forskaren som gillar bildning. Så blev pandemin i medierna

Ensidig mediekritik

Journalistiken var för tam och missade att kritisera den svenska strategin. Det är en slutsats av mediernas coronabevakning. Men hur kommer det sig att inga granskande frågor ställdes kring hur övriga världen agerat och vilka konsekvenser som en lockdown (nedstängning) får?

”MASSIV CORONARAPPORTERING

– men media missade att ställa de kritiska frågorna.” ”När svenska medier teg.” ”Kritisk granskning av strategin dröjde – redaktioner ångrar sig.” De tre föregående meningarna är rubriker saxade ur, i tur och ordning, Göteborgs-Posten, Borås tidning och Journalisten. Samtliga är journalistiska reaktioner på studien Coronapandemin våren 2020 – en undersökning av nyheter och opinion som forskarna Marina Ghersetti och Tomas Odén genomfört på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Studien undersöker rapporteringen i DN, Aftonbladet och Rapport under två faser, från 24 februari till 10 mars, och från 31 mars till 14 april 2020.

– JAG ÄR INTE FÖRVÅNAD över att medierna missade att kritisera den svenska strategin, men det är också intressant att pandemin fick så mycket uppmärksamhet jämfört med tidigare pandemier. Andra nyheter trängdes bort och en del av världen försvann. En annan sak är att nyhetsrapporteringen var tydligt alarmistisk, men faktiskt inte mer alarmistisk än vid svininfluensan och ebolapandemin, säger Marina Ghersetti.

Att det förekom kritik mot den svenska strategin råder det egentligen ingen tvekan om, rapporten tar upp flera exempel, som chefredaktören Peter Wolodarskis och professorn Björn Olsens krav på skarpare åtgärder. Vad som dock lyser med sin frånvaro är kritiken åt andra hållet: granskande, reflekterande och analyserande frågor kring vilka konsekvenser hårdare tag och nedstängningar av samhällen får.

Marina Ghersetti

Journalistikens uppgift är att vrida och vända på perspektiven för att nyansera bilden. Sveriges mildare väg hade ju faktiskt stöd i forskning. Hur kommer det sig att världen i stort reagerade annorlunda?

– Jo, det kanske man skulle ha analyserat mer, säger Marina Ghersetti. Anledningen är väl att ingen kan förneka att vi befinner oss i en pandemi.

Rapporten visar att det främst är journalister, företagare och medicinska experter som kommit till tals i medierna. Experter från andra områden hamnar långt ner på listan. Vad beteendevetare, sociologer, nationalekonomer, statsvetare och andra hade att säga förmedlades knappt. Samtidigt har Folkhälsomyndigheten hela tiden hävdat att de har haft ett bredare perspektiv på folkhälsa än det rent epidemiologiska.

Lyckades medierna förmedla det perspektivet?

– Nej, inte särskilt väl. Under våren fokuserades det på dödstal, överbelastade sjukhus och på äldrevården. Men fokus var på vad som hände i Sverige. På så sätt kan man säga att journalistiken var lite närsynt under våren, säger Marina Ghersetti.

Några djupare analyser gjordes inte ens av våra nordiska grannländers pandemihantering – något hennes kollega, Tomas Odén, vill trycka på. – Norge, Danmark och Finland har lyckats väldigt väl och haft få dödsfall jämfört med Sverige. De här goda exemplen har medierna inte varit skickliga på att ta upp, framför allt inte opinionsjournalistiken. Det tycker vi är olyckligt.

Tomas Odén

De här goda exemplen har medierna inte varit skickliga på att ta upp ...

TOMAS ODÉN

Men kan man dra sådana slutsatser redan nu?

– Jag är ingen medicinsk expert, men det mesta tyder väl ändå på att Sverige kommer att ha ett betydligt högre dödstal än våra grannländer. Men vi har inget slutfacit och det kommer att vara beroende av vilka aspekter man tittar på. Det är möjligt att Sveriges agerande haft andra positiva effekter, det får framtiden utvisa.

Text: Lars Nicklason Foto: Johan Wingborg