Reportage
Aristoteles engagerar än Hur går det till när våra sinnen får information från yttervärlden? Vad består minnen och drömmar av? Och hur kan vi överhuvudtaget veta något? Det var frågor som medeltidens lärde studerade Aristoteles för att få svar på. Nu har forskningsprogrammet Representation och verklighet avslutats där språkforskare och filosofer samarbetat för att förstå, översätta och tillgängliggöra medeltida tolkningar av den store filosofen. ARISTOTELES LEVDE 384–322 f.Kr. och intresserade
sig för i stort sett allting som går att grubbla över, som logik, fysik, zoologi, språk, etik och poetik. Hans originaltexter finns inte bevarade men däremot en väldig mängd handskrivna kopior, som under århundradena efter hans död studerades, kopierades på nytt och samlades i bibliotek. – Väst-Roms fall i slutet av 400-talet innebar dock att all denna kunskap mer eller mindre försvann. Skolorna lades ner, biblioteken skingrades och från det att alla bildade romare behärskade grekiska försvann kunskaperna i språket nästan helt i Västeuropa, berättar Christina Thomsen Thörnqvist, professor i latin och projektledare för forskningsprogrammet.
38
GUJOURNALEN SOMMAR 2020
På 800-talet återuppstod dock intresset för Aristoteles naturfilosofi men till att börja med på en annan plats, i Bagdad. – Samtliga kända texter av Aristoteles översattes på kort tid till arabiska. Översättningar till latin däremot kom inte förrän flera hundra år senare, några via arabiskan. Först 1275 fanns i stort sett alla Aristoteles verk på latin. Idag, när motsättningarna mellan öst och väst är så stora, är det en både fascinerande och rörande insikt att så mycket av det västerländska tankegodset kommer just från den muslimska världen, genom ett månghundraårigt utbyte som båda parter vunnit på. Det var exempelvis araberna som insåg att våra sinnesintryck tolkas i hjärnan, inte i hjärtat, som Aristoteles trodde. Och det var persern Avicenna som löste det svåra tankeproblemet med om man kan påstå något om sådant som inte existerar i verkligheten men som ändå har en benämning. Standardexemplet på ett sådant objekt i den arabiska traditionen var simurghen, en urtida fågel som enligt österländsk mytologi var intellektuellt jämbördig med människan. När Aristoteles väl blivit översatt till latin lästes texterna vid katedralskolorna och universiteten som började etableras under medeltiden. Vid universiteten diskuterades och kommenterades Aristoteles naturfilosofi ytterst ingående och flitigt. Det är kommentarer till
