Ljuständning är viktig i fängelset

Berit är själv en storkonsument av ljus. Under det mörkare halvåret tänder hon minst två ljus varje kväll, när hon läser eller slappar i tv-soffan. Hon har också erfarenhet av att leva utan annan ljuskälla än en låga. Under Berits tidigaste år bodde familjen i ett hus ute i skogen, byggt av hennes farfarsfar. Huset saknade el och familjen tände ljus och fotogenlampor. – Jag har alltid tyckt om att tända ljus. De ger ett behagligare sken än lampor, men framför allt tycker jag att ljusen är så värmande och lugnande.

Så gjuter du egna ljus

Du behöver • Ljusstumpar • Färdig ljusform eller en tom förpackning, exempelvis för grädde eller sirap • Veke • Pinne, till exempel grill- eller ätpinne • Tejp och häftmassa • Kastrull och smältkärl för vattenbad, till exempel en konservburk

Gör så här 1. Trä veken genom botten på ljusformen, gör en knut och dra tillbaka lite så hålet täpps igen. Täta gärna med tejp eller häftmassa. 2. Lägg pinnen i mitten över formens öppning upptill och fäst med tejp. Knyt fast veken och se till att den är spänd. 3. Smält ljusstumparna, gärna i vattenbad. Om du smälter direkt i kastrull kan massan självantända, slå därför av plattan så snart stumparna börjar smälta. 4. När massan har smält fiskar du upp alla vekar med en gaffel. 5. Fyll formen i omgångar och låt massan stelna mellan, annars sjunker ljuset ihop i mitten. För randiga ljus häller du i en färg åt gången och låter varje lager stelna innan du häller på nästa varv. 6. Låt ljuset svalna helt innan du tar det ur formen och tänder det.

Vacker ritual som alla förstår

På gudstjänsterna i fängelset är ljuständningen alltid central, oavsett årstid och högtid. Prästen Gustav Ericsson ser det som en ljus motståndshandling i en mörk situation.

Text Helena Andersson Holmqvist

DEN FÖRSTA GÅNGEN GUSTAV Ericsson höll i gudstjänsten på Anstalten Umeå på Ersboda hörde han surret från deltagarna och tänkte ”hur ska det ens höras vad jag säger?”. Så inledde han ljuständningen. – Man kunde höra en nål falla.

Några gånger per termin leder han gudstjänst på anstalten tillsammans med Ruth Åberg från Korskyrkan. I ett samlingsrum ställer de stolar i rader och gör i ordning ett altare med ljus. – I en miljö där man annars aldrig tänder ljus hjälper de till att skapa atmosfär. Jag tror att tända ljus är ett sätt att signalera att något är heligt.

Gudstjänsten består av tre delar, med nattvard i mitten och fikastund sist. Det hela inleds med en minnesstund med ljuständning i tystnad eller till musik. Just den delen var ett önskemål från de intagna själva.

Vacker ritual som alla

I gudstjänsten bakom murarna i Umeå tänds vaxljus. Genrebilder.

– Många bär så mycket sorg efter sådant de förlorat – människor, umgänge med familj och barn och förhoppningar om hur att livet skulle bli.

Minnesstunden saknar särskilda religiösa förtecken och samlar kristna, muslimer och ateister. Gustav fascineras av att ljuständning är en så universell handling. – Det behövs väldigt lite förklaringar. Alla förstår, även de som inte kan språket så bra.

OFTA FÖRKNIPPAS LJUSTÄNDNING MED den mörka årstiden och högtider som jul. I fängelset finns ett konstant behov av det, konstaterar Gustav. Han tycker att ljuständning passar vid en minnesstund, eftersom handlingen rymmer dåtid, nutid och framtid. – Jag upplever sorg för något som hänt, jag tänder ett ljus här och nu, men det är också en hoppets handling. Mitt i sorgen skapas något vackert som lyser och värmer. Människans önskan att tända ljus tror han delvis har evolutionära förklaringar. En eld skapar en varm och trygg plats, med gemenskap och doft av mat. Under tusentals år har ljuslågan som metafor också laddats med många betydelser, inte minst inom kristendomen. I fängelset tycker Gustav att ljuständningen får en särskild mening. – Det är så mycket i den situationen som kan vara mörkt och hopplöst, motsatsen till vad ett ljus står för. Att inte slukas av det mörka, utan skapa något ljust och vackert, upplever jag som en slags rebellhandling.

Gustav Ericsson tror att det ljusa och vackra kan fungera som en port till något större. – Jag hoppas att det påminner om det goda, det sanna, det vackra, som jag kallar Gud. Att ljusen lyser upp en möjlig väg att gå där var och en är välkommen och behövd.

Gustav Ericsson tänder ljus med de intagna på anstalten i Umeå.