Bra för hälsa och ekonomi

VACCINATION

– en fråga för samhällsekonomin

Vaccinera eller inte vaccinera? Det är inte bara en medicinskt utan även en samhällsekonomiskt viktig fråga. – Eftersom samhällets resurser är begränsade samtidigt som efterfrågan på hälsa är oändlig gäller det att använda resurserna så att mesta möjliga hälsa tillfaller befolkningen, påpekar Ellen Wolff. Hon har nyligen disputerat med en avhandling i hälsoekonomi, men jobbar samtidigt som hälsoekonom på Folkhälsomyndigheten.

Enligt smittskyddslagen måste tre kriterier uppfyllas för att en smittsam sjukdom ska omfattas av ett nationellt vaccinationsprogram: vaccinationen ska förväntas hindra smittspridning på ett effektivt sätt, vara etiskt hållbar samt samhällsekonomiskt kostnadseffektiv. Men vad innebär det senare? – Vid en analys av kostnadseffektiviteten hos ett vaccinationsprogram jämförs hälsoeffekter och kostnader av två eller fler alternativa program med varandra. De kan även jämföras med att inte vaccinera alls. Det mått man använder för att mäta hälsoeffekter kallas QALY, Quality-Adjusted Life Years. QALY tar hänsyn till hur många extra levnadsår en intervention kan ge, men också livskvaliteten under dessa år.

I sin avhandling har Ellen Wolff tittat på vaccinationer mot HPV (humant papillomvirus), kikhosta, pneumokocker samt vattkoppor vore en bra investering, däremot inte att vaccinera 65-åringar mot bältros. Det är heller inte ekonomiskt fördelaktigt att vaccinera 65-åringar mot pneumokocker, däremot att vaccinera 75-åringar, eftersom de löper hög risk att bli allvarligt sjuka.

Vad tycker då allmänheten om betydelsen av olika vaccinationsprogram? Den sista delen av Ellen Wolffs avhandling presenterar

vattkoppor och bältros. Det var delvis hennes forskningsprojekt om HPV-vaccination till pojkar som låg till grund för att Folkhälsomyndigheten rekommenderade att pojkar skulle inkluderas i det nationella vaccinationsprogrammet. Sedan hösten 2020 erbjuds också pojkar HPV-vaccination.

– Somliga vaccin, exempelvis mot influensa, har effekt med en gång. Andra, som HPV-vaccinet, ges till barn på 11–12 år men skyddar mot cancer som kan uppstå först om kanske femtio år. Det är en utmaning att övertyga beslutsfattare, som förstås måste prioritera bland många viktiga vårdområden, att göra också den sortens investeringar som kan rädda liv på sikt, men som inte ger några större hälsoeffekter i det korta perspektivet.

Ellen Wolffs avhandling visar bland annat att det mest kostnadseffektiva sättet att skydda spädbarn mot kikhosta är vaccination vid exakt 3, 5 och 12 månaders ålder. Att också vaccinera barn mot