Trovärdigt 2 2017 by Trovärdigt

TROVÄRDIGT

ett magasin om tro, hopp och kärlek från svenska kyrkan malmö 2-2017

malmöfotografer tolkar

demokrati i bilder språket är nyckeln

kyrkans kafé öppnar vägen till samhället

Reformationen

500 år elisabeth gerle, professor i etik

tema

Humor & sinnlighet viktigt för Luther

DEMOKRATI

per svensson, tf kyrkoherde svenska kyrkan malmö

FRIA VAL ÄR INTE SJÄLVKLARA

en 27 april 1994 var dagen för det första fria valet i Sydafrika. Det var en helt fantastisk dag. En frihetens dag – och det märktes på alla, svarta som vita. Stämningen var euforisk: att få utöva sin demokratiska rättighet att i fria och hemliga val få välja sina ledare. Och jag hade förmånen att få bo och arbeta i Sydafrika just då och se när Nelson Mandela både lade sin röst och svor presidenteden. Världen förändrades, man kunde nästan ta på hoppet. I vårt trygga land är det kanske svårt att uppamma en eufori när vi går till vallokalerna. Det känns kanske mer som en plikt än en förmån. Samtidigt är det så att varje generation måste erövra demokratin på nytt, den är ingen självklarhet. I världen idag, också i både vår närhet och i vårt eget land, torgförs uppfattningar som går emot demokrati och frihet. Att i fria, hemliga och rättvisa val få göra sin röst hörd är inte självklart, men oerhört viktigt. Detta gäller även det stundande kyrkovalet. Tusentals människor ställer sin kunskap, erfarenhet, engagemang och tid till kyrkans förfogande. De vill ha, och behöver, din röst för att tillsammans vara med och bygga en värld av rättfärdighet där handling och bön må bli ett. Vår kyrka, liksom vårt samhälle, var med i kampen mot apartheid i Sydafrika så att folket där kunde få utöva sina demokratiska rättigheter. Låt oss inte glömma våra.

INNEHÅLL 26

trovärdigt 2 2017

ledare Tf kyrkoherde Per Svensson.

kort & gott Om Martin Luther, konfirmation och Pride-festival.

demokrati Går religion och demokrati att förena? Hur kan rätten till ett arbete vara en demokratisk fråga? Och vilka kopp lingar finns det mellan språket och demokratin? I det här numret av Trovärdigt försöker vi närma oss svaret på några av dessa frågor.

demokrati Kyrkan ska värna människors lika värde och våga ta ställning för de mest utsatta. Därför är kyrkan inte opolitisk, menar Lotta Fång, präst i Hyllie kyrka.

demokrati Bilden av demokratin. Eller bilden av demokratins och frihetens frånvaro? Trovärdigt bad fem Malmöfotografer med världen som arbetsfält att välja en bild ur sina arkiv som de tycker speglar demokratin i vår tid.

demokrati Luther var queer – fast inte i synen på äktenskapet. Prästen och etikprofessorn Elisabeth Gerle sätter i sin senaste bok, Sinnlighetens närvaro, fokus på en annan sida hos reformatorn.

pilgrim Vem har sagt att pilgrimer måste vandra mellan rapsfält och glittrande sjöar? Följ med på en vandring genom centrala Malmö, i Pildamssparkens gröna tystnad, över gatukorsningar och genom bostadskvarter. Friden finns mitt i stan.

20 14

38 8 3

trovärdigt

kort & gott

nummer 2 2017

KYRKOVALET – DEMOKRATI I KYRKAN

Trovärdigt är en gratistidning om tro, hopp och kärlek från Svenska kyrkan Malmö. Nästa nummer kommer i september 2017.

Den 17 september 2017 är det kyrkoval. Då får alla Svenska kyrkans medlemmar som fyllt 16 år välja vilka som ska företräda dem de kommande fyra åren.

chefredaktör Karin Rosvall karin.rosvall@svenskakyrkan.se

gör det enkelt för dig! Förtidsrösta i Kyrkovalet. Som medlem är det lätt att rösta i kyrkovalet. Du kan gå till din närmaste kyrka den 4-16 september och förtidsrösta. Du kan också poströsta. Röstkorten skickas hem till alla medlemmar den 1 september. Naturligtvis är du varmt välkommen att rösta den 17 september.

redaktörer Göran Engström goran@goranengstrom.se Kristina Strand Larsson kristina.strand.larsson@svenskakyrkan.se art director Kristina Strand Larsson kristina.strand.larsson@svenskakyrkan.se nummer 2, juni 2017 Upplaga: 153 000 ex omslagsbild Kristina Strand Larsson tryck/repro Exaktaprinting, Malmö distribution Tidningsbärarna utgiven av Svenska kyrkan Malmö Box 346 201 23 Malmö tel 040-27 90 00 ansvarig utgivare Per Svensson tf kyrkoherde

öppet för förtidsröstning Tid: 4-16 september, måndag till fredag 9.00-12.00. Det finns även möjlighet att rösta kvällstid onsdagarna den 6 och den 13 september kl 17.00-20.00. Följande lokaler är öppna för förtidsröstning: Kyrkans hus, S:t Andreas församlingshem, S:t Pauli församlingshem, S:t Johannes församlingshem, S:t Matteus församlingshem, Kirsebergs församlingshem, Husie församlingshem, Heliga Trefaldighets församlingshem, Thomasgården, Västra Skrävlinge församlingshem, Oxie församlingshem, Hyllie församlingshem, S:t Mikaels församlingshem, Limhamns församlingshem och Bunkeflo Strandkyrkas församlingshem. Du kan gå till vilken kyrka du vill i hela Sverige och rösta den 4-16 september. Ta chansen och gör din röst hörd!

SAMTALA OM MARTIN LUTHER MED KG HAMMAR Under hela 2017 uppmärksammas reformationen som enligt traditionen inleddes den 31 oktober 1517 när spikade Martin Luther upp sina 95 teser mot avlatshandeln i kyrkan.

Vad tycker du om Trovärdigt? Skriv och berätta! kommunikation.malmo@ svenskakyrkan.se Svenska kyrkan Malmö Trovärdigt Box 346 201 23 Malmö

vlatshandeln innebar att människor kunde köpa syndernas förlåtelse genom att betala för ett så kallat avlatsbrev. Detta ville munken och senare familjefadern Martin Luther förändra. Martin Luther älskade att diskutera, gärna i goda vänners lag och tillsammans med sin stora familj. Hyllie kyrka har inspirerats av Luthers bordssamtal och bjuder nu in till tre förmiddagar med samtal ledda av KG Hammar, gästprofessor vid Lunds universitet och tidigare ärkebiskop. Bordssamtalen är lördagarna den 21 oktober, 4 november och 18 november kl 9.00-11.00 i Gamlegården i Hyllie. Enkel frukost serveras och du anmäler dig till lotta.fang@svenskakyrkan.se.

Illustrationer av Martin Luther och hans hustru Käthe av JoAnne Salmon.

kort & gott trovärdigt

Foto: Kristina Strand Larsson.

Vill du fundera över livet, få nya vänner och testa helt nya saker? Då ska du bli konfirmand i Malmö! Här finns utrymme för dig och dina tankar. Konfirmandtiden är en tid för frågor om allt mellan himmel och jord. I Svenska kyrkan Malmö finns 25 grupper med olika inriktningar. Du hittar alla grupper på webben, svenskakyrkanmalmo.se. Alla som fyller 14 i år får också en inbjudan hem i brevlådan. Välkommen att bli konfirmand!

Fira kärleken! Ärkebiskop Antje Jackelén:

självklart medverkar svenska kyrkan Malmö i Malmö Pride den 4-10 augusti. Det blir mingel, föreläsningar, Pridemässa i S:t Petri kyrka och en massa annat. Svenska kyrkan går också med i Pride-paraden. Hela festivalprogrammet hittar du på malmopride.com. Att få uppleva den ömsesidiga kärleken är en stor gåva – värd att firas. Att få utvecklas och växa som människor i kärlekens sammanhang påverkar hela vårt samhälle.

äs gärna ärkebiskopens debattartikel, publicerad i Svenska Dagbladet, om barns rätt till andlig utveckling. Antje Jackelén menar att unga behöver tillgång till berättelserna, de heliga rummen och riterna. Det betyder inte att barn ska ha en auktoritär religiös uppfostran, utan att de ska få möjlighet att lära känna andliga traditioner. Hela artikeln: svenskakyrkan.se

Foto: Kristina Strand Larsson.

Barn har rätt till andlig utveckling

Foto: Kristina Strand Larsson.

om Martin Luther, konfirmation och Pride-festival

trovĂ¤rdigt demokrati

Tema: dem

6 6

demokrati trovärdigt

emokrati text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

Demokrati. Från grekiskans ”demos” (folk) och ”kratia” (styre). Tankarna på ett politiskt system där människor betraktar sig som jämställda och tillsammans utövar sin suveränitet föddes i antikens Grekland. ”De var inte många och de rådde bara över en bråkdel av jordens yta, men deras inflytande över världshistorien kom att bli enormt”, konstaterar Yale-professorn och demokratiexperten Robert A Dahl (1915-2014), i inledningen till sitt klassiska verk Demokratin och dess antagonister. Med tiden har demokratibegreppet kommit att innefatta så mycket mer än bara ett system för beslutsfattande. Det handlar om människors makt över sina egna liv, om arbete, utbildning och att alla människor – oavsett etnisk, religiös eller social bakgrund – ska ges samma förutsättningar. Om fri- och rättigheter – men också skyldigheter. Svenska kyrkan är en folkkyrka. Grundläggande demokratiska värden som delaktighet, öppenhet och jämställdhet brukar lyftas fram av kyrkans representanter. Vilken plats ska kyrkan ha i ett demokratiskt samhälle? Och om demokrati är det samma som folkstyre, är den då förenlig med tron på en allsmäktig Gud? Hur kan rätten till arbete vara en demokratisk fråga? Och vilka kopplingar finns det mellan språket och demokratin? I det här numret av Trovärdigt försöker vi närma oss svaren på några av dessa frågor.

7 7

Kyrkan ska vara en motkraft text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

Staten måste vara sekulär, samhället pluralistiskt och kyrkan inkluderande. Men en opolitisk kyrka? Nej, det går inte. Det menar Lotta Fång, präst i Hyllie församling i Malmö. – Det handlar om att värna människors lika värde. Att våga ta ställning för de mest utsatta.

demokrati trovärdigt

et är något med steget. Ett driv och en beslutsamhet i rörelserna som för tankarna till idrottsvärlden. Jag lägger märke till det redan när hon kommer sneddande över Gamlegårdens kullerstenslagda innergård; den fyrlängade 1800-talsgården som sedan mitten av 1980-talet härbärgerar Hyllie kyrka och församlingshem. Och mycket riktigt tar det inte många minuter in i intervjun innan Lotta Fång berättar att hon upp till sena tonåren spelade handboll på hög nivå. Detta ska vi återkomma till lite senare, för det finns en del kopplingar mellan idrottsrörelsen, kyrkan och det demokratiska samhället, konstaterar Lotta Fång och häller upp kaffe i svarta porslinsmuggar med Svenska kyrkans logotyp. Vi sitter vid ett runt soffbord. Dörren till korridoren har lämnats på glänt. Längs ena väggen står en hylla med leksaker. Talande för en kyrka som kallar sig själv för demokratisk folkkyrka och en församling som vill vara inkluderande. Men hur demokratisk är egentligen kyrkan? Och är religionen verkligen en tillgång för det moderna demokratiska samhället? – Ibland kan det vara till hjälp att dela upp ett ord om man vill förstå det. ”Demos” betyder folk, och ”kratia” är styre. Folkstyre alltså. Och det är ju en sådan kyrka vi har. Medlemmarna har utsett ett antal förtroendevalda som de vill ska representera dem, förklarar före detta läraren Lotta Fång pedagogiskt. Den senaste tiden har Svenska kyrkan i Malmö ruskats om rejält. Förre kyrkoherden Anders Ekhem avsattes av kyrkorådet, kyrkans förtroendevalda politiker, med buller och bång. Interna konflikter

och samarbetssvårigheter, sägs det. Anders Ekhem, som varit Malmös kyrkoherde i nästan fyra år, slutade på dagen. Mot sin vilja, men med ett avgångsvederlag på närmare två miljoner kronor. Lotta Fång undviker att uttala sig om själva konflikten, men påpekar att det ligger i kyrkorådets makt att avsätta personal, och att detta är en viktig del av den kyrkliga demokratin. – Vi präster har en ansvarsfull position och det är naturligt att vi ständigt är utsatta för granskning. Det är kyrkorådet som har den yttersta makten. enligt lotta fång är det viktigt att det finns ett flöde i ett samhälle eller en organisation som vill vara demokratisk och inkluderande. Så fungerar det inte alltid i kyrkan, menar hon. –Det finns en tendens inom kyrkan att man abonnerar på sina uppgifter och håller andra utanför, det kan handla om präster eller om gudstjänstvärdar. Min erfarenhet från handbollen är en annan. Där sitter man på sin position i tre fyra år sedan tar någon annan över, och detta är något som man ser som positivt. Kyrkan ska enligt Lotta Fång vara en plats där alla ska känna sig välkomna och – inte minst – delaktiga. I praktiken kan det handla om att det inte alltid är gudstjänstvärdarna som läser texterna eller häller upp nattvardsvinet i gudstjänsten. I Hyllie kyrka har man nyligen gjort i ordning en barnhörna i kyrksalen för att alla ska känna att de har en trygg och säker plats. – Vi har många småbarn här, och då kanske vi ska låta deras föräldrar eller konfirmanderna hälla upp vinet till nattvarden någon gång, säger Lotta Fång. Att alla, oavsett kön, ålder, social bakgrund och etnisk och religiös tillhörighet, ska känna sig välkomna är en viktig demokratisk princip

för kyrkan, menar Lotta Fång vidare. Det handlar om etiska värden som rättvisa och jämlikhet; kyrkan är den enda platsen i samhället där man kan vara mellan 0 och 100 år och där man kan få mötas utan att behöva prestera, säger hon. Finns det någon gräns för hur inkluderande kyrkan kan vara utan att den gör avkall på grundläggande kristna värden? Lotta Fång berättar att det för en tid sedan, i samband med kyrkkaffet efter en gudstjänst, kom fram en man som hon inte kände igen. – Han presenterade sig som kyrkopolitiker för Sverigedemokraterna. Det var en otroligt vänlig och försynt man i manchesterkavaj. Han hade deltagit i MEN VEM ÄR JAG ATT gudstjänsSÄGA TILL EN PERSON ten och SOM ÄNNU INTE ÄR DÖPT ville fortATT HÄR FÅR HAN ELLER sätta dela HON INTE VARA MED. gemenskapen. För mig är det självklart att han får vara här som människa, ändå händer det något i mig. Det finns grundvärden hos hans parti som jag inte alls håller med om, men då får man tänka att det finns ganska mycket hos många som man inte håller med om, och att man ändå kan hitta beröringspunkter. Lotta Fång gjorde alltså inte en Bengt Westerberg, och reste sig och gick. – Det handlar om ett pastoralt förhållningssätt, att oavsett vem som dyker upp i kyrkan så ska jag vara en garant för att den personen ska känna sig välkommen. Hade det varit hemma hos mig i bostaden så hade jag kanske inte varit lika öppen, konstaterar hon. Så var går då gränsen för hur inklusiv kyrkan kan vara? Det är uppenbart att den är väldigt svår att definiera. Och i en församling som Hyllie, som ligger 9

KYRKAN ÄR EN VIKTIG MOTRÖRELSE, INTE MINST NÄR DET GÄLLER ATT FÖRDELA RESURSER JÄMLIKT OCH ATT IDENTIFIERA OCH TA STÄLLNING FÖR DE MEST UTSATTA.

i korsvägen mellan invandrartäta Kroksbäck och Hyllies slumrande villaområden, blir det extra komplicerat. – I Svenska kyrkan har vi två sakrament: dopet och nattvarden. Vi säger att dopet är medlemsgrundande, och för att få delta i nattvarden måste du vara döpt. Men vem är jag att säga till en person som ännu inte är döpt att han eller hon inte får vara med. Rätt som det är så har vi människor här med en annan religiös härkomst. Det kan vara sekulariserade muslimer som deltar i vår soppmässa, och som när de ätit sin soppa vill fortsätta dela gemenskapen. Jag ser inget problem med det, det är vår diakonala profil att inte göra skillnad på människor. vid några tillfällen har Lotta Fång varit med om att stoppa personer från att komma in i kyrkan. Det har då handlat om personer som uppträder hotfullt, och kyrkan har ansett sig vara tvingade att anlita Securitasvakter för att skydda både personal och andra besökare. – Det ligger i kyrkans uppgift att värna om de svaga, samtidigt är det inte alltid lätt att avgöra vem som är de svaga. Om vi låter ett fåtal människor uppta det mesta av utrymmet så är risken stor att vi missar dem som kanske varit med om något hemskt men som inte vågar ta plats på samma sätt. 10

Hur ser hon då på andra religioner, och religionens plats i samhället? Långt ifrån alla samfund och trosinriktningar är ju lika inkluderande som Svenska kyrkan. Lotta Fång berättar att hon tillbringar en eftermiddag i veckan på köpcentrat Emporia. Uppdraget är inte att vara missionerande, utan att möta människor och förmedla kontakter med andra samfund och religioner. Responsen har till största delen varit positiv. En sak som överraskat

FÖR MIG HANDLAR DET OM ATT HJÄLPA MÄNNISKOR ATT HITTA EN LIVSKOMPASS SÅ ATT DE ORKAR MED SINA LIV PÅ JORDEN. henne är att det är så många muslimska kvinnor som slår sig ner för att prata. – Det kan ju vara en kulturell skillnad, att de här kvinnorna är vana att träffas och umgås på offentliga platser. det är dock inte alla som tycker att det Lotta Fång gör är positivt. Den fränaste kritiken kommer från kyrkans egna. – Det finns de som är kritiska till att jag även söker kontakt med muslimer, och som hävdar att muslimerna aldrig skulle göra samma

sak för oss. Men jag anser att det finns ett viktigt demokratiskt inslag i detta, nämligen att visa på att det finns fler religioner och att mitt uppdrag är större än att bara bygga Svenska kyrkan. – För mig handlar det om att hjälpa människor att hitta en livskompass så att de orkar med sina liv på jorden. Detta ligger helt i linje, inte bara med mitt uppdrag som präst utan även med det liv som Jesus levde och förespråkade. Det här är mitt val, men för någon annan är det något annat som känns rätt och riktigt, och i slutändan kanske det ändå leder till samma sak, säger Lotta Fång. Ser hon då inget problem i att det bara är Svenska kyrkan som erbjudits en plats på köpcentrat? – Det är något som jag har funderat mycket på. Vi måste komma ihåg att det är Emporia som har bjudit in oss. Samtidigt tänker jag att det måste vara okej för mig att bjuda in en imam eller en rabbin att sitta med mig på bänken. Det känns självklart för mig att det inte bara är Svenska kyrkan som ska vara representerad, speciellt i en stad som Malmö. för lotta fång är det en självklarhet att staten måste vara sekulär. Det handlar om människors rätt till fria val, och med en statsreligion skulle denna rätt begränsas.

demokrati trovärdigt

Prästen lotta Fång vill finnas tillgänglig i människors vardag. En eftermiddag i veckan sitter hon mitt i vimlet på köpcentret Emporia.

Både yttrandefriheten och religionsfriheten är extremt viktiga värden, det handlar om vår identitet och det allra djupaste inom oss, konstaterar hon. När det gäller religionens plats i samhället resonerar Lotta Fång annorlunda. Hon berättar att hon de senaste åren rest en hel del, bland annat till Sydafrika och Kuba. När det kommer till religion är det två ytterligheter. Samtidigt har båda länderna något som hon anser gått förlorat i det genomsekulariserade svenska samhället. – I Sydafrika är religionen jätteviktig för jättemånga. Även i de mest utsatta områdena finns det en genuin glädje där kyrkan utgör ett slags hjärta som allt pulserar omkring. – På Kuba, där man plockade bort all religion under en tid, har befolkningen hittat andra sätt att förklara de stora existentiella frågorna; musik, idrott och traditionell religion. Min känsla är att om man plockar bort religionen så hittar människor andra sätt att hantera dessa frågor. Menar du att konsten, musiken eller idrotten skulle kunna ersätta religionen? – Nej, inte ersätta. Men det kan

vara en väg till religionen, ett sätt att närma sig Gud. Jag tror att det finns något unikt i samtalet mellan människor, något som du inte kan finna genom att betrakta en tavla. Detta att lyssna och bli lyssnad på, att få möjlighet att provtänka, det kan säkert finnas i konsten och musiken också, men inte på samma sätt som i religionen, säger Lotta Fång. Få människor skulle hävda att religionen aldrig för något gott med sig. Ännu färre skulle förmodligen hålla med om att religion är en rakt igenom positiv företeelse. Så när blir religionen farlig för samhället och demokratin? Lotta Fång berättar att hon var nyutbildad präst i Uppsala stift när den förfärliga Knutbyhärvan nystades upp. En del av hennes tjänst var förlagd till Akademiska sjukhuset i Uppsala, dit de skadade kom. – Där hade det ju spårat ur fullständigt, man hade börjat manipulera människor genom att säga att Gud vill att du ska tänka och göra si och så. Detta var en liten lokal händelse, men det skulle lika gärna kunna hända på nationell nivå. Det blir osunt när en eller några få personer anser sig ha tolkningsfö-

reträde, och därför är demokratin så viktig. Demokratins uppgift är inte att välja en diktator, utan att få alla att känna att vi är delaktiga i en process som leder till något som vi alla kan vara överens om. Vilken är kyrkans viktigaste roll i ett demokratiskt samhälle? – Många säger att kyrkan inte ska vara politisk, men jag tror inte att det går. Jag tänker att det handlar om att värna om människor. Vi ska ingjuta hopp, inte om att det ska bli bättre senare utan att vi kan göra det bättre för så många som möjligt här och nu. Jag tänker bland annat på uppropet ”Låt barnen fira jul i fred” och att Svenska kyrkan i Malmö i vintras öppnade Johanneskyrkan för flyktingar och hemlösa. Vad skulle hända om aktörer som Svenska kyrkan och andra religiösa samfund försvann? – Jag tror att vi människor skulle förlora många etiska värden. För mig är kyrkan en viktig motrörelse, inte minst när det gäller att fördela resurser jämlikt och att identifiera och ta ställning för de allra mest utsatta. Men framför allt skulle vi gå miste om alla våra livstolkande berättelser. 11 11

trovärdigt demokrati

RELIGION & DEMOKRATI

Religions- och integrationsforskaren Eli Göndör:

Samhället måste bygga på vetenskaplig grund Tanken på att skilja religion och politik åt handlar i grunden om maktfördelning. Men att skilja demokrati från religion eller religion från politik går inte, eftersom ingen vet vad människor drivs av för föreställningar, menar Eli Göndör.

et kan finnas religiösa forskare och religiösa politiker. Och det finns ingen motsägelse i att vara politiker och förespråka att staten ska vara sekulär och samhället pluralistiskt, konstaterar han. Det är med andra ord viktigt att skilja på stat och samhälle. Samhället är den civila omgivningen där människor gör vad de vill – exempelvis utövar sin religion – utifrån de lagar och regler som staten stiftar. Men, påpekar Eli Göndör, religiösa uttryck går att anpassa till i princip vad som helst, och om religionen försöker tvinga människor att bete sig på ett visst sätt, då är den inte längre förenlig med den sekulära statens lagar. Med andra ord: om religion ska förenas med någonting, så är det med demokrati och inget annat.

enligt eli göndör finns det ett inslag av intolerans i både kristendomen och islam som möjligen skulle kunna definieras som odemokratiskt. Dessa religioner är missionerande, och

text Göran Engström skiljer sig i det avseendet från exempelvis judendomen. – Ambitionen inom judendomen är inte att omvända andra, det i sig skapar större utrymme för andra religioner, säger han. Samma dilemma finns inom politiken. Enligt Eli Göndör har varje politisk uppfattning ambitionen att omvända andra. Han tar miljörörelsen som exempel. – Jag har svårt att se den miljöaktivist som inte vill påverka andra att åka så lite bil som möjligt. Det finns något missionerande även i detta. Religionen i sig är alltså enligt Eli Göndör inte mer odemokratisk än andra idéer. Det som skiljer religion och miljörörelsen åt är att miljörörelsen gör anspråk på att stå på vetenskaplig grund. Den religiösa tron är däremot ganska enkel, konstaterar Eli Göndör. Den utgår från att Gud finns och är allsmäktig. – Sedan kan man hävda att Gud har kommit med bra idéer. Gud talar om rättvisa, medmänsklighet och om att vi ska vara goda människor, men det finns ingen vetenskaplig grund för Guds existens och samhället måste bygga på vetenskaplig grund. Har då religionen något att bidra demo med till demokratin och det demokratiska samhället? Absolut, menar Eli Göndör. kret – Vi lever i en tid där mycket kretsar kring jaget. Det är ytligt och narcissistiskt, och inte minst på sociala medier är det svårt att Om religion ska förenas med något så är det med demokrati, menar Eli Göndör. Foto: Timbro.

hitta rätt eller fel. Här kan religionen, oavsett vilken det är, erbjuda ett sammanhang. Inte bara i betydelsen av en uppsättning etiska och moraliska värden, utan också historiskt och kulturellt. Eli Göndör beskriver Sverige som ett antireligiöst land, präglat av individualism och sekularism. Ett land som sticker ut i förhållande till andra länder. Han tror att världen skulle bli bättre om den var öppnare för delar av det som religionen har att erbjuda. Vilka viktiga värden har gått förlorade i den här sekulariseringsoch individualiseringsprocessen? – Vissa kärnvärden som religionen upprätthåller men som inte nödvändigtvis är uttalade, som att människan inte är alena. Religionen är kollektivistisk i många avseenden, den är starkt knuten till familjen, till vissa ritualer och traditioner som anknyter till djupare sammanhang. Jag tror att sekulariseringen och individualiseringen har gjort att mycket av det gått förlorat. Och jag tror att det är något som väldigt många människor saknar. För några år sedan utkom antologin ”Religionen i demokratin”. Eli Göndör var redaktör för boken, och underrubriken löd: ”ett politiskt dilemmas återkomst”. Vad menar du med det? – Det har alltid funnits en dragkamp mellan hur sekulär staten ska

vara å ena sidan, och hur stort det religiösa utrymmet ska få vara å den andra. Upplysningen definierade att det bästa för alla är om samhället och staten är sekulär. På 60-talet trodde man att religionen skulle dö ut, men det gjorde den inte, och då har det här aktualiserats igen. Hur ska vi göra med religionen? Hur stort utrymme ska den få? – Det uppstår hela tiden en spänning mellan den sekulära staten, religionen och religionens plats i det offentliga rummet. Ska det offentliga rummet vara helt sekulärt eller ska man tillåta människor att visa och uttrycka sin religion på offentlig plats, exempelvis genom bärandet av religiösa symboler? Detta är ett dilemma som pågår mer eller mindre dagligen. Var står du själv någonstans? – Jag tycker att just visandet av religiösa symboler är helt oproblematiskt. Och jag skulle önska att det inte sågs som ett hot eller intrång i det som skulle kunna kallas för svenska värderingar. Jag tror att alla skulle må bättre av detta. i en recension av Religionen i demokratin är historikern Håkan Arvidsson inne på att migrationen till Sverige från länder där religion och politik inte är åtskilda utgör ett dilemma för den moderna demokratin. Eli Göndör menar att dilemmat inte har med religionen att göra. Anledningen till att det ser ut som det gör är enligt Göndör att många av de människor som kommer hit kommer från samhällen som baserar sig på klanstrukturer och religion och saknar därmed demokratisk tradition. Man vet inte hur individualismen i en sekulär demokrati utövas. Att islam skulle utgöra ett särskilt stort problem håller Eli Göndör inte alls med om. – Det finns många kristna som kommer till Sverige, till exempel från Eritrea och Syrien, och de är

inte ett dugg mer anpassade till den sekulära demokratin än vad muslimer är. Skillnaden mellan de här grupperna är att de kristna är och har varit i minoritet väldigt länge. De har aldrig haft ambitionen att utmana majoritetssamhällets normer, och därför uppfattar vi inte dem som ett hot. De lever enligt sina lagar och regler, kanske sin hederskultur, och det är ingen som ser det eftersom minoriteter har en benägenhet att flyga under radarn.

RELIGION & DEMOKRATI

demokrati trovärdigt

Det finns enligt Eli Göndör två grundläggande krav för att religionen och demokratin ska kunna samexistera. Det första är att staten måste vara sekulär och att det finns en tydlig maktseparation mellan stat och kyrka. Det andra är att alla politiska beslut måste fattas på vetenskaplig grund. – Man kan anse att Jesus har flera goda idéer, men man kan inte motivera politik med vad Jesus sagt.

Enligt historikern Håkan Arvidsson är demokrati och religion oförenligt. Trovärdigt ringde upp honom för att ta reda på varför han anser det.

– Demokratin bygger på att människan bär sitt eget öde. Grundtanken är att allas vilja och allas arbete leder till framsteg och förbättringar. Religion däremot bygger på att människans öde bestäms av en högre makt. Allt är förutbestämt och goda gärningar kan inte påverka vad som händer dig efter döden. Det enda som betyder något är den gudomliga nåden. Intressant är att samma determinism finns inom marxismen, historien följer en förutbestämd logik alldeles oberoende av människans vilja och handlingar. Gäller detta alla religioner? – Ja, i stort sett. Det finns ett väldigt tydligt ”om Gud vill” som kommer efter varje önskan. Det går om Gud vill, annars inte. Med sådana odds är det ju meningslöst att försöka förbättra jordelivet. – Demokratin har ett slags sekulär övertygelse om att människan är sin egen lyckas smed. Hon kan med ansträngningar och samarbete skapa bättre och drägligare levnadsförhållanden. Utgör religionen ett hot mot demokratin? – Inte i den västliga världen. Inte numera. Men i exempelvis Mellanöstern är situationen annorlunda. Där är religionen extremt destruktiv eftersom den är så starkt levande, vilket lett till uppslitande konflikter mellan olika grupperingar. – I väst är majoriteten av de troende sekulärt kristna, med en moral som bygger på en profanerad version av tio guds bud. Vi ser det på flera håll i Europa, där kristdemokratiska partier varit ledande i byggandet av välfärdsstaten. Varför är religionen så viktig för så många? – Jag tror att människan har ett behov av att tro. Man har stått frågande och ibland skräckslagen inför världen, och inte kunnat förklara varför det åskar eller varför det blir jordbävningar. Människan söker svar på de eviga frågorna; varför, varifrån och varthän. Jag kan ibland avundas de religiösa eftersom de har en trygghet som jag inte har.

trovärdigt demokrati

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Och det stämmer säkert många gånger. Därför bad Trovärdigt fem prisbelönta fotografer – boendes i Malmö men med hela världen som arbetsfält – att välja en bild ur sina arkiv som de tycker speglar demokratin i vår tid.

De osynliga barnen text och bild Åsa Sjöström

ngen vet exakt hur många de är. De papperslösa barnen. Enligt de uppskattningar som gjorts kan det handla om allt mellan 2000-4000. Kanske ännu fler. Bara i Sverige. Det handlar om barn som tidigare haft tillstånd att vistas i vårt land, men också om barn som aldrig gett sig till känna för myndigheterna. Det är barn som lever gömda, under stor press. Många mår så dåligt att de skadar sig själva. En del försöker ta sina liv. För några år sedan träffade jag en gömd familj i Malmö. De berättade hur det är att leva på flykt undan de svenska myndigheterna. Barnen sov, lekte, åt och andades den instängda luften i ett enda rum. ”Fjorton månader till, sedan kan vi söka asyl igen” sa pappan. Under den tiden får barnen inte leka utomhus, inte titta ut genom fönstren eller ta hem kompisar. Den svenska skolplikten gör livet som gömd lite mer uthärdligt. Men rädslan för att skada sig, vara sjuk, eller bara möta någon med blicken finns där. Alltid. Mamman grät hela tiden. Hon visade mig en påse full med tabletter mot depression. Hon berättade att efter avslaget på asylansökan har hon slutat drömma. ”Det enda jag vill är att mina barn ska få det bra, och att de ska slippa se sin mamma gråta. Men snart måste vi byta bostad igen, och barnen kanske måste byta skola.”

demokrati trovĂ¤rdigt

trovärdigt demokrati

Allas lika värde text och bild Hussein El-Alawi

”G

löm inte att du har prov i skolan imorgon”. Det var det sista pappa Najm Obaid sa innan 16-årige Ahmed försvann ut genom dörren. Nästa gång han såg sin son var på bårhuset. Ahmed, som drömde om att bli läkare, låg på en brits under ett lakan med kroppen genomborrad av kulor. Alla människor är lika mycket värda. Det är en av demokratins viktigaste budskap. Liksom att alla ska känna sig trygga och lita på att polisen upprätthåller ordning och säkerhet. I Malmö har femton unga män i utsatta områden skjutits till döds det senaste året. Ingen har dömts. Dagarna efter mordet börjar Najm Obaid undra: Är det verkligen demokrati? Bilden på Najm Obaid är tagen dagen efter mordet. Människor kommer till kulturföreningen Al-Noor i Malmö för att visa sitt stöd för familjen.

demokrati trovärdigt

Demokrati förutsätter ett respektfullt samtal text och bild Sara Johari

et här är BACK UP. En ideell ungdomsgrupp som arbetar för att skapa goda relationer bland barn och ungdomar i Norrköping. Genom att röra sig ute på kvällar och helger försöker de finnas där för dem som behöver det. Kompisar, kompisars kompisar, kompisars fiender och fienders kompisar. Medlemmarna i BACK UP försöker lyfta så många unga hjärtan som möjligt. Inte för att någon tvingat dem, utan för att de vill. För att kunna nå ut till andra måste de börja med att nå ut till varandra. Därför är deras grupprocess så speciell. Det handlar både om att lyssna på vad andra tycker och att själv uttrycka sina åsikter. Efter en sex till tio månader lång

utbildning blir man diplomerad BACK UPmedlem och får bära jackan med loggan. Examensceremonin är en stor dag. Uppklädda, nyfikna och upprymda står de där runt köksbordet i klubblokalen ett stenkast från Östra Promenaden i Norrköping. I väntan på äventyret. Jag träffade medlemmarna i BACK UP första gången hösten 2012 på uppdrag av Norrköpings Tidningar. Det var ett kort möte som gjorde mig både nyfiken och frustrerad. Frustrerad över att tiden var så knapp. De var så mycket mer än bara ett tidningsreportage. Jag var bara tvungen att få träffa dem igen. Under tre år, 2013-2016, har jag följt gruppen med min kamera. Fram till den 11 juni i år visas bilderna på Arbetets Museum i Norrköping.

trovärdigt demokrati

Rädsla text och bild Anders Hansson

n stad i skräck. Två dagar efter terrorattackerna i Paris i november 2015 satte jag och reporterkollegan Niklas Orrenius oss till rätta på en restaurang vid Place de la Republique. Det hade varit en lång arbetsdag. Utanför på torget samlades människor för första gången sedan attentaten. Plötsligt utbryter kaos. Femtontusen människor springer i panik. På restaurangen kastar sig folk på golvet. En del börjar bygga barrikader. På ett par minuter töms torget och bara tungt beväpnad polis blir kvar. Femton minuter senare konstateras att det var falskt alarm. En glödlampa hade exploderat och utlöst paniken. En panik som spred

sig som en chockvåg genom den franska huvudstaden. Långt senare fortsatte folk att springa på andra sidan Paris. Målet för terrorismen är att sprida rädsla och skräck. En rädsla som ska få oss att ge upp våra demokratiska rättigheter, och vända oss mot de ”andra”. De ”andra” ska i sin tur ansluta sig till terroristernas svartvita världsbild. Begränsningar i yttrandefriheten, övervakning och intrång i den personliga integriteten. Är vi inte vaksamma så har vi snart lagstiftat bort det demokratiska samhälle vi känner och skapat ett nytt där ”vi” står mot ”dem”. Det är precis vad terroristerna vill.

Demokratins pris text och bild Ola Torkelsson

osni Mubarak hade varit president i Egypten under nästa hela Ahmed Hararas liv. Mubaraks styre var brutalt med en kringskuren demokrati, speciellt sedan den islamiska oppositionen börjat bruka våld under 1990-talet. Ahmed Harara arbetade som tandläkare i Kairo och deltog i protesterna som kulminerade fredagen den 25 jan 2011, även kallad vredens dag. Vid en konfrontation med polisen blev han skjuten i ögat med ett hagelgevär. Ögat gick inte att rädda. Han låg i koma i tre dagar innan han vaknade till liv. Trots sin första skada fortsatte Ahmed att protestera mot regimen,

de sociala orättvisorna och bristen på demokrati. Under en demonstration hösten 2011 blev han skjuten i sitt andra öga och är sedan dess helt blind. När jag träffade Ahmed Harara i Kairo, och frågade om han tyckte att det hade varit värt att offra synen för demokratin, så svarade han: – Det har varit jobbiga år sedan jag förlorade synen men jag känner inte att jag förlorade mina ögon för ingenting. Vi påbörjade något viktigt men det tar tid att ändra ett samhälle. Nu är jag oroad över att militären återigen sitter på makten. I sitt vänsteröga har Ahmed Harara en protes med ordet frihet (horriyah) skrivet på arabiska.

trovärdigt demokrati

Reformationen 500 år

En sinnligare Luther I Sverige brukar Marthin Luther förknippas med arbete, plikt och moral. Men prästen och etikprofessorn Elisabeth Gerle sätter i sin senaste bok, Sinnlighetens närvaro, fokus på en helt annan sida hos reformatorn. Luther var queer – fast inte i synen på äktenskapet. text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

martin luther Martin Luther, född år 1483 i Eisleben (nuvarande Tyskland). Präst, munk och teolog, känd som den som initierade den protestantiska reformationen.

queer Queer betyder att ifrågasätta heteronormativiteten. Queerteorin används både för att skapa en ny slags könsidentitet, för att dekonstruera själva tanken om fasta könsidentiteter och som analytiskt redskap i den så kallade queer-forskningen.

uther har blivit kidnappad. Kidnappad av dem som tjänar på att den ensidiga svenska bilden av reformatorn – den som framför allt handlar om arbete, plikt och moral – kan leva vidare ostört. Det menar Elisabeth Gerle, präst och professor i etik. I dagarna lanseras hennes senaste bok om reformatorn, ”Sinnlighetens närvaro”, i USA. Där använder hon ord som humoristisk, frispråkig, bullrig, sinnlig och till och med queer för att beskriva Luther. så vem var han då egentligen? Hur kommer det sig att bilden av honom som en riktig dysterkvist så krampaktigt lyckats klamra sig fast i vårt svenska medvetande? Och vad har Luther genom sina banbrytande tankar kommit att betyda för kvinnan, demokratin och … erotiken? – Luther hade en något paradoxal föreställning om att människan som kristen var den friaste av alla gentemot Gud, men att hon var bunden till sin medmänniska. Hennes behov var mina och det finns ett ansvar i detta. Plikt och moral. I länder som Danmark och Tyskland framställs Luther som en betydligt lättsammare och gladare typ. En förklaring

till att den svenska bilden lyckats överleva ända sedan reformationens dagar är enligt Elisabeth Gerle att vi i Sverige ”nämnt honom lite högaktningsfullt men inte brytt oss om att läsa honom själv i någon större utsträckning”. – Därmed har vi också missat hans humor, det burdusa och motsägelsefulla hos honom, konstaterar hon. elisabeth gerle vill lyfta fram just humorn. Men också den passionerade lite ångestdrivna kamp med teologin som kom att prägla hans liv. – Luther var intellektuellt väldigt rörlig, och han hade fått smak för en ny teologi som mer betonade erfarenheten än det spekulativa. Han handplockades till det lilla universitetet i Wittenberg för att han ansågs begåvad, men jag tror inte att han själv hade någon tanke på att han skulle bli en stor reformator. Ytterligare en anledning till att den svenska bilden har lyckats överleva drygt 500 år är naturligtvis att stat och kyrka varit så intimt förknippade med varandra här. Kyrkans präster har varit som ett slags statliga ämbetsmän, vilket kom att prägla samhället ända in på 1900-talet, konstaterar Elisabeth Gerle.

Ett av Martin Luthers viktigaste bidrag till demokratin var den så kallade alfabetiseringen. Luther insisterade på att alla människor skulle lära sig att läsa. Hög som låg, både flickor och pojkar. Och ansvaret för detta lade han på hushållen. – Det var husbonden som skulle se till att alla, även barn och tjänstefolk, skulle lära sig att läsa så mycket att de åtminstone kunde ta sig igenom Lilla Katekesen. – Det var något helt revolutionerande. Och ur detta växte så småningom olika rörelser fram, exempelvis väckelserörelsen, där man samlades i små grupper för att läsa och diskutera hur bibelordet skulle tolkas. Åsikter bröts mot varandra, och här ser jag en tydlig koppling till demokratin, förklarar Elisabeth Gerle. På vilket sätt kunde då Luthers tankar bli en hjälp åt kvinnan? Enligt Elisabeth Gerle hänger detta ihop med att reformatorn bryter med munkväsendet.

Elisabeth Gerle.

trovärdigt demokrati

Luther, som själv varit en av de allra ivrigaste munkarna, tror inte längre att löftena om ett liv i fattigdom, kyskhet och lydnad är det som för människan närmre Gud. Istället menar han att Gud kommer till människan som en gåva. Han pratar om Nåden. –I och med att han ger upp sitt projekt att leva som munk, kommer han också att uppvärdera vardagslivet. Det vanliga kroppsarbetet och arbetet i hemmet, allt från att producera barn till att laga mat, brygga öl och sy kläder, får ett nytt värde. Han uppvärderar kvinnan både som partner och jämlike. men enligt elisabeth gerle var Martin Luther en typisk särartsfeminist. Han ansåg att kvinnor och män var olika till sin natur och därför skulle ha olika uppgifter i familjen och samhället. – Samtidigt såg han med stor respekt på det som var kvinnans uppdrag. Det var ingen tillfällighet att han ofta hämtade bilder från kvinnors arbete, inte minst moderskapet, exempelvis när han jämför Gud med en mor som älskar sitt barn trots att det bajsar på sig och luktar illa, berättar Elisabeth Gerle. Även i detta finns en demokratisk aspekt. I västvärldens kristendom har det funnits en lång tradition av att sätta det intellektuella och andliga över det konkreta och kroppsliga arbetet. Luther bryter med detta och menar att inför Gud är vi alla lika. – Detta är en grundbult i demokratin, samtidigt tror jag inte att Luther själv såg det som en samhällsförändring. Det han var ute efter var en teologisk grundsyn, men denna kom att spilla över i samhället. Luther bryter alltså med uppfattningen att det skulle finnas en högre andlighet för det andliga ståndet, det vill säga för präster, munkar och nunnor. Han tror inte på specifika ”religiösa” handlingar som något förmer. – Han tror inte att det är sättet att närma sig Gud, istället bejakar han det skapade livet såsom Gud har skapat oss, med sexualdrift och längtan efter varandra, säger Elisabeth Gerle. Luther tänker heterosexuellt, men i hans språk finns enligt Elisabeth Gerle ett inslag av något som man skulle kunna kalla queer. – Det är ett sentida begrepp naturligtvis. Men 22

det går att se kopplingar till den mystika traditionen, långt innan Luther, där man talar om Jesus både som brud och brudgum. Anledningen till att Luther beskriver Jesus på ett könsöverskridande sätt är enligt Elisabeth Gerle förmodligen att han vill betona ett slags innerlighet hos Jesus. – Han vill visa att det inte bara är människan som söker Gud, utan att det handlar om en ömsesidig längtan efter varandra. vad är då syftet med att beskriva Martin Luther som sinnlig, eller till och med queer? Elisabeth Gerle är noga med att påpeka att hon inte är ute efter att idealisera reformatorn. Han gör något som är progressivt, absolut. Samtidigt sitter han djupt fast i essentiella könskategorier: en man är en man och en kvinna en kvinna. – Han knyter sexualiteten väldigt renodlat till det heterosexuella äktenskapet. Den sinnliga lust och ömhet som förknippas med honom bejakas alltså bara mellan den gifta mannen och kvinnan, vilket innebar att de som inte passade in i det heterosexuella äktenskapet fick det svårare. Det ska vi inte glömma bort. Dessutom stängdes möjligheten att gå i kloster, den väg intellektuella kvinnor tidigare kunde välja för att slippa äktenskap och barnafödande. martin luthers tankar och idéer har genom århundradena tolkats, omtolkats – och säkert också misstolkats – för att passa olika särintressen och den rådande tidsandan. Elisabeth Gerle använder själv ordet ”kidnappad”. Finns det inte en risk att man helt urvattnar hans tankar om man gång på gång låter honom byta skepnad? – Det är klart att man måste vara medveten om att han inte är någon kameleont. Det finns vissa grundläggande drag, det gäller till exempel hans betoning av nåden som en gåva och att Gud verkar överallt på olika sätt. – När det gäller min bok – där jag ibland kallar honom för queer – så märker alla som läser den att jag är väl medveten om att det är ett begrepp som inte fanns då. Luther använde visserligen ett könsöverskridande språk när han talade om Kristus, men när det kom till äktenskapet var han inte det minsta queer.

LUTHER HADE EN NÅGOT PARADOXAL FÖRESTÄLLNING OM ATT MÄNNISKAN SOM KRISTEN VAR DEN FRIASTE AV ALLA GENTEMOT GUD, MEN ATT HON VAR BUNDEN TILL SIN MEDMÄNNISKA.

arbete trovĂ¤rdigt

AB EvangeliumC enligt Dilsa trovärdigt demokrati

Språket är en hörnsten i demokratin:

Att äga sitt språk och att kunna formulera sin egen tanke. Det är grundläggande för ett demokratiskt samhälle. En förutsättning för att vi ska kunna tillgodose våra fri- och rättigheter. text Göran Engström foto Karl Gabor

et menar Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare och en av grundarna till Berättarministeriet, en ideell stiftelse som arbetar för att barn i utsatta områden ska upptäcka glädjen i att läsa och skriva. – Det handlar om makten att förändra sitt liv. Den som inte har språket riskerar att hamna i utanförskap, konstaterar hon.

orden flödar när Dilsa Demirbag-Sten talar om vikten av att äga sitt språk. Dels har hon själv talets gåva, något hon förstod redan som barn när hon i mitten av 70-talet kom till Sverige från Turkiet och fick börja svensk skola. – På den tiden hade Sverige fortfarande en av världens bästa skolor, och jag hade turen att ha en lärare, fröken Viveka, som uppmuntrade mig att läsa och skriva, berättar hon. Talets gåva alltså. Men flödet och skärpan i Disla Demirbag-Stens språkevangelium bottnar framför allt i ett grundmurat 24

engagemang; om en oro över en skola där över hälften av eleverna i vissa områden går ut nian utan gymnasiebehörighet, om växande samhällsklyftor och bristande kunskapstraditioner som riskerar att underminera barnens framtid, men också om en hoppfullhet över att människan i det långa loppet brukar hitta lösningar även på de stora problemen. Här finns en tydlig koppling till språket och demokratin, konstaterar Dilsa Demirbag-Sten. Yttrandefriheten utgör ryggraden i det demokratiska samhället. Den handlar om rätten att framföra kritik mot makten, men också om att kunna bedriva forskning. – Forskningen hjälper oss att hitta ny kunskap som gör livet bättre, men den är beroende av yttrandefriheten eftersom den utmanar rådande föreställningar och normer, konstaterar hon. den som har svårt att uttrycka sina tankar riskerar att hamna i utanförskap. Språket hjälper oss att hitta en plats i samhället, en gemenskap med andra människor. Det ligger nära till hands att tro att det

SAMMA PROBEM FINNS I SVENSKA OMRÅDEN. FRÅGAN ÄR SNARARE KOPPLAD TILL FÖRÄLDRARNAS FÖRMÅGA ATT STÖTTA BARNEN I DERAS SPRÅKLIGA UTVECKLING

primärt skulle vara ett problem för flyktingar och nyanlända. Men så är det inte, konstaterar Dilsa Demirbag-Sten. – Samma problem finns i svenska områden. Frågan är snarare kopplad till föräldrarnas förmåga att stötta barnen i deras språkliga utveckling. Vi ser tydliga kopplingar mellan föräldrarnas kunskapsnivå och barnens förmåga att ta sig fram i det svenska samhället. Dilsa Demirbag-Sten talar om ett demokratiskt underskott. Det handlar bland annat om en skola som delvis på grund av bostadssegregationen inte längre klarar av sitt uppdrag, Men också om förlorade arbetstillfällen och tekniska innovationer som genom att de inte kommer alla till del riskerar att öka klyftorna ännu mer. Ett annat problem är bristen på kritiskt tänkande. Detta blir speciellt påtagligt i en tid då informationsflödet ökar i rasande takt. Fejk news är ett aktuellt exempel, och något som vi alla måste lära oss att hantera, konstaterar Dilsa Demirbag-Sten. – Det är inte bara en fråga om kunskapstraditioner, Jag har själv blivit lurad flera gånger. Men det är klart att det kritiska tänkandet kommer med ett språk. Att kunna formulera frågan och inte bara nöja sig med ett svar är en intellektuell förmåga.

att komma till rätta med det demokratiska underskottet är vårt gemensamma ansvar, slår Dilsa Demirbag-Sten fast. – Det svenska systemet bygger på idén att alla, fram till den dag då de fyller 18 år, ska ges samma möjligheter och förutsättningar. Syftet är att förhindra att bristande kunskapstraditioner går i arv. Allt är uppbyggt kring en tillit till det demokratiska systemet, men det fungerar inte. Det är så många element som är satta ur spel, och som gör att vi inte kan uppnå de mål och visioner vi satt upp, säger Dilsa Demirbag-Sten. Konsekvensen blir att vi underminerar det demokratiska systemet. Det handlar om tilliten till varandra och det som är gemensamt, om välfärden och skattesystemet. – Det blir ju väldigt svårt att förklara varför alla ska bidra till ett system som bara några få har tillgång till. Vem är det då som ska se till att systemet fungerar? Att alla – oavsett bakgrund och traditioner – får samma möjligheter att

lära sig ett språk? – Alla har ett ansvar. Verkligen. Våra folkvalda politiker och de myndigheter som ska verkställa deras beslut, men också du och jag. Vi kan inte bara lägga över ansvaret på staten, för staten och samhället är vi och det vi gör tillsammans. för sex år sedan var Dilsa Demirbag-Sten med och startade Berättarministeriet, en icke vinstdrivande, politiskt och religiöst obunden stiftelse vars mål är att få barn i utsatt områden att upptäcka glädjen i att läsa och skriva. Hon hade under en tid arbetat i regeringskansliet, som politisk sakkunnig åt den socialdemokratiske integrationsministern Leif Blomberg. Efter att ministern hastigt avlidit bestämde sig Dilsa Demirbag-Sten och några kollegor för att göra en riktad insats med fokus på ungas språkutveckling. – Vi funderade på var vi kunde göra störst nytta och konstaterade att barn mellan 8-12 år är väldigt tacksamma att arbeta med. Det är i den åldern som pedagogerna anser att barn utvecklar sina läs- och skrivstrategier bäst. Idag har Berättarministeriet tre så kalllade skrivarverkstäder; i Södertälje, Hagsätra och Järva. Sedan starten 2011 har över 30 000 barn tagit del av insatserna. Varför riktar ni in er på just dessa områden? – För att det är där vi behövs. Vi har fått erbjudande om att jobba även på andra platser, bland annat i Kulturhuset, men har tackat nej till detta eftersom vi inte behövs där.

Fantasi är ett återkommande tema hos Dilsa Demirbag-Sten och Berättarministeriet. Alla mänskliga framsteg bygger på den abstrakta tanken, förklarar hon. – Om vi uppmuntrar barn att tänka nytt och galet så kommer vi också att hitta lösningar på de stora samhällsproblemen. Därför är fantasi viktigare än kunskap.

trovĂ¤rdigt demokrati

Fokus på integration i kyrkans öppna kafé:

Språk och samvaro svetsar samman Strax innan klockan tre börjar besökarna trilla in till det öppna kaféet i Heliga Trefaldighetskyrkan. Längs lokalens ena kortsida, en halv trappa ner från markplan, har personalen dukat fram kaffe, te och mackor. Men här är det inte fikat som är det väsentliga, utan språket och samvaron. text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

Diakonen Christina Ohlsson.

Soheil till vänster är med i organisten Per Myrsteners trumgrupp. Under den sista halvtimmen av öppet kafé fyller rytmen lokalen. Någon sätter igång en puls, en enkel grundrytm. De andra lyssnar och faller in i samtalet med sina fingrar.

OM MAN SER DET UR ETT DIAKONALT PERSPEKTIV ÄR DET KYRKANS UPPGIFT ATT FRIGÖRA OCH UPPRÄTTA MÄNNISKOR.

oheil, 31 år och från Iran, lägger två formfranska på tallriken, brer på smör och placerar därefter noggrant tre toppiga högar med marmelad på varje. I andra änden av lokalen är Enayat och Zahed redan en bit in i dagens första biljardmatch. – Hej, vad kul att se er, utbrister diakonen Christina Ohlsson och får en stor kram av de båda biljardspelarna. Heliga Trefaldighetskyrkan tillhör Fosie församling och ligger vid Malmös södra utfart. Den röda tegelbyggnaden har de senaste åren blivit något av en samlingspunkt för nyanlända och flyktingar i Malmö. Varje tisdag mellan 15-17 har kyrkan så kallat Öppet kafé. det startade som ett samarbete med Skånes Stadsmission, men drivs nu helt i kyrkans regi berättar Christina Ohlsson. – Grundtanken är integration, och meningen är inte att kaféet ska fyllas med olika verksamheter, utan med samvaro. En stor del av dem som besöker kaféet är ensamkommande ungdomar, men det kommer även personer som är upp runt 40-50 år gamla. Antalet besökare varierar,

allt från en knapp handfull till nästan tre gånger så många, berättar Christina Ohlsson vidare. – Det är fler och fler som söker sig hit, bara de senaste veckorna har vi märkt en markant ökning. En del har varit i Sverige länge, andra kanske bara något år eller så, konstaterar Christina Ohlsson. i samvaron har språket en central plats. Christina Ohlsson försöker uppmuntra deltagarna att prata svenska, i alla fall när hon sitter med vid bordet. – Jag vill ju förstå vad som sägs. Samtidigt är det viktigt att inte sätta för stor press på dem, jag tror att det blir enklare för dem att försöka då. – Om man ser det ur ett diakonalt perspektiv är det kyrkans uppgift att frigöra och upprätta människor. Jag anser att språket är en viktig nyckel till detta. Christina Ohlsson vill understryka att kyrkans öppna kafé inte är ett renodlat språkkafé. I Malmö finns det så många andra organisationer som sysslar med det. Kyrkan, menar hon, kan erbjuda något mer, språket är något som kommer på köpet. – Jag tror framför allt att gemenskapen är viktig. Många av våra besökare har förlorat känslan av att ha ett människovärde

Hamed har blivit en mästare i biljard. Här spelar han med kompisen Enayet.

och behöver ett sammanhang där de kan få känna sig viktiga och behövda, säger Christina Ohlsson. Soheil från Iran berättar att han kom till Sverige för ungefär 1,5 år sedan. Han har ansökt om asyl på grund av sin religiösa tillhörighet, och väntar fortfarande på beslut från Migrationsverket. På en blandning av knagglig engelska och ännu knaggligare svenska berättar han att han konverterade från Islam till kristendom för snart fem år sedan. I det strängt muslimska Iran är detta inte något man gör ostraffat. Efter att ha konverterat tvingades han gömma sig för polisen och myndigheterna. – Det är svårt för alla kristna i Iran, men det är speciellt svårt för de som är födda muslimer och sedan väljer att konvertera, förklarar han. kvar i iran finns hans familj. Mamma, pappa och en bror, men också hans fru och 8-årige son. Soheil berättar att han inte pratat med dem på mycket länge. – Jag vågar inte ringa eftersom de iranska myndigheterna avlyssnar alla samtal. Soheil, som arbetade som guldsmed i Iran, tycker att det är besvärligt att inte behärska det svenska språket. Men ännu

mer frustrerande är att han i väntan på besked om uppehållstillstånd, inte får delta i någon svenskundervisning, säger han. I kyrkan, som han besöker flera gånger i veckan, får han en möjlighet att träna på svenskan. – Jag försöker prata så mycket svenska som möjligt här, säger han. på en stol intill Soheil sitter Hamed. Han är 21 år gammal och kom till Sverige från Afghanistan i september 2012. Efter att först ha fått avslag på sin asylansökan, har han nu överklagat Migrationsverkets beslut med hjälp av en advokat. Eftersom Hamed bara var 15 år gammal när han kom till Sverige har han till och från haft möjlighet att gå i svensk skola. – För mig har det varit jätteviktigt att bli så svensk som möjligt och att lära mig språket, säger han på närmast fläckfri svenska. – Dels för att kunna förstå vad andra säger, men också för att kunna berätta hur man känner sig. Om jag kan ett språk så är jag som en person, om jag kan två språk så är jag som två personer. Men om jag inte kan språket alls, då är jag beroende av andra hela tiden, och då är det mycket svårt att klara sig i ett nytt land, konstaterar Hamed. 29

trovärdigt samhälle & existens

Den 27-28 april arrangerade Svenska kyrkan Malmö och Malmö Högskola för andra året i rad konferensen Samhälle & Existens. Temat i år var arbete.EEtt av vårens hetaste ämnen i kultur- och samhällsdebatten är synen på lönearbetet och dess betydelse för samhällslivet. Malmö är en stad som brottas med en hel del problem: kriminalitet, bidragsberoende, trångboddhet och hög arbetslöshet. Men i Malmö finns också framtidshopp, en ung befolkning, innovationskraft och livskvalitet. Samhälle & Existens bjöd på seminarier där mediefolk, politiker, teologer och kulturarbetare samtalade kring ämnet ur olika synvinklar. En av de medverkande var Andreas Schönström, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö. Trovärdigt frågade honom vad han ser för koppling mellan arbete och demokrati.

ÄR ARBETE EN

DEMOKRATISK RÄTTIGHET? text Göran Engström

– Är arbete en demokratisk rättighet, på vilket sätt hänger arbete och demokrati ihop? – Det är det absolut. I det samhälle vi lever innebär pengar både makt och frihet, till exempel genom att leva en rik fritid, att kunna välja var vi vill bo och att kunna skapa välstånd både för den egna familjen och för den gemensamma välfärden. – Med det ekonomiska system vi har så är arbete centralt. Utan arbete så har en person inte samma möjligheter som andra. – Det är också en fråga om gemenskap och samhörighet med andra som är central, eftersom gemensamma intressen och behov betyder mycket för samhällsgemenskapen och hur man håller ihop ett samhälle. – Kan arbete bidra till att stärka demokratin i ett samhälle? – Jag tror framför allt att det stärker människors inflytande. Man känner att man är behövd och att ens kunskaper och arbetsinsatser är värda något. Det tror jag betyder väldigt mycket för människors självkänsla och trygghet. 30

– I den ideologi som jag företräder är detta centralt, och det knyter även an till religionens tankar om plikt, arbete och att få vara med och dela. Ytterst är det en väldigt demokratisk fråga. Det samhälle som vi gemensamt har skapat ska alla också har rätt att ta del av. Den gamla devisen ”Var och en efter förmåga åt var och en efter behov” är fortfarande lika aktuell. Det samhällskontraktet är fundamentalt. – Hur ser du på situationen i Malmö? – Vi har en väldigt speciell situation, jämfört med Stockholm och Göteborg, eftersom vi genomgått en omfattande strukturell omvandling de senaste åren. Vi lever med paradoxen att vi aldrig tidigare haft så många lediga jobb, samtidigt som vi har en väldigt hög arbetslöshet. Det beror till stor del på att vi inte lyckats matcha de arbetssökande med näringslivets behov. Det finns jättemånga människor som vill vara med och bidra men som inte får på grund av arbetslöshet. Vi vet att detta bidrar till en

låg självkänsla hos människor och en känsla av hopplöshet och frustration. – Vad kan vi göra för att komma till rätta med dessa problem? – Det är en stor utmaning både för politiker och näringslivet. Det kan exempelvis handla om att anpassa utbildningar, men också att få företag att våga satsa på att anställa människor som kanske inte matchar Andreas Schönström. kraven exakt. För att lyckas med det så måste det offentliga vara med och ta en del av den risken. Min uppfattning är att vi måste hitta lokala lösningar som passar för just Malmö och den situation som råder här. Det är något som jag har slagits för i flera år.

samhälle & existens trovärdigt

SAGT OM KONFERENSEN SAMHÄLLE & EXISTENS Vad tar du med dig från konferensen Samhälle & Existens? Trovärdigt ställde frågan till några deltagare och medverkande under Samhälle & Existens. text/foto Kristina Strand Larsson olle thoors, kommunikatör i södra lapplands pastorat – Södra Lapplands pastorat ligger i Norrlands inland. Det är en avfolkningsbygd med stora avstånd. Här är Svenska kyrkan en garant för mycket i allt från att hjälpa ensamma gamla, skapa mötesplatser för föräldralediga, ta hand om nyanlända flyktingar och erbjuda konserter. För många boende i Norrlands inland är inte arbetet det som är identitetsskapande. Friluftslivet är viktigare, man jobbar för att få pengar till det. Delningsekonomin, som vi talar så mycket om, är redan utbredd i Norrlands landsbygd.

henric nilson, kyrkoherde i s:t staffans församling – Jag har precis kommit från ett seminarium om brottningen mellan att vara en organisation och en organism. Stelnar organisationen, förstenas verksamheten. En organisation måste hela tiden förändras.

bim riddersporre, psykolog,g, universitetslektor och prodekan. medverkande i konferensen – Framför allt har jag blivit inspirerad av de unga, dynamiska kvinnorna med utländsk bakgrund som arbetar som sociala entreprenörer. De hade spännande erfarenheter och kloka synpunkter samtidigt som de var kritiska. Jag skulle vilja sitta en kväll med dem och lyssna när de berättar om sina liv och sina drömmar.

ludvig lindelöf, präst i göteborg och medverkande i konferensen – I seminariet där jag deltog diskuterade vi om varför arbetet har kommit att bli en sådan stor identitetsskapande faktor. Vi testade med att presentera oss med något annat än vårt yrke. Det är väl egentligen mer intressant att veta vad en människa drömmer om, tror på och är rädd för? Vi lever i ett ”arbetsstört” samhälle. Skaffa ditt drömjobb, så att du kan få ditt drömkök. För andra handlar arbetet helt enkelt om att överleva.

ann sofie olsson, diakon i bergsjöns församling – Jag arbetar med frågorna som konferensen handlar om: sysselsättning, mening, sammanhang och försörjning. I mitt yrke som diakon möter jag många människor som lever i exkludering och marginalisering. Jag blev berörd av författaren Kristian Lundbergs och poeten Jenny Wramborgs självupplevda berättelser.

gerd johansson, pensionär, tidigare socionom, frivillig i hyllie kyrka – Arbetet har blivit en så stor del av människovärdet i dag. Men så är det ju egentligen inte om vi ser till evangeliet. Gud älskar en VD lika mycket som en hemlös person. Jag har själv länge haft svårt att ta till mig tanken att jag är älskad av Gud, oavsett prestation. Att förstå det har varit det största arbetet för mig. 31

trovärdigt kyrkovalet

Kyrkovalet 2017

Ett livslångt engagemang Tjugoårige Anton Jarnvi från Tygelsjö är en av de yngsta att engagera sig politiskt i Svenska kyrkan i Malmö. De viktigaste frågorna inför kyrkovalet i höst är hur man ska locka fler unga till kyrkan och se till så att kyrkan är öppen för alla, anser han.

text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

redag kväll i mitten av maj. Tygelsjös röda tegelkyrka ligger inbäddad i ett vackert gult solljus. Himmelskt skulle man möjligen kunna kalla det. Anton Jarnvi möter upp utanför kyrkans tunga ekport. – Vi kan väl sätta oss i församlingshemmet, det är lite bekvämare där, säger han. Anton Jarnvis kyrkliga engagemang startade för sex år sedan, i samband med att han konfirmerade sig. Han kommer inte från en troende familj, och att han valde att konfirmera sig handlade mer om tradition än nyfikenhet på den kristna tron. – Konfirmera sig var något man gjorde, konstaterar han. Ganska snart väcktes dock hans intresse på allvar. Prästen förklarade att tro på Gud inte alls var ”något klyddigt”, att det fanns många sätt att utöva sin tro på och att inget av dem var rätt eller fel. I kyrkan fann Anton Jarnvi en gemenskap som han inte hittat någon annanstans. Han trivdes och tyckte att konfirmationstiden var väldigt rolig tid. När prästen frågade om han kunde tänka sig att bli så kallad ”ung ledare” i församlingen – ett arbete som bland annat innebar att följa med nya konfirmander på läger – behövde Anton Jarnvi inte fundera länge. 32

– Det kändes helt rätt. För mig blev det ett sätt att leva ut min kristna tro, säger han. När det för en tid sedan uppstod en vakans i kyrkans verksamhetsråd hörde en kvinna från församlingen av sig. Kunde Anton tänka sig att engagera sig även i detta? – Jag minns att jag blev rätt paff. Jag hade aldrig funderat på det tidigare och visste inte vad det innebar, men eftersom jag var på jobbet och inte hade tid att prata så svarade jag ja direkt. Det har jag aldrig ångrat. Utöver att sitta med i verksamhetsrådet för Tygelsjö och Västra Klagstorps kyrkor, är Anton Jarnvi numera även ersättare i Limhamns församlingsråd, där kyrkorna i Tygelsjö och Västra Klagstorp ingår. uppdraget har hittills inte inneburit att han måste tillhöra något av de politiska partier – de så kallade nomineringsgrupperna – som ställer upp i kyrkovalet. Från och med i höst måste dock Anton Jarnvi välja politisk tillhörighet. Allt talar för att valet faller på POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, som enligt organisationens egen hemsida ska fungera som en ”plattform för personer som vill ställa upp i kyrkovalet och ta ansvar som förtroendevalda utan att behöva tillhöra ett allmänpolitiskt parti”. Anton Jarnvi tycker att det är viktigt att kyrkan har en demokratisk organisation.

namn Anton Jarnvi ålder 20 yrke Elektriker familj Mamma, pappa samt lillebror Tobias

kyrkovalet – demokrati i kyrkan Den 17 september 2017 är det kyrkoval. Då får alla Svenska kyrkans medlemmar som fyllt 16 år välja vilka som ska företräda dem de kommande fyra åren.

Samtidigt får inte kyrkan bli för politisk, eftersom det då finns en risk att människor känner sig exkluderade. – Kyrkan ska engagera sig socialt. Vi ska stå på de svagas och utsattas sida, men vi ska vara försiktiga med att ta ställning i politiska frågor, säger han. En av de viktigaste frågorna inför valet i höst är hur man kan göra kyrkan mer öppen och tillgänglig, så att människor kan komma dit och utöva sin tro på sitt eget sätt, menar Anton Jarnvi vidare. – Och så måste vi bli bättre på att fånga upp unga människor. Det är trots allt de unga som är kyrkans framtid.

Kyrkan ska vara demokratisk, men inte allt för politisk eftersom risken då är att människor känner sig exkluderade, menar Anton Jarnvi.

anton jarnvi är en man med många järn i elden. På veckodagarna arbetar han heltid som elektriker. Kvällar och helger tillbringar han antingen i kyrkan, som scoutledare i Bunkeflo eller som sjöräddare. Dessutom extraknäcker han som kyrkovaktmästare i Tygelsjö och Västra Klagstorp, ett uppdrag som bara det omfattar tolv timmar i månaden. – I verksamhetsrådet diskuterar vi bland annat vilka gudstjänster vi ska ha och vad vi ska göra för att fler ska komma hit. I församlingsrådet är det lite tyngre grejer, senast handlade det om kyrkan i Bunkeflo som är i dåligt skick och behöver renoveras. – Jag tycker om spännvidden, att det både handlar om själva verksamheten och mer praktiska saker. För mig hänger de ihop; en kyrka är en kyrka på grund av det andliga, annars hade det varit vilken byggnad som helst, konstaterar Anton Jarnvi. vad säger då familjen och kompisarna från Tygelsjö som han hängt med sedan han var liten om Antons engagemang? – Mina föräldrar är inte troende och har nog ibland lite svårt att förstå att jag vill gå till kyrkan på söndagarna. Men de har aldrig sagt något. Och det har inte mina kompisar heller, även om en del kanske tycker att det tar lite för mycket tid. Är det här ett livslångt engagemang? – Ja, som det känns nu. Det är klart att jag inte kan vara ung ledare hela livet, men jag tycker om tanken på att vara ett guds redskap, och det här känns som ett väldigt konkret sätt att vara det på, avslutar Anton Jarnvi. 33

KRÖNIKA

Henrik Bredberg jobbar som ledarskribent på oberoende liberala Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad. Till intressena hör politik och handboll. Han bor i Malmö men är uppvuxen i Lund. Rötterna i en frikyrkosläkt kan förklara både nyfikenheten på religion och konfirmationen i Västerkyrkans missionsförsamling.

Henrik Bredberg.

trovärdigt krönika

POLITISKE JESUS OCH DEN VACKRA PRÄSTEN

et var många år sedan. Hon var vacker, jag var ung. Hon var präst, eller åtminstone på väg att bli, och hade bestämda åsikter. Mina synpunkter var inte lika genomfilosoferade, snarare formade av en magkänsla. Mina diffusa svar var på sätt och vis logiska, så distraherad som jag var av hennes skönhet. Vi argumenterade, och ju fler timmar vi argumenterade desto längre ifrån varandra kom vi. det handlade om tro och politik. Om kyrkan och demokratin. Jesus skulle ha varit emot EU, hävdade hon. Därför att Jesus står på den lilla människans sida. Alltid. Och den lilla människan har inget att vinna på en centralstyrd Koloss som den europeiska unionen. Jag blev mållös. Hur kunde hon påstå något så bisarrt? Det sättet att diskutera borde vara bannlyst. Den som först drar Hitlerkortet i en debatt har förlorat, det är lika sant som att ramsan ”Om-Olof-Palme-levt-idag-skulle34 34

han-ha-sagt-att…” är den trängde social-demokratens halmstrå. Att nu komma dragandes med Jesu politiska åsikter var kreativt men oschysst. Vi kan omöjligt veta hur Jesus skulle rösta. Som retoriker var han lysande men också oförutsägbar. idag minns jag inte exakt hur hennes och mina argument löd kring 1990-talets heta politiska potatisar. Men jag kommer ihåg att jag ville ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Hon svarade med en lektion i latinamerikansk befrielseteologi – en präst har inget annat val än att i alla lägen frigöra den fattiga och förtryckta människan. Så höll vi på. Hon: Kyrkan måste ta politisk ställning, annars gör den sig ovidkommande. Bara så kan kristen tro omsättas i praktiken. Jag: Om kyrkan tar ställning i dagsaktuell sakpolitik kommer den att dö. Jag kan inte vara ensam om att vägra gå till en gudstjänst för att bli tagen i upptuktelse kring pappamånader och koldioxidutsläpp.

Timmarna med den fagra prästen kommer tillbaka när jag tänker på dagens flyktingfråga. Häromveckan skrev Annika Borg och Johanna Andersson, en präst och en före detta präst, en debattartikel i Kyrkans tidning. De två debattörerna vände sig till Sveriges biskopar och undrade hur dessa tänker: Å ena sidan arrangerar biskoparna ljusmanifestationer för terrorns offer efter ett attentat på Drottninggatan i Stockholm, sannolikt utfört av en person som inte hade rätt att befinna sig i Sverige. Han hade fått sina asylskäl prövade och fått avslag men gått under jorden. å andra sidan deltog biskoparna för bara några år sedan livligt i den så kallade Revadebatten, då de på delvis felaktiga grunder utmålade Sverige som en rasistisk polisstat som jagade mörkhåriga i Stockholms tunnelbana i syfte att kunna utvisa papperslösa. Då var kyrkan, skriver Borg och Andersson, drivande i försöken att ”underminera förtroendet för polisen och rättsstaten”. Svenska kyrkan bidrog till att försvaga den inre säkerheten i

KRÖNIKA

landet. Så sent som i vintras drev Sveriges kristna råd ”Juluppropet” för en mer human migrationspolitik. SVT Nyheter frågade ärkebiskop Antje Jackelén om det var rätt av kyrkan att ge sig in i politiken. ”Vi är inte politiska, vi är kristna, vi gör detta utifrån den kristna övertygelsen”, svarade hon. Så kan man också se det. Att man som kristen har ett ansvar att stå upp för sin tro. Att värna om en lidande medmänniska. Kanske att idka civil olydnad i ömmande fall. men kyrkan får se upp. Så att den inte förlorar sin position som själasörjare för att istället bli en politisk agitator. En politisk aktivist. Innan du börjar klistra SD-etiketter på mig vill jag poängtera en sak: Jag vill ha en generös flyktingpolitik. Jag vill att Sverige har en medmänsklig hållning till människor på flykt och en poliskår som agerar resolut men med största respekt för alla människors lika värde. Men jag ser också svårigheterna. Ungern, Polen, Tjeckien, Slovakien … land efter land i EU stänger sina portar. Till och med i Danmark frodas – ända upp i regeringen – en obehaglig attityd gentemot de fremmede. Svenska regeringen stångar pannor blodiga i sina försök att förmå EU-länder att tillsammans härbärgera tiotusentals människor som i Europa söker sig en ny framtid. Men kan inte Sverige ensamt välja solidariteten och visa omvärlden den rätta vägen genom att låta alla som vill komma hit? Jovisst. Men en i praktiken fri invandring riskerar att ske till priset av en havererad politik i övrigt. Av lamslagna myndigheter. Av en söndertrasad välfärd. Av en opinion som till slut får nog. Jag är rädd att det bestående resultatet blir ett urholkat folkligt stöd för en generös attityd till flyktingar, integration och en reglerad invandring. Då skulle portarna in till Sverige verkligen drämmas igen. Bommas till. För lång tid framöver. Min önskan är inte att se landets präster i munkavle. Men Svenska kyrkan måste inse vad som står på spel, om den blir genompolitiserad äventyrar den sin roll som bred folkkyrka. Jag tror att Jesus skulle hålla med mig. foto denna sida Kristina Strand Larsson 35

trovĂ¤rdigt arbete

arbete trovärdigt

Pilgrimsvandring i Malmö City

Tisdagar när tiden står still text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

text/foto Kristina Strand Larsson

En grupp människor står i en ring på torget framför S:t Johannes kyrka. De har dragit upp halsdukar och kragar mot vinden. Än har inte värmen svept in över Malmö, men en pilgrim vandrar oavsett väder. Varannan tisdag under terminstid utgår en pilgrimsvandring från kyrkan. De vandrar alltid i Pildammsparken. De går aldrig samma runda.

In mellan Pilgrimsparkens höga häckar vandrar pilgrimerna. Fjolårets tora löv ligger fortfarande kvar.

pilgrim Ordet pilgrim kommer från latinets peregrino som betyder främling. En pilgrim är en människa som är på väg. Målet för den yttre vandringen är en helig plats, oftast en kyrka, ett berg eller en vacker plats i naturen. Den yttre vandringen är bara ett redskap för den inre vandringen som leder in mot det allra heligaste – in mot den Gud som finns i varje människa.

ilgrimsledaren Malou Hasselhuhn tar upp en bok och läser en berättelse. Den handlar om en man som upplevde sin bästa och sin värsta dag. Den bästa och den värsta dagen inträffade samtidigt. Pilgrimerna sluter sig tätare i ringen för att höra berättelsen som kommer från prästen Anna Alebos bok Vandra med Frälsarkransen. Mannen hade levt ett enligt honom själv misslyckat liv. Det var när han hjälpte till vid en utgrävning och såg ett gammalt klostergolv som glänste blått som himlen som han förstod att livet kunde vara vackert trots allt. Den korta skymten av golvet innan det åter täcktes för eftervärlden glömde han aldrig. Gruppen av pilgrimer står tysta efter textläsningen. Så ber de en bön och ger sig iväg över torget, förbi Triangelns rymdskeppsliknande tågstation och bort mellan husen. under vandringen ska pilgrimerna låta berättelsen sjunka in och blandas med egna tankar. Innan de går in i Pildammsparken ser det ut som om bokens berättelse får liv igen. En byggnad håller på att rivas och i den trasiga huskroppen blottas en pool eller en kakelvägg som lyser i blått.

Ett spår av himlen. Väl förbi huset går pilgrimerna över en väg, in i parkens tystnad och med ens är trafikbruset borta. Parkens grönska uppslukar vandrarna, som vadar i ett hav av blå scilla. pilgrimsvandringen leds av volontärerna Malou Hasselhuhn och Lisbeth Jönsson. Varannan tisdag under terminstid gör de en vandring på cirka en timme inne i Pildammsparken. De går alltid olika rundor. Gruppen består både av vana vandrare och nytillkomna. När pilgrimerna kommer in i en av parkens öppna ytor bakom höga häckar, stannar de för att dela sina tankar. En stav vandrar mellan deltagarnas händer och den som håller i staven får berätta vad hen har tänkt på under vandringen. De torra fjolårslöven virvlar runt gummistövlarna. Trädens stammar står silvergrå, några änder simmar i dammen. Staden känns långt borta. Men timmen är snart slut och genom tårpilarnas hängande grenar går pilgrimerna tillbaka mot vardagen. S:t Johannes kyrka tornar upp sig, framför den tränar några skateboardåkare på nya trick. Allt är precis som innan pilgrimerna tog ett steg utanför tiden. För den som vill stanna kvar i gemen-

trovärdigt pilgrim

Skärvor av en blå kakelvägg blir som en levande illustration från berättelsen i boken Vandra med Frälsarkransen. Flera av pligrimerna har också en Frälsarkrans med olikfärgade bönepärlor runt sin handled. För pilgrimsledarna Lisbeth Jönsson och Malou Hasselhuhn ger vandringarna stillhet, gemenskap och närvaro av Gud.

skapen serveras det soppa i S:t Johannes församlingshem. Här får Trovärdigt en pratstund med pilgrimsledarna Malou Hasselhuhn och Lisbeth Jönsson. De har lett vandringar i S:t Johannes kyrka i tre terminer, båda har utbildat sig till pilgrimsledare. – Trots att deltagarna i pilgrimsgruppen inte känner varandra innan skapas en samvaro. Det finns en gemenskap i tystnaden. När vi stannar för att dela tankar är lyssnandet och uppmärksamheten lika viktig, säger Malou Hasselhuhn. – Vi behöver öva på tystnad, här får vi göra det tillsammans. Tystnaden är inte så farlig, säger Lisbeth Jönsson. vid varje vandring är det två ledare. En som går först och tar ut vägen. Den andra går sist för att se så att alla är med. - Berättelserna som inleder vandringen, tystnaden och den långsamma rörelsen kan dra upp gamla känslor som vi trott varit begravda. Vi är så vana vid att någon ska fixa och trösta om vi är ledsna. Ibland behöver vi stanna i vår sorg ett tag. Den tysta vandringen med människor vi inte känner kan också vara läkande, säger Lisbeth Jönsson.

pilgrimens nyckelord Frihet Enkelhet Tystnad Bekymmerslöshet Långsamhet Andlighet Delande

malmöfestivalen Den 15 augusti kl 16.00-19.00 kan du följa med på en festivalvandring genom Malmös gröna rum. Tema är Trädens hemligheter. Samling utanför S:t Johannes kyrka, Ingen kostnad och ingen föranmälan. Ta med matsäck och vatten. Information: Kerstin Ekbladh, 040-27 94 35, kerstin.ekbladh@ svenskakyrkan.se

För Lisbeth Jönsson är den yttre vandringen lika mycket en inre vandring. – När jag rör mig händer något på insidan. Kroppen, Gud och naturen tar hand om det svåra och hjälper till att bära. – När jag vandrar får jag en balans mellan det inre och det yttre. Jag ber med mina fötter. Egentligen har jag nog varit pilgrim i hela mitt liv, utan att veta om det, säger Malou Hasselhuhn. – Ett av pilgrimens nyckelord är enkelhet. Vi behöver egentligen inte så mycket. I dag under vandringen kändes allt så enkelt. Gud, naturen och himlen bar oss, avslutar Lisbeth Jönsson.

pilgrimsvandra i malmö I Malmö finns ett pilgrimsnätverk och flera kyrkor ordnar pilgrimsvandringar, både inne i staden som i artikeln och på landsbygden. Nätverkskontakt fär Pilgrim Malmö är Inga-Lill Malm, 040-27 91 39, inga-lill.malm@svenskakyrkan.se. Aktuella pilgrimsvandringar i Malmö och i hela Skåne och Blekinge hittar du på www.pilgrimsvagen.se.

Fyra söndagar prästen clara nystrand presenterar fyra söndagar: Sommar, sol, fågelsång och grönska. Sommar, regn, semester och gamla filmer. Sommar: vila och växt. En chans att ta ett steg tillbaka och fundera över det liv som annars så ofta bara rusar på. Varje söndag erbjuds vi ett nytt perspektiv att betrakta livet ur. På så vis får vi syn på nya saker. Sommar, värme, bad och leenden. Nya möten och gamla vänner. Tid att sköta om relationer. Tid att se varandra. Många av söndagarnas rubriker lyfter etiska frågor. Ett visst fokus läggs på hur vi människor är mot varandra. Då är det lätt att hamna i tankar på prestation och görande. Men i botten ligger hela tiden det Gud gjort och gör för oss: Guds kärlek till var och en av oss. Med ärkebiskop Antje Jackeléns ord: Vi bottnar i nåden och skapar i världen. text Clara Nystrand foto Kristina Strand Larsson 2 juni tredje söndagen efter trefaldighet förlorad och återfunnen Gamla testamentet: Jes 66:12-14 Epistel: 1 Pet 5:5-11 Evangelium: Luk 15:11-32 Jag förlorade mig i stressen. Jag förlorade mig i alla kraven. Jag skulle lämna och hämta. Skynda, stressa, prestera. Rusade fortare och fortare. Planering, verksamhetsplaner, budget. Skynda. Arbeta med levande dokument. Sträva mot visioner. Jag förlorade mig i rusningstiden. Sedan kom längtan. Längtan sökte mig där långt inne i ekorrhjulet som ett litet gnag i hjärtat. Och jag vände hem. Tände ett ljus, andades djupt och hörde Dig säga att jag var välkommen tillbaka. Alltid. Förlorad och återfunnen – däremellan pendlar jag. Och avståndet är kortare än man kan ana.

16 juli apostladagen sänd mig Gamla testamentet: Jer 1:4-10 Epistel: Rom 16:1-7 Evangelium: Mark 3:7-19 “Säg inte att du är för ung, utan gå dit jag sänder dig” säger Gud till sin profet Jeremia. Med andra ord: Kom inte med ursäkter, jag vet vad du går för! Det är någonting djupt vackert i att Gud ser varje människa sådan hon är. Med sina brister, sin skörhet och sin hela potential. Det kan annars vara svårt att balansera bilden av sig själv. Ibland tror vi oss vara värdelösa och till ingen nytta. Andra gånger tror vi att så mycket hänger på oss och vår förmåga. I föreställningen om Guds kallelse ligger en fin tanke om samtidighet. Vi är människor med fel och brister OCH Gud kan använda oss för att göra så mycket gott. Därför ber vi: Herre, sänd mig.

text & tolkning trovärdigt

tionde söndagen efter trefaldighet nådens gåvor Gamla testamentet: Jos 24:16-18 Epistel: 1 Kor 12:4-11 Evangelium: Luk 9:46-48 Varje månad tar jag emot en särskild dag. En dag då jag är alltför orkeslös för att ens försöka vara stark, för trött för att alls försöka klara av eller hinna med saker. Det är också dagen då jag tvingas ge upp mina försök att vara trevlig. Istället ägnar jag denna dag åt att vila och markera mina egna gränser. Det är den minst roliga dagen på hela månaden. Ändå är det en dag av nåd. För att jag tvingas släppa mina ambitioner och eventuella fasader. Jag lär mig att inte vara självrättfärdig. Jag tror inte att Paulus tänkte på PMS när han skrev om nådens gåvor, men det ligger i begreppet att det kan vara, och ofta är, något oväntat. Vi tar inte bara emot vishet, tålamod och godhet från Gud. Vi tar emot det vi behöver i den form vi behöver det.

tolfte söndagen efter trefaldighet friheten i kristus Gamla testamentet: 2 Mos 23:10-12 Epistel: Gal 4:31-56 Evangelium: Mark 2:23-28 Jesus har lärt mig allt jag kan om att bryta mot regler. “Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten” säger han kaxigt och vi förstår att det finns tillfällen då det alltså är rätt att inte följa regler. Och jag älskar honom för detta. Samtidigt kan jag känna att just den där regeln med sabbaten, vilan, bortser vi alltför lättvindigt ifrån idag. Vi har lyckats glömma allt det där viktiga som händer när vi vilar. Nu, på sommaren, blir vi påminda. När vi äntligen haft våra veckors semester och känner hur livsanden och kreativiteten återvänder förstår vi vikten av vila. Sen glömmer vi det igen.

trovärdigt lättsmält

BESÖK EN SOMMARKYRKA

ommarkyrkor finns i hela Sverige. Det är kyrkor som har extra öppet under sommaren och bjuder på musik, gudstjänst, stillhet och fika. Kyrkobyggnaderna tillhör oss alla och de berättar om kristen tro, men också om landets och den lokala platsens historia. På svenskakyrkan.se/ sommarkyrkan finns en karta och öppettider.

i malmö Västra Klagstorps kyrka i Malmö har extra sommaröppet från den 24 juli till den 2 augusti 14.0019.00 varje dag. Här finns andrum för samtal, stillhet och fika. Den 26 juli och 2 augusti 18.00 blir det musik i sommarkvällen. Som fjärilar bland gräsen är titeln på programmet med sångerskan och dansaren Tove Allerberg och musikern JanEric Ström den 26 juli. Den 2 augusti bjuds det på Blommor bredvid rälsen med sångaren och textförfattaren Daniel Dahlqvist.

On the road! 42

Lättsmält Svala kyrkorum är fulla av hemligheter malmö har det mesta som behövs för en bra sommar. Badstränder, god glass och svala kyrkor fulla av spännande hemligheter. Stadens kyrkor är för det mesta öppna mellan klockan 8 och 18. Titta in i en kyrka och gå på upptäcktsfärd. Upplev det stora rummet, se på konstverk och lär dig om Malmös historia. En del kyrkor är flera hundra år gamla. Information om Malmös kyrkor och vad som händer hittar du på svenskakykanmalmo.se Flickan på bilden har klättrat upp i predikstolen i nyrenoverade S:t Pauli kyrka.

AKTIVITETER FÖR BARN I VÄSTRA SKRÄVLINGE KYRKA som vanligt har Västra Skrävlinge kyrka sommaraktiviteter där de bjuder in barn från Almgården och Rosengård. Sommarkul blir det veckorna 26, 27 och 28. Mer information kommer på svenskakyrkanmalmo.se.

om sommarkyrkor, Nallepräst och storseger för ungdomskör

TRÄFFA GOSEDJURET SOM JOBBAR SOM PRÄST prästen anna nilson i Oxie kyrka har en ny lurvig kollega. Nallepräst medverkar i gudstjänster och söndagsskolan och vid enskilda samtal med barn. – Min kollega är lite blyg. Nallepräst kan inte prata själv och är rädd för mikrofoner. I och med detta förmedlar Nallepräst vad hen vill säga genom att viska i örat. I gudstjänsten viskar Nallepräst till prästen. Nallepräst är också med vid enskilda samtal med barn, säger Anna Nilson. Nallepräst har likadana kläder som de andra prästerna. Prästskjorta, röcklin, mässhakar och stolor i olika färger är kopior av de liturgiska kläderna som finns i Oxie kyrka. Nalleprästs kläder är sydda av Britt-Marie Nilsson, duktig sömmerska och frivillig i Oxie kyrka. Träffa Nallepräst under familjegudstjänsterna i Oxie kyrka. Nallepräst är också filmstjärna. På Svenska kyrkan Malmös Youtubekanal berättar några barn om sin vän nalle.

S:T PETRI UNGDOMSKÖR TOG STORSLAM I VENEDIG

ören fick högsta poäng i två klasser– sakral musik och blandad ungdomskör. S:t Petri ungdomskör, SPUK, lämnade körfestivalen i Venedig den 28 april–1 maj med två finalsegrar. – I en av finalerna spelade vi på glas samtidigt som vi sjöng. Vi framförde musik från renässansen, svensk folkmusk och stycken av svenska moderna tonsättare. Det är roligt att arbeta med så begåvade ungdomar. säger Alexander Einarson, körledare och organist i S:t Petri kyrka. S:t Petri ungdomskör är fyrstämmig och består av 45 tjejer och killar mellan 4 och 20 år. Under Malmöfestivalen den 11-15 augusti kan du höra kören i midnattskyrkan i S:t Petri.

KUL I MALMÖ NY SAJT FÖR ALLA GRATISAKTIVITETER inför sommarens alla aktiviteter lanserar Malmö stad en ny sajt där du kan ta del av allt kul som händer för barn och unga. Sajten öppnas den 1 juni. Läs mer på malmo.se. Du kan också hitta Malmö stads gratis aktiviteter på facebook.com/kulimalmo

Finns Gud? Vem är jag? Vad är kärlek? Vilken betydelse har mitt liv? Varför finns det krig? Vad är kristen tro? Läs mer och anmäl dig! svenskakyrkanmalmo.se

44 Personerna på bilderna är konfirmander eller ledare i Malmö.