Svensk Jakt nr 2/3, 2010

SVENSK JAKT 2-3/2010

NR

2/3

FEB-MARS 2010 PRIS 48 KR

JÄGARNAS TIDNING SEDAN 1863

• Lyckade lodjursjakter • Tips för dig som vill äta ute • Med mästartaxar i skogen

du bör uppleva innan du dör

06 15 7 388056 904804 RETURVECKA

INTERPRESS 0569-01 0569-02 01 02

TIO JAKTER

VIKTIGA PUNKTER OM JAKTRÄTTSAVTAL • FÄLLA FÖR MÅRD • DET NYTTIGA VILTKÖTTET

1002 Omslag t.indd 1

2009-12-30 14.02

1002 Engelsson uppsl.indd 2

2009-12-18 11.07

1002 Engelsson uppsl.indd 3

2009-12-18 11.08

SVENSK JAKT NR 2/3 FEB-MARS 2010

42

64 80

8

54

72

INNEHÅLL 6

Inpasset. Den stora förmånen att få

känna jaktglädje.

8

Tio jakter du bör uppleva innan du dör.

De bästa jakterna en jägare kan uppleva.

18 När Västralunds bjöd till rådjursjakt.

22 Nyheter.

Skogsfågeljakt med trädskällare är en av de tio jakter du bör uppleva innan du dör.

Omslagsbilden på finnspetsen är tagen av Sten Christoffersson.

46 Tredje dagen gillt. Lodjursjakt.

50 Porträttet. Boine har utbildat över 300 jägare.

54 Iller och hund – bästa jaktkamraterna.

Kaninjakt i Skåne.

58 Fångst & Fällor. Effektiv fälla för mård.

60 Jakthundar. Med mästartaxar i skogen.

28 Från Jägareförbundet.

64 Jakt & juridik. Sex viktiga punkter om

30 Debatt.

jakträttsavtal.

32 I närbild. Sparvuggla. Liten men effektiv jägare.

34 Jägarforum. Läsarnas egna sidor.

36 Jägarforum. Ripjakt mot alla odds.

38 Jaktkultur. Reportage, recensioner och tips om

böcker, film, konst, med mera.

66 Tur med lur i stormig älgskog. Älgjakt i

Norrbotten med Ester Andersson, 14 år.

70 Viltet efter skottet. Det nyttiga viltköttet.

72 Vapen & Skytte. Hagelskytte från grunden.

75 Vapen & Skytte. Frågor & svar.

40 Hälge.

76 Viltvårdskampanjen Kråkjakten.

41 Visste du att… Trofé i det lilla formatet.

80 Test. Åtta tips för dig som vill äta ute.

42 Storslam i Dunderbacken. Lodjursjakt i

84 Utrustning. Vinterkänga, vapenrem, bryne,

Värmland. Byråkrati på värmländska.

kartor, hörselskydd med mera.

90 Hälgekrysset.

92 Jaktbart vilt. Februari/mars.

”Jag vill sammanföra alla dessa egenskaper och känslor som jakten innebär i ett ord – jaktglädje.”

Jan Henricson sid 6

1002 Innehåll t.indd 4

94 Solens upp- och nedgång.

96 Viltreceptet. Smalmat från naturens skafferi.

98 Nästa nummer.

2009-12-30 13.57

SVENSK JAKTS REDAKTION chefredaktör och ansvarig utgivare

Jan Henricson Öster Malma 611 91 Nyköping Tel: 0155-24 62 92, 070-33 99 340 svenskjakt@telia.com

redaktions­ sekreterare

Malou Kjellsson Öster Malma 611 91 Nyköping Tel: 0155-24 62 93, 070-33 99 343 svenskjakt@telia.com

redaktionsassistent

Kristina Hjelm Öster Malma 611 91 Nyköping Tel: 0155-24 62 91, 070-33 99 342 kristina.hjelm@jagareforbundet.se

redaktör svensk jakt nyheter

Magnus Rydholm Öster Malma 611 91 Nyköping Tel: 0155-24 62 94, 070-331 96 676 svenskjakt.nyheter@telia.com

redaktion för ­mellersta sverige

Bertil Lundvik Rasbokil, Skarpvreten 755 95 Uppsala, Tel/fax: 018-35 13 55, 070-602 03 79 bertil.lundvik@uppsala.mail.telia.com

redaktion för norra sverige samt fällor, fångst och viltvård Bernt Karlsson Svanström 17 936 91 Boliden. Fax: 0910-58 04 32 Tel: 0910-58 04 31, 070-330 06 33, sv.jakt.norr@telia.com

redaktion vapen & skytte

Ulf Lindroth Rosåvägen 9 945 34 Rosvik.

Tel/fax: 0911-20 66 85, ulf.lindroth@telia.com

frågor & svar om vapen & skytte

Filip Örnerkrans Fäviken 216 830 05 Järpen.

Tel: 070-239 80 04 info@ornerkrans.se

redaktion utrustning

Tomas Johansson Vålbacken 120 834 98 Brunflo Tel: 070-556 75 82 tomas@fjellfotografen.se

svensk jakt nyheter södra sverige

Gunnar Nilsson Ginkelösa storgård 585 92 Linköping Tel: 013-591 42, 073-423 31 23 gunnar.jagareforbundet@telia.com

svensk jakt nyheter mellersta sverige

Daniel Sanchez Råane, Mårtengården 406, 451 91 Uddevalla Tel: 070-366 58 24 daniel.sanchez@bredband.net

annonser svensk jakt

Lennart Åström Lavettvägen 34, 184 60 Åkersberga Tel: 08-540 21 597, 070-39 98 018.

Fax: 08-540 225 99 lennart.astrom@jagareforbundet.se

annonser svensk jakt nyheter

Fredrik Lundgren Lavettvägen 34 184 60 Åkersberga Tel: 08-540 215 98, 070-33 99 346 Fax: 08-540 225 99 fredrik.lundgren@jagareforbundet.se

webbredaktör/ jagareforbundet.se

Madeleine Lewander Öster Malma 611 91 Nyköping Tel: 0155-24 62 44, 070-33 00 634 madeleine.lewander@jagare­ forbundet.se

barn & ungdoms­ tidningen akila

Marie Gadolin Trolleholm 1267, S Gryderup, 268 90 Svalöv Tel/fax: 0413-722 30. akila@bwm.se

www.svenskjakt.se nyheter • reportage • debatt

svensk jakt nyheter norra sverige samt webbnyheter 822 92 Alfta Tel: 0271-154 88, 070-603 72 37 olle.olsson.bollnas@telia.com

www.jagareforbundet.se

WEBBJAKTSKOLAN Skjut rätt på rådjur, älg och vildsvin.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Redaktion t.indd 5

Tel: 0155-24 62 90 Fax: 0155-24 62 95 svenskjakt@telia.com www.svenskjakt.se Svenska Jägareförbundets tidskrift : ÅRGÅNG 148 Prenumerations- och ­medlemsärenden: Tel: 020-22 00 10 medlem@jagareforbundet.se Jägareförbundets nationella kansli: Tel: 0155-24 62 00 Jägareförbundets fältkontor: se sidan 29 Jägareförbundets butik och förlag: www.jagareforbundet.se/butik Ordertelefon: 0155-24 62 00 Frilansande medarbetare: Reportage: Ola ­Antonsson, Göran Bengtsson, Sten ­Christoffersson, Thomas Ekroth, Karl-Eric Magnusson, Torsten Mörner.

Illustrationer: Måns Båth, Lars Mortimer, Aake Nystedt, Rolf Svensson. Grafik: Elin Brander. Jaktbart: Henrik Falk.

Juridik: Ola Wälimaa.

Recept: Staffan Lindström, Elinor Hall (foto).

Annonsmaterial (ej Svensk Jakt Nyheter): Box 203, 263 23 Höganäs.

Tel: 0706-47 32 10, ted.karlsson@edandersson.eu Layout & produktion: Edition Andersson AB, Höganäs Gun Wallenmark, Ted Karlsson.

Adressändring: Skriv din nya adress och ditt medlemsnummer, som står på baksidan av tidningen, och skicka in till Svenska Jägareförbundet, Medlemsservice, Furuviksringen 10, 302 44 Halmstad.

Olle Olsson Nybyggarvägen 15

Välkommen till Svenska Jägareförbundets hemsida! Här hittar du tidningen Svensk Jakt och massor av jaktlig information som till exempel jakttider, solens upp- och nedgång, månens faser, avskjutnings­statistik och utbildning.

Öster Malma, 611 91 Nyköping

Svensk Jakt utkommer med 12 nummer om året, varav nr 2/3 är dubbelnummer.

Upplaga 152 100 ex/mån TS-kontr. uppl 2008.

Medlem i Sveriges Tidskrifter.

JÄGARBUTIKEN Webbutik med det senaste inom jakt­ litteraturen, allt du behöver inför jägar­ examen, utrustning och mycket annat.

För insänt ej beställt material ansvaras ej. Skribenter och fotografer som medverkar i Svensk Jakt förutsätts medge fri publicering på vår hemsida.

VILT & VETANDE Kunskap och forskning om vårta svenska viltarter.

Tryck: Sörmlands ­grafiska, Katrineholm. Tryckt på ­GraphoCote 65 g, totalt ­klorfritt (TCF) LWC-papper.

TESTA DIG SJÄLV Utmana dig själv i våra självrättande kunskapstester där frågor slumpas från en databas innehållande hundratals frågor.

UNG JÄGARE Här kan du som är lite yngre eller ungdomsansvarig ta del av vår ungdomsverksamhet. Här hittar du även ungdomstidningen Akila.

UMGÅS I JAKTKOJAN Skapa ett konto till Jägareförbundets diskussionsforum Jaktkojan. Maila namn, önskad signatur, medlemsnummer och e-postadress till: webbredaktionen@jagareforbundet.se

STORT ANNONSTORG Som medlem annonserar du gratis i Svensk Jakt Nyheter och du kan lägga in din annons via hemsidan. Önskar du också annonsera på nätet betalar du halva ­annonspriset, tio kronor.

129

|5

2009-12-30 14.04

INPASSET

Den stora förmånen att få känna jaktglädje Jan Henricson Chefredaktör

Jägareförbundets avskjutningsstatistik som är möjlig tack vare jägarnas rapporter. Tänk att vi kan följa viltstammarnas utveckling sedan 1930-talet!

ibland tänker jag att vi jägare svartmålar alldeles för mycket. Har vi inga problem skaffar vi oss dem.

Vi träter om älgtilldelning, jaktarrenden, markgränser och mycket annat. Och sedan har vi de riktigt stora frågorna att bekymra oss för, som rovdjur, bly, viltvårdsområden, älgförvaltning, fjälljakt...

Självfallet menar jag inte att sådant ska nonchaleras. Självklart ska frågorna bevakas. Vi ska ta fram fakta, argumentera, bilda opinion och allt annat som gör att vi kan påverka besluten så de går jägarnas väg.

Och grannträtor och ovänskap måste förstås hanteras på ett eller annat sätt.

Jag vill sammanföra alla dessa egenskaper och känslor som jakten innebär i ett ord – jaktglädje.

Jaktglädjen står inte direkt i fokus när jakten och viltvården diskuteras. Vi talar alldeles för sällan om hur roligt det är att jaga och viltvårda. Den förmån det innebär att få vara jägare får alldeles för litet utrymme i vår egen, men också i den allmänna, debatten.

Och när dessa rader publiceras vet jag att det finns jägare som går i taket, de håller inte med eftersom deras jakt i princip har tagits ifrån dem när de inte längre vågar släppa sina hundar. Och det har jag all förståelse för. Ni ser, nu hamnade jag där själv. I problemen.

Men. Vi får inte glömma bort varför vi egentligen håller på med den fantastiska hobby som kallas jakt. För blir vi så bekymrade över alla problem som omger oss att själva kärnan, orsaken till varför vi jagar, hamnar på undantag är vi illa ute.

Då får vi inte längre någon förståelse från en icke jag­ande allmänhet, då slutar myndigheter och politiker att lyssna på vad vi har att säga.

Själv tänker jag på spänningen, kamratskapet, naturen, hundarna, viltköttet, viltvården, övningsskyttet, föreningslivet…

Ja, listan kan förstås göras mycket längre, med alla de delar som gör jakten till en egentligen helt makalös fritidssysselsättning.

Hur som helst. I det här numret av Svensk Jakt tar vi

fasta på jaktglädjen och publicerar inledningsvis en exposé över jakter som en av tidningens redaktörer Bernt Karlsson rekommenderar – om just han får välja.

Vi har valt att i dessa tider, då listor av olika slag är så modernt, kalla hans sammanställning Tio jakter du bör uppleva innan du dör.

Har du funderat över dina egna tio bästa jakter?

Kanske har du bara tre? Men tre eller tio spelar ingen roll i sammanhanget. Huvudsaken är att känna jaktglädjen, för det är den som är kittet i vår hobby.

Sedan må det vara vilken jaktform som helst. Det är bara inom sig själv man har förmånen att få den känsla som vi jägare delar: jaktglädjen.

Att jägarnas egna internationella organisationer nu lyfter frågan om bly som ett generellt problem, i stället för att studera den svenska lösningen som är miljömässigt helt riktig och som fungerar bra i praktiken.

6 | 130

1002 Inpasset.indd 6

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-18 12.22

1002 VildsvinsmaĚˆssa.indd 2

2009-12-18 11.04

jaktglädje Text Bernt Karlsson

Tio

Jägarlivet är för kort för att slösas på middagar och dåliga jakthundar, lär någon en gång ha sagt. Riktigt eller inte, Svensk Jakt uppdrog i alla fall åt sin Norrlandsredaktör Bernt Karlsson att göra en tio-i-topplista över jakter som en jägare bör hinna med innan det är dags att göra patron ur.

jakter du bör uppleva innan

du dör

Bernt Karlsson har jobbat som Svensk Jakts Norrlandsredaktör sedan början av 90-talet och som jaktjournalist längre än så. Han har jagat sedan han var pojke och jagar fortfarande så ofta och så mycket han kan.

Bernt har erfarenhet av jakt i alla dess former i Sverige, från Smygehuk till Treriksröset, men jakten har också gett honom spännande äventyr på andra kontinenter.

Foto/Tjäder: Magnus Carlsson Foto/Ripa: Kjell-Erik Moseid Foto/Bock: Kjell-Erik Moseid Foto/Gås: Sten Christoffersson Foto/Högersidan: Jan Henricson

8 | 132

1002 TIO jakter g.indd 8

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.06

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 TIO jakter g.indd 9

179

|9

2009-12-30 14.06

1

Jakt med trädskällare

Konsten att se fågel Text & FOTO Bernt Karlsson

”Inför gammel­ tuppen är vi alla lika.”

En jägare överger aldrig sin kärlek. Har man jagat skogsfågel med trädskällare hela sitt liv, så är och förblir jaktformen alltid nummer ett. Det är en stillsam smygjakt, en ensamjakt utan åthävor och överord. jaktens grundelement är desamma som för tusen år sedan. En jägare, en hund och ett villebråd. Den enda skillnaden är att vi har litet bättre grejor i händerna idag när vi nalkas ståndskallet. Å andra sidan har vi säkert tappat bort en hel del av naturjägarens förmåga att osedd smyga sig inpå villebrådet.

Att skjuta skogsfågel för trädskällare är en av den svenska jaktens stora utmaningar. De som lärt sig konsten, och skaffat sig goda hundar för ändamålet, har alla fått gå den långa vägen.

Själva skottet är lätt. Hemligheten ligger inte heller i

själva ansmygningen. Alla kan lära sig att krypa eller åla in mot ett ståndskall. Den stora svårigheten är att upptäcka fågel i träd.

Att tolka in en fågelsilhuett i virrvarret av grenar el-

”Själva skottet är lätt. Hem­ ligheten ligger inte heller i själva ansmyg­ ningen. Den stora svårig­ heten är att upptäcka fågel i träd.”

10 | 134

1002 TIO jakter g.indd 10

ler se konturlinjen av en fågel som nästan hänger upp och ner och tittar på hunden. Den konsten kan man bara tillägna sig genom övning och det är kanske en av de sista rättvisorna som finns kvar här i världen. Inför gammeltuppen är vi alla lika.

En viktig förutsättning är förstås också en god hund. En god hund är ståndfast, så att du vet att du har all den tid som behövs till ditt förfogande. En god hund ska också vara markeringssäker, så att du vet i vilket träd du ska leta efter fågeln.

Jag skulle en gång guida en norrman som vunnit en

pristävling och önskat sig en jakt med trädskällare i pris. Det var en hygglig norsk gutt, jägare och skogskarl. Men han hade aldrig skjutit en tjäder.

Vi jagade i tre dagar. Han fick till en början gå ensam in på ståndskallen. Det slutade ofelbart med att han skrämde fåglarna. Sedan smög vi tillsammans. Vi kom fram fint på ett par ståndskall och jag minns särskilt en tjädertupp som satt relativt öppet. I alla fall för mig.

Jag försökte instruera och räknade kvistvarv. Ett, två, tre… sjunde kvistvarvet nerifrån räknat, på höger sida trädstammen, en meter ut… Det var hopplöst.

Norrmannen fick inte ihop det och till slut tröttnade tjädertuppen på vårt sällskap och drog.

Sista jaktdagen var prisvinnaren något uppgiven och ville att jag skulle skjuta. Som vanligt smög och kröp vi tillsammans in på ståndskallet och jag sköt en tjäderhöna på ett perfekt hundjobb.

– Fabelaktigt, kommenterade norrmannen när tjädern föll ur trädet och han äntligen fick syn på den. L Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.06

När fjällen är som vackrast 1992 genomfördes en mycket viktig jaktreform. Möjligheterna att jaga ripa i fjällen skulle inte längre vara förbehållen dignitärer med tjock plånbok och goda kontakter. Även vanligt folk skulle få chansen. vi väntade till mitten av september. Annars är det ju första veckan som gäller, med start den 25 augusti. Det är då nästan all ripjakt sker. Men rent jaktligt är det inte bästa tiden. Det är ofta för varmt, vittringsförhållandena är dåliga och hundarna tar fort slut.

I mitten av september är det redan mycket kallare och hundarna jagar bättre. Lövfällningen har kommit en bit på väg och snön lyser vit på fjälltopparna. Det är nu fjällvärlden är som vackrast.

Vi var ett litet gäng som med fullpackade ryggsäckar och stretande hundar knegade oss genom fjällskogen upp mot den översta björkskogskanten, den så kallade skogslisten.

Oftast ligger riporna där. Gör de inte det får man söka högre upp eller längre ner. När man slutligen hitSvensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 TIO jakter g.indd 11

tar riporna – om man nu alls gör det – håller man sig sedan på den höjdnivån.

Till råga på allt hade vi slagit in på fel stig och hamnade alldeles tokigt till. Men det gjorde ingenting, för plötsligt öppnade sig en liten hästskoformad fjälldal framför oss. Den låg som en krater i fjällkanten, omgiven av bergkammar.

2 Ripjakt med stå­ ende fågel­ hund

Vi började med att jaga ena sidan upp och kom på fågel direkt. En välmatad ripkull. Sedan hade vi ripkull på ripkull. Hundarna gick i skift och skötte sig perfekt.

Längst in i hästskodalen rann det en friskt, porlande bäck. Här tog vi rast och vilade. Solen sken, jägarlivet kunde inte gärna bli mera angenämt.

Sedan jagade vi andra sidan ner. Samma sak här.

Ripkull efter ripkull. Hit hade inga andra jägare hittat före oss, den saken stod klar.

Våra viltsäckar var välfyllda när vi anträdde hemfärden. Året efter köpte jag min första pointer. L

”I mitten av september är det redan mycket kallare och hundarna jagar bättre.”

135

| 11

2009-12-30 14.06

3

Smygjakt på bock

Ålning medelst hasning Rådjuret är i mitt tycke ett av våra finaste jaktvilt och smygjakt på råbock är en av de häftigaste upplevelser man som jägare kan utsätta sig för.

Inför avgörande möten med råbocken kan jag faktiskt än idag känna upphetsning.

Text & FOTO Bernt Karlsson

han låg ute på en rapsstubb. Visserligen bara några meter ut från en skyddande buskridå på gränsen till nästa fält, men ändå helt öppet. Han hade full kontroll på läget.

Rapsfältet var brett och gick ända ner till sjön. I vassbården mellan sjön och rapsen hade han förmodligen sin get. Eller också hade han lagt sig här för att lurpassa på någon rival som kunde tänkas dyka upp från det hållet.

Hornen såg inte så märkvärdiga ut, men en sextaggare var det i alla fall.

Vinden låg från sjön. Enda chansen att komma åt ho-

”När jag nu tittade på bock­ en genom kikarsik­ tet möt­ tes våra blickar, fast han inte visste om det.”

12 | 136

1002 TIO jakter g.indd 12

nom var att lägga sig ner och krypa. Jag mindes vad min gode vän yrkesjägaren Frazer Ewart en gång lärt mig, du ska inte smyga mot bocken utan mot en plats varifrån du kan skjuta ett bra skott.

Rapsstubben föreföll visserligen alldeles platt, men granskade man den noga kunde man se att den var högst på mitten. Lyckades jag bara ta mig dit, så skulle jag dels ha bocken inom bra håll och dels komma upp tillräckligt för att kulan inte skulle vidröra de uppstickande rapsstjälkarna.

Det tog tid. Övningarna i lumpen dök upp i minnet: ålning medelst hasning och ålning medelst slingring.

Svetten pärlade ur hårfästet. Vid varje vilopaus granskade jag bocken. Den låg tryggt kvar.

Slutligen nådde jag högsta punkten. Ett kritiskt läge

eftersom bocken nu också kunde se mig. Jag tryckte mig platt mot marken, fällde ut benstöden och hasade fram geväret.

När jag nu tittade på bocken genom kikarsiktet möttes våra blickar, fast han inte visste om det. Han hade anat oråd och stirrade envist åt mitt håll, men förmådde inte tolka vad han såg. Efter en stund slappnade han av och började slicka sig ljumsken.

Nu var det jag som hade läget under kontroll. Närhelst bocken nu reste sig skulle han få skottet.

Det gick fem minuter, tio minuter. Jag började um-

Foto: Lars Alm

gås med planer på att skjuta ett halsskott, men nej.

Han måste ju resa sig någon gång. Jag provade att vissla, men ljudet nådde inte fram eller också brydde han sig inte.

Efter en kvart reste sig bocken och på grund av alltings naturliga jävlighet vände han akterspegeln mot mig. Han var låg i ryggen och jag förstod att han helt enkelt stod och pissade. Därefter tog han två steg åt sidan och hårkorset hamnade direkt i bogen. I skottet studsade han rakt upp och satte märkligt nog full fart emot mig innan han störtade.

Det sista jag såg var en bakklöv som var uppe och viftade. L Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.06

Ner i skiten igen Innan de sista bulvanerna ännu kommit på plats dök den första svajande gåsformationen upp över horisonten. Vi dök huvudstupa ner i de gropar som vi grävt oss svettiga i sedan mörka morgonen och strax var gässen över oss. upp med bössorna. Ett unisont pang, pang och sedan stor palaver bland gässen som med knakande vingar försökte ta höjd, sedan det så abrupt klargjorts att ett misstag hade begåtts.

Därefter snabbt upp ur gropen igen för att bärga skjutna fåglar, vilka arrangerades med huvudet under ena vingen intill sina artfränder av plast.

Jag märkte att det plaskade när jag hoppade ner i gropen. Allt var redan en enda sörja i botten trots att det inte regnade. Var kom vattnet ifrån?

Nya gåsflockar kom in och de sovande bulvanerna med huvudena under ena vingen blev snabbt i så stor majoritet att de riskerade förstöra lockfågelbilden. Av alla gäss som flyger upp på ett fält för att beta lägger sig väl inte merparten och sover?

När det blev ordentligt ljus fick vattengåtan sin lösning. Det sipprade och rann vatten utefter väggarna i gropen. Vattnet fanns i marken. För varje gång jag hoppade ut och in lösgjordes dessutom stora jordkokor och föll ner i vällingen. Jag hade nu svårt att dra loss mina stövlar, sörjan stod upp till halva skaftet, och där Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 TIO jakter g.indd 13

nere på botten flöt tomhylsorna omkring som små ståndaktiga tennsoldater.

Vi höll på fram till klockan tio. Då kom det bara enstaka flockar av så kallade returgäss, gäss som redan varit på besök och intagit säkerhetshöjd.

Det var då jag upptäckte hur lerig jag var. Allting var lerigt. Till och med bössan.

Sedan gjorde jag en annan mindre angenäm upptäckt; min ståltermos var kvar nere i sittvärnet. Det var bara att dyka ner i skiten och bärga den.

4 Gåsjakt över bul­ vaner

För gässen pekar pilen uppåt. Gåsjakt blir för varje år en realitet för allt fler jägare. Jakten bygger på noggranna studier och förberedelser. När kommer gässen, hur flyger de och på vilka fält ställer de sig?

Det som skrämmer gässen mest är om någon börjar skjuta på dem från långt håll med kulgevär. Ett sådant område överges direkt.

Det som skrämmer gässen minst är att bygga gömslen eller gräva gropar på fälten där de landar och jaga över bulvaner. En sådan jakt kan upprepas redan efter några veckor.

Vädret måste också vara det rätta. Det får gärna vara regn och mulet, men det måste blåsa.

Sedan spelar det ingen roll hur mycket lervälling det blir i groparna eller hur smutsig man blir. Jag vill sitta där ändå. L

”Jag hade nu svårt att dra loss mina stövlar, sörjan stod upp till halva skaftet, och där nere på botten flöt tomhylsorna omkring som små ståndaktiga tennsoldater”.

137

| 13

2009-12-30 14.06

5

Älgjakt med löshund

Att lyssna och njuta Är man uppfödd på älgkött är kulturspåret så uppkört och djupt att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att komma ur det. Alltså jagar jag älg och det är alls ingen otrivsam sysselsättning.

Text & FOTO Bernt Karlsson

av alla hundar jag haft har det bara funnits ett par älghundar, alla de övriga har varit fågelhundar. Men lägger jag ihop alla älgjaktsdagar, så blir det nästan två år. Ändå är jag ingen riktig älgjägare.

Mest njutbar är älgjakten med löshund. Jaktens mekanik påminner mycket om jakt med trädskällare.

Ansmygningen är lättare – det gäller att ge akt på vinden och röra sig försiktigt.

Skottet är svårare. Det är så många hänsyn som ska tas. Är det ett skjutbart djur? Är det ett ensamt djur.

Var finns hunden? Allt detta måste utredas och ofta står älgen trångt.

Men att efter alla vidtagna försiktighetsmått slutligen lyckas fälla en älg som hunden kanske arbetat med i timmar är en höjdpunkt för varje jägare. Även som passkytt kan man avnjuta ståndhundens arbete. Och med litet tur kan det ju faktiskt hända att älg och hund kommer i gångstånd förbi ditt pass. Då är det du som blir den lycklige.

Alla har emellertid inte lika lätt för att med välbehag

lyssna på ett ståndskall. Jag minns en älgjakt på Boda.

Det var i samband med Sveriges inträde i EU och en internationell höjdare skulle bejagas.

Förre riksjaktvårdskonsulenten Bo Thelander var jaktledare och jag hade passet bredvid. Förre jaktvårdskonsulenten Bertil Bäckström gick med hund och meningen var att den prominente gästen skulle få skjuta på stånd.

Hunden tog genast upp älg och snart genljöd skogen av ett lugnt, taktfast ståndskall. Det var bara att lyssna och njuta.

Det var frost och frasigt före varför ansmygningen misslyckades. Hunden tog emellertid igen älgen och snart ljöd ståndskallet på nytt. Nu utanför marken.

Ett försök att gå på och skrämma för att få tillbaka hunden ledde inte till annat än ytterligare en förflyttning och ett nytt ståndskall på samma djur.

Timmarna gick. Jag såg att vår jaktledare var irriterad, han vandrade av och an på passet och högg slutligen en trumpet och blåste av tillställningen.

Jag packade ihop och gick bort till Bo. Jag hade njutit hela tiden och ett lätt leende satt väl fortfarande kvar på läpparna när jag kom fram till Bo. – Vad fan ser du så glad ut för, här finns sannerligen ingen anledning till glädje, menade Bo. – Jag har fått lyssna till en bra älghund hela morgonen, svarade jag.

Bo granskade mig från fötterna och uppåt, spände sedan ögonen i mig och muttrade: – Jaså, du är också en sådan där jävla skallkonsument! L

”Hunden tog genast upp älg och snart genljöd skogen av ett lugnt, taktfast ståndskall.”

14 | 138

1002 TIO jakter g.indd 14

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.06

”Mjukstarta med att skjuta några vårtsvin.”

Tillbaka till vårt urhem Afrika. Det var trots allt här Vår Herre hade tänkt att vi skulle hålla till. Men så råkade vi hitta ett övergångsställe vid Bab el Mandeb för omkring 83 000 år sedan och kunde sprida ut oss över resten av världen. men tillbaka till vårt urhem dras vi. Vi borde naturligtvis aldrig ha gett oss därifrån, för att åka dit idag kostar pengar. Kanske inte den enskilda jaktresan, men risken är stor att man drabbas av afrikanska sjukan och då blir det dyrt på sikt.

Ett tydligt symptom är att man börjar planera en ny jaktresa direkt man återvänt hem och det enda hittills kända botemedlet är faktiskt att ge sig i väg på nytt.

Sjukdomen kan sedan få ett rasande förlopp och till sist har man jagat sig fattig. Åk gärna till Afrika, men satsa inte så våldsamt första gången och framför allt inte på exklusivt storvilt.

Att åka över halva jordklotet för att exempelvis skjuta en buffel med ett skott och sedan vända hem igen måste väl betraktas som närmast svagsint.

Spara buffeln till sedan och välj en antilopsafari i Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 TIO jakter g.indd 15

stället. Då får du mycket jakt och spänning för en betydligt mindre peng.

Utbudet är stort, framförallt i Sydafrika. Men Sydafrika har blivit alltmer kommersialiserat och jakten bedrivs huvudsakligen i hägn.

Välj Namibia istället. Det är ett glest befolkat ökenland med god samhällsordning och hygglig infrastruktur. Här sker jakten ännu i stor utsträckning på helt frilevande vilt. Du kan få stå ut med kreatursstängsel, men sådant har vi ju här hemma också.

Namibia har mycket vilt, men färre arter än de flesta andra afrikanska länder. Priserna är förhållandevis låga och din vanliga älgstudsare duger gott.

6 Jakt i Afrika

Åk på sommaren. Då är det vinter i Namibia. Glöm

för all del inte att ta med långkalsongerna. Afrika är ett kallt land med en varm sol. I utkanten av Kalahari kan det vara frostgrader nattetid och morgnarna är rätt kylslagna ända tills solen kommit upp en bit.

Mjukstarta med att skjuta några vårtsvin. De är till skillnad från våra vildsvin dagaktiva och är passande objekt för vakt- eller smygjakt. Fäll sedan en springbock, en red hartebeest och en oryxantilop. Avsluta med att nedlägga en kudu. Med sina stora, spiralformade horn är den Afrikas mest karaktäristiska trofévilt. Och du, acceptera inte någonting under 50 tum! L 139

| 15

2009-12-30 14.06

7 Vårjakt på bisam Text & FOTO Bernt Karlsson

8 Spår­ nings­ jakt på mård

16 | 140

1002 TIO jakter g.indd 16

Norrbottens kaniner Det finns faktiskt några viltarter som jagas mest effektivt under våren. Dit hör bäver och bisam. Bävern har aldrig attraherat mig, däremot bi­ sam. Bisamen är rolig att jaga. den organiserade jägarkåren gjorde stora ansträngningar för att återbörda bävern i våra marker. Men den blev aldrig något populärt jaktvilt.

En viltart som kommit hit utan att vi behövt lägga två strån i kors är bisamen. Den lilla gnagaren förekommer nu ända ner till Västernorrland och trots att det är en främmande art har katastroferna uteblivit.

En vår kom kollegan Göran Bengtsson från Skåne på besök. Han skulle åtgärda en brist i sin jaktliga erfarenhet och skjuta sin första bisam.

Det bar av till en infjärd i Norrbotten. Jag plågades av ryggskott, men försökte ändå med försiktiga årtag lotsa vår farkost framåt i landvaken.

Det var en vacker kväll med alla vårliga ljud. Mycket fågel i luften och på vattnet. Simmande bisam lämnade ljusa strimmor efter sig i landvaken och rätt vad det var poppade det upp små hukande gestalter på iskanten.

Bengtsson laddade, sköt och hade god träffprocent.

Snart nog hade han råvara till sin första pälsmössa.

Men vi nöjde oss inte med det. För nu var bisamerna ordentligt i farten. När vi blickade bakåt hade det krupit upp nya djur på iskanten där vi nyss hade passerat.

Och när vi backade för att göra någonting åt dessa kom det fram nya framför oss i stället.

Vi hade roligt den kvällen, Bengtsson och jag. Vi återfann något av pojkårens jaktglädje, den som nästan gått förlorad i vår jämmerdal.

Slutligen blev det i alla fall för mörkt och vi nödgades ta oss iland. Bengtsson lyfte upp en bisam i svansen och granskade den.

– Det här är Norrbottens kaniner, sa han.L

Två män och en hund Till en topplista hör förstås också en rovdjursjakt, och den jag sätter högst är spårningsjakten på mård. bästa förutsättningarna för spårning är efter ett snöfall som upphört under kvällen eller senast natten före jaktdagen. Då vet man att de spår man hittar är färska.

Eftersom en mård kan färdas en mil under en natt är det inte säkert att man hinner till spårslutet innan mörkret faller, men den som inte försöker får ju heller inte något svar.

Vid spårningsjakten kan det vara bra att vara två jägare. Även en hund kan vara till god hjälp, särskilt i jakt­ens slutfas. Därom minner mig följande episod: Vi hade spårat in en mård under en raserad lada, men hunden föreföll ointresserad. I varje fall kände den inte mården. Nu är det så att om mården ligger stilla så avger den ingen vittring. Den måste röra på sig.

Medan min jaktkamrat stod på vakt rumsterade jag

”Hon pryder än idag sin plats på väggen i mitt arbetsrum.” om i ladans inre och plötsligt visste hunden exakt var mården låg. Ytterligare bearbetning med en lång vidja fick mården att fly fältet, men utan att jaktkamraten kom till skott.

Vi följde nu i mårdens spår. Efter ungefär en kilometer hade den krupit ner i en stenröse. Det blev att börja jobba igen. Nu med att lyfta sten. Vi jobbade i skift för situationen krävde ständig vakthållning. När som helst kunde mården komma utflygande.

Till sist var mårdens gömställe så utplundrat att man kunde se den skymta mellan stenarna. En lätt petning med skidstaven och – pang! Mården upp i närmaste träd så att det bara frasade. Jag sköt ett skott och kamraten två. I det andra skottet föll mården ur trädet.

Det var en liten, mörk hona med gräddgul hakfläck, vacker som en tavla. Hon pryder än idag sin plats på väggen i mitt arbetsrum. L Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.06

Som en bal på slottet

9

Visserligen är man väldigt väderberoende, men de dagar när allting stämmer kan jakten till havs vara precis som en bal på slottet. Alldeles, alldeles underbar.

Sjöfågel­ jakt med vettar

vi stävade ut i becksvarta mörkret. Tur att Björn kände vattnen så väl härute. Vi stötte emot en liten sten, men det var också allt, innan vi kom in i lä bakom den lilla holmen där vi skulle sitta.

Jag rodde medan Björn lade i vettarna. Kniporna för sig, viggarna för sig. Sedan två skrakar längst ut som blickfång.

Ska det bli en bra dag på sjön ska det helst slå fågel bland vettarna redan när man lägger ut dem. Det gjorde det nu. I all hast tog vi oss i land, täckte över båten och reste gömslet.

Det var intensiv aktivitet bland knipor och skrak första timmen. Vi sköt bra och hade snart passerat skamgränsen, det vill säga när antalet fällda fåglar är fler än vettarna.

Det gick faktiskt ett par timmar innan det blev så pass lugnt i luften att vi kunde ta oss tid att dricka kaffe. Vädret var underbart, inte för kallt och inte för varmt. Framför våra fötter kluckade vågorna fridfullt

mot strandstenarna. Kunde jägarlivet bli bättre? Vi bara njöt.

Fram på förmiddagen började det också komma vigg, men efterhand tunnade det ut. Vi hade förstås kunnat sitta kvar hela dagen och skjuta ströfåglar, men vid tolvtiden tyckte vi att det kunde vara dags att bryta. Ännu medan vi plockade ihop vettarna kom det små grupper av fåglar som inte ville annat än fälla bland sina konstgjorda artfränder, som redan lockat så många i fördärvet.

Kanske är det också i fågelhimlen som vetten fått sitt latinska namn: Sabla falsaris. L

Himmel eller helvete?

10

Svenska ringduvor kom in alltför säl­ lan över våra bulvaner. Nu skulle det jagas duvor på riktigt.

Duvjakt i Argen­ tina

vi satsade på Sydafrika. När duvjakten i Sydafrika är som bäst kunde den enligt vår agentur fullt ut mäta sig med duvjakten i Argentina, men med den skillnaden att den bara kostade hälften så mycket.

Men inte var det som duvjakt i Argentina inte…

Två år senare satt vi på flyg över Atlanten och mötte likt Evert Taube gula strömmen som går ut från River Plate. Det är nämligen där inrikesflygplatsen ligger.

Sedan flyg till Cordoba och en oändlig bilresa ut till jaktområdet.

I morgonljuset transporterades vi ut till de stora sojafälten och möttes av pojkar försedda med sittstolar, läsk och ett mindre grossistupplag patroner.

Duvorna flög redan för fullt och det var bara att ladda och börja skjuta. För varje gång man bröt pipan var pojken framme och stoppade i nya skott. För första gången i mitt liv hade jag berikats med en laddare och Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 TIO jakter g.indd 17

redan till lunch var min axel ordentligt blåslagen.

Jag förstod att jag måste ta det försiktigt om jag skulle överleva, så under eftermiddagen nöjde jag mig med att skjuta på duvor som kom in till höger mellan klockan tolv och två. Jag lyckades ändå nedlägga 596 duvor, förbruka 950 skott och bränna mig ordentligt på bösspipan.

Morgonen dag två och tre började med samma smärtsamma upplevelse, när såret i höger armveck sprack upp. Nu var det inte lika roligt längre.

De oräkneliga duvorna bara flög och flög. Det måste ha handlat om miljontals fåglar.

Efter Argentina har vi åter lärt oss att uppskatta den vanliga, hederliga duvjakten här hemma. Vi ser numera på den med helt andra ögon och tycker att det bara är trevligt när duvorna kommer in med sådana mellanrum att man i alla fall hinner ladda mellan skotten; kanske till och med dricka en kopp kaffe och berätta en rolig historia för sin jaktkamrat.

Men för den som en gång i sitt liv vill tömma kalken i botten anbefalles Argentina. Träna så att du kan skjuta ett tusen skott per dag och fortfarande stå upprätt. L

141

| 17

2009-12-30 14.06

jakthundar

När Västralunds bjöd till rådjursjakt Katharina och Anders Johansson har hittat ett framgångsrikt koncept. Katharina står för injagningen och den dagliga tillsynen medan Anders sköter spetsträningen och tävlingsverksamheten. Idag har de fem drevrar, varav två riktiga topphundar.

Följ med på en spännande dag när Västralunds bjöd till jakt.

Text & foto Thomas ekroth

Anders Johans­ son är mycket nöjd med Dinos fina lydnad. Även på långa håll kan han blåsa av hunden från drevet.

18 | 142

1002 Västralunds.indd 18

Katharina och Anders Johansson från Loftahammar i Småland bedriver en familjeuppfödning av drevrar som har anor ända från 1969. Det var då Katharinas far Ola Johansson skaffade sin första drevertik, Tisslingens Becky.

Under åren har många duktiga hundar sett dagens ljus där och kennel Västralunds drevrar har kommit att kännetecknas av hundar med stor jaktlust.

– Ja, det stämmer att vi har mycket jaktlust i våra hundar, berättar Katharina.

– Jaktsugna och lättränade hundar är en nödvändighet för oss. Med tanke på att vi har fem hundar som ska hållas i form blir det inte så tätt mellan träningstillfällena för varje individ, förklarar Katharina när hon hänger pejlen runt Dinos hals.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 13.55

”Han är som en kanonkula i skogen.

Snabbt och effektivt söker han av terrängen samtidigt som han håller bra kontakt.”

Vi befinner vi oss på Mistekärr som ligger några mil norr om Västervik i nordöstra Småland. Det var tänkt att kennelns bägge topphundar, Dino och Hexsa, skulle stå för dagens underhållning men faktumet att Hexsa är i höglöp gör att Dino kommer att få dra hela lasset själv.

Jaktledaren Svante Gustavsson har just anlänt och de tio jägarna i Mistekärrs jaktlag samlas för den sedvanliga genomgången.

– Ni ska vara varmt välkomna till dagens jakt, framför allt du Katharina. Vi är inte speciellt bortskämda med kvinnor här i Mistekärr. Jag tror till och med det är första gången sedan 1960 som en kvinna deltar, inleder Svante.

Fördelningen av passen går snabbt och kort stund senare är det dags att släppa Dino i ett område som kallas Stora Mistekärr.

Dreverhanen har blivit något av Anders Johanssons Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Västralunds.indd 19

ögonsten och det är i princip alltid han som går med hunden. När Dino väl får fria tyglar lägger han in högsta växeln och försvinner.

– Han är som en kanonkula i skogen. Snabbt och effektivt söker han av terrängen samtidigt som han håller bra kontakt med mig, förklarar Anders när drevern återkommer från den första sökturen.

Sakta följer Anders Dino djupare in i såten och hunden söker kvickt av området på husses bägge sidor.

Plötsligt ändras mönstret när drevern inte återkommer.

Istället hörs några avlägsna väckskall från hunden.

– Han väcker normalt väldigt sparsamt. Det blir nog upptag vilket ögonblick som helst, viskar Anders.

När Västra­ lunds Dino sätter full fart går det undan.

Den svarta drevern har blivit något av Anders Johanssons ögonsten.

Känner sin hund väl

Det visar sig att Anders känner sin hund väl. Några ögonblick senare öser Dino på för fullt. Jakten gör några bukter i såten innan rådjuren tvärt bestämmer sig för att byta område. På drygt dubbla hagelhåll passerar de två drevdjuren retligt förbi Katharinas pass utan att hon kan göra något åt saken.

– Nu är frågan vad vi ska göra. Jakten går nu uppe i Mellanskogen, meddelar Anders jaktlaget över radion.

Jag tycker vi avvaktar en stund och ser om drevet kommer tillbaka. Ni kanske kan ta ut Chippen en stund så passkyttarna får lite underhållning, avslutar han.

143

| 19

2009-12-30 13.55

”Grattis, du är rena rama viltmagneten!”

Samtidigt som Dinos drev dunkar på i bakgrunden gör sig Jacob Gustafson redo för att gå en sväng med sin tyska jaktterrier.

Det visar sig bli ett lyckat drag. Chippen får tag i ett rådjur och resultatet av jakten blir att det fälls ett par stänkdjur. Ola Palm skjuter en räv som försöker smyga sig ut ur såten och Johan Karlsson får möjligheten att fälla en fin bock.

I samma stund som ekot från de bägge hagelbössorna tonar ut uppmärksammas att Dinos drevskall hörs allt tydligare.

– Nu får ni passa upp gubbar. Jag tror jakten redan är tillbaka i stora Mistekärr, säger Janne Erlander som sitter i kanten mot Mellanskogen.

En efterlängtad ton

Anders Johans­ son, Mattias Ahl­ bert och Janne Erlander ser till att både det fällda rådjuret och hunden Västralunds Dino kommer med från skogen

Mycket riktigt snurrar nu drevet i den kuperade terrängen och Dino får äntligen en möjlighet att visa vilken högklassig jakthund han är. Bukt på bukt öser drevern på och plötsligt stämmer en bössknall in i Dinos rådjursvals, som en falsk men efterlängtad ton.

– Jag har skjutit Dinos drevdjur, meddelar Janne Erlander över radion.

Trots det fina drevet och den lyckade jakten är inte Anders helt nöjd.

– Jag tycker inte riktigt han fick till det. Dino kan bättre än så, säger Anders som givetvis vill visa upp sin hund från den bästa sidan.

Men oavsett vad husse tycker är jägarna i Mistekärr märkbart uppspelta efter den trevliga föreställning som Dino bjudit på.

Janne Björkén får det hett om öronen under det första dre­ vet. Jakten buktar alldeles i närheten men rådjuret kommer aldrig i hans pass.

– Nu tar vi oss något i magen innan nästa såt, säger Svante Gustavsson.

När alla är mätta och belåtna är det dags att släppa Dino igen. Såten kallas Getryggen och är väl tilltagen i

Det går inte att missta sig på glädjen hos Johan Karlsson när han får tillfället att fälla en fin bock.

20 | 144

1002 Västralunds.indd 20

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 13.55

Ola Palm visar ivrigt vart räven dök upp och berättar hur den smög sig fram mot hans pass.

Anders och Katharina Johansson driver Västralunds kennel och har gjort sig kända för att föda upp drevrar med stor jaktlust.

storlek, det vill säga ett perfekt område för en jaktsugen drever.

Som en pil sticker hunden iväg och förmiddagens jakt verkar inte ha satt några spår i Dinos ben. Den här gången kommer upptaget en bra bit från Anders, vilket innebär att rådjuret garanterat är ostört. Snävt buktar jakten den närmaste halvtimmen innan drevet börjar ta något vidare svängar.

Lydiga och samarbetsvilliga jakthundar – Jag var bara fyra år när

Katharina och Anders en

jag började följa min far till

klar uppfattning om hur ett

skogen med våra drevrar,

lämpligt hem ska vara.

berättar Katharina.

– Givetvis har vi ett starkt

Jakten, och framförallt hun-

önskemål att våra avkom-

darna, utvecklades till ett

mor ska bedömas på

”Du är rena viltmagneten”

stort intresse och genom

utställningar och jaktprov,

Trots att hela jaktlaget sitter utplacerad på välbeprövade pass vill det sig inte till en början. Det verkar som drevdjuret har full kontroll på passkyttarna och manövrerar skickligt förbi alla jägare.

– Jag tror vi måste smyga oss in i buktområdet om det ska bli något resultat, säger Anders.

Men han hinner aldrig komma i närkontakt med jakten. Strax därpå bryter drevdjuret ut över en åker och tar sikte på en mindre åkerholme. Där sitter Ola Palm som inte heller nu gör något misstag.

– Grattis, du är rena rama viltmagneten, säger jaktledaren Svante Gustavsson och utser Ola till dagens jaktkung i Mistekärr.

I och med att Dino är kopplad avbryts jakten. Med Dinos fina avslutning kan Anders Johansson med all rätt känna sig stolt över sin jakthund. Drevern har bjudit på flera fina drev och jägarna i Mistekärr har inte behövt gå tomhämta från skogen. L

åren har Katharina fått

men det känns ännu mer

möjlighet att följa rasens

angeläget att valpen får ett

utveckling på nära håll.

bra hem. För att hunden

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Västralunds.indd 21

– Det har verkligen hänt

ska kunna utvecklas till

mycket sedan min pappa

en bra jaktkamrat och en

började med drevrar.

mentalt stabil hund anser

Tidigare var drevern en

vi att det är viktigt att

ren jakthund som till och

hunden får leva tillsam-

från kunde uppvisa dålig

mans med sin flock, det

mentalitet. Idag är drevern

vill säga familjen, förklarar

en mentalt stabil hund,

Katharina.

ofta en medlem i familjen

Själv anser Katharina och

och barnens favorit och

Anders att deras hundhåll-

en ännu bättre jakthund,

ning är en av orsakerna till

tycker Katharina,

att de lyckats ta fram så

När det gäller placeringen av deras valpar har

Kennelns bästa hund Katharina och Anders Johansson är helt över­ ens.

– Västralunds Sarine var en otrolig jakthund.

Hon hade en jaktlust och drevsäker­ het utöver det vanliga.

Vi tog fram henne till norsk- och svensk jaktchampi­ on, trots att vi inte hade några egna jaktmarker, berättar Katharina.

lydiga och samarbetsvilliga drevrar.

145

| 21

2009-12-30 13.55

Nyheter

Vargjaktledare summerar jakten Vargjakten har i natio­ nella medier kallats både hetsjakt och vargslakt.

Men lokalt, där det faktiskt finns och jagas varg, är tongångarna helt annorlunda. Det berättar de vargjaktledare som Svensk Jakt varit i kontakt med.

Ingen av jaktledarna kän­ ner igen den negativa bild av vargjakten som skrikits fram i flera olika rikstäckande me­ dier. Det enda negativa Olle Eklund, vargjaktledare från Edsbyn, och hans jaktkam­ rater hört är en del gliringar över det faktum att jaktlaget inte lyckades fälla den jagade vargen, trots fyra dagars jakt.

– Men vargjakten är inte

så lätt som en del tror. Vårt problem var att vi inte fick ut vargen ur såten. Den buktade istället inne i täta ungskogar och den som säger att jägarna hetsjagar varg vet inte vad man pratar om. Den sträcka som vargen färdas på tio minuter tar en skidlöpare en eller ett

För Göran Borr från Hälle­ fors i Örebro län var årets vargjakt ett minne för livet.

Han var jaktledare, såg en varg två gånger under dagen och lyckades dessutom skjuta den vid andra tillfället. Den skjutna vargen var en tik på fyra år.

Positiva omdömen när jaktledare summerar vargjakten.

foto: Thomas Nilsson

par timmar, i alla fall med det snödjup vi hade här under jakten, säger Olle Eklund.

Inte heller Ronny Stüffe,

vargjaktledare i Norra Ny i Värmland har upplevt något lokalt motstånd mot varg­ jakten.

– Nej, allt jag hört har varit i positiva ordalag. Det var många jägare som deltog i jakten och jag är övertygad om att acceptansen för varg ökar när vi nu fått möjlighet att jaga dem, säger Ronny Stüffe.

Han är mycket nöjd med reglerna kring vargjakten och hur jägarna följt dem till punkt och pricka.

– Ingen skadad varg är kvar i skogen och endast en överskjutning i hela landet.

Jag tycker det är ett dröm­ resultat, säger Ronny Stüffe.

Men en sak skulle han ändå

vilja ändra till nästa års jakt.

– Jag tycker att tilldelning­ en för årets jakt var för låg om vi ska följa riksdagens mål på max 210 vargar i landet.

– Jag valde att visa upp mig på bild tillsammans med den döda vargen. Jag har inte fått några direkta hot men däremot har det varit en del konstiga telefonsamtal.

Samtalen kommer inte från lokalbefolkningen utan från några som förmodligen bor på 17:e våningen i någon stor­ stad, säger Göran Borr.

Mellan 40 och 45 jägare deltog i den lyckade jakten och han menar att vargjakten förbrödrar.

– Helt klart bidrar varg­ jakten till att jaktlagen samsas på ett helt annat sätt än vid annan jakt. Det hoppas jag vi kan ta med oss och överföra även till andra jaktformer, säger Göran Borr.

Olle Olsson

Vargjägare hotades till livet Det finns möjlighet att vara anonym om man skjutit en varg. Med motiveringen att jakten varit helt laglig har några skyttar valt att träda fram.

Men efter att jägare blivit hotade avråder Jägareför­ bundets rovdjursexpert vargjägare för att gå ut med namn.

– Från början så bad vi 22 | 146

1002 Nyheter t.indd 22

jägare gå ut med namn eftersom vi inte har något att dölja. Men nu tycker jag att det är lika bra att låta bli, säger Svenska Jägareförbun­ dets rovdjursexpert Gunnar Glöersen.

Det är minst två jägare som

har blivit hotade till livet och i ett av fallen har händelsen polisanmälts. Gunnar Glö­ ersen uppmanar jägare att

polisanmäla alla hot.

Förutom hot har jägarna även mottagit förolämpande, anonyma samtal och sms.

– För mig har det varit både och, säger Marcus Berggren som sköt en varg i Dalsland och som valde att gå ut med sitt namn.

– Okända människor har ringt och gratulerat mig och en del andra har ringt och kallat mig mördare, men jag

har aldrig känt mig hotad.

Ju mer Marcus har läst på om vargjakten desto mer övertygad har han blivit om att han har gjort en god gär­ ning. Han ångrar inte att han valde att gå ut med namn.

– När det här väl har lagt sig så kommer diskussionen att hamna på ett annat plan och då kommer folk att förstå, tror skytten.

Daniel Sanchez Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2010-01-13 14.33

Tipsa!

Magnus Rydholm tel 0155-24 62 94, svenskjakt.nyheter@telia.com Bernt Karlsson tel 0910-58 04 31, fax 0910-58 04 32

Regeringen nöjd med vargjaktens genomförande Jordbruksminstern Eskil Erlandsson (C) är nöjd med utfallet av varg­ jakten. Men han är lite bekymrad över de många bomskotten. Utvärdering­ en får visa om det behövs uppdrag till jägarorgani­ sationerna inför nästa års jakt för att rätta till det.

Men om det verkligen blir några nya uppdrag är för tidigt att slå fast.

– Vi ska överväga och utvärdera utfallet av årets jakt först. Jämfört med hur det är under älgjakten var det väl många påskjutningar och vad det beror på får vi titta på, säger Eskil Erlandsson.

Det har ju också kommit en del kritiska synpunkter på rapporteringssystemet, bland annat från länsstyrelsen i Dalarna.

– Det ska vi också titta på, säger Eskil Erlandsson.

Debatten kring vargjakten i media har varit högljudd.

Men det har inte bekymrat regeringen så mycket.

– Regeringen lade ett förslag till riksdagen om en ändring av rovdjurspolitiken och en stor majoritet ställde sig bakom beslutet. Bakgrunden är ju att vi vill ha en förvalt­ ning av vargstammen och en begränsning av stammens tillväxt för att skapa en större acceptans för politiken bland de människor som berörs av vargarnas närvaro.

Vargjakten blev ett sätt att genomföra det riksdagen så att säga beställt.

Men tonläget från mot­ ståndarna till detta beslut blev högt. Ministern fick ungefär 300 mejl. Detta har

inte direkt överraskat Eskil Erlandsson.

– Lite väl många invektiv har framförts, samtidigt vet vi från andra beslut att det blir mycket känslor första året. När vi har stängt ålfisket eller öppnat eller stängt laxfiske i någon älv har det också varit heta känslor år ett. Sedan lugnar det sig.

– Jag tror att man nu grad­ vis kommer att få ett bättre debattklimat och att accep­ tansen för varandras åsikter kommer att öka vartefter, säger Eskil Erlandsson.

Jordbruksministern är hel­ ler inte orolig för de rättsliga prövningar som kan komma genom de anmälningar till EU som förebådats.

– Det är inte alltför ovanligt att det förekommer rätts­ liga prövningar av beslut, vi

Eskil Erlandsson.

har haft det kring jakten på råkungar till exempel.

– Samtidigt är det självklart att regeringen alltid noga be­ reder förslag om lagändringar i förväg så att de inte strider mot våra egna lagar eller mot internationella åtaganden.

Jag är inte särskilt orolig för den rättsliga prövningen, säger Eskil Erlandsson.

Bertil Lundvik

Vargjakten splittrar rödgröna blocket Rösterna om vargjakt i det rödgröna blocket är allt annat än samstämmiga.

Socialdemokraterna är för en licensjakt, men Vänsterpartiet och Miljö­ partiet vill stoppa jakten.

Det finns en avgrundsdjup klyfta i det rödgröna blocket när det gäller vargjakten.

Och det är högst osäkert om väljarna får veta hur blocket kommer att hantera frågan innan nästa riksdagsval.

– Vi är för licensjakt på varg. Från socialdemokra­ Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Nyheter t.indd 23

tiskt håll är vi helt klara med detta. Partiets inriktning i frågan ligger fast, säger ­Helén Helén Pettersson.

Petters­son som är parti­ ets talesman i jaktfrågor.

kommer vi också att driva, säger Wiwi-Anne Johansson (V).

Miljöpartiet har en lika kritisk syn på vargjakten.

Men de andra tilltänkta re­ geringspartierna har en helt annan inställning.

– Vänsterpartiet är emot licensjakten på varg och vi vill stoppa den. Denna fråga

– Vi är emot att jakt på varg

Wiwi-Anne Johansson.

genomförs när frågan om gene­ tiken inte är klarlagd. Stammen är hotad och då ska den inte jagas, säger Tina Ehn (MP).

Ingen av politikerna tror

att parti­ erna kommer att kunna presentera det rödgröna blockets håll­ ning i frågan Tina Ehn. innan valet.

– Visst vore det bra om vi kunde presen­ tera en gemensam hållning kring vargjakten, men det är många andra frågor som också måste lösas. Jag vet inte om vi hinner, säger ­Helén Pettersson.

Magnus Rydholm 147

| 23

2010-01-13 14.33

Nyheter

En snedvriden mediedebatt Nog var de flesta beredda på en omfattande medie­ debatt om vargjakten, men få trodde att den skulle vara så känslo­ laddad och långvarig.

– Vi är mitt i ett mediedrev där bevarandesidan fått otroligt stort utrymme, säger Jägareförbundets ordförande Torsten Mör­ ner.

Lite konstig blir kritiken

Trots att ett riksdagsbeslut slog fast att vargen ska jagas och att Naturvårdsverket inhämtat forskaruppgifter på hur många individer som kunde skjutas så hjälpte det inte. Flera naturvårdsor­ ganisationer attackerade vargjakten i framför allt

när de inblandade myn­ digheterna, miljöminister Andreas Carlgren (C) och all forskning stödjer jakten.

Unisont har myndigheter och politiker hävdat att jakten sköttes på ett bra sätt och att vargstammen inte alls hotas av att 28 vargar sköts.

– Naturvårdsorganisatio­

storstadspressen där de fick stort utrymme.

Regeringen och jägarna fick kritik för att: för många varg­ ar sköts, jakten gick för fort, det var för många jägare, för många bomskot, en över­ skjutning, att det blev kaos i skogen och att föräldradjur sköts.

nerna har fått ett oproportio­ nerligt stort medieutrymme.

Vi har inte haft det lika lätt, säger Torsten Mörner.

Självutnämnda vargex­ perter har också utan stöd av forskning fått en gräddfil till utrymme i tidningar. De har sedan angripit vargjakten med onyanserade påhopp.

– Jägare har utmålats som blodtörstiga och skjutgalna.

Jakten beskrevs som kaosar­ tad. Inget kan vara mer fel.

Jakten sköttes bra och den var otroligt välorganiserad, säger Torsten Mörner.

Han saknar faktaargument

och en sansad ton i varg­ debatten.

– Det har bara handlat om

känsloargu­ ment. Båda sidor har tagit i för mycket.

Vi behöver en bra dialog – inte en emo­ tionell debatt Torsten Mörner. i media. Det försvårar bara möjligheterna att skapa en fungerande rov­ djursförvaltning.

Jägareförbundet kommer framöver att försöka vara ännu tydligare.

– Vargjakten är en så viktig glesbygdsfråga att den inte får devalveras till känsloytt­ ringar i pressen. Det gynnar ingen, säger Torsten Mörner.

Magnus Rydholm

Att vargarna inte stressats bevisas av att de har tagit både harar och rådjur mitt under jakten. Marcus Berggren sköt vargen som precis tagit ett rådjur. foto: Peter Börjesson

Vargen rev och åt rådjur innan skottet Peter Börjesson stod på pass

vid Svinsjön på Kroppefjäll, i Västra Götaland, under vargjaktens första dag. Och där fick han vara med om 24 | 148

1002 Nyheter t.indd 24

något mycket spännande.

400 meter framför sitt pass fick han se hur en varg tog ett rådjur. Efter vargens lyckade jakt lade den sig lugnt och åt

på sitt byte under ungefär en timme.

Peter Börjesson tog fram kameran och lyckades fånga den ätande vargen på bild.

Efter matpausen tog vargen med sig resterna av rådjuret och gick mot passgrannen Marcus Berggren, som fällde vargen.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2010-01-13 14.33

Läs fler nyheter på svenskjakt.se

Posten vägrar hantera vapen Sedan årsskiftet vägrar Posten att befatta sig med vapen. Tidigare har vapen kunnat skickas exempel­ vis som värdebrev, men nu är det tvärstopp. Om vapnen är delade spelar ingen roll, delarna får ändå inte skickas som post.

De nya reglerna kan skapa omedelbara problem inte minst för vapenhandlare och vapensmeder. Bröderna Johan och Seved Wiklund är vapenhandlare i Piteå och

konstaterar att de normalt använt sig av Posten för att skicka vapen flera gånger i veckan. Detsamma gäller många andra i branschen.

– Det är ett stort problem om Posten inte längre tänker skicka vapen, säger Johan Wiklund. Vi förhandlade ett nytt avtal med Posten före jul men då sa de inget om det här.

Postens nya regler drabbar

förutom vapenhandlare och vapensmeder även privat­ personer som köper och

säljer vapen på annons. De speditionsfirmor som kan vara alternativ till Posten kör ofta bara ut paket från och till företag, vilket gör att de i många fall inte är något bra alternativ.

Hanna Berggren är ställ­ företrädande presschef på Posten och hon berättar att det inte är någon lagändring som ligger bakom ändringen, utan att företaget själv ändrat regeln.

– Allt fler försändelser hamnar hos postombuden och där kan både vapen och

När Posten säger nej till vapen skapar det en hel del praktiska problem i branschen.

Foto: Ulf Lindroth

slutstycke bli liggande i hyl­ lorna. Vi har bedömt det som en säkerhetsrisk och det är därför reglerna ändrats.

Ulf Lindroth

Jägareförbundet vill fälla 380 lodjur Jägareförbundet ansöker om tillstånd till avlys­ ningsjakt på sammanlagt 380 lodjur under inneva­ rande säsong. Ungefär hälften av dessa ska fällas utanför renskötsel­ området.

Det framgår sedan jaktvårds­ konsulent Gunnar Glöer­ sen sammanställt de olika länsjaktvårdsförbundens ansökningar.

Enligt de nya linjerna för rovdjursförvaltning som riks­ dagen beslutade om i höstas var det meningen att läns­ styrelserna skulle få avgöra hur många lodjur som ska få skjutas inom respektive län. Men nyordningen med delegerad beslutsrätt hinner inte genomföras till årets jakt, varför Naturvårdsverket även i år beslutar om lodjurs­ jakten.

Liksom i fjol anser Jäga­ reförbundet att en försiktig Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Nyheter t.indd 25

lodjursjakt kan inledas i Stockholms, Södermanlands och Hallands län. Ansökning­ arna från länsjaktvårdsför­ bunden omfattar två lodjur i vardera Stockholms och Södermanlands län samt fyra i Halland. I fjol medgav dock Naturvårdsverket ingen lodjursjakt i dessa län.

Inom renskötselområdet har Jägareförbundet Mitt­ norrland sökt på 90 lodjur i Jämtland och 5 i Västernorr­ land. Jägareförbundet Väs­ terbotten har sökt på 53 och Jägareförbundet Norrbotten på 35 lodjur.

I fjol ansökte Jägareför­ bundet om tillstånd till avlysningsjakt på 291 lodjur fördelade på 121 lodjur inom och 170 utanför renskötsel­ området. Naturvårdsverket medgav en avskjutning på 156 lodjur men bara 56 utanför renskötselområdet.

Bernt Karlsson

Jägareförbundet vill ha en ökad tilldelning av lodjur.

foto: Olle Olsson

149

| 25

2010-01-13 14.33

Nyheter Viktig invandrad varg sköts i Norge En så kallat genetiskt viktig varg fälldes på Bangsjön i Nord-Trøndelag i Norge den 21 december. Vargen sköts från helikopter av norska myndigheter.

Den 43 kilo tunga hanvar­ gen avlivades efter att den försvårat renskötseln inom Østre Namdal renbetesdi­ strikt. Nu har det visat sig att den fällda vargen var en invandrare från den finskryska populationen.

Kritik riktas mot att vargen avlivades innan man visste dess ursprung. Det hade till exempel samlats avförings­ prov från djuret som ännu inte analyserats när vargen sköts.

Rådjursjakt avlyst i flera län Efter en hård, kall och lång­ varig snöperiod beslutade flera länsstyrelser i mellersta och södra Sverige att avlysa rådjurs- och dovviltsjakt med drivande och stötande hundar. Avlysningen gäller ­januari ut.

Besluten har fattats i Västra Götaland, Jönköping, Sörm­ land, Kalmar och Stockholms län. I Södermanland gällde även hundförbudet vildsvin, kronvilt och mufflon.

Vill tillåta fotsnaran i fler län Jägareförbundet har begärt att Naturvårdsverket til�­ låter användning av fotsnara för rävfångst i Dalarna och Gävle­borgs län.

Fotsnara får idag endast ­användas i de nordligaste länen. Jägareförbundet kon­ staterar rävfångst med snara skulle förbättra möjlighe­ terna till viltvård i de aktuella länen.

26 | 150

1002 Nyheter t.indd 26

Vargjakten får stöd av Sifo-undersökning Den svenska vargjak­ ten har ett brett stöd av svenskarna. I början av januari redovisade Aftonbladet en Sifo-un­ dersökning som visar att protesterna efter vargjak­ ten kom från en högljudd minoritet.

Undersökningen visade att alla landsdelar, även stor­ städerna, är för licensjak­

ten. Störst är stödet i norra Sverige och i Mellansverige där 65–69 procent av befolk­ ningen är för jakten.

Lägst är stödet i Malmö men även där hela 52 procent.

Inte någonstans i landet mot­ sätter sig mer än 24 procent av svenskarna licensjakten på varg.

Sifo-undersökningen visar också att ytterst få vill tillåta att vargstammen ökar yt­

terligare. Andelen som vill ha fler vargar är endast mellan 19 och 35 procent.

– Det här visar att det finns ett stort stöd för en rodjurs­ politik som inte bara tar hän­ syn till vargarna utan även till de människor som ska leva med dem i sin vardag, säger Gunnar Glöersen, Svenska Jägareförbundets rovdjurs­ expert.

Olle Olsson

Älgen vann överlägset Älgen är inte bara skog­ ens konung utan också den överlägsna vinnaren i tävlingen Bästa omslag 2009. Älgen på omslaget till num­ mer 9 vann överlägset, med 40 procent av rösterna. Älg­ bilden är tagen av Karl-Erik Moseid.

Om älgen var överlägsen så var det desto jämnare på platserna två till fyra. Här skiljde det bara några enstaka röster.

På andra plats kom i alla fall lappugglan med sitt byte från nummer 10, fotograferad

av Göran Ekström. Rådjuret från nummer 1, fotografe­ rad av Mikael Fritzon, kom på tredje plats och räven i månskenet från nummer 12, fotograferad av Leif Gustavs­ son, kom på fjärde plats.

På delad femte plats ham­ nade Hans Norgrens labrador från nummer 7 och Kristoffer Sahléns björn från nummer 8.

Första pris, boken ­Älgen, går till Hans Öhagen i Svärdsjö. Svensk Jakts kompistermosar får Erik Huhta i Seskarö, Ain Liivlaid i Torpshammar, Anna Carin Herkules i Söråker och Sven Svensson i Förslöv. Kepsarna

går till Sven Tjernström i Örebro, R Stenbeck i Nykö­ ping, Claes Sjöberg i Lindes­ berg, Eva Habacke i Hyssna samt Lars och Per-Olov Wikström i Bollnäs.

Fem lodjur hittades i Kronobergsinventering Spår efter fyra vuxna lodjur

och en lodjursunge hittades vid rovdjursinvertering i Kronobergs län.

Mellan 150 och 200 jägare från Alvesta, Älmhult, Marka­ ryd och Ljungby kommun­

er var då ute och spårade rovdjur.

Söder om Grimslöv hittade jägarna spår efter en hona med unge, spår från ett vuxet lodjur hittades i Häradsbäck och i närheten av Ryssby och

Agunnaryd hittade jägarna spår av två lodjur.

Lodjursspår hittades även samma dag i Skåne, precis vid länsgränsen i Osby kom­ mun, rapporterar Smålands­ posten.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2010-01-13 14.33

Läs fler nyheter på svenskjakt.se

Får fler vargar skjutas nästa år?

foto: Daniel Sanchez

Dubblerad avskjutning nästa år?

– Vargjakten har gått rätt så bra. En snabb jakt utan överskjutningar att tala om. Vi hade förväntat oss betydligt värre, säger vargforskare Olof Liberg.

Och nästa år kan vargav­ skjutningen komma att fördubblas om den höga tillväxttakten i stammen håller i sig.

– Det är mycket bra att jakten är över redan i början av januari.

Inte minst för att vi ska få en vettig chans att sändar­ förse ett antal vargar i vinter.

– Att jag säger att jakten gått rätt så bra beror på att det inträffat för många bomskott för att jag ska vara helt nöjd, säger Olof Liberg.

Han menar att utbildning behövs för att minimera antalet bomskott. Jägareför­ bundets förslag på ett skyt­ teprov för varg, likt Björnpas­ set, får tummen upp av Olof Liberg.

– Det låter som en jättebra idé och bör vara ett krav för att få jaga varg, som är ett gan­ ska litet och oberäkneligt vilt.

Olof Liberg tror att fler än 27 vargar måste skjutas vid nästa års jakt för att komma ned till riksdagens beslut om max 210 individer i landet.

– De senaste fem åren har vargstammens tillväxt varit 19 procent. Om den höga tillväxten fortsätter även i år måste omkring 60 vargar skjutas nästa år, menar Olof Liberg.

– Om vargstammen växer med tio procent, som varit fallet om vi tittar över de senaste tio åren, så ska det däremot fällas ungefär samma antal vargar som i år, säger Olof Liberg.

Han är däremot mycket nöjd

med att jakten gick så snabbt som den gjorde.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Nyheter t.indd 27

Olof Liberg.

Olle Olsson 151

| 27

2010-01-13 14.33

Från svenska jägareförbundet

Hetsjakten på vargjakten Den uppmärksamhet vargjakten fick i media har blivit mycket större än jag trodde. Tyvärr har osaklighet och personligt tyckanden domine­ rat många inlägg, vilket sannolikt bara bidrar till att fördjupa konflik­ ten mellan land och stad.

Torsten Mörner Ordförande i Svenska Jägare­förbundet

Illustration Aake Nystedt

Vargjakten genomfördes på ett bra sätt och vi ska nu ta lärdom och noga utvärdera den inför nästa års jakt.

Det osakliga och oseriösa vinklingarna i media som piskat upp ett onödigt hårt tonläge och skapat onödiga motsättningar.

28 | 152

1002 L o D t.indd 28

den 2 januari inleddes licensjak­ ten på varg. Efter lång tids förbe­ redelser och samtidigt perfekta spårningsförhållanden var det på många håll inte svårt att fylla li­ censen.

Jakten var i princip över på ett par dagar. Att jakten klarades av så snabbt har säkerligen också berott på att där det jagades, finns det många vargar.

Tack alla ni som ställde upp och genomförde jakten på ett seriöst och kompetent sätt!

Tyvärr måste jag konstatera att det skedde för många påskjutning­ ar/bomskott och att en varg för mycket sköts.

Erfarenheterna från samma problematik med björnjakten ledde till att vi införde ett skjut­ prov för björnjakten – björnpas­ set. Kanske skulle vi utvidga detta till att införa ett ”rovdjurspass” omfattande varg, lo och björn, och varför inte ta med räven? Kan vi ut­ bilda oss till bättre jägare och där­ igenom minska skadskjutningarna är det alltid bra.

Tyvärr måste jag konstatera att vare sig speglingen i media eller de insändare/brev som skickats till oss har varit seriösa eller sakliga.

Det har bedrivits en hetskam­ panj där man på alla möjliga sätt ondgör sig över jakten. Man pratar

om kaos, slakt, medeltida mör­ dare, med mera. Huvuddelen av mejlen jag fått kommer från män­ niskor i städer.

Tyvärr har andra naturorganisa­ tioner också varit drivande i denna hetskampanj mot oss jägare, som handlat i enlighet med det beslut som riksdagen och Naturvårds­ verket i demokratisk ordning fat­ tat. På detta sätt har de underblåst debatten med osakliga och ibland helt felaktiga påståenden.

Vad organisationerna dock inte

säger i debatten är att de i grunden accepterar jakt på varg, men att det är för tidigt börja nu. De vill ha flera vargar i landet innan jakten kan börja.

Jag tror debatten hade blivit mycket mera sansad om dessa or­ ganisationer på ett öppet sätt re­ dovisat sina sakargument. Nu har utspelen mera varit populistiska som spelar på folks känslor och okunskap än om de verkliga för­ hållandena i varglänen.

I vårt samhälle driver vi starkt tesen att alla människor har lika

värde. Jag instämmer helt i detta.

Jag har samma grundläggande syn när det gäller djur. För mig har alla djur lika värde. En varg har samma värde som en älg eller ett rådjur.

Men det är kanske just denna uppfattning som inte delas av många människor i dagens sam­ hälle. En varg är mer värd än en älg.

Jag är övertygad om att den kampanj som bedrivs med pola­ risering och hetsjakt mot jägarna inte leder till det som motståndar­ na vill uppnå, det vill säga ett slut på vargjakten.

Jag tror istället att det leder till negativa effekter för alla oss gröna organisationer. Det blir populis­ tiska utspel istället för en saklig debatt om naturen, ekologi och andra naturnära frågor.

Jag tror vi gröna organisationer

måste tänka på detta i den mediala debatten. Vi står för samma intres­ se – naturen och djuren, och jag tror vi skulle tjäna vår sak mycket bättre om vi hade en seriös dialog med varandra, istället för att med hetsjakt ta billiga poäng i media. L Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2010-01-14 10.47

Vargavinter vargavinter har det varit på flera sätt. Det har varit en lång köldpe­ riod, vargjakt och ylande jaktmot­ ståndare i media.

Jag tycker att jägarkåren förtjänar stort beröm, vi genomförde jakten helt i enlighet med Naturvårdsver­ kets beslut. De som säger något an­ nat gör det enbart i syfte att misskre­ ditera oss, inte för att de verkligen har fog för sin kritik. De hade varit precis lika kritiska oavsett hur vi ja­ gat, det är de döda vargarna som är deras egentliga problem.

Samtidigt finns det viss anledning till självkritik, det var för många vargar som inte föll på skottplat­ sen. Det finns säkert flera förkla­ ringar: stark kyla, försiktiga vargar och ett nytt vilt. Men det är ingen ursäkt, ett dåligt skott är alltid ett dåligt skott. Möjligen behövs ett skjutprov, modell björnpass.

Aftonbladet publicerade en Sifo-undersökning gjord månda­ gen den 4 januari, alltså efter den värsta mediestormen. Den visade att mer än 60 procent av svenska folket stöder licensjakten. I varglä­

VEM ÄR:

nen var stödet hela 70 procent.

Den högröstade minoritet som både några politiker och företräda­ re för naturvårdsorganisationerna talade om, visade sig alltså vara de själva!

Intressant var givetvis också att

det i undersökningen bara var en liten minoritet som vill öka antalet vargar. Nästan inga vill att de ska vara många fler.

Regeringens och riksdagens po­ litik får alltså stort stöd.

Nu när vargjakten är avklarad återstår den andra delen av riks­ dagsbeslutet, lösningen på den genetiska situationen. Samtliga naturvårdsorganisationer är emot det också, så något stöd och förstå­ else lär vi inte få därifrån nu heller!

Självklart var vi jägare positiva till den ena delen av riskdagsbe­ slutet, vargjakten. Frågan om flytt­ ning av varg är däremot inte lika lätt. Men efter att ha träffat tusen­ tals jägare de senaste åren, så vet jag att majoriteten av jägarkåren vågar ta den diskussionen också.

Gunnar Glöersen

Gunnar Glöersen Jag är född och uppvuxen i Värmland och är utbildad viltmästare, 1985. Jag har arbetat i Jägareförbundet sedan 1986. Först i Örebro, sedan fem år i Dalarna, varefter jag flyttade hem till Värmland igen. En stor del av min arbetstid går till de stora rovdjuren.

Rovdjur är ett ämnesområde som alla tycks ha uppfattningar om. Det positiva är att man får arbeta med ett ämne som intresserar många. Nackdelen är att det är svårt att överhuvudtaget få vara privat, alla vill ställa frågor.

Jag arbetar också med viltövervakning och inte sällan även med älgfrågor.

Vargen påverkar som bekant älgstammen.

Jag är 51 år och bor med min sambo och en av sönerna och två hundar utanför Karlstad. Jag

Gunnar Glöersen är jaktvårdskonsulent i Värmland och Jägareförbundets rovdjursexpert. arrenderar en jaktmark mindre än en kilometer från bostaden, så mycket av min tid tillbringas där.

Jag har ärvt min fars intresse för fågeljakt.

Tidigare hade jag stående fågelhundar, men nu blir det mest duv-, and- och gåsjakt. Dessutom jagar jag älg så ofta jag kan med min jämthundstik, Aika.

Jag har dessutom tur som har en 19-årig son som är jakt- och fiskeintresserad, det gör det ännu roligare.

Gunnar bloggar om rovdjur Det cirkulerar en massa olika fakta och åsikter i rovdjurs­ debatten. På min blogg försöker jag, förutom egna åsikter, föra fram fakta om de stora rovdjuren. Du hittar den här: www.jagareforbundet.se/blogg

Svenska Jägareförbundet

Öster Malma • 611 91 Nyköping • TEL 0155–24 62 00 • FAX 0155–24 62 50 • www.jagareforbundet.se

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 L o D t.indd 29

NORR

MITT

MITT

SYD

SYD

Luleå TEL 0920–23 18 00 FAX 0920–23 18 10 Umeå TEL 090–14 43 00 FAX 090–14 44 61 Sollefteå TEL 0620–173 20 FAX 0620–173 64 Östersund TEL 063–12 76 55 FAX 063–10 63 28

Falun TEL 023–181 25 FAX 023–189 11 Gävle TEL 026–62 85 50 FAX 026–62 85 60 Molkom TEL 0553–108 30 FAX 0553–108 54 Märsta TEL 08–591 255 70 FAX 08–591 240 00

Öster Malma TEL 0155–24 62 47 FAX 0155–24 62 50 Västerås TEL 021–570 37 FAX 021–570 23 Romakloster TEL 0498–21 13 43 FAX 0498–24 79 20

Kungsbacka TEL 0300–194 15 FAX 0300–107 52 Skara TEL 0511–37 65 50 FAX 0511–105 04 Forsane TEL 0521–400 38 FAX 0521–407 00

Eksjö (Skedhult) TEL 0381–130 70 FAX 0381–61 11 44 Västervik TEL 0490–824 90 FAX 0490–824 99 Kristianstad TEL 044–12 93 40 FAX 044–12 93 57

Ring 020–22 00 10 vid frågor om ditt medlemsskap. För rådgivning om jakt, viltvård och övriga ärenden vänd dig till ditt verksamhetskontor (se kartan).

153

| 29

2010-01-14 10.47

Debatt

Hur kan så många veta så lite om så mycket? År 1868 fälldes den sista vargen i Årjängs kom­ mun efter att ha tagit en torpares sista ko i Kjese­ botten. På 1990-talet kom vargen tillbaka, många jakthundar dödes och jag började engagera mig i vargdebatten. Efter många turer var det nu dags för vargjakt.

Roland Kylén rovdjursansvarig Jägareförbundet Värmland

Illustration Aake Nystedt

30 | 154

1002 L o D t.indd 30

när jag åker hemifrån klockan 7 på morgonen den 2 januari hittar jag ett färskt harspår. Jag stannar och tänker: ska jag skita i vargjak­ ten, hämta hamiltonstövaren Jazz och bjuda upp jösse till en dans?

Men om jag har ägnat så lång tid åt att få fram ett beslut om vargför­ valtning så vore det ett svek mot allt jag trott på och mot de 150 jakt­ kamraterna vid samlingsplatsen.

09.30 intar jag mitt livs första vargpass mellan Granemon och Ölmeheden i Glaskogens vargre­ vir. Efter ett par timmar hörs tre skott i väster. En ung vargtik fälls vid Klypsten meddelas i radion, men vi sitter kvar i ytterligare tre timmar för det finns fler vargar kvar i såten. Under den långa tiden på passet är det endast en järpe och kylan som gör mig sällskap.

När jag efter avslutad jakt stu­ derar vargtiken på nära håll infin­ ner sig en konstig känsla, tänk att det här djuret kan åstadkomma

så mycket problem för så många.

Men jag tror ändå att den första vargjakten symboliserar en ny era i svensk rovdjursförvaltning. Om vi som är drabbade får vara med och förvalta varg blir situationen mer uthärdlig.

Okunskapen bubblade upp

Dagen efter vargjakten drar MUFordföranden Niklas Wykman plötsligt igång debatten. Han på­ står att politikerna blivit förledda av jägarlobbyn. Man tar sig för pannan och undrar om han legat i ide de senaste åren. Hur kan han, som proffspolitiker, missa att vi har haft två stora utredningar som pekat på samma sak: vi måste til�­ låta jakt på varg.

Man kan på goda grunder anta att hans plötsliga omtanke i varg­ frågan handlar mer om att knipa opinionspoäng från Maria Wet­ terstrand än verkligt engagemang i sakfrågan. Men tyvärr fick han med

sig ett sällan skådat mediedrev.

Det bubblade upp okunskap och fördomar om både vargjakten och jägare i största allmänhet. Man undrar hur så många kunde veta så lite om så mycket.

Mikael Karlsson från Svenska Naturskyddsföreningen tar pri­ set i att vara totalt okänslig för de vargdrabbades situation. Han väljer i sin argumentation att helt bortse från fakta och forskningsre­ sultat.

Svenska folket har sagt ja till att ha varg i landet, därmed har vi också sagt ja till vargjakt.

Vargjakten var inget påfund av jägare utan en konsekvens av riks­ dagens beslut. Vargstammen ska ner mot maximalt 210 vargar och jakten var en bit på väg mot det målet. Dock finns ytterligare minst ett 20-tal vargar kvar för skydds­ jakt och andra åtgärder under året.

Dessutom föds 40–60 nya vargar under våren.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2010-01-14 10.47

Vargjakten innebär inget som helst hot mot de svenska vargar­ na och man skulle önska att me­ dias framställning innehöll mer av saklighet. Begränsningen av vargstammen har en stark förank­ ring hos svenska folket.

Det är Niklas Wykman och Mi­ kael Karlsson som representerar en skränande minoritet. Vi måste nu tillsammans försöka sprida sakkunskap som motvikt. Medie­ intresset har det positiva med sig att vi får ett intresse för frågorna och förhoppningsvis möjligheter att rätta till missförstånd också.

Nu är jakten avslutad, den genom­ fördes väl och nu kan vi börja dis­ kutera nästa års vargjakt. Överskjutningen är inte bra.

Grundorsaken är naturligtvis att vi fick för lite varg på licensen och har för många i skogen. Då går jakten fort. För att komma ner i närheten av 210 vargar så hade vi behövt få skjuta dubbelt så många.

Nu valde man att detta första år ha en bred marginal och det kan finnas goda skäl till det. Om vi ska ha avlysningsjakt eller inte har dis­ kuterats. Den är effektiv och går snabbt, men den bygger på att rap­ porteringen fungerar.

Sms fungerar bra

Rapporteringen in till länssty­ relserna kan bli bättre. Sms som testades i Värmland var bra, läns­ styrelsen skickade hela tiden ut information. Det var alltid någon

som befann sig inom täcknings­ område och kunde vidarebefordra informationen via jaktradion, där­ med kunde jakten snabbt avlysas.

Bomskott och skadskjutningar minskar säkert med mer erfaren­ het, men det kan vara en idé att in­ föra någon motsvarighet till björn­ passet på varg.

Detta var första årets vargjakt och vi får ta vara på lärdomarna till kommande år. Det är viktigt att länsföreningarna sätter sig ner ­tillsammans med dem som jagat varg och gör en utvärdering av jakten. Vad har fungerat bra, vad behöver förändras till nästa år?

De här utvärderingarna bör sedan sammanställas av Jägareförbun­ det centralt. L

Märkliga beslut om reservat Av någon anledning förbjuds ofta fågeljakt när naturreservat skapas. Fågeljakten är vanligtvis inget som påverkar reservatbildningen och förbuden är ett slag i luften. när ett reservat nyligen bildades kunde vi läsa: ”syftet med reservatet är att skydda värdefull barrnaturskog i en mager häll- och myrmosaik. Karak­ täristiska arter för biotoperna i all­ mänhet och hotade, sällsynta samt hänsynskrävande arter i synnerhet, ska fortleva i gynnsamt tillstånd för att bevara den biologiska mångfal­ den i regionen. Den döda veden och de gamla träden med god tillgång på ljus och värme, är de viktigaste elementen för arterna knutna till denna barrnaturskog.”

Beslutet är klokt på alla vis, och Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 L o D t.indd 31

jag tror att de allra flesta håller med om motivet till att bilda ett reservat. Men sedan blir det svårt att se logiken i de beslut som rör jakten på marken.

Fågeljakten förbjuds med mo­ tiv som jag inte anser förnuftiga.

Ett av motiven tycks vara en stark stam med skogsfågel! Ansvarig handläggare för det ovan nämnda reservatet uttalar följande i Sveri­ ges Radio Östergötland den 8 de­ cember i år: ”Vi har en väldigt stark stam med skogsfågel, speciellt tjäder.

Det förekommer även mycket orre och ibland även järpe.”

Utgångsläget för ett område där jakt har bedrivits sedan urminnes tider är alltså: Gott om fågel!

Andra faktorer styr

Detta är ett tydligt bevis för att jakt under lagstadgad tid inte på något sätt tär på fågelbeståndet. Forsk­ ning inom området har också vid åtskilliga tillfällen visat att normal jakt långt ifrån skördar den årliga

produktionen. Det är helt enkelt andra faktorer som styr tillgången på skogsfågel.

Naturligtvis har vi i grunden en lämplig biotop för skogshönsen i aktuellt område. Så det är alldeles lysande att vi hanterar denna miljö på rätt vis.

Duktiga jägare

Kan det möjligen också vara så att jägarna inom området har varit duktiga på att hålla efter preda­ torer, och att det är ytterligare en anledning till den goda fågeltill­ gången?

Frågan är vad ett jaktförbud på fågel får för konsekvenser? Detta med tanke på att predatorjakt många gånger utövas i syfte att lätta på trycket på markens småvilt.

Skapa gärna naturreservat och skydda det som skyddas ska!

Jaktutövningen regleras bland annat genom anpassade jakttider, det räcker.

Jimmy Pettersson, VD Sveaskog Naturupplevelser

Mer Debatt på Hemsidan

www.svenskjakt.se

Hets mot jägare Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, framför i samband med vargjakten ett antal uttalanden som saknar stöd, skriver Torbjörn Lövbom och Torsten Mörner från Jägareförbundet.

Staten tar inte ansvar Älgarna som ska vandra ner från fjället måste hitta mat för att överleva och orsakar då betesskador.

Senare tiders forskning har ytterligare bevisat detta.

Jag dristar mig till att påstå att största orsaken till problemen är att staten (länsstyrelserna) inte tar något ansvar för hur älgstammen förvaltas, skriver Henrik Sandström, jägare från Umeå.

Halsband kan ge skador Jag tog med mig hunden ut och satte på halsbandet, det syntes tydligt att när hon följde löpor med markvittring så slog de svullna delarna av handlovarna i halsbandets radioenhet. Det skriver Johan Bengtsson från Kivik som misstänker att sändarhalsbandet till Garmin Astro orsakat hunden skadorna.

155

| 31

2010-01-14 10.47

I närbild: Sparvugglan

Liten men effektiv jägare Sparvugglan är en av våra vanligaste ugglor, och den minsta. I storlek är den inte större än en domherre. Den finns i nästan hela landet, utom längst upp i nordväst samt på Öland och Gotland.

Efter vårvinterns spel då den mjuka, taktfasta visslingen hörs morgon och kväll, gör fåglarna inte så mycket väsen av sig.

Till häckningen väljs ett hackspettshål eller en fågelholk. Under häckningspe­ rioden levererar hanen mat till honan.

Gnagare och fåglar står på menyn. Trots sin litenhet är sparvugglan en effektiv jägare, den kan döda fåglar som är större än den själv och även orka flyga iväg med ett sådant stort byte i klorna.

När hanen kommer med ett byte slår han till på en gren en bit från boträdet och låter höra en fin vissling som honan reagerar på och flyger ut, så att en bytes­ överlämning kan ske. Med bytet i klorna dyker så honan huvudstupa in i bohålet och matar ungarna.

Text & FOto Alf Linderheim/N

1002 Bilduppslag.indd 32

2009-12-30 13.54

1002 Bilduppslag.indd 33

2009-12-30 13.54

Jägarforum LÄSARNAS EGNA SIDOR

Älgjakt med elever från Harads skola en älgko och två älgkalvar blev resultatet efter två dagars lyckad älgjakt med eleverna som läser jägarexamen på Harads skola.

På skolan har man sedan sju år tillbaka erbjudit eleverna i årskurs 8 och 9 att läsa jägarexamen under skoltid. Förutom en gedigen skytte- och teoriutbildning så försöker man även ta med eleverna ut på praktisk jakt.

Detta läsår är det 19 elever som läser jägarexamen. I år var det tisdag och onsdag den 20–21 oktober som SCA och Sveaskog lånade ut mark till skolan.

Tisdagen blev en härlig dag i skogarna kring Bovallen/Umtjärn utanför Harads med strålande vackert väder, men med älgar som behagade stanna på fel mark. På

onsdagen var det jakt i Pålsträsk utanför Älvsbyn där elever och personal tillsammans med Donald Engström på SCA fick jaga ett valfritt stort djur och även kalv.

Och en bättre jaktdag kan man nog inte tänka sig! Bra väder i fantastiskt fina jaktmarker och gott om vilt. En älgko och två älgkalvar fälldes under dagen.

Nils Andersson, jaktledare, betonar vilket lyft en sådan här dag är.

– Här bjuder SCA på älgkon och kalven så att vi kan finansiera det fortsatta arbetet och köra hela projektet från skott till gryta.

Under vintern kommer eleverna att tillaga en festmåltid på älgkött och bjuda in alla deltagare.

– Vi är mycket tacksamma mot

Donald Engström på SCA och Björn Winsa och Marcus Jatko på Sveaskog som ställer upp och ger oss möjlighet att bedriva praktisk jakt med våra elever, säger Nils Andersson.

Hela gänget samlat vid älgkon som jaktvärden Donald Engström sköt.

Foto: Gunnar Andersson

Brage Sträng-Vikström

En jägares hund Av tanken på en finnspets var jag besatt, jag smugglade henne över Torne älv en natt.

Jag skulle förklara i all hast, men alla hjärtan bara brast.

Hon blev vig och snabb, med allt och alla hon tävlade i kapp.

När hon första tjädern skällde fast, jag smög dit i all hast. Älgar hon lurade att stå, så jag en chans skulle få.

På bilden syns från vänster: Håkan Mellström, Kauko Hänninen, Inge Linder, KarlIvan Nilsson, Erik Larsson, Gunnar Andersson, Stig Mellström, Ingemar Brink, Lars Högberg, Börje Jonsson, Karl Göte Brammås, Ivan Olsson och Jan Högberg.

34 | 158

1002 Jägarforum t.indd 34

Älgjakt på 1970-talet

det vore roligt om ni kunde publicera en bild på hur det kunde se ut i slutet av 1970-talet då älgstammen var på väg uppåt.

Denna bild är från Källsjöns jaktlag i nordvästra Gästrikland 1979.

På natten innan jakten hade det snöat, så väglaget var inte det bästa.

En av jaktlagets medlemmar, Lars Högberg, ringde och meddelade att han och hans son skulle bli försena-

Mården kan springa långt på en natt,

de på grund av det dåliga väglaget, men att de var på väg.

Det beslutades att laget skulle jaga av en mindre såt på cirka 500 hektar (av lagets cirka 5 000) medan de väntade in ”Högbergarna”. På 40 minuter sköts åtta älgar.

En femtontaggare, en trettontaggare, två tiotaggare, två fjolingar och två kalvar.

Någon jakt för far och son Högberg blev det inte denna dag utan i stället arbete med att forsla fram alla älgar till bilväg och sedan till slakteriet.

men för henne gick det fort hinna i fatt.

Räven är både listig och smart, men skinnet på tork hängde fortare än snart.

I 15 år vi tillsammans smög, för henne var det bara jag som dög.

Hennes nos mot min kind, en kärlek så djup och blind.

När hennes sista skall tonade bort, ett hundliv är ju så kort.

På knä vid gropen jag farväl tar, klumpen i halsen så länge satt kvar.

Det är för mig en stor gåta, hur kan en jägare som ett barn gråta.

Att äga en sådan hund är få förunnat, ingen annan hund har henne ersätta kunnat.

Vicky

Torbjörn Svensson, Åmots-Bruk Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-17 14.19

Hör av dig!

Du kan bidra med åsikter, bilder och jakthistorier. Skriv kort! Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera texterna. Material skickas till svenskjakt@telia.com eller Svensk Jakt, Öster Malma, 611 91 Nyköping.

Månadens jaktros! ett helt fång rosor går till ett jaktlag mellan Rydaholm och Lagan i Småland. Jag vet inte vad laget heter, men Allan Aronsson och Jan Lutrén är två av medlemmarna.

Jag blev av med min hamilton­ stövare Tessi i norra Skåne den 30 oktober. Den 8 november kom hunden till detta jaktlag. De kunde inte koppla tiken, men såg telefonnumret på halsbandet. De

skickade ett sms och fick veta mitt namn och då gick de in på en dator och tog reda på mitt mobilnummer. Sedan stannade de i skogen hos hunden under tiden jag körde de tio milen som skiljde oss åt.

All heder år detta jaktlag som offrade det mesta av sin jaktdag för mig och min hund! Hela familjen är tacksam!

Evert Nilsson med familj

Tallens hemlighet 1950 satt jag på skogsholmen på Normossen med ryggen mot en av gammeltallarna.

Ställa började skälla uppe vid Normossfallet. En älg kom ner och ställde sig i myrkanten i rågången.

Jag tog stöd på knäna, men när jag skulle trycka av slant foten och

jag tappade skottet. Kulan tog i en tall vid sidan av älgen och slog ur en stor vedkasa, som lade sig på ryggen på älgen när han sprang tillbaka in i skogen.

Varje gång jag är på trakten dras jag till Tallen. Det är nu 43 år sedan och bleckan börjar valla över. Om 100 år har tallen gömt min hemlighet, men den kommer att stå där i 200–300 år som ett monument över min klantighet i älgskogen.

Nils Carlsson, Sunnansjö

Jaktlycka!

Benjamin, 6 år, med morfar Thore från Stens­ torp, efter en lyckad harjakt.

Eveline Olsson

Farligt födosök här är en bild på en mård som fastnat i ett rör när den skulle ta en talgoxe. Både mården och talgoxen var döda. Bilderna är tagna på Vinön Ove Persson

Fem år med Borisjakten

Fotojakt

vi är några jägare som brukar bedriva efterjakt uppe i Höljes och firar i år femårsjubileum.

Efterjakten pågår fredag till söndag och går under namnet Borisjakten på grund av att initiativtagaren heter just Boris.

Jaktlaget är en blandning av jägare från Västsverige och Värmland, med understöd av jaktledare och hundförare från Höljes. Jaktområdet ligger väster om Höljes upp till norska gränsen.

Vid årets jakt sköts sex älgar, varav en 16-taggare.

I området fanns spår av både varg och järv.

en kväll i juni gick jag ut för att jaga älg med min kamera.

Vid skogsbrynet stod en råbock med en älgtjur i bakgrunden. Ett snabbt skott, sedan var de borta.

Lite senare dök en fjolårskalv upp och började beta. Efter en stund la den sig ned och vilade och då smög jag hem med mitt byte i kameran. En toppenkväll i Bondgärdets skog utanför Bottnaryd.

Thomas Karlsson

Leif Ljung, Jönköping

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Jägarforum t.indd 35

159

| 35

2009-12-17 14.19

Jägarforum LÄSARNAS EGNA sidor

Ripjakt mot alla odds TEXT & FOTO NILS SIMONSSON

Endast de översta delarna av taket på renskötarstugan vid Ahkanjargga höjde sig över snön.

Ripjakten började inte bra. I alla fall inte för Leif.

Och det skulle visa sig bli än värre, innan det vände.

Gunnar gjorde upp en liten eld bakom ett stenblock så att vi nödtorftigt kunde värma oss och koka kaffe medan vi väntade på Leif.

jag hade tidigare på morgonen hämtat Odd och sent på kvällen hade vi två kommit fram till Rem­ men, strax utanför Sveg. Där rådde kaos. Både Leif och Ingrid hade drabbats av akut vinterkräksjuka.

– Barnbarnen, sade Leif, de är som levande giftpilar.

Leif, Gunnar, Odd och jag, skulle den närmaste veckan leva tätt inpå varandra, med gemen­ sam kosthållning och allt som hör

till, i en renskötarstuga vid Ah­ kanjargga på Sitojaures sydvästra strand.

När vi anträdde resan mot Jokkmokk dagen efter kände Odd och jag ännu inget av vinterkräk­ eländet, endast en stark oro för hur det skulle kunna påverka det sedan länge planerade, gemen­ samma äventyret – vinterjakt på ripa.

Hade glömt kläderna

I höjd med Svenstavik konstate­ rade en grönblek Leif att vi hade åkt ifrån hans väska med varm­ kläderna; skinnmössan, skoter­ overallen, ylletröjan, handskarna och tjockstrumporna.

Efter en stunds rådslagning upprättades en plan som innebar ett besök på Överskottsbolaget och Woolpower i Östersund.

Leif avstod lunchen i Ström­ sund och eftermiddagsfikat i Storuman. Satt mest och dåsade i baksätet. Sa nästan ingenting på hela dagen.

I Kåbdalis var vi tvungna att krypköra och kryssa fram mellan alla renar som hade samlats på 36 | 160

1002 Ripjakt-JF g.indd 36

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.05

Hör av dig!

”Hur kunde detta vara möjligt? Nyligen vinterkräksjuk, med ny och delvis lånad utrustning, utan glas­ ögon och med en ”piff” .22 LR?” vägen. Flera timmar efter sol­ nedgången var vi så framme hos Gunnar.

Följande dag löstes jaktkort.

Vi provianterade, lastade och tankade snöskotrar. Vid det Heliga Fallet parkerades bilarna i Seiteva­ res södersluttning. De sista milen tillryggalades på skotrarna. Nu var det kallt, mycket kallt.

Började kvickna till

Palle höll på att gräva fram stugan när vi anlände. Det var bara de översta delarna av taket som höjde sig över snön. Den hade packats så hårt att Palle var tvungen att använda isborr för att bryta ispan­ saret.

Leif hade nu börjat kvickna till och tog sig frustande an uppgiften för att återvinna förlorad kropps­ värme.

Nästföljande dag var det också kallt. Mycket kallt. Gunnar före­ slog att vi skulle prova jaktlyckan inom den del av området som

Du kan bidra med åsikter, bilder och jakthistorier. Skriv kort! Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera texterna. Material skickas till svenskjakt@telia.com eller Svensk Jakt, Öster Malma, 611 91 Nyköping.

gränsar mot Sareks och Stora Sjöfallets nationalparker, drygt två mils färd på snöskoter.

Odd sköt den första ripan, en dalripa. Lunchen var fruktans­ värt kall. Leif hade nu tappat sina glasögon någonstans ute på snö­ vidderna. Detta sammantaget med hans val av kaliber, .22 LR, innebar rimligtvis sämsta tänkbara odds för honom.

Hörde en ensam snöskoter

Men jakt är jakt och efter den kalla lunchen så avtalade vi återsam­ lingsplats för gemensam återfärd till vår jaktförläggning.

På utsatt tid sammanstrålade Gunnar, Odd och jag. Vi tre hade fått en handfull ripor tillsammans.

Gunnar gjorde upp eld bakom ett stenblock så att vi nödtorftigt kunde värma oss och koka kaffe.

Plötsligt hörde vi en ensam snöskoter närma sig. Det var Jan, länsstyrelsens naturbevakare, ute på uppdrag. Tala om ”cool, lonely cowboy”.

Efter kontroll av våra jaktkort och vapenlicenser bjöds han på kaffe. Leif dröjde fortfarande.

Vanmakt och beundran

Piff! Ziiiing! Detta upprepades ett antal gånger, högt upp i slutt­ ningen ovanför oss. Så småningom dök Leif upp. Ripblodig, istappar i skägget, blossande kinder, utan glasögon. Triumferande höll han

upp den sist skjutna fjällripan. ”Grabbar, nu är min bag limit fylld”!

Gunnar, Odd och jag tittade tvivlande på varandra. Hur kunde detta vara möjligt? Nyligen vinter­ kräksjuk, med ny och delvis lånad utrustning, utan glasögon och med en ”piff” .22 LR? Detta visade sig dock inte vara någon tillfällighet. Förloppet upprepades de följande dagarna.

Vi övriga kände vanmakt, möjligt­ vis med inslag av beundran. Vårt främsta försök till tröst var att ingen av oss drabbades av vinter­ kräkeländet. Den trösten kändes dock ihålig. L

Odd sköt den första ripan den första jaktdagen.

Vinterkräksjuka, glömda kläder och borttappade glasögon.

Men allt vände för Leif den första jaktdagen.

Jaktlyckan stod honom sedan bi under hela jakten.

Efter nattens snöfall hade en järv passerat genom björkskogen.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Ripjakt-JF g.indd 37

161

| 37

2009-12-30 14.05

JAKTKULTUR

Läs fler recensioner och tips på www.svenskjakt.se

TRE BRA!

NY FILM

Trevlig bäverfilm filmen svensk bäverjakt nummer 1 är en bra film och ger en trevlig introduktion till jakt på vår största gnagare.

Jonas Lännbjer och Swedish Chasseur står bakom filmen.

Fast det är jägarna Jimmie Mårtensson, Tommy Östlund och Christoffer Cederberg som filmat och jagat. Eftersom jägarna skött kameran är kvaliteten inte alltid den bästa, men det stör inte helhetsupplevelsen.

Filmen inleds med en presentation av bävern och avslutas

med en instruktion om hur man flår djuret. Däremellan är det jakt för hela slanten. Jakten bedrivs från såväl kanot som från land. Bävrar skjuts i både vatten och på land.

Filmen Svensk bäverjakt nummer 1 kan beställas via hemsidan www.swedishchasseur.se eller köpas i välsorterade jaktbutiker.

av Harry Macfie

1

WASA WASA

Harry Macfies första bok blev en stor succé när den kom ut i början av 1930-talet. Som 18-åring, 1897, åkte han till Kanada och Alaska och arbetade under många år som pälsjägare och guldletare.

Kärleksfullt och spännande.

2

Magnus Rydholm

MINNEN MED KRUT I

Trots namnet härstammar Harry Macfie från Bohuslän. Farfadern var dock från Skottland. Minnen med krut i är en härlig barndomsskildring och jakten har en betydande roll i den unge Harrys liv.

NY BOK

Om livet i havet

vi jägare befinner oss mestadels på fast mark, men vår nyfikenhet och vetgirighet sträcker sig ofta längre än så.

Djurliv i havet är en bok från Norstedts som kan ge nya dimensioner. Det är en guide till norra Europas marina fauna och är skriven av den norska marinbiologen Frank Emil Moen (översättning av Fredrik Pleijel).

Det är en gedigen bok på närmare 800 sidor, men här finns också nästan 700 arter beskrivna och över 1 200 fotografier av undervattensfotografen Erling Svensen.

3

DRIVVED

I Wasa Wasa får vi möta den lame kapten Dexter för första gången. I Drivved får vi höra hans livshistoria, och jag lovar – du har aldrig läst något liknande!

En helt fantastisk historia.

Malou Kjellsson

Malou Kjellsson

NY FILM

Med sikte på dovvilt nu finns Svensk dovviltsjakt nummer 1 ute till försäljning. DVD-filmen är 100 minuter lång och innehåller många jaktsekvenser.

Vaktjakt, smygjakt och drevjakt serveras i en trevlig blandning.

Det märks tydligt på upplägget av filmen att dovvilt inte finns över hela landet eftersom den presenterar en hel del fakta om dovviltet, samt levererar såväl pekpinnar som råd.

Filmen är gjord av Swedish Chasseur som också gjort filmerna Svensk Björnjakt 1 och 2. Jonas Lännbjer är ciceron och med sig ut i skogen har han Leif Carlström, som är en av de personer som kan mest om dovvilt 38 | 162

1002 Jaktkultur t.indd 38

i landet. Han är till vardags jaktlärare på Öknaskolan.

Filmen är underhållande och vi får möta lite olika jägare som är på jakt efter dovvilt.

Vi möter bland annat Thony Eriksson, som är viltförvaltare på Röbäck egendom vid Kinnekulle. Han tar oss bland annat med på ett skarpt eftersök, där tittaren verkligen får se och förstå vitsen med att ha en allsidig eftersökshund.

Filmen kan beställas via hemsidan www. swedishchasseur.se eller köpas i välsorterade jaktbutiker.

Magnus Rydholm Nr 2/3 2010 SVENSK JAKT

2009-12-17 14.18

Tipsa!

Älgjakten blev till smycken catarina hällzon är en konsthanverkare och smyckekonstnär som bland annat arbetar med älgtänder.

Catarina Hällzons mor växte upp i Värmland och Catarina hade länge haft en tanke på att det skulle vara roligt att följa med på jakt någon gång. Hösten 2005, mitt uppe i examensarbetet på Konstfack, följde hon med sin morbror på älgjakt. Och det blev en stor upplevelse.

I dag har Catarina tagit jägarexamen och älgjakten är en av årets höjdpunkter.

Den där älgjakten re-

Vill du tipsa om en författare, en bok, en film eller utställning?

Maila till svenskjakt@telia.com eller ring Malou Kjellsson på 0155-24 62 93.

sulterade också i speciella smycken, manschettknappar och halsband gjorda av älgtänder, tömda på märg och fyllda med silver där orginaltanden bevarats, nästan fossiliserats efter att ha utsatts för gjutprocessens enorma hetta.

Inte bara jakten utan också fisket har gett Catarina nya material att jobba med.

Garvade, uppspända små abborrskinn blir broscher, fiskfjäll trädda på tråd blir vackra halsband. Det är en slags återvinning och troféraffinering, svensk jakt och fisketraditioner förs vidare in i galleriernas värld.

Vill du läsa mer om Catarina Hällzon kan du besöka hennes hemsida: www.catarinahallzon.se Malou Kjellsson

NY BOK

NY BOK

jakt på varg heter en ny skrift från Svenska Jägareförbundet som kommer ut lagom till att jakt på varg nu åter är tilllåten i vissa län.

Från att vargen under lång tid varit fredlös blev den fridlyst 1966.

Sedan dess har mycket hänt och vargstammen har vuxit sig stark.

I Jakt på varg kan man bland annat läsa om historik, spårtecken, jaktmetoder, skott mot varg, vapen och ammunition, lagstiftning med mera.

Skriften är på 30 sidor och är skriven av Hans Johansson och Britt-Marie Nordquist.

Den kan beställas på www.jagareforbundet. se/butik.

viltspår (bilda förlag) av Marita Carlsson är en bok som innehåller grundernas grunder för dig som är ny i gamet och vill utbilda din eftersökshund från ruta ett.

På ett enkelt och metodiskt sätt förklarar författaren vad som krävs i form av uppfostran, grundlydnad och utrustning innan spårträningen kan börja.

I fem lektioner startar så träningen, som avslutas med viltspårprovets anlagsklass. Kortfattat beskrivs också den öppna klassen. Schematiska spårkartor ger tydliga exempel på hur spår av

”När människor hävdar att det är onaturligt att äta ett dött djur har det ingenting med deras samveten att göra. Det är bara ett tecken på hur långt ifrån naturen de håller på att komma.”

Malou Kjellsson

Ur Floder av röd jord av Natasha Illum Berg

Om varg och vargjakt Utmärkt nybörjarbok

SVENSK JAKT Nr 2/3 2010

1002 Jaktkultur t.indd 39

olika längd och svårighetsgrad kan läggas upp.

En utmärkt nybörjarbok!

Marie Gadolin

163

| 39

2009-12-17 14.18

Av Lars Mortimer

40 | 164

1002 H채lge.indd 40

Nr 2/3 2010 SVENSK JAKT

2009-12-18 12.18

Visste du att...

Trofé

i det lilla formatet

I Sverige är en jakttrofé nästan alltid synonymt med ett horn av något slag, eller ett fullhårigt skinn från något rovdjur. Annorlunda förhåller det sig på kontinenten. Här har nästan alla viltslag sin speciella trofé.

Till och med morkullan. ute i europa är morkullan ett mycket högt uppskattat jaktvilt och har till och med förlänats epitetet småviltjaktens drottning.

Den som har lyckan att få fälla en morkulla söker genast rätt på och avlägsnar den första, förkrympta handpennan på vingen och sticker den sedan stolt i hatten som jakttrofé.

När jägaren har fått ihop tillräckligt många fjädrar kan han sedan förfärdiga ett konstfullt montage som hattmärke.

Morkullans troféfjäder är liten

(bara 25–30 millimeter lång) och nästan likformigt spetsig. Den kan vara svår att upptäcka eftersom den sitter helt dold av täckfjädrar och tätt ihop – nästan som klistrad – vid den första riktiga handpennan längst ut i vingknogen.

I Tyskland kallas den för målarfjädern. Anledningen är att morkullans förkrympta handpenna under miniatyrmåleriets dagar användes som pensel och var mycket efterfrågad. Än i denna dag förekommer det faktiskt att konstnärer använder den i sitt skapande. L

Här sitter troféfjädern

Grafik: Elin Brander

Text & foto Bernt Karlsson

En av jaktvärldens minsta troféer.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Visste du att.indd 41

165

| 41

2009-12-17 14.35

LODJURSJAKT

Storslam i Dunderbacken Text & foto ANDERS TIDSTRÖM

”Kontakter togs som aldrig förr mellan jaktlagen. Jaktledare språkades vid och pratade samarbete.”

42 | 166

1002 Lodjursjakt Dunderbacken t.indd 42

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 13.59

FOTO: MICHAEL BREUER

Nattfärska lodjursspår löpte in.

Värmländska Persberg ligger i vinter­skrud och 15 tålmodiga skyttar står på pass vid Dunderbacken intill det gamla gruvfältet. öster om filipstad finns det gott om lodjur och många jägare är därför väl motiverade att delta i lodjursjakten när tillfälle ges.

Det är ett långdraget företag att jaga lodjur. Men flera jaktlag i området var väl förberedda och Mattias Göransson i Persberg var en av många som spårat i dagar innan jaktstarten den 1 mars.

Och spår saknades sannerligen inte. En grupp på tre individer hade spårats mot sydväst, upp över Mankhöjden och kanske en slinga ner mot Långbanssjön.

Samarbete över gränserna

Kontakter togs som aldrig förr mellan jaktlagen. Jaktledare språkades vid och pratade samarbete.

Natten innan första jaktdagen gick den identifierade gruppen söderut in på Dammhyttans marker.

Mattias Göransson fick tillåtelse av jaktgrannarna att spåra vidare. Men spåret tappades och bönen om nysnö klingade ohörd.

– Det är spännande, men ganska svårt och tidskrävande att spåra lo, konstaterar Mattias Göransson.

Precis som tamkatter är lodjuren bekväma nog att gå i upptrampade spår.

På jaktdagens morgon hade jägarna i Mattias Göranssons lag osedvanlig tur. Tydliga tecken visade att de tre tidigare spårade djuren under natten gått in vid Dunderbacken i Persberg, norr om sjön Yngen.

Passkyttar ställdes ut och omslöt snart den 270 hektar stora såten. Hundar släpptes på. Och snart dånade salvor åter vid de gamla gruvhålen intill Dunderbacken. Skotten föll inom en och en halv timme – tre jägare som fällde var sitt djur!

Jaktledaren Mattias Görans­ son vid dagens jaktbyte. Tre lo­ djur på en och en halv timme.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Lodjursjakt Dunderbacken t.indd 43

Samtliga utsocknes

Det blev aldrig någon svår eller komplicerad jakt eftersom hundarna gjorde ett praktjobb som jägarna enkelt kunde följa upp.

– Det sista djuret var nästan på väg ur såten då jag fick skott på det, konstaterar en mycket belåten Lars Alexandersson från Magnskog i västra Värmland.

Alla tre skyttarna var noviser på lodjur och samtliga utsocknes, tillresta för dagens speciella jakt.

Niklas Pettersson från Ölme utanför Kristinehamn, men också Anders Nygren från Stockholm tyckte, som Lars Alexandersson, att den här resan var ett billigt utlägg för en oförglömlig jakt.

167

| 43

2009-12-30 13.59

LODJURSJAKT

Byråkrati på värmländska

Rådjuren är fredade

Det är eftermiddag, lodjursjaktens första dag.

Platsen är en snöig vändplan i östra Värmlands skogsbygd. När jakten är över tar byråkratin vid.

Text & foto ANDERS TIDSTRÖM

jaktlaget slår en tät ring kring de tre fällda lodjuren medan länsstyrelsens besiktningsman knäböjer framför bytet.

Jägarna är avvaktande, beväpnade med viss skepsis inför byråkratins man på fältet. Men snart mjuknar den hållningen. Urban Mossberg från Karlstad har nämligen varit med förr så han vet hur man ställer seglen för kryss.

– Nej, svarar Urban Mossberg på första frågan, jag har aldrig varit med om tre fällda lodjur under ett och samma jakttillfälle.

Han tillägger att det är tacknämligt. Hans jobb underlättas nämligen av att han slipper resa omkring så mycket i länet. En skojfrisk värmlänning har brutit isen och stämningen blir otvungen. Pratet är i gång.

Lodjuren vägs, mäts och kontrolleras minutiöst av myndighetens utsände och jägarnas spontana funderingar kring hela den kolossala byråkratin vid rovdjurs­jakt luftas samtidigt. Här finns nu en företrädare för krångel-Sverige att ställa till svars.

Tre lodjur innebar nästan halva årskvoten i Värmland söder om Hagfors. Dagarna efter, när Alf Olsson och Kia Ahlstad spårade en ensam stor lokatt i Dammhyt­ tan, var kvoten redan överskju­ ten. Det stora lodjuret fick traska ostörd.

Det här är ett ganska typiskt område i östra Värmland där det finns gott om lodjur samt en och annan kringstrykande varg och björn.

Rådjuren är tills vidare fredade av jägarna eftersom lodjuren nästan helt knäckt stammen.

Chocken kom på 1990-talet då stödutfodringen till rådjuren en snötung vinter i stället gynnade nyanlända lodjur som försåg sig med lättfångat byte. Utfodringen avbröts när det på Dammhyt­ tans närmare 1 000 hektar låg mer än femton slagna rådjur vid foderborden.

Vad är det till exempel för märkliga bestämmelser som säger att lodjurskropparna, sedan skinnet har tagits av, ska levereras färska och intakta till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, i Uppsala?

– Jo, visst är reglerna många, instämmer länsstyrelsens man. Men han berättar också varför.

Tre hondjur

Urban Mossberg berättar om hur han för några år sedan besiktade en björn. Vid första åsynen verkade den helt normal – på utsidan vill säga. Den visade sig vara rätt frostig inuti. Mindre nogräknade jägare hade nämligen skjutit, förvarat björnen i frysen och snabbtinat den när jakttiden var inne.

Då och då påminns vi om att regler och kontroller behövs. I allmänhet ger det ju bara jägarna ett kvitto på att allt står rätt till.

– Det är tre hondjur, konstaterar Urban Mossberg vid könsbestämningen.

Jägarna är rätt säkra på att det är en hona med två ungar, men besiktningsmannen ser lite fundersam ut 44 | 168

1002 Lodjursjakt Dunderbacken t.indd 44

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 13.59

FOTO: MICHAEL BREUER

och gör en extra kontrollmätning av skallomfånget.

Jo, det större av de två ungdjuren är nog en unge, trots allt.

Det pratas jägarna sinsemellan. Vilken pappersexercis! Var tog jaktens frihet vägen?

Inför jakten ska jägaren registrera sig hos Naturvårdsverket, och för att hålla sig ajour med bestämmelserna så tvingas man plöja igenom den 25-sidiga beslutsluntan från nämnda myndighet.

Lämnar inget åt slumpen

Efter skott träder länsstyrelsens man in på arenan och han lämnar inget åt slumpen. Med kamera, våg, måttband, kamera och penna går han grundligt till väga.

Efter besiktning av djuren ska han syna skottplatsen.

Fotografera och lägga in på kartans koordinater.

Avslutningsvis bestäms att lodjuren ska transporteras till konservatorn i Deje som tar skinnen för preparering och sedan skickar kropparna ograverade till SVA . Där ska det obduceras och analyseras enligt regelboken.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Lodjursjakt Dunderbacken t.indd 45

Skinnen märks av polisen med mikrochip innan jägaren får laglig tillgång till sin trofé. Mot erläggande av 600 kronor kan han också få kraniet åter från SVA. Några jägare skakar på huvudet åt detta. Är detta riktigt klokt? Kan man tänka sig att man som jägare kan vara mer påpassad och kringränd än såhär? Lodjursjakten är så långt från fri jakt man kan komma.

Men ändå, kanske är denna hiskliga byråkrati en buffert och brobyggare mellan stridande parter? Kanske är det tack vare byråkraterna som anhängare och motståndare till jakt kan leva sida vid sida?

När byråkratin dessutom, som i Persberg, framträder som värmlänning bland värmlänningar så ter den sig rätt mänsklig för de lokala jägarna. L

Dokumentport­ följen slås upp i kretsen av jägare. Urban Mossberg är länsstyrelsens besiktningsman.

”Är detta riktigt klokt? Kan man tänka sig att man som jägare kan vara mer påpassad och kringränd än så här?”

169

| 45

2009-12-30 13.59

LODJURSJAKT

Tredje dagen gillt

God lokalkännedom. Samarbete.

Bra hundar. Tålamod. Och lite tur med vädrets makter. Men skam den som ger sig och dag tre på lodjursjakten så samverkar alla faktorer.

Göran Klarström och Hans-Inge Dahlén. Återsamling och ny genomgång vid kartbladen.

Michael Oja gör klart laikan Ivan.

Text & foto PETER ­GUSTAFSSON

46 | 170

1002 Lodjursjakt Hagfors t.indd 46

det är den 28 februari. Vi sitter vid Henric och Malin Henrixons köksbord i Gräs, nära Hagfors i Värmland och Henric är i ivrigt samspråk med Michael Oja. Michael Oja har rest ner från Tavelsjö i Västerbotten tillsammans med sonen Christoffer och hans vän Kristoffer Wennberg för att delta i jakten på lodjur.

Mörkret faller och det är nu bara några timmar till midnatt, den 1 mars och jaktstart.

Utanför fönstret ligger snön och det är gynnsamt.

Att jaga lo låter sig inte göras utan snö. Spårningen, förarbetet, är allt om jakten ska lyckas.

– Först gäller det att hitta ett färskt inspår, sedan handlar det om att ringa in lodjuret, att se till att det är kvar på området, säger Henric Henrixon.

När middagen är avslutad börjar Henrics telefon ringa. Det är en av spårarna som rapporterar ett färskt lodjursspår på jaktmarkerna runt Gräs.

På golvet intill Henric ligger fyraårige östsibiriska

laikan Ivan, som redan varit i närkontakt med ett lo.

Det var i december 2008, under älgjakten. Det slutade inte bra för Ivan. Lodjuret slog in klorna bakom bogarna på Ivan och ryckte loss skinnet.

– Rivskador och luftbubblor under huden, sammanfattar Henric Henrixon, som tycker att Ivan ändå slapp lindrigt undan. Fyra dränage, och ett par månader senare är Ivan helt återställd. Och troligen mer försiktig nästa gång.

Har hittat ett utspår

Nästa morgon ringer telefonen igen. Spårarna har hittat ett utspår från det inringade området. Inga nya spår att rapportera från det 27 000 hektar stora jaktområdet vid Brattfors söder om Gräs.

Besvikelse först, men sedan handling. Henric ringer till Göran Klarström i Gräsmark, tio mil västerut och bara ett par mil från norska gränsen. Jaktlaget här har Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.00

Trots att det är skogsterräng är det mycket snö, och det är nödvändigt att använda snöskor för att kunna ta sig fram.

Christoffer Oja står på pass vid lodjurets inspår.

”Lodjursjakt kräver framför allt mental energi av jägaren. Det gäller att hålla koncentration och fokus uppe under lång tid.” föregående kväll lokaliserat ett inspår i ett område och tror att lodjuret är kvar.

Färden dit går genom ett fruset landskap på små, smala vägar. Terrängen är starkt kuperad och snårig.

De vidsträckta skogarna bryts egentligen bara av sjöarna, som nu är snöklädda slätter. Ett landskap som står i lodjurets tjänst, som gjort för att slinka undan i.

Trots det är jägarna i bilen vid gott mod.

Samtalet ingen vill ha

Göran Klarström möter upp. Vi är välkomna, för lodjursjakt handlar om samarbete. Han visar oss det färska spåret, in i skogen, uppför en höjd.

Men så kommer samtalet ingen vill ha. Spårarna har hittat ett utspår. Jägarna samlas runt de inplastade kartbladen. De med störst lokalkännedom talar först.

Jägarna från Gräs lyssnar och kommer med förslag.

Så börjar spårningen igen. Klockan har hunnit bli Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Lodjursjakt Hagfors t.indd 47

nio på morgonen och det finns ännu hopp om att ringa in djuret. Nu följer ett tidskrävande arbete att följa djurets rörelser. När klockan är 13 är det återsamling.

Jägarna har då spårat lodjuret över ett omkring fem kvadratkilometer stort område, där inspår och utspår följer varandra.

Hans-Inge Dahlén berättar att jaktlaget i Gräsmark ägnat tre veckor åt att försöka kartlägga lodjurens vandringar, för att hitta mönster och rörelsestråk inför jakten.

Försöken att slå nya ringar har inte lyckats. Men

God lokalkänne­ dom krävs när det gäller att ringa in lokatterna.

171

| 47

2009-12-30 14.00

LODJURSJAKT

Laikan Ivan är påtagligt ivrig, när han äntligen är satt i arbete.

Från vänster: Göran Klarström, Henric Henrixon och Michael Oja. Jägarna ska försöka trycka ut lodjuret till passskyttarna.

det finns ett färskt spår mellan Humsjön och Borrsjön, några kilometer från jägarnas återsamlingsplats.

Ingen har sett ett utspår och lodjuret kan vara kvar i såten.

Göran Klarström funderar länge och koncentrerat med blicken sänkt. Och så höjer han huvudet och rätar på kroppen.

– Ska vi pröva att gå in med hund?

Göran placerar ut passkyttar och själv beger han sig till inspåret tillsammans med Henric Henrixon, och Michael och Christoffer Oja. Den lite loja stämningen är borta när jägarna snörar på sig snöskorna och gör i ordning laikan Ivan.

Christoffer Oja ställer sig på pass vid inspåret, för det är inte ovanligt att en jagad lo följer samma väg ut.

Hittar färskt rådjur

Jägarna försvinner in i skogen och det enda som hörs är det stilla tjippandet från småfåglar och det lite rasslande och dova ljudet när snö faller från träden och träffar marken.

Det är omkring tio minusgrader i luften och trots att vi är ordentligt påklädda går det inte att stänga ute kylan helt och hållet.

Så går två timmar. I en liten glänta skymtar först laikan Ivan och tätt efter kommer Michael Oja och snart också de andra.

– Lodjuret har slagit ett rådjur, berättar Michael Oja, det är inte fruset, så det är ganska färskt.

Trots det var jägarna för sent ute. Henric Henrixon 48 | 172

1002 Lodjursjakt Hagfors t.indd 48

förklarar att vittringen i spåren försvinner relativt fort, och när det nu visade sig vara spår efter två, möjligen tre, lodjur blev uppgiften för svår även för en sådan begåvad hund som Ivan.

Klockan är långt liden och jakten är slut för dagen.

Färden går i tystnad tillbaka till Gräs. Mörkret kryper fram över landskapet och det ser heller inte ljust ut när det gäller morgondagens jakt. Det har börjat snöa.

Risken är att alla spår försvinner alltför fort.

Börjar inte bra

Den andra dagen börjar inte bra. Snön har fortsatt falla under natten och nu på morgonen är snöfallet ännu ymnigare. Kraftuttrycken är nära.

Under den första dagen på lodjursjakten sköt jägarna sex av de tio lodjur som Naturvårdsverket beviljat jakt på i Värmland. Jakten sker också mot tiden. Det kan när som helst vara fullskjutet.

Henric Henrixon får inte några samtal från spårarna. Därför beslutar han sig för att spåra själv tillsammans med Michael och Christoffer Oja och Kristoffer Wennberg.

Vi spårar av små igensnöade skogsvägar och myrhalsar runt berg. Snön fortsätter falla, men det går ändå att se spår.

För Henric Henrixon, som lever för sin jakt, är det ingen rolig historia spåren berättar. Färska vargspår.

Och inte bara ett vargspår, utan många.

Framåt kvällen slutar det snöa. Och så kommer ett samtal från Molkom, ett par mil från Gräs.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.01

Inspår och utspår följer på varandra. Jägarna i Gräsmark söker av ett cirka fem kvadratkilometer stort område. Här laikan Vilda och ägaren Hans-Inge Dahlén.

”Först gäller det att hitta ett färskt inspår. Sedan handlar det om att ringa in lodjuret.”

– De har helt färska spår, rapporterar Henric med viss entusiasm. Vi åker dit i morgon.

Om förhållandena var bra tidigare är de perfekta i Molkom. Landskapet är mer öppet, mer präglat av jordbruk och här finns avgränsade skogsholmar. Viktigast av allt, snön är ny och spåren efter en hona och en fjolårsunge som gått in i ett relativt litet område är väl synliga.

Ska trycka ut lodjuren

Här i Nyed-Väse älgskötselområde är det också fler jägare som deltar i jakten, omkring 30 personer, och väl organiserade av jaktledaren Sten-Erik Karlsson.

Vid vår ankomst strax före klockan åtta på morgonen är lodjuren redan spårade och inringade. Först en snabb genomgång, sedan utpostering av passkyttar var 60:e meter. Därefter går Henric Henrixon och ­Michael Oja in i skogen med laikan Ivan. Detsamma gör Ola Nilsson och Tom Fredriksson med finnstövaren Ronja.

Planen är att trycka ut lodjuren till skyttarna. Spåret följs i nära tre timmar. Strax före ett berg delar ­lodjuren på sig. Hundförarna följer berget från var sin Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Lodjursjakt Hagfors t.indd 49

sida, och då rusar ett lodjur upp, flyr nerför en slänt, men springer snett mot Sune Radevik.

Sune Radevik har jagat i över 50 år och är beredd när lodjuret kommer. Skottet från hans side-by-side från 1965 fäller djuret på fläcken.

Det visar sig att det är fjolårsungen. Honan har lyckats slinka ur såten och komma undan.

För jägarna från Gräs är tre dagars spänning över.

– Tur, fler jägare och mindre område, förklarar en nöjd Michael Oja den lyckade jakten.

Han menar att lodjursjakt framför allt kräver mental energi av jägaren, att det gäller att hålla koncentration och fokus uppe under lång tid, även då alla ansträngningar inte ger något direkt resultat.

Krävande, men ändå mersmak. För Michael Oja funderar redan på att fortsätta med lojakten när han kommer hem till Tavelsjö. L

Dag tre och äntligen en lyckad jakt för jägarna från Gräs. Henric Henrixon och laikan Ivan hjälpte till att trycka ut fjolårsungen till Sune Radevik som stod på pass.

Lodjuret är en fjolårsunge som väger tolv kilo.

173

| 49

2009-12-30 14.01

porträttet

Boine har utbildat över 300 jägare Boine Ek stryker kopplet av sin smålandsstövare. Men det kunde lika gärna vara av sin jämthund, eller av sin vorsteh. För Boine är jaktlig allätare och hans jaktintresse är stort. Ett intresse som han i snart 30 år delat med sig av till nya jägare.

Boine Ek ägnar sig gärna åt stövarjakt tillsammans med sin smålandsstövare Vesslan. Nyligen kom han hem från en veckas harjakt i Jämtland.

Text & foto jan henricson

50 | 174

1002 Porträtt Boine Ek.indd 50

jaktlusten väcktes tack vare kärleken. När Boine Ek träffade sin blivande hustru Marianne fick han också tillfälle att följa med hennes bror ut på jakt. Det räckte med en gång, sedan var Boine fast. I slutet av 1960-talet sköt han sin första älg. Och på den vägen är det.

– Jag hade skjutit mycket pilbåge så intresset för skytte hade jag redan. Men jakten var något helt annat. En fantastisk hobby som gett mig väldigt mycket.

Tidigt intresserade sig Boine för Jägareförbundets utbildningar.

Han var med och drev studiecirklar om viltvård, spår och spårtecken

och viltvatten. Men det var när Jägarskolan introducerades i början av 1980-talet som Boine Ek blev folkbildare på allvar.

– Jag har hållit på sedan dess. En studiecirkel om året, ibland två, och så har jag vid sidan av också varit provledare.

Tänker fortsätta

Genom åren har Boine Ek utbildat i runda svängar 300 nya jägare, de flesta från trakterna av Tenhult.

Hur många jägarskoleelever han examinerat vet han inte, men det är förstås många, många fler.

– Det har minskat något på senare år. När det var som mest tog 120

nya jägare jägarexamen i Tenhult varje år.

Trots att han hållit på så länge finns det inga planer på att sluta.

– Jag håller på så länger jag tycker det är roligt. Att få träffa så många nya människor och att få bidra till att utveckla deras jaktintresse och att se till att vi får fler jägare är mycket roligt.

– Det bästa med Jägarskolan är nog att vapenhanteringen blivit så mycket säkrare.

– För de flesta är det numera självklart att man ska ha bruten bössa och tillbakadraget slutstycke.

Vi lägger stor vikt vid vapenhanteringen, både under utbildningstiNr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.03

den och på proven. Innan Jägarskolan kom var det lite si och så med den saken. Även om mycket är sig likt har det hänt en hel del med Jägarskolan under årens lopp. Skyttemomenten har förändrats och kraven för att få godkänt vid skyttet har skärpts. Dessutom har studiematerialet gjorts om.

Att en omarbetning av Jägareförbundets böcker nu är igång, välkomnas av Boine Ek, som menar att det kan upplevas som väl komplicerat att läsa det omfattande material som nu finns.

En lagom nivå

De krav som ställs tycker Boine ligger på en lagom nivå.

– Jag tycker att vi med fog kan säga att de som tar jägarexamen uppfyller de krav samhället kan ställa på en vapenägare. Sedan är man naturligtvis inte färdig jägare för att man gått studiecirkeln, det blir man egentligen aldrig, men den ger en solid grund att stå på.

En annan sak som förändrats är studiecirklarnas sammansättning.

De första åren var det mestadels redan etablerade jägare som gick Jägarskolan. De hade mycket kunskap i bagaget.

Senare år har dominerats av ungdomar. Och så har allt fler kvinnor kommit till. Något som Boine tycker är positivt.

– Det blir annorlunda när cirSvensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Porträtt Boine Ek.indd 51

keldeltagarna inte har några erfarenheter av jakt. Jag tycker det är bra när åtminstone några har varit med lite, det blir lättare att få igång intressanta diskussioner då.

Vara med hela vägen

Boine Ek menar att man som cirkelledare måste vara med hela vägen. Att bara genomföra teorin och sedan lämna eleverna åt sig själva till det praktiska skyttet är inget han förespråkar, tvärt om.

Han tycker också att man ska försöka få in praktiska moment vid sammankomsterna. Som att cirkelledaren har med sig en räv som deltagarna flår tillsammans.

Sedan tre år tillbaka håller Boine i Östboskolans Jägarskola. Elever som går på naturbruksgymnasiet har möjlighet att ta jägarexamen vid sidan om ordinarie skolarbete.

Några resor norrut

Boine och några kamrater hjälper också till med elevernas praktiska jaktutövning på Herrestad, som är en fin mark med gott om vilt.

Annars jagar Boine på hemmamarkerna mellan Tenhult och Jönköping. Varje år blir det också några resor norrut.

– Jag har åkt till Tärendö, till Storbyns jaktlag, i Pajala kommun för septemberjakt på älg i många år, vilket är mycket trevligt. Det blir också någon veckas fågeljakt i Jämtland, och så försöker jag kom-

”Att få träffa så många nya människor och att få bidra till att utveckla deras jaktintresse och att se att vi får fler jägare är mycket roligt.”

De nya hund­ sökarna har revolutionerat jakten med hund. Boine Ek har inga problem med att hålla reda på sin stövare.

Fakta Boine Ek Namn: Boine Ek. Ålder: 68 år.

Porträtterad för: Ett långvarigt och engagerat arbete som cirkelledare och prov­ ledare i Jägarskolan.

Bor: I Lilla Västansjö, någon mil sydost om Huskvarna.

Yrke: Keramiker, pensionär sedan ett par år tillbaka.

Hobby: Jakt, skidåk­ ning (åker sitt 33:e Vasalopp i mars).

Hundar: En jämthund, en smålandsstövare och en vorsteh.

Favoritjakt: Svårt. Älgjakt och harjakt är båda väldigt trevliga.

175

| 51

2009-12-30 14.03

”Jag tycker att vi med fog kan säga att de som tar jägarexamen uppfyller de krav samhället kan ställa på en vapenägare.”

Fyraåriga smålandsstövaren Vesslan driver helst hare, men räv går också bra.

ma upp för att släppa stövaren på vita harar också.

Ett annat engagemang är som samordnare för eftersök. Markerna längs riksvägen mellan Jönköping och Nässjö är viltrika och Boine är kontaktman för polisen när det gäller eftersök. Hans arbete går ut på att eftersöken genomförs, av honom själv eller av andra eftersöksjägare.

När man gått i drevet i tio år på kungajakten på Hunneberg får man en guldme­ dalj av kungen.

Tre snabba Hagel eller kula?

Hagel (men jag har en kombi­ bössa också). Älg eller rådjur? Älg.

Smålandsstövare eller Jämthund?

Smålands­ stövare

52 | 176

1002 Porträtt Boine Ek.indd 52

Keramiker på heltid

Boines naturintresse har också gett honom en professionell karriär. Redan som ung intresserade han sig för keramik. I 18-årsåldern gick han en kurs i modellering.

Efter att ha läst in sig på hur man tillverkar gipsformar och gjuter startade han en hobbyverksamhet där han avbildade i första hand däggdjur. Inte oväntat var det inledningsvis harar, älgar, rådjur och rävar som fick stå modell för Boines keramikpjäser.

– Jag startade i det lilla och vid sidan av jobbet på Husqvarna gjorde jag keramikfigurer. Vänner och bekanta som behövde lämpliga födelsedagspresenter var bra kunder.

Men där fanns också en dröm om att kunna leva på konstnärskapet och när Husqvarna gick ut med ett erbjudande i samband med att tjänstemannasidan omorganiserades tog Boine chansen.

– 1990 blev jag keramiker på heltid. Och på något sätt har det fungerat, skrattar Boine som numera

är pensionär och bara sätter igång ugnen när det blir någon särskild beställning.

Många jägare har säkert träffat på Boine Ek på någon jaktmässa.

Han brukar ställa ut både på Elmia och på Tullgarn. Bland hans keramik sticker fiskarna ut lite extra.

– Det var faktiskt något jag kom på själv. Jag tänkte att eftersom fisken är ett så hårt djur borde det gå att bygga gipsformen runt själva fisken, utan att modellera den först. Så jag provade det.

Boines experiment fungerade.

Resultatet blev perfekt avbildade fiskar där man ser varje fjäll, varje kontur. Något som varit till glädje för många fiskare som har kunnat få storfisken monterad som en vacker trofé.

Boine Ek har många järn i elden.

Dagen innan vi möts har han varit nere i Värnamo och hållit studiecirkel samt hjälpt en kompis att

stycka en älgkalv. På eftermiddagen ska han köra ner till Herrestad för att stycka några älgar som jaktlaget sköt helgen innan. Och så bygger han in uteplatsen på sitt hus, jagar hare och räv med stövaren, och så funderar han på att skaffa en ny jämthund.

– Han har blivit gammal och jag märkte i höstas att det är dags för pensionering. Och jag kan ju inte vara utan älghund, säger Boine och tittar på Marianne som planerar att skaffa en vorstehvalp till våren.

Två valpar samtidigt?

Man kan ju inte ha två valpar samtidigt, resonerar de och träter vänskapligt om vad som är viktigast – vorsteh eller jämthund. Men det skulle inte förvåna mig om det i sommar finns både en ny jämthund och en ny vorsteh i det Ekska hemmet utanför Tenhult.

Hur gick det då med stövarjakten den här intervjudagen? Ja, Vesslan fick inte upp under de första två timmarna. När vi beslutade att dra oss inomhus hade hon nattslag, men fick vackert finna sig i att följa med hem. L

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.03

1002 Vildmarks.indd 2

2009-12-18 11.12

Iller och hund

– bästa jaktkamraterna

Vinterjakt på kanin Text & foto HANS NORGREN

Nära vänner.

Mats Börjes­ son kramar och gosar gärna med sin iller.

54 | 178

1002 Kaninjakt i Skåne g.indd 54

En samarbetsvillig ill­ er, en apporteringsglad hund och en jaktmark full av kaniner. Kan en jägare ha det bättre en gnistran­ de kall vinterdag? en dryg decimeter snö täckte den lätta sandjorden. Här var det hur enkelt som helst för kaninerna att gräva nya gångar och skapa en myllrande tätort. Utvecklingen hade gått imponerande snabbt sedan sommaren. Mängder av kaniner blev ännu fler. Och de var friska.

Spårstämplarna i snön skvallrade tydligt om vilka hål kaninerna hade använt tidigare på morgonen. Där var det lönt att släppa illern.

Havsvindarna bet i kinderna. Tio minus kändes. Men förväntningarna var på topp, när Mats Börjesson tog fram dagens primadonna, en vackert tecknad, blott dryga halvåret gammal illertik kallad Gumman.

I menageriet ingick även Annie – en labrador som kan sägas ha låg hämtningströskel. Det räcker att viska hennes namn så är hon redan i luften och landar så snön yr, greppar och rusar tillbaka med sin fångst.

Det är inte utan att det värmer, efter­som det otroligt nog ofta finns en grytöppning just där kaninen rullat runt för skottet.

Det visade sig att kaninerna inte krafsat bort snön ur alla öppningar utan bara använt huvudingången och några få till. Därför sprätte de upp där vi minst anade det, både bakom ryggen och mitt framför tårna.

Och medan illern jobbade febrilt under jord höll Mats piporna varma ovanför. L Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-18 13.09

Lek och kel ger bra illrar Mats Börjesson hanter­ ar sina illrar ofta, leker och kelar med dem om vartannat.

Han låter dem rusa och busa genom smala dräneringsrör i plast, som tycks uppmuntra till kvicka och lättfotade energiknippen.

Leken ger också rika tillfällen till att ideligen släppa och greppa, utan att illern grinigt ryggar tillbaka, då man sträcker ner handen.

Det är sådana individer som är guld värda, då man vill ha snabba ryck och slippa stå i timmar och glo över tomma snövidder.

Då och då kom illern upp och spanade för att sedan raskt vända ner igen för att söka ka­ niner i en annan grytgång.

De flesta gryt­ öppningarna var täckta av snö, och helt över­ raskande kunde en kanin sprätta upp genom täcket.

Labradoren Annie for på huvudet in under tallgrenarna och kom ut med sitt byte. Det är guld värt att ha en snabb och säker apportör under kaninjakten.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Kaninjakt i Skåne g.indd 55

179

| 55

2009-12-18 13.09

1002 Jaguargruppen uppsl.indd 2

2009-12-21 10.28

1002 Jaguargruppen uppsl.indd 3

2009-12-21 10.28

Börja med att gillra fällan och sätt upp den i ett träd på en bra mårdväxel. Se till att den sitter stadigt! Risa sedan över fällan som skydd mot väder och vind och surra fast riset runt fällan med några varv järntråd.

Bygg sedan en brygga av slanor från trädet där fällan sitter och till ett annat träd bredvid. Därmed skapas en bekväm väg till fällan för mården.

Effektiv fälla för mård Den mårdfälla som sammantaget fungerat bäst och är mest efterfrågad är Gävleborgsfällan.

Fångst & Fällor Text & foto Bernt Karlsson Svensk Jakt, Norrlandsredaktionen, Svanström 17, 936 91 Boliden.

Tel 0910-58 04 31 eller 070-33 00 633 sv.jakt.norr@telia. com

58 | 182

1002 Fångst o Fällor t.indd 58

gävleborgsfällan är en traditionell slagfälla och fungerar enligt råttfälleprincipen.

Slagbygeln spänns från utsidan med hjälp av en rörstump som träs på den utstickande och bockade fjäderaxeln. Medan fällan gillras får sedan slagbygeln vila mot en säkerhetssprint som träs genom fällans sidoväggar. När fällan är gillrad och klar, är det bara att stänga locket och dra ut säkerhetssprinten.

Gävleborgsfällan utlöses med trampgiller och det är viktigt att justera trycket så att slaget träffar

rätt. Utlösningstrycket ska vara maximalt 1,5 hekto. Provtryck med en gummislang! Är fällan för hårdtryckt kan det avhjälpas genom att man smörjer in gillerytorna (gillerarm och gillerstift) med paraffin. Är fällan för löstryckt kan gillerytorna strykas med smärgelduk eller fingradig fil så att friktionen ökar.

Glöm inte att ta bort rörstumpen från fjäderaxeln när fällan ska provtryckas. Annars sticker den i väg som en projektil!

Fällan är rätt väl genomtänkt och är förberedd för att fästas i träd med hjälp av en packrem. Fällan är därmed också lätt att ta ner och flytta om man hittar en ny mårdväxel eller har fångat färdigt på ett ställe.

Bakom slagbygeln finns det också relativt gott om plats för bete,

till exempel rens från fågeljakten.

Observera att en trampgillrad fälla aldrig får betas på själva trampplattan.

En brygga av slanor

I och med att fällan är trampgillrad ska den också placeras så att mården går rakt in i den. Enklast är att göra en brygga av slanor mellan två träd på 1,5 meters höjd över marken och ställa fällan i bryggans ena ände. Sätter man fällan på den höjden behöver man ingen skyddstunnel för ingångshålet och sorkbesöken blir också färre än om fällan stått på marken.

Det är ingen skillnad i fångstlighet mellan träd- och markplacerade fällor och därför finns det av rent praktiska skäl ingen anledning att inte sätta fällan i träd.

Fällan ska också risas över orNr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 13.56

Gävleborgsfällan för mård med alla tillbehör: packrem, rörstump och säkerhetssprint.

Betet placeras i utrymmet bakom slagbygeln.

”Gävleborgsfällan är en traditionell slagfälla och fungerar enligt råttfälleprincipen.”

dentligt med granris som surras fast med järntråd och som får hänga ner en bit även över ingångshålet. Det gör att nötskrikorna drar sig för att gå in och minskar risken för att fällan ska sättas ur funktion av väder och vind.

I bryggan som ska leda mården in i fällan kan man med fördel hänga fågelvingar eller fågelskinn i syfte att väcka mårdens nyfikenhet.

Sådana lockbeten kan vara skillnaden mellan att mården ska passera fällan eller stanna upp och intressera sig för fångstplatsen.

Tidigare tillverkades och såldes flera olika modeller av mårdfällor hos Jägareförbundet Västerbotten. Enligt viltvårdare Kenneth Andersson tänker man nu satsa enbart på Gävleborgsfällan, eftersom den fungerat bäst och är mest efterfrågad. I och med det kan man Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Fångst o Fällor t.indd 59

också tillverka fällan i större serier och få ner priset.

Kenneth Andersson har själv ett tiotal fällor ute på sina marker och fångar mård med gott resultat.

Kenneth Andersson, viltvårdare hos Jägareförbundet Västerbotten, med en pall nytillverkade Gävleborgsfällor för mård.

Här köper du fällan Gävleborgsfällan kan beställas från Jägareförbundet Västerbotten, Formvägen 16, 906 21 Umeå, tel. 090-14 43 00.

Medlemspriset är 300 kronor plus frakt (ordinarie pris 390 kronor).

Finns även för mink

Gävleborgsfällan för mård har konstruerats av Erik Persson från Färila. Den blev testad och godkänd redan vintern 1987/1988 och har nummer S16.

Gävleborgsfällan för mård är tillverkad i formplywood och är relativt nätt i formatet: 40 centimeter lång, 15 centimeter bred och 20 centimeter hög.

Det finns även en Gävleborgs­ fälla för mink. Endast ingångarnas placering skiljer fällorna åt. I minkvarianten sitter ingångarna på sidorna. Mårdfällan fångar fram­ ifrån (frontfångst). L

Här hittar du fällor Beskrivningar och förteckningar av godkända fällor finns på Naturvårdsverkets hemsida, www.naturvardsverket.se 183

| 59

2009-12-30 13.56

jakthundar

Med mästartaxar i skogen Föder upp egna hundar

Idaholms Akita söker frenetiskt efter rådjursslag i pudersnö.

Upptaget är inte långt borta.

Text & foto magnus hansson

60 | 184

1002 Jakthundar.indd 60

Bengt Stadig och Arne Fredriksson är två gamla uvar i taxsammanhang.

Nu har de dessutom lyckats vinna SM båda två under samma år med sina taxar. Arne vann drev-SM för taxar 2008 och Bengt vann viltspårsSM för taxar både 2007 och 2008.

men hur är det egentligen, kan verkligen sådana provhundar vara något för praktisk jakt? Vi sökte svaret på den frågan och följde med taxmännen ut på rådjursjakt i Västergötland och Halland.

– Absolut, säger både Bengt och Arne. Man har bättre kontroll på hur hunden fungerar, vad den är bra på och vad den är sämre på, dessutom kan vi kalla in våra hundar – även under drev om det skulle vara nödvändigt.

Bengt Stadig har sex taxar som snällt får följa med på promenad minst en halvmil varje dag under icke jaktsäsong. Under den tiden tränar han också mycket viltspår.

– Det är därför mina taxar har blivit så duktiga på den grenen. Under jaktsäsongen ägnar vi oss åt jakt

Både Arne Fredriksson och Bengt Stadig föder upp hundar sporadiskt, oftast med syftet att få en ny hund själv.

– Jag väntar tills tiken har visat vad hon går för, vid ungefär tre till fyra års ålder, säger Arne.

Bilden visar Bengt Stadig med Knaltens Passa, en tax i sjätte generationen av Bengts egen uppfödning. Bengt har hållit på med taxar sedan 1980-talet.

och under den andra perioden på året pysslar vi med den här träningen, så hundarna blir aldrig inaktiva, utan får jobba året runt, berättar han.

Släpper sent på morgonen

Klockan är en bit över tio på förmiddagen. Först nu anser både Bengt och Arne att en rådjurshund ska släppas. Anledningen är enligt dem att rådjuren behöver tid på sig att vakna, äta och vila.

– Annars blir dreven mycket mer stressade. Ett utvilat, mätt och belåtet rådjur bjuder på lugna fina drev med täta bukter.

– Dessutom så tränar hunden sitt sök mycket bättre om den får jobba för att komma på färska spår. Detta är speciellt viktigt när man jagar in unghundar. Det går även utmärkt att släppa taxen på eftermiddagen. Hunden får helt klart ett bättre sök på det sättet.

Ett ihållande ösregn skjuter upp jakten ytterligare en timme, så samtalet fortsätter.

Trots att Bengt Stadig har varit, och är, framgångsrik med sina taxar på viltspår, så håller han ändå drevjakten högst.

– Jag började med drever på 1970-talet men gick Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 13.58

”Har man bra hundar så ringer telefonen varje dag under jakt­ säsongen med inbjudningar till olika jakter.” över till tax helt och hållet 1982. Jag blev helt enkelt frälst av gemenskapen med hunden, berättar han.

– Det finns så otroligt mycket jakt i den lilla kroppen, men taxen är lätt att ha att göra med när den vet vem som är föraren. Samarbetet med hunden är det absolut viktigaste, och i det här fallet måste man vara envisare än taxen själv för att lyckas. Är noga med sina rådjur

Regnet börjar ge med sig och det är dags att släppa Arne Fredrikssons taxtik, SM-vinnaren Idaholms Akita. Trots att det har blivit lunch så dröjer det inte länge förrän vi hör väckskall.

Arne står lugnt kvar och inväntar de första drevskallen. Och efter en lite halvtrög inledning är det fullt drev i skogarna utanför Gunnarsjö, där vi befinner oss.

– Då är det dags att gå till passen, säger Arne och visar undertecknad ett riktigt generalpass. Skjut bock och kid, låt getterna vara, viskar han innan han lunkar iväg till sitt eget pass.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Jakthundar.indd 61

Arne är noga med sina rådjur, speciellt getterna.

Han menar att man har den rådjursstam man förtjän­ ar. Skjuts getterna bort så går stammen snabbt ner. På senare år har räven kommit tillbaka i full skala, och det är inget nytt att räven decimerar rådjursstammen, men nu har även lodjuret gjort entré i tidigare säkra rådjursmarker.

– Jo, när rådjuren flockas på åkrarna under vintern då vet man att det är lodjur i skogen. För mig som rådjursjägare är det inte helt lätt att acceptera, utan jag hoppas att vi ska få jaga lodjur i framtiden, säger han.

Tätt och hörbart drev

Jakten är nummer ett för både Bengt Stadig och Arne Fredriksson. Speciellt jakt med tax.

Båda lägger ner mycket tid på sina taxar och det har betalat sig i form av framgångsrika hundar, både i jaktmarkerna och på prov.

Drevet börjar tätna och bukterna blir allt snävare.

Drevskallet från Akita är tätt och väl hörbart, en ren njutning. Drevdjuret går runt, runt i den relativt täta granskogen.

Vi står nu på en liten höjd nedanför en bäck, på ytterligare ett säkert pass, men rådjuret verkar inte vilja gå ut från sin lilla cirkel i skogen.

Skymningen börjar falla och vi jägare gör patron ur.

Arne kallar in Akita som efter en stund kommer i husses löpa.

– Det var ett snällt rådjur, det kan ha varit en get med kid som inte ville gå ut ur tätningen, kommenterar Arne.

Nog var det snällt, men det hade också en alldeles lagom snabb och spårnoga tax bakom sig. Hade terr­­ 185

| 61

2009-12-30 13.58

”Ett utvil­ at, mätt och belåt­ et rådjur bjuder på lugna fina drev med täta buk­ ter.”

Bengt Stadig med Knaltens Flora som vann viltspårs-SM för taxar 2008 och Arne Fredriksson med Idaholms Akita som vann drev-SM för taxar samma år.

62 | 186

1002 Jakthundar.indd 62

ängen varit lättare att ta sig fram i så kunde Arne ha smugit fram på bukten och fått skottläge, men vi nöjde oss med pass i utkanten.

– Har man bra hundar så ringer telefonen varje dag under jaktsäsongen med inbjudningar till olika jakter.

Men jag har en restriktion och det gäller på marker där stöthundar nyligen har jagat. Där släpper jag inte taxen för då bär rådjuren ut på långskjuts, säger Arne.

Hunden blir mer spårnoga

Nästa gång är vi på Bengt Stadigs hemmamarker i Västergötland. Han kan marken som sin egen ficka. Men det finns inte ett enda synligt torn.

– Jag pürschar inte råbock, utan jagar enbart med hund. Det känns helt enkelt inte intressant när man har så pass många duktiga taxar att sitta i ett torn och skjuta bock, förklarar han.

– Jag är också noga med att enbart skjuta drevdjuret när hunden har jobbat bra och när det känns rätt för min egen del.

Bengt berättar också att han jagar räv med sina taxar för att hålla rådjursstammen på en bra nivå.

– Det fungerar fint och räven buktar snävt med en tax bakom sig.

Denna dag får dock Bengts hundar vila eftersom de har drabbats av en halsinfektion som gör att skallet inte fungerar, men blir något rådjur påskjutet så är eftersöksekipaget väldigt kompetent. Knaltens Bonie vann viltspårs-SM för taxar 2007 och året därpå tog Knaltens Flora hem samma åtråvärda titel.

– Jag får en del frågor på proven om mina hundar verkligen fungerar på drev eftersom de går så bra på eftersöksgrenarna. Jag brukar svara att samtliga av mina hundar, förutom en, har drevettor vid de prov vi har ställt upp på och de har även drevprovschampionat.

Arne Fredriksson släpper sin SM-vinnande tax Idaholms Akita och förväntningarna stiger.

Det brukar avsluta diskussionen.

Bengt Stadig förklarar att en drivande hund som även går viltspår helt enkelt blir mer spårnoga än en hund som aldrig går viltspår och driver i vind.

– Den drivande viltspårarens skall låter inte lika skarpt som vinddrivarens eftersom den ligger längre ifrån drevdjuret, men å andra sidan blir bukten mycket snävare när den spårnoga hunden driver, för då vet rådjuret exakt var hunden är, säger han.

Upptaget kommer kassaskåpssäkert

Det blir åter dags att släppa Arnes hund Akita och även om det blåser och ligger en del snö på marken så kommer upptaget kassaskåpssäkert.

Vi placerar oss alla tre vid kanten av ett hygge. Drevdjuret är på väg rakt emot oss. Spänningen stiger och jag gör mig beredd. Då vänder vinden och vi känner den där trista blåsten i nacken. Givetvis vänder även drevet.

Men Bengt kan som sagt sina marker och vi genskjuter drevet på ett lämpligt skogspass. Drevdjuret visar sig, men avståndet är för långt. Åter igen blir det en rask förflyttning till nästa generalpass, men även här verkar drevdjuret ha bestämt sig för att ge sig ut ur såten.

Bengt vet vart drevdjuret vill. Vi tar oss till nästa pass och här vill Arne kalla in Akita. Ett par inkallningsrop kombinerat med vissling räcker för att hon ska avbryta jakten och komma rakt mot Arne, glatt ­viftande på svansen. Hunden får givetvis mycket beröm efter en sådan prestation.

Uppmuntran och beröm är för övrigt ledorden för dessa båda taxmän som verkligen har visat hur ett bra taxekipage fungerar i skogen.

– Eftersom det är sent på säsongen så är det lite svårare att komma rådjuren in på livet under drevet, men det är alltid roligt när hunden fungerar så bra, summerar de dagens jakt. L Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 13.58

1002 Polar Quest.indd 2

2009-12-18 11.14

6 JAKT & JURIDIK TEXT OLA WÄLIMAA Förbundsjurist Tel: 0155-24 62 73, 070-33 00 622 ola.walimaa@jagareforbundet.se

Foto: Jan Henricson

64 | 188 XXX

1002 Juridik g.indd 64

viktiga punkter om jakträttsavtal Vad bör man som jäg­ are tänka på när man ska ingå ett avtal med en markägare om att få jaga på dennes mark?

Det är naturligtvis omöjligt att beskriva allt, men de viktigaste punkterna får du här. f­ ör att ingå ett jakträttsavtal finns inga formkrav. Det betyder att man kan ingå ett sådant avtal nästan hur som helst.

Avtalet kan alltså vara såväl muntligt som skriftligt, eller till och med en kombination av både

och. Det kan röra sig om en handling som kallas jakträttsavtal eller så kan det vara en del av ett köpekontrakt av en fastighet, brev, epost eller SMS. Jag har också sett avtal som kallas för servitut och andra felaktiga saker, men oavsett vad det kallas är det alltså ett jakträttsavtal.

Muntliga avtal gäller alltså, men sådana avtal är svårare att bevisa, varför skriftliga avtal alltid är att rekommendera.

Ett skriftligt avtal har också fördelen att det går att få antecknat i fastighetsregistret så att om fastigheten säljs, är det lättare att få behålla jakträtten. Det förekommer att markägare inte vill tillåta att jakträttsavtal antecknas i fastighetsregistret, men sådana förbehåll gäller inte.

Om marken ligger inom ett viltvårdsområde måste avtalet vara skriftligt. Föreningen ska nämligen

godkänna upplåtelsen innan man kan utnyttja sin jakträtt och då måste det finnas en handling som visar detta. Även i ett älgskötselområde kan stadgarna kräva ett skriftligt avtal.

Man bör alltså alltid ingå skriftliga jakträttsavtal så att alla parter vet vad man har kommit överens om. En bra början är att använda sig av den mall som Svenska Jägareförbundet tagit fram tillsammans med LRF och som kan laddas ner från Jägareförbundets hemsida.

1. Vilka är avtalsparterna?

Viktigast av allt är att ha klart för sig vilka avtalsparterna är. Först och främst måste man skriva avtal med markägaren. Kontrollera därför detta med fastighetsregistret för att inte blir lurad. Är flera personer lagfarna ägare till en eller flera fastigheter som ingår i jaktområdet ska samtliga skriva under

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-18 12.32

avtalet. Ange korrekta fastighetsbeteckningar och rita in om­­rådet på en karta så att det står klart var gränserna går.

Läs mer

Om rätten att jaga Vill du läsa mer om jakträttsavtal finns boken ”Jaktarrende. Om upplåtelse av rätt att jaga.” Boken är skriven av advokaten Nils Larsson och juristen Stieg Synnergren och ges ut av Jägareförbundets förlag i samarbete med Norstedts Juridik. Den finns att köpa på www. jagareforbundet.se/butik

2. Vem är jakträttshavare?

Om man är flera som ska jaga tillsammans bör man fundera på vem som ska stå som jakträttshavare – en privatperson eller en ideell förening. Markägaren kan ha synpunkter, men annars rekommenderas att man bildar en jaktklubb.

Det blir en mer demokratisk ordning med en jaktklubb och dessutom riskerar man inte att avtalet upphör om jakträttshavaren dör.

3. Hur länge ska avtalet gälla?

Normalt rekommenderar Svenska Jägareförbundet långvariga avtal för att få kontinuitet, framför allt i viltvårdsarbetet och för att minska risken för ett för högt jakttryck.

Helst bör avtalen vara på tre till fem år, gärna längre.

Maxtiden är annars 50 år, eller 25 år om marken ligger inom detaljplanelagt område. Man kan också komma överens om jakträtt på jakträttshavarens livstid om det rör sig om en privatperson.

Så länge avtalet är på minst ett år, eller på obestämd tid, gäller en tvingande uppsägningstid om minst

5. Vad gäller byggnader och torn?

sex månader. Det är det enda skydd som numera finns enligt lagen. Det finns alltså inte längre något besittningsskydd, utan detta gäller bara för avtal som ingåtts före 2001 och som ännu inte förnyats.

Om jakträttshavaren har tillgång till eller får uppföra slaktbod, jaktstuga eller liknande, så måste man reglera detta. Det gäller framför allt vem som äger dem och om jakträttshavaren ska ha skyldighet att underhålla dem. Äganderätten till jakttorn bör också regleras.

4. Vilka arter ska man jaga?

6. Hur mycket kostar jakten?

En viktig fråga att tänka på är vilka arter jakten ska omfatta. Generellt sett rekommenderas inte att man delar upp det jaktbara viltet, för då blir det förr eller senare kollisioner i skogen. Delar man ändå upp jakten, bör man ange hur sådana kollisioner ska förhindras, och helst ange vem som har företräde.

Slutligen brukar den ersättning som ska betalas vara av intresse.

Ange om moms ingår, så att ni inte behöver bråka om det sedan. L

Det heter jakträttsavtal!

När man i jaktliga sammanhang pratar om jaktarrende så är det egentligen fel. Det heter jakträttsavtal.

Rätten att jaga är enligt lagen en nyttjanderätt till en fastighet och lyder under de allmänna reglerna om nyttjanderätter i jordabalken, samt egna specialbestämmelser i jaktlagstiftningen.

Hämta mallar på hemsidan Vill du ha en mall för jakträttsavtal eller stadgar för jaktklubb?

Gå då in på www.jagareforbundet. se. Klicka på Jägaren och sedan på Blanketter.

189

1002 Juridik g.indd 65

| 65

2009-12-18 12.32

ÄLGJAKT I NORRBOTTEN

Tur med lur i stormig älgskog Ester Andersson, 14 år, trivs som bäst i skogen.

Helgerna viks hellre åt älgjakt med pappa Lennart än att vara med kompisar. Och vilken jakt hon fick vara med om en stormig septemberdag! ÄLGJAKT TEXT & FOTO TOR LUNDBERG

66 | 190

1002 Tur med lur t.indd 66

bilen slingrar sig fram på grusvägen som vindlande löper genom skogslandet. Vi befinner oss på södra sidan av Lilla Lule älv i Jokkmokks kommun. Bakom ratten sitter Lennart Andersson. Med i bilen är också jaktkamraten, parhästen sedan flera år tillbaka, snart 14-åriga dottern Ester. Ända sedan hon var nio har hon följt med på älgjakt. Varje höst.

Att far och dotter jagar tillsammans har blivit tradi-

Ända sedan hon var nio år har Ester Andersson följd med sin pappa Lennart på älgjakt. Hon är nu fjorton år och Jägarexamen är nästa mål.

tion. Nu är det fredag eftermiddag, och Ester har just slutat skolan. Att umgås med kompisar i stället för att jaga har aldrig varit aktuellt i september. Och snart ska denna helgs jaktäventyr börja.

Om det nu blir någon älg. På den nära 6 000 hektar stora allmänningsskogen har det varit dåligt med vilt.

Det har alla sex jägare i jaktlaget krasst konstaterat.

– Det är som att älgarna mest passerar området. Det finns få platser där de verkligen stannar till. Men om en vecka lär väl de större tjurarna komma ner från fjällen, säger Lennart.

Däremot såg han två mårdhundar för ett par dagar sen. I skymningen sprang de över vägen vid husvagnen där han och Ester har sin jaktbostad.

Ester är en sann djurvän. Förutom familjens hund Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-17 14.26

Tråkpasset kallar Ester passet i skogen nedanför Roavoajvve. Här har hon nämligen aldrig sett någon älg.

”Nej, inte Tråkpasset. Måste vi fara dit igen, frågar Ester uppgivet.” äger hon en katt och en kanin. Dessutom håller hon på med hästar. Hon har ridit i många år och tar hand om en häst flera dagar i veckan. Ester ser ingen motsats i att vara djurvän och att jaga. Hon kommer att ta jägarexamen om ett par år och ska skaffa sig licens på en älgstudsare.

– Älgarna dör ju lyckliga och har varit fria i hela sitt liv, säger hon.

Däremot har hon ingenting till övers för djurfabrikerna. Och speciellt inte hur fjäderfän behandlas.

Tråkpasset kallar hon platsen

Lennart stannar vid husvagnen, lämnar några grejor och kontrollerar att allt är okej. Sedan kör han ännu några kilometer. Vid en vändplan kliver han och Ester ur bilen.

Ester tar täten på en stig som vagt kan skönjas, upptrampad av Lennart under de gångna årens jakter. Det märks att hon har varit här förr. Ester är dock inte så imponerad eftersom de aldrig har sett någon älg just här. Tråkpasset, kallar hon platsen.

Efter några hundra meters vandring stannar far och dotter vid en eldstad där en hög av tjärstubbar ligger upplagd.

En myr sträcker sig åt söder, och bortanför den ett berg, Roavoajvve, med granurskog och björkar som lyser gula längs sluttningen. Också tallskogen är orörd, Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Tur med lur t.indd 67

förutom några stubbar som visar på tidig samisk lavtäkt. Det duggar lätt. Ester stövlar iväg för att hämta mer ved. Lennart täljer i tjärugadden och snart slår flammorna upp.

Efter te och kaffe lockar Lennart på någon förmodad älgtjur i sluttningen. Först ett par kontaktläten, sedan en klockren härmning av kons brunstläte, följt av ett sista kontaktlock. Ljuden ekar och rullar över den vindstilla skogen. Finns en älg i närheten kan han inte undgå att höra.

– Nu får man inte låta något mer på minst en halvtimme, viskar Lennart och går bort från den susande elden för att höra bättre.

Men ingen tjur svarar. Bara en lavskrika och några trastar hörs.

– Det är spännande när man får svar när man lockar, viskar Ester och lyssnar intensivt med rynkad panna.

Lennart lockar.

Först ett par kontaktläten, sedan härmar han en älgkos brunstläte.

191

| 67

2009-12-17 14.26

Mot alla odds lyckas Lennart locka in 17-taggaren. Tråkpasset ska nu få ett nytt namn har Ester bestämt.

Hon bryter några tallkvistar och kommer snabbt på att denna störning kanske inte var så lämplig.

– Det gör ingenting. Sådana där ljud kan i stället göra att tjurarna kommer, säger Lennart.

Lennart Andersson är en rutinerad jägare som förutom älg, jagar både fågel och lo. Fyra lodjur har han fällt under jakter kring Gárásj, väster om Jokkmokk.

Det är bara Ester i syskonskaran som är riktigt jaktintresserad. Att Lennart uppskattar samvaron med sin yngsta dotter är uppenbart.

– Det är roligt att ha henne med. Hon är tålmodig, och kan vara tyst. Och hon är aldrig rädd, säger han.

– Det enda jag inte tycker om är att få spindelväv i ansiktet, säger Ester.

Gemytligt i husvagnen

Efter ett par timmars väntan får far och dotter nog.

Ingen lockbar tjur finns i närheten. De kör till husvagnen där Lennart sätter på gasolvärmen.

I husvagnen är det gemytligt. Här inne brukar far och dotter spela kort och läsa böcker om det är alltför uselt väder. Eller också far de bort och hälsar på grannen ett par hundra meter bort – husvagnsboende jägare han också.

68 | 192

1002 Tur med lur t.indd 68

Under hela veckan som följer är Lennart tålmodig ute i älgskogen. Han far runt mellan olika strategiska ställen, passar, kikar och lockar, men ingen skjutbar älg visar sig.

Ester går i skolan i Jokkmokk, men när det blir helg sammanstrålar far och dotter igen för ännu ett ­gemensamt jaktpass. Lennart hämtar Ester och styr kosan till platsen i gammelskogen vid Roavoaivve.

– Nej, inte Tråkpasset. Måste vi fara dit igen, frågar Ester uppgivet.

Det blåser hårt, nästan storm

Det blåser hårt, nästan storm, vilket inte gör saken bättre. Älgarna håller sig stilla och inte hör de några lockljud heller. Men Lennart ger sig inte. Tråkpasset får det bli. De vandrar på nytt på den nästan osynliga stigen, gör upp eld, kokar te och kaffe.

Så tror sig Lennart höra något välbekant i vindbyarna. Han säger till Ester och båda två lyssnar allt vad som går. Och svagt hörs grymtande ljud från granskogsluttningen. Telefonen vibrerar i Lennarts ficka.

Det är en jaktkamrat som också hört ljuden, och som tror att det är en björn.

– Nej, nog är det en tjur, svarar Lennart självsäkert.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-17 14.26

”Det är roligt att ha henne med i skogen. Hon är tålmodig, och kan vara tyst. Och hon är aldrig rädd.”

I den starka blåsten krävdes rejälare don för att locktonerna skulle höras. Lennart får göra en näverlur för att förstärka ljudet.

Lennart lockar så högt han förmår. Väntar, men får inget svar. Han är osäker på om älgen verkligen hört hans förledande läten i stormen. Allra helst när vinden ligger snett mot.

Fort börjar han att leta upp en lämplig björk att ta näver från för att göra en lur som förstärker ljudet. Ett inte så enkelt företag på en torr tallhed. Till slut hittar han dock en björk och börjar snitta upp ett näverflak.

På försommaren är det en enkel sak, men nu sitter nävern hårt och det gäller att vara försiktig när det ska lossas från stammen så att det inte spricker.

Hornen slår mot kvistarna

Trots allt lyckas Lennart få lös en intakt näverbit som han syr ihop med en smal vidja. Och vips har han en lur genom vilken han härmar en högbrunstig älgko.

Lennart lockar bara en gång, och så väntar han. Ester står vid hans sida med bultande hjärta – det här blir spännande! De väntar. Lyssnar. Väntar. Men ingen älg svarar.

– Men nu kommer ju älgen, viskar Lennart till Ester.

Han ser en skymt av rumpan på älgen när den travar nedför sluttningen. Också hornen hörs när de slår mot kvistarna, men tjuren är helt tyst. Troligen är den Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Tur med lur t.indd 69

osäker på om det verkligen är en älgko som kan låta så starkt, men måste ändå kolla upp saken närmare. Älgtjurens kropp skymtar mellan några granar cirka 300 meter bort. Den är på väg runt Lennart och Ester, för att få vind. Lennart lockar ett kontaktläte och anpassar volymen till att älgen nu är närmare.

Den måste vara nära nu

Lennart lägger sig ner för att inte synas och för att få bra stöd. Också Ester sjunker ihop. De ser inte älgen, men den måste vara nära nu.

Lennart lockar igen. Mycket lågt. Sakta visar sig älgen. Avståndet är kring 80 meter. Den rör sig försiktigt ut i en glänta.

Lennart tar sikte och skjuter. Tjuren markerar direkt, tar några steg och faller. Det är ett pampigt djur.

17 taggar med en slaktvikt kring 350 kilo.

Jaktlaget kontaktas och inom kort fylls platsen av jägare och en fyrhjuling körs fram.

– Jag trodde inte att den skulle komma. De är luriga, helst sådana här stortjurar. Det är ju därför de kunnat bli så stora. Hon för tur med sig, Ester, säger Lennart nöjd.

Tråkpasset ska få ett nytt namn, men Ester har ännu inte bestämt vilket. Kanske Lurpasset? L

Jaktlaget kontaktas och snart får Lennart och Ester hjälp med älgen. Tråkpasset ska nu få ett nytt namn. Men Ester har ännu inte bestämt vilket.

193

| 69

2009-12-17 14.27

Små Visste du att... mängder är stora mängder!

När det gäller mindre mängder viltkött är det tillåtet att sälja det direkt till en livsmedelshandlare eller en restaurang.

Vad är då små mängder? När det gäller älg så handlar det om 25 vuxna djur och 50 kalvar, för dov och kronvilt 75 vuxna och 100 kalvar, och för rådjur 250 vuxna och 250 kid.

Jakten ger årligen ungefär 15 000 ton viltkött. Detta inkluderar kött från älg, hjort, rådjur, vildsvin och hare. Men man ska inte glömma bort de 600 000–700 000 fåglar som också skjuts varje år.

Det nyttiga viltköttet Frågan om vad vi äter för mat får allt större uppViltet efter märksamhet. Fler och fler människor äter faskottet Text Torsten Mörner

briksproducerat livsmedel i stället för näringsrik husmanskost. Tillsatserna i maten blir också allt fler. Som jägare känns det därför bra att ha tillgång till nyttigt viltkött. under senare år har fokus satts på vilken mat vi äter och vad den inne­ håller. Det har också publicerats flera olika böcker om den ”moder­ na” maten och vilka kemikalier och tillsatser den innehåller.

Mycket av matdiskussionen hand­­ lar om fabriksproducerad mat – för­ ädlade råvaror eller färdiga maträtter.

Jag kan hålla med om att man kan känna sig tveksam till om innehål­

70 | 194

1002 Viltet efter skottet g.indd 70

let i det paket man håller i handen verkligen är nyttigt när det inne­ håller en mängd olika konstgjorda ämnen med E-förkortningar eller uttryckt som smakförstärkare eller köttbiprodukt.

Jag har alltid undrat vad det se­ nare är. Är det kött eller är det nå­ got helt annat?

Den moderna mattrenden leder också till att utbudet i våra livsmed­

Foto: Jan Henricson

elsaffärer blir allt mindre när det gäller naturliga råvaror. På kött­ sidan känns det extra påvert. Det finns snart inte en vanlig livsmed­ elsaffär i detta land där man styckar och paketerar köttet, utan detta sker i stora centrala anläggningar.

Allt kött kommer i plastförpack­ ningar och variationen av produk­ ter blir allt mindre.

Det är ofta svårt att få tag i vissa köttstycken, som exempelvis lägg, som är det bästa köttet för grytor.

Likaså är det praktiskt taget omöj­ ligt att hitta inälvor som lever eller njure. Eller tunga. Beställa kan man visserligen göra i en del affärer, men det blir då extra dyrt.

Värna viltköttets värde

Är man jägare har man alla möjlig­ heter att ta tillvara alla de goda och mycket nyttiga bitar som finns på ett vilt.

Jag ser dock alltför många jakt­ lag som slarvar och inte tar tillvara på inälvorna. Omedvetna om att en tillagad lever från ett rådjurs­ kid eller en hjortkalv tillhör bland det godaste som finns. Långt ifrån skolmatsalens beska och torra ung­ nötslever.

Det är oerhört viktigt att vi jägare värnar om viltköttets värde och att Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.08

”Vi är alla övertygade om att viltkött är ett ekologiskt, klimat­ smart, nyttigt och väl­ smakande livsmedel.

Men hur gör vi så att alla svenskar får ta del av det?” vi tar tillvara vad vi kan från viltet.

Denna syn delar vi med reger­ ingen, som inte bara slår ett slag för vår matkultur och Sverige som matland, utan nu också inkluderar viltet i denna matsatsning.

Det har bland annat inneburit att Svenska Jägareförbundet fått med­ el inom ramen för det allmänna uppdraget för att kunna fortsätta att verka för viltköttet som ett gott och hälsosamt livsmedel. Detta ar­ bete kommer på flera olika sätt att intensifieras framöver.

15 000 ton viltkött

Jakten i Sverige ger årligen ungefär 15 000 ton viltkött. Detta inklu­ derar kött från älg, hjort, rådjur, vildsvin och hare. Men vi ska inte glömma bort de 600 000–700 000 fåglar som skjuts varje år, inklude­ rande cirka 30 000 tjädrar, 25 000 orrar och kanske upp emot 100 000 ripor. Plus allt fler gäss och änder.

Med en växande vildsvinsstam (och kanske älgstam) kommer denna siffra att öka. Det är inte osannolikt att vi om några år kom­

Klimatsmart och nyttigt

Vi är alla övertygade om att vilt­ kött är ett ekologiskt, klimat­ smart, nyttigt och välsmakande livsmedel. Men hur gör vi så att alla svenskar får ta del av det? Ett sätt är naturligtvis att ta kontakt med de vilthandlare och vilthanterings­ anläggningar som köper vilt.

Många tror att allt vilt som säljs idag måste vara stämplat med en viltstämpel. Men det är fel. När det gäller mindre mängder viltkött är det tillåtet att sälja det direkt till en livsmedelshandlare eller en restau­ rang. Det är bara vildsvin och björn som måste passera en vilthante­ ringsanläggning, eller om man som jaktlag nedlägger stora mängder vilt varje år.

Genom att sälja den extra älgen, hjorten eller rådjuret kan du slå ett slag för viltet i samhällsdebatten och bidra till att fler får äta det nyttiga och goda viltköttet. L

Små mängder viltkött kan säljas Jägare har rätt att leverera ”små mängder vilt” inom landet direkt till konsumenter eller till lokala butiker och restauranger. Djuren ska säljas med skinnet på.

Jägaren som levererar vilt har alltid ett juridiskt ansvar för att inte utsätta mottagaren för risker (förordning (EG) nr 178/2002, artikel 14), vilket innebär att generella regler om hygien, kylförvaring med mera, måste följas.

Vid försäljning av små mängder vilt eller kött av vilt besiktigas det inte och kan alltså inte stämplas. Undersökning av en utbildad person rekommenderas men är inte nödvändig.

Jakträttsinnehavare och hjorthägnsägare som lämnat bort jakten är inte jägare och kan därför inte sälja små mängder direkt till konsument.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Viltet efter skottet g.indd 71

Foto: Jan Henricson

mer att konsumera cirka 20 000 ton viltkött per år. Detta utgör cirka fyra procent av allt kött som konsu­ meras i Sverige.

För oss jägare är det en självklar­ het att regelbundet äta vilt. Men tänker vi på att det är en lyx att ha förmånen att i stort sett dagligen få äta vilt, året om?

För Jägareförbundet är detta en viktig fråga. Hur ska vi få jägarna att i större utsträckning sälja viltet till vilthanteringsanläggningar, res­ tauranger, livsmedelsaffärer eller enskilda konsumenter? Det är vi jä­ gare som måste hjälpa till så att vilt­ köttet kommer ut på marknaden.

Viltkött är nyttigt kött i och med uppmärksamheten kring vår mat har viltet numera en plats i debatten.

Det finns idag flera undersök­ ningar där man analyserat viltkött och jämfört det med annat kött.

Ett genomgående resultat från dessa undersökningar är att vilt­ kött på många sätt är nyttigare än kött från tamdjur, särskilt jämfört med tamdjur som föds upp under intensiva driftsformer.

Proteinhalten i viltkött är hög, cirka 22 procent i hjortkött, och vitamin- och mineralhalterna är också ofta högre än i tamdjurskött.

I en undersökning från Livsmed­ elsverket och Lantbruksuniversite­ tet redovisas exempelvis att älgkött är magert, samtidigt som det är rikt på mineraler, speciellt järn och zink. Andra undersökningar från hjortar och andra djurarter visar på liknande resultat.

Viltkött innehåller också högre halter av de nyttiga Omega 3-fett­ erna. I olika undersökningar visas att detta till stor del har att göra med det naturliga foder som viltet får i sig.

Vilt är också fritt från läkemedel och analyser visar också att viltkött har låga halter av miljögifter och tungmetaller. L

Viltkött är ett magert, proteinrikt kött som är rikt på mineraler och innehåller nyttiga Omega 3-fetter. Vilt är också fritt från läkemedel och har låga halter av miljögifter och tungmetaller.

Här hittar du mer information Information om vilka vilthanteringsanläggningar som finns hittar du på Livsmedelsverkets hemsida, www.slv.se.

195

| 71

2009-12-30 14.08

Jaktskytte

från grunden

Vapen & Skytte Text & foto ULF LINDROTH Svensk Jakt ­Vapenredaktionen Rosåvägen 9 945 34 Rosvik Telefon/fax: 0911-20 66 85 ulf.lindroth@telia. com

Dåligt hagelskytte kan förstöra den allra bästa jakt. Det blir allt vanligare att jägare anlitar en skytteinstruktör för att slippa sådana trauman. Vi har besökt P-O Östergren, en veteran i branschen som fokuserar på jaktskottet och verkligen börjar från grunden.

p-o östergren och hans utbildningsföretag Vidderna har sin bas vid Stora Sundby gård på norra sidan av Hjälmaren.

En morgon i slutet av juli rul�lar jag in på parkeringen i sällskap med Jonas och Anna Malmsten.

72 | 196

1002 Vapen o Skytte g.indd 72

Båda är jägare och ska få prova P-O:s grundkurs i hagelskytte.

När P-O hälsat välkomna, bjudit på kaffe och inlett teorigenomgången inför skyttet står det snabbt klart att grunderna, och däribland just den kontrollerade anläggningen, är avgörande förutsättningar på vägen mot ett bättre skytte.

P-O Östergren har själv jagat sedan barnsben och han har tävlingsskjutit på hög nivå. Dessutom har han varit verksam som skytte­ instruktör under 35 år.

P-O fokuserar på att lära jägare att skjuta bättre jaktskott.

Men han lägger också stor vikt vid att lära jägare att avstå från dåliga jaktskott. För att klara detta krävs kontroll. Kontroll över hela förloppet kring och alldeles särskilt inför skottet.

– Om man gör en liknelse med golf så gäller det att lära sig grundslagen, säger P-O. Jag tycker att man

ska träna på jaktpraktiska mål och avstå de alltför svåra skotten.

Under den inledande teorisittningen får de båda eleverna bekanta sig med skottets två delar, den pekande delen och anläggningen.

Båda är viktiga, men eftersom anläggningen kräver lite nötning så visar P-O en bra övning och delar ut en checklista för träningen hemma. Detta måste de båda kursdeltagarna lägga lite tid på efter kursen. Övningen är ett av de moment som ska göra att effekten av kursen blir bestående.

Stegen till ett bra skott

– Den pekande delen bör inte vara något problem, förklarar P-O. Den ska vi nöta in idag.

Han fortsätter teorin och berättar om stegen som leder fram till ett bra skott.

Om utgångsställningen, som ska vara avslappnad och naturlig Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.07

Roligare när skyttet fungerar!

Den nytta en vanlig jägare har av professionell skytteinstruktion kan knappast understrykas tillräckligt.

P-O Östergrens jägarnära grundkurs i hagelskytte är ett bra exempel. Även på andra håll i landet finns duktiga instruktörer och bra skjutskolor.

Var inte rädd för att prova en kurs eller anlita en instruktör.

Eller varför inte anlita ett par olika och se om någon lär ut en skjutstil som passar just dig. Det är värt det - hageljakten blir så otroligt mycket roligare när skyttet fungerar!

och framför allt passa in i normala jaktsituationer.

Om startbilden, som är förutsättningen för att komma in kontrollerat mot målet, samt förstås om anläggningen. Sedan förklarar P-O begrepp som medvetet accelererande sving, avfyringsbild, avfyring och eftersving.

Den viktiga anläggningen

Vår skyttedag är en komprimerad version av P-O:s vanliga kurser.

Normalt inleder han med en teorikväll på ungefär tre timmar där det finns tid både för anläggningsövningar och att kontrollera kolvmått. Nu tar han allt lite snabbare.

Men Jonas och Anna är koncentrerade och hänger med.

P-O återkommer till anläggningen. En bra anläggning är en förutsättning för ett bra och kontrollerat hagelskytte och den kräver lite övning. När P-O tar emot elever för sina fortsättningskurser krävs att de gjort läxan från grundkursen och arbetat sig till en bra anläggningsteknik.

– Det viktiga är inte att få kolven snabbt till axeln, säger P-O. Det viktiga är att kornet, som man kan likna vid ett pekfinger, snabbt får kontakt med målet.

Anna håller med.

– Det är det som är det svåra!

Anna och Jonas får några punkter som ska stämma då de tränar anläggning hemma. P-O demonstrerar hur de ska göra. Han rekommenSvensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Vapen o Skytte g.indd 73

P-O och Anna jobbar med anläggningen och startbilden en stund. Anna vill komma snabbare och mjukare in på målet.

derar dem att sätta en lapp under top-levern som helt skymmer spång och korn. Under träningstiden ska de bara tänka på att mjukt och smidigt få kolven rätt mot axel och kind.

Visar det sig sedan att kornet ligger fel när de tar bort lappen, då är det läge att justera kolvmått. Men inte tidigare.

P-O trycker på att han inte vill ha några resultatkrav under dagens övningsskjutning, utan att det handlar om att lära sig rätt grundteknik. När anläggningen är bra och startbilden stämmer är det lätt att prata fram skytten till avfyringsbilden och till träffarna.

Doppar kornet under duvan

Ett par timmar senare är vi ute på skjutbanan. Nu ska teorin omsättas i praktik. Anna tar det första passet. Hon får först skjuta några skott medan P-O bara ser på. Han konstaterar snabbt att hon skjuter med en bra teknik.

– Vi ska inte ändra på det som redan är bra, säger han. Men en fråga: Var befann sig mynningen i förhållande till duvan innan du sköt?

Anna medger utan omsvep att hon inte vet. Hon får skjuta igen och P-O siktar in sig på startbilden.

Anna har mynningen för högt när duvan kommer, vilket leder till att hon doppar kornet under duvan och får gå ikapp underifrån. Det blir mest träffar, men även någon bom.

– Du har klippet i skottet och skjuter när du har chansen. Det ska

” Det viktiga är inte att få kolven snabbt till axeln. Det viktiga är att kornet, som man kan likna vid ett pekfinger, snabbt får kontakt med målet.” vi vårda. Du har avfyringsbilden. Nu ska vi vårda det som är före skottet.

Anna får instruktioner att sänka mynningen och fånga upp mynning och mål i linje. P-O säger åt henne att strunta i om hon träffar och hon får träna på att följa med bakom duvan och göra anläggningen under tiden. Sedan en accelererande sving genom duvan.

Avfyring och eftersving finns förstås också med och snart blir träffarna bättre. Men anläggningarna är lite ojämna.

P-O ber henne att stå avslappnat, att inte luta sig framåt ”och ta ut rö-

Kolven på Jonas Husqvarna passar riktigt bra.

Möjligen kan han överväga att justera vinkeln på bakkappan lite.

197

| 73

2009-12-30 14.07

Vapen & Skytte relsen i förskott”. Hon ska bara hitta startbilden och följa duvan med kroppen.

– Skjut snygga bommar, säger P-O. Strax blir det snygga träffar i stället. Anna konstaterar belåtet att det här var precis det hon ville komma tillrätta med – att hon ville komma snabbare och jämnare på målet. Att dra igenom och träffa var inte problemet.

– När du åker hem kommer du förr eller senare att tappa och börja bomma igen, säger P-O. Därför ska du få med dig några punkter att träna på. ”Träna med kvalitet”

P-O är mån om att eleverna inte ska dundra iväg för snabbt och börja fokusera på att räkna träffar. Det viktiga är att få med alla grunderna.

Det Anna får med sig hem är en anläggningsövning i fem delar: Rätt vinkel mellan vapen och kropp i utgångsläget, rörelse framåt, samtidig rörelse uppåt, följa bröstkorgens sida in och upp mot kindbenet, samt slutligen dra kolven tillbaka och låsa ihop vapen och kropp.

– Träna med kvalitet, inte kvantitet, säger han. Gör anläggningarna i långsamt tempo och analysera varenda en. Bakkappan ska hamna i vecket mellan bröstkorg och axel, kolvkammen mot kindbenet.

När hon tränar ska hon se upp

Här hittar du instruktörer!

På Jägareförbundets hemsida kan du hitta länkar till de olika skjutbanorna runt om i Sverige.

Klicka på Jägaren och sedan Jaktskytte. Du kan också ringa Svenska Jägareförbundet i ditt län och fråga.

Svenska skjutskoleföreningen är en sammanslutning av tolv skjutskolor. Du hittar en förteckning över alla medlemmar på www.skjutskolor.com P-O Östergren når du på telefon 016-622 77, eller po.jakt@telia.com

74 | 198

1002 Vapen o Skytte g.indd 74

”Du får aldrig söka dig fram till avfyringsbilden om du inte först varit och hälsat på i startbilden!” med tre fel. Hamnar kolven för långt ut på axeln var felet sannolikt fel vinkel mellan vapen och kropp i utgångsläget. Det kan också vara att kinden möter kolven. Om det inte är något av de två felen så lyfter antagligen högerhanden bara vapnet rakt upp, utan att föra in det i sidled mot kinden.

Några timmar på skjutbanan går fort. När Anna är klar konstaterar hon att det hon hade lite problem med innan var en lite kantig och stressad anläggning. Nu kändes det mycket mjukare.

– Det var en stor förbättring, säger hon. Jag har brukat träffa, men nu kändes skyttet mycket bättre.

P-O håller med: – Du hade ingen kontroll på bös�san i början, men du hade en bra avfyringsbild.

Han upprepar ett av sina budskap: Du får aldrig söka dig fram till avfyringsbilden om du inte först varit och hälsat på i startbilden!

Skyttet flyter jämnare

Jonas har med sig sin Husqvarna side-by-side som han ärvt av sin farfar. Han vill gärna behålla vapnet, men har inget emot att ändra kolvmåtten.

P-O kontrollerar hur kolven passar och konstaterar lite förvånat att den passar riktigt bra. Ofta är kolvarna lite för låga på de gamla Husqvarnorna, men för Jonas passar den bra. Möjligen skulle han kunna justera vinkeln på bakkappan, men det är inte nödvändigt.

När Jonas skjuter sina inledande skott är P-O nöjd med hur han fångar upp startbilden och går ikapp. Det blir både någon bom och någon träff och P-O konstaterar att

han snart ska få hjälp med bra träffar. Men först ska de stärka det som redan är bra.

– Ligg kvar med kolvkammen mot kinden efter skottet, säger han.

Jag vill se en vit rand på kinden när du tar ner den.

Jonas följer de instruktioner han får och märker snart att skyttet flyter jämnare och med större kontroll. Som ett brev på posten kommer bättre träffar.

Efteråt konstaterar P-O att det som behövde fixas framför allt var kindkontakten, samt en tendens att skjuta med armarna i stället för att vrida hela kroppen.

– Märkte du förändringen? frågar han.

– Absolut! Det blev ett annat lugn och en annan rytm i skotten, allt gick mera i en rörelse, svarar Jonas.

Dessutom var det bra att dela upp skottet i de här olika momenten.

Det gör det mycket lättare att gå tillbaka och analysera sitt skytte.

– Nu kan ni språket, konstaterar P-O. Det är bara att ringa om det är något ni behöver hjälp med! L

Jonas får öva på att skjuta med kroppen och inte med armarna.

”Skjut snygga bommar!”

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.07

Frågor & svar om vapen och skytte

Hur får jag bort rosten på pipan?

Jag har fått någon sorts märken eller ytrost på blåneringen på min Sako Forester årsmodell 71. Det är på pipan och varbygeln. Finns det något medel jag kan använda utan att skada blåneringen, eller vad rekommenderar du?

En annan fråga. Det gäller coatade kulor, Diamond Line, Rhino och liknande. Går det bra att använda övningsammunition och dessa kulor växelvis, eller krävs det noggrann rengöring mellan användning av dessa olika kulor (beläggningar i pipan).

Stefan

Svar: Att ta bort rost kan vara vanskligt och resultatet beror helt på hur djupt rosten har gått.

Vid ytrost använder jag någon form av tunnflytande rostlösande olja och fin stålull.

Obs! använd ej sådan stålull du har i köket (svinto), för då har du definitivt inte någon blånering kvar efteråt. Jag använder trollull, som du kan köpa i de flesta järnaffärer. Ullen har olika grovlek och jag brukar använda 00 eller 000.

Jag sprayar på oljan och låter den verka en liten stund varefter jag försiktigt gnuggar med stålullen över rosten tills dess att den försvinner.

Det blir som regel färgskiftSvensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Frågor & Svar g.indd 75

ningar i blåneringen efter ett rostangrepp men du får i alla fall bort rosten.

Vid kraftigare rostangrepp finns inga andra alternativ än att putsa och ibland till och med fila om hela systemet för att sedan blånera om bössan.

Tänk på att undvika att lägga bössan i blåbärs- eller lingonris då det kan förstöra blåneringen. Blod är också något man ska undvika att få på metallen.

Det finns olika kallblåneringsvätskor som du kan använda för att bättra på skador på blåneringen. Jag har inte provat alla sorter men min erfarenhet är att de inte är särskilt bra. Det är svårt att få behandlingen att sitta något vidare och färgen blir allt från matt grå till svart.

Det är mycket noga vid all blånering att ytan är absolut fettfri, så rengör noga med till exempel rödsprit och behandla flera gånger, så kan du få ett hyfsat resultat.

Vad gäller kulorna måste jag erkänna att jag har för dålig kunskap om just det för att kunna råda dig. Jag har hört att det skulle kunna vålla problem om man byter mellan coatade och vanliga kulor men har inga säkra fakta. Det är ju generellt sett alltid viktigt att hålla rent pipan, så bättre att ta det säkra före det osäkra. L

Vilket kors ska jag välja?

Jag ska köpa ett kikarsikte och undrar vilket kors jag ska välja. De flesta verkar ha ett kors som kallas för duplex, och det är ju bra, men det finns ju så många att välja på. Vad tycker du är bäst?

Eva

Svar: Vad som är bäst beror helt på användarens tycke och

Varianter på hårkors Tyska ettan

Grafik: Elin Brander

Filip Örnerkrans Fäviken 216, 830 05 Järpen.

Telefon 070-239 80 04. info@ornerkrans.se

Fyrans riktmedel

Duplex

smak. Själv föredrar jag tyska ettan på mina lågförstorande kikarsikten, typ 1-4x20, då det är ett riktmedel som jag upplever vara lättare att skjuta snabbt med.

Många tycker att det är svårt att vara precis vid inskjutning med det riktmedlet, men jag tycker faktiskt precis tvärt­om.

En grov stolpe med en spets är faktiskt det enda riktmedlet som du kan sikta på en socker­ bit med. De andra riktmedlen döljer den, så vid skytte på små mål är det faktiskt ett riktigt bra riktmedel då målet syns väl runt spetsen.

Till mina större sikten tenderar jag att välja fyrans riktmedel. Det liknar ett duplex, men saknar den grövre stolpen uppåt. Själva korset är tunt som på duplex.

Anledningen till att jag före­ drar fyran före duplex är att jag upplever riktmedlet bättre vid sämre ljusförhållanden.

Det kan ibland vara svårt att urskilja den tunnare delen av korset mot en mörk bakgrund och då är de grövre stolparna riktigt bra att ha.

Vissa sikten har medförstorande riktmedel vilket innebär att korset blir större när du ökar förstoringen. Det gör att riktmedlet alltid har samma storleksförhållande till målet oavsett vilken förstoring du använder. Detta är inte min favorit, men det är helt individuellt vad man föredrar. Prova några olika sikten innan du bestämmer dig för vad som passar bäst. L 199

| 75

2009-12-18 12.17

Viltvårdskampanjen Kråkjakten

Ställ inte undan dina fågelfällor!

Nötskrikor är lättfångade.

Både den danska skatfällan och de små kråkfällorna fungerar utmärkt.

Foto: Tero Niemi

under denna årstid är det inte ljust många timmar per dygn.

Men det har faktiskt vänt och det blir bara ljusare och bättre för varje dag som går. Och snart är det dags för de första vårkråkorna!

Medan du väntar på att få sätta upp din nyputsade uvbulvan så kan du idka lite fällfångst. För du har väl inte ställt undan dina fällor?

Ett tips är att fånga nötskrikor när du ändå matar småfåglarna hemma i trädgården. Häng upp talgbollar inne i fällan, det tycker nötskrikorna är oemotståndligt.

En och annan skata också.

Småfåglarna utlöser oftast inte fällan, och skulle de göra det är näthålen så pass stora att de kan ta sig ut.

Så här gör du!

Kampanjen gäller kråka, skata och nötskrika. Rapportera din jakt via www.svenskjakt.se. Klicka på Kråkjakten och fyll sedan i de uppgifter som efterfrågas och

Tittar man på statistiken från kampanjen märks det att fångst av nötskrikor inte är det vanligaste.

Endast 84 av de 1 464 inrapporterade nötskrikorna är fångade i fälla.

Kanske det blir ändring på det nu i vinter!

När det gäller kråkor är det samma trend. Endast 107 av 1 187 kråkor är fångade i fälla.

Men här kan det handla om att det faktiskt är ganska svårt att lura de listiga kråkorna in i en fälla, vilket inte är fallet med nötskrikor och skator.

Skatfångsten går däremot utmärkt för våra deltagare. Av 1 585 skator är nästan hälften, 757 stycken, fällfångade.

Redaktionen

bifoga ett foto på högst en mega­ bite och skicka din rapport till redaktionen. E-postadressen är krakjakten@jagareforbundet.se Om du inte har tillgång till dator går det bra med vanlig post.

Använd då kupongen nedan (att

kopiera går bra). Fyll i uppgif­ terna och skicka till Svensk Jakt, Öster Malma, 611 91 Nyköping.

Glöm inte att skicka med en bild.

Om du inte har något fotografi kan du be en jaktkamrat intyga dina uppgifter, med sitt namn,

Kråkjakten (1 juli 2009 – 30 april 2010) Antal

Jaktform*

Alla får Guldkråkan alla som deltar i Svensk Jakts viltvårdskampanj får Guldkråkan, en speciellt framtagen nål som bara delas ut till jägare som deltar i kampanjen. L

Besök kråkbloggen på svenskjakt.se behöver du hjälp för att komma igång med kråkjakten?

Vill du ha tips och råd om kråkjakt vid åtel, med uvbulvan, lockjakt och fällfångst? Vill du bli inspirerad? Besök då Kråkbloggen på svenskjakt.se.

Där kan du ställa frågor och få svar av den rutinerade kråkjägaren Rikard Lewander som är tidningens bloggare under tiden kampanjen pågår. L

adress och telefonnummer.

Vänta inte med att rapportera tills jaktsäsongen är över. För kampanjens skull och för att vi ska klara registreringen på ett bra sätt är det viktigt att vi får rapporterna fortlöpande. L

Namn:

Datum

Adress:

Kråka

Postadress:

Kråka

Tel:

Skata

E-post:

Skata

Skicka kupongen till: Svensk Jakt Öster Malma, 611 91 Nyköping Eller faxa till 0155-24 62 95.

Nötskrika Nötskrika

Foto bifogat

* Fällfångade eller skjutna.

76 | 200

1002 Kråkjakten t.indd 76

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-17 14.20

Vinn toppenfina priser!

1:a pris: Hagelbössa Franchi Fast Pro från Sako Sweden (värde cirka 15 000 kronor).

2:a pris: Avståndsmätare Laica Rangemaster CRF 900 från Normark (värde cirka 6 500 kronor).

3:e pris: Jaktradio iCOM Prohunt F34 från Swedish Radio Supply (värde cirka 3 295 kronor).

4:e pris: Handkikare Steiner Safari Pro 8x30 från Sako Sweden (värde cirka 2 300 kronor).

5:e pris: Gömsle Bushhides Swedwood och lövkamouflagehätta från Swedteam (värde cirka 1 590 kronor).

6–10:e pris: Ryggsäck Chari Pack 35 L (värde cirka 1 345 kronor).

11–20:e pris: Skjutkäpp med teleskopfunk­ tion från Jägareförbundets förlag (värde cirka 349 kronor).

21–30:e pris: Boken Fångst av kråkfåglar av Bernt Karlsson från Jägareförbundets förlag (värde cirka 279 kronor).

Klassegrare: Lövkamouflageställ Hardwood Green från Swedteam (värde cirka 1 695 kronor). alla vinnare: två entrébiljetter till Swedish Game Fair på tullgarn den 28–30 maj 2010 (värde 180 kronor styck).

Priser på tullgarns kråkskytte: tre stycken kråkjaktset från Gyttorp, Winchester Wildcat 22lr med BDA­sikte och 500 Winchester Western 22lr ammunition (värde cirka 5 745 kronor styck), tre stycken hörselskydd Sordin Suprime Pro X (värde cirka 1 995 kronor) och tre stycken uvbulva­ ner från Normark (värde cirka 440 kronor).

Branschorganisationen Spofa Jakt har organiserat delar av prisbordet genom sina medlemsföretag.

SvenSk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Kråkjakten t.indd 77

201

| 77

2009-12-17 14.20

Viltvårdskampanjen Kråkjakten Skata (tom 29/11) Torbjörn Falkman, Sölvesborg. . . . . . . . . . . 340 st Martin Lindersson, Enebyberg. . . . . . . . . . . . . 91 st Rolf Magnusson, Sunne. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 st Kjell Gunnarsson, Skene . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 st Per Persson, Stöllet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 st

Kråka (tom 29/11) Torbjörn Falkman, Sölvesborg. . . . . . . . . . . . 77 st Caj Cederlund, Hemavan . . . . . . . . . . . . . . . . 68 st Fredrik Nilsson, Krylbo. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 st Johan Glavhammar, Åsele . . . . . . . . . . . . . . . . 49 st Peter Gustavsson, Lögdeå. . . . . . . . . . . . . . . . 39 st

Nötskrika (tom 29/11)

Björn Walfridsson från Skillingaryd med en del av sitt jaktresultat.

Christian Törnmarck, Askersund. . . . . . . . . . 96 st Nils Eriksson, Mörsil. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 st Erik Johansen, Svärdsjö. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 st Utta Ludwig, Kosta. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 st Mikael Nilsson, Gällivare. . . . . . . . . . . . . . . . . 46 st

Tobias Waldenvik från Malmö med ett antal skjutna kråkor och skator.

En man och hans hund. Jonas Möller från Sölvesborg.

Carl Håkan Rahlenius har skickat in denna bild där sonen Carl Albin och beaglen Seppo visar upp jaktresultatet.

78 | 202

1002 Kråkjakten t.indd 78

Lennart Andersson från Nossebro har skjutit både kråkor och skator. Här är några av dem.

Syskonbarnen hjälper gärna till.

Malin Danielsson, här med en skjuten nötskrika.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-17 14.20

Patrik Jansson från Vännäs med tre skjutna skator.

Kråkfågeljägaren Martin Ludvigsson är från Vårgårda.

En fågel = en lott. Här Sven Rask från Urshult.

Jani Helminen från Lövstabruk med fyra skjutna nötskrikor.

Erika Strömbrink från Vindeln med en nötskrika.

Pekka Heiskanen från Fränsta har skickat in den här bilden efter sin jakt på nötskrikor.

Johannes Kangas från Degerfors med ett bidrag till viltvårdskampanjen.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Kråkjakten t.indd 79

L-G Vedin från Ås har verkligen lyckats med nötskrikjakten. På bilden ligger 38 stycken. Plus några skator.

203

| 79

2009-12-17 14.20

Åtta tips

för dig som vill äta ute Sällan smakar maten så bra som ute i skogen eller uppe på fjället. Att laga mat över öppen eld är det mest naturliga, men det är inte alltid den möjligheten bjuds. Vi har därför tittat på några alternativ för den som vill äta ute. Allt från en portabel kolgrill till ett gasoldrivet friluftskök.

Svensk jakt testar Text & foto ULF MAGNUSSON /SMARTSON

80 | 204

1002 Test Matlagning t.indd 80

det går att laga till det mesta utomhus, men det krävs en del förberedelser och lite tålamod.

Välj matlagningsplats med om­ sorg. Tillgång till rinnande vatten är till exempel ett stort plus både för själva måltiden men också för den obligatoriska rengöringen av kokkärl, bestick med mera.

Att välja en vindskyddad plats är också en fördel.

Portabla friluftskök är smidiga och enkla att ha med sig i fält, men har ganska varierande egenskaper.

Det gäller att fråga sig var, till vad och hur köket ska användas.

Det finns kompletta kök med

kokkärl, stekpanna och/eller kaffe­ panna. Andra kök består dock bara av en brännare som måste kompletteras med olika kärl.

Kök som drivs med bensin eller fotogen är tillförlitliga och effek­ tiva även i kalla temperaturer.

Bränslet är billigt, men hantering­ en ställer lite krav på användaren.

Gasolkök är smidigare att använda och kräver färre förbe­ redelser. Gasolflaskorna är dock relativt dyra och bränslet fungerar sämre i minusgrader.

Vissa kök har så kallad piezo­ tändning där lågan tänds genom en knapptryckning.

Sprit är billigt och enkelt att hantera men används numera ­sällan som bränsle på grund av långa tillagningstider.

Om du har möjligheten att steka mat över öppen eld finns en smart lösning i Picknick-muurik­ ka. Det är en portabel variant av den större, klassiska Muurikkamodellen.

En vanlig stekpanna fungerar också, men på den här Muurikkamodellen kan handtaget fällas in vilket sparar plats i ryggsäcken.

Muurikkan fungerar naturligtvis bra också till friluftskök som drivs av bensin eller gasol.

Det finns även stekpannor och kokkärl av lättviktstyp, men dessa gör sig inte lika bra över öppen eld. En stekpanna eller Muurikka kan användas till allt från kött och grönsaker till pannkakor och brödbak. L Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-18 10.23

Picknickmuurikka Snabbfakta: Portabel stekhäll i stål med utfällbart skaft. Vikt: 950 gram. Diameter: 26 centime­ ter. Skaft: 37,5 centimeter. Förva­ ringsväska medföljer.

Cirkapris: 400 kronor.

Omdöme: Klassiska Muurikka är mångas favorit för att laga mat ute i fält. Den rejäla pannan ger fina möj­ ligheter till en renskav eller andra läckerheter under jakten. Picknick-modellen är en ihopfällbar variant med tjockt och greppvänligt trähandtag.

Det medföljer en praktisk förvaringspåse som underlättar transport och fungerar som skydd mot smuts och sot i packningen.

Stekhällen kan användas över öppen eld men fung­ erar också över en vanlig brännare.

Köpinformation: www.muurikka.se L

Jetboil PCS

Så gjordes testet

Produkterna i översikten är testade utomhus i en temperatur av cirka plus fem grader. Vi har bedömt hur produkterna är att använda och ha med sig. Priserna är endast rekommenderade cirkapriser.

Snabbfakta: Portabelt gaskök med piezotändare. Vikt: 425 gram. Volym: En liter. 104 x 180 millimeter. Flexring undertill.

Cirkapris: 1 100 kronor.

Omdöme: Jetboil Personal Cooking System (PCS) är ett smidigt kök för en eller två personer som passar bäst till att snabbt koka upp vatten. Den intensi­ va brännarlågan låter dock en del.

Jetboil PCS har en smart konstruktion där brän­ nare inklusive gasoltub får plats i kokkärlet under transport. Ihoppackad är köket inte större än en mat­ termos och ryms enkelt i ryggsäcken.

Kapaciteten är begränsad till maximalt en halv liter vatten. Kaffepressen för 220 kronor extra är ett bra men dyrt tillval.

Under kokkärlet sitter en veckad metallring (flex­ ring) för att fånga upp och distribuera värmen bättre.

Den höga, turbinliknande formen kräver ett plant underlag för bästa stabilitet. Uppkokningstid för en halv liter vatten är fyra minuter och trettio sekunder.

Gediget kvalitetsintryck.

Köpinformation: www.c2safety.com L

Trangia 25-4 UL Biltema 17-618 Snabbfakta: Portabelt gasolkök med piezotändning.

Mått: 340 x 280 x 92 millimeter. Vikt: 1 800 gram. För­ varingsväska medföljer. Biltemas gasolflaska kostar 70 kronor.

Cirkapris: 200 kronor.

Omdöme: Biltemas gasolkök är en enkel men smidig konstruktion som kräver minimalt med förberedel­ ser. Det enda som behöver göras innan användning med stekpanna eller kastrull är att montera gasolflas­ kan och tända med piezotändare. Det medföljer inga kastruller så när vi ska koka upp pastavatten gör vi det i en kastrull från Trangia.

I vindstilla förhållanden presterar köket klart godkänt med en uppkokningstid på sju minuter för en liter vatten. I tuffare förhållanden märks det att lågan är oskyddad för vind och det kan då ta mer än 15 minuter innan vattnet kokar.

Ett plus för hård förvaringsväska och för att köket arbetar tyst. Kvalitetsintrycket är bra för prisklassen.

Köpinformation: www.biltema.se L Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Test Matlagning t.indd 81

Snabbfakta: Komplett spritkök i aluminium med två kastruller, non-stick stekpanna, kaffepanna. Vikt: 1 090 gram.

Gasolbrännare kostar 500 kronor extra. Manuell tändning.

Cirkapris: 700 kronor.

Omdöme: Om du är på jakt efter ett friluftskök som kan koka, steka och tillaga kaffe på ett smidigt sätt är Trangias kök fortfarande ett av de mer kompletta.

Trangiakonceptet har inspirerat många andra till­ verkare och med gasolbrännare är koktiden numera riktigt bra.

Trangia ger mycket kök för pengarna. Den breda uppsättningen av kärl gör det möjligt att laga en varierad måltid med exempelvis ris, kött och grönsa­ ker. Använder du gasolbrännaren är koktiden för en liter vatten cirka sju minuter istället för 15 minuter eller mer med t-sprit. Gasolbrännaren kräver dock tändstickor.

Köket har en praktisk spännrem men förvarings­ väska ingår inte.

Köpinformation: www.trangia.se L 205

| 81

2009-12-18 10.23

Svensk jakt testar

Primus ETA Power MF

Optimus Nova

Snabbfakta: Komplett flerbränsle- och gasol­ kök med brännarfot, vindskydd, plastskål, kastrull med värme­ växlare, stekpanna, handtag och förvarings­ väska. Vikt: 830 gram. Manuell tändning.

Cirkapris: 1 700 kronor.

Omdöme: Primus Etapower MF erbjuder möjlighe­ ten att välja mellan gasol och flytande bränsle utan att munstycket behöver bytas. En smart och smidig lösning beroende på hur och när köket ska användas.

Användarvänligheten är hög och blir inte sämre av att köket är fullutrustat med kärl och tillbehör.

Monteringen sker enkelt och uppkokning av vatten går ganska snabbt, cirka sex minuter med bensin.

En bidragande orsak till detta är värmeväxlaren som sitter under kastrullen.

Allting förvaras i en kraftig väska som även kan användas för värmehållning av kastrullen. Väskan tar dock mycket plats i anspråk, så det är inte optimalt för dig som har ont om utrymmen. Annars ett kom­ plett kök med stora valmöjligheter.

Köpinformation: www.primus.se L

Snabbfakta: Flerbräns­ lekök för flytande bränsle.

Vikt: 435 gram. Mått: 140 x 90 x 65 millimeter.

Multiverktyg, förvaringsväska och vindskydd medföljer.

Cirkapris: 1 400 kronor.

Omdöme: Optimus Nova är ett klassiskt flerbräns­ lekök med hög kvalitet och genomtänkt design. Det kan användas med olika flytande bränslen men fungerar bäst med kemiskt ren bensin som sotar minst.

Fördelen med Nova framför många andra fler­ bränslekök är att man inte behöver byta munstycke vid byte av bränsle. Brännarreglaget är tydligt märkt i grönt och kan vikas in vid transport. Även de stabila, halvrunda stöden viks in vilket gör att köket med lätt­ het får plats. Bränsleflaskor finns i tre olika storlekar.

Brännaren är lättstartad och förvärmningen av bränslet går snabbt. Vi får en fin blå låga vid första försöket. Multiverktyget är magnetiserat och genom att skjuta det fram och tillbaka under brännarens ­bottenmutter rensas munstycket.

Ett bra men ganska dyrt kök, med tanke på att inga kokkärl ingår.

Köpinformation: www.roswi.se L

Go System Auto Trail GS2101

Cobb Premier

Snabbfakta: Lättviktsbrännare för användning med gasol. Piezotänd­ ning, förvaringsburk i plast och räfflade kastrullstöd. Vikt: 166 gram.

Cirkapris: 400 kronor.

Omdöme: På papperet känns denna gasolbrännare från Go System som ett intressant alternativ för dig som vill spara vikt och utrymme i rygg­ säcken. Det råder ingen tvekan om att den lyckas med detta, även om det finns gasbrännare som är ännu mindre och smidigare.

Frågetecknen efter användning handlar snarare om den allmänna prestationen som inte känns klockren på grund av lång uppkokningstid och ibland svårstartad gaslåga.

Plastvredet för att justera gasen erbjuder dock bra grepp, kastrullstöden är rejäla och räfflade och ger hyfsad stabilitet även för lite större kastruller. Lågt pris, men inte riktigt prisvärd trots detta.

Köpinformation: www.sportmarket.se L 82 | 206

1002 Test Matlagning t.indd 82

Snabbfakta: Portabel kolgrill med lock och teflonbelagd grillplatta. Kan användas för att koka, röka och baka.

Transportväska medföljer.

Mått: 33 x 33 centimeter.

Grillyta: 30 centimeter.

Cirkapris: 1 500 kronor.

Omdöme: Cobb Premier är en dyr men bra kolgrill med solid konstruk­ tion. Den osar lite, men är lätt att rengöra och håller sig sval på utsidan.

Grillningen är kontrollerad och den behåller värmen länge, trots liten mängd briketter.

Istället för traditionellt grillgaller finns en non-stick stekplatta vilket ger mer stekyta än grillyta. Grillgal­ ler finns som tillbehör.

Teflonplattan saknar upphöjda kanter och vi saknar möjligheten att låsa locket, även om grillen är enkel att bära med sig i transportväskan. I jämförelse med ett friluftskök tar Cobbgrillen mycket plats och är inget man packar i ryggsäcken.

Köpinformation: www.seasea.se L Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-18 10.23

1002 Norma-Oxo.indd 2

2009-12-18 11.17

Utrustning

Diamantbryne med skärpstål Ett diamantbryne med en

GPS-karta med markgränser Garmin har släppt en ny karta

till sina GPS:er. Den kan an­ vändas bland annat till Astro.

Kartan är av ekonomisk typ och visar markgränser.

Kartbilden har andra färger än vi är vana vid, skog är ljus­ blå och sjöar turkos. I övrigt är kartan väl avvägd vad gäller antal detaljer och hur de visas.

Liksom med andra kartor kan man välja i GPS:en hur detaljerad man vill att kart­ bilden ska vara. Vissa kartor blir ”grötiga” om man väljer att visa många detaljer, men denna klarar det bra.

Den heter Friluftskartan Prime och täcker fem gånger fem mil. Ett sådant område tar upp cirka 60 MB på min­ neskortet, så det är möjligt att lägga in flera områden på samma kort – men då krävs att man köper kartan på CDskiva.

Sverige är indelat i ett rutnät där kartorna har en viss över­ lappning. Detta för att minska risken att hamna i skarven mellan flera kartor. Du kan se indelningen på Garmins hemsida www.garmin.se.

Kartan finns att köpa på 84 | 208

1002 Utrustning t.indd 84

minneskort eller CD-skiva och det gäller att tänka efter innan du väljer. Köper du minneskortet så är det klart att stoppa i GPS:en och börja användas. Men kartan från minneskortet kan inte laddas i datorn. Om du vill använda denna karta i datorn måste du köpa den på CD-skiva.

Köper du den på CD-skiva

måste du gå igenom en om­ ständlig procedur innan du fått in kartan i GPS:en. Garmin använder ett kopieringsskydd som kräver att du använder en dator och går in på Garmins hemsida. Där får du uppge en kod som finns i CD-fodralet.

Du får då en annan kod på 25 tecken som du ska knappa in i datorn för att få åtkomst till den karta som du köpt.

När du gjort detta så är kartan låst till just den GPS som var ansluten till datorn när du fick koden. Du kan inte använda kartan i någon annan GPS. Detta är en krånglig me­ tod som inte är acceptabel för den som inte har datorvana.

Friluftskartan Prime kostar cirka 2 195 kronor och säljs av jakt- och sporthandlare.

grov och en fin yta på var­ dera sidan, och med rundade kanter som kan användas som skärpstål, kommer från Dianova Lapstone.

Det klarar hela jobbet att först grovbryna kniven och sedan finbryna – och med några drag mot kanten avlägs­ nar du ”skägget” från eggen.

Om du bara behöver återfå det där lilla extra i skärpan så kan det räcka med några drag mot stålet på brynets kanter.

Vi har tittat på ett bryne som heter Classic Lång, det ger ett bra grepp att hålla brynet, men det finns flera modeller att väja bland. Du kan se dem på hemsidan www. dianova-ab.se där det också går att beställa brynena.

Priset på Classic Lång i det

vanligaste utförandet med diamant på båda sidor är 200 kronor och ett praktiskt cor­ durafodral med karbinhake så att du kan bära brynet i bältet kostar 62 kronor. Det följer med instruktioner om hur du bryner din kniv.

Förbättrade aktiva skydd Starkey Sweden AB har för­ bättrat sitt aktiva hörselskydd som nu har namnet Sound­ scope pro-tect iHunt.

Hörselskydden har fått en ny elektronisk krets som bland annat ger bättre ljudkvalitet och aktiv digital vindbrusreducering.

Skydden tillverkas efter av­ gjutning av jägarens öron och blir personliga. De kan bäras under hela jaktdagen och om så önskas kan de förstärka lju­ det så att man hör bättre med skydden i, än utan. När man skjuter dämpar de smällen.

Priset är cirka 6 900 kronor plus kostnaden för

avgjutning. Det följer med en halsslinga att koppla till jaktradion, som ger trådlös överföring till skydden – ett system som fungerar utmärkt och är enkelt att sköta.

Mer information finns på www.soundscope.se eller tel 08-442 48 90. På hemsidan finns uppgifter om återförsäl­ jare som kan hjälpa till med avgjutning av hörselgången.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-17 14.34

Tomas Johansson Telefon 070-556 75 82 Svensk Jakt, Utrustningsredaktionen, Vålbacken 120, 834 98 Brunflo.

Karta på minneskort och CD Garmin lanserar nu en upp­

datering av Friluftskartan Pro med namnet Frilutftskartan Pro v2.

Liksom tidigare är Sve­ rige uppdelat i fyra områden, Norra Norrland, Mellersta & Södra Norrland, Svealand och Götaland.

Kartan har fler färger än tidigare vilket gör den lät�­ tare att tolka. Den baseras på färskt kartmaterial från Lantmäteriet i skalorna 1:50 000 och 1:100 000.

En viktig skillnad mot tidigare

är att när man köper denna karta får man den både på CD-skiva och minneskort. Det är ett önskemål som framförts av många kunder.

Minneskortet stoppas i GPS:en och kartan är då klar att använda. Den är låst till detta minneskort och kan inte kopieras, men du kan flytta minneskortet mellan olika GPS:er av Garmins fabrikat.

Du kan också ta in kartan

Reflexflärp till halsband Från Pointerjakt kommer

i GPS:en från CD-skivan med ett program som heter MapInstall och finns på skivan.

Då kan du installera kartan på den GPS som var ansluten när du registrerade kartan.

Om du då använder ett tomt minneskort i GPS:en kan du i stället använda det kort som följde med, i en annan GPS. Du kan och får alltså använda din karta på två GPS:er.

Nu byter också Garmin ut det gamla programmet

­ apSource till det nya Base­ M Camp. Med det kan du se rutter och spår på kartan i 2D- eller 3D-perspektiv.

Programmet finns med på CD-skivan. Det kan även laddas hem från www.garmin. com men har då bara en sche­ matisk karta.

Priset för en kartdel är cirka 1 895 kronor. Den säljs av jaktoch sporthandlare. Mer infor­ mation på www.garmin.se

denna reflexflärp till hundens halsband. Den är framtagen till deras egna halsband men passar även på andra fabrikat med en bredd upp till 35 mil­ limeter. Den fästs enkelt på halsbandet med kardborrelås.

Flärpen har en plastad yta i gulgrön signalfärg. Den fung­ erar samtidigt som en effektiv reflex.

De säljs i tvåpack till priset 80 kronor och kan beställas från Pointerjakt på tel 026-12 82 00 eller via hemsidan www. pointerjakt.se

Espresso i skogen Vill du överraska dina jaktkamrater och bjuda på något utöver det vanliga vid lägerelden så kan denna espressopump vara något för dig. Den kan även passa att plocka fram i ensamheten på passet, dels för att ha något att pyssla med men också för att den ger ett koncentrerat kaffe som verkligen piggar upp och skärper sinnet.

Det går till så att man pumpar upp tryck i apparaten ungefär som man använder en cykelpump. Ett instrument visar när trycket är det rätta.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Utrustning t.indd 85

Sedan slår man i lite kokande vatten i glaskoppen och lägger på en förpackning med kaffe, samt försluter med ett lock.

Därpå öppnar man en ventil och vattnet trycks genom kaf­ fet och strömmar ned i kosan eller koppen.

Eftersom det blir en liten, men mycket koncentrerad mängd kaffe, så bör den serve­ ras i espresso-koppar. Sådana finns som tillbehör, men ännu roligare är det förstås om du kan få tag i miniatyrkåsor – så att du behåller vildmarksstämningen.

Namnet är Handpresso

Wild och den säljs i ett paket med väska och 50 förpack­ ningar kaffe till cirkapriset 1 600 kronor. Du finner den i

sportaffärer, men också till exempel via www.jakto.se Där finns också en video som beskriver funktionen.

209

| 85

2009-12-17 14.34

Utrustning

Hyvla bort skägget Hör du till dem som låter det

gå flera dagar mellan rakning­ arna? Då kan det vara besvärligt att ta bort skägget med en rak­ apparat och även en modern engångshyvel kan ha svårt att bita eftersom den snabbt blir fylld med skäggstrån.

I dessa fall är en hyvel av gammal traditionell modell överlägsen.

Merkur Futur 700 är en sådan hyvel. Den har ett stort utrymme under bladet där det avskurna skägget kan samlas och den är öppen i ändarna så det går lätt att spola bort skäggstråna.

Genom att vrida skaftet ökar eller minskar man förspänningen på bladet och bestämmer därmed hur nära huden det ska ta. Att raka sig med en hyvel av detta slag kräver mer koncentration än en engångshyvel för att man inte ska skära sig. Men det ger också mer karaktär åt rakningen.

Merkur Futur 700 kos­

86 | 210

1002 Utrustning t.indd 86

En vinterkänga med högt skaft och rejäl sula kommer från LaCrosse. Den har fotdel av gummi och skaft av kraftig nylonväv.

I kängan används en in­ nersko av filt tillverkad i flera lager. Det ger en känga som är varm och behaglig och om man ser till att ta på sockor så man fyller utrymmet så går den även bra att vandra i.

Sulan är av det slag som man

tar cirka 650 kronor. Kon­ struktionen är så enkel och robust att den säkert håller en mansålder. Den finns hos butiker som säljer toalettar­ tiklar, men kan också beställas på Internet från till exempel www.gents.se

Tät bag till din laptop Har du svårt att skiljas från din laptop, men är rädd att den skadas när du tar den med till skogen? Nu finns ett vad­ derat vattentätt fodral med rullförslutning. Det har en särskild vadderad lösning för sladd och nätaggregat samt axelrem.

Namnet är Exped CrushDrybag och det finns för 13, 15,

Vinterkänga med tygskaft

eller 17 tums-skärmar. Priset är från cirka 300 kronor. Säljs av sporthandlare eller via Internet på till exempel www.getout.se

kan se på vissa sportskor, den vidgas nedåt. Det ger en stor yta mot marken vilket ökar fäste och bärighet. Den är också väl isolerad mot mark­ kylan.

Tyget i skaftet är vattentätt, men inte sömmarna. Man klarar därför att snabbt vada en bäck utan att bli nämnvärt blöt, men man kan inte stå i

vatten. Möjligen skulle man kunna täta sömmarna på insidan med silikon.

En bra detalj är att inner­ skon har förstärkning över hälen som skyddar den mest utsatta platsen mot nötning.

Kängan heter LaCrosse Reunion II och kostar cirka 1 100 kronor i butik. En liknan­ de modell för dam, Whitney II, finns i färgerna vitt, brunt och svart. Mer information på www.lacrosseeurope.eu eller tel 070-598 27 30.

Vapenrem i signalfärg Ska en signalfärg varna dina kamrater så gäller det förstås att färgen finns på något som du har med dig när du är på jakt – och vad är säkrare att du har med dig än ditt vapen.

Därför är det finurligt att ha vapenremmen i signalfärg. När vapnet med denna rem hänger på axeln så ger den ett fält som blir väl synligt. Färgen är skarpt orange.

NeverLost gör produkter i signalfärg för att de ska vara svåra att tappa bort och den ursprungliga tanken var densamma med denna rem. På köpet fick man säkerheten och det är väl den som vi jägare mest upp­ skattar. Men det är ingen nackdel att det syns var man ställt ifrån sig vapnet.

Den del av remmen som vilar över axeln är cirka fem centimeter bred. Den är mjuk och har en gummerad insida som håller vapnet på plats.

Namnet är Rifle Strap och priset cirka 229 kronor. Den säljs genom jakthandeln.

Mer information på www.neverlost.se Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-17 14.34

1002 Hunt.indd 2

2009-12-18 11.18

Hälgekryss nr 2-3/2010

Rätt lösning

Hälgekryss nr 12

VINNARNA: 1: a–3:e pris: Lars Frisk i Malmö, Marianne Backström i Smedje­ backen och Maja Åkerberg i Pålsboda.

4: e–10: e pris: Ing-Marie Eriks­ son i Myllhyttan, Jan Kullgren i Oskarsström, Leif Semrén i Storuman, Hans Ohlsson i Frös­ ön, Ingrid Wahlström i Katrine­ holm, Ivar Ringbert i Strömsund och Paul Engberg i Uppsala.

11: e–20: e pris: Claes Claes­ gård i Enköping, Stig Axelsson i Nybro, Sture Borgenäs i Bro, Eva Larsson i Vessigebro, Lars Kalldal i Bankeryd, Gunnar Åhling i Filipstad, Helena Berglund i Nynäshamn, Lennart Berggren i Gävle, Conny Lantz i Hedemora och Stig Johansson i Jönköping.

Skicka lösningen till: ”HÄLGEKRYSS NR 2/3”, Svensk Jakt, Öster Malma, 611 91 Nyköping.

Vi vill ha ditt svar senast den 13 februari.

Namn: Adress:

Fina priser!

Postadress: T-shirt storlek: 90 | 214

0110 Hälgekryss t.indd 90

n XXL

n XL

n L

n M

nS

1–3 pris: Sv. Jakt T-shirt 4–10 pris: Sittunderlag 11–20 pris: Sv. Jakts nyckelring Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-18 11.47

1002 Wasa kredit.indd 2

2009-12-18 11.19

Jaktbart Vilt Februari 2010 Iller

Mård

Län AB Stockholms

C Uppsala

D Södermanlands

E Östergötlands

F Jönköpings

G Kronobergs

Grävling Rödräv

H Kalmar

I Gotlands

K Blekinge

LM Skåne

N Hallands

O Västra Götalands

S Värmlands

T Örebro

U Västmanlands

W Dalarnas

X Gävleborgs

Y Västernorrlands

Z Jämtlands

AC Västerbottens

BD Norrbottens

N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N

H

> 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15

N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N

Skogs- Fälthare hare

N N N N N N N

N N N N N N C

> 15

Q

> 15

> 15

> 15

> 15

> 15

> 15

> 15

> 15

N N N N N N N N N N N N N

N N N N N N N N N N

N N N N > 15 > 15 C

> 15

N N N N N N N N N

Bäver

N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N

Vildsvin Dovhjort Dalripa alla djur Fjällripa ABH

> 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15 > 15

H

G

Ringduva

Kråka Kaja Skata

Råka

Havstrut Gråtrut Fiskmås

Nötskrika Björktrast

Älg

K

N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N N N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N Q N N Q N N N N Q N N N N N Q N Q N N N N N Q N Q Q N Q N N N N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N E Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N Q Q N Q N N Q N N Q N Q N N Q N F Q N Q N N Q N F Q N Q N N Q

N Tillåten jakt hela månaden > 15 Tillåten jakt till och med den 15 februari Q Ingen jakt A-H Begränsad jakt A Hela landet: Sugga som åtföljs av s­ mågrisar är fredad.

B Årsunge får jagas hela året.

C På Öland är all harjakt förbjuden ­under februari.

E Jakt tillåten hela månaden i Älvdalens kommun.

92 | 216

1002 Jaktbart t.indd 92

F Jakt tillåten ovanför lappmarksgränsen.

G Vid jakt på statens mark ovan odlings­ gränsen i Norrbottens och Väster­ bottens län och i renbetesfjällen i Jämtlands län gäller särskilda regler.

Kontakta respektive länsstyrelse för mer information.

H OBS! Hund som förföljer dovhjort, vildsvin eller grävling får ej användas efter 31 januari.

K För information om exakta jakttider kontakta länsstyrelsen i respektive län eller gå in på www.jagareforbundet.se/ jakttider.

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-17 14.17

Mars 2010

Redaktör Henrik Falk, henrik.falk@jagareforbundet.se Foto Tero Niemi www.jagareforbundet.se/jakttider

Rödräv

Mård

Vildsvin

Län D

Bäver

AB Stockholms

A

> 15

Q

Q

C Uppsala

> 15

Q

Q

D Södermanlands

> 15

Q

Q

E Östergötlands

> 15

Q

Q

F Jönköpings

> 15

Q

Q

G Kronobergs

> 15

Q

Q

H Kalmar

> 15

Q

Q

I Gotlands

> 15

Q

Q

K Blekinge

Q

Q

Q

LM Skåne

Q

Q

Q

N Hallands

Q

Q

Q

O Västra Götalands

> 15

Q

Q

S Värmlands

T Örebro

U Västmanlands

W Dalarnas

X Gävleborgs

Y Västernorrlands

Z Jämtlands

AC Västerbottens

BD Norrbottens

N N N Q

> 15

N N N N N N

Q

N N N N N N

Q Q Q Q Q Q Q Q Q

N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N

Dalripa Fjällripa B

Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q C

> 15 C

> 15

Kråka Kaja Skata

Havstrut Gråtrut Fiskmås

Björktrast

Nötskrika

N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N

N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N

N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N

N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N N

N Tillåten jakt hela månaden Q Ingen jakt A-D Begränsad jakt > 15 Tillåten jakt till och med den 15 mars A Årsunge får jagas hela året.

B Vid jakt på statens mark ovan odlings­ gränsen i Norrbottens och Väster­ bottens län gäller särskilda regler.

Kontakta respektive länsstyrelse för mer information.

Från 1 juli år 2000 gäller: Vid jakt efter ringduva, gäss

eller änder skall en hund som kan apportera eller mar­ kera nedskjuten fågel medföras. Vid jakt efter övrig fågel skall en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras under tiden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång. Skyldig­ heten att medföra hund gäller inte om jakten sker på snötäckt mark eller från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar.

Från 1 januari 2008 får blyhagel inte användas vid jakt på våtmarker, e ­ ller vid jakt över grunda delar av öppet vatten. Vid övrig jakt får bly­hagel användas.

Jakt med kula av bly är tillåtet vid all jakt.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Jaktbart t.indd 93

C Jakt tillåten ovanför lappmarks­ gränsen.

D OBS ! Hund som förföljer räv får ej användas efter 15 mars.

Jakt för att förebygga skador av vilt Tider och villkor för så kallad skyddsjakt på enskilds initiativ återfinns i Jaktförordningens bilaga 4. Bilagan i sin helhet (21 punkter) hittar du i Jägareförbundets jakttabell och på www. jagareforbundet/juridik/lagstiftning.

Här följer ett urval av dessa punkter.

• Sumpbäver, mårdhund, tvättbjörn, wapitihjort, sikahjort, vitsvanshjort, mufflonfår, frett, vildkanin, mink, mullvad, sorkar (även bisam), lämlar, råttor, skogsmöss, näbbmöss, husmus och amerikansk ­kopparand får jagas 1 juli–30 juni. Dessa arter får alltså jagas under hela jaktåret!

• Vildsvin, räv, mårdhund, grävling, mård, iller, mink, hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar (även bisam), lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, kråka, råka, kaja, skata, tamduva (stadsduva), björk­ trast (snöskata), gråsparv och pilfink som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas 1 juli–30 juni.

• Jakträttshavare får under samma tid bedriva jakt ­efter sådana djur samt korp, havstrut, gråtrut, fisk­ mås och skrattmås… … i en anläggning för att där förhindra skada eller annan olägenhet. … på mark med jordbruksgrödor eller som an­ vänds till yrkesmässig trädgårdsodling om djuren där orsakar skada på grödor och odling. … om jakten sker på särskilt uppdrag av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

• Rödräv och korp får jagas, om det behövs för att skydda ungar av tamdjur inom område för uppföd­ ning av tamdjur och i renskötselområdets kalvnings­ land 1 juli–30 juni.

• Rödräv, grävling, hermelin,vessla, iller, mård och korp får jagas inom område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning samt inom ett avstånd av 200 meter från sådana anläggningar, om det behövs för att förhindra skada inom anläggning­ arna 1 juli-den 30 juni.

• Sädgås som uppträder vid fält besådda med höstgrödor i Blekinge och Skåne län får jagas om det behövs för att förebygga skada 1 januari–15 mars.

• Om det behövs för att förebygga skada, får kanada­ gås som uppträder vid fält med oskördad gröda eller som orsakar sanitär olägenhet jagas 1 juli–30 juni.

Under vilken tid på dygnet får du jaga med ­skjutvapen?

• Älg: Från och med en timme före solens uppgång till solens nedgång.

• Hjort, rådjur, mufflon, varg, järv, lo: Från och med en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång är det endast tillåtet att vakt- eller smygjaga.

• Björn: Från och med en timme före solens uppgång till två timmar före solens nedgång.

• Annat vilt: Får i princip jagas dygnet runt.

• Grågås som uppträder vid fält med oskördad gröda får jagas om det behövs för att förebygga skada i Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 20 juli–20 aug. Övriga delar av landet 20 juli–10 aug. Skåne, Blekinge och Hallands län även den 1 jan.–28 (29) feb. Grågås som orsakar sanitär olägenhet får jagas i hela landet 1 juli–30 juni • Ringduva som uppträder i flock och som orsakar skada i yrkesmässiga odlingar får jagas i sådana odlingar i Blekinge, Skåne och Hallands län 1 mars–31 augusti.

217

| 93

2009-12-17 14.17

För månens faser: www.jagareforbundet.se/jakttider Solen/februari Solens upp− 2010 och nedgång FEBRUARI 2010

Pajala Kiruna Abisko Haparanda Jokkmokk Saltoluokta Piteå Sorsele Tärnaby Umeå Dorotea Gäddede Sollefteå Östersund Storlien Hudiksvall Los Hede Gävle Falun Värmlands Dalby Stockholm Örebro Karlstad Årjäng Söderköping Skövde Uddevalla Visby Västervik Jönköping Göteborg Kalmar Växjö Falkenberg Karlskrona Kristianstad Ängelholm Ystad

upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned

1/2 08.40 14.43 08.59 14.47 09.12 14.46 08.22 14.53 08.47 15.02 09.01 14.59 08.28 15.08 08.46 15.22 08.56 15.30 08.20 15.25 08.39 15.37 08.50 15.45 08.27 15.42 08.38 15.53 08.49 16.02 08.18 15.53 08.26 16.00 08.37 16.03 08.12 15.59 08.18 16.05 08.28 16.16 08.01 16.03 08.12 16.14 08.19 16.21 08.25 16.26 08.03 16.14 08.13 16.24 08.20 16.32 07.51 16.10 07.59 16.16 08.09 16.26 08.17 16.35 07.55 16.22 08.02 16.27 08.11 16.37 07.56 16.27 08.01 16.34 08.07 16.38 08.00 16.38

4/2 08.28 14.56 08.47 15.00 08.58 15.01 08.11 15.04 08.36 15.15 08.49 15.12 08.18 15.19 08.35 15.33 08.46 15.41 08.11 15.35 08.30 15.48 08.41 15.55 08.19 15.52 08.29 16.02 08.40 16.11 08.10 16.01 08.18 16.09 08.29 16.12 08.04 16.07 08.10 16.14 08.21 16.24 07.54 16.10 08.05 16.22 08.12 16.28 08.18 16.34 07.57 16.21 08.06 16.32 08.14 16.39 07.45 16.17 07.52 16.23 08.02 16.33 08.11 16.42 07.49 16.29 07.56 16.34 08.05 16.44 07.50 16.34 07.55 16.40 08.01 16.45 07.54 16.44

7/2 08.16 15.08 08.34 15.14 08.45 15.15 08.01 15.16 08.24 15.27 08.36 15.25 08.07 15.30 08.25 15.44 08.35 15.52 08.02 15.45 08.20 15.58 08.31 16.05 08.10 16.01 08.20 16.12 08.31 16.21 08.02 16.10 08.10 16.18 08.20 16.21 07.57 16.15 08.02 16.22 08.13 16.32 07.47 16.18 07.58 16.30 08.05 16.36 08.11 16.41 07.50 16.29 07.59 16.39 08.07 16.47 07.38 16.24 07.46 16.30 07.55 16.40 08.04 16.49 07.42 16.36 07.49 16.41 07.59 16.50 07.43 16.41 07.49 16.47 07.55 16.51 07.48 16.51

10/2 08.04 15.20 08.21 15.27 08.31 15.28 07.50 15.27 08.13 15.38 08.24 15.37 07.57 15.41 08.14 15.55 08.24 16.03 07.52 15.55 08.10 16.08 08.21 16.16 08.00 16.11 08.11 16.21 08.22 16.31 07.54 16.19 08.02 16.27 08.12 16.30 07.49 16.24 07.54 16.30 08.05 16.40 07.39 16.26 07.50 16.37 07.57 16.44 08.03 16.49 07.43 16.36 07.52 16.46 08.00 16.54 07.31 16.31 07.39 16.38 07.48 16.47 07.57 16.57 07.36 16.43 07.43 16.48 07.52 16.57 07.37 16.47 07.42 16.54 07.48 16.58 07.42 16.57

13/2 07.52 15.33 08.08 15.39 08.18 15.41 07.39 15.38 08.01 15.50 08.12 15.50 07.46 15.51 08.03 16.06 08.13 16.14 07.43 16.05 08.00 16.18 08.11 16.26 07.51 16.20 08.02 16.31 08.13 16.40 07.45 16.27 07.53 16.35 08.03 16.39 07.40 16.32 07.46 16.38 07.57 16.49 07.31 16.33 07.43 16.45 07.50 16.52 07.55 16.57 07.35 16.44 07.45 16.54 07.52 17.02 07.24 16.39 07.31 16.45 07.41 16.55 07.50 17.04 07.29 16.50 07.36 16.55 07.45 17.04 07.30 16.54 07.36 17.00 07.42 17.05 07.35 17.03

16/2 07.40 15.44 07.56 15.52 08.05 15.54 07.28 15.49 07.49 16.01 08.00 16.02 07.35 16.02 07.52 16.17 08.02 16.25 07.33 16.14 07.50 16.28 08.01 16.36 07.42 16.29 07.52 16.40 08.03 16.49 07.36 16.36 07.44 16.44 07.53 16.48 07.32 16.40 07.38 16.46 07.49 16.57 07.24 16.41 07.35 16.53 07.42 16.59 07.47 17.05 07.28 16.51 07.37 17.01 07.45 17.09 07.17 16.46 07.24 16.52 07.34 17.02 07.43 17.11 07.22 16.56 07.29 17.02 07.38 17.11 07.23 17.01 07.29 17.07 07.35 17.12 07.28 17.10

19/2 07.28 15.56 07.43 16.04 07.52 16.07 07.17 15.59 07.38 16.13 07.47 16.13 07.25 16.12 07.41 16.27 07.51 16.35 07.23 16.24 07.40 16.37 07.50 16.46 07.32 16.38 07.43 16.49 07.53 16.59 07.27 16.45 07.35 16.52 07.44 16.57 07.23 16.48 07.29 16.54 07.40 17.05 07.15 16.49 07.27 17.00 07.34 17.07 07.39 17.12 07.20 16.58 07.29 17.08 07.37 17.16 07.09 16.53 07.17 16.59 07.26 17.09 07.35 17.18 07.15 17.03 07.21 17.09 07.31 17.18 07.16 17.07 07.22 17.14 07.28 17.18 07.22 17.16

22/2 07.16 16.07 07.31 16.16 07.39 16.19 07.05 16.10 07.26 16.24 07.35 16.25 07.14 16.23 07.30 16.38 07.40 16.46 07.13 16.33 07.30 16.47 07.40 16.55 07.22 16.48 07.33 16.58 07.43 17.08 07.18 16.53 07.26 17.01 07.35 17.05 07.15 16.56 07.21 17.03 07.31 17.13 07.07 16.56 07.18 17.08 07.26 17.14 07.31 17.20 07.12 17.06 07.22 17.16 07.29 17.23 07.02 17.00 07.09 17.06 07.19 17.16 07.27 17.25 07.07 17.10 07.14 17.16 07.23 17.25 07.09 17.14 07.15 17.20 07.20 17.25 07.15 17.23

25/2 07.04 16.19 07.18 16.27 07.26 16.31 06.54 16.20 07.14 16.34 07.23 16.36 07.03 16.33 07.19 16.48 07.29 16.56 07.03 16.43 07.19 16.57 07.29 17.05 07.12 16.57 07.23 17.07 07.34 17.17 07.09 17.01 07.17 17.09 07.25 17.14 07.06 17.04 07.12 17.10 07.22 17.21 06.59 17.04 07.10 17.15 07.17 17.22 07.23 17.27 07.04 17.13 07.14 17.23 07.21 17.31 06.54 17.07 07.01 17.13 07.11 17.23 07.19 17.32 07.00 17.17 07.06 17.22 07.16 17.32 07.02 17.21 07.07 17.27 07.13 17.31 07.07 17.29

28/2 06.52 16.30 07.06 16.39 07.14 16.43 06.43 16.30 07.03 16.45 07.11 16.48 06.52 16.43 07.08 16.58 07.18 17.06 06.52 16.52 07.09 17.06 07.19 17.15 07.02 17.06 07.13 17.16 07.24 17.26 06.59 17.10 07.07 17.18 07.16 17.23 06.57 17.12 07.03 17.18 07.14 17.29 06.50 17.11 07.02 17.23 07.09 17.29 07.14 17.35 06.56 17.20 07.05 17.30 07.13 17.38 06.46 17.14 06.53 17.20 07.03 17.30 07.12 17.39 06.52 17.23 06.59 17.29 07.08 17.38 06.54 17.27 07.00 17.33 07.05 17.38 07.00 17.35

© Stockholms Folkobservatorium

1002 Solens upp & ner g.indd 94

2009-12-18 13.19

Solen/mars 2010 Solens upp− och nedgång Pajala Kiruna Abisko Haparanda Jokkmokk Saltoluokta Piteå Sorsele Tärnaby Umeå Dorotea Gäddede Sollefteå Östersund Storlien Hudiksvall Los Hede Gävle Falun Värmlands Dalby Stockholm Örebro Karlstad Årjäng Söderköping Skövde Uddevalla Visby Västervik Jönköping Göteborg Kalmar Växjö Falkenberg Karlskrona Kristianstad Ängelholm Ystad

upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned upp ned

1/3 06.48 16.33 07.02 16.43 07.09 16.47 06.39 16.34 06.59 16.49 07.07 16.51 06.48 16.46 07.05 17.01 07.14 17.10 06.49 16.55 07.06 17.09 07.15 17.18 06.59 17.08 07.10 17.19 07.20 17.29 06.56 17.13 07.04 17.20 07.12 17.25 06.54 17.15 07.00 17.21 07.11 17.31 06.48 17.14 06.59 17.25 07.06 17.32 07.11 17.37 06.53 17.22 07.03 17.32 07.10 17.40 06.43 17.16 06.50 17.22 07.00 17.32 07.09 17.41 06.50 17.25 06.56 17.31 07.05 17.40 06.52 17.29 06.57 17.35 07.03 17.40 06.58 17.37

4/3 06.36 16.44 06.49 16.54 06.56 16.58 06.28 16.44 06.47 16.59 06.55 17.02 06.37 16.56 06.53 17.11 07.03 17.20 06.39 17.04 06.55 17.19 07.05 17.27 06.49 17.17 07.00 17.28 07.10 17.38 06.47 17.21 06.55 17.29 07.03 17.34 06.45 17.23 06.51 17.29 07.02 17.39 06.39 17.21 06.50 17.33 06.57 17.39 07.03 17.45 06.45 17.29 06.54 17.40 07.02 17.47 06.35 17.23 06.42 17.29 06.52 17.39 07.01 17.48 06.42 17.32 06.48 17.38 06.58 17.47 06.44 17.36 06.50 17.42 06.55 17.46 06.50 17.44

7/3 06.24 16.55 06.37 17.05 06.44 17.10 06.17 16.54 06.35 17.10 06.42 17.13 06.26 17.06 06.42 17.21 06.52 17.30 06.28 17.13 06.44 17.28 06.54 17.36 06.39 17.26 06.50 17.37 07.00 17.47 06.37 17.29 06.45 17.37 06.53 17.42 06.36 17.30 06.42 17.37 06.52 17.47 06.30 17.28 06.42 17.40 06.49 17.47 06.54 17.52 06.36 17.37 06.46 17.47 06.54 17.54 06.27 17.30 06.34 17.36 06.44 17.46 06.53 17.55 06.34 17.38 06.40 17.44 06.50 17.54 06.36 17.42 06.42 17.48 06.47 17.53 06.43 17.50

10/3 06.12 17.06 06.24 17.16 06.31 17.21 06.05 17.04 06.24 17.20 06.30 17.24 06.15 17.15 06.31 17.31 06.41 17.40 06.18 17.22 06.34 17.37 06.43 17.46 06.29 17.35 06.39 17.45 06.50 17.55 06.28 17.37 06.36 17.45 06.43 17.51 06.27 17.38 06.33 17.44 06.43 17.55 06.22 17.36 06.33 17.47 06.40 17.54 06.45 17.59 06.28 17.44 06.38 17.54 06.45 18.01 06.19 17.36 06.26 17.43 06.36 17.53 06.44 18.02 06.26 17.45 06.32 17.51 06.42 18.00 06.29 17.48 06.34 17.54 06.40 17.59 06.35 17.56

månens faser: www.jagareforbundet.se/jakttider MARSFör 2010

13/3 05.59 17.16 06.12 17.27 06.18 17.32 05.54 17.14 06.12 17.30 06.18 17.35 06.04 17.25 06.20 17.40 06.29 17.49 06.07 17.31 06.23 17.46 06.32 17.55 06.19 17.43 06.29 17.54 06.40 18.04 06.18 17.45 06.26 17.53 06.33 17.59 06.17 17.46 06.23 17.52 06.34 18.02 06.13 17.43 06.24 17.54 06.31 18.01 06.37 18.07 06.19 17.50 06.29 18.00 06.37 18.08 06.11 17.43 06.17 17.50 06.27 17.59 06.36 18.08 06.18 17.51 06.24 17.57 06.34 18.07 06.21 17.55 06.26 18.00 06.32 18.06 06.27 18.02

16/3 05.47 17.27 05.59 17.38 06.05 17.44 05.43 17.24 06.00 17.40 06.06 17.45 05.53 17.34 06.09 17.50 06.18 17.59 05.57 17.40 06.13 17.55 06.22 18.04 06.08 17.52 06.19 18.03 06.29 18.13 06.09 17.53 06.16 18.01 06.23 18.07 06.08 17.53 06.14 18.00 06.25 18.10 06.04 17.50 06.15 18.02 06.22 18.08 06.28 18.14 06.11 17.57 06.21 18.07 06.28 18.15 06.02 17.50 06.09 17.56 06.19 18.06 06.28 18.15 06.10 17.58 06.16 18.04 06.25 18.13 06.13 18.01 06.19 18.07 06.24 18.12 06.20 18.08

19/3 05.35 17.37 05.47 17.49 05.52 17.55 05.31 17.33 05.48 17.51 05.54 17.56 05.42 17.44 05.57 18.00 06.06 18.09 05.46 17.49 06.02 18.04 06.11 18.13 05.58 18.00 06.09 18.11 06.19 18.21 05.59 18.01 06.07 18.09 06.13 18.16 05.59 18.01 06.05 18.07 06.15 18.18 05.55 17.57 06.06 18.09 06.13 18.16 06.19 18.21 06.02 18.04 06.12 18.14 06.20 18.22 05.54 17.56 06.01 18.03 06.11 18.13 06.19 18.22 06.02 18.04 06.08 18.10 06.17 18.20 06.05 18.07 06.11 18.13 06.16 18.18 06.12 18.14

22/3 05.23 17.48 05.34 18.00 05.40 18.06 05.20 17.43 05.36 18.01 05.41 18.06 05.30 17.53 05.46 18.09 05.55 18.18 05.36 17.57 05.51 18.13 06.00 18.22 05.48 18.09 05.59 18.20 06.09 18.30 05.49 18.09 05.57 18.17 06.03 18.24 05.50 18.09 05.56 18.15 06.06 18.25 05.46 18.04 05.58 18.16 06.04 18.23 06.10 18.28 05.53 18.11 06.03 18.21 06.11 18.29 05.46 18.03 05.52 18.10 06.02 18.19 06.11 18.28 05.54 18.10 06.00 18.17 06.09 18.26 05.57 18.13 06.03 18.19 06.08 18.24 06.04 18.20

25/3 05.11 17.58 05.22 18.11 05.27 18.17 05.08 17.53 05.25 18.11 05.29 18.17 05.19 18.03 05.35 18.19 05.44 18.28 05.25 18.06 05.40 18.22 05.49 18.31 05.38 18.17 05.48 18.28 05.58 18.38 05.40 18.17 05.47 18.25 05.53 18.32 05.40 18.16 05.46 18.22 05.57 18.33 05.37 18.12 05.49 18.23 05.56 18.30 06.01 18.35 05.45 18.18 05.55 18.28 06.02 18.35 05.37 18.10 05.44 18.16 05.54 18.26 06.03 18.35 05.46 18.17 05.52 18.23 06.01 18.32 05.49 18.20 05.55 18.25 06.00 18.31 05.56 18.26

28/3 05.59 19.09 06.09 19.21 06.14 19.28 05.57 19.02 06.13 19.21 06.17 19.27 06.08 19.12 06.23 19.28 06.32 19.38 06.15 19.15 06.30 19.31 06.38 19.40 06.27 19.26 06.38 19.37 06.48 19.47 06.30 19.25 06.38 19.33 06.43 19.40 06.31 19.24 06.37 19.30 06.47 19.40 06.29 19.19 06.40 19.30 06.47 19.37 06.52 19.42 06.36 19.25 06.46 19.35 06.54 19.42 06.29 19.16 06.36 19.23 06.45 19.33 06.54 19.42 06.38 19.23 06.44 19.29 06.53 19.39 06.41 19.26 06.47 19.31 06.52 19.37 06.49 19.32

31/3 05.46 19.19 05.56 19.32 06.01 19.39 05.45 19.12 06.01 19.31 06.04 19.38 05.57 19.22 06.12 19.38 06.21 19.47 06.04 19.24 06.19 19.40 06.28 19.49 06.17 19.34 06.28 19.45 06.38 19.56 06.20 19.33 06.28 19.41 06.34 19.48 06.22 19.31 06.28 19.37 06.38 19.48 06.20 19.26 06.31 19.37 06.38 19.44 06.43 19.50 06.28 19.32 06.38 19.41 06.45 19.49 06.21 19.23 06.27 19.29 06.37 19.39 06.46 19.48 06.30 19.29 06.35 19.36 06.45 19.45 06.33 19.32 06.39 19.37 06.44 19.43 06.41 19.38

När sommartid råder anges tiderna i sommartid. © Stockholms Folkobservatorium

1002 Solens upp & ner g.indd 95

2009-12-18 13.19

Viltrecept

Recept Staffan Lindström. Dryck Bertil Lundvik. Foto Ellinor Hall Recept och frågor: Svensk Jakt, Viltreceptet, Öster Malma, 611 91 Nyköping

Smalmat från naturens skafferi Efter helgernas frossande kan det kännas naturligt att avnjuta lite smalmat. Det finns idag många extrema specialkoster med krångliga förkortningar för att hjälpa oss att hålla vikten. Men har man tillgång till viltkött och kombinerar det med goda grönsaker så kan man laga många magra rätter med fantastiska smaker och må bra på ett naturligt sätt.

Sallad med fasanbröst och rödvinsglacÉ

4 portioner 2 fasanbröst 800 g valfri sallad 3 dl rött vin 2 msk råsocker 1 msk rapsolja salt och peppar

Strö salt och peppar över fasanbrösten och pensla med rapsolja.

Baka fasanbrösten i ugnen på 130 grader till en innertem­ peratur på cirka 60 grader och låt dem svalna lite.

Koka ihop rödvin och socker tills det återstår cirka en deciliter och låt det svalna.

Skär salladsgrönsakerna snyggt och lägg på fyra tall­ rikar. Skiva fasanbrösten och fördela på tallrikarna.

Krydda med lite salt och peppar och spetsa med den söta rödvinsglacén. L

NÅGONTING ATT DRICKA: Ett rosévin blir läckert till fasansalladen.

Errazuriz Caber­ net Sauvignon Rosé (2246) för 69 kronor kom­ mer från Chile och finns i alla butiker.

Doften domine­ ras av svarta­ vinbärstoner, typiska för dru­ van, jordgubbar och smörkola.

Smaken är ändå torr men fruktig och med bra syra som klarar maten galant.

96 | 220

1002 Viltrecept g.indd 96

Nr 2/3 2010 Svensk Jakt

2009-12-30 14.11

Läs fler recept på www.svenskjakt.se Pepparstekt rådjursrygg med lök och paprika

4 portioner 700 g putsad rådjursrygg (urbenad sadel) 3 msk rapsolja 2–3 röda paprikor 1 purjolök 2 rödlökar 2 vitlöksklyftor 1 gul lök 2 msk soja 1 knippe timjan salt och peppar Bryn köttet i lite av oljan och strö på lite salt och peppar.

Baka i ugnen på 120 grader till en innertemperatur på 58–60 grader.

Skär gul lök, purjolök, röd lök och vitlök samt paprikan i jämna bitar och fräs allt i

en kastrull eller slungpanna i oljan i tre till fyra minuter.

Tillsätt soja, timjan och pep­ par.

Skär upp rådjursryggen och servera med lök- och paprika­ fräset. L

NÅGONTING ATT DRICKA: Till den pepparstekta rådjursryggen behövs ett fruktigt vin med en aning sötma som gör att det gifter sig med de sötaktiga smakerna som finns i lök och paprika.

Italienska Allegrini Valpolicella Superiore 2006 för 99 kronor håller bra klass. I doften finns tydliga körsbärstoner men också en kryddighet. I munnen känns vinet tämligen runt och fylligt, lättdrucket om man så vill.

Älgbiff med kryddiga tomater och rucolasallad

4 portioner 700 g älgbiff 700 g blandade tomater 200 g rucolasallad 3 vitlöksklyftor 2 dl färska örter (t ex timjan, rosmarin, basilika, salvia) 4 msk rapsolja 1 msk balsamicovinäger 1 msk råsocker salt och peppar Bryn älgbiffen. Salta och peppra och stek i ugnen på 100 grader till en innertempe­ ratur på cirka 60 grader.

Skär tomaterna i jämna bitar. Hacka vitlöken, värm oljan i en kastrull och fräs vit­löken. Tillsätt råsocker och tomater och fräs en kort tid.

Svensk Jakt Nr 2/3 2010

1002 Viltrecept g.indd 97

Tillsätt salt, peppar och grov­ hackade örter på slutet.

Servera med den skivade älgbiffen och rucola som du vänder runt i en bunke med lite olja och balsamicovinäger. L NÅGONTING ATT DRICKA: Älgbiffen låter jag få sällskap av ett vin från Katalonien, området i Spanien som har Barcelona som huvudstad. Där har vinmakaren Miguel Tor­ res sin hemvist, och ett av hans pålitliga viner är Gran Sangre de Toro (2686) för 79 kronor.

Det är ett vin som doftar av kryddor, ekfat och choklad. I munnen är vinet medelfylligt med bra fruktsyror som gör det matvänligt och med toner av fat, katrin­ plommon, peppar, lakrits och örter. Det är gjort på druvorna garnacha, carinena och syrah.

221

| 97

2009-12-30 14.11

Nr 04

NÄSTA NUMMER utkommer omkring den 25 mars

Här hittar du älgarna under våren och sommaren Tidig vår lockar den spirande växtligheten ut älgarna på åkermarker och kärr, även under dygnets ljusa timmar.

Den magra vinterdieten har gett djuren glupande aptit och gör dem mindre försiktiga. När sommaren kommer, med dess överflöd på mat, blir älgarnas förehavande mer anonyma.

MISSA INTE! NÄSTA NUMMER AV SVENSK JAKT NYHETER ­utkommer den 12 ­februari

Nytt recept för vård av vilda rapphöns Målet är fler rapphöns och på köpet en ökad biologisk mångfald. Ett framgångsrikt engelskt recept för rapphönsvård ska nu testas i Sverige.

Tema valpuppfostran

FOTO: STEN CHRISTOFFERSSON

Att alla jakthundar behöver uppfostras är vi nog alla överens om. Men om hur det ska gå till råder skilda meningar. I nästa nummer kan du läsa om hur du med hjälp av tidig valpfostran lockar fram hundens samarbetsvilja och underlättar framtida träning och injagning.

Du vill väl ha en egen Svensk Jakt?

Porto betalt

22 jakttidningar om året direkt hem i brevlådan för bara 525–575 kronor (beroende på län). Medlemskap i Svenska Jägareförbundet med en mängd förmåner som försäkringar, medlemserbjudanden, förmånshäften och special­rabatter ingår i priset. Fyll i och posta talongen eller ring 020-22 00 10.

Namn:

Svenska Jägareförbundet

Adress:

Svarspost 160 061 202 Personnr:

1002 Nästa nr g.indd 98

308 04 Halmstad

2009-12-18 13.11

1002 Nyborgs.indd 2

2009-12-21 13.47

POSTTIDNING B Svenska Jägareförbundet, Medlemsservice Furuviksringen 10, 302 44 Halmstad

1002 Fyrklövern OmslBak.indd 2

2009-12-18 11.24