#tillsammans #utanför

CAMILLA GUNNARSSON

#tillsammans #utanfรถr

#tillsammans #utanfรถr

Din fula jävel. Du är så ful så jag v

Grattis på födelsedagen

Allvarligt, ska du verkl

n min bästaste och underbar

CAMILLA GUNNARSSON

ligen ha den där på dig?

Love you! Så sjukt glad att ha dig

#tillsammans #utanför

#tillsammans #utanför Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Camilla Gunnarsson Omslagsmodell: Isabella Slottner Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2016 ISBN: 978-91-7577-373-5

Till alla osynliga.

Och till alla de som inte ser dem.

"Du är inte bara ansvarig för vad du säger, utan även för det du inte säger." av Martin Luther King

Kapitel 1

H

edda och Lovisa skrattar mot mig på Instagram-bilden. Deras ansikten är sommarlovsbruna och deras ljusa hår har blekts ännu ljusare av solen.

Hashtaggarna: #lycka #vänskap #tillsammans passar bilden perfekt.

9

Hedda Grattis på födelsedagen min bästaste och underbaraste Lovisa. Så sjukt glad att ha dig i mitt liv! Galet många roliga minnen vi fått tillsammans och fler ska det bli! #lycka #vänskap #tillsammans Lovisa Tack finaste Hedda! Vi ses imorgon!

Kul att vi hinner träffas innan skolan börjar igen på onsdag! Love you!

Hedda Love you too! Blir skoj att ses!

Härlig läsning. Sånt man blir glad av att läsa. Om man heter Lovisa. Eller Hedda.

10

Det gör inte jag. Jag heter Hilde. Jag är en sån som ingen skriver ”bästaste” eller ”finaste” till.

Jag blir inte mobbad eller retad. Ingen är dum mot mig, men det är som att jag inte riktigt räknas. Inte på riktigt.

Det är inte det att jag inte har några kompisar. Jag har flera som jag kan vara med, i alla fall i skolan, men ingen som skriver hjärtan och love you-meddelanden till mig på Instagram. Ingen som frågar om vi kan ses efter skolan. Ingen som berättar allt för mig, och som jag berättar allt för.

Jag är med lite här och där. Hänger med olika klasskompisar på rasterna. Det är sällan någon frågar mig om jag vill vara med. Det brukar vara jag som får fråga.

11

Oftast får jag ett ja som svar, men det känns trist att alltid vara den som frågar.

Ibland tänker jag att det är som om jag är osynlig. Som att de andra inte ser att jag finns. Inte tänker på att de kan fråga mig om jag vill vara med.

Ibland undrar jag om någon skulle sakna mig om jag inte kom till skolan.

Om jag försvann. Undrar hur länge det skulle ta innan någon saknade mig?

Några dagar? En vecka? En månad? Flera månader? Innan någon skulle reagera och säga: – Men är det inte länge sedan Hilde var här? eller

12

– Är det någon som minns Hilde?

Som gick i vår klass förr?

När slutade hon egentligen? eller – Hilde? Vem är det?

Står hennes namn på klasslistan?

Minns ni någon Hilde?

När vi ska gå på rast står jag ofta i korridoren och känner mig osynlig. Det är inte det att jag vill vara osynlig. Jag vill att någon ska se mig och fråga om jag vill vara med.

Jag hatar att stå där och se folk gå förbi. Se dem prata och skratta och vara upptagna av något, och av varandra.

13

Medan jag själv väntar på någon att våga säga de där orden till: – Får jag vara med er på rasten?

Det gäller att inte se bedjande ut. Inte se ut som att man står där med hjärtat i handen, fast det känns så. Man vill se cool ut. Som att det inte spelar någon roll om man får ett ja eller ett nej. Som att man har massor med folk man kan hänga med. Hur många som helst. Faktiskt.

Att få ett nej är hemskt. Det händer visserligen inte ofta, men det händer. Då gäller det att se riktigt cool ut. Säga: – Det är lugnt. Jag frågar någon annan …, medan man sväljer besvikelsen.

Förnedringen.

Skammen.

14

Jag skäms när någon säger nej. Fast jag inte vet vad jag skäms för.

Om någons BFF, Best Friend Forever, är sjuk kan jag vara populär. När någons bästa vän är borta från skolan, då duger jag plötsligt. Då får jag frågan jag så gärna vill ha: – Vill du vara med mig på rasten?

Och jag svarar alltid ja. Jag är så glad att få vara med. Vara efterfrågad. Fast jag vet att jag bara är reserv. Då gör jag mitt allra bästa för att vara snäll och rolig. Det känns som att det funkar. Som att den andra gillar att vara med mig.

Men sedan kommer bästisen tillbaka och då står jag där i korridoren igen, osynlig och ensam.

15

ngen som kommer att sakna dig.

Hilde känner sig ofta osynlig. Medan klasskompisarna kallar varandra ”bästaste” och ”finaste” på Instagram undrar Hilde om någon skulle sakna henne om hon inte kom till skolan.

Men en dag dyker någon upp och saker börjar förändras ...

En bok om gemenskap och utanförskap i skolkorridorer och på sociala medier.

ISBN 978-91-7577-373-5

www.idusforlag.se

9 789175 773735

Love you! Så sjukt glad att ha dig

Din fula jävel. Du är så ful