Solhjärtats hemlighet. Silverdrottningen

pär sahlin

Solhjärtats hemlighet Solhjärtats hemlighet 3 Silverdrottningen

Silverdrottningen

Fler böcker i serien: Solhjärtats hemlighet, 2014 Solhjärtat hemlighet 2 – Saltregnen, 2015

Solhjärtats hemlighet 3 – Silverdrottningen Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Pär Sahlin © Illustratör: Karl Johnsson Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2015 ISBN: 978-91-7577-293-6

Solhjärtats hemlighet

Silverdrottningen

pär sahlin

FĂśrsta delen

Blänk i horisonten

•1• – Du måste snurra fortare! ropade jag.

Pappa greppade handtaget för hundraelfte gången och försökte få fart på repet. Det såg för komiskt ut. Istället för att använda armen snurrade han på hela kroppen. Repet trasslade ihop sig kring benen på honom. Dessutom blev han yr av snurrandet.

– Låt mig försöka, sa mamma.

Motvilligt lämnade pappa ifrån sig handtaget och gick och satte sig på filten. Där var mat framdukat och han tog en bit bröd med torkat kött på. Han var sur, det syntes lång väg. Inte blev det bättre av att mamma lyckades få fart på lockaren med en gång.

Lockaren bestod av ett långt rep med ett handtag i ena änden. I den andra satt en stor

9

köttbit fastsurrad. När man snurrade repet gav det ifrån sig ett surrande läte och köttet sattes i rörelse.

Jag kisade upp mot himlen. Det var en strålande dag. Himlen var blå. Inte ett moln syntes till.

Mamma snurrade lockaren varv efter varv.

– Kommer han inte? skrattade hon.

– Vänta, sa jag.

Utan att någon hann upptäcka Stormvinge var han plötsligt där. Han dök och satte klorna i köttstycket. Mamma skrek av förtjusning och släppte repet.

Stormvinge rev och slet i köttet och flaxade med vingarna så att dunen yrde omkring honom.

Han lyfte på huvudet och såg på mig. Det var ingen vacker syn. Från näbben hängde en köttslamsa. Pannan var röd av blod.

– Jag lyckades! ropade mamma och sträckte upp armarna i en segergest.

Pappa höjde tummen i luften samtidigt som han tuggade för fullt. Han var fortfarande sur.

10

– Det trodde du inte om morsan din, ropade mamma till mig och slog sig ner bredvid pappa på filten.

Hon tog en persika och höll upp den i solskenet.

– Vilken dag! Det här borde vi göra oftare, eller hur?

– Mm, sa pappa. Om vi bara slapp de där.

Han pekade åt de två vakterna som stod en bit bort. De var beväpnade med spjut och svärd och deras uppdrag var att skydda Eloriens drottning, min mamma. Ända sedan Tevs och Baahr hade hotat freden i Elorien var alla på sin vakt. Kanske var hotet överdrivet. Tevs var död. Baahr var fängslad och de andra upprorsmakarna hade flytt. Ändå var mamma tvingad att ha livvakter omkring sig dygnet runt.

– Bjud hit dem, sa pappa. De ser törstiga ut.

Både jag och mamma förstod att pappa inte menade vad han sa. Han hatade vakterna. Inte för att de skyddade mamma, utan för att de hela tiden var i närheten. Vad vi än gjorde fanns det

11

minst en vakt som höll koll på vartenda steg vi tog. När vi åt middag, när vi hälsade på någon eller som nu, när vi var på familjeutflykt.

Stormvinge hade ätit klart och jag kallade på honom med en vissling. Han landade på mitt läderarmband och såg på mig med sin intensiva blick.

– Nästa gång kan du väl komma när pappa lockar, sa jag till fågeln och skrattade.

– Lägg av, sa pappa.

– Men snälla, Martin. Bli inte upprörd. Kim måste väl ändå få skoja.

– Förlåt, sa pappa och suckade. Men det är bara så mycket nu.

– Hur menar du? sa mamma.

Hon flyttade sig närmare och la armen om honom.

– Det är allt det här pratet om hotet mot dig och Elorien. Det gör mig både nervös och rädd.

Mamma burrade in huvudet i pappas famn och kramade honom.

– Jag förstår, sa hon, men jag …

– … Du behöver inte förklara, avbröt pappa.

12

Du är drottning och du måste skyddas. Men vad ska jag göra?

– Du behöver inte göra något, sa mamma.

– Det är det som är problemet.

Mamma suckade.

– Du och Kim kan väl hitta på något? Det finns massor av saker ni kan göra.

Pappa såg på mamma och sedan på mig.

– Kim har sina vänner. Han vill väl inte hänga med sin gamla pappa hela tiden.

– Du är inte gammal, sa jag.

– Ni förstår vad jag menar. Och ja, jag vet att jag har Farjan. Men vi har så olika intressen.

Han gillar att jaga och snara fällor. Jag tycker om att surfa på internet och se fotboll på teve.

Vi skrattade alla tre. Något internet eller någon teve fanns inte i Elorien. Här fanns inte ens elektricitet.

Jag förstod ändå vad pappa menade. Även jag längtade hem då och då.

– Äsch, glöm vad jag sa, sa pappa och reste sig. Nu ska jag få fart på den där förbannade falklockaren.

13

–D

å är det sant det som sagts, sa den gamla fiskarkvinnan och flyttade sig närmare och såg på oss med sin stålgrå blick.

– De edsvurna, viskade hon. Det är de som har kommit.

Ringbärarna.

Livet i Elorien har blivit vardag för Kim och hans familj. Men under ytan lurar ständigt hotet om landets undergång. När Kim, Nela och Serkzes besöker den gamla fyren blir de vittne till något fasansfullt, något som tvingar dem att ge sig av från Elorien.

Resan blir inte bara ett livsfarligt och händelserikt äventyr utan också en resa där vänskapen sätts på prov.

Silverdrottningen är den tredje delen i Solhjärtats hemlighet, en fantasyserie som vänder sig till barn i åldern 9-12 år. ”Sahlin skriver medryckande och följsamt och dukar upp ett äventyr som bjuder på många överraskningar […]

Solhjärtats hemlighet är en klart läsvärd och tänkvärd roman.”

Stefan Whilde, Tidningen Kulturen om Solhjärtats hemlighet 1

”Berättelsen flyter på i ett rasande tempo.

Hela tiden ökas intensiteten till kulmen nås. Man läser ivrigt vidare tills allt får sin slutliga upplösning. Nu väntar jag otåligt på nästa del.”

Kerstin Hagstrand-Velicu, BTJ om Saltregnen, Solhjärtats hemlighet 2

ISBN 978-91-7577-293-6

www.idusforlag.se

9 789175 772936