Utvandrarna saknar inte Spanien
Så gick det för Anna och Adela, som Sydkusten skrev om under finanskrisen.
I september 2012 publicerade Sydkusten ett reportage om ett antal unga människor som sett sig tvungna att lämna Spanien på grund av den svåra ekonomiska situationen landet befann sig i. Bland dem fanns Anna Billqvist och Adela Gutiérrez Ruiz, som Sydkusten nu fått möjligheten att samtala med igen. Om sådant som fått dem att stanna i Sverige. Om sådant som varit svårt. Om kärleken och de delvis motstridiga känslorna för sina båda länder. Många Spaniensvenskar känner säkert igen Anna Billqvist från hennes tid som radiopratare på lokalprogrammet Radio Solymar. Hon skrev även den omtyckta bloggen “Nytt under solen” under flera år. På den tiden levde Anna ett helspanskt liv i den lilla byn La Cala del Moral, tillsammans med spansk man och sonen Dani. Hon talade flytande andalusiska och var sannolikt så integrerad någon svenska kan bli i Spanien. Men inget är hugget i sten. Spanien befann sig i en djup lågkonjunktur ännu flera år efter den stora kraschen 2008 och Anna valde till slut att flytta permanent till sommarhuset hon köpt i Småland. Med siktet inställt på en hoppfullare arbetsmarknad. Tanken var att återvända till Spanien med nya vyer. Men riktigt så blev det inte. – Efter 22 år i Spanien var jag beredd på att det skulle kännas konstigt eller inte fungera i skolan 50
SK – DEC | JAN | FEB 2021-22
Foto: Privat
Mörkret, långsamheten och bristen på starka känsloyttringar. Samtidigt friheten, självständigheten och enkelheten att vidareutbilda sig och byta karriär som vuxen. Det är Sverige för Anna Billqvist, som valde att flytta tillbaka efter 22 år i Spanien och Adela Gutiérrez Ruiz som följde med sin svenske kärlek Urban till ett land i norr hon aldrig hade varit i. Nästan tio år senare är båda fortfarande kvar i Sverige. Varför har de valt att stanna? Hur har de förändrats och vad saknar de mest?
Adelas dröm när hon kom till Sverige var att så småningom kunna jobba för IKEA. – Jag kom till Sverige i en ålder när jag trodde att jag var gammal, 42 år. Men sedan jag flyttade hit har jag både gift mig, studerat till förskolepedagog, jobbat på förskola och nu läser jag till undersköterska. Min plan är att jobba inom äldrevården. Adela menar att åren i Sverige förändrat henne mycket, mest i positiv bemärkelse. – Jag kämpar för att behålla min spontanitet, mitt kärleksfulla sätt och att alltid uttrycka glädje, men jag har även lärt mig mitt eget värde och jag är bättre på att lyssna både på mig själv och på andra. Jag pratar mycket, älskar att kommunicera, men förr var jag inte så bra på att lyssna. är det vanliga spanska vardagslivet. Det sociala utbytet och enkla barlivet. Att man ser ett värde i att utbyta tankar med helt okända människor, att man lyssnar på varandra och tycker alla är viktiga, även när man bara ses några minuter i väntan på en buss. Hon upplever även att man i Spanien pratar med varandra mer över generationsgränserna. – I Sverige pratar man med dem man ska prata med, i övrigt skiter folk i en. Jag saknar vanlig barkultur, att gå in på en bar med de tunna servetterna och starka lamporna, att det inte behöver vara så märkvärdigt. I Sverige umgås man i hemmen och alla kommenterar inredningen. Det är mycket stress kring såna grejer. I Spanien är det mer avslappnat och ribban för vad som anses vara ett bra liv är mycket lägre. Anna lägger till att spanjorerna å andra sidan kan vara väldigt osjälvständiga. – De gör aldrig något själva utan måste alltid ha någon med sig. Svenskar är mer effektiva. Det är bra att ha tillgång till två olika livsstilar, så kan man kombinera och välja.
Det Anna saknar mest
Anna Billqvist valde under förra krisen att flytta tillbaka till Sverige efter 22 år i Spanien. Omställningen gick mycket lättare än hon hade trott och framför allt uppskattar hon hur lätt det varit att vidareutbilda sig och få bra jobb i Sverige.
för Dani. Om vi inte lyckades komma in i samhället eller inte hade vad som krävdes, då hade vi åkt tillbaka. Men det var mycket lättare än vi trott. I dagsläget vill Anna inte återvända till Spanien, kanske när hon blir pensionär. Det kan hon tänka sig. När Anna kom till Sverige hade hon jobbat med logistik, som radiopratare, som säljsekreterare och många år som säljare inom läkemedelsbranschen. – I Sverige är just media en av de svåraste branscherna att få jobb inom. Däremot är det väldigt lätt att vidareutbilda sig som vuxen. Hon tillägger: – Det finns tusen möjligheter att
byta karriär. Tack var studiemedel och alla olika vägar som finns att gå. Anna valde att utbilda sig till lärare, i spanska och svenska som andra språk och jobbar idag inom SFI. Hon poängterar att det inte alltid varit lätt, att det krävt mycket av henne själv. Men att det går, både att utbilda sig, få ett fast jobb och att sedan leva på sin lön. Hon beskriver strukturen i Spanien som mer rigid. Folk utbildar sig till en sak och sedan jobbar de med det hela livet. – Det är även lättare här att vara självständig, inte minst som ensamstående. Jag ser kompisar i min generation i Spanien som skiljt sig och tvingats flytta hem till sina föräldrar. Om de inte har en rik exman som försörjer dem…
