIS 200 G KÅLROT 400 G RÖDBETA 1 GUL LÖK 700 G BJÖRNFILÉ 3 MSK SMÖR TORKAD KVANNE 2 DL BLÅBÄRSJUICE ELLER RÖDVIN SALT OCH PEPPAR TILL SERVERING: 4 MSK HJORTRONSYLT

så här gör du:

Skiva potatisen. Skala och tärna kålroten, rödbetan och löken. Stek potatisen och kålroten tillsammans med björnfilén i 2 msk smör på hög värme tills köttet är mediumrare. Salta och peppra och låt köttet vila varmt i minst 5 minuter. Sautera rödbeta och lök i 1 msk smör i separat panna. Tillsätt kvanne, blåbärsjuice eller rödvin och låt allt sautera till det är mjukt. Salta och peppra efter smak. Servera den skivade björnfilén med de varma rotfrukterna och en klick hjortronsylt.

4 PERSONER 200 G RÖKT SIK 4 SIKFILEER 1 MSK OLJA SALT 100 G LÖJROM 100 G SIKROM 1 1/2 DL CRÈME FRAICHE 1 RÖDLÖK TILL SERVERING: FÄRSK DILL 1 CITRON 12 SMÅ BLINIER

så här gör du:

Stek sikfiléerna i olja till de är krispiga. Salta lite. Forma löjrom, sikrom och crème fraiche till små ägg med hjäp av två skedar. Lägg upp på ett serveringsfat tillsammans med bitar av den rökta siken. Hacka rödlöken fint. Lägg lök, rökt och stekt fisk på serveringsfatet. Garnera med dill och citronklyftor och servera med små blinier.

Sockertorkade hjortron från Jokkmokksbär, eller ska vi kalla det ”hjortronrussin”, är exklusivt och gott. www.jokkmokksbar.se

Sylt, marmelad och sirap av hjortron från Jokkmokksbär finner du på välsorterade delikatessbutiker.

Hjortron rubus chamaemorus l.

självklart var det linné som gav hjortronet dess latinska namn Rubus chamaemorus. Helt enkelt efter de grekiska orden khamal, som betyder ”på marken” och moron som betyder mullbär. Linné tyckte det såg ut som ett lågt växande mullbär. Men det är inte heller helt som det ska. För trots att vi kallar det guldröda och härligt söta hjortronet ett bär så handlar det om en samling stenfrukter. I Swedish Lapland är hjortronet eftertraktat i sylt, som godis och som det är. De vita blommorna är frostkänsliga men vissa somrar utvecklas till verkliga hjortronår. 1966 var ett sådant hjortronår, då vi uppskattningsvis plockade 1 200 000 kilo hjortron att värma till vaniljglassen.

Mosade, kokta eller råa, hjortron kallas ibland mylta. Sylt är väl annars det vanligaste namnet på delikatessen som passar till vaniljglass, parfait och desserter som t. ex. kaffeost.

du behöver:

300 g hjortron ca 1,5 dl strösocker Rör hjortronen med sockret tills sockret smält. För variation kan du prova att smaksätta myltan med vaniljstång eller hjortronlikör.

Ett naturligt, lite segt och smakrikt, godisband av torkat hjortron och lite ekologiskt socker från Essense of Lapland.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Isa Form Foto Göran Wallin

Hjortron är verkligen gott i konfekt och kola. www.luleakonfektyr.se

Snygga illustrationer, bland annat detta hjortron, hittar du hos den piteåbaserade illustratören Isabelle Norman Sällström på Isa Form. www.isa.nu

Våffla med hjortronsylt och grädde är en klassiker. Extra gott smakar den när du vandrat upp till ombonade Låktatjåkko fjällstation. www.bjorkliden.com

Produktbilder: Carl-Johan Utsi

Armband Hjortron tillverkas för hand i sterlingsilver av Camilla Mustikka i Kiruna. www.camillamustikka.se

Foto: Håkan Stenlund

Foto Camilla Mustikka

c/o Gerd har ett antal spännande produkter för dig som vill lukta hjortronmyr. Shampoo, handkräm, tvål och ansiktskräm bland annat. www.careofgerd.com

Om du inte orkar plocka en egen deciliter hjortron för att laga själv så har Viddernas café och deli tagit fram en hjortronchutney. Helt perfekt till både den lågtempererade renfilén och efterrättsosten. www.viddernashus.se

En revolution i hjortronlandet

Det går naturligtvis inte att sammanfatta Swedish Lapland på ett enkelt sätt. Här finns städer och landsbygd, skärgårdskobbar och älvforsar, sanddyner och tallbarr. Och lika rikt som sina geografiska omgivningar är musiklivet. TEXT MARIA BROBERG

här, i pajala, föddes The Magnettes glittrigt elektroniska riot girl-punk. Och här, i Piteå, föddes en gång Bo Kaspers Orkesters jazzdoftande pop. I Skellefteå föddes Totalt Jävla Mörkers ilskna hardcorepunk, liksom Wannadies mjukrebelliska indiepop. Ja, ni hör, många genrer blir det uppenbarligen. Vi skulle också kunna nämna hip hop, samisk jojk, tug�gummipop, world music, trallpunk och country – men så regerar också mångsidigheten här. Och det händer dessutom överallt. Genom Stockholm City i neon – punkrock, elektropop, old school hip hop / Vi kommer in från ett annat håll – punkrock, elektropop, old school hip hop. I Jokkmokk händer Kitok och stroferna kommer T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Caite Laffoon

Hyllade bandet The Magnettes senaste singel, Killers in a Ghosttown, är en blanding av Pajala och Nashville på engelska och meänkieli.

ur hans ”Stockholm City” från debutskivan Paradise Jokkmokk, känd från låten med samma namn. Sin musikaliska karriär inledde han med tre skivors indiepop under namnet Magnus Ekelund och Stålet. Sedan fick han nog och bestämde sig för att istället göra hip hop – som inte låter som hip hop, utan som en alldeles egen och säregen blandning – under sitt samiska släktnamn. I ”Stockholm City” sätter Kitok fingret på gårdagens och morgondagens musik från Swedish Lapland. Den må kategoriseras på samma sätt och kallas samma sak, men den är ändå annorlunda. För att använda Kitoks egna ord, är det musik som kommer från ett annat håll – inte storstadens neonljus, utan våra skogar, kustlinjer,

älvar och fjäll. Eller, som han själv förtydligar riktningen i låten ”Premium Gold” från samma skiva: Uppifrån landet, underifrån. Detta ”underifrån” som Kitok nämner är inte utan betydelse. Det går inte att skriva om kultur överhuvudtaget i Sveriges nordligaste destination utan att nudda vid frågor som kolonisering, schabloner, gleshet, ensamhet och marginalisering. Ofta ser det nämligen ut som om den kulturella världen pågår någon annanstans, i glitter och neon, och inte våra midnattssolsbelysta vidder. Att inte flytta är politiskt, menar Luleåartisten Mattias Alkberg, som förargade och förtjuste under många år med bandet Bear Quartet, och som fortsätter att provocera som artist och författare. 71

Foto: Jörgen Hildebrandt / CC BY 3.0 Foto: CC BY 3.0 Foto: Frankie Fouganthin / CC BY-SA 4.0 Foto: Sotarn

Den samiska artisten Sofia Jannok tar alltmer tydlig ställning och berör frågor som majoritets- och minoritetskultur och rätten att vara sin egen, på sin egen plats: This is my land, this is my country / And if I’d be the queen queen you’d see that I take everyone by hand / I sing it so it’s out there / I would paint this land blue yellow red and green sjunger hon på singeln “This is my land” från den fjärde och senaste skivan Orda – This is my land. Att vara verksam här kräver att man tar sin plats och visar vem man är. Det krävs, helt enkelt, lite knutna nävar och gör det själv-anda. För ingen kommer att göra det åt en. På pappret finns kanske inte så mycket som förenar. Det är, helt enkelt, punkrock, elektropop, old school hip hop. Men granskar man under lupp, så hittas ändå en gemensam nerv som går längst älvdalarna och kustlinjen och i rakt nedstigande led från Den rockande samen, den kontroversielle men populäre Ammarnässonen Sven Gösta Jonsson som rockade i samedräkt, till jojkaren Sara Ajnnak som grävt sig genom arkiv och studerat gamla inspelningar för att kunna göra sin subversiva musik på sydsamiska. Nerven hittas i hög grad hos Maxida Märak, Sápmis självutnämnda terrorist från Jokkmokk med de musikaliska rötterna i jojken och hip hopen. I sin senaste singel ”Backa bak” förklarar hon att musik är det vapen hon har, och hennes protest mot fler gruvetableringar i Jokkmokk tog sig uttryck i skivan Mountain Songs and Other Stories. Från jojk till bluegrasstoner till tung, urban hip hop fast från fjället – som artist förkroppsligar hon mångsidigheten i norr. Och nerven hittas i Pajala. Håll käften, uppmanar tornedalspunkarna The Magnettes i ”Ghost Town”, hyllningen till hemstaden Pajala, och de sträcker dessutom ut fingret på melodiös meänkieli.

Från toppen: Bo Kaspers Orkester, Maxida Märak, Movits! och Sofia Jannok.

Den finns i det finstämt känselspretiga musikaliska uttrycket hos Dennis Kalla, och de åttiotalsparfymerade, nästan hypnotiska elektroniska inslagen hos Bodentrion The Glorias. Och, för all del, hos Luleås skramliga indierockare Könsförrädare vars knutna nävar liksom finns inbyggt redan i bandnamnet, eller hos föregångarna i hardcorebandet Fireside. Den tystlåtna och mjuka poprevolutionen står sådana indieband som Popsicle och Wannadies för. Musik med attityd behöver inte låta så mycket, det kan räcka med att göra pop på sitt eget sätt, utgiven på ett oberoende skivbolag – i det här fallet Skellefteåbaserade A West Side Fabrication som också gett ut samtliga Bear Quartets fjorton skivor – i ett musikklimat som ser lite snett på en. Men det gick ju bra, det också, och Wannadies blev tids nog en av våra stora musikexporter. Det går inte att sammanfatta Swedish Laplands rika musikliv på ett enkelt sätt, det är alltför rikt och mångsidigt för det. Det är inte så att fantastiska artister från norr uppstår på grund av ett populärkulturellt vacuum, för att det finns ett hål att fylla, utan för att de ingår i ett större sammanhang – ett häpnadsväckande sådant, när en nu börjar lyssna in sig på det. Kanske var vår stora författare Sara Lidman från Missenträsk någonting på spåren när hon uttryckte de bevingade orden ”Såvitt man bor i en by måste man bry sig”. Var man än letar bland artisterna i norr, de stora och de små, de egensinniga och de säljande, de gamla och de nya, så har de alla gått sin egen väg – antingen det är på fjällstigar och hjortronmyrar eller stadens gågator och trottoarer. Uppifrån landet, underifrån, som Kitok uttryckte det.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: CC BY 3.0

Raised Fist

Att hålla ögonen på:

De redan etablerade och de som inte finns längre:

Sara Ajnnak (Sorsele) – Egensinnig pop på umesamiska. The Glorias (Boden) – Glamourös, mörk, elektronisk pop. Dennis Kalla (Pajala/Luleå) – Norrbottnisk indiepop med handklapp, gitarr och bitterljuva synthar. Haartland (Luleå) – Den enda singeln från Haartland är en skimrande, kraftfull poppärla med falsettsång. Vinnare på den oberoende musikgalan Manifest. Kitok (Jokkmokk) – Kaxig cross overhip hop, ibland med indieströssel. Könsförrädare (Luleå) – Introvert, intensiv, driven indierock med inslag av noise. The Magnettes (Pajala) – Tuggummirosa new wave och glad electropunk från Tornedalen. Maxida Märak (Jokkmokk) – Mångsidig multiartist med rötterna i jojk och hip hop. Pophjärtat (Piteå) – Elektronisk drömpop. Them Legs (Piteå) – Småskitig men snygg rock. Üni Foreman (Skellefteå) – Skev och nedtonad queer indiepop. Väärt (Malmberget) – baserade i Umeå, men medlemmarna från Malmberget och inslagen av meänkieli i bandets gränsöverskridande, postrockiga pop förlänar dem en plats här.

Johan Airijoki (Gällivare) – Nasal, smygproggig, bluesig vispop med budskap och kraftuttryck. Mattias Alkberg (Luleå) – Egen och mångsidig artist som kan låta lite hur som, under olika namn. Bear Quartet (Luleå) – Indiegrupp som pendlat mellan skramlig rock och experimentell electronica. Bo Kaspers Orkester (Piteå) – Loungig jazzpop för vuxna. Brolle (Boden) – Musikalartist. Spelar nostalgisk rock med Elvisblinkning. Den rockande samen (Sorsele) – Femtiotalsrock n’ roll med fjällfeeling. Markus Fagervall (Övertorneå) – Popkille med rockinfluenser som slog igenom när han vann Idol 2006. Fireside (Luleå) – Hardcore, framför allt verksamma på 90-talet. Glesbygd’n (Arvidsjaur) – Vemodsreggae på Arvidsjaurbondska. Sofia Jannok (Gällivare) – Mångfacetterad soloartist som gått i bräschen för den nya generationens samiska musiker och jojkare. Peter Mattei (Piteå) – Baryton och operasångare i världsklass. Movits! (Luleå) – Medryckande jazzig hip hop på svenska. Roger Pontare (Slagnäs) – Går oförtrutet sin egen väg med omisskännligt stark stämma.

Popsicle (Piteå) – Snabb, melodiös tweepop som tillsammans med en samling andra band lade grunden för den svenska indiepopen – ”swindien”. Raised Fist (Luleå) – Hardcore och punk med fem skivor i bakfickan. Raubtier (Haparanda) – Rammstein på svenska. The Chickpeas band (Piteå) – Finstämd americana i trestämmiga harmonier med inslag av country, pop och blues. This Perfect Day (Skellefteå) – 90-talsswindie. Var ett av de band som lade grunden för den svenska indiepopens genombrott. Totalt Jävla Mörker (Skellefteå) – Hardcore och kängpunk. Tusenbröder – Charmig häxblandning av syntig 80-talspop, stråkar och gitarrer och mörk postpunk. Wannadies (Skellefteå) – Mjuk pop med inslag av bossa och rock. Här har vi ännu ett band som var med och grundade ”swindien”. Willy Clay Band (Kiruna) – Amerikansk country från ett bottenlöst hål i urberget. Kristofer Åström (Luleå) – Avskalad singer/songwriter och gitarrist i Fireside. Nyfiken på hur de låter? Lyssna här: bit.ly/swedishlapland

Foto: Ted Logardt

Loppisarna i Folkparken i Skellefteå är ett självklart sommarnöje för många återbrukare.

Först och främst i andra hand T E X T T E D LO G A R D T

loppis har blivit reseanledning. Utanför Sorsele, på väg 363 mot Ammarnäs, finns en skylt: ”Loppis 34 kilometer”. Loppisen ligger i Marielund i Arjeplogs kommun och är kanske en av Sveriges mest avsides liggande loppisar. Ändå är den välbesökt. Utanför på gården finns också en tamren. Det har också hänt en hel del på secondhandscenen under senare år. I Skellefteå, till exempel, har det gått från att bara vara något för de invigda till att loppisar och secondhandbutiker idag är ett utbrett och välbesökt sommarnöje. – Tidigare var det lättare att göra riktiga fynd, säger Tova, återbrukare ut i fingerspetsarna. Nu har de som driver secondhandbutiker järnkoll på vad de får in. Och tar också betalt därefter. Men eftersom många secondhandbutiker vilar på någon form av välgörenhetsprincip känns prishöjningen ändå helt okej, tycker Tova. Loppisar däremot, där går det verkligen att fynda. Framför allt under sommarmånaderna. Jobbar du på turistbyrå vet du förresten att en vanlig fråga under sommaren, från dina utländska besökare, är just frågan: 74

”Vad betyder loppis?”. De har kört längs de svenska vägarna och sett skylt på efter skylt, utanför både hus och ställe, med ett löfte om ”Loppis”. Men de vet inte vad som menas. – Du har först och främst de där stora, etablerade loppisarna. Som den på Folkparken i Skellefteå. Den är fantastisk och lockar massor med utställare och då också besökare, eller den där i byn Hej. Där kan du absolut göra en del fynd. Personligen tycker jag dock lika mycket om att sätta mig i bilen och bara åka runt, på jakt efter de där små handmålande skyltarna som skvallrar om det är en loppis i närheten. Du vet, under sommaren dyker loppisar upp där du minst anar det. Tovas passion för återbruk förklarar hon så här: – Dels är det förstås bra för miljön, men att gå på loppis är också lite som ett detektivarbete. Du är alltid på jakt efter något, men du vet aldrig vad du kommer att hitta. Ibland hittar du faktiskt det du söker, lika ofta hittar du ingenting – och ibland hittar du något du inte ens hade en aning om att du vill ha. Det här med återbruk handlar mer om att se slumrande möjligheter än färdiga objekt. T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foton: Anna Lindblom

”...att gå på loppis är också lite som ett detektivarbete. Du är alltid på jakt efter något, men du vet aldrig vad du kommer att hitta.” Kaffeservisen Ali från Arabia, design Raija Uosikkinen 1968, och lampan Bumling, design Anders Pehrson 1968, får nu hem hos nya generationer. Lycka är att hitta dem i nyskick som dessa exemplar hos Fyndhörnan i Luleå.

Tyger från förr – en symfoni av mönster och färger. Här en blandning av gamla städrockar, påslakan, dukar och gardiner.

Här hittar du loppisar och mycket annat

GAMMELSTAD Kyrktorget 1 +46 (0)920-45 70 10 gammelstad@lulea.se www.lulea.se/gammelstad

LULEÅ Kulturens Hus, Skeppsbrogatan 17 +46 (0)920-45 70 00 turistbyra@lulea.se www.lulea.nu PAJALA www.heartoflapland.com

GÄLLIVARE Centralplan 4 +46 (0)970-166 60 info@gellivarelapland.se www.gellivarelapland.se

Loppis precis som så mycket annat är något som händer då och då, eller här och nu. Ett enkelt sätt att ta del av Swedish Laplands loppisar, second hand butiker, vintageshoppar och så mycket annat är att fråga på destinationens Turistbyråer.

PITEÅ Bryggargatan 14 +46 (0)911-933 90 visit@pitea.se www.visitpitea.se

HAPARANDATORNIO Krannigatan 5 +46 (0)922-262 00 tourist@haparandatornio.com www.haparandatornio.com

SKELLEFTEÅ Trädgårdsgatan 7 +46 (0)910-45 25 00 info@destinationskelleftea.se www.destinationskelleftea.se

JOKKMOKK Stortorget 4 +46 (0)971-222 50 info@destinationjokkmokk.se www.destinationjokkmokk.se

VINDELÄLVEN (SORSELE) Stationsgatan 19 +46 (0)952-140 90 turist@sorsele.se www.visitvindelalven.org

JÄVRE Jävrevägen 186 +46 (0)911-384 40 javre.turistbyra@pitea.se www.visitpitea.se

ARJEPLOG Torget +46 (0)961-145 20 turist@arjeplog.se www.arjeplog.se

ÄLVSBYN Storgatan 27 +46 (0)929-108 60 turistinfo@alvsbyn.se www.alvsbyn.se/visit

KALIX www.heartoflapland.com

ARVIDSJAUR Storgatan 14 +46 (0)960-175 00 arvidsjaurlappland@arvidsjaur.se www.arvidsjaur.se

ÖVERKALIX www.heartoflapland.com

KIRUNA Lars Janssonsgatan 17 +46 (0)980-188 80 info@kirunalapland.se www.kirunalapland.se

ÖVERTORNEÅ www.heartoflapland.com

KÖ

BODEN Enter Galleria, Färgaregatan 12 +46 (0)921-624 10 info@upplevboden.nu www.upplevboden.nu

ÄLV

IO LV

RNE

TRÄ

VE MU ONIOÄL

MÄ

KIRUNA

N E M

PAJALA

GÄLLIVARE

LIXÄLV

EÄ

L GO

KÄ

JOKKMOKK RÅN

ÖVERKALIX

EÄ

POLCIRKELN

AND

ÖVERTORNEÅ

LV E

L LU

ARJEPLOG

EÄ

GAMMELSTAD

KALIX HAPARANDA LULEÅ

BOTTEN ÄLVSBYN

KE N

VINDEL

PITEÅ

ÄL

J ÄV R E SK EL SKÄRGÅRD

LE F

Illustration:Lisa Wallin/Meramedia

BODEN

ARVIDSJAUR

SORSELE

LVE

SKELLEFTEÅ

IGE

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

bastumuseet

Bastumuseet i Kukkolaforsen berättar om bastukulturens utveckling genom tiderna. Här får man besöka olika typer av bastur, lära om bastubadandets postitiva hälsoeffekter och veta allt om hur man bäst genomför ett bastubad. På området finns 13 bastur av olika typ, från olika tidsepoker och olika områden.

Foto: Carl-Johan Utsi

Försvarsmuseum Boden är ett modernt museum som sätter Sverige och Bodens fästning i ett större perspektiv. I museets basutställning, Norrlands lås, gör du en resa i svensk försvarshistoria från slutet av 1800-talet till idag, genom fred och krig ur flera perspektiv. Resan går från den stora mobiliseringen under första världskriget, en lugn mellankrigstid, andra världskriget och kalla kriget till ett lugnare närområde där det svenska försvarets uppgifter omprioriteras för att kunna användas i fredsbevarande insatser på alla kontinenter. Försvarsmuseum ingår som en del av SMHA Sveriges militärhistoriska arv, ett nätverk bestående av 26 statliga och statligt stödda museer.

havremagasinet

Fram till 1997 förbjöd stora gula skyltar med kraftiga röda ramar utlänningar att vistas i trakterna kring Boden. I en annan tid ropade samma slags skyltar ut ”Ryssen kommer” och bjöd in till en mäktig konstutställning i en av Bodens mest spektakulära byggnader – Havremagasinet. Året var 2010 och Bodens roll som militärstrategiskt lås mot öster var över. Dörren mot världen stod öppen. Havremagasinet hade förvandlats till en av Sveriges största konsthallar och har sedan dess visat internationell samtidskonst som behandlar aktuella teman som alla, hur olika uttrycken än varit och är, berör ämnen som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

silvermuseet

Silvermuseet i Arjeplog är nyckeln till fjällens kulturlandskap. De utställningar som fyller Silvermuseets tre våningar berättar om livet under tiotusen år i en fjällkommun från förhistorisk tid till nutid. Här finns berättelserna om människor som i årtusenden sökt sig hit för att jaga och fånga sin föda, berättelser om samernas och småbrukares strävsamma vardag men även om människornas fest och äventyr. Naturens betydelse för befolkningen skildras i en egen utställning och den glimmande kronan på verket är den stora samlingen samiskt silver. Foto: Tornedalens Museum

Foto: Andreas Norin/Pantheon

Ájtte är huvudmuseum för den samiska kulturen, specialmuseum för fjällkedjans natur och kultur samt ett informationscentrum för fjällturisten. Ájtte berättar om människan i sin miljö och om natur och kultur i ett ekologiskt helhetsperspektiv. Ájtte ligger i Jokkmokk, en inkörsport till den lappländska fjällvärlden. Gruvbrytning har pågått i området sedan 1600-talet och vattenkraften har byggts ut dramatiskt under förra seklet. Här har skogsbruket exploaterat de sista större orörda skogarna. Men här finns också Laponia, Lapplands världsarv. Ájttes geografiska verksamhetsområde täcker hela fjällregionen, 1000 km från söder till norr och det traditionella samiska bosättningsområdet från riksgränsen i väster till skogslandet i öster.

försvarsmuseeum

Foto: Försvarsmuseum

ájtte

Norrbottens museum i Luleå är länsmuseum i Sveriges till ytan största län. Norrbotten har ett varierat landskap som sträcker sig från kust till fjäll med en kulturhistoria på över 10 000 år. Länet är en mångkulturell miljö, präglad av samisk, tornedalsfinsk, finsk, svensk och nysvensk kultur. Vid museet bedrivs verksamhet inom kulturmiljövård, arkeologi, etnologi, dokumentation, arkiv, bibliotek och samlingar, konst och pedagogik, samt en omfattande utställnings- och programverksamhet. Norrbottens museum samverkar med länets samtliga kommuner med uppdrag att samla, förmedla och utveckla det norrbottniska kulturarvet.

Foto: Havremagasinet

Foto: Carl-Johan Utsi

Alla våra museer har sin särprägel. Från vårt huvudmuseum för samisk kultur via 13 olika bastur, till en av Sveriges största konsthallar. Allt är en spännande resa.

Foto: Anna Lindblom

Museer

norrbottens museeum

tornedalens museum

Tornedalen museum – Tornionlaaakson maakuntamuseo – ligger i Tornio och har sitt verksamhetsområde på båda sidor om gränsen, museet är gemensamt för Haparanda och Torneå. Utställningen handlar om tornedalingarnas gemensamma rötter, varför har man kommit till området och hur har man klarat av livet? Utställningen tar även upp matkultur, rockmusik, lokal identitet, områdets identitet, språk och dialekter.

Den långa tystnaden

T E X T H Å K A N S T E N L U N D | F O T O A N DY A N D E R S O N

Efter vintern kommer våren och med den en ny säsong då vi åter går och fiskar. för att en fisk, eller ett fiskafänge, ska bli en story krävs att fisken är något abnorm, gärna på gränsen till farlig. Och om storyn ska bli en klassiker, är det bäst om fisken är stor som en val, eller åtminstone att fångstmannen är en karaktär likt kapten Ahab. Men det är inte så ofta som detta händer. Oftast inträffar rent av det motsatta. De flesta fiskar som fångas är löjligt små, knappt värda att orda om. För helt ärligt, vem vill höra historien om när du fångade ett par rödingar stora nog för en Kung Oscar sardinburk? Det är därför alla fiskare föds ärliga, men snart kommer över det. Du ska alltså ta fiskehistorier för vad de är. Även om en del är värda att berätta och dessutom helt sanna. För en tid sedan var jag på 60-årskalas. Grannen till jubilaren var också 78

där, med höger arm bandagerad upp till biceps. Grannen gick runt och hälsade glatt med vänster hand. Eftersom jag är en försiktig natur frågade jag inte vad som dolde sig under gasbindan. Tänkte att gubben bränt sig när han lekt med elden. Istället, när jag gjorde diskreta förfrågningar, visade det sig att grannen varit ute på fiskafänge. Han hade angeldon ute på isen nedanför huset sitt. Rekordgäddan hade tagit grannens bete och efter en stunds krångel hade han fått gäddskallen upp i hålet, men där tog det stopp. Hålet var för trångt och gäddan för fet. Linan gick av och grannen såg sedan hur gäddan började sjunka tillbaka genom hålet. När gäddan plötsligt gapade körde gubben ner höger hand i gapet på fisken, vars uråldriga reflexer gjorde som den alltid gjort: Den högg! Gubben satt nu fast T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

bland miljoner slemmiga tänder. Men eftersom gäddans reflexer är sådana att den inte gärna släpper taget om sitt byte, knep den käft och följde med upp på isen. 14,6 kilo vägde den. Och på så sätt värd både penicillinkurer och besök på vårdcentralen. Som Sergei Timofeevich Aksakov skrev i sin klassiska bok Notes on Fishing redan 1847: ”Gäddans girighet känner ingen gräns”. fiske, vad är det egentligen? Jag

Foto: Andy Anderson

I det gamla huset till Västerbottens Sportfiske Klubb, Sveriges näst äldsta, hänger avbildningar på stora fiskar tätt. Idag är det vanligt att folk får en ”väggfisk” men släpper tillbaka dem, för att på så sätt fånga större och större fiskar i Juktåns strömmar.

menar - varför håller vi på? Och vem håller på? Hur kan det komma sig att vår vilja att överlista en varelse, med en hjärna stor som en jordnöt, tar så mycket tid i anspråk? Hur är det möjligt att en fritidssysselsättning kräver så stora offer som att en del går – rättare sagt får gå – från hus och hem, tappar körkortet, får armen uppäten, eller kanske rent av blir nyktra på kuppen. Vad är det i fisket som gör det oemotståndligt, som en naturkraft, en uppenbarelse, en frälsning? Ja, trots att jag själv hållit på med det här i mer än 40 år vet jag faktiskt inte svaret på den frågan. Kanske är det

verkligen så som Thoreau skrev: ”Många människor går iväg och fiskar hela sitt liv utan att begripa att det inte är en fisk de vill fånga”. Det är i alla fall den enda tröst jag kan komma på när jag än en gång smyger ut ur huset innan någon annan är vaken. Det är i slutet av april och jag åker till havet. Jag tror egentligen inte att jag kommer att få något, men jag är i alla fall ute. Och jag kastar. Det finns säsong för allt. En gång i tiden brukade en forspaddlare jag känner hävda att: ”Vatten är bara smält snö”. Ergo, när vintern övergått till sommar förvandlas pudret från en form till en annan. Han hade förstås rätt. Skiftar du bara fokus kan du ha roligt hela livet. Det är utrymmet mellan sista kastet på hösten och första kastet på våren som är den stora tomheten. Den längsta tystnaden. Alla har olika sätt att ta sig igenom detta. En del binder flugor, andra reser, några tar till flaskan. Vissa gör allt det där samtidigt. Själv går jag ner i en slags mental dvala, men så i april kastar jag efter gädda i havet bara därför att. du kan faktiskt göra allt, precis allt, hur komplicerat som helst. Även den enklaste sak kan belamras med för många prylar. Ingen människa börjar flugfiska därför att han eller hon vill ha en flugfiskeväst som väger sju kilo. Ändå gör den det, efter bara ett litet tag. Mängden attiraljer vill liksom aldrig ta slut på affären. ”Bra-att-ha-prylarna” växer på hög, i västen, i bilen, i förrådet. En dag får du nog. Kanske är det just den dagen då du rensat upp bland alla dina fiskespön och till slut återfunnit förrådet ditt. Du bestämmer dig för att lämna allt det där bakom dig. För att fiska fluga behöver du i princip ingenting mer än ett spö, en lina och en liten ask med kanske fem flugor. På många sätt T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Håkan Stenlund

påminner det dig om barndomens fiske. Ett metspö med ett flöte och en liten maskkrok. Masken har du dock lämnat därhän. Men längtan finns kvar, den där drömmen om enkelheten. Du delar dessutom den drömmen med många andra. Det enklaste av alla fisken, ett spö, en lina, en fluga, har åter blivit populärt. Det har till och med fått namn: ”Tenkara”. Helt enkelt japanska för ”ifrån himlen”. Nej, det handlar inte om någon gudomlig insikt, snarare bara ett uttryck för smygfiske. Flugorna ska serveras öringarna i strömmen lika överraskande som en blixt ifrån en klar himmel. Tenkara är de små vattendragens upptäcktsresa. Vattnen där inte många andra håller till. Tenkara är för bäckar och små åar som på ett märkligt sätt skrämmer bort andra flugfiskare med sin litenhet. Tenkara är en plats där du får vara för dig själv. Där du kanske drabbas av närmast gudomliga insikter, men oftast bara av glädjen över att få napp. ”men varför fiskar du så mycket?”.

Det är frågan jag brukar få. Jag tycker

den fascinerar. Självklart är flugfiske inget allmängiltigt, inte mainstream eller givet. Närmast är det att kalla en marginalsport. Men speciellt brukar jag fundera över vad just detta ”så mycket” innebär. Det är i varje fall en värdering. Ett ok som läggs på mina axlar, som om flugfiskevästen och två spruckna äktenskap inte redan vore nog? Hundra dagar per år? Två hundra? Jag vet inte. Jag vet bara att jag skulle vilja fiska ännu mer. Alla dagar om året om det gick. Eller, kanske inte. Några dagar skulle jag faktiskt kunna tänka mig att ställa spöt åt sidan. Just för att vattnet frusit till snö och det är dags att ta för sig av lössnö och gravitation istället. Det finns inget bättre sätt att beskriva puderåkning än ett rus. Ett ställe dit vi flyr när vi bara vill leva i stunden. När allt annat i livet liksom upphör att vara. När bara nu finns. En gång i tiden kallades folk som älskade lössnö ”powderdogs”. Ett vansinnigt bra namn. För precis som med hundar så blir lössnöåkare helt och fullt opportunister. Impulskontrollen försvinner när tillfället ges. I puder finns inga vänner.

Harren kallas ibland the lady of the stream. Och när du ser hur välklädd damen är förstår du att här finns tillräckligt med bling.

Flugfiske är också allt det – ändå precis helt tvärtom. Det är att bli totalt uppslukad av ögonblicket, samtidigt som det som varit, och allt det som kommer senare, betyder precis lika mycket. Måhända att ett öringvak är det sexigaste som finns på jorden. Men har du inte sett det förr, förstår du inte hur du ska positionera dig så att du ser det komma igen. Och dessutom när väl öringen tar din fluga så börjar ett helt annat åk. Det är inte precis som att ställa sig i liften och vänta på att någon ska släpa dig upp till toppen. Här kan du bli släpad ända ner till botten. Tro mig. dualismens fader Descartes skrev:

”Cogito, ergo sum”. Jag säger istället: ”Piscato, ergo sum”. Det är på något sätt så det är. ”Jag fiskar, därför finns jag”. Och skulle jag ägna mig åt tänkande (cogitatio) kan du ge dig tusan på att det handlar om nästa fiskafänge i alla fall. Det händer att jag får frågan: ”När är den bästa tiden att fiska?”. Det enklaste svaret på den frågan är: ”Jämt”. Det gamla t-shirt-trycket ”A bad days fishing is always better then a good days work” stämmer. Eric Clapton höll sig oftast någorlunda nykter när han skulle fiska. Men helt nykter blev han först när han, på fyllan, ramlade och bröt ett av sina spön på mitten. Ett par vänner, som Eric beundrade, gav honom en så sorgsen blick att han helt enkelt bestämde sig för att det var dags för rehab. Bill Schaadt, en av steelheadfiskepionjärerna på amerikanska västkusten, var på väg upp längs Russian River en tidig morgon. I en kurva tappade han kontrollen över sin bil som sladdade av vägen och rullade långt in i skogen. Bill kröp ur det kvaddade vraket, genom ett av de krossade sidofönstren, fick med sig ett spö – som mirakulöst inte knäckts

håkan stenlund

har jobbat 25 år som frilansreporter, publicerat i New York Times, Forbes Life, Outside GO, Men’s Journal och många andra. Idag bor han på järnvägsstationen i Lomsele i Sorsele. Samma järnvägsstation som hans mor var postiljon på för 50 år sedan när han föddes. Därifrån är det tre hundra meter till Juktån och det vatten som rinner genom Håkans liv.

– och gick och fiskade. Först till kvällen, när det blivit så mörkt att det inte gick att fortsätta fiska, hämtade han bärgning. J.D. (det här är ett påhittat namn, även om storyn faktiskt är helt sann) fiskade lax på Pinware River i Kanada. Hans mage var i usel form. Ner mot nacken på Seapool gick folk i kö och alla som kom ner till ”bitstenen” fick lax. Plötsligt vred det om, ordentligt, för J.D. Han vände sig om. Bakom sig hade han åtminstone fem andra. Skulle han gå upp skulle han hamna långt bak i rotationen igen. När J.D. vände sig tillbaka, och tittade nedströms, drog näste man på en fisk framför honom. Samtidigt skruvade magen till det ännu ett snäpp. Så J.D. sket helt enkelt ner sig. Men han fick sin lax. nej, jag säger inte att alla som fiskar gör dessa prioriteringar. Vägvalen i livet är för många för det. Men jag säger att många fiskare som ser sig själv i spegeln nog ibland förvånas över sina val. Fiske har den effekten på oss. Hur många är det inte som fått valet: ”Mig eller fiskeprylarna?” och räddat sina spön, i sista sekunden, innan dörren slagit igen för gott. Men liksom vår passion för fiske har förmågan att ställa till det för oss, har det också möjligheten att läka såren efter felbesluten vi tog. Nej, jag tror inte att ”gå och fiska” är lösningen på alla människors problem. Däremot tror jag att om alla människor gick och fiskade så skulle problemen vara betydligt färre. Bara om du verkligen spenderar tid med dig själv kommer du att lära känna dig själv. Det är inte krångligt. Det tar bara tid. ”Nej, du är inte självmordsbenägen i alla fall”. Det var så hon sa, psykdoktorn, när jag gick dit för att ta reda på varför jag var så förbaskat nedstämd. ”Nej, hur skulle jag kunna vara det. Rocken kläcker ju”, svarade jag. T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Andy Anderson

”Men liksom vår passion för fiske har förmågan att ställa till det för oss, har det också möjligheten att läka såren efter felbesluten vi tog.”

En smula blått är alltid bra för öringen. Ja och för harren och laxen och ibland även för gäddorna. Så varför chansa?

Foto: Andy Anderson

Helikopterskidåkning i midnattssolens sken är en unik upplevelse och själva åkningen imponerar på de mest erfarna skidåkare. Här är en floffa floffamaskin med 900 hästkrafter på väg att hämta upp ett gäng skidåkare i Nallo.

”Rocken?”, sa psykdoktorn och la huvudet på sned, ”nu tror jag bestämt du måste förklara”. Men hur förklarar man för någon med 300 universitetspoäng att livet bara tjorvat till sig och det som håller en flytande är en dagslända som heter vulgata på latin. Ibland händer det att jag tänker att det blivit billigare om jag inte ens försökt.

fishing in

SW ED ISH LA PL AN D ASTE DESTINAT ION SVERIGES NORDLIG

Världens bästa fiske Håkan Stenlund förklarar vad du missat och varför

utforsk a älvarna

Maxade laxar

skönheter & ODJUR att omvända en inbiten ädelfiskare

et and dåsl TRIN San NNAR WIESDRÖMGU SÖK DET! PÅ BE ELAN FISK

För mer fiskeinspiration finns Fishing in Swedish Lapland både på svenska och engelska i tryckt form och på issuu.com/swedishlapland

och vad är en fisk, egentligen? Det är en naturlig fråga att ställa sig till slut. Speciellt om du, som jag, satsat närmast oändligt med tid på att fånga just fisk. I sitt element, i vattnet, uppfattar vi den närmast som en skugga, ett blixtrande ögonblick som plötsligt framträder likt en verklig skepnad. En del hävdar att fisk är den varelse vi själva har utvecklats ur. Lungfisken brukar nämnas i dessa sammanhang, men det kanske räcker med att påminna om att vår första tid i livet levs likt en ”fisk” i vår skyddande moders mage. I fantasin nämns fisk som en del av våra lustar, du vet sjöjungfrun med sina lockelser. Men fisk är också bilden av vår rädsla, Kapten Ahabs kamp med

leviathan och Jona i valfiskens buk. I Fjärran Östern är fisk symbol för fred och ordning, styrka och uthållighet. Fisken är helig på judarnas påskhögtid och även en del i Jesu första under. Fisk är symbolen för de första, hemliga, kristna och på så vis ett tecken för hela vår civilisation. Fisken är pisces, den tolfte symbolen i zodiaken, och alltså det astrologiska årets början och slut. I kulturen ser vi målningar med kvinnor som älskar med bläckfiskar och hur penisar avbildas likt sugfiskar. Författaren Günter Grass låter en kvinna tillfredsställa sig själv med en ål i boken Blecktrumman. Fisken som både älskare och förgörare fascinerade psykoanalytikern Carl Jung. Han menade att fiskar, i våra drömmar, bland annat symboliserade människans ”ambitioner, girighet, liderlighet och snikenhet”, men också stod för ”religiös hängivelse”. Om det sistnämnda kan nog fler än en flugfiskare vittna om. Kort sagt: fisk finns i våra fantasier, i våra minnen och i kallt vatten. Det är därför vi gör ett kast till – nu när vintern släppt taget.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Fatta fångsten

FEM ARTER DU HAR CHANSEN ATT FÅ PÅ KROKEN LAX (salmo salar) Det var bland annat med inkomsterna från laxfisket i Edeforsen (vid Harads och nära Treehotel) i Luleälven som Uppsala Universitet byggdes. Det var med samma inkomster, från laxfiske, som Luleå stad faktiskt kom till. Och fram till 1900-talet var laxen, inte stålet, Luleås största inkomstkälla. 1949 fångades 110 ton lax i älven. Idag söker du nog hellre laxäventyret i Byske, Kalix, Torne och Vindelälven även om fisket nedanför Bodforsen är bra.

lax RÖDING (salvelinus alpinus) (salmo salar)

Fiskeskribenterna kallar ofta rödingen ”Fjällvärldens egen Greta Garbo”. Dels för dess skönhet. Dels för dess humör. Ingen annan fisk kan få fjällfisket att pendla så mycket i humör som denna Kameliadam. Ena sekunden hugger den på vad som helst. I nästa ögonblick stört omöjlig att lura överhuvudtaget. Bland kockar är röding en eftertraktad matfisk. Den är lite fetare än andra laxfiskar och därför inte så lätt att steka tills den blir ”torr som en planka”.

gnidörlläjf )sunipla sunilevlas( ÖRING (salmo trutta) En friskvattenkameleont och nästan alla sportfiskares dröm. Öringen kan anpassa sig till alla slags livssituationer, så länge det finns bra vatten. Du har den anadroma, eller havsvandrande, typen som lever sitt liv i Östersjön och sedan går upp i älvarna för lek. Du har bäcköringvarianter som stannar i små vattendrag och helt enkelt anpassar sin storlek efter sitt livsutrymme. Och du har den insjölevande ekotypen som vandrar upp i åarna för att leka under hösten och kan bli hur stor som helst. Svenska rekordet, 17 kilo, är just från en sjö i Swedish Lapland. Den togs 1991. Så det är väl dags att slå det nu.

öring HARR (thymallus thymallus) (salmo trutta)

Det sägs att harren fått sitt latinska namn från att den lämnar efter sig en svag doft av timjan, thymus, när den fångats. Det är den stora skimrande ryggfenan, bland sportfiskare ofta kallat ”seglet”, som är dess största kännetecken. Och att den är en verklig humörhöjare för oss fiskare. För det brukar alltid finnas en harr som är på humör att hugga. Och finner du en finner du många. Harren lever i stim. Den finns i hela Swedish Lapland, från hav till fjäll. En harr på kilot är fortfarande en trofé, men här fångas varje år många fiskar över två kilo.

rrah

Illustrationer: Lisa Wallin/Meramedia

ABBORRE (perca ) s u fluviatilis) llamyht sullamyht( Skinn från abborren användes förr vid kaffekok, som så kallade ”klarskinn”. Man silade bort sumpen genom ett abborrskinn så att kokkaffet skulle bli ”klart”. Enok Sarri i Nikkaluokta spådde väder i renmagar och på abborrfenor. En annan väderspåman, Jean Jönsson, mindes att alla abborrfenor hösten 1965 var kolsvarta. Den vintern blev också synnerligen svår. Abborren fick förresten sina ränder när Sankte Per tappade sina nycklar i sjön där abborren fanns. När abborren inte tog upp nycklarna blev de andra fiskarna sura och slog abborren alldeles randig. Det är annars ovanligt att inte abborren nappar. Svenska rekordet ligger på 3,15 kilo, men kilosfiskar får ses som en fin trofé. Abborren är dessutom en väldigt god matfisk.

abborre ( p e r c a fl u v i a t i l i s )

Foto: Jan-Åke Isaksson

Frihet under solen 8 pärlor för campare

camp frevisören, båtskärsnäs Norr om Kalix ligger denna unika och familjevänliga camping. Havsutsikt från alla husvagnsplatser och stugor i flera klasser. Camp Frevisören har allt av hav och natur du önskar. www.frevisoren.se

Om du vill ha frihet att välja själv – välja väg eller var du ska stanna, ja hur långt du ska åka till att börja med – så är ju camping rätt sätt att resa. det finns en campingplats i nästan varje by i

Swedish Lapland. Och om det inte finns en campingplats så finns det nog en stuga du kan hyra eller en ställplats där du kan parkera. Vid en sjö, i tystnaden, bortom massorna. Men lika självklart finns också några stora campingplatser. Med mängder av stjärnor och utmärkelser och mer än du hinner med av aktiviteter och erbjudanden. Campingplatser med äventyrsbad och långa sandstränder där du bor i stugor fulla av lyx. Du väljer. Det är också en del av din frihet. Om du älskar att uppleva landskapet så är bilen ett sätt. Fina dagar på stranden stannar du kvar och njuter. Gör planer på vad du vill se nästa dag. På eftermiddagen när solen inte längre lockar lika mycket med sin värme hoppar du in i bilen och kör vidare. På ett par

1 tre timmar, här i Sveriges nordligaste destination, så hinner du långt. Vägarna är bra, trafiken behärskad och på eftermiddagen har många redan parkerat. Kom ihåg att du alltid har 24 timmar ljus att planera efter i norr. Här i Swedish Lapland är sommaren alltid dubbelt så lång. Det är här vi har en sommar utan natt. Säg att du flyger in till Skellefteå på eftermiddagen. Du har hyrbilen färdigbokad och första natten på Byske camping klar. Du hinner till och med stanna till för en trevlig middag i stan. Dagen efter skiner solen, du tar sikte på Haparanda och Tornedalen men eftersom det är så bra väder svänger du höger redan vi Frevisören norr om Kalix. Det är dumt att köra förbi en fin dag på stranden. Efter en sen utcheckning på Frevisören kör du dagen efter upp genom den prunkande Tornedalen. Förutom att en av Europas bästa laxälvar rinner genom Tornedalen så har älvdalen ett förunderligt stabilt väder. Du äter lunch på Café Utsikten innan du fortsätter förbi Pajala upp till Rajamaa. En ö mitt i Muonioälven där familjen Malmström hyrt ut sina T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Kraja

kraja Mitt i Fjällvärldens egen skärgård, i Arjeplog, vid Hornavans strand, ligger Kraja. Från samiskan kan du översätta kraja med, platsen dit du längtar. Det är lätt att förstå. Själva gården Kraja timrades upp av 1896 och byggnaden och platsen har hunnit med många olika faser i livet, både jägmästar- och doktorsvilla samt som hem för orkeslösa. Idag består Kraja av hotell, värdshus och camping. www.silverhatten.se

arctic camp i Jokkmokk ligger på Notudden vid lilla Luleälven. Tre kilometer från centrum längs väg 97. Den 4-stjärniga campingen har moderna servicehus, samt 57 stugor av varierande storlek. Vill du ha egen vedeldad bastu och altan med utsikt över älven finns ju det förstås. För barnen finns både bad- och lekland att upptäcka. arcticcampjokkmokk.se

En minst sagt naturnära camping. Med den berömda laxälven ett stenkast bort, bredvid havet, i Bottenvikens skärgårds sydliga del. Du kan campa här året runt men också hyra några trevliga stugor att bara ta det lugnt i. Och det är klart att stugorna som heter Strandvilla bjuder på något extra.

www.skelleftea.se/byskehavsbad

stugor i 30 år. Precis innan du går och lägger dig bredvid Muonioälvens forsande vatten undrar du vad morgondagen ska bjuda. Vart ska du åka? Längre in mot fjällen, eller tillbaka till kusten? Men på morgonen har du bestämt dig och du väljer fjällen. Hamnar på kvällen mitt i Kiruna, på camping mitt i en stad i omvandling. Eftersom du åkt bil några timmar bestämmer du dig för ett Arktiskt Spa innan middagen. Så här håller du på. Gör planer som sedan spricker eller så planer som du följer. En dag svänger du bara av vägen, in på Sveriges längsta återvändsgränd, vägen mot Ritsem. Dagen efter fortsätter du på den vägen du tänkt. Jokkmokk och Arjeplog och Sorsele och Arvidsjaur betas av innan du åter är tillbaka på flygplatsen i Skellefteå. Du har kört runt Swedish Lapland. På vägen har du upptäckt en massa avtagsvägar du hade velat svänga in på. Du bestämmer dig för att nästa gång du här – ja då ska du stanna dubbelt så länge. Hitta mer inspiration på www.swedishlapland.com

Foto: Arctic Camp

byske havsbad och camping

Foto: PHG

Foto: Camilla Öjhammar

5 piteå havsbad Norrlands Riviera, så har Pite Havsbad ibland kallats och det kanske med rätta. Den långrunda sandstranden är kilometerlång. Vilket är perfekt för barnen och därigenom för småbarnsföräldrar som har semester. Dessutom är havsbadet en plats för fest, glam och underhållning. Den femstjärniga campingen brukar dessutom inramas av att Bottenviken här allts om oftast har flest soltimmar i hela Sverige. www.pite-havsbad.se

Foto: Jonas Sundberg

6 7

Foto: Graeme Richardson

camp ripan. I hjärtat av Kiruna ligger Camp Ripan. Numera är nog detta lika mycket att räkna som ett hotell, som bygger på bredden istället för höjden, men här finns också 90 campingplatser. För du bor i lyxiga rum på en camp som har en restaurang med i White Guide och ett trevligt SPA. Camp Ripan är minsann stugboende av finaste klass. www.ripan.se bodens camping och bad är en modern och

Bodens Camping & Bad, foto Mats Engfors, Fotographic

generös campingplats. Upp till 12 meter breda husvagnstomter, dessutom med kabel TV. På campingen har Gunnard flygräv flyttat in för att underhålla barnen. Här finns ett tempererat bad och dessutom en direkt närhet till Bodens stad, med sin spännande militärhistoria, utställningar och stadsliv. Du är nära staden, med caféer och restauranger, men också nära naturen med perfekta löpspår och friskluft. På alla sätt det bästa av flera världar. www.bodenscamping.se

8 first camp i Luleå ligger vackert vid Luleälvens mynning i Bottenvikens skärgård. Du har nära till naturen samtidigt som du aldrig är långt bort från staden. Du har cykelavstånd till nattliv och till Gammelstads Kyrkby, ett av Världsarven. Du kan fiska i älven och barnen har ett underbart badland att göra sig av med energi på. Dessutom finns den klassiska stranden Niporna alldeles nära. En väldig speciell upplevelse av sand och vatten. www.firstcamp.se/lulea

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Fler campingar i Swedish Lapland Adolfströms Handelsbod & Stugby, www.adolfstrom.com Arctic Camp Jokkmokk, Jokkmokk, www.arcticcampjokkmokk.se B Wennströms Stugby, Laisvall, www.gauto.se Björklidens Camping, Björkliden, www.bjorkliden.com Blattnicksele camping, Blattnicksele, www.blattnickselecamping.se Bodens Camping & Bad, Boden, www.bodenscamping.se Borgaruddens Camping, Norrfjärden, www.borgaruddenscamping.se Boviken Camping Havsbad, Skellefteå, www.bovikenshavsbad.se Bränna Camping, Överkalix, +46 (0)926-778 88 Bureå Camping, Bureå, www.bureacamping.se Burträsk Camping, Burträsk, www.burtraskcamping.se Byske Camping & Havsbad, Byske, www.skelleftea.se/byskehavsbad Camp Gielas, Arvidsjaur, www.gielas.se Camp Gauto, Laisvall, www.campgauto.se Camp Ladrike, Norrfjärden, www.ladrike.se Camp Polcirkeln, Jäckvik, www.camppolcirkeln.com Camp Ripan, Kiruna, www.ripan.se Camp Snickarsmedjan, Byske, www.snickarsmedjan.se EFS Sundet, Luleå, www.efs.nu/lulea Emils Fiskecamping, Kraddsele, www.emilsfiskecamping.se First Camp Luleå, Luleå, www.firstcamp.se/lulea Frevisörens Camping, Båtskärsnäs, www.frevisoren.se Fårön Stugby, Piteå, www.faronstugby.se Grytnäs Herrgård Byggnadsförening, Kalix, +46 (0)923-107 33 Gällivare Camping, Gällivare, www.gellivarecamping.com Hemlunda Camping, Piteå, www.hemlundacamping.com Holiday Village, Övertorneå, www.holidayvillage.se Hökmarks Stugby, Skellefteå, +46 (0)913-300 77 Jockfalls Fiske & Fritidsanläggning, Överkalix, www.jockfall.com Johanssons Fjällstugor, Laisvall, www.fjallflygarna.se

Jävrebodarnas Fiskecamp, Jävrebyn, www.fiskecampen.se Kalix Camping, Kalix, www.kalixcamping.com Kamlunge Husvagnscamping, Kalix, +46 (0)923–540 52

Karesuando Camping & Rekreation, Karesuando, www.karesuandocamping.blogspot.se Kukkolaforsen Turist och Konferens, Haparanda, www.kukkolaforsen.se Kraja Hotel and Camping, Arjeplog, www.silverhatten.se Lillstrand EFS Ungdomsgård, Älvsbyn, +46 (0)929-200 66 Lindbäcksstadion, Piteå, www.lindbacksstadion.se Lippi Stugby, Arjeplog, www.arjeplog-stuga-boende.se Ljusvattnets Campingplats, Bureå, +46 (0)910-78 30 28 Långforsen, Lappträsk, +46 (0)922-520 08 Lövsele – Norets Camping, Lövånger, +46 (0)910–385 64 Matkakoski Fiskecamp, Karungi, www.matkakoski.se Meja Camping, Pajala, www.mejabyar.se Mellanström Holiday Village, Arjeplog, www.mellanstromsstugby.se Mobackens Camping, Skellefteå, +46 (0)910-78 79 56 Mohems Camping, Pitsund, www.mohemscamping.se Morjärvs camping, Morjärv, www.morjarv.se Moskosel camping, Moskosel, +46 (0)960-302 00 Myrkulla, Arvidsjaur, www.myrkullla.com Nikkaluokta Sarri AB, Nikkaluokta, www.nikkaluokta.com Nilles Bar & Camping, Överkalix, www.nillesbar.se Norrstrand, Piteå, www.pitea.se Norrskensgården, Långträsk, www.norrskensgarden.se Pajala Camping, Pajala, www.pajalacamping.se Piilijärvi Camping, Gällivare, www.piilijarvi.com Piteå Golfhotell, Piteå, www.piteagolf.se Pite Havsbad, Piteå, www.pite-havsbad.se Rajamaa, Muodoslompolo, www.rajamaa.com

Rantajärvi Vildmark, Övertorneå, www.rantajarvi.se Revonsaari, Haparanda, +46 (0)922-600 07 Ristogården Camping, Lappträsk, www.ristogarden.se Rovas Motell o. Stugby, Junosuando, +46 (0)978-303 95 Rörbäcks Camping & Havsbad, Råneå, +46 (0)924-35047 Sandsjögården, Sandsjön, Sorsele, www.sandsjogarden.se Sandvikens Fjällgård, Sandviken, www.sandvikens.se Sangis camping, Sangis, www.sangiscamping.se Selholmens Camping, Älvsbyn, +46 (0)929-172 05 Seskarö Camping, Seskarö, www.seskarohavsbad.se Sidtjärns Camping, Boliden, www.nnexetboliden.se/camping Sikfors Camping & Konferens, Sikfors, www.sikforscamping.se Skabram turism och gårdsmejeri, Jokkmokk, www.skabram.se Skellefteå Camping & Stugby, www.skelleftea.se/skellefteacamping Slagnäs Camping, Slagnäs, www.slagnascamping.com Sorsele Camping, Sorsele, www.lapplandskatan.nu Storforsens Camping, Älvsbyn, www.storforsen-hotell.se Stora Sjöfallets Fjällanläggning, Gällivare, www.storasjofallet.com Storstrand, Öjebyn, www.storstrand.nu Sörby Turism, Gunnarsbyn, www.sorbyn.se Tjärnberg Cottages & Inn, Tjärnberg, +46 (0)961-615 35 Tjärns Stugor o. Camping, Skellefteå, +46 (0)910-188 26 Trollforsen, Gargnäs, www.trollforsen.de Töre Camping, Töre, www.torecamping.se Uddens Camping, Kangos, www.kangos.com V/M Byars Camping, Tärendö, +46 (0)978–250 54 Vuoggatjålme Cottages & Restaurant, www.vuoggatjolme.se Västra kajen camping och gästhamn, Piteå, www.vastrakajen.se Observera att öppettider kan variera per säsong.

Foton: Carl-Johan Utsi

Hälsningar från

mellan kristinehamn och gällivare byggdes Inlandsbanan

i början på 1900-talet. Även om idéerna att knyta ihop norr och söder funnits tidigare, var det i slutet på 1800-talet som de började realiseras. Det kom dock att dröja fram till 1937 innan allt var klart. Idén var att skapa en parallell stambana genom Sverige. Men allt eftersom att inlandet packade resväskorna och flyttade till kustens städer, och allteftersom vägnätet blev så mycket bättre och bilarna blev så mycket snabbare så fick Inlandsbanan svårt att konkurrera i oljeekonomin. Banan levde under ett reellt nedläggningshot på 1990-talet men räddades genom att Inlandsbanan AB bildades av ett tiotal inlandskommuner längs bansträckningen. Idag är Inlandsbanan ett trevligt sätt att uppleva den verkliga innebörden av den gamla sanningen: Sakta ner och se världen!

Den pensionerade stinsen Leif Skoglund i Sorsele är en passionerad Inlandsbanevän. Han jobbar extra hela sommaren. En verklig karaktär. På resa genom den svenska sommaren. Grönt, frodigt och blå himmel. Vad väntar egentligen bakom nästa kurva?

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Inlandsbanemonumentet i trädgården vid Kåbdalis restes när sista länken av banan infogades i SJ:s system 1936.

Elin, Sofia och lilla Selma tycker att Inlandsbanan är något man ”ska göra”. Och lilla Selma verkar inte protestera.

Inlandsbanemuseet i Sorsele är ett längre stopp på resan då både norroch södergående trafik möts här. Trevligt fik, museum och Fiskecentrum.

Nico från Holland och tågvärdinnan Maria planerar lite bra stopp där man kan ta del av lokal mat och tradition. Och var största chansen finns att se en ren.

Fakta

längd: 1288 km sträckning: Kristinehamn till Gällivare stationer i swedish lapland:

Piteälvsbron norr om Moskosel är en av Inlandsbanans två kombibroar för både bil- och tågtrafik.

Gällivare, Porjus, Vaikijaur, Jokkmokk, Mattisudden, Kitajaur, Kåbdalis, Varjisträsk, Piteälvsbron, Moskosel, Arvidsjaur, Avaviken, Slagnäs, Buresjön, Sorsele, Blattnicksele, Sandsjönäs, Lomselenäs kuriosa: banan passerar mer än 250 broar men bara en tunnel trafik: ungefär 20 juni–28 augusti, se aktuell tidtabell på www.inlandsbanan.se

Tornedalen är på många sätt sin egen värld. På resa längs en älv, två länder, tre kulturer och fyra språk finns mycket att både uppleva och lära sig. Från rökbastu till rökt sik, från världsarv till världsartister.

Alldeles Foto: Carl-Johan Utsi

TEXT HÅKAN STENLUND

Anrika stadshotellet i Haparanda, Sveriges östligaste tätort.

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Massa Media/SVT

på gränsen lenin var här. Sen for han hem och startade revolution. Själv har jag inte fullt så höga ambitioner för min resa. Den här kvällen har jag stannat i Haparanda för att få mig en köttbit och en pilsner, kanske lite bearnaise och pommes till, men inte vidlyftigare än så. I morgon tänker jag fortsätta upptäcktsfärden genom Tornedalen. Det var i april 1917 som Vladimir Iljitj Lenin kom med tåget till Haparanda. Han var

i någon slags landsflykt, som på många sätt kan liknas vid en bekväm tågluff genom Europa. Innan Lenin hamnade i Haparanda hade han fått tio miljoner dollar av tyskarna för att åka hem och starta revolutionen. genom haparanda kom också tsar-

hustrun Maria Feodorova och många andra prominenta. En gång i tiden var det så att stadshotellet, liksom staden 93

Haparanda, var platsen där öst och väst möttes. I en artikel i tidningen VI berättas att staden i september 1916 huserade drygt 200 spioner. Och hotellet andas genuin tradition. Den pampiga interiören skvallrar om att dessa väggar har en och annan gammal hederlig historia att berätta. Liksom en och annan ohederlig också för den delen.

Foto: Carl-Johan Utsi

”Jag vågar lova att inget annat hotell i regionen har en bättre konstsamling än vi.”

Gunhild Stensmyr, Guesthouse Tornedalen och initiativtagare till Tornedalens nya konsthall.

jag ska vidare uppströms Torneälven i morgon. Trots att jag levt i traktens direkta närhet en stor del av mitt liv, trots att jag med relativt jämna mellanrum korsar älven för att åka in i Finland, trots att några av världens största laxar simmar omkring här, så vet jag ändå så väldigt lite om den här regionen. Världens fredligaste gräns kallas den ibland. Ryssen var här senast 1809. Så i mer än två hundra år har folk levt på var sin sida gränsen utan att för den skull hitta något att bråka om. Tvärtom är det så att en egen och väldigt speciell kultur vuxit fram efter dalgången. En älv, två länder, tre kulturer och fyra språk brukar man säga. Men det stämmer säkert inte. Det är säkert en större mix än så. De tre kulturerna är den finska, den svenska och den samiska. Men dessutom finns ett fjärde och eget språk i dalgången, meänkieli, och med det sagt finns nog en sådan kultur också. Ingen kultur utan språk och inget språk utan kultur. Hur som helst och utan att grubbla för mycket bakom underliggande faktorerna: Tornedalen är en spännande del av världen även idag utan vare sig spioner, Lenin eller tsarinnor. du måste sätta upp en skylt, säger jag till Guesthouse Tornedalens egen chef Gunhild Stensmyr när vi ses. – Varför det? Du hittade ju hit. Och de gäster som vill hit – hittar hit. – Det är så jag vill ha det, säger Gunnel. Jag vill att mina gäster ska välja att komma hit för att de valt att göra det. Inte bara för att de såg en skylt. Gunnel Stensmyr har en dialekt som både avslöjar att hon kommer härifrån men också visar att hon inte hade tänkt

stanna kvar här. Och i mer än fyrtio år var hon borta från Tornedalen. Jobbade på några av Sveriges mest erkända konsthallar. Flyttade allt längre söderut till hon landade i Skåne. Och fick hemlängtan. När du kliver in i huvudbyggnaden på Guesthouse slår det dig direkt: Konsten på väggarna är varken Hötorget eller massinköp för att matcha några silvriga tapeter i ett nybyggt stadshotell. Det här är konst på riktigt. Utvalt av någon som kan sin sak. I salen, det ett hotell skulle kalla ”konferensen”, sitter en magnifik tavla av Astrid Svangren. – Jag vågar lova att inget annat hotell i regionen har en bättre konstsamling än vi, säger Gunnel när jag fastnar framför en kub i gummi av Matthias van Arkel. Men andra som du finner verk av är Gittan Jönsson, Lisa Strömbeck och Ditte Ejlerskov. för gunnel är konst en passion. En sådan där passion som smittar av sig och som man inte bara vill behålla för sig själv. Ett av de verkligt tydligaste uttrycken för denna passion är projektet Konsthalltornedalen.se som hon – och några gelikar – hoppas kunna sjösätta inom en inte alltför avlägsen framtid. – Det var helt otroligt stort intresse för vår tävling, där olika arkitekter tävlade om utformningen av Konsthall Tornedalen. – Först tänkte vi göra en allmän tävling. Men så kände vi att vi inte riktigt skulle mäkta med det i föreningen, istället valde vi ut fem fantastiska arkitekter som är lite up and coming. Men gissa om det blev svårt att välja vinnare ändå? – Flera kända arkitekter som jag känner har sagt till mig: ”Det var synd vi inte fick vara med”. – Du vet hur det är. Folk vill alltid vara med och skapa något storslaget. Till slut föll valet på den finske arkitekten Anssi Lassila som de senaste åren vunnit flera priser. Om allt går bra går så går snart Gunhild Stensmyrs dröm i uppfyllelse och Tornedalen får sin egen konsthall i världsklass. T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

Foto: Carl-Johan Utsi

Guesthouse Tornedalen. I byn Risudden/ Vitsaniemi kan du leva byaliv och bo i ett äkta tornedalskt hus. Husen Wennbergs, Anundis och Tolonens bär namnet efter de tidigare ägarna. Självklart med egen vedeldad tornedalsk bastu!

På de tornedalska gårdarna hittar man den traditionella aittan, en högsmal förvaringsbod, ofta faluröda med dörrar i guldockra.

Foto: Carl-Johan Utsi

I Kukkolaforsen lever den urgamla sikhåvartraditionen. Bybornas fiskebodar med redskap och kylrum, brukas för att ta hand om fångsten från de utställda patorna i sik- och laxrika Torneälven.

Foto: Carl-Johan Utsi

en annan passionerad plats. Café Utblick på Luppioberget. Utsikten från berget är bedårande. Jag kapitulerar helt enkelt för namnet på Caféet – det är en sagolik utblick. Har du inte varit här kanske du ändå upplevde en del av magin i vinter när SVT visade serien Bastubaletten. Delar av programmet spelades in här på terrassen. Och när jag slår mig ner för att njuta en förmiddagsfika är det inte utan att jag känner igen stämningen från baletten och sommaren. Det kommer förresten en fortsättning. Säsong två kommer att spelas in under sommaren 2016. Kanske en stor del av succén, förutom de vackra bilderna och den starka koreografin, beror just på motsägelsen. Något som ibland känns som Tornedalens såväl som hela Swedish

Laplands dilemma. Stereotypen i bilden som finns av norr. Jag pratar med Mattias Barsk, procucenten av Bastubaletten. Varför denna kärlek till Tornedalen? – Du kanske ska kalla det hatkärlek. När jag var 14 år och bodde i Tärendö ville jag nog nästan bara bort. Jag upplevde omgivningen väldigt inskränkt. Nu när jag är 40 år upplever jag att något förändrats. Och det var det vi ville få fram i programmet. – Visst, folk har fortfarande en rynka i pannan. De strävar. Arbetar. Foto: Carl-Johan Utsi

dagen efter åker jag vidare till

Och ändå längtar de väl bara efter ett tack. Ett beröm. – Men det här är ändå på något sätt allmängiltigt. Det är ju inte bara omkring Tornedalen som vi har en bild av att de är skeptiska till de nya. Det är många platser i världen som plötsligt ska ta tag i de mjuka värden som finns. I Bastubaletten har du i alla fall fem karlar från Tornedalen som bryter ny mark. De överraskar oss tittare avsnitt efter avsnitt. Inte för att de gör sig till utan för att de bjuder på vilka de verkligen är och så dansar de bra. När de inte hugger ved förstås.

Foto: Pia Huuva

jag ringer huuva hideaway i

Henry Huuva, bastubalettdansör och skeppare på M/S Floataway.

Liehittejä, Henry Huuva svarar. Han var också med i Bastubaletten. (Det är han som har de ursnygga spröjsarna). Jag frågar om de har T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

MIDNATTSSOL PÅ SOMMAREN

O N I O Ä LV E

I O Ä LV E N

LAIN

KANGOS

PAJALA T

MOT GÄLLIVARE

KALI

VEN

TÄRENDÖ

XÄLVEN

SVANSTEIN

POL

CIR

JOCKFALL

ÖVERTORNEÅ POLCIRKELN

KALIX

KUKKOLAFORSEN

H R förresten ta migE till S i morgon? Ja, bastu kommer jag liksom inte förbi. Detta är ändå Tornedalen. Och även om det inte alltid blir balett så är det alltid kultur.

TORNIO E8 ÖSTER

TÖRE

RDLIGAST

FREVISÖREN

MOT KEMI

HAPARANDA

E4 SÖDER MOT LULEÅ

TIO

HEDENÄSET

men Pvad D : ska jag LAN LA

E10

ÖVERKALIX

Pia och Kurt Hulkoffs ekologiska gård med boende och restaurang serverar kött från egna Charolaiskor och grönt från egna odlingar. Vid inspelningen av Tornedalsavsnittet i Tareq Taylors Nordic Cookery tillagades en rätt baserad på ingredienser från gården.

MUONIONALUSTA MOT KIRUNA

något ledigt rum på sitt ”gömställe”. Det har de. Deras sjöstuga M/S Floataway är ledig för kvällen. Jag åker dit. Liehittejä, namnet på byn där familjen Huuva huserar, lär förresten betyda förförisk på gammelfinska. Det är väldigt lätt att förstå det ikväll när jag sitter ute på en ombonad flotte mitt ute i ”ingenstans”. Ändå så förbaskat vackert. Jag sippar på en pilsner och undrar hur det kommer sig att jag vet så lite om den här bygden. Jag tänker på Gunnar Ekelöfs dikt Non Serviam: ”Jag är en främling i detta land, men detta land är ingen främling i mig”. Även om den dikten handlar om något helt annat känner jag igen mig i raderna. Hur kommer det sig att jag så lite förstår min egen hembygd? Min mormor kom bara ett stenkast bort, från andra sidan älven, men jag vet knappt vad hon hette som barn. Jag bestämmer mig för att jag ska göra en djupdykning i mitt arv någon gång. Jag ska i alla fall skaffa eget recept på dopp i kopp.

i kukkola finns ett slags bastumuseum med 13 olika typer av bastus. Men det är inte ett museum som du ska titta på. Det är ett museum där du ska delta och bli svettig i. Du ska inte tro att det bara är att spika ihop en kur och sätta in ett bastuaggregat så har du en bastu. Det krävs mer än så. Det är bra om du vet vad du spikar ihop rummet av. Du kan till exempel ha gran i väggarna men du sitter inte gärna på det. I entrén på Kukkolaforsens anläggning står: ”Bastun är den fattiges apotek”. Det fanns i princip inget som man inte försökte bota med en bastu. I Kalevalasagorna står om hur man bjuder in döden på bastubad. De gamla tidernas rökbastu var det renaste lokalerna – trots sotet och röken – som fanns i dessa trakter. Därför födde kvinnorna ofta barn inne

E BOTT

i bastun och där lade man också de döda inför deras sista resa. Själv har jag tänkt mig resa vidare ett tag till, även efter bastun. Men jag åker inte långt. i korpikylä på Hulkoffgården

stannar jag igen. På den ekologiska gården som varit utvald av White Guide sedan 2008 beställer jag min middag. Jag har en känsla av att också det blir bra.

haparandastadshotell.se guesthousetornedalen.se kukkolaforsen.se huuvahideaway.se hulkoff.se www.svtplay.se

Arvet till världen

Ett världsarv är ett område, en plats eller en byggnad som är så värdefull att den ska bevaras för framtiden. Det är pyramider, barriärrev, Grand Canyon – och i Swedish Lapland: Laponia, Gammelstads kyrkstad och Struves meridianbåge. FN-organet UNESCO utser världsarv efter ansökan. 2015 fanns det 1031 världsarv, varav 15 i Sverige. T E X T G Ö R A N WA L L I N

Foto: Carl-Johan Utsi

LAPONIA De stora skogarna, fjällen, glaciärerna och de vida myrarna blev 1996 utnämnt till världsarv. Laponia är också samernas och renarnas land. Varje år flyttar fjällsamebyarna ut och in ur världsarvet för att ta sina renar till de olika beteslanden. I skogsområdena lever skogssamebyarna året om och använder myrarna för att ge renarna svalka. – Laponia är ett levande världsarv, säger Åsa Nordin Jonsson, sedan tre år verksamhetsledare vid Laponiatjuottjudus, en ny lokal förvaltningsorganisation för Laponia.

Hennes bästa Laponiatips är att köpa lite färsk rökt fisk och nybakt gáhkku, glödkaka. – Jag tror att alla hittar sin egen pärla i Laponia. Jag tycker om Gáidumgeah i, Skárjá i Sarek, att vandra Padjelantaleden eller att klättra upp i fågeltornet i Muttosluoppal och kika ut över de vida myrarna. Vet man vad man ska titta efter kan man se hur människor och natur har påverkat varandra, menar Åsa Nordin Jonsson. Stigarna går på de allra bästa ställena och efter lederna ligger pärlband av eldstäder. De allra bästa tältplatserna är ofta knallgröna ängar Snöfällan – Naturum Laponia, ritat av den världsrennomerade arkitektbyrån Wingårdhs arkitektkontor AB mitt i världsarvet. Den är byggd för att inte lämna några spår i naturen, enligt samisk tradition. Det finns ingen liknande byggnad någonstans i världen.

där renarna har mjölkats. Samtidigt kan du höra en helikopter samla renar för kalvmärkning. – Vet du inte var du ska börja, fråga lokalbefolkningen om vad som finns att se i området. De vet var de bästa stigarna går och berättar vad du kan se längs vägen. Åsa Nordin Jonsson säger att ett annat enkelt sätt att uppleva världsarvet är att besöka naturum Laponia på Viedásnjárgga i Stuor Muorkke nationalpark. Naturum är ett besökscentrum för hela världsarvet med en stor utställning, café, hörsal, guidade turer etc. Där kan man också få tips om hur man tar sig vidare ut i världsarvet. FAKTA: • Laponia blev världsarv 1996. • I världsarvet ingår Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus, nationalparker samt naturreservaten Sjávnja och Stubbá. Även områdena Tjuoldavuobme, Ráhpaäno sourgudahka och Sulidäbmá ingår. • Laponia är ca 9400 kvadratkilometer stort, lite större än Cypern. www.laponia.nu

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

FAKTA: • Den går genom tio länder; Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Moldavien och Ukraina. • I Sverige finns sju mätpunkter och fyra av dem är med på världsarvslistan. • Punkterna är markerade genom borrade hål, järnkors, stenkummel eller obelisker. • Världsarv sedan 2005.

Vackra Rapadalen i Sareks Nationalpark.

Gammelstad utanför Luleå är den största bevarade kyrkstaden i norra Norrland och dessutom den enda som förenat Nordens två typer av trästäder – kyrkstaden och borgarstaden. Från och med 1300-talet var Gammelstad marknadsplats och centrum i en socken som tidvis omfattade nästan FAKTA: • 520 kulturhistoriskt värdefulla och skyddade byggnader, varav 405 är kyrkstugor. • Den unika miljön består av stenkyrkan från 1400-talet med omgivande kyrkstugor, ett medeltida gatunät och bebyggelse med rötter i 1600-talets borgarstad. • Världsarv sedan 1996. www.lulea.se/gammelstad

hela nuvarande Norrbottens län. I början av 1600-talet hade orten utvecklats till en kyrkstad och fått handelsprivilegier. Kyrkstugorna blandades med de bofastas gårdar och kyrkstaden. Idag fungerar kyrkstaden som ett levande samhälle där stugorna numera främst används i samband med konfirmationshögtiden vid midsommar. – Att vara med på världsarvslistan är till stor fördel för oss, vi finns i ett större internationellt sammanhang

Foto: Graeme Richardson

GAMMELSTADS KYRKSTAD

cc Bamse (CC BY-SA 30)

I början av 1800-talet beslöt den tysk-ryska astronomen Wilhelm von Struve att använda sig av triangelmätning för att bestämma den exakta formen och storleken på jorden. Mätningarna var ett stort steg framåt för forskningen och för utvecklingen av topografisk kartering. Struve genomförde sina mätningar mellan 1816 och 1855 och han kunde genom dem visa att breddgraderna är längre i Skandinavien än vid ekvatorn. Det bevisade att jorden inte var klotrund, den var oval och det beror på att polerna plattas till vid jordens rotation när massan dras mot ekvatorn. 34 av de 265 mätpunkterna finns sedan 2005 med på världsarvslistan.

Struve valde att följa ’Tartu-meridianen’ genom 265 mätpunkter som ligger på 30 kilometers avstånd från varandra längs en 2 821 km lång stäcka som går från Fuglenes i Norge till Izmail i Ukraina, vid Svarta havet.

eftersom det finns ett stort intresse för världsarv, säger Sara Vintén, världsarvssamordnare.

Foto: Graeme Richardson

Foto: Cody Duncan

STRUVES MERIDIANBÅGE

fjällkvanne – angelica archangelica

Naturen är full av nyttiga växter och samer har i alla tider samlat växter som föda och läkemedel. Fjällkvannen är en användbar växt, som är god och vitaminrik. Kvannen blommar bara en gång i sitt liv och måste plockas tidigt, före blomningen. Blomstjälken går att äta rå, halstrad eller kokt. Blomknoppen kan kokas tillsammans med fjällängssyra, och ätas utblandad i mjölk. Kvanneroten torkades och användes som läkemedel. Den torkade roten var alltid med när folk samlades till marknad och kyrkhelg. Den sades förhindra förkylningar när man tuggade den. I uppblött tillstånd lades roten på svårläkta sår. Kvannebladen användes till att läka brännsår och blåsor samt mot olika infektioner och värk. Mot förkylning kunde man även röka kvanneblad tillsammans med tobaksblad. Att göra pipor av den torra kvannestammen och röka torkade kvanneblad var barnens lek. På norsk sida har fjällkvannen odlats av den bofasta befolkningen som grönsak och kryddört sedan lång tid tillbaka. Kanske är kvannen den äldsta nordiska köksväxten. Den omtalas redan i de isländska sagorna.

100

Flera av de svåråtkomliga personligheterna som under årtusenden anpassat sig för att överleva i Arktis – isranunkeln, kung Karls spira och lappljungen har flyttat in till stan och du kan komma och träffa dem och deras vänner i Fjällbotaniska trädgården under sommarmånaderna. Här stiftar du även en trevlig bekantskap med nyttoväxter som kvannen, tätörten, rosenroten och flera av deras likar som alla har olika förmågor att läka eller fungera som ätbara örter. En sak är säker, du kommer bli förvånad över vilken rikedom av arter som växer till fjälls. T E XT A N N I K A F R E D R I KS S O N | F OTO CA R L-J O H A N U T S I

Bara några hundra meter från Jokkmokks centrum, precis där sjön Talvatis övergår i den brusande Kvarnbäcken ligger den finstämda och prunkande pärlan som är en del av Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseums verksamhet. Här bjuds en sammanhållen presentation av flera unika och vitt skilda fjällmiljöer som formats av natur och kultur – allt från fjälltoppens och vindblottornas extrema förutsättningar till renvallen eller högörtsängar där djur och kultur i stor grad påverkat växtligheten. – Jag vill presentera dig för den utsatta vindblottans tuffingar: fjällgrönan, kryp- och lappljungen som klarar hårda vindar och väder, torka och kyla, men som ändå snabbast vaknar till liv då värmen väcker upp naturen igen, utropar den entusiastiska fjällträdgårdsmästaren Ingrid Hellberg. Ingrid har under många år utvecklat innehållet och utbudet i Fjällbotaniska trädgården, och varje sommar ser hon till att det finns nya inspirerande och spännande initiativ på gång. Området har både naturliga partier av befintliga växter och områden där man varsamt anlagt nya växtbäddar där man fortlöpande planterar in fjällväxter.

fa s c i n e r a s av d e n a r k t i s k a f lo r a n s m å n g fa l d o c h l ä r o m d e s s u n i k a n y t tovä x t e r i :

Fjällbotanisk trädgård i Jokkmokk – Vi arbetar nu med att anlägga en ny fjälltopp som ska bli värd till de arter som lever i den befintliga, hårt utsatta och näringsfattiga miljön, avslöjar Ingrid. Vi har specialtillstånd för att hämta särskilda fjällväxter för att plantera dem här hos oss. Fjällsippsheden är mycket rik på växtarter. De flesta är låga och blommar vackert. På fjällheden är det blåsigt och farligt att sticka upp. Är du växtintresserad skall du krypa ned på knäna och leta. Du kommer att få lön för

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

I Fjällbotaniska trädgården kan du göra en rundvandring och möta ett urval av de växter som den internationellt erkände Carl von Linné uppmärksammade. Ta del av Linnés egna ord, personliga tankar samt iakttagelser om växternas användning och nytta. Guiden Amanda Ögren inne i caféet och kunskapscentret.

Isranunkel är anpassad till arktiskt klimat och innehar höjdrekordet för blommande växter, då den påträffats växande på 2 055 meters höjd på Sveriges högsta fjäll Kebnekaise.

Lär mer om fjällens nyttoväxter, både för att äta men också som läkemedel.

Konstnär: Alexander Roslin, foto: Nationalmuseum

i carl von linnés fotspår

barnen lär och upptäcker: • Sagostig med fantasifulla sagoväsen • ’Minibiolog’ – aktiviteter med guide för barngrupper och skolor. Läs mer på hemsidan för sommarens dagsoch kvällsprogram www.ajtte.com

mödan. De vita fjällsipporna blandar sig med röd purpurbräcka och fjällglim. Det är svårt att inte ryckas med av de kunniga och entusiastiska guiderna och platsen är inte bara en attraktion för alla blomstervänner, det är en skön oas med det lugnande bruset från Kvarnbäcken som fond när man

tar sig en kopp kaffe eller något läskande till något av de lokala bakverken. – Vi får många frågor om fjällens nyttoväxter och hur man kan använda dem, säger Amanda Ögren, biolog och guide. Trenden pekar på att fler och fler konsumenter vill äta ekologiskt och närproducerat, och skaffa egen kunskap om vad naturen själv erbjuder. Det finns inte mycket forskning på många av dessa örters egenskaper, utan det är traditionell kunskap som förts vidare genom generationer. Amanda menar att man har blivit mer intresserad av att ta del av den traditionella kunskapen om den omgivande naturens gåvor – naturliga örter som både botemedel och att ta vara på i matlagning. Förutom guidernas kunskap och erfarenheter finns även i Fjällbotaniska trädgården ett kunskapscenter där man kan ta del av litteratur kopplat till detta. – Mycket populärt har det blivit med de lokala kokböckerna där mycket av den traditionella kunskapen förmedlas.

Öppet: juni–augusti

Fjällträdgårdsmästaren Ingrid Hellberg delar med sig av sina fångande berättelser.

www.eolapland.se

Café: både utomhus och inomhus I Jokkmokk kan man även gå och fika eller äta på Viddernas Hus, där Greta och Linn Huuva serverar mat och fika med örter och växter från fjällen. De säljer även olika produkter baserade på fjällens örter och bär.

www.viddernashus.se

Eva Gunnare, Essense of Lapland, håller dagsaktiviteter, kurser och föreläsningar om nyttoväxter och traditionell kunskap om fjällens naturliga gåvor.

101

Årsstämma i Pattisjokki I byn Pattisjokki alldeles i utkanten av internet händer det grejer. Minst ett kaffekompani, ett produktionsbolag och ett eventbolag finns där. Liksom en prisbelönt filmare och den sista bossen. Ja det är väl ungefär allt. vi träffar byns två innevånare, Rolf Nylinder och

Markus Lemke, på årsstämman uppe på vedbacken. De är lite oroliga. Det har inte varit ett riktig bra år för deras kompisar fjällämlarna. Och med en ökad efterfrågan på Lemmelkaffe är just familjen Lemmel viktiga. För du kan väl storyn om hur Lemmelkaffe blir till? Hur August Lemmel en gång i tiden tröttnade på att dricka te där bortom Polcirkeln. Hur han samlade sina polare till det första lemmeltåget. Efter veckor hamnade de i Etiopien, där de upptäckte kaffebönan och med varsin böna hoppade sedan familjen Lemmel i havet och drev med golfströmmen hem till fjällen. Där numera världens första mörkrostade kokkaffe tillverkas, och där Lemmlarna inte sover. – Vad händer nu? – Ja vad händer inte? säger Markus. – Rolf ska till Kamchatka och Sorsele och överallt annars där det visst går fiska, för att filma. – Han har dessutom vunnit pris och borde göra en SVT-dokumentär. Själv går jag i väntans tider. Och även om kaffebönorna från Etiopien hamnar här i norr, i strid ström, så finns mycket utveckla med Lemmelkaffe, fortsätter Markus. – Jamen bara en sån sak som utbildning, bryter Rolf in. – Det finns ju folk som dricker latte fortfarande. – Eller te. – Jamen latte är värre. – Förresten kan du inte skriva att folk får rabatt om de beställer kaffe med fax. Det är så vi helst jobbar här i Pattisjokki.

Faxnr till Lemmelkaffe: +46 (0)970-10808

102

T H E A RCT I C L I FE ST Y L E MAGAZI NE

103 Foto: Anthony Tian

www.swedishlapland.com

Snö & sn e k s r nor ecial sp n stund läpps e ornen s t e r m u Vintern ulmmot fäller h gan tu innan B öppnar topps . s och Åke älka Warrior för G T! HÅLL U

Foto: Martin Söderqvist

den arktiska vintern kommer oftast fortare än du tänkt dig. Strax efter att mandelpotatisen tagits ur Pärubacken och elden brunnit ned på älgpasset i Tervavuoma nyper det till kinderna. Så nästa nummer av Arctic Lifestyle Magazine gör en djupdykning i norrsken, tar ut svängarna lite på gränsen och så får du lära dig varför siklöjan i Kalix är lika förnämlig som druvorna i Champagne. Dessutom, skidsäsongen är ju inte riktigt slut. Liftarna går på midsommar i Riksgränsen i år igen. Mitt i midnattssolen.