Greenlightdistrict 2019: Litteratur by Spriten Kunsthall

GREENLIGHTDISTRICT

LITTERATUR

INNHOLD

side 4

SUSANNE CHRISTENSEN (DK) - My Rachel Rachel and the sea

side 8

METTE KARLSVIK – H₂O

side 14

TOROLF KROGLUND - Lave toner fra Telemarkskanalen

side 19

HANNE RAMSDAL - Hvor skal jeg legge egget

side 26

CIA RINNE (FI) - Meauts un petit abc d’eau

side 38

SIMEN SÆTRE – Den nye fisken (en parabel)

Ytterligere presentasjon av prosjektet og forfatterne finner du på side 66-67 i programkatalogen

Greenlightdistrict ga forfatter og leder Norsk sakprosafestival, Mette Karlsvik, i oppdrag å invitere et knippe sakprosaforfattere til en intensiv skriveworkshop i Skien en uke i mai. Målet var å undersøke vannets betydning for Grenland. På oppdrag av Greenlightdistrict inviterte hun følgene forfattere til å delta på prosjektet: Susanne Christensen (DK), Torolf Kroglund, Hanne Ramsdal, Cia Rinne (FI) og Simen Sætre. Det skriftlige resultatet presenteres i denne utgivelsen. Telemark er det fylket i Norge med mest vann i forhold til det totale arealet. Mye av dette vannet renner ned fra høyfjellsplatået nord i fylket og ut via Norsjø og vassdraget ned til Skien og videre ut til Frierfjorden. Det betyr at i tusener av år har dette vært den viktigste transportåren i distriktet. Den har vært bestemmende for bosetting, men også for næring og industrialisering. Den ga elektrisk kraft til fabrikker og handelsvei for varer – både til eksport, men også for import. Men konsekvensen har ikke bare vært Norges største ansamling av industriell virksomhet og en jevn velstandsøkning for befolkningen. Skiensvassdraget er også en historie om menneskets påvirkning på naturen, gjennom utslipp og forurensning som kan spores over 1000 år tilbake i tid. Mye positive endringer har skjedd de siste 30 årene. Men hva med det som skjer nå? Når forurensningen til vannet ikke kommer fra industrien, men fra vårt alles forbruk og livsstil? Redaktører: Mette Karlsvik og Tom Hovinbøle Grafisk design: Stig Andersen Prosjektet er støttet av Norsk kulturråd, Fritt ord og Telemark fylkeskommune

Det presenteres smakebiter fra de faglitterære bidragene på Folque (Henrik Ibsensgate 10, Skien) fredag 13.09 fra kl. 19:00.

MY RACHEL RACHEL AND THE SEA Susanne Christensen Vintersolen skinner igennem en tæt gylden tåge. Jeg ser på et fotografi fra år 2000 som jeg tog ved et besøg i Porsgrunn. Så vidt jeg husker gik vi over en bro, og jeg blev slået af det gyldne lys over byen uden at kunne placere det som et resultat af Guds engles små pensler eller simpel forurening. Det er sandsynligt at vejrforholdene den vinterdag lagde til rette for et gulligt smoglåg, et fænomen som langt fra er unikt for Grenland-området, men ikke desto mindre kommer jeg i tanke om fotografiet ved mit nylige besøg i Skien 19 år senere, og jeg hørte om Grenlandsrøyken, en gullig røg som typisk strømmede ud af det travle industriområde Herøyas skorstene. Den osende fabrik, den er afskyelig, men alligevel er det svært at placere billedet som entydigt negativt. Der er også noget ekstatisk ved fabrikken, den maniske aktivitet, som Moloch-monsteret i Fritz Langs Metropolis (1927), fabrikken som forvandler sig til en grusom sfinks i hvis glødende mund arbejderne ofrer sig. Mennesket i aktiv leg med vandet, fjeldet og træstokkene. Netop ved Skiens sluse over for det fotogene Hjellebrygga, hvor hyggelige turistbåde ligger klar til fjordcruise, støder man på Trygve M. Barstads Tømmerfløter-monument. Her styrer to friske skovhuggere tømmerstokke ned ad et uroligt vand; der er flimrende, dramatiske linjer og bevægelse i metallets og fontænevandets sølvglitrende spil. Mennesket fremstår som lystfyldt legende, som fantasifuldt og handlekraftigt. Skien er bygget på denne energi; tømmerstokke og materiale til at lave brynestein – slibesten – er strømmet ned ad vandvejene siden vikingetiden, og det innovative menneske har fundet på at bruge naturens ressourcer, for eksempel at lave træ om til papir, og således skabe voldsom vækst og fremgang i dette område i Telemarken som ellers lå hen stumt og dumt. Naturen, den dumme og passive, og manden, den smarte og aktive. Er det sådan det er? Ifølge vannportalen.no er Skienselva, som løber forbi monumentet, voldsomt forurenet som følge af byens industrifortid. Bundslammet

indeholder høje koncentrationer af kviksølv, dioksin og andre klororganiske forbindelser. Det er ikke nemt at løfte sig fra den barnlige ekstase til den mere voksne ansvarsfuldhed, men i en postindustriel tidsalder bliver det tydeligere at de ubekymrede år er forbi. Monumentet med de to suveræne skovhuggere minder mig om at det føles magisk at gribe fat i et materiale med hænderne og forme det til noget. Hvis jeg havde fundet på at bruge et naturmateriale til noget nyttigt, ville jeg blive irriteret hvis en gammel tante kom og sagde at jeg ikke måtte. De forbandede gamle tanter! Rachel, Rachel, din forbandede gamle tante. Jeg ser en amerikansk dokumentar fra 1963 på nettet. Modernitetens, fremskridtets og videnskabens kække drenge er rasende på en gammel tante ved navn Rachel Carson (1907 – 1964). Sandheden er at Carson, denne brillante forfatter og forsker, slet ikke er så gammel. Hun blev kun 57 år før hun døde af brystkræft. Hendes banebrydende bog Silent Spring udkom i 1962, og på dette tidspunkt ser den velstillede, hvide amerikaner sig selv som adskilt fra og hævet over et udefinérbart naturkaos som enten skal formes eller holdes nede. Dette er tiden hvor amerikanerne træder aktivt ind i vietnamkrigen på sydvietnamesernes side, og der eksisterer et håb om at man kan fikse problemerne hurtigt. Men selv myggene og træernes bladkroner synes at være på Ho Chi Minhs side. De amerikanske soldater får malaria, en sygdom der som bekendt spredes af myg, og den tætte jungle gør det umuligt at gennemskue fjendens bevægelser. Her træder de amerikanske videnskabsmænd ind og tilbyder hæren kemiske midler som dræber insekter (DDT) og får bladkronerne til at visne og falde af (Agent Orange). Carson har fulgt udviklingen af disse syntetiske pesticider, og iagttaget hvordan de påvirker miljøet. Skal hun skrive ”giftbogen”? Hun forsøger i lang tid at få andre til at bruge hendes materiale og skrive den, men til sidst må hun gå i gang selv. Silent Spring, om det forår hvor fuglene ikke synger længere, indvarsler starten på et nyt paradigme. Mennesket kan ikke længere betragte sig selv som en isoleret enehersker, snarere er vi intimt sammenkædet med naturen i en evig runddans. Her er gift en komponent som man ikke kan poste ud i naturen uden at den ultimativt ender med at passere igennem alle led i fødekæden og vende tilbage til os med karmisk kraft. Rachel, du så børnene klæde sig i badedragter på en varm

sommerdag, de løb efter bilerne som kørte rundt i gaderne og spredte en hvid sky af insektgift. Børnene lo, de fik sig et dejligt koldt brusebad. Rasende repræsentanter for DDT-selskaber forsøgte at irettesætte dig. Emotional and inaccurate outbursts kaldte de din kritik. Du var en modernitetsfjendtlig, irrationel tante, mente de, men når jeg ser dig tale med journalisten er du rolig, kølig og velformuleret. Det eneste som er påfaldende, er dine mørke, dødsdømte øjne. Lægen kunne ikke fortælle dig om kræften i tide, du var jo en lille følsom kvinde. Havde du haft en ægtemand med på lægekontoret kunne lægen have fortalt ham sandheden, men du havde ingen af det rationelle køn du kunne gemme dig bag. Det blev ikke bedre af at du valgte at holde din sygdom hemmelig mens du forsvarede din argumentation i Silent Spring. Ingen måtte jo tro at sygdommen fik dig til at opfinde en kobling mellem den og brugen af pesticider. Du var videnskabskvinde, dine modstandere måtte overbevises om din objektivitet.

The balance of nature is built on a series of relationships between living things, and between living things and their environments. You can’t just step in with some brute force and change one thing without changing many others. This doesn’t mean we must never interfere, never tilt the balance of nature in our favor. But when we make the attempt we must know what we’re doing. We must know the consequences. *

Carson var den eneste i sin familie som fik en uddannelse, og hun blev videnskabsformidler da hun opdagede at hun kunne kombinere sin litteraturinteresse med biologistudier. En stærk mor havde rustet hende godt og lært hende om naturen, og efter endt uddannelse fik hun arbejde hos US Bureau of Fisheries og blev siden redaktør for deres tidsskrift. Hendes første bøger var livsbekræftende og eventyrlige beretninger om livet i havet, som for eksempel The Sea Around Us fra 1951. Selv foretrak hun tidevandszonen. Blot en enkelt gang forsøgte hun at dykke. Det er muligt at hun lod sig stresse af fiskerne som ikke brød sig om at have en kvinde ombord. Hun kunne betragte havet og dets dyreliv, men hun kom aldrig til at føle sig komfortabel i dets favn. Havet, la mer, som moren, la mère. På hendes tid eksisterede ordet ”økologi” endnu ikke, og det gjorde heller ikke EPA, United States Environmental Protection Agency. Meget af dette begyndte at forandre sig efter Silent Spring. Det er mærkeligt hvordan sproget kan dø i vores ører, selv de mest sindsoprivende formuleringer kan af og til passere os forbi. Sproget er blevet klichéfuldt og fjernt, men når jeg ser Rachels alvorlige ansigt, ser hende tale i en tid som er så forskellig fra vores, så kan jeg pludselig høre. Hun bruger vandet som eksempel: ”Water, which is probably our most important natural resource, is now being used and reused with incredible recklessness!” Jeg kan pludselig høre hvad du siger, Rachel:

H O ² Partikkelprosa Mette Karlsvik

i. Stadsspesifikk og tidsspesifikk Terskelfjord. Isbreane jobbar på norsk landskap. Dei skapar og formar fjordane. Fjordane får tersklar. Fjellsider og åsar får vassdrag, fossefall, og etterkvart industri. Industrien forureinar. Forureining og utslepp set seg på partiklar. Partiklane blir relativt tunge og kjem seg ikkje over tersklane. Gjennom Noreg sine skiftande styresmakter har terskelen vore ganske låg i høve å etablere industri. Ein har prioritert økonomisk vekst. Norske fjordlandskap er prega av at industrien ligg innst i fjorden. Ein får opphopningar av forureining og gift innanfor tersklane. Konsekvensar. Den første industrielle revolusjonen i Noreg er i 1530, og skjer i Telemark. Då finn ein ut at ein kan legge sagblad rett på fossefallet. Vatnet driv sagbladet. Skien blir ein sagbruksby. Sagmugg legg seg på botnen av elva. Elva blir grunn og trong. Handelsskipa kjem seg etterkvart ikkje heilt opp til Skien. Skien blir avhengig av Porsgrunn som hamneby. Fylket får fleire sterke byar. Skien får ein konkurrent. Henge saman. Telemark har mest vatn av alle norske fylke. Då reknar ein innsjøar, elver og fjordar, og sett opp mot landarealet i fylket. Skiensvassdraget begynner sør i Norsjø og fyller opp Frierfjorden og Eidangerfjorden. Berre dette vassdraget er det tredje største i landet.1 Landskapet Telemark er forma av landhevinga. Ein har dalsøkk som heng saman. I dalsøkka finst det mykje vatn. Vatna heng saman.

Hovinbøle, Tom (i framlegg for Greenlightdistrict festival på Ladegården, Skien) 13/5-2019

Difor har ein i dette fylket industri til det inste av fylket. Industrien innst i fylket har levert råvarer til industrien ytst i fylket. Industrien i alle deler av fylket påverkar miljøet, som påverkar folk sin produktivitet, som påverkar industrien. Ulike samfunn. Eit fem meter høgt vassfall er nok til å lage kraft og drive papirfabrikk, mølle og annan industri. Vassfall på fem meter er passe høgt for ei sluse. Slik får ein lagt ein by som både kan produsere og distribuere. Ein får også ein by nummer to, ein by der båtar passerer eller ankrar opp, og der sjømenn lever sine liv. Reint vatn. Frierfjorden kjem av frieder, som betyr en vakre fjorden. Heilt frå vikingetida ankra vikingar opp her. Her låg vikingane og kvilte. Bada og hausta mat, fiska fisk. Vatnskiljet kom då ein ikkje lenger kunne bade i Frierfjorden2. System. Frå 1947 slapp alkaliefabrikken på Herøya store mengdar gift i fjorden. Nokre år seinare byrja dei å sleppe ut dioksin. 14 kilo i året vart dumpa utanfor Herøya. “Det fekk ein effekt på fisk. Sjølv om utsleppsgrensa er satt til eit par gram, er dioksinnivået i torsken i Frierfjorden langt over konsumgrensar, i 2019.”3 “Ein hadde eit anna forhold til naturen. Naturen var der og vi har. Men då Rachel Carson kom med boka Silent Spring vart ein i større grad medvitne at vi er ein del av det same systemet.”4 Opphopning. Organisk materiale synk til botnen av Frierfjorden. Mikroorganismar jobbar med det organiske materialet. Dei forbrenn oksygenet på botnen av fjorden. Frierfjorden blir eit anoksisk område. Anaerobe bakterier trivst i oksygenfattige område.

2 Ibid 3 Olsen, Marianne (forskningsleiar på NIVA) i framlegg for Greenlightdistrict festival på Ladegården, Skien 15/5-2019 4 Olsen, Marianne (forskningsleiar på NIVA) i framlegg for Greenlightdistrict festival på Ladegården i Skien 15/5-2019

Anaerobe bakterier omdannar betylkvikksølv til metylkvikksølv. I motsetnad til betylkvikksølv kan metylkvikksølv takast opp av organismar; frå plankton til fisk til folk. Økosystem. Gunnekleivsfjorden er eit unikt system i norsk samanheng5. Det unike handlar om storleiken, altså fråveren på storleik - at den er knappe ein kvadratkilometer. Det handlar også om plasseringa mellom den større Oslofjorden og innlandet. Gunnekleivsfjorden er brakkvatn, som gjer at artar som trivst i sjø lever ilag med artar som trivst i ferskvatn. Dette har gjort Gunnekleivsfjorden verneverdig6. Alle dei moderne tinga. Etter hundre år med industri var smogen så tjukk over Herøya at ungdommar tente pengar på å lyse med lommelykt for bilar i tåka7. Ein kunne ikkje henge ut klesvasken. Fabrikkar som Hydro tok grep. Herøya industripark har skjønt at dei må ta sin del av ansvaret. Den nye industrien er å rydde opp etter den gamle industrien8. Sin eigen logikk/ øy. Halvparten av Herøya er industriavfall9. “Å bygge hus på ein gamal fylling er noko litt anna enn å byggje på sjøbotnen. Vi har ikkje noko meir der å gjere etter at vi har tatt ut dei minerala.1011

ii. Individ og fellesskap Atoma. Atom har ei positiv kjerne. Negativt lada elekron krinsar rundt kjerna. Elektrona går i baner. Kvar bane har plass til to eller åtte elektron. Atom med fulle energibanar 5 Ibid 6 Ibid 7 Ibid 8 Hovinbøle, Tom (i framlegg for Greenlightdistrict festival på Ladegården, Skien) 13/5-2019 9 Olsen, Marianne (forskningsleiar på NIVA) i framlegg for Greenlightdistrict festival på Ladegården i Skien 15/5-2019 10 Ibid 11 I 2013 gav Dag Solstad ut bastardboka Det uoppløselige episke element i Telemark i perioden 1591–1896. Boka blei gitt ut som roman, men er på mange måtar sakprosaisk i prinsipp. Eit anna hybridtrekk ved boka, er at at den består av både normalprosa og ein stor del tekst i fotnoteform.

er stabile og lite reaktive. Atom utan fulle yttarste skal blir trekt mot andre atom for å fylle ut dei yttarste banane sine. Atom bind seg til kvarandre via desse elektronskala. Eit døme på ei binding er oksygenatom, som manglar to elektron i yttarste skal. Hydrogen har berre eitt atom i yttarste skal. Oksygenatomet delar elektron med to hydrogenatom. Alle atoma får fulle, ytre skal. Molekylet. Vatn er eit molekyl med eitt oksygenatom og to hydrogenatom. Hydrogenatoma sit på same side av vatnmolekylet, og gir partikkelet éi mer negativt lada side og éi meir positivt lada side. Sjølv om vatnmolekylet sitt elektroniske reknskap går i null, så oppfører atomet seg som eit ion. Den meir negative sida av vatnmolekylet trekk mot positivt lada partiklar, den meir positive sida trekkast mot negativt lada partiklar. Vatn har den eigenskapen at det kan dra partiklar i eit stoff ifrå kvarandre. Det bidreg til og kan også sjølv inngå i skaping av nye stoff. Flue på veggen. Eg-forteljar i sakprosa har ein lang tradisjon i Norden. Særleg mange norske, svenske og nordamerikanske sakprosaforfattarar har valt eg-forteljaren. Lise Lindbæk, Lo-Johanson, A. O. Vinje, Tom Wolfe, osv. Tilhengarar av forteljarposisjonen meiner at eg-forteljar er den einaste ærlege posisjonen. “Ingen ting er objektivt,” skriv medievitaren og journalisten Jo Bech-Karlsen12. Mange av dei som er for ein tredjepersonsforteljar, meiner at forfattaren kan stå i vegen for det tema eller den historia hen skal formidle viss hen skriv seg sjølv inn i historia. Atom + atom = eit stoff med ein annan eigenskap enn det som dei einskilde atoma har. Ein kan tenkje på kvart eg som eit atom. Tilsaman utgjer atoma eit molekyl. Tilsaman utgjer alle eg’a ei sanning. Jo fleire eg, jo meir fullstendig er sanninga. Jo fleire atom, jo meir kompleks er molekylet. I følgje Jo Bech-Karlsen formidlar alle forteljarar ei subjektiv sanning. Men berre eg-forteljaren er open om at hen gjer det. Om mange nok av oss fortel historia frå vår ståstad, så kan ein på sikt få ei mest muleg heil framstilling.

Bech-Karlsen, Jo: Åpen eller skjult. Råd og uråd i fortellende journalistikk? (Universitetsforlaget 2007)

Vassklar. Ein av fordelane med å skrive sakprosa i eg-person er at ein kan forklare metode, og vere gjennomskinneleg. Eg som har skrive desse partikkelprosa-stykka har valt formen fordi eg ønskjer å la form og innhald komme saman. Eg forsøker å lage ein heilskap av kvar tekst. Kvar tekst er ein samla eining, eit eige system. Mikrosamfunn. Renseanlegg speglar samfunnet. Renseanlegg er som byen, i mikrostorleik. I renseanlegget hopar spor av dei fleste av menneska sine aktivitetar seg. Her kan ein kartlegge kva folk et, kva medisin dei tek, kor ofte og med kva dei vaskar kleda og kroppane sine, og om dei driv med narkotika. Narkotika i overraskande typar eller mengdar har vore spora frå renseanlegg, oppetter Akerselva og til kjelda. Langarar har vore pågripen takka vere funn i renseanlegg13.

Der menneskekroppar laugar. Menneskekroppen kviler i 32 gradar vatn. Blir det for kaldt blir kroppen uroleg og vil vidare. Blir det for heitt blir kroppen òg uroleg og vil òg flytte på seg. Dei største symjehallane i Kristiansund, Lambertseter og Bergen held 26 gradar i sportsbassenga15. Ein gjennomsnittleg stor menneskekropp treng å halde seg i jamn rørsle for ikkje å bli kald i dei bassenga. Basseng i Skien og på Tøyen held 28 gradar i sportsbassenget. Dette er varmt nok til at ein kan stå lenge i ro utan å fryse. Den mest vanlege bassengtemperaturen er mellom 26 og 28 gradar.

Innsjø. Folk forsøkjer å kontrollere kjeldene for utslepp. Ein har klart å spore opp ein del store kjelder til utslepp. Eit døme er då ein fann større konsentrasjonar av flammestoppar i Mjøsa. Mellom anna fordi Mjøsa har eit avgrens aområde, spora dei gifta attende til ein garnfabrikk. Då garnfabrikken endra rutinene sine sank konsentrasjonen av flammestoppar. Utfordringa er alle dei diffuse utsleppa. Dei er utslepp som ikkje kan sporast attende til éitt røyr, men som kan komme av ein forureina sjøbotn. Men det viktige utsleppet er diffust. Alt som vi menneske slepp ut iløpet av ein dag. Alt som vi forbruker, kastar, forbrenner, treng. Livet gir og livet tek. “Det er ein tendens til å peike ut syndebukkar. Den og den fabrikken. Men det er ikkje dei som forureinar. Vi forureinar med å leve. Eg og alle andre har mobiltelefonar og datamaskiner, og vil drikke importert vin. Det er livet sjølv som forureinar.”14

13 14

Olsen, Marianne (forskningsleiar på NIVA) i framlegg for Greenlightdistrict festival på Ladegården 15/5-2019 Olsen, Marianne (forskningsleiar på NIVA) i framlegg for Greenlightdistrict festival på Ladegården 15/5-2019

Karlsvik, Mette: “Drukningsstatistikken taler for seg selv.” Reportasje om norske svømmehaller, D2, 2008.

LAVE TONER FRA TELEMARKSKANALEN Torolf Kroglund Telemarkskanalen; 105 km lang fra Bandaks klare fjellvann til Skien og videre ut til der saltvannet i fjorden vitner om det store verdenshavet. Selv om det er et par ski i byvåpenet har bynavnet ingenting med ski å gjøre, men kommer fra norrøn fortid hvor det var en av våre første byer og betyr “skille”. Kanskje som i begrepet en “vedski” om et stykke kløyvd ved, eller også rent geografisk ettersom byen ligger mellom fjellet og havet, som en kile mellom ferskvann og saltvann. I Skien kan du nedenfor demningen ane et drag fra havet. Over demningen, på vei opp i kanalbåten, aner man et drag fra fjellet. Førti tusen turister tar Telemarkskanalen hver sommer. Hvilken kanal må de stille seg inn på, hvilken frekvens, for å høre det som stiger fra bunnen og opp? Stengt inne under vannspeilet vi flyter på er en annen verden, fremmed for oss. Husker du dykket i bassenget på barneskolen for å finne de gule gummiringene? Lyden av skrålinga fra de andre var en dypere lyd - med mindre diskant enn på overflaten. Dempet vil noen si, men likevel noe som i større grad setter seg i kroppen. Denne dumpe, kroppslige lyden vandrer gjennom vannlagene. Det er ikke stille under vann. Lyd forplanter seg fire ganger raskere i vann enn i luft. Forskeren Jeff Nystuen hevder at regndråpene som treffer vannflata kan høres 1000 meter ned i dypet. Kloden er 70% vann, og likeså er et nyfødt spedbarn 80% væske. Ettersom vi blir eldre blir prosenten med væske i kroppen mindre. Ikke ulikt hvordan druer blir rosin. Hva så med barnet som, før det kommer ut i luft, lever i fostervann? Dersom lyd løper fire ganger raskere i vann enn i luft må vel det ufødte barnet få med seg mye? Ulike forskere forklarer og formidler forskjellige innsikter. Noen mener fosteret ikke har utviklet hørsel, andre mener det motsatte. Noen mener fostervannet demper lydene. Men er ikke det paradoksalt? Inntil videre vil jeg synge for alle barn i mors mage: Ojajajajaj boof!

Lyd er bølger. Felemakeren vet det når han banker i treverket og venter på svar. Lyd forplanter seg fire ganger raskere i tre enn i vann og dermed åtte ganger raskere enn i vårt modus, lufta. Derfor er mange musikkinstrument laget av tre. Telemark har hatt mange lydhøre felemakere. Helland-slekten fra Bø har bygd hardingfeler i over 200 år. Asbjørn Henriksen var både motstandsmann og krigshelt i tillegg til at han laget bratsjer, fioliner og ikke minst særlig stilfulle gitarer som alle de store norske visesangerne har kappes om å spille på. Det meste av instrumentene er bygget av tre. Fordi tre bærer lyd. Hva vet trærne, som strekker alle sine armer mot himmelen? Hva vet vi, som ikke kan se at trærne har akkurat samme struktur, kanskje bare med enda flere armer strukket motsatt vei, under overflaten og ned i den mørke jorda. Legger du øret til barken kan du høre en underlig konsert. Lydbølgene ligner havbølgene ligner bølgene på EKGskjermen som måler hjertets pulsslag. De ligner også bølgene som måles med seismograf for å finne klodens skjelvinger. Hva med tidevannet; hvorfor påvirkes det av månen. Hvorfor påvirkes vi av månefasene? En gang var også all verdens skip bygd av trær. I dag er trebåt-byggeren en gammel mann, i et kollegium av gamle menn, som snakker med fortiden i et språk vi andre har glemt. Som felemakeren banker han i treverket og venter på svar. Den verdensarv-bevarte klinkbygg-båten - hvor plank følger plank pløyer vannflata nå som for tusenvis av år siden. Skogen og havet. Klodens to lunger, en grønn og en blå. Lydhør for de lavereliggende toneartene. Noen av de første nordmenn og kvinner og barn bosatte seg nettopp her i Skiens-området og søkte seg oppover i dalene etter isen forsvant. Skogen ble etterkommernes rikdom. Men industrien som fulgte har bare vart i hundre år. Et nanosekund i klodens historie. Trærne ble avskåret fra sine dype røtter og skogen ble til tømmer. Tømmeret ble kanalisert ned elveløpet, flytende i vannflata; håndtert av fløtere. Fabrikken i enden av kanalen oppløste trevirket fra tømmeret i vann og den grå og seige massen som kalles cellulose utgjorde arbeidsplasser i Skien. Tilslutt ble skogen papir til forfattere og journalister som skulle underholde og opplyse. Det opplyste samfunnet fikk leselys fra det samme vannets

iboende kraft når det ble kanalisert og sluset gjennom turbiner som kuttet hodet av ål og stengte laks ute. Men det var en liten pris å betale for det man fikk igjen, tenkte man og lot ikke lyset slippe ned til bunns. For på bunnen lagret man heller det feststemte framskrittets og forbrukets avfall. Slik man fremdeles ønsker å gjøre det, ved å dumpe giftig gruveslam innerst i Repparfjorden og andre norske fjorder. Slik ingen orker tenke på bunnen under de altfor mange oppdrettsanleggene, i sårbare fjorder og kystområder. Det er jo bare glansbildet vi skal selge på postkort til turistene. Overflaten. Ettersom fjordene har terskler blir slammet liggende til evig tid. Dét er faktisk hele argumentet. Så lenge cruiseskipene ikke ankrer der inne og virvler bunnslammet opp blir det liggende i ro. Innerst i fjorden, nede i dypet. Så lenge det ikke sprer seg så er det ikke så farlig. For oss. Forsker Marianne Olsen fra Norsk Institutt for Vannforskning er seriøs når hun forklarer dette for oss forfattere på skriveverksted i Ladegården på Klosterøya og sier at mange mener at det kanskje er bedre å dekke over, bokstavelig talt, heller enn å grave fram alt det som er galt. Alt det som er giftig og som vi helst ikke vil ha opp i dagen. Slik har slammet blitt lagret fra papirmasse og annet industriavfall innerst i fjorden og nederst i kanalen her også. Vellagret årgangsslam er visstnok sort og slimete - og oksygenfattig. Man kan bare gjette seg til at giftstoffer trives i en sånn suppe. Spør sjø-ørreten som har fått gul buk og byller på skinnet. Spør ålen. Som er vant til å leve i mørket på bunnen. Den har nok sett, hørt, luktet og opplevd mye fra bunnforhold i all verdens havområder fra det dypeste dype i Sargasso til Norskerenna, forskjellige fjorder, innsjøer og stille tjern. Alt det som er like fjernt for oss som andre planeter i verdensrommet - stjernene vi ser som bittesmå lyspunkter på nattehimmelen. Selv om det er fjernt er det jo fra bunnen vi henter vår rikdom i dag, oljen er fossilt liv, fortiden gir dagens energi - likeså er gass og mineraler grunnlaget for rikdom. Men ikke engang ålen orker slimsumpen under Telemarkskanalen. Er denne bunnen en del av verdensarven, slik industrieventyret på overflaten er? Cellulosen og vannkraften har opplyst samfunnet. Vi vet så mye. Vi kan så mye. Vi behersker og hersker over naturen, i så altomfattende grad at vi glemmer vi er natur selv.

Men det er mye vi ikke vet og kan. Visste du i det hele tatt at ålen lager lyd? Alle verdens skapninger har en eller annen form for språk. Det er et annet språk enn vårt abstraherte alfabetiserte som er videreutviklet fra fønikerne, via grekerne til det latinske. Men før fønikerne, før den norrøne futharken, levde vi som mennesker over en mye lengre tidsperiode - uten alfabet - enn etter skriftspråket. Alle som har hatt et kjæledyr eller husdyr vet at også vi kan kommunisere med dyr. Denne kommunikasjonen er direkte og grunnleggende, nær sagt “analog”. Det er mer enn lydlig, det er også blikk, bevegelser, atferd, lukt, smak i tillegg til hørselen. Vi, som forholder oss til lyd bare i luft kjenner ikke til insektenes lyd i treverk eller fiskenes og sjødyrenes lyder i vann. Men, de er der. Det er gjerne på frekvenser vi ikke kan høre med våre normale luftbaserte øreganger. Selvsagt har de fleste hørt de store sjøpattedyrene, hvalene, sin sang. Delfiner. Eller bare bølgebruset som er fanget inne i konkylien? Men fiskene fyller vannlagene med lyd de også. Ålen for eksempel. Ålene har eksistert i over 50 millioner år. Det er ål i nærmest ethvert norsk vassdrag, i små tjern og innsjøer med adgang til havet. For, det er fra havet de kommer - fra det dypeste og mest mystiske av alle dyp: Sargassohavet. Etter to-tre-fire tiår i våre ferskvann svømmer de samme vei tilbake for å parre seg - denne ene gangen i livet, og kun i Sargassohavet - og så sannsynligvis dø. Dette er kanalens katadrome kunnskap. Den er tilsynelatende utenfor menneskets nyttedrevne og praktiske innsikt - for vi har sørget for at ålen nå er rødlistet, blant annet fordi nesten alle elveløp er stengt slik at vi kan utnytte vannkraften og regulere trafikken. I Nederland er det for eksempel bare 1% frie vannveier igjen. Lyden som ålen lager er merkelig og sonar-aktig og kan minne om en digital skapt lyd fra en datamaskin eller et keyboard. Lange bølgende toner med små knepp. Hva ålelyden betyr vet ingen. Men denne lyden har altså vært her i 50 millioner år. Lengre enn noe menneske kan fatte. Det roper fra dypet. Men hvem kan høre det? Er det en klagesang? Åle-sangen er forsøk på kommunikasjon. Lyden må stilles inn gjennom mange kanaler skal den nå opp til “ur-ålen” i Seljord. Selma. Det sier mye om mennesket at ordføreren der nå vil bygge et tårn til tre millioner kroner for å kunne se og observere sjøormen. På overflaten.

I vannet du forholder deg til daglig, kanskje bare noen meter fra der du bor (ja, også her i Telemarkskanalen), finnes det en ålelignende skapning som er verken ål eller fisk, som heter havniøye. Den ligner vesenet i Aliens-filmene; med sin runde munn innsatt av flere rekker med raspetenner som den suger seg fast til annen fisk med - og spiser dem levende. I de fire-fem årene de bruker på å vokse fra egg og larve til fullt utviklet niøye som vil ut til havet er de viktig føde for laks, ørret og ål.

HVOR SKAL JEG LEGGE EGGET? ET ESSAY OM VANN OG EGG.

Bunnen er et månelandskap. Og vannet er et element vi ikke lever i. Bare lufta er levelig for mennesker. Det er kanskje derfor vi bryr oss mer om klima enn miljø? Vi peprer sårbare og unike naturområder med høye vindmøller i stål - fordi det har så lave utslipp. Vannkraftindustrien som har stengt flesteparten av alle frie vannveier kalles “grønn kraft”. For ålen og laksen, sjøørret og niøye er det dødsfeller. Når vi regner på kvoter og tonn og måler alt etter en avtale nylig skrevet i Paris mangler det to røde streker under svaret på det totale og evige regnskapet. Men lyden bærer altså fire ganger bedre i vann og kanskje skulle vi ha lyttet mer?

Det er vår. Det er bråkete i leiligheten min. Håndtverkerne sliper gulvet. De stopper, går på verandaen, og røyker med spon på hendene. Jeg blir plutselig veldig oppmerksom på dem. Og på menn som løper fort i parken. Det er bare dager til eggløsning. Det skjer det samme hver måned. Først legger jeg merke til at jeg legger spesielt merke til håndtverkere og menn som løper fort, og da vet jeg at om noen dager kommer det til å kjennes ut som at egget drar i en av eggstokkene.

Vi forsker på lydbølger fra verdensrommet i søken etter liv i det endeløse mørket. Men under vannoverflaten, nede i det like mørke dypet, er det et - for oss - ukjent liv. Hvilken kanal må man stille seg inn på, hvilken frekvens, for å høre det som stiger fra bunnen og opp? Stengt inne under vannspeilet er en annen verden. Telemarkskanalen er 105 km lang fra der hvor det er spor av saltvann, brakkvann (og gift) til Bandaks klare fjellvann hvor stjernene bader i ferskt vann hver skyfrie natt.

Hanne Ramsdal

En gang i måneden faller det et egg fra høyre eggstokk, eller fra venstre. Annenhver gang. Jeg skriver «faller», som om eggene er epler på en grein som ramler ned på bakken om høsten. Men det kjennes sånn ut, som om egget drar i stokken, og til slutt gir stokken etter og slipper egget. Jeg er fruktbar. Jeg har eggløsning. Hvilke fine ord for å beskrive det helt ufattelige i at et egg kan løsne, befruktes og ni måneder senere bli til en beibi. Noe av det samme foregår kanskje blant fisk også. Spesielt i gytetiden kan man visstnok se tydelig forskjell på hann og hunn. Hunnens egg befruktes i vannet av hannens sæd. Jeg leser at de fleste fisketyper har «ytre befruktning». Men hva hvis vannet eggene befruktes i er forurenset? Da jeg var gravid med datteren min som snart blir fire, fikk jeg urinveisinfeksjon. Jeg var 27 uker på vei og fikk veer, for kroppen vil ikke la fosteret ligge i «dårlig» vann. Legene ga meg antibiotika og medisin for å stanse fødselen. Hun fikk lungemodning i tilfelle de ikke klarte det. Flere og flere babyer som blir født så tidlig overlever, men de kan få senskader. Også fisk kan overleve i dårlig vann. I flere eldre artikler jeg

leser har Skien og Porsgrunn blitt kalt for et av verdens mest forurensede områder. Selv om mye er ryddet opp i får de som bor der advarsler om hva slags fisk de kan spise og ikke. Og jeg tenker på det utrolige i at noen tiårs industrieventyreskapader kan legge fra seg så mange farlige sår i naturen, som for høye konsentrasjoner av blant annet kvikksølv og dioksin i sedimentene i fjorden. Datteren min ble heldigvis ikke født i uke 27. Antibiotikakuren tok knekken på urinveisinfeksjonen og hun ble først født 14 uker senere, en uke over termin. Vidunderlige 4 kilo. 52 cm lang. Men hun har fått både allergi og eksem. Som jeg også har hatt fra jeg var liten. Jeg kunne våkne om morgenen med hudrester og blod under neglene. Det var ingen leger på 80-tallet som tenkte på at klærne og sengetøyet ikke burde vaskes med parfymert vaskemiddel. Men de var sjenerøse med kortisonkremen. Jeg husker at jeg instinktivt gjemte unna strømpebuksene så de ikke ble vasket for ofte. Når de luktet skikkelig tåfis var de gode å ha på og det klødde mindre. Jeg skammet meg over lukten, men brukte dem likevel. Jeg husker befrielsen i å slippe den konstante kløen. Såperestene må kanskje ha blitt ristet ut? Først når jeg ble voksen forstod jeg hva jeg holdt på med som barn og hvorfor jeg var så glad i skitne klær. I 2019 vet vi bedre. Vi kan kjøpe de fleste vaskemidler uten tilsetningsstoffer og parfyme. Likevel kjenner jeg foreldre med astmabarn som vasker klærne med sterkt parfymerte vaske- og skyllemiddel så håndklærne skal bli myke og lukte godt, foreldre som vasker kjøkkenbenken og ovnen med vindusspray, kanskje flere ganger om dagen. Som om vi var laget av plast og ikke av fin hud med porer som er åpne. Men om man selv ikke har opplevd allergi kan det sikkert være vanskelig å forstå konseptet. Også mye av forurensningen er usynlig. Det er lettere å bli opprørt over å se en fisk dø av å ha spist plast enn av det vi ikke kan se. Men så er det noen av oss som er så sensitive at vi ikke tåler visse parfymer, tilsetningsstoffer, kjemikalier. Eller pollen på våren. Datteren min og jeg minner meg om en tegning jeg så i en barnebok som liten. Mor og datter har samme frisyre, og samme kjole. Rød med hvite prikker. De kommer bort fra hverandre. Men

finner hverandre igjen på grunn av de like kjolene. Vi to kunne funnet hverandre igjen om vi mistet hverandre, fordi vi har den samme huden denne våren. Med utslett. Men det har slått ut verre på henne enn på meg. Sånn som jeg var da jeg var liten. Jeg ser på henne, på de røde flekkene på huden hennes. Jeg må ha det samme blikket som faren og moren min hadde på meg. Maktesløs smerte i blikket. Det er vår. Allergisesong. De overdrevent store pollenklasene på gulvet, i lufta, på kjøkkenbenken, i klesskapet, under senga. Så kommer endelig sommeren med varmen og allergien gir seg litt. Jeg husker en setning jeg hørte en gang. Noe om at hvis man ikke kan gjøre noe med dyrene, kan man gjøre noe med habitatet. Jeg leser om de store antibiotikafunnene i elvene i verden. Jeg leser om store saltvannsområder i Atlanterhavet som plutselig er fylt med ferskvann. Jeg leser om vann i Mexico som fryser til is på sommeren. Jeg leser om at færre og færre elver i verden får renne fritt. Og at vi ikke har kontroll på konsekvensene. Jeg leser om vaskepersonell som får skader på lungene av vaskemiddelet de bruker. Jeg leser om skogbranner og ser på bilder av helikoptre med store vanntanker. Jeg leser også ytringer om at vi må være fornøyde med de små skrittene vi faktisk klarer å ta. At vi blir maktesløse av å bare se problemene. Jeg snakker med en kunstner som har laget et kjøkken hvor alt vannet blir gjenbrukt. Hun sier at vi fint kunne fått det til. At vaskemaskinen kunne vasket og samtidig renset vannet så det gikk tilbake og kunne brukes igjen. Men motstanden er stor, selv om vi ønsker miljøvennlige løsninger, synes mange det er ekkelt. Tanken på å drikke sitt eget oppvaskvann, eller enda verre, å bruke resirkulert og renset vann fra doskåla.

Jeg tenker på en vannrenser jeg så en gang i stein. I en Rudolf Steiner landsby. Skittent vaskevann rant ut i en stein hvor det var karvet ut veier. Vannet ble ført fra vannstasjon til vannstasjon, helt til det til slutt rant ut klart og renset. Når avfallet mitt bare forsvinner ned i rør og ut og vekk, er det som om det ikke finnes mer. Jeg tenker på forrige Greenlightfestival i 2017. På Alison Hiltner og Åsa Sonjasdottirs verk. Hiltnors laboratorieaktige algeinstallasjon. Besøkende kunne puste på algene som hang i poser i utstillingslokalet, gå i dialog med dem. Eller iallfall påminnes at det finnes en symbiose. Slik også Sonjasdottirs potetåker lot oss få muligheten til å gi fra oss urinen vår til åkeren som gjødsel. Mens jeg skriver denne teksten er vi på flyttefot. Jeg skal bo i den nye leiligheten med barna mine. Etter at håndtverkerne har slipt og lakket gulvene, maler de opp leiligheten. Jeg har sagt at jeg er allergiker og de bedyrer at de bruker gode miljøvennlige produkter. Jeg snakker med mannen i gulvslipefirmaet som sier at det ikke er skadelig å sove i et nymalt og nylakkert rom etter bare noen dager. Det er som om du skulle ha vasket med salmiakkvann, sier han. Jeg venter i over en uke. Jeg setter ut løk så luktene skal trekkes ut. Jeg heller eddik i vaskemaskinen og forsøker å vaske bort den sterke vaskemiddellukten som henger igjen fra forrige eier på 90 grader. Så sover jeg der noen netter alene uten barna, bare for å teste. Etter noen dager får jeg på nytt utslett, denne gangen et mer mystisk ett med vabler rundt øynene. Jeg ligner litt på en fisk. Og jeg tenker på i fjor sommer, den alt for varme sommeren som ødela åkeravlingene til bøndene, som fikk kyr til å dø. Da leste jeg en artikkel fra midtøstenkorrespondent Kristin Solberg om strendene som var så forsøplet og forurenset at folk fikk utslett av å bade der. Hun skrev om hvor mye verre det hadde blitt bare på noen få år. Jeg går til legen og får kortisontabletter mot de røde hevelsene i ansiktet. Kanskje har jeg reagert på malingen og den nye leiligheten må luftes ut mer før vi flytter inn. Så datteren min og jeg får bo hos ekskjæresten min mens han er på ferie. Jeg lover å vanne epletreet hans og salatene han dyrker på balkongen, spise bringebær. Det prikker i ansiktet. Jeg leser om andre som har fått utslett i ansiktet av oppusning og oppdager at mange land har erstattet parabener med et konserveringsmiddel i vannbaserte

produkter for å unngå sopp og bakterievekst. Stoffet finnes også i såkalte gode malinger. Kun noen få blir allergiske av dette stoffet, men om man blir det, kan man bli det for resten av livet. Stoffet finnes i alt fra vaskemidler til gulvvoks til maling til sjampo, håndsåper og i solkremer. MI eller Methylisothiazolinon. Hvorfor har jeg aldri hørt om det? Jeg googler og finner ut at syndebukken har mange navn. På produkters varedeklarasjon kan stoffet også dukke opp under navnene Kathon, Cl+Me Isothiazolinon, Metylkloroisotiazolinon (MCI), 5-kloro-2-metyl-4-isothiazolin-3-on og flere andre navn. Puh. En venn av meg trøster meg og sier at jeg kler utslettet, at jeg bare ser barsk ut, som om jeg har vært på en ekspedisjon på en fjelltopp og vært utsatt for hardt vær. Jeg bestiller ny time hos lege for å ta allergitester. Kortisontablettene jeg tar skal ut i doskåla og ned i avløpsvannet og inngå i statistikken over hva vi bedriver over vann, oppe i leiligheter i bygårder og boligblokker. Selv narkoreir skal ha blitt avslørt gjennom funn i vanntester. Jeg ser mistrøstig på det røde ansiktet mitt i speilet. Og likevel, med utslett og det hele, kommer jeg på en gladhistorie en vannforsker fortalte om utslag av farlige stoffer i Mjøsa, tror jeg det var. Stoffene ble sporet til en garnfabrikk som sluttet med de farlige stoffene. Etter kort tid hadde stoffene i vannet gått kraftig tilbake. Vannforskeren sa også at barna hennes var bekymret for fotavtrykkene sine. De følte at de gjorde så mye skade bare ved å leve at de ikke burde vært her på jorda. Men da hadde hun blitt streng og sagt at klart vi skal være her. Vi må bare være her på en så god måte som mulig. Men hva er å være her på en så god måte som mulig? Å være fornøyd med det lille man klarer å gjøre og lukke øynene? Som i den lille filmen til Roy Andersson «Härlig är jorden» fra 1991. En kvinne og en mann hører noen skrike. De er på soverommet i hver sin pysj og skal sove. Han blir urolig, men hun sier at han må legge seg, at han må sove, om ikke blir det tungt for ham dagen etter. Greta Thunberg prøver å vekke opp en hel verden. Den franske motstandsmannen og diplomaten Stéphane Hessel skrev den lille pamfletten «Bli sint» da han var 93. Han skriver at han sier til de unge:

«Den verste av alle holdninger er likegyldighet, det å si: «Jeg kan ikke gjøre noe med det, jeg klarer meg som best jeg kan». Den som oppfører seg slik, mister en av de helt vesentlige bestanddelene som utgjør det menneskelige. En av de uomgjengelig nødvendige bestanddelene, nemlig evnen til å bli sint og det engasjementet som følger av denne evnen.»

Litteraturliste: Andersson, Roy «Härlig är jorden», 1991, kortfilm https://www.youtube.com/watch?v=_k_8e6QIS3o Hessel, Stéphane. «Bli sint!», Arneberg Forlag 2011 https://naturvernforbundet.no/naturogmiljo/et-av-verdens-mest-forurensede-stederarticle30518-1024.html https://www.nrk.no/urix/dagbok-fra-en-gryende-dystopi-1.14131561 Olsen, Marianne. Foredrag om miljøgifter og vann. Skien, mai 2019 oslohudlegesenter.no https://www.vannportalen.no/vannregioner/vestviken/vannomraader/skien---grenlandsfjordene/ dokumenter/om-skien-grenlandsfjordene-vannomrade/

Bli sint. Bli Greta. Gjør noe.

Jeg blir med datteren min ut til bringebærbusken på balkongen. Håret hennes er varmt og lukter saltvann, solkrem og svette. Hva skal hun gjøre med sine egg? Hvis hun får barn, hva da med hennes oldebarn? Kommer de til å flytte til en koloni på Mars? Vi spiser rett fra busken og jeg sier at bringebærene vi kjøper i butikken kommer fra sånne busker som vokser opp av jorda. Hun vil vite om andre ting som også vokser og jeg forteller om frø man kan så i jord og høna som legger egg og jeg forteller hvordan en fisk blir til og at det finnes noen fiskere i en by som heter Skien hvor vannet er dårlig og skittent og at fiskerne flytter egget og sæden til fiskene til et annet og bedre vann hvor det er tryggere å vokse opp. Mens jeg forteller tar jeg meg i at det høres ut som et eventyr og jeg kommer på et fotografi jeg så en gang av en fisk og en fugl. Fuglen har satt klørne i fisken og det er umulig å se om fisken skal dra med seg fuglen under eller om fuglen skal få med seg fisken opp fra vannet. Sola forsvinner bak en bygning. Greta er fremdeles sint. Datteren min har bringebærfrø mellom tennene. Og da du ble til, sier jeg til henne, var du den som svømte fortest av alle sædcellene, og kom først fram til egget. Bombafort, ler hun og vi går for å pusser tennene og ta på pysj. Hun lurer på om vi kan se Karius og Baktus. Jeg sier at de er for små til at vi kan se dem. Hun spytter i vasken og vinker til dem. Hade på badet din gamle sjokolade. Om en time eller to ligger du i do.

MEAUTS UN PETIT ABC D’EAU Cia Rinne anthrop’eau scenes un petit abc d’eau Thousands have lived without love, not one without water. W. H. Auden mere er/der ikke at/sige; vi/sikrer/at vi udsletter/alt, tilintetgør/alt, så det første/det altafgørende/intet ikke får lov/til at digte som/vinden kan digte/i luft eller vand;/mere er der ikke/at sige; vi dræber/mere end vi tror/mere end vi ved/mere end vi føler;/mere er der ikke/at sige; Inger Christensen, ur alfabet (1981) Oil has been dead for 60 million years. Coal has been dead for 150 million years. Somebody’s gotta brainstorm to go and dig up a bunch of dead stuff and then burn it. Burn it in their engines, burn it in their power plants. And then they’re shocked. They’re shocked that having pulled death out of the ground, we now have death in the lungs of our children in the form of asthma. And we now have death on our oceans in the form of oil spills. And we now have death in the skies in form of climate chaos. What did you think was gonna happen when you started digging up all this death? What did you think was gonna happen? Van Jones, politisk kommentator och aktivist på en protest mot Dakota Access Pipeline den 13 september 2016 eau, fr. vatten I Aqua (à quoi ça sert) The principle of all things is water; all comes from water, and to water all returns. Thales of Miletos (640-550 BC)

H2O, två väteatom, en syreatom. Genomskinligt, färglöst, har ingen lukt och ingen särskild smak. Det låter som nästan ingenting. Men utan det vore mycket på jorden precis det, ingenting. För Thales var vattnet så betydelsefullt att han till och med baserade en hel monism på det: τὸ ὕδωρ som alltings ursprung och alltomfattande princip (ἀρχή). Och Empedokles har den västerländska filosofin att tacka för att vattnet är ett av de fyra elementen. I den österländska är det ett av fem (emedan trä och metall utgör två i stället för luft). Hade planeten hamnat bara aningen närmare solen skulle allt vatten avdunsta och liv varit omöjligt. Men så blev det inte. tellus/tell us För 4,6 miljarder år sedan bildas jorden som inte helt rund gestalt som vimsar runt i atmosfären i hög hastighet och temperatur på grund av stenklumparna som konstant kraschar in i den. Då en annan himlakropp rasar in i den river den löss en stor del av den som sedan stannar i planetens omloppsbana, kyler ned och blir till jordens måne. Det är ovisst hur vattnet kommit på jorden, men eftersom det även hittats vatten på månen måste man utgå ifrån att det funnits redan innan kraschen, att det funnits i materialet som jorden uppstod av. planète plante plan T Genom tiderna har jorden genomgått våldsamma klimatförändringar, förskjutningar av land och vatten, gentagna nedisningar under huronistiden och igenom pleistocen – till alldeles isfria krita, vilket innebär att vattnet växlat aggregattillstånd flera gånger under eonerna. Mellan det helvetiska hadeikum och den kambriska explosionen uppstår det som inte hade ägt rum utan vatten: liv. Sedan 541 miljoner år sedan finns det ett komplext och rikt djurliv på jorden, först i haven, senare på land. En stor del har raderats ut under de fem massutrotningarna. Mellan perm och trias försvann så gott som alla arter i hav och tre fjärdedelar av arterna på land, möjligtvis på grund av uppvärmning. Man utgår ifrån att en vulkan som läckte över halva Sibirien tände eld på kol och gas och därmed frigjorde stora mängder växthusgas. Ett annat massdöende under trias tog kål på tre fjärdedelar av allt liv. Orsaken förmodas även här ha varit massiva vulkanutbrott i en biosfär som i och med låg havsnivå redan var ytterst känslig.

anthro på scen Människan som dyker upp på planeten i holocen för 11700 år sedan har på kort tid lyckats att inleda både en geologisk revolution samt den sjätte massutrotningen. Det är första gången det sker under aktiv medverkan av planetens egna invånare, vilket 1873 föranledde Antonio Stoppani till att beteckna epoken som antropozoikum. Sett från rymden liknar jordklotet sig själv i den tidiga antropocenen: det är fortfarande den blå planeten vars största yta är täckt med vatten, vilket kan vara vilseledande – i verkligheten är det är enbart en tunn hinna1. Vid närmare blick har tre fjärdedelar av allt land samt mer än hälften av havslandskapen förändrats påtagligt genom mänskligt ingripande. Mer än en tredjedel av jordens yta och tre fjärdedelar av färskvattnet används till produktion av grödor eller kreaturbesättning. Mer än hälften av haven används till industriellt fiskeri. Planeten har närmast i sin helhet underkastats människans behov, hybris och girighet, med fatala följder.

avstjälpningsdeponi, säger hon. Varje år hamnar 300-400 miljoner ton tungmetaller, lösningsmedel, giftigt slagg och andra avfall från industriella anlägg i jordens hav. 80% av världens avloppsvatten släpps ut i naturen utan rensning. Överlopps gödningsmedel från lantbruket som hittar till kusternas ekosystem skapar dödszoner eller syrefattiga områden som ödelägger det marina livet. Korallreven som först uppkom i den Ordovikiska perioden för 470 miljoner år sedan dog till en stor del ut på grund av låg syrehalt under den tidiga triassiska perioden (för 240 miljoner år sedan). Det dröjde tio miljoner år innan de repade sig, men de gjorde det. Sedan 1870 har hälften av havens korallbotten försvunnit. Enligt FN:s klimatrapport 2019 hotas omkring 1 million djur- och växtarter av att utrotas, flera än någonsin förut i den mänskliga historien, många inom årtionden. En tredjedel av korallerna, hajarna och mera än en tredjedel av alla marina däggdjur hotas av att utrotas, och utrotningshastigheten upp till hundra gånger snabbare jämfört med de senaste tio miljoner åren.

à quoi ça sert, fr., vad tjänar det till τὸ ὕδωρ, kl. gr., vatten tellus, lat., jorden

ecocide and biocide and suicide and other sides

II meauts (vattenord) hamnar2 – civilisationens arv på havets botten

(off)

mot, fr. ord Water and air, the two essential fluids on which all life depends, have become global garbage cans. Jacques Yves Cousteau sea (and what you do not see) Marianne Olsen blev marinbiolog av intresse för havets liv. Det hon gör som forskningsledare på sektionen för miljögifter vid NIVA (Norsk institutt for vannforskning) är dock att reda ut vattnets förorening. Vi har använt haven som ett enormt

1 ca. 0,02 % av jordens totala massa 2 sv., nomen, pluralis av hamn. sv., verb, att hamna. Hela havet har blivit en hamn.

Βορβόρω θ’ ύδωρ λαμπρόν μιαίνων ούποθ’ ευρήσεις ποτόν. If you pollute clear water with mud, you shall never find to drink. Aeschylus (525-456 BC), Eumenides if you pollute water with oil if you pollute water with dioxines if you pollute water with quicksilver … continue α mar/mor Marmor- och bronsstatyer, element till bysantiska kyrkor: de grekisk-romerska lämningarna som man fann på Medelhavets botten kan numera skådas på museer. ”Det grekiska Anticytheraskeppet (första hälften av första århundradet f Kr) som fraktade en last med marmorstatyer, nu på museum i Aten,

vraket från Mahda i Tunesien (början av samma sekel) som ombord hade 230 ton marmorkolonner och bronsstatyer, nu på museum i Bardo, eller båten från Marzamenni på Sicilien (500-talet e Kr) på vilken man har återfunnit alla element till en ’prefabricerad bysantisk kyrka’, skulpterade i marmor och porfyr ().”3 Vad denna civilisation lämnar kvar för möjliga framtida arkeologer är mycket tvivelaktigt. Och sannolikt ej värt (eller ens möjligt) att visas på museum. En stor del av lämningarna är förödande, giftiga, och ligger på havsbotten som tickande tidsbomber. “Here’s a short list of the things that get dumped into the rivers near Norilsk,” skriver Nadja Tolokonnikova om sin hemstad, en av de mest förorenade städerna i världen: ”iron, nickel, petroleum products, lead, copper, chlorides, nitrates, calcium, magnesium, phosphates, zink.”4 mar, sp., hav море [more], rysska, hav β f/jord, poi(s)son Vattenrensningsanläggen är en spegel av samfundet man finner allt där: kemikalier, textilavfall, narkotika, medicin som antibiotika går till 90% in i avloppsvattnet. Grenland är det mest förorenade område i Norge, säger Marianne Olsen. Typiskt har industrin placerat sig exakt vid fjordarna och avloppsvatten har hejdlöst släppts direkt ut i fjorden tillsammans med kemi, kvicksilver och andra toxiner. Fjordarna är djupa, dock vid mynningen grunda, så toxinerna har inte runnit ut utan lagt sig på botten av fjorden. I Gunnekleivfjorden släpptes 60-80 ton kvicksilver ut, 20-30 ton har lagrat sig på dess botten. Kraftverket Hydro brukade släppa ut 1517 kilo dioxiner per år – tillåtet är 1-2g. Det har fötts barn med sex fingrar i området, men sammanhanget med dioxinerna är svårt att bevisa. Situationen har ändrat sig sedan man blivit mer medveten om föroreningarnas konsekvenser och bedriver källkontroll. Frierfjorden som varit syrefattig har repat sig sedan industrin stängts. Fortfarande är Grenland inte giftfritt, och kostrådet frånråder ifrån att äta fisk från dess sjöar och fjordar. Skien [sken], av att allt är bra

3 4

Ferdnand Braudel, Medelhavet I, Rummet och historien, översättning av Gunnar Sandin, Gidlunds bokförlag 1990, s. 42 Nadezhda Tolokonnikova, Black Snowballs, Meduza, 9 July 2019

poisson, fr. fisk poison, eng. gift γ hu/îles, sp/oil Man utgår ifrån att omkring 6000 skepp sänktes under andra världskriget, och att många nu ligger och korroderar på havens botten. På slutet av 90-talet hittade Bendykt Hac och hans team lasarettskeppet “Stuttgart” som under andra världskriget hade sänkts utanför den polska kusten. Bottenprov visade en tjock massa drypande av olja, varav minsta andelen var sand. Skeppet hade korroderat, oljan hade utbrett sig på ett område motsvarande 50 fotbollsfält och förstört samtligt liv på havsbotten. Stålskivorna blir tunnare och tunnare. Förlorar de mer än tio mm blir de farliga och det kan bli omöjligt att företa operationer vid dessa vrak. Det skulle betyda 15 miljoner ton olja och bränsle. Andra världskriget var en lukrativ marknad för det svarta guldet. I norska vatten sjönk ca. 900 skepp under andra världskriget, varav 29 har klassificerats som extremt farliga. Hittills är Norge är det enda landet som försöker ta upp oljan innan det är för sent. Water is life. Oil is death. Van Jones huîle, fr. olja île, fr. ö oil, eng. olja spoil, eng. ödelägga δ poly/mer Marianne Olsen tror det plast som flyter omkring i haven kommer att bilda ett skikt på botten, ”som historiskt dokument” av denna tid. Sedan 1980 har föroreningen genom plast tiodubblats. Enligt Ocean Cleanup5 flyter 80 miljoner ton av marint skräp omkring i haven som genom oceanernas strömningar koncentreras speciellt i det så kallade stora ”stillahavssopområdet”, men även i Nordatlanten och Indiska Oceanen. Finns skräpet engång i dessa virvlar kommer et inte därifrån av sig självt, utan sprids ut över miljoner av kvadratkilometer i alla riktningar. I UV-strålning bryts plastavfallet ner i mindre bitar som är vanskligare att fånga upp och kan bli till en dödlig fara för fisk och fåglar som både

https://theoceancleanup.com

trasslar in sig i rep och redskap, eller kan sluka plastskräp med näringsintaget. fishing nets and dolly ropes all elastic micro pastic

av skeppsvrak som kan vara toxiska för miljön.6 Men det saknas medel till att kontrollera det som sker för att kringgå lagen: det problematiska avfallet exporteras. Europeiska skeppsvrak och uttjänade oljeplattformar forslas till Indien, där de sedan demonteras direkt vid kusten utan miljömässiga säkerhetsåtgärder. Jorden omkring dessa hamnar är kontaminerade med kobolt, koppar, kvicksilver, bly. Praktiskt taget alla djur i havet omkring har dött ut.

mer, fr., hav polymer, kl, gr. πολύ, mycket, och μέρος, delar; kemiska föreningar bestående av olika delar; kan vara naturliga (som DNA) eller syntetiska (som plaster). dolly ropes, blå och orangefärgade plasttrådar som skall skydda bottentrålfiskenät mot slitage, men ofta lossnar och hamnar i havet.

mare nostrum problem vostrum (europeisk politik)

ε ato/mar och toxiska tidsbomber Gift och atomavfall anfaller. De göms bort, i djupt inne i jordens gångar, nedlagda gruvor, bergverk. Efter en kort tid hotar gift och atomavfallet att anfalla på nytt, med mer oförutsägbara konsekvenser. Saltbergverket Asse nära Wolfenbüttel där atomavfall lagras gällde som alldeles bergsäker för fyrtio år sedan. Idag hotar det att läcka och kontaminera grundvattnet. I kalkstensgruvorna vid Brevik planlägger man Europas största giftdeponi, berättar Marianne Olsen. 800 000 ton flygaska och svavelsyra som innehåller mycket tungmetaller skall lagras i de undersjöiska gruvorna – enligt Miljödirektoratet en säker ort, som dock väcker stort bekymmer hos experter och aktivister. Risken för kontakt med vattnet både ovan och under finns, och redan en minimal spricka räcker till för att gifterna skall spridas ut i vattnet. Detta är risker – de radioaktiva spillrorna från Fukushimaolyckan har spritts ut i Stilla havet flera år och kontaminerat mer än en tredjedel av världshavens yta.

η méditerreurée/mediterrorean (un caucheMAR) Den europeiska flyktingpolitikens lämningar: döda kroppar i Medelhavet. Idag har Medelhavet blivit till det största laboratoriet för omvandling av mänskliga kroppar i plankton, skriver Erri de Luca. ”Oggi il Mediterraneo è il più intenso laboratorio di trasformazione di corpi umani in plancton. Oggi i corpi degli esseri umani sono entrati nel ciclo alimentare attraverso i pesci, i mercati, le cucine.”7 Det mänskliga planktonet tas upp och återinförs i livsmedelkedjan via fisken, marknaderna, köken.

ping, datornätverksverktyg för IP-nätverk som används för att undersöka om en viss värddator är åtkomlig via nätverket. dumping, eng., dumpning

UNCANNIBALS. cauchemar, fr. mardröm

stilla stilla havet döda döda havet ζ europeisk export: dum ping I Europa finns en lag som föreskriver miljövänligt återvinnande

6 http://ec.europa.eu/environment/waste/ships/pdf/financial_instrument_ ship_recycling.pdf 7 Erri de Luca, Pagine europee, Feltrinelli 2019

III Tidsbomben hjärnan

IV Degrees of Greed

Le cervEAU ou l’immense cortex d’homo sapiens au service d’un nain ivre de pouvoir, de sexe, de nourriture, de paresse et d’ego

pas de pani/que På ett visst sätt är människan väl medveten om att naturen är skör och måste skyddas, att katastrofer kan inträffa och ödelägga miljön och biodiversiteten liksom skett förut. För att värja sig mot detta har man Svalbard globale frøhvelv, en fröbank som skall tjäna som säker lagringsort för upp till 4,5 miljoner fröprov som skall skyddas mot olika katastrofer av permafrosten. Valvet gäller som så säkert att det till och med skall kunna sköta sig själv och inte behöva personal för att övervakas. Ingenstans har temperaturen på jordklotet dock stigit så mycket under de senaste åren som på Svalbard – med 4°C. De höga temperaturerna har lett till att smältvatten runnit in i det globala fröbanken. ”Domedagsvalvet” hotas inte av olyckor, krig eller finansieringsnedskärningar, utan av den globala uppvärmningen, och måste hädanefter bevakas dygnet runt. Forskare i Kanada inser att de kalkylerat fel. Permafrosten smälter med en hastighet som man egentligen först hade förutsett för 2090.

Aldrig förut har mänskligheten haft så mycket inflytande på ekosfären, och aldrig har hen förfogat över så mycket kunskap om naturen och konsekvenserna av hennes handlande i världen. Situationen har sammanliknats med att man får veta att man är dödligt sjuk: den ena dagen har man tusen små bekymmer, den följande bara ett enda. Ändå vidtas inte de radikala åtgärder som existerar och som vore nödvändiga för att tackla utmaningarna. Beslutsfattandeprocessen är för trög, säger Marianne Olsen. Den mänskliga hjärnan är ett defekt organ, säger Sébastien Bohler. Han påstår att vi sopas bort av överkonsumtion, överproduktion, överutnyttjande, överbelastning och överhettning eftersom en del av vår hjärna automatiskt driver oss till det. striatum striatom striatons of problems Den mänskliga hjärnan är programmerad till att tillgodose behov som är riktade mot människans överlevnad: att äta, reproducera, förvärva makt, att göra det med ett minimum av ansträngning och att uppnå maximal information om sin miljö. Den tjänar inget annat än egna kortsiktade mål och är inkapabel att ta hänsyn till en framtid som överskrider några decennier (ett fenomen som kallas för temporal devalvering). Cortexen kan tillgodose nästan alla behov som striatum yttrar – vars neuroner sedan belönar beteendet med dopamin. Problemet är att cortexen som har haft miljontals år på sig att utvecklas (Daniel Falb talar om att man borde ta en tid av ca. 2,5 miljoner år i beaktande, då ”hominisationen” inletts) är så sofistikerat att den kan reagera på alla striatums behov, oberoende om de är livsnödvändiga eller snarare överflödiga, och på intet sätt skulle striatum komma på att begränsa sig själv. Homo sapiens’ enorma cortex har satt sig för att tjäna ”en liten dvärg berusad av makt, sex, näring, lathet och ego”, skriver Sébastien Bohler. Det neurala programmet fortsätter blint själv om det för den nuvarande situationen är alldeles olämplig. cerveau, fr. hjärnan

Kanske är katastrofer (καταστροφή, från κατά, ned och στρέφειν, att vända) i den historiska föreställningen något som inträder plötsligt, liksom en atombomb, en brand, eller ett vulkanutbrott. Klimatkatastrofen försiggår däremot långsamt, den har olika symptom, och den kommer i vågor. Mycket sannolikt är att dessa vågor blir högre och mer frekventa. Borrandet efter fossila bränslen pumpar upp en billion koldioxid i atmosfären varje år där de hålls fångade och ökar temperaturen på planeten. Under de senaste 800.000 åren har koldioxidhalten aldrig varit större än 300.000ppm. Sedan 1960 pekar Keeling-kurvan rakt upp: koldioxidhalten ligger nu över 400.000ppm. pas, fr. inget/ingen eller steg pani (पानी) hindi, vatten sea: eau, too Världshaven ackumulationskapacitet för koldioxid håller på att nås. Enligt en studie8 av Daniel Rothman från MIT:s Department of Earth, Atmospheric and Planetary Sciences kan hastigheten

http://news.mit.edu/2019/carbon-threshold-mass-extinction-0708

med vilken koldioxid absorberas efter en viss gräns sätta igång en kaskad av kemiska reaktioner lik neuroner i hjärnan som efter uppnåendet av en viss gräns sänder elektiska signaler till sina grannar i ett slags “all-or-none” svar. Ifall denna gräns överskrids i haven riskerar det att utlösa en extrem försurning av oceanerna lik den som förorsakade det permisk-triassiska massutdöendet som ledde till att 90 % av jordens liv utsläcktes. Idag absorberar oceanerna koldioxid mycket fortare än de gjorde för 250 miljoner år sedan. Det dröjde flera tusen år för vulkaneruptioner och andra faktorer att förorsaka en farlig andel koldioxid i atmosfären som satte igång massutdöendet. Människan har lyckats åstadkomma detta under enbart några århundraden – men konsekvenserna kommer at kännas av i många millenier framöver.

Kan människan som befinner sig i en situation som den västerländska rovdriften av planeten inhandlat henne tillåta sig att rycka på axlarna åt framtida generationer, icke-mänskligt liv och en jordklot vars framtid hen inte känner till? Kan den inte snarare tjäna som grundlag för plikten att beskydda allt liv på jorden (som alltså inte är begränsat till mänskligt liv, eller till nutiden)? Att människans roll i den globala historien är perifer kan möjligtvis rentav vara befriande – från allt annat än ansvar.

and times and times and times and times and times end times (end)

litteratur Sébastien Bohler, Le bug humain, Éditions Robert Laffont, Paris 2019 Ferdnand Braudel, Medelhavet I, Rummet och historien, översättning av Gunnar Sandin, Gidlunds bokförlag 1990 Daniel Falb, Geospekulationen. Metaphysik für die Erde im Anthropozän, Merve, Leipzig 2019 Terike Haapoja, Three Modalities of Futurelessness. www.thisisnotablog.co Erri de Luca, L’Europe, mes mises à feu, Gallimard 2019 (Pagine europee, Feltrinelli 2019) Norman MacLeod, Arten sterben. Wendepunkte der Evolution, Theiss Verlag, Stuttgart 2016 Nadya Tolokonnikova, Black Snowballs, Meduza, 9 July 2019 The IPBES Global Assessment Report on Biodiversity 2019 The United Nations World Water Development Report 2019

V surr(ende)r to planet be or not to be Homo sapiens vistelse på jorden är ett geologiskt undantag (inget vackert sådant om man ser på den västerländska civilisationens framfart under de senaste århundraden). Att motivet som förorsakat problemen (överlevnad) är samma som ofta anges som motiv för att rädda planeten kan vara ett argumentativt problem – så fort människan inte längre tror sig kunna rädda sig själv kan hen ge upp, och tappa hoppet – eller tänka sig ha carte blanche till att frossa hänsynslöst under sluttiderna och accelerera det sannolikt oundvikliga. ”Accelerationism is a cynical position that is reserved for those who are not touched by the violence of end times,” skriver den finska konstnären Terike Haapoja, och föreslår istället det hon kallar surrender: ”(A)s a modality of resistance I propose surrender as a political position: surrender not to the forces of violence, but to earth, and to the possibility of our disappearance.”

Vi har tömt haven på liv och fyllt dem med död. Och med politik. Vi tömmer haven på död och fyller dem med liv. Och med e(ro)tik. Ende, tyska, slut.

Everything will disappear. Everything you love will disappear. Everything will be different.

DEN NYE FISKEN (EN PARABEL) Simen Sætre En dag, i et land ikke så langt borte, lagde forskerne en ny fisk i laboratoriene. Før hadde hver fisk vært tilpasset sin elv, som den alltid svømte tilbake til, men den nye fisken var spleiset sammen med de beste egenskapene fra fisk i 40 elver. Den la på seg raskere, vokste seg større, tålte mer og ble sjeldnere syk. Den fikk mer fett på kroppen og ble rødere i kjøttet. Den nye fisken ble en lykke for dem som eide den. De dyrket den opp i stadig større mengder ute i havet, og lot den svømme rundt i store nett. I små landsbyer og fiskevær hvor det før hadde vært vanskelig å få jobb, fordi man ikke kunne leve like godt som før av å fiske i havet, gikk folk rundt og smilte. Med pengene fra den nye fisken bygget de seg store villaer og kjøpte seg sportsbiler, bygget enorme fotballhaller og private kinosaler. Før hadde folk ute ved kysten de blitt sett ned på av byfolket, men nå var det snudd, nå kom folk flyttende fra byen for å jobbe, og noen kom fra fremmede land. Rundt om i verden spredte ryktet seg om den nye fisken, som ble sagt å være sunnere og smake bedre enn noen annen fisk. Folk slukte den rå. De som hadde greie på slikt, sa at den nye fisken var bra for hjernen, for hjertet, for huden, og at den virket mot stress, kreft, fedme, diabetes, astma og vondt i hodet. Andre mente den nye fisken kunne erstatte kjøtt og sørge for at folk ikke lenger sultet i verden. I tillegg var fisken bra for miljøet, fordi å dyrke den opp, ble det sagt, krevde mindre energi og ga mindre klimautslipp enn å produsere kjøtt. Den nye fisken ble laget i større og større mengder. Snart var det flere nyfisk i anleggene enn det var fisk i elvene. Og selskapene som lagde fiskene ble større, de store kjøpte de små. Disse selskapene ble igjen kjøpt opp av mennesker med makt og rikdom, og så vokste de enda mer. Og siden dyrkingen av den nye fiske krevde fôr, båter, og alt man kan tenke seg av utstyr, vokste det opp helt nye næringer av store selskaper som solgte disse tjenestene. De som styrte landet så hva som skjedde, og da sa de at den nye fisken var Fremtiden. På dette tidspunktet, eller før, eller etter, begynte noen mennesker

i ulike små avkroker rundt i landet begynte å hviske, eller murre. Noen påstod at hummeren døde, men hvem kunne være sikker? Noen sa at krillen døde eller rekefelt forsvant, men hvem vet. Det ble påstått at kysttorsken, som fiskere hadde levd av i årevis, ble borte, men hadde det egentlig noe med nyfisken å gjøre? Ingen vet vel hva som skjer ute i havet. Den nye fisken hadde altså fått navnet Fremtiden, og det av landets ledere. Det ble oppdaget at de stadig større anleggene med nyfisk ute i havet kunne spre sykdommer og smitte den ville fisken. Millioner av fisker samlet ett sted var et paradis for små lus, som paret seg raskere og raskere mens de spiste seg gjennom skinnet på nyfiskene og etterlot seg blødende sår. Så måtte lusene drepes, men heller ikke det var enkelt. Nyfiskselskapene helte på kjemikalier, men da begynte noen å klage på dem også. Og så tok man fiskene opp i varmt vann for å drepe lusene, men heller ikke det var greit, for da begynte noen å si at fisken brente seg på det varme vannet og følte det som sterk smerte. Så sendte man millioner av andre små, lusespisende fisk ned for å spise lus av nyfiskene, men også da var det noen som klaget, for de små lusespiserne ble tatt vekk fra der de levde og sendt inn i en brå, lusespisende død. Mens alt dette skjedde, rømte millioner av nyfisk vekk fra anleggene de ble holdt i, og forvillet seg ut i elvene. Der traff de sine forfedre, som var mindre enn dem og vokste seinere, men var perfekt tilpasset livet i sin elv og bare den. Men nyfiskene forstod ikke livet i elva like godt som sine ville venner. De var forvokste, feite og klumsete, de kjente bare livet i de store anleggene der de svømte rundt og rundt mens de ventet på å bli til mat. Etter beste evne forsøkte de å kjempe seg fram og pare seg med villfisk i elvene. Men da arvet også avkommet forvirringen de levde med, og slik ble stammen dårligere. Dette ble i alle fall sagt. Men hvem kan vite sikkert om hva som skjer i elvene? Det ble nå dyrket så mye nyfisk at de ikke hadde nok å spise. Før hadde de spist fôr laget av villfisk, men det ble mindre villfisk i havene, så nyfiskselskapene måtte tråle stadig nye hav på den andre siden av jorda for å finne mat. Men også der ble det mindre fisk, havene klarte ikke lenger å produsere nok til både folk og nyfiskene, som nå vokste så raskt og spiste så mye at de måtte mates med grønnsaker. Over havene fra den andre siden av kloden gikk det enorme båter fulle av soyabønner, raps og solsikkeplanter, maiskolber og hvetekorn. Enda en gang måtte den nye fisken tilpasses og skapes om, så den ikke skulle få vondt i magen og dø av den nye maten. Men ikke før var dette gjort, begynte folk å si

at nyfiskene var blitt mindre sunne å spise, at den hadde fått feil type fett, og miljøgifter og sprøytemidler i seg, og mindre av det som før var sunt med den. Så måtte nyfiskene få vitaminer og kosttilskudd for å bli sunne, uten at folk dermed sluttet å klage. Men nå var den nye fisken blitt ustoppelig. De som sa fine ting om den, nøt godt av nyfisknæringens godvilje, mens de som talte den imot, og slik satte seg opp mot Fremtiden, fikk kjenne vreden til nyfisknæringen og lederne i landet. Forskere som ville finne ut hvordan den nye fisken fant seg til rette i elvene og havet, ble gjort til latter og hengt ut av nyfisknæringens venner. Andre ble angrepet av nyfisknæringens advokater, betalt med stadig flere nyfiskmillioner. Det ble skrevet at et nyfiskselskap hadde svartelistet forskere, men da det ble kjent sa selskapet at det bare hadde vært en misforståelse. En forsker som studerte hvorfor nyfiskene døde i lassevis et annet sted på kloden, ble anklaget for å ha jukset. Forskere som sa at den nye fisken ikke var så sunn som man trodde, kom på kant med sjefene sine og fikk ikke fortsette i jobben. Hva man kunne si og ikke si om den nye fisken, var blitt et tema for strid, hatefulle ord og splittelse i landet. Nyfisken var blitt noe man skulle være forsiktig å snakke om, ja kanskje helst unngå å nevne i det hele tatt. Den nye fisken, som i sin tid var blitt dyrket fram av menneskene selv i store kar, var blitt til en enorm, svømmende masse med voksende makt over menneskenes liv. Kanskje vil noen også hisse seg opp over denne parabelen, og kalle den dikt og forbannet løgn. Men noe trenger ikke å være dikt og forbannet løgn, selv om det ikke nødvendigvis har skjedd.