Trovardigt 4 2016

TROVÄRDIGT ett magasin om tro, hopp och kärlek från svenska kyrkan malmö 4-2016 kristen, jude, muslim

Tjejer skapar fred på hemmaplan skottlossningar skrämmer

malmö – en stad i krig? kriskonsulten

Så får du fred på jobbet helgon och ljus i mörkret

sankta lucia – vem var hon?

Tema

Fred

Njut av julmusik i kyrkan!

1

anders ekhem, kyrkoherde

Bön och handling är vägen till fred

D

en 31 oktober högtidlighölls reformationen 500 år i Lund och Malmö i närvaro av påve Franciskus från den katolska kyrkan och biskop Munib från Lutherska världsförbundet tillsammans med tusentals lutheraner och katoliker. En fredens händelse i Lunds domkyrka och Malmö Arena efter sekler fyllda av splittring, krig och oförsonlighet. Efter femtio år med ekumeniska samtal mellan de två kyrkorna kunde vi nu fira att vi gått från konflikt till gemenskap och tillsammans mötas i hoppet.

Detta blev en dag fylld av värme och glädje, men kanske allra mest en bönens dag. Tacksägelsens bön, förlåtelsens bön och hoppets bön. Bönen som tillsammans med handling är den enda vägen till fred och försoning.

dagen avslutades i Malmö Arena med följande fredsbön: Lord our God, Father of all humanity: change the hearts of all people and their rulers, so that peace may be established among the nations on the foundation of justice, love and righteousness.

May the Spirit of Peace descend upon the people of Syria and upon our world until all conflicts cease and peace reigns on earth.

Herre vår Gud, hela mänsklighetens Fader och moder, förvandla alla människors och makthavares hjärtan så att en fred byggd på rättvisa, kärlek och rättfärdighet kan stiftas bland nationer.

Låt Fredens Ande komma över Syriens folk och hela vår värld så alla konflikter upphör och fred råder på jorden.

Fritt översatt från engelska.

2

Foto: Johannes Söderberg.

17 8 38

26

8

16

32

20

8

INNEHÅLL

trovärdigt 4 2016

2

ledare Kyrkoherde Anders Ekhem.

4

kort & gott Om julen, försoning och musik för fred.

8

fred Efter den senaste tidens brutala våldsdåd i området känner många boende i Gullviksborg och Hermodsdal oro, ilska och besvikelse. Kyrkan vill finnas på plats, lyssna till berättelser och inge hopp.

20

fred Det finns flera orsaker till att det uppstår konflikter på en arbetsplats. Dåligt ledarskap, oklara roller och bristande kommunikation är några av dem, menar kriskonsulten Staffan Andersson.

26

fred De är tjejer mellan 16 och 20 år och troende kristna, judinnor och muslimer. Genom gruppen Agora Ung har de funnit en plats där de kan diskutera livets små och stora frågor.

32

jul Hur kommer det sig att ett flera hundra år gammalt katolskt helgon från en liten stad på Siciliens östkust gett upphov till en av de mest uppskattade och välbesökta högtiderna i Svenska kyrkan? Följ med till Kirsebergskyrkans Luciafirande.

42

kultur Bibliotekarien Nina Olsson på Malmö Stadsbibliotek älskar lyrik och visar hur det oväntade mötet med poesi kan ge nya tankebanor.

3

trovärdigt

kort & gott

nummer 4 2016 Trovärdigt är en gratistidning om tro, hopp och kärlek från Svenska kyrkan Malmö. Nästa nummer kommer i februari 2017. chefredaktör Karin Rosvall karin.rosvall@svenskakyrkan.se

FIRA JUL OCH ADVENT I KYRKAN

art director Kristina Strand Larsson kristina.strand.larsson@svenskakyrkan.se

snart är det äntligen dags.

Julstämningen börjar smyga sig på. I kyrkorna runt om i Malmö förbereds inför adventskonserter, luciatåg, jul- och nyårsgudtjänster.

Välkommen att fira helgerna i Svenska kyrkan Malmö!

nummer 4, november 2016 Upplaga: 153 000 ex

För tider och datum, se svenskakyrkanmalmo.se

redaktörer Göran Engström goran@goranengstrom.se Kristina Strand Larsson kristina.strand.larsson@svenskakyrkan.se

omslagsbild Kristina Strand Larsson tryck/repro Exaktaprinting, Malmö distribution Bring utgiven av Svenska kyrkan Malmö Box 346 201 23 Malmö tel 040-27 90 00 ansvarig utgivare Anders Ekhem, kyrkoherde

Vad tycker du om Trovärdigt?

Skriv och berätta!

VÄRLDSKÄND SYRISK PIANIST GER FREDSKONSERT I S:T JOHANNES KYRKA den 29 november klockan 19 ger den palestinsk-syriske pianisten Aeham Ahmad en konsert i S:t Johannes kyrka. Ahmad blev känd då han spelade piano på Syriens sönderbombade gator för att ingjuta hopp. Sedan han fått asyl i Tyskland fortsätter han nu att ge konserter för det krigsdrabbade Syrien. Övriga medverkande i konserten är kyrkoherde Anders Ekhem och Vegakören under ledning av Christian Schultze.

Fri entré.

kommunikation.malmo@ svenskakyrkan.se Svenska kyrkan Malmö Trovärdigt Box 346 201 23 Malmö

4

Give peace a chance

om jul, musik för fred och försoning

Biskop Munib Younan, Lutherska världsförbundets ordförande och påve Franciskus hälsar på varandra under gudstjänsten i Lunds domkyrka.

I Domkyrkan undertecknades de fem imperativen för en fortsatt och fördjupad gemenskap mellan de båda kyrkorna. Foto: Mikael Ringlander.

HISTORISK ÖVERENSKOMMELSE BLICKAR FRAMÅT Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet gjorde historiska överenskommelser den 31 oktober i Lund och Malmö. ”Evenemanget i Lund är inget avslut, utan början på en förnyad och fördjupad dialog in i framtiden. Det är en mycket löftesrik händelse”, skrev kardinal Kurt Koch i Frankfurter Allgemeine Zeitung inför besöket.

H

ela Lunds domkyrka Missa brast ut i en spontan applåd när de två kyrkointe! ledarna från katolska

kyrkan och det Lutherska världsförbundet, påve Franciskus och biskop Munib Younan, undertecknade de fem imperativen för en fortsatt och fördjupad gemenskap mellan de båda kyrkorna och för att gemensamt söka det som förenar, inte det som skiljer.

I en anda av försoning och ömsesidig förståelse, på många språk, fanns i den fullsatta Domkyrkan både tacksamhet för vad reformationen bidragit till och förlåtelse för den splittring den fört med sig. Hela världen var

närvarande genom sånger från skilda delar av världen, många språk och representanter från den världsvida kyrkan.

– Som katoliker och lutheraner har vi gjort en gemensam resa mot försoning. Nu i samband med högtidlighållandet av minnet av reformationen 1517, har vi ett nytt tillfälle att slå in på en gemensam väg, sa påve Franciskus.

Samtidigt som gudstjänsten pågick i Lund var Malmö Arena fylld av 10 000 människor under temat Together in Hope, med ett budskap om hopp, gemenskap och ansvar för världen.

Denna dag avslutades med att påve Franciskus och Biskop Munib med följe kom direkt från Lund till Malmö.

de fem imperativen Katoliker och lutheraner bör alltid börja i enhetens perspektiv och inte i splittringens, för att stärka det gemensamma även om det är lättare att se och erfara skillnaderna. Lutheraner och katoliker ska vara öppna för att förändras i mötet med den andre.

Lutheraner och katoliker bör ständigt låta sig själva förändras genom mötet med den andre och genom det ömsesidiga trosvittnesbördet. Lutheraner och katoliker ska gemensamt återupptäcka kraften i evangeliet om Jesus Kristus för vår tid.

Katoliker och lutheraner bör på nytt förpliktiga sig till att söka synlig enhet, till att tillsammans utveckla närmare vad detta betyder i form av konkreta steg, och till att oupphörligt sträva mot detta mål.

Lutheraner och katoliker bör gemensamt återupptäcka kraften i evangeliet om Jesus Kristus för vår tid.

Katoliker och lutheraner bör vittna tillsammans om Guds barmhärtighet genom att förkunna och att tjäna världen.

55

trovärdigt fred

Tema

Fred

Fred: Ett konfliktfritt tillstånd eller ett tillstånd av inre harmoni. Två betydelser av samma ord, där vi idag tycks ha enklare att relatera till den första – det vill säga fred som ett motsatsförhållande till krig. Kanske är det inte så konstigt. Det är ju faktiskt bara att öppna tidningen eller slå på tv:n så översköljs vi av rapporter om krig och terror.

De blodiga inbördeskrigen i Syrien och Afghanistan.

De utdragna konflikterna i Eritrea och Sudan. Och just nu: befrielsen av IS-fästet Mosul i norra Irak. Det är bara några exempel på konflikter som pågår runt om i världen och som får konsekvenser även i Sverige. text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

6 6

fred trovärdigt

F

örra året sökte sig mer än 160 000 flyktingar till vårt land. De kom från olika håll, hade olika bakgrund och pratade olika språk, men med sig på den långa resan till Sverige hade de en sak gemensamt: de bar alla på drömmen om fred.

Sverige är det land i världen som har haft fred längst, över 200 år om vi med fred menar avsaknaden av krig. Men fred är ju så mycket mer. I vår egen stad ser vi idag hur många människor far illa. Kriminaliteten och det grova våldet breder ut sig på ett sätt som vi för bara något årtionde sedan aldrig hade kunnat föreställa oss. Utanförskapet växer och många människor

– inte minst barn – mår fysiskt och psykiskt dåligt. kan vi då verkligen tala om fred i vårt land och i vår stad?

Fred eller frid på svenska. Salam på arabiska. Shalom på hebreiska och shanti på sanskrit. Inom alla de stora religionerna är fredsbegreppet centralt. Trots det hävdar många att religionen knappast bidrar till fred, utan tvärtom skapar motsättningar mellan människor.

Det är utan tvekan så att många krig förs i religionens namn, men frågan är om det är religionerna i sig som bär skulden till detta?

I sin nya bok Med Gud på vår sida menar religionshistorikern

Karen Armstrong att det inte är religionen som orsakar krig, däremot används den för att elda på politiska konflikter. svenska kyrkan malmö har som vision att bidra ”till en värld i fred”. Enligt prästerna Per Kristiansson och Ann Aldén innebär det att kyrkan ska sträva efter att skapa ett så gott liv för så många som möjligt. Att dela med oss av det vi har genom att bjuda på en kopp kaffe, genom att se handen som tiggaren sträcker ut mot oss och genom att sprida hopp.

Det arbetet börjar med oss själva, i vårt möte med andra människor, just här och just nu.

7

trovärdigt fred

Efter dödsskjutningarna på Gullviksborg:

Rädslan präglar deras vardag Oro, ilska och besvikelse på myndigheterna som inte gör mer för att komma till rätta med problemet. Så tycks många av de boende i Gullviksborg och Hermodsdal i Malmö känna efter den senaste tidens många brutala våldsdåd i området. text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

OCH VAR SKULLE JAG FLYTTA ISTÄLLET? DET HÄR HÄNDER ÖVERALLT.

J

ag såg allt från mitt fönster. Först kom en bil, sedan maskerade män på moped. Det var fullt med barn på gården. När männen började skjuta ringde jag direkt till polisen, men det tog tjugo minuter innan de kom hit. Jag har bott här i över 20 år, nu vill jag bara härifrån.

Oktober. De röda flervåningshusen i Gullviksborg ligger insvepta i ett jämntjockt grått dis. Regnet hänger i luften.

Knappt tre veckor har gått sedan den brutala skottlossningen ägde rum, mitt bland lekande barn. Fyra personer skadades i det som polisen snabbt kom att rubricera som mordförsök. En av männen avled senare av skadorna.

Ytterligare en svävade länge mellan liv och död.

Kvinnan som vi möter utanför en av portarna på den aktuella gården säger att hon gärna pratar med oss, men bara om hon får vara anonym. Hon är rädd för vad som ska hända om någon av de inblandade läser vad hon sagt.

–Det finns inga vittnen, det är ingen som vågar uttala sig. Och om jag säger för mycket kommer de att komma tillbaka och döda mig, säger hon och ser uppriktigt skärrad ut.

” 8

Inte heller kvinnans dotter, som är i 30-årsåldern, vill medverka med namn. Hon är uppväxt i området, berättar hon, men flyttade härifrån för ett par år sedan.

– Det är klart att vi är rädda. Jag brukar säga till mamma att hon ska flytta härifrån, jag vill inte komma på hennes minnesstund. Det var en bra plats att växa upp på, men nu… jag kommer aldrig att flytta hit igen.

Mamman skakar på huvudet.

– Jag har alltid trivts här. Jag tycker mycket om min lägenhet, den fina gården och grannarna. Men det har blivit otryggt, säger hon.

Det är inte första gången som just den här gården på Censorsgatan drabbas av skottlossning. I april i år sköts en man i 30-årsåldern ihjäl på nästan samma plats.

Och samma regniga oktoberdag som Trovärdigt besöker Gullviksborg och Hermodsdal – bara en dryg timme efter att vi pratat med kvinnan och hennes dotter om de tidigare skjutningarna i området – inträffar en ny skottlossning på en parkeringsplats på Professorsgatan, bara ett par minuters promenad från gården på Censorsgatan.

Fast det vet varken vi eller de vi pratar med just då.

fred trovärdigt

Var kommer våldet ifrån, och vad beror det på att det händer just här och nu?

Kvinnan och hennes dotter är helt överens.

– Det är unga män som varken får jobb och egna lägenheter som bråkar med varandra.

När de inte hittar något annat sätt att försörja sig på blir de kriminella. Det är ett sätt att skaffa pengar till sig själv och sina familjer.

Kvinnan, som själv kom hit som flykting från Mellanöstern, menar att segregationen är ett stort problem för området. Då, i mitten av 90-talet, bodde det alla slags familjer här. Nu bor det nästan bara personer med invandrarbakgrund kvar. Segregationen skapar ett utanförskap som är nästintill omöjligt att bryta.

Utöver den utflyttade dottern har kvinnan ytterligare tre barn. De två yngsta bor fortfarande hemma.

– Jag är livrädd varje gång de ska gå ut. Är du rädd för din egen del?

– O, ja. Mycket. Speciellt när det är mörkt ute, jag är jätterädd varje gång jag möter någon på gatan. blåsten kommer svepande in mellan huskropparna och för med sig ett tätt regn som snabbt tränger genom kläderna. Mitt på den rektangulära innergården finns en stor gräsyta och en lekplats. I det hörn av gården där den senaste dödsskjutningen ägde rum har grannarna och vänner till offren arrangerat en minnesplats. Vissnade blombuketter och utbrunna ljuslyktor. I mitten har någon format ett hjärta av ljus och lagt ett handskrivet brev. Mannen som dog i samband med skjutningen var bara 19 år gammal men hade redan flera domar bakom sig, bland annat för rån och misshandel. I brevet står det: Var ska vi börja? Jag är fortfarande i chocktillstånd, kan inte förstå att detta hände just dig. Tårarna slutar inte rinna ner för kinderna. Det finns så mycket bra att skriva om dig att det skulle ta åratal att beskriva hur bra person du var. Du hade ett hjärta av GULD och förtjänade det bästa i livet…

9

9

De boende i området försöker leva ett vanligt liv trots rädslan.

Avslutningen går inte att läsa. Texten har blivit oläslig av väta och smuts. en kvinna med hund i koppel kommer gående längs gångbanan. Hon stannar upp vid minnesplatsen. Hon berättar att hon bor ett par hundra meter längre ner på gatan, men att hennes dotter bor på andra sidan gården.

– Jag hörde smällarna och förstod direkt vad som hänt. Efter det kunde jag inte sova, och de första dagarna vågade jag inte gå ut ensam med hunden. Nu är det bättre men jag är fortfarande rädd varje gång jag går ut.

Kvinnan, som heter Marzena i förnamn, berättar att hon bott i området i drygt tio år. Nu vill hon flytta, men hon har inte råd, säger hon. Den nuvarande lägenheten är billig i hyra.

– Och var skulle jag flytta istället? Det här händer överallt, konstaterar hon och slår ut med armarna i en uppgiven gest.

– Här brukade vara fullt med folk, barn som lekte och spelade fotboll. Nu är det tomt, det är inga föräldrar som vågar släppa ut sina barn längre.

Marzena säger att det är undomsgäng som ligger bakom skjutningarna. Hon liknar det som nu sker nu vid en pingpong-match där våld föder våld.

Marzena är besviken på polisen och myndigheterna som inte gör mer för att få stopp på våldet och för att de som sköter sig ska kunna känna sig trygga.

– Det finns det bara en lösning, och det är hårdare straff. Som det är nu skyddar man brottslingarna och struntar i alla oss andra.

Inte långt därifrån, på en parkeringsplats vid Professorsgatan, håller polisen på att sätta upp avspärrningar. Medan vi 10

intervjuat de boende på Censorsgatan har en ny skjutning ägt rum i området. Två skadade personer har tagits om hand. Nu ska polisens tekniker genomsöka området.

Endast en smal cykelbana skiljer den avspärrade parkeringsplatsen från en förskola. Inga barn syns till, men en pappa kommer gående med stressade steg.

– Jag brukar inte hämta min son förrän på eftermiddagen, men så ringde min svärmor och berättade att det varit skottlossning precis utanför dagis. Jag fick panik och bestämde mig direkt för att hämta hem honom.

Henri Närvänen bor på Censorsgatan och har utöver 4-årige Timo även en son som är tio.

– Det känns väldigt otryggt att bo här just nu. Jag och min fru har pratat om att flytta härifrån. Bort från Malmö.

Henri Närvänen säger att situationen gör honom förbannad.

–Barnen som växer upp här måste kunna känna sig trygga, men efter allt som hänt så vågar inte vår fyra-åring gå ut på gården och leka längre. Han är rädd.

KANSKE STÄNGER MAN AV FÖR ATT ORKA, KANSKE HAR MAN BLIVIT AVTRUBBAD...

vägg i vägg med förskolan ligger S:t Tomasgården, Fosie kyrkas församlingshem och församlingsexpedition.

Therese Jadeland är präst i församlingen.

Precis som Henri Närvänen är hon arg över situationen. Heligt förbannad över den totala brist på respekt för människoliv som råder bland de kriminella gäng som etablerat sig i området.

– Jag märker på folk att de är rädda. De tycker att det som händer är jättejobbigt, och är oroliga att deras nära och kära ska råka vara på fel plats vid fel tillfälle. Många av de som bor här har flytt från krig och våld, de har kommit hit för att de ska få 10

fred trovärdigt

Sarij, Ahmed och Birgitta var några av de 50-talet personer som deltog i en fredsmarsch som arrangerades av Fosie kyrka den 24 oktober.

slippa det och så blir det så här.

Efter den senaste tidens många skjutningar är Therese Jadeland orolig för att det grova våldet ska normaliseras.

Går det att bryta?

Therese Jadeland tror att det är möjligt om insatserna sätts in i ett tidigt skede.

Här kan det kristna budskapet om försoning och förlåtelse vara till stor hjälp.

– För att kunna börja om är det viktigt att försonas med det man gjort och de människor som man skadat, inte minst sig själv, säger hon.

S:t Tomasgården har blivit en viktig mötesplats för en del av de boende i området.

Vardagsbönen klockan 9.30–9.45 följt av gemenskap och samtal runt morgonkaffet är en sådan stund. oftast kommer det mellan 10 och 15 personer, berättar diakonen Ebba Älverbrandt. Trots den senaste tidens skjutningar är hennes intryck att det pratas förvånansvärt lite om våldet. Livet fortsätter vare sig man vill det eller inte.

– Kanske stänger man av för att orka, kanske har man blivit avtrubbad i takt med att våldet normaliseras eller kanske känns våldet fortfarande allt för overkligt och främmande och angår därför inte mig.

Samtidigt märker vi, till exempel på minnesplatsen på Censorsgatan, att det finns en stor sorg bland de sekundära brottsoffren; anhöriga, grannar och kompisar, och ett behov av att få berätta om det fruktansvärda som hänt.

Vad gör kyrkan för att möta människors oro?

– Vi försöker finnas ute på minnesplatsen och lyssna på berättelser från de sekundära

brottsoffren. Vi kommer att finnas kvar där även när förövarna dragit vidare och uppmärksamheten kring det som hänt har lagt sig. Tillsammans med människor som lever och verkar här vill vi visa på ljusets krafter.

De boende i området som vi pratat med efterlyser hårdare straff. Vad tror du krävs för att vända situationen?

– Det är min bestämda åsikt att hårdare straff inte gör någon nämnvärd skillnad.

Att sitta av ett fängelsestraff är inte detsamma som att ta ansvar. Upprättelsen och helandet för både brottsoffret, samhället och brottsförövaren äger inte rum förrän brottsförövaren ges möjlighet att arbeta med sin existentiella skuld och få möjlighet att lyssna på brottsoffrets perspektiv. För att vända situationen krävs ett långsiktigt förebyggande arbete från politiskt håll, ett arbete som måste ske tillsammans med de många eldsjälar bland lärare, vårdpersonal, socialarbetare och ideella organisationer som försöker bygga relationer med medborgarna och låta de marginaliserades röster bli hörda.

Therese Jadeland.

Ebba Älverbrandt.

Har det som hänt den senaste tiden fått er att ändra ert sätt att arbeta?

– Det upptrappade våldet är en arbetsmiljöfråga. Arbetslaget har den senaste tiden prioriterat gemensam debriefing: vad gör våldet med oss personligen? Vilka konsekvenser får det för vårt diakonala arbete?

Nöden är ständigt närvarande i vårt redan utsatta område, men när våldet nu intensifieras och kryper närmre samtalar vi om hur vi kan bli bättre på psykosocial beredskap när det kommer till freds- och försoningsarbete, både internt och externt.

11

trovärdigt fred

”Inre fred handlar om att våga möta sig själv”

Thomas gav upp karriären för att få tid att reflektera – Vi människor är fenomenala på att skapa distraktioner för att slippa konfrontera oss själva.

Det kan handla om jobb, karriär, konsumtion eller religion. Saker som vi bara måste göra. Jag tror att det är först när vi vågar skala bort allt detta som vi kan sluta fred med oss själva.

J

text/foto Göran Engström

ournalisten och manusförfattaren Thomas Ekberg tar emot hemma i det vitkalkade huset i det lilla fiskeläget Böste på Skånes sydkust. Det är en gråmulen dag. Regnet hänger i luften och en saltstänkt vind kommer svepandes in från havet.

– Som fiskegubbarna i byn brukar konstatera: I Böste blåser det 365 dagar om året, och de övriga fem stormar det, säger Thomas Ekberg med ett skratt och häller upp bryggkaffe i två udda vita porslinsmuggar.

Thomas Ekberg, 55, har hittat hem, säger han. Slutit fred och försonats med sig själv, även om det tog många år och en hel del ganska dyrköpta erfarenheter längs vägen.

Han växte upp i den lilla bruksorten Klippan i nordvästra Skåne på sextio- och sjuttiotalet. En ort som vid den tiden mer än något annat präglades av två saker: en stark arbetarklasskultur och en ännu starkare jantelag.

Redan i tidiga tonåren kände Thomas Ekberg att han inte riktigt passade in.

Visst, han var precis som klasskompisarna med och lirade fotboll i lilla Tvärby IF – och älskade det. Men när polarna valde brottning eller andra tuffa sporter som fritt valt arbete på högstadiet, då började Thomas istället med ”skapande dramatik”.

I arbetarkommunen Klippan fanns annars

12 12

inte så många alternativ. Framtiden var utstakad från födseln; efter studenten fram till pensionen skulle den spenderas på något av bruksortens många verkstadsgolv, konstaterar Thomas Ekberg.

– Fast mamma och pappa sa faktiskt vid nåt tillfälle att jag borde skaffa ett jobb där man inte smutsade ner sig så förbannat. Helst hade de nog sett att jag blev bankman eller något annat fint, säger Thomas Ekberg. själv ville han varken jobba på bruket eller banken. Han kände allt starkare att de val som erbjöds på hemorten inte passade honom.

– Det fanns ingenting i vuxenlivet där som jag ville ha. Jag kände mer och mer att jag måste därifrån, berättar Thomas Ekberg.

Andningshålen under uppväxten var söndagarna, som han tillbringade ute hos sin mormor och morfar i Gyllsjö en mil utanför Klippan.

– Morfar var småbonde, men otroligt begåvad. Han var intelligent och hade dessutom en artistisk ådra, som han använde till att berätta historier. Hans berättelser triggade min fantasi och satte igång mitt eget intresse för historier, berättar Thomas Ekberg vidare.

Fantasin vändes till längtan efter något mer, och när punkvågen rullade in i Klippan i slutet av 70-talet kändes det som svaret på hans längtan. Åtminstone tillfälligt.

– Plötsligt var det okej att klä sig annorlunda. Jag gjorde revolt, tänkte ”fuck you” och bröt med alla förväntningar.

Gymnasiet närmade sig slutet, och i tidningen hade Thomas Ekberg läst om en plats i Köpenhamn som hette Christiania – en fristad för unga drogliberala människor. Men det var inte drogerna som lockade honom, utan den alternativa livsstilen med teaterkollektiv, självbestämmande och en utpräglad närdemokrati.

På sommaren, direkt efter studenten från 2-årig ekonomisk linje, flyttade han dit.

– Det var som att komma till en stor familj, med gemenskap istället för konkurrens.

Visst, det var mycket ruffigare än vad jag hade föreställt mig, men det fanns en livslust och livstörst där. Plötsligt kändes allt annat som en tvångströja.

DET VAR SOM ATT KOMMA TILL EN STOR FAMILJ, MED GEMENSKAP ISTÄLLET FÖR KONKURRENS.

den befriande förälskelsen blev dock kortvarig. Redan efter en vecka fick han uppleva sin första skottlossning. Ganska snart gick det upp för ynglingen från Klippan att långt ifrån allt i Christiania handlade om peace, love and understanding.

Efter ett par månader var Thomas Ekberg – till mammas och pappas stora lycka – tillbaka i Klippan. Han tog jobb på tegelbruket, men hade svårt att inordna sig i de auktoritära strukturerna på fabriksgolvet.

Redan efter ett par veckor sa han upp sig.

Tillsammans med en kompis bestämde han sig för att lifta till Marocko. Folk i hans omgivning skakade på huvudet. De såg Thomas flackande som destruktivt, men för Thomas var det precis tvärtom.

Det var hans sätt att omfamna livet.

Med sig i den minimala packningen hade Thomas Ekberg ett block och en penna. Historieberättandet och lusten att skriva växte sig allt starkare, och de kommande åren funderade han mycket på hur han skulle kunna få utlopp för sin fantasi och kreativa ådra.

– Drömmen var att bli filmregissör, men jantelagen var otroligt stark i Klippan och jag insåg att jag aldrig skulle våga satsa på det. Eftersom jag gillade att skriva och även hade ett starkt politiskt engagemang bestämde jag mig för att försöka bli journalist, berättar Thomas Ekberg.

Sagt och gjort. Thomas Ekberg gick upp på lokaltidningen, och efter att ha gjort ett 13

trovärdigt fred

improviserat skrivtest inför en imponerad redaktör, fick han jobb på stående fot.

Jobbet på lokaltidningen ledde honom så småningom vidare till mer prestigefyllda uppdrag på Sveriges Radio och Sveriges Television. I korridorerna på SVT träffade han Hanna och blev blixtförälskad.

Allt gick väldigt fort. Ett år senare väntade paret barn.

Att lyckas som journalist blev ett slags revansch på alla som tvivlat på honom genom åren. Han hade ett eftertraktat jobb och en bra lön, ändå var det något som skavde.

– Jag hade lämnat Klippan bakom mig, och kunde inte tänka mig att återvända dit. Men i grunden var jag ju fortfarande en arbetargrabb, och jag kände mig aldrig riktigt bekväm i det nya övre medelklassliv jag levde. Det kändes tomt, konstaterar Thomas Ekberg. sökandet efter lugn och harmoni fortsatte.

Tanken på att lämna stan och flytta ut till landet, helst i närheten av havet, lockade.

Flyttlasset gick till det pittoreska fiskeläget Böste på Skånes sydkust. I samma veva föddes sonen Hugo – två månader för tidigt. Läget var kritiskt. Men för Thomas Ekberg blev oron över sonen på ett lika plötsligt som oväntat sätt svaret på det egna sökandet.

–När jag såg Hugo ligga i kuvösen blev det så påtagligt för mig vad som var viktigt i livet. Det gick inte att väja. Allt fokus förflyttades från mig själv till honom.

Thomas Ekberg lämnade jobbet som anställd journalist, och började istället frilansa hemifrån för att få mer tid med familjen.

Idag är Hugo 17 år och hans lillasyster Lisa tolv. Under hela deras uppväxt har Thomas prioriterat att vara tillsammans med dem. Lusten att berätta historier, som han en gång ärvde från sin morfar, har han fört vidare till barnen – bland annat under långa promenader längs havet eller på väg till deras skola.

– Ganska ofta promenerade vi de fem kilometerna till skolan. Det startade många gånger med att jag berättade något från min uppväxt, men redan efter en kilometer så brukade vi komma in på de stora frågorna om livet och om Gud. För ett par år sedan tog Thomas med sig 14

Hugo på en 25 mil lång pilgrimsvandring genom Portugal till spanska Santiago de Compostela.

– Det var som att befinna sig i ett parallellt universum. Vi pratade och pratade, både med varandra och med människor från andra delar av världen. Hugo tyckte det var helt fantastiskt, och säger att han lärde sig jättemycket både om sig själv och om andra människor.

Under många år har Thomas Ekberg legat lågt med det professionella skrivandet.

För att få ekonomin att gå ihop har hela familjen dragit ner på omkostnaderna.

När det har behövts har han tagit ströjobb, bland annat som personlig assistent.

Vad har han då vunnit istället?

– Tid, svarar Thomas Ekberg utan att tveka. Tid att vara med barnen och tid att få göra det jag vill. För mig handlar detta om de enkla sakerna i livet, att få vara med min familj och vistas ute i naturen. tiden har också gett utrymme för reflektion, och en av de saker som han funderat mycket kring de senaste åren är sitt komplexa förhållande till Klippan. En relation som nog skulle kunna beskrivas som en hatkärlek. För ett par år sedan bestämde sig Thomas Ekberg och en av hans barndomskompisar, Thomas Holst, för att återvända dit och göra en film. Filmen ”Thomas från Klippan” visades på Sveriges Television förra hösten och fick väldigt positiva reaktioner, inte minst för sin värme och uppriktighet.

För Thomas och Thomas blev återvändandet ett sätt att försonas med sin uppväxt.

– Vi tvingades att konfrontera oss själva, vilket fick mig att förstå många av de val som jag gjort i livet. Jag förstod varför de destruktiva åren varit viktiga, och att kärnan i allt jag gjort har varit att göra gott.

Idag känner sig Thomas Ekberg harmonisk säger han.

– Vi vuxna har så många måsten i vår vuxenbibel, vi ska göra karriär, köpa ny bil och fixa med huset. För mig är det bara distraktioner, en flykt för att slippa konfrontera oss själva eftersom vi är rädda för vad det ska få för konsekvenser. För mig är inre fred att våga möta sig själv, sina egna tankar och känslor, utan att tänka på alla dessa måsten.

Julens budskap – fred på jorden Profeten Jesaja i gamla testamentet förutspår Jesu födelse. Evangelisten Lukas i nya testamentet berättar flera tusen år senare om hur det gick till när Jesus föddes. Det är texter om hopp och fred, texter som kan ge tröst i svåra stunder. Julen är glädje, gemenskap och kärlek. En frälsare är född!

Fredsfursten Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

--Ty ett barn har fötts, en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader,

Fredsfurste.

Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike.

Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt.

Jesaja 8

Jesu födelse Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.

Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda.

Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

Lukas 1:24 15

15

Uppdrag: fred i världen

Svenska kyrkans uppdrag i Malmö är att bidra till ”en värld i fred”. Detta slås fast i den så kallade församlingsinstruktionen, ett styrdokument – som kommit till för att kvalitetssäkra de lokala församlingarnas arbete. Så vad innebär då detta i praktiken? text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

Ann Aldén och Per Kristiansson tycker att kyrkan ska ge handfast hjälp till människor som behöver det, men också vara en förmedlare av hopp.

16 16

E

n ung stad.

En stolt stad. En kunskapsstad. Men också: En delad stad.

En ofredens stad. En stad där fattigdomen, kriminaliteten och de religiösa motsättningarna blir allt tydligare.

Det är en på många sätt motstridig bild som målas upp i Svenska kyrkans församlingsinstruktion för Malmö. Så vad är då kyrkans viktigaste uppgift i en sådan stad? Hur ser kyrkan på Malmö? Och vad innebär det i praktiken att verka för en värld i fred? Trovärdigt bad prästerna Ann Aldén och Per Kristiansson att förklara.

– jag vet att det låter klyschigt, men jag måste ändå säga att jag älskar Malmö. Och jag gör det av just de här skälen. Malmö är en mångfaldens stad, det är en fantastisk stad att bo och leva i. Det påminner faktiskt ganska mycket om Asien, som jag också älskar att bo i.

Per Kristiansson flyttade till Malmö för tre år sedan. Innan dess hade han, som han själv säger, ”mest bott på landet och i tredje världen”. Han menar att det finns flera likheter mellan många av de platser han bott och det Malmö som vi upplever idag.

fred trovärdigt

Bra eller dåligt?

Både och anser nog Per Kristiansson.

– Samtidigt är Malmö en sorgens stad, en stad som präglas av utanförskap och segregation. Jag hade tidigare en föreställning om att Malmö skulle vara en lätt stad att vara kristen i, att det skulle vara enkelt att ta ställning för och identifiera sig med de utsatta. Jag trodde att jag visste vilken sida jag hörde hemma på, men det har visat sig att det inte är så självklart.

Hur menar du då?

– Även om jag väljer att leva enkelt så kommer jag aldrig att bli en av de fattiga så länge jag har mitt jobb, min lön och mina kreditkort. Det är en illusion att det skulle kunna vara på det viset.

Ann Aldén bor numera i Lund, men har precis som Per Kristiansson bott utomlands, bland annat i New York. Även hon säger sig se många likheter.

– För mig är Malmö en smältdegel.

När jag åker buss eller tåg från Lund till Malmö så är det många som inte talar svenska, och att höra det tycker jag är härligt. Jag tillhör dem som i alla fall till en viss gräns tar emot mångfalden med ett slags kosmopolitisk tolerans snarare än rädsla. Samtidigt inser jag att jag har blivit förskonad, jag har ju till exempel aldrig kommit i vägen för några skottlossningar. malmö är också, menar Ann Aldén, en stad där många människor far illa. Hon märker det i sitt jobb som präst. För många har kyrkan blivit en sista utväg.

– Trots att vi har en enorm beredskap för livets alla eventualiteter så trillar människor mellan stolarna. Det är tydligt att vi har fått ett väldigt hårt samhälle.

Ann Aldén beskriver vidare Malmö som en delad stad, och en stad som ställer många svåra frågor.

– Hur ska vi till exempel förhålla

oss till alla människor som lever gömda? Jag brukar tänka på det när jag är på restaurang, jag undrar hur många människor som bor och arbetar i den här källaren?

Vad är kyrkans roll i den stad som Per Kristiansson och Ann Aldén beskriver?

Enligt Per är kyrkans viktigaste uppgift att vara ”trogen evangeliet”.

Så vad menas då med det?

– Kyrkan ska stå till tjänst för dem som vi är satta att tjäna.

I evangelierna lyfter Jesus fram barnen och de utsatta på ett särskilt sätt när han säger: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder”.

Detta måste vi alltid ha som utgångspunkt. ann aldén tycker att kyrkan hjälper på ett ganska handfast vis, exempelvis genom att erbjuda en kopp kaffe och en smörgås eller någonstans att bo över natten. Men hon ser också en annan uppgift.

– Allt oftare tänker jag att ännu viktigare är att kunna förmedla hopp. Där tror jag att vi som kyrka verkligen har något att bidra med.

Församlingsinstruktionen kan enligt Per Kristiansson liknas vid en ”affärsplan” för kyrkan. Syftet är att knyta församlingarna och stiftet närmare varandra.

Instruktionen verkar i två riktningar: dels som ett styrmedel för de lokala församlingarna i deras arbete, dels som ett sätt för bisko-

pen och domkapitlet att försäkra sig om att församlingarna verkligen utför det uppdrag de har fått.

Församlingsinstruktionen förnyas i samband med valet till kyrkofullmäktige vart fjärde år samt varje gång en ny kyrkoherde utses. Den består av två delar, en litterär och en formell del, förklarar Per Kristiansson.

– I den formella delen anges allt från antalet mässor som ska hållas till hur många präster, diakoner och kyrkomusiker det ska finnas i varje församling. Den litterära delen innehåller bland annat en omvärldsanalys samt beskriver visionerna för kyrkans arbete.

Inte minst omvärldsanalysen är viktig, menar Ann Aldén.

17 17

trovärdigt fred

– Även om uppdraget är konstant – vi ska bedriva gudstjänst, diakoni, undervisning och mission – så kommer arbetet att se olika ut beroende på vilken tid och plats vi verkar i.

andra fråga mig hur det ska gå till. Men jag tänker att kyrkans uppgift är att visa på en alternativ väg framåt, att även om det verkar orealistiskt ibland få lyfta fram en annan logik.

I den nuvarande församlingsinstruktionen står det att Svenska kyrkan i Malmö ska verka för ”en värld i fred”. Vad menas med det?

För Per Kristiansson innebär det att människor ska ges möjlighet att leva ett gott liv. Han berättar att han brukar besöka Persborgs folkhögskola . Där möter han människor från hela världen, och han brukar be dem berätta något om sig själva.

– När de beskriver sina drömmar så visar det sig att alla drömmer om ungefär samma saker; de vill att barnen ska ha det bra, att deras män ska få ett jobb, att det ska bli fred i deras land eller lugnt i deras område. Allt detta handlar om det goda livet. Så enkelt och samtidigt så svårt, men för mig är det den vägen vi måste vandra.

Vi måste sträva efter att skapa ett gott liv för så många som möjligt.

Är då kyrkan själv ett trovärdigt vittne om fred?

Det finns massor av människor som menar att inte bara kyrkan, utan religionen i stort, istället för att bidra till fred tvärtom skapar motsättningar och konflikter mellan människor.

Ann Aldén hänvisar till den

firandet av mässan är enligt Per Kristiansson fundamentet för detta arbete.

– I mässan rustas och inspireras vi för ett liv där freden och vänskapen är både vägen och målet för detta goda liv. Det kan kanske låta fromt, men utan mötet med Kristus missar vi så lätt att det är hans hand som sträcker tiggarens mugg mot oss.

Ann Aldén: – Jag hör allt oftare att det vi har här skulle vara i fara, att välfärden är hotad på grund av alla flyktingar som söker sig hit. Den enkla sanningen är att vi, som situationen ser ut nu, måste dela det vi har med alla. Det som sker på Söderkulla eller Fridhem berör många, många fler, säger Ann Aldén.

– Sedan kan jag precis som alla 18

NÄR DE BESKRIVER SINA DRÖMMAR SÅ VISAR DET SIG ATT ALLA DRÖMMER OM UNGEFÄR SAMMA SAKER; DE VILL ATT BARNEN SKA HA DET BRA, ATT DERAS MÄN SKA FÅ ETT JOBB, ATT DET SKA BLI FRED I DERAS LAND ELLER LUGNT I DERAS OMRÅDE

efter den här visionen. Den här visionen är en gåva som vi får trots att vi har brister.

Per Kristiansson lägger ett annat perspektiv på saken när han jämför religion med kärlek.

– Jag kan mycket väl tänka mig att religionen i sig kan orsaka krig. För mig handlar religion om passion, på samma sätt som kärlek handlar om passion. Och jag tror att de allra flesta skulle hålla med om att vi inte klarar oss utan kärlek, och att kärleken leder till många fantastiska förälskelser. Men den leder också till många fruktansvärda splittringar. Vi har exempelvis aldrig haft så många vårdnadstvister i våra domstolar som vi har idag, ändå skulle vi aldrig säga att kärleken är något ont.

Slutligen, kyrkan har ju inte direkt gjort sig känd som en institution fri från interna motsättningar.

Hur ser ni på det?

– För mig har det varit otroligt viktigt att lyfta fram det perspektivet, och jag tycker att vi har gjort det många gånger. Jag kommer att tänka på en dikt av Nils Bolander, där han skriver att ”trasiga redskap tar han [Gud] i sin hand”. Det är med andra ord inte tack vare vår förträfflighet som vi har fått det här uppdraget, utan trots alla våra svagheter.

– Man ska komma ihåg att kyrkan på ett sätt är en arbetsplats som alla andra, det finns lagar och regler som vi måste följa. Samtidigt finns ett moment av att alla ska få vara med, vi vill vara inkluderande, och det skapar spänningar. Är det då inte rimligt att ställa högre krav på kyrkan, att den ska hålla sams internt, än på andra?

Ann Aldén: – Det är bra med höga ideal, men man ska vara medveten om att vi som arbetar här är precis lika bräckliga och ofullkomliga som alla andra.

”

Sverigeaktuella religionshistorikern Karen Armstrong. I sin bok ”Med Gud på vår sida” avvisar hon att religionen i sig själv orsakar krig. Däremot används religionen som bränsle för att elda på politiska konflikter.

ann aldén instämmer i Armstrongs resonemang: – Religionen kan vara ett väldigt kraftfullt vapen i händerna på mänskliga intressen, och den kan verkligen bidra både extremt negativt och konstruktivt.

Och hon håller med dem som säger att kyrkan inte alltid har varit så bra på att skapa fred.

– Men då är det viktigt att komma ihåg att det inte är för att vi är särskilt duktiga på fred som vi strävar

fred trovärdigt

Kristna kyrkor samarbetar i Malmö Den ekumeniska gemenskapen mellan de olika kyrkorna i Malmö sker på en rad olika sätt. Från och med i höst inbjuder kyrkoherde Anders Ekhem präster, pastorer och samfundsledare från kyrkorna i Malmö ett par gånger per termin till en ekumenisk frukost för bön, samtal och fördjupad vänskap.

– Frukostarna är i all sin enkelhet ett sätt att mötas för vår stads och världens fred. I en varm förståelse och stor respekt och glädje för varandra möts personer från olika samfund och kyrkor. Tillsammans representerar vi den världsvida kyrkans alla större kyrkofamiljer, säger Anders Ekhem, kyrkoherde för Svenska kyrkan Malmö. text Karin Rosvall foto Kristina Strand Larsson Trovärdigt frågade några av samfundsledarna som var på den ekumeniska frukosten: Har vi fred i Malmö? bertil divert, frälsningsarmén – Fred kan ju definieras på många olika sätt. I Malmö finns det stora och tydliga skillnader, socialt och ekonomiskt, som inte bidrar till fred. Jag tror att vi måste mötas mycket mer över alla gränser, ekonomiska, sociala, etniska och så vidare för att nå förståelse och känna fred. Det känns väldigt bra att vi som företrädare för de olika kyrkorna i Malmö träffas och diskuterar detta – och att vi håller, och kan erbjuda, en plats för fred och frid. lars dahlander, vår frälsares katolska församling – Malmö har kanske fått ett dåligt rykte på grund av allt som har hänt i staden, men samtidigt jobbas det väldigt mycket med integrationsfrågor och samhällsfrågor just här. Kanske mer här än någon annanstans i Sverige – och det leder också till att Malmö har blivit en föregångs-

stad på det området. Kyrkorna kan bidra till fred genom att vi har vana vid att arbeta med dialog mellan människor. Det är faktiskt bara inom idrott och kyrka som jag har sett att man har lyckats med integrationsfrågor och det är ju väldigt roligt att vi kan vara med och bidra till integration. fader blazo kozarski, makedonska ortodoxa kyrkan – Vi har absolut fred på flera plan i Malmö, men det är klart att när folk kastar sten på bilar eller eldar upp dem verkar det inte så fredligt.

Själv möter jag mycket hat i mina helsvarta kläder om jag inte har korset på mig – för då tror folk att jag är muslim. Bara genom att hänga på korset får jag ett helt annat bemötande. Jag tror att vi kan bidrag till fred som kyrka genom att låta folk mötas i kyrkan.

fakta Ekumenik är strävan efter att uppnå enhet i tron på Kristus, en enhet som inte i sig förutsätter likriktning men tar steg mot försoning mellan splittrade kristna kyrkor i världen.

susanne mahlke, tyska kyrkan – För det mesta har vi fred. Det känns så bra när man ser folk som träffas, till exempel på stranden eller i parkerna, och leker, kommunicerar, pratar och umgås – även över gränser som vi så ofta håller på, till exempel etniska eller sociala gränser. Men så länge det är så stora gap mellan folk här i Malmö kan man inte säga att fred råder. Jag tror verkliga att möten över gränser bidrar till fred. andreas wessman, europaporten (pingstförsamlingen) – Tyvärr måste jag nog säga nej.

Med så stora sociala klyftor som det finns i Malmö lever vi med icke-fred. Jag tror däremot att vi i kyrkan kan bidra genom att erbjuda sociala mötesplatser som hjälper individer att bearbeta sin ilska och frustration. Det är dessutom viktigt för alla att känna samhörighet, tillhörighet och att ha en identitet – och där kan vi som kyrka bidra med steg mot fred. Dessutom ligger freden i kärnan av vårt budskap: Jesus är fredsfursten och kyrkan är i försoningens tjänst.

19

trovärdigt fred

Körigt på jobbet eller hemma?

Kriskonsulten: ”Fokusera på det som fungerar” Dåligt ledarskap, oklara roller, bristande kommunikation och medarbetare som inte känner sig bekräftade. Det är några vanliga orsaker till att det uppstår konflikter på en arbetsplats. text Göran Engström foto Göran Engström/Kristina Strand Larsson

M

en arbetsplatskonflikter är sällan isolerade företeelser, utan resultatet av flera faktorer där det privata ofta spiller över på jobbet.

– Allt hänger ihop, säger Staffan Andersson, specialist på lösningsorienterad konflikthantering.

Staffan Andersson har arbetat med coachning och konfliktlösning i närmare 30 år. Bland klienterna finns allt från småföretag till stora koncerner och myndigheter med tusentals anställda. Dessutom händer det att privatpersoner kontaktar honom, både i jobbrelaterade ärenden och familjeärenden.

Inte sällan glider det jobbrelaterade över i det privata – och tvärtom.

– När man jobbar med människor som inte mår bra på jobbet handlar det ofta om hur de förhåller sig till livet i stort. Jobbet är en så stor del av livet, gränserna flyter.

Hösten har kommit till Skåne. På den lilla gården strax utanför Ystad där Staffan Andersson har sitt kontor skiftar trädens löv i gult och rött.

På andra sidan fältet rusar Pågatåget förbi. Vid järnvägsbommarna längre ner i allén står bilarna med påslagna motorer och väntar.

20 20

– En chans att andas, konstaterar Staffan.

Staffan Andersson flyttade till Skåne från Stockholm för tio år sedan, och på ett sätt skulle man kunna säga att det var jobbet som förde honom hit. Efter en lång period med hög arbetsbelastning höll han i sin iver att hjälpa andra själv på att gå in i väggen. Staffan insåg att han måste dra i nödbromsen. Flytten till Skåne var ett sätt att skapa distans till arbetet.

brist på återhämtning Nu arbetar Staffan Andersson bara så mycket han själv vill. En del möten sker på gården, där han i en av längorna inrett ett kontor, andra via Skype. Ibland sätter han sig i husbilen och kör upp till Stockholm där han har kvar en del av sina tidigare klienter.

– Utbrändhet handlar oftast inte bara om hur det fungerar på jobbet. Minst lika ofta handlar den om hur individen förhåller sig till sin omgivning och inte minst till sig själv. Är man en person som ständigt vill att andra ska må bra så får man själv aldrig några andningshål, varken privat eller på jobbet, där man kan hämta kraft. Oftast är det inte själva belastningen som är problemet, utan bristen på återhämtning.

Staffan Andersson har genom

åren jobbat på uppdrag av stora kunder som Tetra Pak, Vattenfall, Posten och Sveriges Radio, men också med privatpersoner – inte minst chefer – som behövt vägledning. Det kan gälla den egna karriären eller svåra beslut som rör personalen.

– När jag kommer in i bilden är krisen oftast redan ett faktum.

Antingen har man provat själv att hitta en lösning men inte lyckats, eller så har man inte gjort något alls. Till slut blir situationen ohållbar, då väntar många gånger en lång uppförsbacke, men det finns alltid ljus i andra änden av tunneln. När det ser som mörkast ut är vändningen som närmast, konstaterar Staffan Andersson.

arbetar lösningsfokuserat I motsats till ett problemorienterat synsätt – där man i jakten på en lösning lägger stor vikt vid att prata om de fel som begåtts – så innebär lösningsorienterad konflikthantering att man fokuserar på det som faktiskt fungerar. Man söker efter de positiva undantagen.

Hur har det fungerat tidigare, innan konflikten bröt ut? Vad var det som gjorde att det fungerade då?

Finns det tillfällen då det fungerar även nu? Och hur är det i så fall då?

Tillsammans med konfliktens

?

Fred pĂĽ arbetsplatsen

Staffan Andersson

21 21

trovärdigt fred

huvudpersoner tittar Staffan Andersson tillbaka på problemet, men inte för att älta det som gått snett, utan för att hitta de resurser som finns.

– Att grotta ner sig i problemen stjäl mycket energi. Det väcker ilska och hopplöshet och leder sällan till några konkreta lösningar.

Genom att istället fokusera på lösningarna skapar man positiv energi och frigör kreativiteten hos människor, förklarar Staffan Andersson.

Hur kommer det sig då att vi så ofta fastnar i de negativa tankarna?

– Det är en intressant fråga. Varför säljer dåliga nyheter bättre än goda? Dels så tror jag att det ligger i våra gener, historiskt sett har vi varit tvingade att observera faror omkring oss för att överleva. Men jag tror också att det är av bekvämlighet. Att jobba för en lösning kräver att vi själva gör något, men genom att skylla på någon annan, till exempel genom att utse en syndabock, så slipper vi ta ansvar.

syndabocken döljer problemet Syndabockar finns på de flesta arbetsplatser. Inte sällan handlar det om en enstaka individ som sprider olust och frustration omkring sig.

Men Staffan Anderssons erfarenhet är att syndabocksfenomenet minst lika ofta är ett sätt att dölja det verkliga problemet.

– Det blir ett sätt att inte behöva konfrontera sig själv, och det som då händer när syndabocken försvinner är att de verkliga problemen kommer upp till ytan. Eller så utser gruppen en ny syndabock.

Så länge gruppen kan kanalisera sitt missnöje mot en enda person klarar medlemmarna sig ganska bra, men i slutändan blir det väldigt dysfunktionellt.

En rapport från Göteborgs Universitet delar in anledningarna 22

till konflikter på jobbet i tre olika huvudgrupper.

Beteende. Det kan handla om individer som beter sig på ett sätt som andra upplever som frustrerande.

Beteendet är oftast inte specifikt för arbetsplatsen utan skulle leda till problem även i andra sammanhang.

Sakfrågor och intressen. Här kan det till exempel röra sig om ersättning vid övertidsarbete.

Strukturfrågor. Konflikter som uppstår på grund av brister i organisationen, exempelvis oklara roller eller otillräckliga resurser.

I rapporten skiljer man också på det ”presenterade problemet”, det vill säga det som de inblandade själva upplever att konflikten handlar om, och ”konfliktens egentliga orsaker”. Ofta går det att härleda de egentliga orsakerna till företagets eller organisationens kultur.

Kulturen är något som även Staffan Andersson lyfter fram som en vanlig orsak till konflikter. Det handlar bland annat om hur man ser på och förhåller sig till varandra. Många gånger är chefer och

ATT GROTTA NER SIG I PROBLEMEN STJÄL MYCKET ENERGI. DET VÄCKER ILSKA OCH HOPPLÖSHET OCH LEDER SÄLLAN TILL KONKRETA LÖSNINGAR. anställda omedvetna om hur den påverkar arbetssituationen.

– Kulturen är som en ladugårdsdoft, när man har gått i den tillräckligt länge så känner man inte av den längre.

Enligt Staffan Andersson är konflikter på arbetsplatsen en signal om att ledarskapet inte fungerar som det ska. Det kan exempelvis handla om otydliga roller eller medarbetare

som inte känner sig bekräftade.

– Ofta när jag kommer ut på ett företag så är det just detta som saknas. Man kanske säger att chefen aldrig är nere i verksamheten, eller att chefen inte vet vad man gör, men det de egentligen upplever är att det inte är någon som ser dem.

En bra ledare är noga med att se och bekräfta sina anställda, påpekar Staffan Andersson. Och här ser han tydliga likheter i privata relationer.

– Vi har alla behov av att känna oss bekräftade. Bekräftelsen föder lust, eller motivation med ett finare ord, och det anser jag vara en av de viktigaste delarna i ett ledarskap. Är då konflikter alltid något negativt?

Nej, svarar Staffan Andersson med eftertryck. Konflikter hjälper oss att utvecklas. Det viktiga är hur vi tar oss an dem.

– Konflikter är en form av kris, och ordet kris är synonymt med vändpunkt. För varje kris vi tar oss igenom så växer vi.

Varför är vi då så rädda för konflikter?

– För att människan söker trygghet. Men denna trygghet skapar också leda eftersom allt till slut blir förutsägbart.

En förutsättning för att utvecklas är att vi förändras, menar Staffan Andersson vidare. Men förändringar kan också skapa oro och otrygghet. Det är då människor börjar bråka med varandra, och som chef kan det i det läget vara frestande att backa.

– Problemet är att det aldrig kan bli som förr, eftersom det man lämnade inte finns kvar. Jag brukar fråga mina klienter om de vill leva ett konfliktlöst eller ett konfliktlösande liv. Om målet är att leva ett liv utan konflikter, då blir det också ett väldigt begränsat liv. Det gäller lika mycket på jobbet som privat.

Läs mer om lösningsfokuserad konflikthantering: www.sakonsult.se 23

trovärdigt fred

Grunden till fred är hela människor och hela relationer text/foto Kristina Strand Larsson

24 24 24

Ju grövre brott internerna hade begått desto större var deras lidande. De hade ingenstans att ta vägen med sin skuld, ingen terapi hjälpte.

Efter avtjänat straff blev de fria, men ändå inte. Ulrika Fritzson arbetade i flera år som fängelsepräst i Malmö och hon led med fångarna. Inte för att dessa brottslingar skulle komma undan sitt straff, utan för att varken de, anhöriga eller brottsoffer kunde gå vidare.

trovärdigt fred

M

itt i en krigshärd eller precis när ett brott begåtts är det inte läge att tänka på försoning. Tid för det kommer först efteråt när allt det som har gått sönder ska lagas, även människorna.

Grunden till fred är hela människor och hela relationer, säger fängelseprästen och forskaren Ulrika Fritzon.

Trovärdigt möter Ulrika Fritzon på Lux, Lunds universitets nybyggda humanistoch teologicentrum. Vid ett cafébord i den stora entréhallen sitter hon och arbetar omgiven av studenter. Om två dagar åker hon tillbaka till Sydafrika dit hon pendlar för sin forskning kring skuld och försoning. Forskningen grundar sig i hennes långa erfarenhet som fängelsepräst och i hennes och makens arbete i södra Afrika. det var under en semesterresa och ett besök på det ökända fängelset Pollsmoor i Kapstaden som Ulrika Fritzson fick den starka upplevelse som skulle prägla hennes framtida arbete. I fängelset praktiserades ett försoningsprogram som lät internerna möta sina anhöriga och brottsoffer.

Syftet var inte att den som begått brottet skulle få förlåtelse utan att brottslingen skulle lyssna till och konfronteras av dem som hen skadat. Försoningsprogrammet var skapat av en före detta fånge som utbildat sig till baptistpastor.

Erfarenheten av hur väl försoningsprogrammet fungerade malde hos Ulrica Fritzson i flera år. När hon senare fick ett doktorandstipendium från Svenska kyrkans forskningsnämnd valde hon att studera just existentiell skuld och FÖRSONING ÄR försoning.

INTE DETSAMMA Det föll sig SOM FÖRLÅTELSE. naturligt att utgå från försoningsarbetet i Sydafrika där man kommit långt inom detta område efter apartheidtiden.

– Just nu är jag del av ett forskarlag i Sydafrika. Där ingår också Pumla Gobodo

Madikizela som satt med i biskop Desmund Tutus sanningskommission. Pumla Gobodo Madikizela är en av de få svarta professorerna i Sydafrika och har startat ett trauma- och transformationscenter, säger hon. ulrika fritzson började snart drömma om att arbeta med försoning på samma sätt i Sverige.

Tillsammans med kriminalvårdschefer, personer med egen erfarenhet av fängelsevistelser och behandlare, reste hon 2010 till södra Afrika.

– Mina medresenärer trodde lika mycket på det sydafrikanska programmet som jag och när vi kom hem startade vi den ideella föreningen Försoningsgruppen. I september 2011 hade vi vår första försoningsvecka för interner som var i sluttampen av sitt straff eller som satt på ett behandlingshem, berättar hon.

”

sedan starten har Försoningsgruppen haft tio försoningsveckor för interner i Malmö. I mars 2017 ska gruppen till kvinnofängelset Hinseberg. Programmet pågår först en vecka då internerna övar sig i tillit och ärlighet och – träffar anhöriga. Därefter följer en uppföljningsperiod på tio veckor då kontakt kan tas med brottsoffer.

– Den här metoden fungerar och är läkande, för att en relation är trasig eller dålig upphör den inte. Att arbeta med försoning är dock ingen quick fix, en snabb lösning.

Ibland kan det ta år innan de anhöriga eller brottsoffren ens vill träffa förövaren.

Ingen som begått ett brott ska gå in i ett försoningsprogram för att be om förlåtelse eller få förlåtelse. Att sätta offret i centrum av processen – det är kärnan i det afrikanska försoningsprogrammet, avslutar Ulrika Fritzson.

Ulrika Fritszon delar sin tid mellan Lund och Sydafrika, där hon tillhör ett forskarlag som arbetar med skuld och försoning.

fakta Försoningsgruppen är en icke vinstdrivande, ideell organisation som verkar för försoning och mot kriminalitet och missbruk. Försoningsgruppen samarbetar med statliga, kommunala och frivilliga organisationer, rättsvårdande myndigheter och trossamfund som arbetar med brottsprevention och ökad trygghet i samhället.

Gruppen arrangerar den intensiva försoningsveckan, försoningshelger, anhörigstöd och föreläsningar. www.forsoningsgruppen.se

25 25

trovärdigt fred

Tjejer i Malmö skapar fred på gräsrotsnivå

Agora

Hur kan vi bidra till fred där vi bor? En gång i månaden träffas en tjejgrupp sedan fyra år tillbaka; Agora Ung. De är kristna, judinnor och muslimer och de vill göra världen till en fredligare plats. text/foto Kristina Strand Larsson

26 26

D

et är en söndag i oktober och Agora Ung har sin första träff för terminen. I dagarna firas både judiskt och muslimskt nyår. Judarna firar, enligt sin tideräkning, år 5777 och muslimerna år 1438. För de kristna är det en helt vanlig dag. Tre olika tideräkningar möts i Västra Skrävlinge församlingshem.

Gott nytt år! hälsar tjejerna varandra.

En gång i månaden träffas gruppen Agora Ung på olika platser i Malmö. Just nu är de åtta tjejer mellan 16 och 20 år, men de vill gärna att fler ska komma med i gruppen. Ledare för Agora Ung är församlingspedagogen Sara Karlsson Löfgren tillsammans med Emma Suleman Wredberg.

I församlingshemmets soffor har tjejerna satt sig tillrätta med kaffe, te och bullar. Li och Mira som är judinnor och Zaineb som är muslim, berättar hur de firar sina respektive nyår.

– Vi har många olika ritualer vid Rosh hashana (nyår).

Bland annat äter vi äpple doppat i honung för att få ett sött nytt år. Nästa vecka har vi en annan viktig högtid som hör ihop med nyår – då firar vi Jom Kippur. Det är en högtid då vi alla ber om förlåtelse för det gångna året så vi är rena inför det nya året.

Och så städar vi hela huset kliniskt rent, berättar Mira.

Zaineb berättar att hennes familj går till moskén i Malmö för att fira nyår. Där det bjuds på traditionell mat, föreläsningar och gemenskap. I dag har Zaineb med sig sin lillebror till Agora Ung. – Träffarna är viktiga för mig, jag vill inte missa en enda gång. Därför fick lillebror, som jag har hand om idag, följa med, förklarar Zaineb.

27

27

Li berättar hur Agora Ung startade.

– Min pappa har många romska vänner.

En dag berättade han att jag hade haft en romsk kompis som jag lekte mycket med när jag var liten. Men varför är vi inte vänner i dag, undrade jag. Varför har vi ingen kontakt?

Ni lever i olika världar, svarade hennes pappa. det slog då Li att hon inte hade några muslimska vänner heller. Li kom på idén att starta en grupp där unga med olika religiösa och kulturella bakgrunder kunde träffas. Hennes pappa lovade hjälpa henne om hon fick med sig sina judiska vänner.

Men när hon frågade runt var det ingen som vågade vara med i en sådan grupp.

Detta var 2012, då rädslan hos Malmös judar var stor. Fortfarande är det mycket antisemitism i Malmö, men Li och hennes syster Mira upplever ändå att det finns en större öppenhet hos yngre judar i dag, än bara för några år sen. Flera initiativ och grupper som ska motverka antisemitism har startat och folk är mer medvetna om problemen.

– Att vara jude är min identitet, något jag är stolt över. Jag är också balettdansös och gymnasieelev, det är olika delar av mig. Judarna i Malmö är en liten grupp som håller ihop. Vi firar högtider med familjevänner, 28

alla känner alla. Malmö är ökänt bland judar både i Sverige och utomlands. Ibland får vi frågan om varför vi bor kvar, men vi kan ju inte ge upp, säger Mira. efter några turer fram och tillbaka kom Li i kontakt med Svenska kyrkan i Västra Skrävlinge och församlingspedagogen Sara som idag är ledare för gruppen. Sara hade många kontaktytor och satte ihop en grupp på prov. Nu har gruppen träffats i fyra år och även varit på studiebesök i Berlin och London.

När Agora Ung träffas diskuterar de ofta fördomar. Bemötandet i samhället är inte detsamma för kristna, judar och muslimer, menar de. Rebecka, som är kristen, berättar att då hon går ut med sina muslimska vänner är det ingen som tycker det är konstigt att muslimerna är troende. Men om Rebecka visar sitt kors som hon har om halsen tittar människor upprört på henne.

Rebecka har ibland fått kommentarer om att hon som västerländsk svensk tjej borde vara mer upplyst än att tro på Gud eller en högre makt.

I skolan och bland kompisar har tjejerna emellanåt spännande diskussioner om religion. De berättar att deras gemensamma utgångpunkt alltid är att var och en får tro på vad den personen vill och att man måste respektera varandra. Tjejerna

FRED BÖRJAR MED MIG SJÄLV. EN PERSON SOM TÄNKER OCH LEVER FRED SPRIDER DET TILL ANDRA.

upplever att flera unga som de möter är ifrågasättande gentemot de etablerade världsreligionerna och har som argument att de ”vill tänka själva”.

– En del vill finna sin egen sanning och tycker att de stora religionerna är förlegade.

De vill inte tro enligt en färdig mall, säger Klara, som är kristen.

Själv tycker hon att hon känner större likhet med någon som tillhör en annan religion än med någon som inte tror alls. mest fördomar mot troende har de som definierar sig själva som ateister, just nu är det populärt bland unga att vara ateist, menar tjejerna i Agora Ung. Många som gruppen möter har som främsta argument att alla krig i världen beror på religion.

Medlemmarna i Agora Ung anser tvärtom att samexistens och respekt för olikheter – som religioner förespråkar – är vägen till fred.

– Den här gruppen visar ju att det går att skapa fred och förståelse i liten skala och vi sprider våra idéer, säger Klara.

– Fred börjar med mig själv. En person som tänker och lever fred sprider det till andra. Ni minns vårt besök till House of One i Berlin? Ett hus i vilket det rymdes en kyrka, en synagoga och moské. Fred är inte svårt egentligen, vi måste bara börja här och nu, avslutar Sara.

Efter att ha träffats i fyra år och rest tillsammans, är tjejerna i Agora Ung goda vänner och kan prata om det mesta.

fakta Gruppen Agora Ung syftar till att unga kvinnor som tillhör olika religioner ska lära känna varandra på ett personligt plan samt få insikt i varandras vardagsliv och religiösa och kulturella högtider. En gång i månaden ses de på olika ställen i Malmö, samtalar och gör besök i olika religiösa sammanhang. Agora Ung har också gjort två interreligiösa resor tillsammans, till London och Berlin. Då hade de en kristen, en muslimsk och en judisk dag där de besökte religiösa lokaler och åt traditionell mat. Ledare för Agora Ung är Sara K Löfgren, församlingspedagog i Västra Skrävlinge kyrka och Emma Suleman Wredberg.

Agora är termen för torg i antika grekiska städer. Torgen användes som marknadsplats eller allmän mötesplats.

Vill du vara med i Agora Ung? Kontakta Sara på, sara.k.lofgren@svenskakyrkan.se

29

lättsmält

Hallå där...

trovärdigt lättsmält

Hej, Maya Salmon. 2017 är det 500 år sedan Martin Luther enligt traditionen spikade upp sina teser på Wittenbergs kyrkport och reformationen inleddes. Du är präst i Svenska kyrkan Malmö och en av dem som arrangerar 500-årsjubileet i Malmö. Hur ska jubileet firas?

–500-årsjubileet av reformationen uppmärksammas på många sätt under året. Bland annat kommer det att firas den 20-21 maj i centrala Malmö. Då blir det aktiviteter för barn och ungdomar, visning av rådhuset, guidade visningar i de gamla delarna av Malmö och filmvisning om Martin Luther och reformationen. På söndagen firas en festmässa i S:t Petri kyrka där Malmös stora reformator Claus Mortensen predikade en gång. Hela programmet är inte klart än, det kommer att finnas på svenskakyrkanmalmo.se.

Vad sade Martin Luther?

För Luther var människors personliga relation till Gud viktig och reformationen gav människor möjlighet att själv ta del av bibeln och fira gudstjänst på sitt eget språk. Detta var revolutionerande. Martin Luther förmedlade hopp och framtidstro till människor.

Bland annat sade han: Även om jag visste att världen skulle gå under i morgon skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag.

I vår tid – liksom i Martin Luthers – behöver vi hopp och framtidstro.

30

Var med och utveckla Svenska kyrkan i Malmö Är du intresserad av att arbeta strategiskt med kyrkans utveckling? Nu har du chansen att bli föroendevald i någon av de grupper som styr kyrkan i Malmö. Kyrkovalet är i september 2017 men du kan anmäla dig redan nu! Maila eller ring till oss: kommunikation.malmo@svenskakyrkan.se eller 040-27 90 00.

NY APP HJÄLPER PILGRIMER HITTA

D

en 80 mil långa Pilgrimsvägen i Skåne och Blekinge har fått en kartlösning för webb och mobil. Nu kan du nå kartorna direkt i mobilen, skriva ut dem från webben och interagera med andra pilgrimer. Intresset för pilgrimsvandring är stort i hela Europa. I den nya kartlösningen kan pilgrimerna få tips om var de kan äta, bo och be. Varje sträcka har nu ett eget namn, sträckan mellan Malmö och Lund heter till exempel Barmhärtighetens väg.

Pilgrimsvägen: pilgrimsvagen.se Kartlösningen: http://paxwalk.com/sv/

hittat på twitter @TomaSjodincitat

Den som hittar sin plats tar ingen annans.

Genom att ge bort sin tid, sin kärlek, sina pengar blir man på något bakvänt sätt en rikare människa.

foto: josefin casteryd/ikon

om reformationsjubiléet, pilgrimer och att fler ska få fylla fem år

Låt fler få fylLa fem!

Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år. Men de barn som får leva i trygghet, med mat, rent vatten, sjukvård och omsorg, kan klara sina kritiska första år.

Zaid har flytt från kriget i Syrien och leker nu varje dag i sanden utanför sitt nya hem i flyktinglägret Zaatari. I januari fyller han fem. Det är hans viktigaste födelsedag.

V

ar femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år. Barn dör av undernäring, infektioner och bristande omsorg. Barn som får leva i trygghet – med mat, rent vatten, sjukvård och omsorg – kan klara sina kritiska första år. I julkampanjen Låt fler få fylla fem uppmärksammar Svenska kyrkans internationella arbete den pågående katastrof som alltför sällan hörs i medierna: barnadödligheten. Din insats behövs!

Swisha din gåva till 9001223 eller SMS:a FEM till 72905 och ge 100 kr.

pg 90 01 22-3 | bg 900-1223

Läs mer: svenskakyrkan.se/internationelltarbete

SMS till 72905 skriv LIV och ge 100 kr, skriv HOPP och ge 50 kr Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 Plusgiro 90 01 22-3.

Öppet julfirande för alla Är du ensam i jul eller vill ni fira med fler?

Svenska kyrkan Malmö bjuder in till öppet julfirande och gratis julmat i flera kyrkor och församlingshem. Allt julfirande hittar du på svenskakyrkanmalmo.se. Välkommen!

Svenska kyrkan delar ut kulturstipendier En olycklig kärlekshistoria, en Luthersymfoni och lesbisk kärlek bland missionärer.

Det är temat för några av de verk som i år får Svenska kyrkans kulturstipendium.

S

venska kyrkan utlyser kulturstipendier varje år. Stipendierna omfattar 500 000 kronor som fördelas på de fem områdena musik, bild, scenkonst, film och litteratur. I år gick musikstipendiet till Sonny Jansson och S:t Matteus symfoniorkester för En Luthersymfoni.

Bildkonstnären Deborah Elgeholm får stipendium för konstverket Kristus i Kristineberg. Utgångspunkten är en kristusuppenbarelse i ett gruvsamhälle på 1940-talet. Stipendiet för

Litteraturstipendiet delas scenkonst mellan Mats Jonsson för går till Malin seriealbumet Nya NorrHellkvist land och Pamela JaskoSellén för viak för romanprojektet projektet Hemkomsten.

Missionären Svenska kyrkan verkar om sexuför ett rikt och mångfalalitet, kropp Sonny Jansson.

Deborah Elgeholm. digt kulturliv. De projekt och kall. som tilldelas Svenska Skådespelaren och regissören Maria Kuhlberg tilldelas stipendiet för kyrkans kulturstipendium ska anknyta till tros- och livsfrågor som är film för En olycklig kärlekshistoria, betydelsefulla för människans liv. som skildrar kvinnorna i en släktKälla: svenskakyrkan.se krönika och deras uthålliga kärlek.

31

trovärdigt jul

Med tända ljus skred körerna in i den mörlagda kyrkan som var full av förväntansfulla människor. Julstämningen var på topp under förra årets Luciafirande i Kirsebergskyrkan på backarna.

Finstämt, festligt och fullt av folk

Luciafirandet lockar många till kyrkan Den 13 december är det Lucia. Då fylls våra svenska kyrkor med förväntansfulla människor som vill lyssna på vacker, stämningsfull sång och musik. Men hur i hela världen kommer det sig att ett flera hundra år gammalt katolskt helgon från en liten stad på Siciliens östkust gett upphov till en av de mest uppskattade och välbesökta högtiderna i Svenska kyrkan?

S

text Göran Engström foto Kristina Strand Larsson

ofia Thelin Edgren, Maja Malmström och Lisa Johansson, musiker och och körledare i Kirsebergs kyrka i Malmö, ser flera förklaringar till detta. Den protestantiska kyrkan har många gemensamma nämnare med den katolska, menar de.

– Lucia är en symbol för ljuset, och ljuset är en av de starkaste symbolerna i kyrkan. Ljus och mörker liknas ofta vid det goda och onda i tillvaron och ljushögtider av olika slag har alltid varit viktiga för människor. Lucia passar verkligen bra i kalla Norden, säger Maja Malmström.

32

Att Luciafirandet i kyrkan är en uppskattad tradition – även bland människor som inte annars går i kyrkan – står helt klart.

Kirsebergskyrkan rymmer närmare 300 personer. Förra året kom det så många att inte alla fick plats.

I år har man därför bestämt sig för att göra en extra konsert, berättar Sofia Thelin Edgren. totalt blir det tre konserter i kyrkan på Luciadagen. Två Lucia- och julspel, klockan 16.30 och klockan 18.00, där barnkörerna medverkar.

Senare på kvällen ges en traditionell Luciakonsert.

– Luciakonserterna är så mycket mer än bara vanliga sång- och musikframträdanden. De är också

gudstjänster. Inte minst i jul- och luciaspelet blir det kristna budskapet väldigt tydligt, där finns både böner och psalmer, förklarar Sofia Thelin Edgren. kirsebergs kyrka är mycket aktiv när det gäller sång och musik. Organisten Lisa Johansson leder bland annat en ungdomskör och berättar att det finns ett tiotal körer för allt från de allra minsta barnen till pensionärer.

Svårighetsgraden på de verk som framförs varierar. I en del körer är ambitionsnivån och närvaron väldigt hög, i andra är det ok att vara med så mycket man hinner – och det ställs inte alltid krav på att man ska kunna läsa noter.

– Fast det lär de flesta sig efterhand ändå, konstaterar Maja Malmström och skrattar.

Sammanlagt har Kirsebergskyrkan runt 150 aktiva sångare. Och precis som när det gäller åhörarna, så är det speciellt tacksamt att locka sångare till kyrkan i samband med högtider som Lucia.

– Vi har en hel del sångare som har börjat i körerna tack vare exempelvis Luciaprojektet, säger Lisa Johansson. luciafirandet i kirsebergs kyrka har blivit en angelägenhet som angår fler än bara de boende i området. Maja Malmström, som liksom Lisa Johansson är organist och ledare för två av kyrkans vuxenkörer, berättar att det kommer människor från hela Malmö med omnejd för att lyssna.

– Detta är en tendens under hela jultiden och märks i alla våra konserter och gudstjänster. Jag tror

kombinationen av julens budskap, traditioner och musikens unika förmåga att beröra gör att många längtar till kyrkan särskilt kring jul, säger hon.

Att just Luciafirandet har blivit så populärt är mixen av olika traditioner, menar Sofia Thelin Edgren, Lisa Johansson och Maja Malmström.

– dagens luciafirande är ett hopkok av berättelser som vittnar om en ljusgestalt med rötter i både kristen tradition, folktro och hednisk kultur, konstaterar de.

I årets uppsättning av jul- och luciaspelet bärs Jesusbarnet in i kyrkan av Lucia. Sofia Thelin Edgren – som parallellt med sin deltidstjänst som körledare i kyrkan även skriver musik och föreställningar för mer profana sammanhang – tycker att Luciafirandet idag är mer aktuellt än någonsin.

– Lucia var kristen och hjälpte de som var utsatta och förföljda.

Det påminner mycket om den situation vi har i Sverige idag, med flyktingar som kommer hit för att få hjälp och skydd.

Utöver Luciahögtiden är december och januari fullbokade av julkonserter och gudstjänster i alla former, allt ifrån orgelkonserter till gospel och traditionell körmusik.

– Det blir en salig blandning av julsånger, folkligt, jazzigt och klassiskt, avslutar Maja Malmström.

lucia 13 december i kirsebergskyrkan I Lucia- och julspelet klockan 16.30 och 18.00 med- verkar barnkörerna Backahoppet och Stjärnfallet. I den traditionella Luciakonserten 20.00 medverkar Ungdomskören, Kirsebergs sångensemble, Stellakören och Stjärnfallet samt en stråkkvartett.

33

trovärdigt mitt i kyrkan

De flesta sånger som Lillkören sjunger innehåller rörelser, lätta för alla att hänga med i.

Trovärdigt följde med på en övning med Lillkören i S:t Andreas kyrka

STOR SÅNGARGLÄDJE FÖR DE SMÅ En efter en springer de in i musiksalen, de flesta med mamma eller pappa i släptåg. Körledaren Ariane Ekman blir överöst med kramar. Det är övning med Lillkören i S:t Andreas kyrka.

S

ångarna i Lillkören är 4-5 år. Föräldrar eller mor- och farföräldrar ska egentligen sitta utanför och vänta under övningen, men just idag är det några körsångare som vill ha mamma och pappa med – och det går så klart bra. När sångarna hälsat på sina kompisar i rummet får de sätta sig på en stol inför hälsningssången. Det är inte helt lätt att sitta stilla, men de flesta sånger innehåller rörelser för den som har spring i benen.

Ariane Ekman inleder med en vädersång, som alla barnen kan.

Rummet är varmt, höstsolen silar in genom persiennerna, på väggarna hänger målningar i lysande färger skapade av körbarnen. Det blir en vädersång för solen. ariane ekman är körledare och kantor i S:t Andreas kyrka.

– Jag älskar att jobba med körer.

När Lillkören övar är vi alltid två

34

text/foto: Kristina Strand Larsson vuxna, församlingspedagogen Lovisa Engberg eller barn– och familjepräst Catarina Liljeberg är också med. Vad som helst kan hända med de här små, säger Ariane Ekman och skrattar.

Syftet med Lillkören är att barnen ska tycka det är roligt att sjunga och att de ska lära sig att använda sin röst. Ett barn som får ta sin röst i anspråk skapar sig ett större ordförråd och det bidrar till utvecklingen, menar Ariane Ekman. Genom musik lär sig barnen uttrycka sina känslor. alla människor kan sjunga och alla kan öva upp sin röst, försäkrar Ariane Ekman. Hon blir alltid lika ledsen när någon vuxen berättar att de inte platsade i skolkören och sedan tappade allt självförtroende. Det hon vill skicka med barnen är glädje över att använda sin röst och en trivsel och trygghet i kyrkorummet. En del av sångerna Lillkören sjunger handlar om Gud

och Jesus och om glädjen över att leka och finnas till. En flicka funderar.

– Vad äter Gud? Vad dricker Gud? frågar hon tyst.

Prästen Catarina Liljeberg funderar.

– Det var en Körledare Ariane Ekman. bra fråga. Jag vet inte riktigt vad Gud äter eller dricker. Gud är inte riktigt som vi.

Gud finns överallt, i naturen och inom oss själva, svarar hon.

körer i s:t andreas kyrka Sjung med gung-kören, 0-3 år.

Lillkören, 4-5 år.

Storkören, 6-11 år.

Ungdomskören från 12 år.

Sjung med gung-kör, för vuxna.

Körerna medverkar i gudstjänster.

Per Myrstener, till vänster, leder körer och solister genom flera tagningar, med humöret på topp.

Sofia Thelin Edgren är en av sångsolisterna. På bilderna syns också Hans Nilsson, som pelar sax och piano, Thomas Grün på slagverk samt körsångare.

Fler bilder finns på facebook. com/svenskakyrkanmalmo

Äldre psalmer i ny tappning

DET SVÄNGER OM MARTIN LUTHER Martin Luther, kyrkans reformator som firas med ett stort 500-årsjubileum nästa år, älskade musik. Luther skrev flera psalmer, varav fjorton av hans så kallade Kirchenlieder finns i den svenska psalmboken. Organisten Per Myrstener i Heliga Trefaldighetskyrkan ville gärna lyfta dessa psalmer i samband med jubiléet och har därför tagit initiativ till en CD-skiva och till notmaterial.

O

ch hjärtat lyfts av sången är titeln på CD-skivan som ges ut i december. Inspelningarna skedde live i Heliga Trefaldighetskyrkan under hösten 2016.

– Martin Luther insåg verkligen musikens och sångens kraft och en av reformationens viktigaste bidrag till gudstjänstlivet var att församlingen återigen fick vara med och sjunga. Sångerna fungerar bra som körsånger men är lite för långsamma för allsång. Därför blev jag nyfiken på vad som skulle hända med de gamla melodierna om de fick en ny stil som passar 2000-talet. Nu svänger de lite snabbare och är en mix av folkligt, medeltida, pop och koral, säger Per Myrstener.

fakta På CD-skivan medverkar kören Eriks Fältsångare, vokalgruppen Achoir, solisterna Daniel Dahlqvist, Maria Hjorth, Sara Ekdahl och Sofia Thelin, Hans Nilsson (sax och piano), Bo-Göran Sahlin (gitarr), Patrik Albin (bas) samt Thomas Grün (slagverk). Ljudtekniker är Anna Cederquist. Musiken finns även som notmaterial.

35

trovärdigt gästkrönika

Thomas Holst :

ROCKENRÅLL ÖVER ALLA GRÄNSER Rockmusikern och journalisten Thomas Holst har många strängar på sin lyra.

För drygt tio år sedan var han med och startade kulturprojektet Spiritus Mundi.

Här berättar han om några omvälvande möten med människor som inspirerat honom.

H

Thomas Holst är journalist, rockmusiker och tidigare medlem i bandet Wilmer X. Thomas Holst är även initiativtagare till och chef på organisationen Spiritus Mundi i Malmö.

36

an hette Falah Sabar och kom från den heliga staden Najaf i södra Irak. Vi möttes på Moomsteatern i Malmö, där vi båda ingick i orkestern till föreställningen ”Specielles evangelium”. Falah spelade oud, arabisk luta, och jag spelade bas. Efterhand lärde vi känna varandra väl, men jag iakttog största försiktighet när det gällde Falah. Dels var han äldre än jag, och dels var han arab. Jag hade aldrig träffat någon arab tidigare och hade min bild klar: Det här är en allvarlig man, djupt religiös, märkt av krig och fasor i sitt hemland. Jag insåg att det inte dög att börja slänga käft med honom hur som helst, han skulle ta illa upp, ovan vid att man talar till varandra på det sättet. tiden gick, föreställningen rullade på väl och vi skulle ha en liten fest för att fira. Det bjöds på mat och dryck och alla trivdes. Falah var där och kom en bit in på kvällen fram till mig och såg lite fundersam ut. Han rökte, vilket jag fann överraskande och inte mindre överraskad blev jag när han tittade allvarligt på mig och sa: Thomas, jag tror att jag ska gå hem och hämta lite sprit så att allt ska bli lite annorlunda. Jag nickade gillande till förslaget, inte minst ordvalet att allt skulle bli annorlunda.

Där och då hände något, där började min resa i kulturell förståelse och hur den kan se ut. Jag och Falah blev med tiden mycket goda vänner, jobbade i många år tillsammans i kulturföreningen Spiritus Mundi och han lärde mig mycket – främst

genom sitt sätt att vara. Jag, med rötterna i rockbandsvärlden, brukade säga till honom: Falah, jag har hela mitt liv försökt att vara så rockenråll det bara går och jag har hela mitt liv varit omgärdad av folk med samma ambition, men aldrig har jag träffat någon så mitt i prick som du! Vilket var helt sant. Falah sken upp varje gång jag sa så, tog tag om mina kinder, hårt, och kysste mig: Ah, Thomas, tack tack, tack min vän! jag tror inte han riktigt förstod vad begreppet rockenråll gick ut på men han insåg att det var en komplimang. Och det var det, om man som jag med rockenråll menar något som är fritt, egenartat och tidlöst.

Plus, i ärlighetens namn, en rejäl dos ”skit-idet-nu-ska-vi-ha-kul-attityd”, vilket Falah hade i massor.

Falah lever inte längre, men det han gett mig lever kvar och jag använder det i mina möten med människor var jag än kommer.

Han är en inspiration som aldrig dör. En annan inspiration är en tjej som heter Nadin Al Khalidi, också med arabiska rötter, också sångare och musiker som under några år var med i Spiritus Mundi. Nadin och jag fann varandra direkt, hon njöt av att höra mig berätta om mina erfarenheter som turnerande musiker och det var uppenbart att hon suktade efter den världen. Vi uppträdde tillsammans, spelade och sjöng, i olika sammanhang och hennes klara, friska röst fyllde rummet var vi än var.

Nadin och jag talade samma språk, musikaliskt, och vi lärde av varandra. Det enda som till min förvåning gick trögt var

Foto Kristina Strand Larsson

Nadin Al Khalidi.

när jag bad henne bidra med sånger från sin egen kultur, traditionell arabisk musik som jag dels var sugen på för egen del men också ville ha med i våra föreställningar för att det passade så bra ihop med vårt integrationsbudskap. Jag tog upp ämnet då och då med Nadin men inget hände. till sist frågade jag henne rakt ut varför hon inte bara presenterade något och då svarade hon lite blygt och ursäktande att hon inte kände till någon sådan musik.

Hon berättade att hon inte lyssnat alls på folkmusik när hon växte upp utan på sådant hon hörde på radion, i Bagdad.

Hennes favorit var Joan Baez, det visste jag, och det var den typen av musik, amerikansk pop och folkmusik, hon vuxit upp med och tydde sig till.

Och då föll polletten ner för mig: Hon är som jag! Hon har vuxit upp i Bagdad och jag i Klippan, i nordvästra Skåne, men vi är likadana. Och varför skulle hon vara intresserad av äldre folkmusik när inte jag är det?

Tänker ofta på Falah och Nadin när jag försöker navigera i debatten om invandringen till Sverige, hur den ska gå till och vilka konsekvenser den får. Som många andra känner jag mig ofta vilsen inför alla åsikter och argument och är rädd att uttrycka mig klumpigt, framstå som

HON ÄR SOM JAG! HON HAR VUXIT UPP I BAGDAD OCH JAG I KLIPPAN, I NORDVÄSTRA SKÅNE, MEN VI ÄR LIKADANA.

inskränkt och enfaldig. Ordet rädsla tror jag är basalt: rädsla för det nya och främmande, det man inte känner igen.

Kan känna en viss förståelse för alla de som aldrig träffat någon Falah eller Nadin och som oroar sig för hur allt ska bli. Delar inte deras uppfattningar men tycker mig kunna se mönstret bakom, det som leder till att man hamnar snett och tror att populistiska och direkt främlingsfientliga politiska partier har lösningen på alla bekymmer. men den lilla enkla världen, oföränderlig, där var och en sköter sitt och allt är som det alltid har varit har aldrig funnits. För att leva i den lilla världen och få det att bli bra måste man också leva i den stora världen, samtidigt. Annars blir man lätt ett offer för populism och hat. Olof Palme uttryckte detta väldigt bra, redan på sextiotalet när han var kommunikationsminister i Tage Erlanders regering, i ett tal om invandring: ”Vi kan inte bygga murar mot omvärlden, murar som betyder isolering och tillbakagång. Utvecklingen för människorna närmare varandra, i en kontakt som betyder stimulans men också nötning och svårigheter… Världen kommer in till oss och vi måste komma ut i världen.”

37

Fyra söndagar prästen agneta hyllstam presenterar fyra söndagar: Nu tändas tusen juleljus… Julen är kyrkans näst största högtid (påsken är den största), så stor att den både har en förberedelsetid och en efterfirningstid, adventstiden och trettondedagstiden. Vi tänder ljus för att mörkret tätnar och dagarna är korta och då behöver vi ljus runtomkring oss. Men vi tänder också ljus för att Jesus Kristus är världens ljus och under julen firas hans födelse.

GOTT NYTT KYRKOÅR! 27 november första advent Lukas 4:16-23 jesus är väntad och han kommer oväntat och gör ofta det oväntade. Han fattar oväntade beslut och vänder sig till de människor omgivningen minst förväntar sig. Han säger oväntade saker som får människor att reagera. Där Gud är, där kan det ske något oväntat, där kan vi bli berörda på ett oväntat sätt. Jesus är väntad men han kommer till oss oväntat. Möten med Gud sker i vardag och högtid, med många och i ensamhet, i både adventsstök och adventsfrid, i jubel och i tystnad. I allt säger Jesus: Följ med och se!

38 38

text & tolkning trovärdigt

GOD JUL! 24 december julnatten Lukas 2:1-20 det kan vara kallt och tröttsamt att jobba julnatten, i alla fall om man är fåraherde. ”Var inte rädda”, säger ängeln till herdarna på ängen. Ibland är det klokt att vara rädd och försiktig. Det finns i varje människas liv en kamp mot svårigheter och mot ondska.

Rädslan finns för att hjälpa oss men för änglarna behöver vi inte vara rädda och inte heller för Gud. Vi är inte lämnade ensamma i kampen mot det onda.

Gud kämpar med oss och Jesus Kristus är mitt ibland oss. Gud var med oss!

DEN HELIGE STEFANOS DAG 26 december annandag jul Matteus 10:32-39 det är en hel del personer som blir besvikna när de kommer till kyrkan Annandag jul. Om man förväntar sig tusen juleljus eller en stilla natt så är det inte rätt dag. Den helige Stefanos dag handlar om överlevnad i den första kristna kyrkan och om martyrskap. Stefanos blev dödad för sin tro på Kristus. Det sker än idag, också just den dag som är idag. Mitt bland all julmat och alla juleljus påminns vi om att våra liv och Jesu liv är inflätade i varandra.

TRETTONDEDAG JUL 6 januari trettondedag jul Matteus 2:1-12 (Tre) stjärntydare, personer som tidigare kallades visa och kloka. Men hur klokt är det att ge sig iväg och följa en stjärna för att sedan lita så helt på sin egen kompetens att de överger stjärnan och rider rakt in i ”rövarkulan”? Något fick dem att tappa fokus, ändra färdriktning och bege sig till palatset i Jerusalem. Det hade kunnat sluta i en katastrof om inte Gud kallat dem på nytt och påmint dem om att se klart, att följa stjärnan. Till sist kom de fram till Betlehem. De var ute på sitt livs resa och missade de tecken som fanns. De letade istället efter det de förväntade sig att finna. Gud, ge nya möjligheter också i hopplöshet!

39

trovärdigt människor i malmö

Människor i Malmö Alla människor bär på en berättelse. Under vinjetten Människor i Malmö låter vi olika personer tala om sin tro, sitt liv och sina tankar. Möt dem i Trovärdigt, på facebook/svenskakyrkanmalmo eller på svenskakyrkanmalmo.se. text/foto Kristina Strand Larsson

J

ag kommer alltid när det vankas kaffe! Och det gör det ju här i S:t Mikaels kyrka.

Under flera år har jag och några andra musiker spelat på äldreboenden i närheten. Det ger mycket både till oss som spelar och till dem som lyssnar. Piano är mitt instrument och sedan blir det lite dragspel. Annars har jag spelat en del med Frälsningsarmén. Jag är inte frälsningssoldat, men jag får vara med ändå.

En gång gick jag på Möllevångstorget här i Malmö – jag tror det var 1989 – och då stod Frälsis där och spelade. Efter ett tag började jag spela med dem och till slut blev jag kassör. I mitt liv har jag spelat mycket musik. Jag är en gammal tradjazz-kille. Jazz, Frälsningsarmén och äldreboenden – allt är lika härligt./Rolf

J

onathan är det tredje syskonet som kommer hit till Kirsebergskyrkans babycafé. Han är nog minst här i dag.

Mina äldre barn älskade att komma hit. Äldsta dottern tycker det är orättvist att jag får gå hit och träffa barnledaren Marita Sandqvist när inte hon är med.

I höst ska mina äldre barn börja på Utforskarna. Det är en grupp för lite äldre barn. Jag tycker om hela paketet med den öppna verksamheten och babycaféet. Du får en paus i vardagen och kommer ut och träffar andra vuxna. Jag är Sandra en stund och inte bara mamma. Vi föräldrar hjälper också varandra att se efter barnen. Sångstunden är härlig. Även lille Jonathan uppskattar den, ser jag./Sandra

40

F

ör två månader sedan mötte jag Jesus. Jag vet exakt hur det gick till och var jag var. Jag glömmer det aldrig. Än är jag inte redo att berätta det öppet, men inom mig är jag säker. Fortfarande bär jag slöja, jag är uppvuxen som muslim. Islam är bra. Från min ursprungliga religion bär jag med mig mycket gott, kanske befinner jag mig mitt emellan religioner, eller känner mig hemma i båda?

Min man är muslim med ett öppet sinne, vi bor i Malmö. Hela mitt liv har jag varit religiös och intresserad av andliga frågor. Att bara följa en religions lagar och regler räcker inte för mig. Så gärna ville jag hitta den rätta vägen, den raka vägen till det eviga livet.

jag har studerat Koranen, som jag är uppfostrad med, och läst Bibeln för att få veta mer om den kristna tron. På Youtube har jag sökt på filmer om Jesus. Dagarna innan jag blev frälst hade jag tittat på flera kristna filmer på Youtube. Jag ville lära känna Jesus och hade bett till Gud för att fråga om Jesus var den rätta vägen för mig. I Koranen nämns Jesus 33 gånger, men han beskrivs som en profet och inte som Guds son. När jag växte upp uppmanades vi inte att tänka själva när det gäller tro. Jag vågade lämna detta tänkesätt för att själv söka. Jag vågade be: Är Jesus rätt? Om Jesus är det rätta – visa mig.

Det var när jag tittade på ett Youtubeklipp som allt hände. Jag hade sökt och kämpat så länge. Detta skedde på kvällen, det var släckt i rummet. Då kände jag att någon gick in i mig, rummet lyste upp som om TV:n hade varit på. Jag trodde att jag fantiserade, aldrig hade jag varit med om något liknande. Kärlek och värme spreds omkring mig. Mina ögon fylls av tårar när jag tänker på det, det var så stort. För mig är detta ett mirakel.

Det är en jättestor gåva jag har fått, att bli frälst och få möta Jesus.

N

är en raket sköts in rakt i vårt hus utanför Damaskus bestämde vi oss för att fly. Vår äldsta dotter är född i fred, tvillingarna föddes under kriget.

I oktober är det ett år sedan vi kom till Sverige, vi väntar på att få komma på intervju till Migrationsverket. Till språkcaféet i S:t Tomasgården kommer vi för att lära oss svenska och träffa människor.

Vårt liv består så mycket av väntan. Det föder oro. Vi är kristna och brukar fira gudstjänst här i kyrkan varje söndag.

Jag har en mastersexamen i psykologi (Zena) och jag är ingenjör (Nabil).

I Syrien jobbade vi hela tiden. Här i Sverige väntar vi bara, men vi använder tiden till att lära oss svenska här på språkcaféet.

Vad vi drömmer om? Att kriget i Syrien äntligen ska sluta! Att vi ska få uppehållstillstånd i Sverige och ett vanligt, normalt liv i fred med våra barn. /Zena och Nabil

Gud har sett hur jag har kämpat och till slut mötte Jesus mig.

Fortfarande är detta så nytt. Jag vet inte var min gåva ligger, hur kan jag hjälpa till att berätta om den kristna tron? Jag tycker om att sjunga och har en ljus sångröst, kanske kan jag använda den? Jag har öppnat en blogg där jag vill berätta och jag känner att Gud kan trösta och hela genom mina händer. Av hela mitt hjärta vill jag sprida den glädje jag själv känner.

För mig är Jesus en verklig person som jag har en stark relation till. Han är min vän som står mig nära och som jag talar med varje dag. Jesus kommer med fred och kärlek till oss. /Mia

41

trovärdigt kultur

Lyrik ger tröst och

skapar förundran Är du nyfiken på poesi? Då kan du besöka Malmö stadsbibliotek där bibliotekarien Nina Olsson och hennes kollegor tipsar om lyrik – ny eller hundratals år gammal. Poesi kan öppna dörrar till andra världar, ge en skönhetsupplevelse eller bara få oss att förstå att vi inte kan förstå allt. text/foto Kristina Strand Larsson

S

ångaren och rockpoeten Bob Dylan har fått Nobelpriset, poeten och rockmusikern Bob Hansson lockar stora skaror till sina framträdanden.

Många återvänder ständigt till Dag Hammarskjölds Vägmärken eller skriver ner strofer ur sina favoritdikter. Lyrik ger tröst och skapar förundran.

nyfiken? malmo.se/Kultur-fritid/Biblioteken/ Tips-och-teman/ Bibliotekariernasbasta.html malmo.se/Kultur-fritid/Biblioteken/ Vara-bibliotek/Stadsbiblioteket.html

42 42

nina olsson berättar att hon själv har tilltalats av poesi sedan hon var liten. Allt började med ”Min poesibok” som hon och hennes vänner hade med till skolan för att skriva dikter och verser till varandra.

– Jag har alltid tyckt om ord och klangen av rim och rytm. Dikterna gav lika starka upplevelser när jag läste högt och tyst för sig själv. I poesi sätts människan i centrum.

Lyrik gör mig förundrad och förvånad och jag kan vila i orden. Vi behöver inte förstå allt, säger Nina Olsson.

Nina Olsson vill gärna att fler ska få uppleva ordens styrka och skönhet. Förutom att tipsa biblioteksbesökare om poesi när hon står i disken, har hon och hennes kollegor en kolumn i tidningen Hallå. Här turas de om att inspirera och berätta om litteratur och poesi. 2011 startades webbsidan Nyfiken på poesi. Sidan finns fortfarande kvar men är för tillfället vilande.

Nu upplyser bibliotekarierna istället på Malmö stads webbplats under vinjetten Tips och teman.

Den 21 mars varje år är det Världspoesidagen. Sedan fyra år tillbaka är Malmö

stadsbibliotek med och bjuder in till uppläsning av poesi i sin lokal Röda rummet.

Men du kan hitta diktkonst i Malmö Stadsbibliotek viken dag som helst. Här finns en välsorterad lyrikhörna, där personalen ständigt plockar fram spännande poeter.

– Du kan låna hem böckerna eller varför inte sätta dig en stund i den delen av byggnaden som kallas ”Vackra rummet ”?

Där kan du slå dig ner i en marmorerad stol, se ut över träden och ha himlen som tak, säger Nina Olsson. poesi behöver inte vara allvarstyngd och svår, menar Nina Olsson. Men hon anser också att vi behöver allvaret och möjligheten att stanna upp i en stressig tid.

Samtidigt kan poesi vara en röst som berättar om samtiden. Nina Olsson nämner konstarten Poetry slam där poeter läser sina texter inför publik, ofta rytmiskt och musikaliskt och helt utlämnande.

Själv har hon skrivit en del lyrik, men arbetar framför allt med att översätta italienska dikter till svenska. Här samarbetar Nina Olsson med en poet. Översatt poesi ska både följa originaltexten och ha ett eget uttryck. Det är en spännande process, tycker Nina Olsson. Framför allt tycker hon att poesi berikar hela livet.

– Poesi visar att det finns något annat också, en andlighet i tillvaron. Jag kan sakna den dimensionen i vår sekulariserade tid.

Allt ska vara så underhållande i dag.

Vi behöver hitta tillbaka till vår förundran, säger hon.

kultur trovärdigt

POESI VISAR ATT DET FINNS NÅGOT ANNAT OCKSÅ, EN ANDLIGHET I TILLVARON. JAG KAN SAKNA DEN DIMENSIONEN I VÅR SEKULARISERADE TID.

43

NATIONELL KONFERENS I MALMÖ I KORSVÄGEN MELLAN POLITIK, MEDIA, KULTUR OCH TEOLOGI. ÅRETS TEMA ARBETE SOM UTMANING OCH RESURS, HOT OCH MÖJLIGHET

ANMÄ LA ÖPPN N 1 DEC AR EMBE svens R k ak yrk an

malm

o.se

Foto: SVT

Foto: Henrik Montgomery/ TT

medverkar gör bland andra...

Balqis Lamis Khattab, grundare av Möllans Basement/ Youth For Future

Ebba WittBrattström, professor, litteraturvetare

I samverkan med

Foto Madeleine Söder

Foto: Anders Hansson

Kristian Lundberg, författare

44

Roland Paulsen, författare, doktor i sociologi

Foto Marie Klingspor Rotstein

Claes Elfsberg, journalist på SVT

Marika Lagercrantz, skådespelerska

Eva Hamilton, VD för SVT 2006-2014, styrelseproffs

Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande

Fatime Nedzipovska, regionansvarig för Mitt Liv

Emin Poljarevic, religionssociolog, universitetslektor

• konferensen äger rum på slagthuset i malmö • kostnad 2 795 kr/deltagare heltidsstudenter 500 kr • boka din plats från den 1 december på svenskyrkanmalmo.se