![](https://assets.isu.pub/document-structure/220929122809-e27a3ccadd85be75eaf43d268489944e/v1/7344934367dfa39ba6e8b865c64dda40.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
5 minute read
Mötet Elias Davidsson
from Spira nr 4 2020_
Elias Davidsson är kyrkvärd i Ersbodakyrkan.
![](https://assets.isu.pub/document-structure/220929122809-e27a3ccadd85be75eaf43d268489944e/v1/ac16ea411bad22a3492a21ae5fe567ae.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
Advertisement
”Jag kände mig lugn i hjärtat”
År 2015 färdades Baqir Mohammadi över höga berg och djupt hav i jakt på trygghet och framtid. Här i Sverige fann han båda, men också en ny tro och ett nytt namn – Elias Davidsson.
Text Helena Andersson Holmqvist Foto Malin Grönborg
Ersbodakyrkan är en plats där Elias Davidsson känner sig hemma. Under intervjun i kyrkans foajé hälsar han bekant på anställda och besökare. För några månader sedan valdes han till kyrkvärd, vilket innebär att han regelbundet hjälper till med praktiska uppgifter i gudstjänsten. – Jag känner att jag gör något bra och gillar att vara med i gruppen som arbetar med gudstjänsten. Jag får lära mig mer om kyrkan, säger Elias.
Det var via bekanta och kyrkans språkkafé som han för några år sedan kom i kontakt med Ersbodakyrkan. Han visste inte särskilt mycket om Svenska kyrkan eller kristendomen, men blev förvånad över alla människor de hjälpte, oavsett bakgrund och religion.
– Jag frågade prästen ”Spelar det ingen roll vem det är?” Och hon svarade ”Om någon kommer och behöver hjälp så vill vi hjälpa”.
Elias blev nyfiken på kristendomen och pratade mycket med prästen Christina Hultdin. Efter hennes förslag började han en kurs där han lärde sig mer om Bibeln och tron. Så förra sommaren drömde han en natt att han döptes, en symbolspäckad dröm som han fick hjälp av Christina att tolka. – Jag bestämde mig – jag ville byta religion till kristendom. Förra hösten döptes jag i Ersbodakyrkan. Det är svårt att beskriva, men det påverkade mig jättemycket. Jag mådde bättre och kände mig lugn i hjärtat.
ELIAS ÄR UPPVUXEN I en stor familj i en liten by i Afghanistan. På grund av krig och oroligheter såg han ingen trygghet eller framtid där, och som 16-åring valde han att fly. Färden gick först till Pakistan och sedan i en lång vandring över höga berg till Iran. – Det var farliga berg, jättebranta och vi gick när det var mörkt. Jag såg personer som dog under flykten, berättar Elias.
Väl framme i Iran arbetade han några månader innan han fortsatte över gränsen till Turkiet, även den här gången i skydd av nattens mörker. Sedan kom den allra farligaste delen av resan – gummibåt över havet till Grekland. – Vi var 60 personer i båten, och en del fick sitta uppe på kanten och hålla i sig. Jag såg en mamma i Turkiet med små barn som var jätteorolig före resan. Efteråt var hon glad. Alla klarade sig.
Att Elias hamnade just i Sverige var en slump. Han visste inte mycket om länderna
ELIAS DAVIDSSON
Ålder 22 år. Bor Hos en familj i Umeå, men söker egen lägenhet. Familj Föräldrar och syskon i Afghanistan och de familjer i Umeå han bott hos. Arbete Personlig assistent. Gör på fritiden Lyssnar på lugn musik, både på dari och svenska. Brukar träna på gym med kompisar.
Tre milstolpar
2015: Att komma till Sverige
Här i Sverige fick jag ett liv utan krig. I Afghanistan är det hela tiden en svår situation. Här är det lugnt och jag kan tänka på skola, jobb och fritid.
2019: Att bli kristen
Att jag blev kristen påverkade mig jättemycket och det var mycket som förändrades i livet. Jag mötte en Gud fylld av kärlek.
2020: Att få uppehållstillstånd
Innan jag fick uppehållstillstånd hade jag mycket oro för om jag skulle få stanna. Nu är jag lugn och kan planera för framtiden igen.
![](https://assets.isu.pub/document-structure/220929122809-e27a3ccadd85be75eaf43d268489944e/v1/260517cebdb89a1b0ab447c7e9da2bf6.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
i Europa, men nere i söder var det så många flyktingar att han fortsatte norrut. – I Tyskland var det också många flyktingar och det fanns ingen plats utan de fick vara ute och vänta. Jag tänkte – kanske är det bättre längre norrut. Jag kom till Trelleborg med färja och fick plats på ett tillfälligt boende.
Efter en tid på Gotland skickades Elias till Umeå, där han hamnade på ett boende på Ålidhem. Han ansökte om uppehållstillstånd och började plugga för att få kompetens att gå gymnasiet. Sedan kom första avslaget och oron blev en del av Elias vardag. – Det var svårt för mig och varje gång jag fick avslag blev det värre och värre. Jag kunde inte koncentrera mig på lektionerna och tänkte mycket på framtiden. Vad ska hända? Kan jag stanna? Om inte – vart ska jag flytta?
NÅGRA KOMPISAR FOR TILL Frankrike, men Elias hörde talas om bråkiga och oroliga tältläger där och att vissa skickades tillbaka till ett boende i Stockholm, där de inte fick gå ut. – Det kändes inte jätteklokt att fara, så jag stannade kvar här.
Mitt i alltihop stängde vuxenboendet på Umedalen, där Elias bott sedan han fyllt 18 år. Det innebar att han skulle flyttas till ett annat boende i Sverige, långt från skola, kontaktnät och trygghet i Umeå. Då ordnade nätverket Arezo (numera Azadi) boende åt honom hos en familj, så att han kunde bo kvar i Umeå. Men avslagen, stressen och oron gjorde att Elias inte längre klarade av kurserna i skolan. Ett ljus i mörkret var vännerna i Ersbodakyrkan och hans nyfunna tro. – När jag kom till gudstjänsten på söndagen kände jag mig lugn i hjärtat. Det hjälpte mig jättemycket.
Elias skickade in en ny ansökan om uppehållstillstånd, denna gång utifrån att han är konvertit eftersom kristna förföljs i Afghanistan. Så i september kom beskedet att han fått uppehållstillstånd. – Första dagarna kunde jag inte tro det. Är det verkligen rätt? Jag kanske drömmer? Jag var jätteglad!
Äntligen kan Elias planera för framtiden. Just nu jobbar han som personlig assistent, men drömmen är att läsa in gymnasiekompetens och sedan studera på universitetet. – Jag har tänkt ganska mycket på att bli byggnadsingenjör, men jag har också fått höra att jag skulle bli en bra präst. Jag får se vad det blir!
Elias om...
LIVET I AFGHANISTAN
Jag är född i en by i Afghanistan, i en familj med sju syskon. Jag gick i skolan i sex år, men hjälpte också mina föräldrar hemma. Vi hade kor och odlade ris och vete. Livet var osäkert och varje år kom ett nytt krig.
JULEN
Det är en jättefin högtid! Jag kände till julen innan jag kom hit. I många länder som inte är kristna firas också jul, till exempel i Iran, även om det inte är jättestort.
ATT BYTA NAMN
Namnet berättar vem man är, och jag vill visa att jag bytt religion. Elias är fint och lätt för alla att säga. Jag läste om David i Bibeln och att Jesus kallas ”Davids son”. Jag tänkte att jag också kan bli en Davids son och liksom släkt med Jesus!