Telescopium 04 2009 by Telescopium

04 2009 T i d s k r i f t f ö r S v e n s k A m at ö r A s t r o n o m i s k F ö r e n i n g o c h a n s l u t n a l o k a l f ö r e n i n g a r .

R CORONAE BOREALIS EN "OMVÄND NOVA"

på himlen i januari, februari och mars

ISSN 1 6 5 1 - 6 3 4 6

SVÅRFÅNGAD SOLFÖRMÖRKELSE I KINA

Nr. 4 2009

Årgång 28

pegasus, kommen AV ondskans blod

Innehåll R CORONAE BOREALIS EN "OMVÄND NOVA" KALENDARIET OCH NOTISER PÅ HIMLEN I JANUARI, FEBRUARI OCH MARS

Framsidan: Månen fotograferad av Peter Rosén, Stockholm 12 april 2009 kl. 03:11 på morgonen. Månen stod c:a 6° ovanför horisonten och var 17 dagar gammal. Fotograferad med en Canon Eos 5D MkII, i primär fokus på en William Optics FLT 110 f/6,5 apokromatisk refraktor samt en WO field flattener. Bilden är ett montage av 2 bilder sammanfogade i Photoshop. En exponerad för månen på 1/80 sekund och den andra för molnen på 2 sekunder, båda på 200 Iso.

nummer per år. Medlemmar får också inbjudningar till årliga stjärnträffar och kongresser de år sådana arrangeras. Som medlem kan du även ansluta dig till SAAF:s sektioner.

Anslutna föreningar. Följande föreningar har Telescopium som medlemstidning: Astronomiska Sällskapet Aquila Kristianstad, Avesta Astronomisällskap, Borås Astronomisällskap, Grönhögens Astronomiska Förening, Karlskrona Astronomiförening, Norrköpings Astronomiska Klubb, Tierps Astronomiska Klubb, Uppsala AmatörAstronomer, Västerås Astronomi- och Rymdforskningsförening. Mer information och kontaktuppgifter finner du på SAAF:s hemsida www.saaf.se

Sektioner. Deep Sky. Jan Sandström, Parkgatan 29C, 671 40 Arvika, 0705-869496. Solsystemet. Johan Warell, Fiby 118, 740 20 Vänge, tel.nr: 018362150, e-post: solsystemet@saaf.se. Teleskop. Nils Olof Carlin, Lundenvägen 31 B, 541 39 Skövde, e-post: teleskop@saaf.se. Variabla stjärnor. HansGöran Lindberg, Bruksgatan 33, 730 50 Skultuna, e-post: variabler@saaf.se.

Medlemskap i SAAF. Du blir medlem i Svensk AmatörAstronomisk Förening genom att betala in årsavgiften på plusgironummer 904 56-5. Mottagare av betalningen är SAAF. Som medlem i SAAF erhåller du tidskriften Telescopium med fyra

Telescopium. © 2009 Telescopium och respektive författare. Årgång 28. Redaktion: Jan Persson, epost: redaktor@saaf.se; Sven Mårdh, Fredrik Silow, e-post: redaktion@saaf.se. Ansvarig utgivare: Johan Warell. Grafisk formgivning: Fredrik Silow. Bildredaktör: Robert Wahlström, bilder@telescopium.saaf.se. Redaktörer för ”Stjärnhimlen”: André Franke och Sven Mårdh. Faktagranskning: Johan

Medlemsavgift. Vuxna (över 18 år): 200 kr (1 år), 360 kr (2 år), 540 kr (3 år). Ungdomar (18 år eller yngre): 100 kr (1 år), 180 kr (2 år), 270 kr (3 år). Europa och världen: 300 kr (1 år).

8 9-17

SVÅRFÅNGAD SOLFÖRMÖRKELSE I KINA

18-19

PEGASUS, KOMMEN AV ONDSKANS BLOD

20-21

BOKRECENSIONER

22-23

GALLERIET

SAAF, Svensk AmatörAstronomisk Förening, är en rikstäckande förening vars verksamhet syftar till att sprida intresset för astronomi och rymdfart och främja praktisk amatörastronomi. SAAF är en ideell förening, vars medlemmar arbetar utan ekonomisk vinning. Alla med intresse för amatörastronomi och astronomisk forskning är välkomna som medlemmar.

4-7

johan.warell@saaf.se. Vice ordförande & Kassör. Jan Persson, Eklanda Hage 31, 431 49 Mölndal, 031-277820, e-post: jan.persson@saaf.se. Sekreterare. Anders Wettergren, Carl Bergstens gata 17, 603 78 Norrköping, 011-171976, e-post: anders.wettergren@saaf.se. Ledamöter. Anders Lindquist, Mariatorget 5, 2tr., 118 48 Stockholm, 08-6412955, e-post: anders.lindquist@saaf.se; Fredrik Silow, Karl XI-gatan 19B 222 20 Lund, 0462406845, e-post: fredrik.silow@saaf.se; Gunnar Lidström, Ringensons Väg 12G, 731 43 Köping, 0221-23198, e-post: gunnar.lidstrom@saaf.se; Jan Sandström, Parkgatan 29C, 671 40 Arvika; Michael Sternald, Västra Bangatan 39A, 195 40 Märsta, 0859111854, e-post: michael.sternald@saaf.se.

SAAF:s hemsida. www.saaf.se. Redaktör: Michael Sternald, Västra Bangatan 39A, 195 40 Märsta, e-post: webbredaktor@saaf.se Diskussionsgrupp. www.saaf.se/diskussion.htm. Moderator: Johan Warell. Styrelsen för SAAF. Ordförande. Johan Warell, Fiby 118, 740 20 Vänge, tel.nr: 018-362150, e-post:

Warell. Korrektur: Cecilia Nordberg, Gunnar Carlin och Per Stymne. Tryck. Vindspelet Grafiska, Borås. Bidrag till tidningen skickas till SAAF, c/o J. Persson, Eklanda Hage 31, 431 49 Mölndal, eller till e-postadressen artiklar@saaf.se. Annonser. annonser@saaf.se. Manusstopp 2010. Nr 1: 1 jan. Nr 2: 1 april. Nr 3: 1 juli. Nr 4: 1 okt. Utgivningsplan 2010. Nr 1: 10 mars. Nr 2: 10 juni. Nr 3: 10 sept. Nr

4: 10 dec. Provexemplar. SAAF, c/o J. Persson, Eklanda Hage 31, 431 49 Mölndal, 031-277820, epost: jan.persson@saaf.se. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta ner och korrigera insända bidrag. Insänt material kan komma att publiceras på SAAFs hemsida (www.saaf.se), om inte annat är överenskommet.

LEDARSIDan Telescopiumredaktionen

SAAFs ordförande Johan Warell skriver ofta i Telescopium och sysslar med det mesta inom amatörastronomi, från visningar och teleskopbygge till visuella och digitala observationer av objekt i när och fjärran. Han agerar också som Astronomiårets kontaktperson mot de lokala astronomiföreningarna. Telescopiumredaktionen (fr. vänster i bild ovan) består av redaktörerna Jan Persson, Fredrik Silow, Sven Mårdh samt Johan Warell som är ansvarig utgivare.

ALLT gott Vintern är snart här, och med den förhoppningsvis snövita högtrycksdagar och fler stjärnklara nätter än under senhösten. Som vanligt finns det mycket spännande att spana in på himlen, och jag skulle vilja tipsa om planeten Mars som står närmast i januari, och de spännande variabla stjärnorna Epsilon Aurigae och R Coronae Borealis. Den senare, en ”omvänd nova”, berättar Chris Allen om i detta nummer och är nu så historiskt svag att ett ordentligt teleskop krävs för att se den. Den förra ses lätt för blotta ögat och har när du läser detta möjligen nått sin lägsta ljusstyrka under sin årslånga förmörkelsefas. Dina observationer kan vara värdefulla för att förstå dess sanna natur. Var du finner stjärnan kan du läsa om på stjärnhimmelskartan på mittuppslaget.

Astronomiåret närmar sig sitt slut men det betyder inte att vår gemensamma strävan att

inspirera allmänheten upphör. Inom SAAF har vi producerat astronomihäftet ”NATT” (som finns att ladda ner via föreningens webbsida saaf.se), och i samarbete med andra föreningar arrangerat ”Astronomidagarna på Hven 2009”. Jag hoppas många av er fann glädje av dessa satsningar. Ni är säkert många som har hållit visningar av stjärnhimlen under året – glöm inte att rapportera in era besökare via den nationella webbsidan (astronomi2009.se) så vi får veta hur många besökare vi lockade till teleskopen!

På byggfronten händer det också mycket inom amatörastronomin. Inte mindre än fyra

större nya teleskop och observatorier närmar sig färdigställande, och andra betydande projekt är på gång. Om det stora 80 cm-teleskopet får vi veta mer under 20-årsjubilerande Värmland Star Party den 5-7 mars, där även SAAFs årsmöte hålls. I Västerås och Uppsala ser ”nygamla” 61 och 41 cm teleskop nytt ljus, och på en bergstopp i Gäddede byggs Sveriges högst belägna observatorium.

Med detta vill jag önska ett gott slut på det gamla, och gott nytt astronomiår 2010! Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

CHRIS ALLEN GAF/SA AF

Christopher Allen är engelsman och är fil. doktor i lingvistik på Högskolan i Halmstad. Hans största intresse är astronomi och har specialiserat sig på variabla stjärnor sedan 80 talet.

R Coronae Borealis en ”omvänd nova” Christopher A llen, Jordgubbsgr änd 3, FÄ R JE STADEN EPOST: chris. allen@telia .com

För er som gillar att observera kuriosa, är det dags att ta en titt på R Coronae Borealis. Som ni kanske gissat från bokstavsbeteckningen R, pratar vi om en variabel. Men det är inte vilken variabel som helst – den är prototypen för sin klass. Men vad exakt är speciellt med R Coronae Borealis och varför är det hög tid att hålla koll på den nu? R C oron a e B or e a l i s (R CrB) är en mycket känd variabel stjärna i stjärnbilden Norra Kronan. Observationer av denna stjärna går långt tillbaka i tiden, närmare bestämt till år 1795 då den upptäcktes av den unga engelsmannen Edward Piggot. Tillsammans med vännen John Goodricke gjorde Piggot flera intressanta upptäckter, bland annat av den första så kallade Cepheidvariabeln, Eta Aquilae i stjärnbilden Örnen. J us t n u (s om m a r / höst 2009) är R Coronae Borealis inne i en mycket intressant period. Stjärnan brukar vara av magnitud 6 och kan alltså ses svagt med blotta ögat under en mörk himmel. Den är lätt att hitta med en enkel kikare. Det som är fascinerande med R CrB är dess stora och oregelbundna ljusstyrkeminskningar, då den kan tappa upp till 6-8 magnituder i ljusstyrka. Efter flera år med konstant magnitud började R CrB bli svagare under Bilden, motstående sida. En illustration av miljön kring en R Coronae Borealisstjärna, såsom framgår av de data som erhålls med ESO Very Large Telescope. Utbredda moln av stoft bildas i stjärnans yttre atmosfär och absorberar ljuset. Copyright: ESO.

juli 2007 och har sedan dess varit mycket ljussvag, mellan magnitud 14 och 15. För att över huvud taget se stjärnan visuellt behövs ett hyfsat stort teleskop med en öppning av omkring 30 cm. Den kan förstås fotograferas med en DSLR- eller CCD-kamera med liten öppning och lite längre exponering. Vi väntar spänt på att stjärnan skall återhämta sig! Står som prototyp

R C r B ä r prototyp för en sällsynt klass variabler. Databasen General Catalogue of Variable Stars, fjärde upplagan (GCVS4), listar 30 till 35 så kallade RCBvariabler. Detta är stjärnor med liknande beteende och spektroskopiska egenskaper som R CrB själv. M e da n novor o c h supernovor visar plötsliga explosiva ökningar i ljusstyrka så är en typisk RCB-stjärna raka motsatsen. I flera år kan den vara konstant för att utan

Te l e s c o p i u m , n r 2 2 0 0 9

R C o r o n a e B o r e a l i s – e n ”o m v ä n d n o v a ”. Fortsättning från föregående uppslag.

Stjärnan är nu inne i den lägsta ”svaga period” som registrerats sedan organisationer som AAVSO i USA och BAA VSS i Storbritannien började dokumentera observationer för 100 år sedan. Stjärnan var också ljussvag ett bra tag under sextiotalet, mellan 1962 och 1967. De f l e s t a RC B s t j ä r nor är gula superjättar och jättar, det vill säga gamla stjärnor som i stort sett har använt allt väte tillgängligt för fusion. En teori är att RCB-stjärnor i sitt instabila slutskede har förlorat sina yttersta mer väterika lager. Kol som produceras i stjärnans kärna – och som är ett tecken på stjärnans ansenliga ålder – har via konvektionsströmmar nått stjärnans fotosfär. I den tunna och svala yttre atmosfären kondenserar kolet till fasta partiklar. U n de r or e g e l bu n d n a i n t e r va l l e r kastar den pulserande stjärnan ut moln av kolpartiklar. De kan röra sig med hastigheter uppemot 200 km/s. Är dessa moln tillräckligt omfattande och täta blockerar de ljuset från stjärnan med dramatiska minskningar i ljusstyrkan som följd. De expanderande kolmolnen runt stjärnan kan likna en planetarisk nebulosa som Ringnebulosan (Messier 57) i Lyran, men stjärnans UV-strålning är inte tillräcklig för att excitera molnen och få dem att märkbart lysa.

Kartor över området runt R CrB för blotta ögat och fältkikare (stora kartan; synfält 15 grader) och för teleskop (lilla kartan; synfält 30') med jämförelsestjärnornas magnituder markerade (decimaltecken utelämnade). Källa: AAVSO.

förvarning börja blekna. Ljuskurvan nedan visar R CrBs beteende under juli 2007. G a pe t i ob s e r vat ion e r n a motsvarar perioden under sen höst och vinter när Norra Kronan är ett svårt morgonobjekt sett från Europas breddgrader. Under den senaste minskningsfasen tog det bara 40 dagar för den att falla till magnitud 13, vilket innebär en minskning av 7 magnituder. I januari 2009 hade stjärnan nått magnitud 14,8 och var nära sitt historiska absoluta minimum.

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

Amatörastronomer har alltid spelat en stor roll i observationer av R Coronae Borealis och andra variabla stjärnor.

Professionella astronomer har inte tid eller resurser att hålla koll på många stjärnor speciellt under längre perioder som decennier. Ovanliga eller intressanta händelser i ljusstyrkeutvecklingen hos variabla stjärnor som uppmärksammas av amatörer ger forskare möjlighet att studera fenomenen med spektroskopi eller med specialiserade instrument i andra våglängder, till exempel infrarött, ultraviolett och röntgen, för att ge en mer komplett bild av stjärnans beteende och utveckling. För amatörer med DSLR- och CCD-kameror kan fotometriskt kalibrerade bilder på R CrB och andra variabla stjärnor användas för precisa och vetenskapligt värdefulla ljusstyrkemätningar. K a r t or n a h ä r k a n användas för att observera R CrB nära dess maximala ljusstyrka med blotta ögat eller med en fältkikare (kartan till vänster) och närmare minimum med teleskop (höger sida). Kartan på vänster sida visar ett typiskt stjärnfält i ett Schmidt-Cassegrainteleskop (till exempel Meade eller Celestron) utan fokalreducerare (fokalförhållande f/10) och en förstoring av cirka 200 gånger. Skattningar av ljusstyrkan visuellt eller mätning med CCD skall rapporteras till AAVSO och/eller BAA VSS som har de största databaserna. Observationsrapportering till AAVSO kan göras direkt via deras webbsida www.aavso.org (du behöver inte vara medlem). Det är alltid kul att se hur ens egna observationer platsar in i ljuskurvan tillsammans med andra amatörobservationer. Lyc k a t i l l m e d dina observationer av R CrB! Det kanske blir just du som upptäcker att stjärnan börjar återhämta sig, när väl detta händer!

Ljuskurvan för R Coronae Borealis. Under större delen av tiden är stjärnan ljus men under oregelbundna perioder av några månader eller till och med år sjunker den i ljusstyrka. Magnituden visas som funktion av Julianskt datum, ett tidsmätningssystem som används inom variabelastronomin. Det Julianska datumet vid midnatt den 7 juni 2009 är till exempel 2454989.5.

VA RI A B ELSEK T IONEN I S A A F Variabelsektionen leds av Hans-Göran Lindberg, Skultuna. Han diskuterar flitigt variabelobservationer på sin hemsida och i svenska diskussionsgrupper om amatörastronomi. Titta in på variabelsektionens webbsida på http://www.saaf.se/sektioner.php.

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

Vill du få in en händelse om din förening i Kalendariet? Eller vill du skriva en notis eller kanske bara sälja något? Hör av dig till redaktören för kalendariet, Jan Persson.

Kalendariet + NOTISER Jan Persson, SA AF

K ALENDARIET 14 december, måndag 19:00, STAR, Luciafest. Stockholm 16 december, onsdag 19:00, SV, Visning av stjärnhimlen. Göteborg 5 mars, fredag 18:00, SAAF, Värmland Star Party. Lysvik 6 mars, lördag 10:00, SAAF, Värmland Star Party. Lysvik 11:00, SAAF, Årsmöte. Lysvik 7 mars, söndag 10:00, SAAF, Värmland Star Party. Lysvik

KONTAKTPERSONER I FÖRENINGARNA: MAK – Mariestad Astronomiklubb Kontaktperson: Rune Fogelquist, tel. 0501 - 181 67. SV – Slottskogsobservatoriets vänner Kontaktperson: Ingemar Ewaldz, tel: 031-55 29 35 eller 0303-22 53 23. GAF – Grönhögens Astronomiska Förening Kontaktperson: Jörgen Danielsson, tel. 0485 - 344 62.

ETT UPPDATERAT OCH KOMPLETT KALENDARIUM HITTAR DU PÅ SAAF:S WEBBSIDA.

Dags att anmäla sig till Värmland Star Party 2010. Så börjar det dra ihop sig till VSP 2010, det tjugonde i ordningen. Programmet börjar att klarna även om långt ifrån alla pusselbitar ännu är på plats. VSP pågår 5-7 mars 2010, som vanligt på Berga hembygdsgård i

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

Lysvik där ni själva bokar rum så snart som möjligt. Telefonnumret är vardagar 0565-804 00. Eftersom det är tjugoårsjubileum så drar vi på lite extra. Huvudföredragshållare kl.15.00 på lördagen är docenten i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, tillika aktive

DEEP SKY-SEKTIONEN kommer att vara vilande under 2010. Sektionsledaren Jan Sandström hoppas att verksamheten kan återupptas vid ett senare tillfälle men vill gärna även fortsättningsvis ta del av era observationer av galaxer, nebulosor och stjärnhopar. Spalterna i Telescopium kommer nämligen att bli kvar. Redaktionen ARTIKELMATERIAL SÖKES. Har du något intressant att berätta om ditt amatörastronomiska arbete? Artikelmaterial som handlar om observationer är av speciellt intresse för våra läsare. Har du sett något intressant objekt, eller

amatörastronomen Johan Kärnfelt. År 2004 utkom han med den förträffliga boken ”Till stjärnorna: Studier i populärastronomins vetenskapshistoria under tidigt svenskt 1900tal”. Nu är han aktuell med boken ”Allt mellan himmel och jord: Knut Lundmark, astronomin och

kanske något objekt för första gången? Hur förberedde du dig och vad har du lärt dig? Har du gjort någon fiffig konstruktion till ditt teleskop, din kamera eller ditt observatorium?

med ett exemplar av boken ”Stjärnhimlen – en utförlig astronomisk guide”, av Robert Burnham mfl.

Skriv och berätta. Det finns många som vill lära sig mer och är intresserade av alla olika synvinklar på vår hobby – astronomi! Material skickas till redaktionen för Telescopium: redaktion@saaf.se Bästa bidrag till nr 1 2010, BELÖNAS. Till nr 1 2010, belönar vi det bästa bidraget

den publika kunskapsbildningen” på förlaget Nordic Academic Press, Lund. På lördag kväll kommer Arvika Slagverksensemble (ASE) att tillsammans med Jan Sandström att framföra det egenhändigt komponerade stycket ”Kosmiska klangvärldar”. ASE har sina rötter i Arvika Kommunala Musikskola och ovanstående stycke, en resa i toner, bilder och text till universums yttersta gränser, har tidigare framförts två gånger inför en begeistrad publik. Bland det vi arrangörer hoppas är att SAAF:s sekreterare Anders Wettergren fortsätter sin populära konstellationsodyssé på lördagen. Det blir också plats för SAAF:s årsmöte. Vidare hoppas vi på att det nya superteleskopet, Nordens största amatörägda, ska kunna användas under VSP. Om inte annat kan det säkert intressera träffens

deltagare att få en statusrapport från Mats Yderstig och Lars Engström. Firma AstroSweden dyker säkert upp. Vidare blir det som vanligt tipspromenad, tanternas goda hemlagade lunch, kommers, observationer, och inte minst tid för vanligt umgänge. Ni som vill äta lunchen på lördagen ringer snarast till Conny Pettersson i Kil och meddelar detta. Platserna är begränsade så gör det så snabbt som möjligt. Glöm inte att ange om ni är vegetarianer. Telefonnumret är 0554-123 00 kvällstid. Ni som vill hålla föredrag hör av er så fort som möjligt till Jan Sandström 070-586 94 96 eller dagtid vardagar 057081995. Vill ni betala in anmälningsavgiften i förtid så sätter ni en hundralapp på PG nr. 621 29 12-7. För deltagande en dag är priset 50 kr. Väl mött. Jan Sandström

På himlen

Sven Mårdh, André Franke

& Anders Wettergren NAK /SA AF

Sven Mårdh jobbar till vardags på Norrköpings Tidningar. Han är kassör i Norrköpings Astronomiska Klubb, som han också var med och startade. André Franke är välkänd för P1-lyssnarna, då han ibland levererar väderrapporten från SMHI i Norrköping. Han är medlem i Norrköpings Astronomiska Klubb och gör för deras hemsida grafik för aktuella händelser på himlen. Anders Wettergren är en driven observatör med konstnärliga talanger. När han inte gör väderkartor på SMHI, gör han stjärnkartor till Telescopium. Även Anders är medlem i Norrköpings Astronomiska Klubb.

På himlen i JANUARI, FEBRUARI OCH MARS 2010 REDA K TÖR OCH Skribent: S ven M årdh, R ambog. 71, 60 3 71 Norrköping, e-post: sven.mardh@glocalnet.net, 011-14 6 8 75. Illustrerade stjärnkartor: Anders Wettergren. Grafik: André Franke.

Äntligen är Mars tillbaka! Den 29 januari står den röda planeten i opposition. Även Saturnus är gynnsam under perioden. Och så kommer Venus tillbaka som aftonstjärna – mot slutet av mars med Merkurius som kompanjon. SOLEN . vå r s ol befinner sig vid årets början i stjärnbilden Skytten och rör sig vidare till Stenbocken den 20 januari, Vattumannen den 16 februari och Fiskarna den 12 mars. Jorden kommer närmast solen i sin årliga bana den 3 januari kl 01, då avståndet är 0,98 AE eller 147 miljoner kilometer. Vårdagjämningen inträffar den 20 mars kl 18.32 när solen passerar himmelsekvatorn från söder till norr. SOLFÖRMÖRKELSE . De n 15 januari inträffar årtusendets längsta ringformiga solförmörkelse – den varar som mest 11 minuter och 8 sekunder. Förmörkelsen kan observeras i centrala Afrika, Indiska oceanen (där maximum nås), sydligaste spetsen på Indien, norra Sri Lanka, Bengaliska bukten, Burma och Kina. Den partiella fasen kan ses

01. Planeternas visibilitetsdiagram för norra Europa. Gäller första kvartalet 2010. Svart betyder att planeten inte är observerbar och vit att den går bra att observera. För Merkurius till Saturnus avser diagrammet observationer med blotta ögat, för Uranus och Neptunus med kikare eller litet teleskop.

i bland annat delar av Europa, men tyvärr syns inget i Sverige. Vi får vänta till den 4 januari 2011. De n lj u s s t a r k a s t e stjärna som månen ockulterar under perioden är Wasat (Delta Geminorum, magnitud +3,5) den 28 M Å NEN .

januari. Ockultationen börjar vid månens mörka rand kl 20.01 i Lund, kl 20.12 i Stockholm och kl 20.33 i Luleå. Slutet inträffar vid dessa horisonter kl 21.01, 21.03 respektive 20.55. Månens starka sken (fas 97%) gör observationen besvärlig – använd kikare eller teleskop. Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

På himlen

Solsystemsobjektens symboler: Fr.v. solen, Merkurius, Venus, månen, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus.

Sven Mårdh, André Franke

& Anders Wettergren NAK /SA AF

02. MERKURIUS I JANUARI Merkurius står en bra bit väster om solen i januari och skulle därmed kunna ses på morgonhimlen om inte den stod mycket sydligare än solen. Möjligen kan man få se den solnära planeten runt den 21 januari från sydligaste Sverige men det är tveksamt – i alla

MER K UR IUS stå r i undre konjunktion med solen den 4 januari, för att sedan nå sitt största västliga vinkelavstånd (25°) från solen den 27 januari. Denna morgonapparation är inte så värst gynnsam. I sydligaste Sverige kan man teoretiskt skymta planeten lågt i sydost från omkring Tjugondedag Knut till slutet av månaden. Högsta höjden vid den borgerliga gryningen är bara 4° och nås 18–19 januari. Ju längre norrut man kommer i landet desto kortare tid syns den och desto MERKURIUS .

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

fall med blotta ögat blir det svårt. Grafiken visar Merkurius position på himlen vid den borgerliga gryningens början för 55,58, 60 och 62 graders nordlig latitud. Merkurius position är utsatt för varje dag och datumsmarkeringarna var femte dag.

lägre står den: Merkurius högsta höjd i Stockholm är 3° den 18 januari – i Luleå kommer den knappt ovanför horisonten. Magnituden är den 13, 18 och 23 januari +1,0, +0,2 respektive –0,0. Merkurius står i övre konjunktion med solen den 14 mars. Mot slutet av mars är den synlig i skymningen i väster och nu tillsammans med den betydligt ljusare Venus. På kvällen den 31 mars står Merkurius 3,5°V om Venus. Merkurius höjd vid den borgerliga skymningen är då 8°

03. VENUS, MÅNEN OCH MERKURIUS PÅ KVÄLLSHIMLEN Venus blir aftonstjärna i slutet på februari, lite tidigare i södra Sverige, lite senare i norr. Merkurius dyker upp på kvällshimlen i slutet på mars. Kartorna visar Merkurius, Venus och Månens position på kvällshimlen vid den

i södra Sverige och 6° i norra, medan magnituden är –0,9. VENUS . V E N U S s t å r i övre konjunktion med solen den 11 januari och kan observeras först från slutet av februari. Den syns då lågt i skymningen i väster och blir sedan långsamt bättre synlig under våren. Månskäran står strax norr om Venus den 17 mars och mot slutet av mars får planeten sällskap av Merkurius (se ovan). Venus magnitud ligger stadigt på –3,9. Vinkelavståndet från solen är

borgerliga skymningens slut. Positionerna för Merkurius och Venus är utsatta för varje dag och datumsmarkeringarna var femte dag och gäller för exakt 60 graders nordlig latitud.

den 1 mars 12°Ö och 31 mars 19°Ö. Vid dessa datum är 98% respektive 95% av Venusskivan belyst. Läs också om den svårobserverade konjunktionen med Jupiter den 16 februari under Jupiter. M A R S s t å r i opposition den 29 januari (två dagar innan är den närmast jorden). Det medför att den under den kommande perioden syns under hela natten – bortsett från tidiga kvällar vid nyåret.

M A RS .

04. MÅNEN PASSERAR FÖRBI SATURNUS OCH SPICA Den 6 står månen nära Saturnus och den 8 nära Spica. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud ca kl 06:15 runt den 07 januari.

Oppositionen är inte den gynnsammaste och den skenbara diametern når bara 14 bågsekunder, att jämföra med till exempel 25 bågsekunder vid oppositionen 2003. Ändå är detta fullt tillräckligt för att man ska kunna se ytdetaljer redan i mindre teleskop. Den norra polarkalotten är vänd mot oss. Tyvärr krymper den alltmer då våren pågår på Mars norra halvklot och sommarsolståndet inträffar i maj. Mars befinner sig i stjärnbilden Lejonet vid nyåret.

Retrograd rör den sig in i Kräftan den 10 januari. Den passerar 3°N om stjärnhopen M44 Bikupan den 7 februari, blir stationär den 11 mars och återfår sedan sin direkta rörelse. Månen passerar strax söder om Mars den 3 januari, 30 januari, 26 februari och 25 mars. Mars magnitud ökar från –0,8 vid nyåret till –1,3 vid oppositionen (nästan lika ljus som Sirius) för att sedan sjunka till +0,2 vid månadsskiftet mars/april.

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

På himlen

Sven Mårdh, André Franke

& Anders Wettergren NAK /SA AF

Solsystemsobjektens symboler: Fr.v. solen, Merkurius, Venus, månen, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus.

05. MÅNEN NÄRA JUPITER Månens smala skära kan ses lågt över horisonten den 16 januari. Kvällarna därpå passerar den nära Jupiter som fortfarande syns på kvällshimlen. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud strax före kl 16:30 runt den 17 januari.

Diametern håller sig över 10 bågsekunder fram till 23 mars. J U PI T E R ä r synlig på kvällarna i sydväst fram till någon eller några veckor in i februari då den försvinner för säsongen i skymningsljuset. Planeten finns i stjärnbilden Stenbocken vid nyåret, men kommer redan den 5 januari in i Vattumannen. Jupiter avlägsnar sig från Neptunus efter deras konjunktion i december – avståndet är 1 januari 2° och den 1 februari 8°. Månen

J U P I T ER .

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

06. MÅNEN NÄRA TVILLINGARNA OCH MARS Månen passerar först Tvillingarna Castor och Pollux och därefter Mars. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud strax efter kl 18:30 runt den 29 januari.

står nära Jupiter 17–18 januari och 15 februari. Magnituden sjunker från –2,1 till –2,0. Den 16 februari passerar Jupiter bara 0,6°N om den ljusare Venus. Denna konjunktion inträffar när de båda planeterna står endast 9°Ö om solen och inte kan ses för blotta ögat. Med kikare eller teleskop finns dock en liten chans för den erfarne observatören att få syn på dem direkt efter solnedgången. I Lund står duon 3–4° över horisonten i sydsydväst 15 minuter efter solned-

07. MÅNEN PASSERAR FÖRBI SATURNUS OCH SPICA Den 2 och 3 februari står månen nära Saturnus. Den 4 passerar månen förbi Spica. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud ca kl 05:45 runt den 03 februari.

gången både den 16 och 17 februari. Ungefär samma gäller för Stockholm medan höjden i Luleå är 2,5–3°. Avståndet mellan Jupiter och Venus är 0,7° på kvällen den 16:e och 0,8° den 17:e. Obs! Se till att verkligen solen har gått ned när du söker så du inte av misstag får in den i synfältet. S AT URNUS . S AT U R N U S v i s t a s i Jungfrun och börjar året 1°N om Zaniah (Eta Virginis, magnitud +3,9). Planeten är stationär den 14 januari och får sedan retrograd rörelse, så

08. VENUS, JUPITER OCH MÅNEN Venus och Jupiter står nära intill varandra i mitten av månaden samtidigt som månen passerar i närheten. Problemet är dock att planeterna står nära solen och att båda hinner gå ner innan det blir

att den fortsätter att hålla sig på den norra sidan av himmelsekvatorn ett drygt halvår till. Saturnus syns vid nyåret nästan bara under den senare halvan av natten, men uppgången sker allt tidigare och vid oppositionen den 22 mars går den att observera hela natten. Månen passerar strax söder om Saturnus 6 januari, 2–3 februari, 2 mars och 29 mars. Planetens magnitud ökar från +0,9 till +0,5 vid oppositionen för att falla tillbaka till +0,6 vid mars månads

mörkt. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud direkt efter solnedgång strax efter kl 17:00 runt den 15 februari. Förstoringen visar ett utsnitt på 6 grader i diameter med Jupiter i mitten och Venus relativa position i förhållande till Jupiter.

slut. Saturnusringarnas lutning är fortfarande ganska liten och från nyår till slutet av mars minskar den faktiskt igen – från 4,9° till 2,8°. Det är den norra sidan av ringarna vi ser. Då inte ringsystemet är så imponerande är det för tillfället lät�tare att se de inre månarna än annars, så passa på!

len. Den kommer dock allt närmare solen och under februari försvinner den i skymningsljuset i väster. Den 17 mars står den i konjunktion med solen. Uranus finns 18–19° söder om Pegasuskvadraten, till en början i Vattumannen, efter den 15 januari i Fiskarna. Magnituden håller sig vid +5,9 hela perioden.

U R A N U S s y ns lätt i en fältkikare. Vid nyår går den att observera i söder när skymningen faller och under stor del av resten av kväl-

NE P T UNUS .

UR A NUS .

N E P T U N U S f i n ns i början av året i Jupiters närhet i stjärnbilden Stenbocken, och syns i sydväst på kvällarna. Redan under Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

På himlen

Solsystemsobjektens symboler: Fr.v. solen, Merkurius, Venus, månen, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus.

Sven Mårdh, André Franke

& Anders Wettergren NAK /SA AF

09. TRIANGELKONSTELLATION: POLLUX, MÅNE OCH MARS Månen, Mars och Pollux bildar en vacker triangel på kvällen den 25 februari. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud strax efter kl 19:30 runt den 25 februari.

andra halvan av januari är dock svårfunnen i det starka skymningsljuset. Den 15 februari står den i konjunktion med solen. I slutet av mars når Neptunus stjärnbilden Vattumannen. A S T EROIDER . (4) V e s t a står i opposition den 18 februari och når som bäst magnitud +6,1 – ett lätt objekt för fältkikaren. Magnituden håller sig vid +6/7 hela perioden. Vesta rör sig i stjärnbilden Lejonet. Under kvällen den 16 februari rör den sig in i nålsögat mellan Algieba 14

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

10. MÅNEN NÄRA VENUS Den 16 och 17 mars står månens smala skära nära Venus på kvällshimlen. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud ca kl 18:45 runt den 17 mars.

(Gamma Leonis, magnitud +2,0) och 40 Leonis (magnitud +4,8) – det är bara 22,5 bågminuter mellan dem. (532) Herculina når den 13 mars en gynnsam opposition med magnitud +8,8. Det är det ljusaste asteroiden blir under åren 2000–2020. Herculina rör sig genom Berenikes Hår från nyår till slutet av mars då den kommer in i Stora Björnen. Under första hälften av mars genomlöper asteroiden den vackra och

11. MÅNEN NÄRA CASTOR, POLLUX OCH MARS Månen passerar nära tvillingarna Castor och Pollux på kvällen den 24 mars. Kvällen därpå har månen redan rört sig förbi planeten Mars. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud strax före kl 21 runt den 25 mars.

utbredda stjärnhopen Melotte 111. (2) Pallas står i opposition först i början av maj men blir redan i mars ljusare än magnitud +9,0. Asteroiden rör sig under perioden i nordlig riktning genom Ormens huvud. Kvällen och natten mellan den 29 och 30 januari ”ockulterar” Pallas den klotformiga stjärnhopen M5. Pallas går upp först efter midnatt i Sverige, så vi kan bara se den lämna de yttre delarna av hopen.

12. MÅNEN PASSERAR SÖDER OM SATURNUS Månen står den 2 mars en bit söder om ringplaneten Saturnus. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud ca kl 04:40 runt den 2 mars.

C /2 0 0 7 Q 3 (Siding Spring) beräknas hålla sig vid magnitud +9/10 hela perioden. Den rör sig allt längre norrut genom Björnvaktaren (jan–feb) och Draken (mar). KOME T ER .

81P/Wild 2 tros också hålla magnitud +9/10 hela perioden. Den är till en början en morgonkomet men blir allt eftersom synlig större delen av natten. Du hittar den i Jungfrun. Mellan den 1 och 8 januari passerar den inom 2,5° från Saturnus. Den är närmast den 4:e då avståndet är lite drygt 1°.

13. MÅNEN PASSERAR FÖRBI SATURNUS OCH SPICA Ringplaneten Saturnus får den 29 och 30 mars åter besök av månen. Den 31 står månen nära Spica i Jungfrun. Grafiken gäller exakt för 60 graders nordlig latitud ca kl 04:00 runt den 30 mars.

C/2009 O2 (Catalina) beräknas ljusna till magnitud +9 i mars. Då genomlöper den Räven, Svanen, Pegasus, Ödlan och Andromeda. (passerar 3°N om Andromedagalaxen M31 den 24 mars).

stör tyvärr större delen av natten. Quadrantiderna tros vara spillror från asteroiden 2003 EH1, som troligen är en inaktiv komet.

Qua dr a n t i de r n a (1–5 januari) strålar ut från norra Björnvaktaren. Maximum beräknas inträffa på bästa kvällstid den 3 januari kl 20 med upp till 120 meteorer/timme (Zenithal Hourly Rate). En 87%-ig måne i Lejonet

ME T EORER .

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

På himlen

Solsystemsobjektens symboler: Fr.v. solen, Merkurius, Venus, månen, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus.

Sven Mårdh, André Franke

& Anders Wettergren NAK /SA AF

1 SIRIUS Sirius är stjärnhimlens ljusaste stjärna. Den står i söder vid tolvslaget på nyårsaftonen men når aldrig högt, vilket gör att den ofta på grund av atmosfären blinkar oroligt i olika färger. Orsaken till att Sirius är så ljusstark är att den befinner sig så nära oss – på ett avstånd av 8,7 ljusår.

S TJÄRNHIMLEN , L AT. 6 0 ° N

NORR

Stjärnkartan går bra att använda i Sverige under vinter och tidig vår. Svensk normaltid (SNT) gäller under perioden. Kartan gäller exakt för latitud 60°N, följande tider: 1 januari 15 januari 1 februari 15 februari 1 mars 15 mars

kl.23 SNT kl.22 SNT kl.21 SNT kl.20 SNT kl.19 SNT kl.18 SNT

ORIONS B ÄLT E Orions bälte är de tre stjärnorna mitt i Orion. Bältet pekar ut Sirius i Stora Hunden och den rödaktiga Aldebaran i Oxen.

3 E P SILON A URIG A E Almaaz är egennamnet på den mystiska förmörkelsevariabeln Epsilon i Kuskens stjärnbild. Kring denna superjättestjärna på ett avstånd av närmare 2000 ljusår roterar ett föga känt objekt som kan vara en het kompanjonstjärna omgiven av en kantställd stoftskiva. För när varande är stoftskivan på väg framför centalstjärnan som når sin lägsta ljusstyrka av magnitud 3,8 i slutet av året.

ÖS T ER

Nästa sommar är förmörkelsen maximal och då ljusnar den troligen något, för att under året därpå åter bli som vanligt igen. De två stjärnorna strax söder om Almaaz är perfekta jämförelsestjärnor när du skattar dess ljusstyrka för blotta ögat eller med en liten fältkikare: eta ( η) har magnitud 3,2 och zeta (ζ) har magnitud 3,8.

5 4 P l e ja d e r n a Plejaderna, M 45, i Oxen är antagligen stjärnhimlens mest berömda stjärnhop. Den kallas ibland Sjustjärnorna även om de flesta bara brukar se sex stjärnor för blotta ögat. Många fler syns i kikare eftersom Plejaderna egentligen innehåller fler än 100 stjärnor.

SYDOS T

M 35 M 35 är en av vinterstjärnbildernas finaste stjärnhopar. Den kan under bästa förhållanden ses som en ljussvag fläck för blotta ögat. I en kikare börjar man se enskilda stjärnor. Teleskopet avslöjar hundratalet stjärnor.

6 ORIONNE B ULOS A N M42 är beteckningen på en av himlens mest kända nebulosor – Orionnebulosan. Man brukar kalla alla suddiga objekt som inte kan upplösas i stjärnor för nebulosor.

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

Vid årets början lämnar stjärnbilden Pegasus scenen på västerhimlen och de praktfulla vinterstjärnbilderna står på tur. Under perioden januari-februari har vi Orion

någonstans i söder under sen kvällstid och runt den återfinns alla de fina vinterstjärnbilderna. Orions bälte pekar ut Stora Hunden och Oxen. Ovanför tronar Kusken

och öster om Orion hittar vi Lilla Hunden och Tvillingarna. Alla dessa har huvudstjärnor av första magnituden. Det är en oslagbar uppsättning stjärnor som inkluderar stjärnhim-

MÅNEN 1:A MAGNITUDEN

NORR

2:A MAGNITUDEN 3:E MAGNITUDEN

Månens faser i oktober, november och december 2009

4:E MAGNITUDEN 5:E MAGNITUDEN GALAX ÖPPEN STJÄRNHOP

Sista kvarteret

7 jan kl 11.39

Nymåne

15 jan kl 08.11

Första kvarteret

23 jan kl 11.53

Fullmåne

30 jan kl 07.18

Sista kvarteret

6 feb kl 00.48

Nymåne

14 feb kl 03.51

Första kvarteret

22 feb kl 01.42

Fullmåne

28 feb kl 17.38

Sista kvarteret

7 mar kl 16.42

Nymåne

15 mar kl 22.01

Första kvarteret

23 mar kl 12.00

Fullmåne

30 mar kl 04.25

KLOTFORMIG STJÄRNHOP PLANETARISK NEBULOSA NEBULOSA

VÄS T ER

4 PLANETERNA Bilderna, samt proportioner, är ungefärliga simuleringar för 15 februari. Storleken anges i bågsekunder. (N uppåt och Ö åt vänster i bild).

SYDVÄS T 2 6

lens ljusaste, Sirius. I mars ljusnar kvällarna betydligt och Orion försvinner alltmer i skymningsljuset. Däremot kan man se vårstjärnbilderna med Lejonet i spetsen, komma

högt upp i sydost, med Stora Björnen vakande ovanför.

Merkurius 5,3”

Venus 9,9”

Mars 13,4”

Jupiter 33,1”

Saturnus 19,1”

Uranus 3,4”

Neptunus 2,2”

Diagram för planeternas synlighet finns i början av artikeln.

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

Moln — dis — tagning! SKRIBENT: Johan Warell, Fiby 118, 74020 Vänge, johan.warell@gmail.com FOTO: FÖRFATTAREN

Sommarens solförmörkelsen i Kina den 22 juli var århundradets längsta. Länge såg den ut att förloras bakom molnen. Men återigen hände det man mest önskade – ett vädermirakel som uppenbarade en makalöst himmelsfenomen.

äran att stifta bekantskap med en mycket duktig svensktalande kinesisk reseledare, enligt uppgift en av de bara två hundra med vårt modersmål som specialitet. Denna kompott gjorde resan och upplevelserna desto mer intressanta och minnesvärda. Det enda som var någorlunda beräkneligt var kompositionen på de klassiskt kinesiska måltiderna. Kort sagt, utsökt! Men den något starkare kryddningen från Pekingtrakterna var definitivt att föredra framför Shanghaisörlänningarnas mer försiktiga smaksättning. Och faktiskt var den klichétyngda men nödvändiga Pekingankan den absoluta huvudpunkten rent kulinariskt.

S om c ic e ron på en resa till Kina arrangerad av Lotus Travel fick jag möjlighet att uppleva denna ovanligt långa förmörkelse under mycket speciella omständigheter. Säga vad man vill om astronomiskt väder, men det verkar som om åtminstone då det gäller totala solförmörkelser, så har vädergudarna en tendens att samarbeta även om de strax innan verkat ganska tjuriga.

E f t e r n åg r a dag a r i Pekingområdet med självklara besök på muren, Pekings gamla observatorium, Förbjudna staden och Himmelska fridens torg gick färden till Shanghai, basen för solförmörkelseexpeditionen. En kallfront med regnskurar och frontmoln närmade sig långsamt norrifrån och beräknades placera sig över Shanghai i NNW-SSE riktning mitt under totaliteten. Bästa möjligheterna till tunnare molntäcke bedömde vi fanns inåt landet och något mot söder från Shanghai. På förmörkelsedagen tog vi därför bussen från hotellet kl. 03 och färdades under extremt disiga himlar mot Hangzhou, ca 200 km SW om Shanghai. Även om vi inte kunde se molnen så var det inte helt mulet eftersom Jupiter kortvarigt tittade fram, högt uppe på himlen. Det ljusnade runt 5-snåret och vi körde igenom ett par regnskurar mot Hangzhou. Vädret var som vanligt fuktigt och ca 25 grader varmt och säkerligen fanns ett flertal bymoln insprängda, även om vi inte kunde se dem genom den gulbruna smörjan.

Resesällskapet i Shanghai dagen efter förmörkelsen.

S ä l l s k a pe t be s t od av fjorton gladlynta resenärer från Sveriges alla hörn och med en rik och angenäm spridning på åldrar och bakgrund. Dessutom hade vi 18

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

E f t e r e t t pa r raststopp utefter vägen hade vi passerat Hangzhous norra regioner och stannade vid West Lake Nature Reserve väster om stadskärnan. Fortfarande var det helmulet men eftersom inget förändrades vädermässigt ansåg vi det onödigt att fortsätta längre västerut. Kl. 0819 skulle första kontakt ske och alla i sällskapet var inställda på att gå miste om himmelsspektaklet. Men kl. 0745 skymtades solen för första gången och vi såg den därefter ett flertal gånger mellan molen innan första kon-

Bilderna är tagna med en William Optics ZenithStar SZ66 med 2x barlow och Eos 400D utan solfilter. Från vänster: Bailys pärlor vid 3e kontakt, totaliteten med den inre koronan, och diamantringen vid 1a kontakt.

takt. Denna mulnade dock bort av ett lägligt passerande molnflak. Därefter fortsatte det att sakta men säkert klarna upp. Förbipasserande moln förekom fram till ca 5-10 minuter innan totaliteten vid 09.33, då det var nästan helt molnfritt. Det kraftiga diset hade nu lättat något och vi fick en majestätisk upplevelse tack vare att solen nu stod så högt på himlen. Efter totaliteten tjocknade diset igen och vid fjärde kontakt kl. 10.59 var solen tämligen svag och urblekt, men inga större moln syntes. Totaliteten varade ca 5m 19s. Otroligt... hade det hänt? Ja! Di s e t påv e r k a de t v e k l ö s t upplevelsen av den ändå makalösa förmörkelsen, som upplevdes tämligen kontrastlös och ovanligt gulaktig. Koronan tycktes inte heller speciellt utbredd, som mest sträckte den sig en halv soldiameter ut från randen sett med blotta ögat. Den var dock mycket symmetrisk, kanske beroende på att endast de inre delarna var synliga. Det fanns för ovanlighetens skull gott om tid att titta på spektaklet med blotta ögat och med fältkikare. Efter halva totaliteten dök en mycket liten protuberans upp "kl. 13" som inte sågs för blotta ögat men väl i 7x50 kikare och mycket vackert i en 80 mm refraktor. Denna protuberans var förväntad, den sågs på SOHO-bilder från dagarna innan förmörkelsen men var då betydligt större. Inga solfläckar fanns dock att beskåda. I kikaren sågs också de mörka månhaven svagt avteckna sig under totaliteten, upplysta av jordskenet. Någon tanke på att lokalisera på Venus eller skuggbanden

fanns inte under dessa förhållanden; de senare var antagligen omöjliga att se i det kontrastdämpande diset. T y vä r r h a de s t ör r e delen av Kina hade mycket dåligt väder. Vi hade extrem tur, då det var mulet och regn endast 30 km österut vid havet och på många platser i närområdet. Shanghai hade regn och kolsvarta himlar. Varken CNN eller BBC World kunde visa några bilder från förmörkelsen förrän efter ett par dagar, och då endast tagna från kryssningsfartyg till havs. Den 300 man starka expeditionen arrangerad av Sky and Telescope på östra sidan om Hangzhou fick endast se några få glimtar av totaliteten, och hade regn bara någon minut innan. Flera av oss i gruppen surfade efter hemkomsten på nätet för att ta del av andras upplevelser. Helt otroligt visade det sig att nästan ingen annan grupp hade bättre förhållanden än vi på det Kinesiska fastlandet, möjligtvis med undantag av observatörer några tiotals mil längre in i landet där diset var mindre tjockt. H e lt s l u t e f t e r den gastkramade upplevelsen inmundigades åter en av dessa präktiga kinesiska luncher, och vi bussades därefter tillbaka mot Shanghai för att där i raskt tempo avnjuta en färgsprakande akrobatikföreställning följt av – gissa! – ytterligare en traditionell kinesisk måltid. Sent på kvällen var man rätt mör och väl värd en god natts sömn. Att vi fått se totaliteten hade dock ingen ännu hunnit smälta.

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

PEGASUS — KOMMEN AV ONDSKANS BLOD Skribent: Jan Sandström. Parkgatan 29 C , 671 4 0 Arvika , tel. 0705 - 8 6 94 96. STJÄ RNK ARTA: STARRY NIGHT

Pegasus sägs vara född när droppar av blod från den förfärliga Medusas avhuggna huvud nådde marken. Här kan man verkligen säga att något avskyvärt födde något gudomligt. M e dus a f ic k bi t a i gräset för hjälten Perseus svärd, en hjälte som vi kan se på kvällshimlen strax öster om Pegasus. Där detta underbara djur först slog ner skapade han källan Peirene som dyrkades som helig av innevånarna i Korinth, en grekisk stadsstat. Pegasus kan ses på mynt från Korinth så tidigt som år 550 f.Kr. Den sägs också ha skapat källan på Helikons berg, välkänd och hyllad av senare tiders stora poeter. Det var endera den strålögda gudinnan Pallas Athena, skyddsgudinna för Aten, eller vishetens gudinna Minerva, som tämjde Pegasus och gav honom till de nio muserna. E n l ig t e n a n n a n legend var hästen den som bringade åskan och blixtarna till Zeus. Så

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

småningom blev han involverad i den korinthiske prinsen Bellerophons äventyr. Staden plågades av den fruktansvärda Chimaeran, ett odjur som likt Sfinxen ställde frågor – kunde man inte svara slukade hon dem. Bellerophon dräpte besten med hjälp av Pegasus. Sedan drabbades dock olyckligt nog den unge prinsen av övermod, en stor dödssynd hos forntidens hellener. Han försökte att bestiga själva Olympen, gudarnas hemvist. Zeus slungade då en åskvigg på honom och hans saga var all. Kanske kan vi även se en rest av myten om Pegasus i Burak, det heliga riddjur som profeten Muhammed besteg på Tempelberget i Jerusalem på 600-talet för att fara till himlen. Hur som helst, det är ju där

vi finner vårt bevingade riddjur. F y r a s t j ä r nor av andra magnituden utgör den berömda Pegasuskvadraten. I tur och ordning medsols är dessa i nordöst Alpheratz som egentligen hör till stjärnbilden Andromeda, den kedjade prinsessan, men jag tycker att den lika väl hör hemma i Pegasus. I nordväst har vi Scheat. Det är en röd jättestjärna av spektralklass M2. Likt alla röda jättar varierar dess ljusstyrka. Den brukar ligga på mellan 250-500 solluminositeter. Avståndet är ungefär 200 ljusår. Kvadratens sydvästra hörn markeras av Markab. Stjärnan är en B9 eller A0-stjärna vilket ger den en lätt blåvitt skimmer. Belägen ca 110 ljusår bort lyser den med en luminositet ungefär 95 gånger solens. I s y d ö s t bl i n k a r så Algenib vänligt mot stjärndrömmaren i natten. Det är en blåvit jätte av spektralklass B2. Nästan 600 ljusår avlägsen lyser den ca 1900 gånger kraftigare än vår sol. En viktig stjärna i Pegasus är den stjärna som ligger längst i väster i konstellationen och som utgör hästens mule. Det är Enif, ordet sprunget från arabiskans Al Anf som betyder just ”nosen”.

Det är en orange K2sjärna. Massan beräknas till 8-10 gånger solens och dess luminositet till 5800 gånger solens. Cirk a en gr ad nordväst om Enif kan den tappre observatören hitta en fin klotformig stjärnhop, Messier 15 av magnitud 6. Från ett mörkt ställe och med en stadigt hållen 7x50- kikare går den att se som en dimfläck. I själva verket är det en hop som innehåller bortemot en halv miljon solar. Den är belägen ca 39 000 ljusår bort. Det ljus vi ser ikväll började sin färd till oss när Neanderthalare fortfarande strövade omkring i Sydtyskland, där det förvisso har strövat omkring människor med snarlik mentalitet betydligt senare. Messier 15 kan ha ett svart hål i sitt centrum. Det beror på en s.k. kärnkollaps. Stjärntätheten i centrum har helt enkelt blivit så hög att stjärnorna kolliderat och när deras sammanlagda massa har överstigit 3 solmassor, dragit sig innanför sin egen händelsehorisont och i de flesta bemärkelser lämnat vårt universum. I Pe g a s u s f i n ns många intressanta galaxer att se för den som äger ett medelstort teleskop (10-25 cm). Detta beror på att

ANDROMEDA 03

SVANEN η

SCHEAT

MATAR

PEGASUS

ALGENIB

SADALBANI

51 PEGASI

MARKAB

HOMAM

FISKARNA M 15 ENIF

BIHAM

Galaxbilderna till höger. Bild 1: NGC 7339 och NGC 7332. Bild 2: Stephans kvintett. Bild 3: NGC 7331. Samtliga bilder är tagna med en 25 cm LX200 SCT vid f/4,6 och Starlight Xpress SXV-H9 CCD, Clearfilter. Foto Johan Warell, Fiby. 01

konstellationen ligger en god bit från vintergatsbandet och vi således ser ut i den extragalaktiska rymden. 50 lj us å r b or t ligger en stjärna som i sig inte ser märkvärdig ut i kikaren eller teleskopet, då den faktiskt är nästan en tvilling till vår sol, 51 Pegasi. Den är inskriven i

historieböckerna eftersom astronomer 1995 fann den första exoplaneten kring en normal stjärna här. Tyvärr är det inte någon där vi kan förvänta oss att hitta något liv på. I motsats till vår jord som kretsar kring solen på ett tryggt avstånd av 150 miljoner km så är 51 Pegasis exoplanets medelavstånd från stjärnan bara ca 7.5 miljoner kilometer.

Förutom att vara en gasjätte så har planeten också en obehagligt hög yttemperatur på 900 Celsius. Ge dig nu ut i kvällen och beskåda den bevingade hästen som galopperar fram på hösthimlen, kanske hovarnas dån och vingarnas sus ackompanjeras av en västlig storm. Se höstnatten, vild och skön.

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

Bokrecensioner Redaktör: Jan Persson

det vetgiriga barnet – Längre än längst! Sångerna och ramsorna är rytmiska lekar och blandat med sångtexterna finns också lite aktiviteter och lekar som knyter an till rymden. Pedagogiken är mycket trevlig och sångerna är underbart vackra i all sin enkelhet. Ensemblen har också gjort en sångföreställning, och den är säkert mycket trevlig att se tillsammans med sitt förskolebarn. Kanske föräldrarna lär sig lite grann också, och får svara på många frågor om allt som finns i rymden. J an P ersson

BÅDE FÖR SMÅ OCH STORA ASTRONOMER Längre än längst Ensemble Yria, 2009, 45 sidor, musik-CD, inbunden, Gehrmans Musikförlag, Box 42026, 126 12 Stockholm, ISBN 978-91-7748-262-8 Att intresset för astronomi och rymdfart kan utformas på en rad olika sätt är väl ganska känt. Att barn har ett stort intresse för rymden är väl också helt klart. Detta intresse kan ta sig många skepnader, och en väg att få sitt lystmäte kan vara genom dans och lek. Denna bok riktar sig till de yngre barnen, som har benen fulla av spring och som tycker det är fascinerande med oändligheten. Boken innehåller noter och sångtexter om rymden. Vi får lära oss mer om röda jättar, och på frågan om hur långt det är till månen, så svarar man till

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

Women astronomers: Reaching for the stars Mabel Armstrong, 2008, 180 sidor, Mjuk rygg, pris: 16,95 USD, Beagle Bay, Inc., 14120 Saddlebow Drive, Reno, NV 89511, USA, ISBN 978-0-97289295-7 Kvinnliga astronomer, visst finns dom. Det framgår med all tydlighet när man läser den här både informativa och angelägna boken om kvinnliga astronomer genom tiderna. Boken ingår i en serie som heter ”Discovering Women in Science Series”och som behandlar kvinnors insatser inom olika naturvetenskapliga discipliner. Tack vare oss ”mulliga mansgriser” har de minsann inte haft det lätt i porten. Den här rikligt och väl illustrerade boken tar avstamp med Hypathia, bibliotekarie vid det berömda biblioteket i Alexandria, samt ett par för mig tidigare okända storheter, Enheduanna, astronom/prästinna i babylon samt drottning Sondok i Korea på 600-talet. Därefter kommer de med start hos Caroline Herschel, Maria Mitchell, damerna vid Harvard, Fleming, Cannon, Leavitt och Maury. Den första kvinnliga astronomiska doktoranden Cecilia Payne Gaposchkin samt kanadensiskan Helen Sawyer

Hogg. Därmed är vi framme bland nu levande kvinnliga astronomer. Låt oss för enkelhetens skull ta Vera Rubin, den mörka materiens kartläggerska och Wendy Freedman, mätare av Hubbleparametern som exempel. Texterna är enkla men väl beskrivande och lämpar sig därför väl för nybörjaren. Till detta ska man också lägga en liten ordlista samt förslag på vidare läsning för varje kapitel. Boken avslutas med en liten titt i kristallkulan på kommande storheter inom kvinnlig astronomi. Boken är en liten pärla. J an S andström

NASA/Art, 50 years of exploration James Dean, Bertram Ulrich, 2008, 176 sidor, inbunden, pris: USD 19,99, Harry N. Abrams, Inc., 115 West 18th Street, New York, 10011, USA, ISBN 978-0-8109-7287-2 När rymdkapplöpningen började i USA så blev hela det amerikanska folket engagerade. Men det var inte bara företag och universitet, utan också konstnärer. NASA:s högsta chef James Webb bjöd in konstnärer att dokumentera den kommande historien. Fotografer kunde ta bilder och filmer över vad som hände, men den målande konstnären kunde också förmedla känslor. Därför fick ett antal konstnärer bidra för att på plats och bakom kulisserna måla det de såg. De fick måla vad de ville och uttrycka sig som de tyckte var passande. Det enda kravet var att alla skisser, halvfärdiga verk och målningar skulle ställas ut hos NASA. De målningar som togs fram visar olika situationer från rymdprogrammet. Det är från förberedelser, uppskjutningar och landningar. Det är stilleben och människor. En del målningar är abstrakta men de flesta visar händelserna som konstnären såg dem, och de visar mycket riktigt känslor. De visar kraften, tekniken och fokuseringen på att komma först till månen, att göra rätt och att finna ny kunskap. Boken samlar många av de målningar som gjordes och ger oss en tidskapsel över rymdfärdernas början ända fram till nutid. En mycket trevlig bok som ger en mer konstnärlig bild av all teknik. J an P ersson

Around the world in 84 days David Shayler, 2008, 272 sidor + DVD, mjuk rygg, pris: 16,95 pund, Gazelle Book Services Ltd., White Cross Mills, Hightown, Lancaster, LA1 4XS, England, ISBN 9781-894959-40-7 Detta är den auktoriserade biografin om astronauten Jerry Carr. Han var befälhavare ombord på den sista färden till Skylab, det amerikanska

rymdlaboratoriet. Men från början ville inte Jerry skriva en bok. Många av hans kollegor hade gjort det, men han gillade inte skrivandet alls. Men under sin utbildning hade han hela tiden fört anteckningar, och när han bodde ombord på Skylab i 84 dagar så skrev han en dagbok om vad som hände, hans tankar och erfarenheter. Allt sitt material gjorde han tillgängligt för den erfarne rymdboks-författaren David Shayler, och då kunde det bli en mycket bra biografi i alla fall. Boken är mycket välfylld med en detaljerad beskrivning av Jerry Carrs liv, och det har varit intressant. Jerry var astronaut under slutet av Apollo-eran. Det var tänkt att han skulle flyga till månen med Apollo 19, men när alla flygningar efter Apollo 17 ställdes in så fick han syssla med andra saker. Det blev istället Skylab, och det blev en intressant resa. I boken finns många konversationer (bandavskrifter), och med alla anteckningar från dagboken så blir det mycket levande. Med boken finns också en DVD inkluderad, med filmer från Skylab, och träningsmaterial från Apollo-övningarna inför månpromenaderna. J an P ersson

Annual review of Earth and Planetary Sciences, vol. 36 Raymond Jeanloz, Arden L. Albee, Kevin C. Burke, Katherine H. Freeman, 2008, 669 sidor, inbunden, Annual Reviews Inc., 4139 El Camino Way, Palo Alto, Calif. 94306, USA, ISBN 978-0-8243-2036-2 En årligen återkommande sammanställning om aktuella forskningsområden inom ämnet jordoch planetfysik. I denna upplaga presenteras nitton av internationellt erkända forskare mycket välbearbetade, och ämnesmässigt högst varierade, artiklar om huvudsakligen geofysiska fenomen och egenskaper på jorden. Detta inkluderar klimatförändringar, oceaner, seismologi, tektonik, mantelns geokemi och petrologi, och regional geologi. För oss amatörastronomer kan kapitlet om rymdsondsobservationer av Mars’ atmosfär nämnas, som ger en mycket bra sammanfattning om Marsårets mer eller mindre regelbundna cykler och stoftstormars inverkan. I övrigt har denna volym mycket litet för att förkovra sig i för den som söker astronomisk lektyr. J ohan W arell

Annual review of astronomy and astrophysics, vol. 46 Roger Blandfors, John Kormendy, Ewine van Dishoeck, 2008, 585 sidor, inbunden, Annual Reviews Inc., 4139 El Camino Way, Palo Alto, CA 94306, USA, ISBN 978-0-8243-0946-6

in the Solar System, en artikel på 30 sidor av Thérèse Encrenaz. Boken känns lite fräschare i år beroende på en mindre ansiktslyftning. Ett mindre antal sidor, men större sidformat, gör att de lite fler diagrammen och bilderna i färg kommer mer till sin rätt. Summa summarum en bok som är trevlig att få och att läsa vissa utvalda artiklar ur, men inget som den genomsnittlige amatörastronomen bör lägga sina surt förvärvade slantar på.

Den 46:e årgången av den här årliga genomgången av “heta ämnen” inom astronomi och astrofysik är väl knappast den genomsnittlige amatörens första val när det gäller inköp av J an S andström astronomisk litteratur. Ändå är det trevligt när boken dimper ner i brevlådan. Det är vetenskap på professionell nivå, skriven av de främsta företrädarna inom respektive disciplin. Men ändå G A LLERIE T är boken i stort sett fri från Överst: Kokongnebulosan, IC5146, i Svanen. Datum: 2009-08-14. matematik. Svårighetsnivån Teleskop: WO FLT-110 f/7 TMB Triplet. Kamera: Atik 4022 mono. Exponering: L10×5 min RGB 7×2,5 min. Foto: Mattias Klasson. ligger främst på begreppsplanet samt på det tekniska språket. Undre raden, vänster: Elefantsnabelnebulosan, en del av IC Den här årgången innehåller 1396 i Cepheus. Datum: 2009-09-19 och 2009-09-26. Teleskop: 12" f/10 Meade, AOL adaptiv optik. Kamera: STL-11000M. Exp: 14 artiklar med tonvikten lagd 120 min LH(HR-OG-B); (Luminans, H-alfa, Rött, O-III, Grönt samt på extragalaktisk forskning Blått filter). Bilden har norr åt höger. Området är bara en liten samt i år relativt mycket om del av det stora nebulosaområdet IC1396. Foto: Ivar Hamberg, St Timrarön. accretionsskivor hos nybildade stjärnor. Kosmologi, med den Mitten: Hjärtnebulosan samt Melotte 15, i IC1805, i Cassiopeja. mörka vacuumenergin och ett Datum: 2009-09-26. Teleskop: 12" f/10 Meade, AOL. Kamera: STL11000M. Exp bild A: 70 min HRL(RGB), (specifikt 20 min luminans, accelererande universum lig3×10 min RGB, 20 min H-alfa). Färgsättning enligt många ger mig själv varmt om hjärtat. Hubbleteleskopbilder: SII-rött, H-alfa-grönt, OIII-blått. Foto: Ivar Boken är som vanligt ingenting Hamberg, St Timrarön. för den hemvävde solsystemHöger: Bubbelnebulosan, NGC 7635 i Cassiopeja. Datum: 2009sälskaren. En enda artikel har 09-19 och 2009-09-26. Teleskop: 12" f/10 Meade, AOL. Kamera: sluppit igenom redaktörernas STL-11000M. Exp: 120 minuter LH(RGB); (20 min Luminans, 3×20 min RGB, 40 min H-alfa). Foto: Ivar Hamberg, St Timrarön argusögon, nämligen Water

Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 0 9

PORTO B E TA LT

Avsändare: SAAF, c/o Jan Persson

Begränsad eftersändning. Vid definitiv eftersändning återsänds

Eklanda Hage 31, 431 49 Mölndal

försändelsen med nya adressen på baksidan.

B R O R D U K T I G . C O M

SVERIGE