Sofia med knuff - inte ett dugg annorlunda

Sofia

Sofia med knuf – inte ett dugg anno

med knuff

– inte ett dugg annorlunda

Text: Annelie Strömberg

Bild: Johanna Sandberg

Sofia

med knuff – inte ett dugg annorlunda

Text: Annelie StrĂśmberg Bild: Johanna Sandberg

Sofia med knuff – inte ett dugg annorlunda Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Annelie Strömberg © Illustration: Johanna Sandberg Första upplagan Tryck i Tallinn, 2016 ISBN: 978-91-7577-386-5

Till alla fantastiska barn som kämpar för att passa in!

Ni är perfekta precis som ni är. Det är skolan och övriga samhället som ska anpassas efter er.

INLEDNING

­ Vilket missfoster hon är. Det måste vara – något fel på henne!

Sofia kryper ihop. Hon vill göra sig osynlig. Hon skyndar förbi. Bort från de som skrattar. Låtsas som att hon inte hört.

Men det svider. Det gör ont i henne.

Mamma och pappa har ljugit. De har sagt att hon duger som hon är. Att just hon är bra. Det är inte sant. Tänk så fel de har. Hon duger inte. Kan inte vara mer fel. Det gör ont att vara Sofia!

7

KAPITEL 1

Sofia känner vinden mot kinden. Sommaren har gått för fort. Det är rast. Hon och bästisen Molly sitter och gungar. Sofia är äldst av dem båda. Hon är åtta och ett halvt år. Molly ska snart fylla åtta.

Det är många barn ute på skolgården.

Sofia och Molly leker själva. Det är Sofia som kommit på leken. Hon hittar alltid på så bra lekar. Nu är gungan ett skepp. De är ute på havet. Fast det vet bara de två. En del barn spelar bandy. Några sparkar fotboll. Två yngre barn leker bredvid. De skrattar och skriker. Det tycker Sofia är jobbigt. Fast hon

9

struntar i dem.

Sofia vill bara leka med Molly.

– Fy, vad jag fryser, suckar Sofia.

– Jag med. Men vet du en rolig sak? frågar Molly.

– Vadå, vad är det som är roligt? undrar Sofia.

– Jo, jag ska åka till Spanien. I två hela veckor.

– Men, skolan då? Ska du inte vara här?

– Nej, det är klart dummer!

Jag ska bada i Spanien!

Sofia brukar aldrig stå still.

Det gör hon nu. Stilla som en staty.

Sofia kommer bli ensam kvar. Vem ska hon gunga med? I två hela veckor. Sofia

10

hatar när Molly är sjuk.

Hatar att vara själv en endaste dag.

Tårarna kommer genast. Fast Sofia inte vill. Molly ser det. Hon lägger armen om henne. Sofia slår bort Mollys arm. Slår bort alldeles för hårt. Så hårt att Molly ramlar av gungan.

Sofia vill inte gråta. Inte nu när någon kan se. Hon studsar av gungan.

Så häftigt att hon snubblar. Det gör henne ännu argare.

Hon rusar över bandyplanen. Det dumma målet står i vägen. Hon sparkar till det. Så hårt att det välter omkull.

– Dumma skitmål! skriker hon.

11

Barnen slutar plötsligt spela bandy. Alla ställer sig och tittar efter Sofia. Så arg har hon aldrig varit förut.

Ibland får hon sina utbrott när något blir fel. Hon är lite konstig, Sofia. Det där var väl onödigt, dumt att sabba målet mitt i matchen!

12

Ena stunden den blyga tjejen. Hon som inte m채rks. N채sta stund v채ldigt arg. Hon som m채rks mycket.

13

Vattnet i toan färgas rosa av alla glada hjärtan.

Sofia spolar, hon är inte det minsta glad. Hon är så arg att toalettlocket spricker.

Sofia vill vara sig själv.

Inte tjejen med adhd. Det är inte lätt. Speciellt inte när hennes bästa vän överger henne. Sofia känner sig ensammast i världen.

ISBN 978-91-7577-386-5

www.idusforlag.se

9 789175 773865