När tystnaden blir en pina

Därför gråter storspoven När tystnaden blir en pina Egentligen tycker hon om tystnad. Men som singel och nyinflyttad trodde Malou Wirström att ensamheten skulle knäcka henne.

Vårkvällarna i Västerbotten blir tystare när storspovens drillande försvinner. I bildserien ”Den stora sorgen” avbildar Joel Hultdin flera hotade djurarter.

Text Helena Andersson Holmqvist Bild Joel Huldtin

Från mitten av april kan storspovens ödsliga och drillande sång höras i Västerbotten. Men de senaste åren har antalet fåglar minskat, bland annat på grund av färre våtmarker och sönderkörda bon. – Ljudet från storspoven är för många ett tecken på att Joel Hultdin är präst och konstnär i Umeå. världen startar igen på våren, men det hörs att de blivit färre, säger prästen och konstnären Joel Hultdin.

I kollektionen ”Den stora sorgen” avbildar han djur med en tår i ögat, vita med svarta konturer, så att deras omgivning hamnar i fokus. – Djur är beroende av särskilda habitat. När vi inte bevarar den biologiska mångfalden får det stora konsekvenser. Jag vill visa att djurens existens är villkorad av hur vi tar hand om deras miljö. Vissa av djuren han målat är starkt hotade, som storspoven och fjällräven, medan brunbjörnen och älgen tillhör stammar som människan kontrollerar. – Det finns nästan inga naturliga miljöer kvar. När människan tagit över kontrollen har hon också ett ansvar att göra det korrekt, men lyckas inte med det.

I en annan kollektion har Joel målat ett annat förhållningssätt – barn som umgås vänskapligt med vilda djur. – Barn har en oskyldighet och en öppenhet som är viktiga för att skapa en relation. Vi kan inte ha en fungerande ekologisk relation till planeten om målet är rovdrift.

Text Ulrika Ljungblahd För två år sedan flyttade prästen Malou Wirström från Älvdalen till Umedalen för att komma närmare sitt första barnbarn. – Inte trodde jag att det skulle vara så svårt att få ett nytt socialt sammanhang och människor att umgås med. Malou Wirström saknar

Den goda tystnaden, som det sociala livet. läker och stärker, tycker hon om. På hennes nyckelring från en retreatgård står det till och med: ”I tystnaden blir jag stark”. Den ofrivilliga tystnaden höll dock på att knäcka henne redan efter första året i Umeå. Så kom coronan. – Det blir otroligt tyst när man inte ens kan gå på bio eller kafé och uppleva gemenskap med människor man inte känner. Det har varit psykiskt påfrestande, berättar Malou.

Upplevelsen av ensamhet var ny för Malou. Under 35 år i Stockholm och därefter några år i hembygden Älvdalen var vänner och släktingar självklara. I Umeå har hon sin son och sin arbetsplats, men hon saknar ett socialt umgänge. För att mota tystnaden ser Malou på serier, läser och gör spellistor med musik. Grannens katter gör henne också sällskap ibland. – Jag hade nog inte klarat varken tystnaden eller corona utan mina fyrbenta vänner.

Nu ser Malou fram emot vaccinet. Via en kollega har hon också träffat en man som hon börjat umgås med. Till andra som är ensamma i pandemin vill hon säga: ”Håll ut. Det finns hopp!”

VILL DU PRATA MED NÅGON?

Svenska kyrkan i Umeå 090–200 25 00 Dagtid på vardagar kopplar växeln dig till en präst eller diakon. Kyrkans SOS 0771–800 650, vardagar 13–21, helger 16–21. Chatta på www.svenskakyrkan.se/kyrkans-sos Jourhavande präst Kopplas via 112 kvällar och nätter. Skriv eller chatta på svenskakyrkan.se/jourhavandeprast