Andreas Hasselberg Vera Mulder
Det är nu en månad sedan Fellans mamma dog i sjukdomen cancer. Sedan dess har det varit uppochnervända världen hemma hos Fellan, pappa och lillasyster Ellen. De har försökt att leva vidare och göra vanliga saker, men det är inte så lätt när ens mamma är död. Allt blir så mycket jobbigare när det inte finns någon mamma som kan hjälpa till, när det inte finns någon mamma som kan trösta och när det inte finns någon mamma som gör allt det där andra som mammor gör. Pappa är bra, men det behövs två liksom. Idag är det extra jobbigt, det är begravning. Fellan tycker inte alls att det är någon mening med att gå dit. Vad ska han där och göra? Mamma är ju död ändå!
Pappa ropar en gång till genom dörren till Fellans rum och ber honom att komma, men Fellan svarar honom bara surt. – Sluta, jag följer inte med. Livet suger utan mamma! Fellan slänger sig på sin säng och trycker ner huvudet i kudden. Allt känns meningslöst. När han ligger där kommer han plötsligt att tänka på en av de många gångerna när han och mamma satt och pratade vid hennes sjukhussäng precis innan hon dog.
Ellen är bara två år gammal, men hon ska vara med på b egravningen ändå. Det bestämde mamma och pappa innan mamma dog. Alla i familjen ska vara med och säga hej då. Pappa kommer in i rummet. Han har svart kostym, vit skjorta och slips på sig. Fellan gillar inte de kläderna, han skulle hellre vilja att pappa hade sina vanliga snickarbyxor och T-shirt på sig. – Pappa, kommer det att vara några andra barn i kyrkan? frågar Fellan. – Ja, jag tror det. Jag har ringt runt till alla och bett dem att de ska ta med sina barn så att du och Ellen ska få sällskap, svarar pappa. – Jag hoppas att Erik kommer. Han är min bästa kompis. – Det gör han nog. Kom nu, vi måste åka, säger pappa.
Alla går in i kyrkan och sätter sig på sina platser. Det är flera rader med långa bänkar. Pappa, Fellan och Ellen ska sitta längst fram. När prästen börjar prata om mamma känner Fellan hur pappa kramar hans hand. Ju mer prästen pratar, desto hårdare kramar pappa handen. Men Fellan säger ingenting. Istället lutar han sig bara lite försiktigt mot pappa. Samtidigt som de ska sjunga den första sången får Ellen en bok att titta i. Trots att Fellan har varit med och valt sångerna så bryr han sig inte om att lyssna.
Istället tar han upp en av Ellens böcker och börjar bläddra. Det känns bra att bara titta på bilderna i boken och få glömma bort allt det andra runt omkring för en kort stund.
För varje bok som säljs går 10 procent av vinsten till Cancerfonden.
www.idusforlag.se
ANDREAS HASSELBERG • VERA MULDER HEJDÅ MAMMA! VI HÖRS!
Fellans mamma är död och idag är det begravning. Fellan tycker inte alls att det är någon mening med att gå dit. Vad ska han där att göra? Hans mamma är ju död ändå. Men något får honom att ändra sig. Något som mamma hade sagt och en väldigt speciell tröja gör att Fellan faktiskt orkar se lite ljusare på dagen. Detta är den andra boken om Fellan. Den första boken heter Himlen Suger och är också den utgiven av Idus Förlag. Författaren hoppas att boken ska kunna användas som ett verktyg i samtal med barn om svåra ämnen som cancer, begravning och döden.