Maria Davidsson
Maria Davidsson
Blä för Nadine Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se info@idusforlag.se © Författare och Illustratör: Maria Davidsson Första upplagan Tryckt i Riga, 2018 ISBN: 978-91-7577-929-4
Blä för Nadine Isabell står och gör grimaser framför toalettspegeln. De fulaste miner hon kan. Med den löjligaste röst hon har, säger hon: – Lilla, söta Nadine. Nadine kom till Isabells klass för tre månader sedan. Redan första gången Isabell såg henne blev hon irriterad. Hon tänker tillbaka. Läraren kom in i klassrummet med en självsäker Nadine framför sig. Alla satt helt stilla. Alla tittade de mycket intresserat på den nya flickan. Nadine, hon log med hela ansiktet. Hon sken som en sol.
5
Med mjölkchokladbrun hy och tjockt mörkt hår. Hon log och vinkade med hela handen mot klassen. Vad flinar hon åt hela tiden, tänkte Isabell. Nadine stod stolt och rak i ryggen. Hon nickade och fortsatte att le. Läraren berättade var hon kom ifrån och allt sådant där. Isabell kände sig sur med en gång. Vad är det som är så himla roligt, tänkte hon när Nadine skrattade högt och ljudligt. Nadine, hon som är så mysig och alltid glad. Isabell låter jättefjantig på rösten när hon gör grimaser åt spegelbilden. Hon härmar alla vuxna som är överförtjusta i ”lilla, rara Nadine”. Aldrig någonsin har någon sagt att Isabell är mysig. Nej, hon får bara höra att hon är duktig. Det är ordning och reda med
6
7
Isabell, säger de vuxna. Isabell kan man lita på. Duktiga Isabell. Nadine däremot, hon är söt, härlig och skojig. Det är inte Isabell. Hon är lugn och allvarlig. Redan första rasten blev Nadine kompis med de andra klasskamraterna. Isabell förstod ingenting. Man måste ju lära känna andra barn innan man skrattar och kramar dem, tyckte hon. Nadine gjorde saker som Isabell aldrig sett eller hört någon annan göra. Till exempel så bjöd hon hem alla som ville komma och leka i hennes trädgård. Redan första dagen. Isabell gick inte dit. Det är en sak till också. Nadine är jättekort. Isabell som alltid har varit längst av alla barnen i klassen, känner sig ännu längre nu. Nu när ”lilla mysiga Nadine” går i hennes klass. Isabell är lång, jättelång. Mycket
8
längre än alla andra. Och klumpigare. Så känner hon sig. Duktig och tråkig. När någon är sjuk i skolan är det alltid Isabell som får cykla hem med läxböcker till den. Men om Isabell är sjuk, ja då kommer alltid magistern eller fröken hem med skolböckerna, till henne. Hon tittar allvarligt i spegeln. Isabells hår är ljust. Lite gult och lite vitt. Det är helt rakt och helt blankt. Hela jag är ljus och blek, tycker Isabell. Lång kropp. Fulgult hår, blek hud och tråkig. Nadine däremot, hon är härligt brun och har tjockt hår, där spännena inte ramlar ur frisyren. Och så är hon jätteliten och söt, tycker alla. Alla utom Isabell. I skolan idag pratades det om fotbollsmatchen, som hade varit i söndags. Nadine
9
10
hade gjort tre mål på raken och hennes lag hade så klart vunnit. Till och med killarna i klassen kom fram, log och klappade Nadine på ryggen och sa grattis. Snyggt jobbat, sa de. Isabell har aldrig sett en fotbollsmatch i hela sitt liv. Ännu mindre har hon velat spela fotboll. Hela dagen har hon hört hur fantastisk Nadine hade varit i går. Nu orkar hon inte höra ett enda ord till om den ungen. Isabell begriper inte hur Nadine med de små korta benen kunde springa ifrån motståndarna och göra tre mål. Det är helt obegripligt. – Vad gör du där inne? Det är mamma som ropar från köket. – Är du dålig i magen? – Näää, ropar Isabell argt tillbaka. Mycket argt.
11
Mysiga Nadine. Hon är rolig, hon är söt och … Usch! Isabell kan inte förstå varför alla gillar henne. Nadine skrattar och flamsar hela tiden. Spelar fotboll och annat trams. Och kompisarna hänger med på allt hon hittar på. Ska det vara så här nu?
www.idusforlag.se