Slutar som chef efter 15 år

Lämnar över efter 15 år som prefekt

Det gäller att locka medarbetarna att komma med klagomål, säger Björn Rombach. – Nästan allt vi gör på institutionen har konsekvenser för arbetsmiljön. Därför är det viktigt att få folk engagerade och uppmuntra dem att både påpeka fel och föreslå förbättringar. Efter drygt 15 år som prefekt på Förvaltningshögskolan har han nu lämnat sitt uppdrag.

När Björn Rombach, professor i förvaltningsekonomi, började som prefekt på Förvaltningshögskolan 2006 låg institutionen illa till i arbetsmiljöbarometern. – I en sådan här organisation gör chefen inte så stor skillnad. Varken forskning, samverkan eller utbildning går att påverka särskilt mycket. Alla är vana att jobba självständigt och den samordning som krävs sköts i huvudsak av andra än prefekten.

Men när det gäller arbetsmiljön kan chefen göra skillnad. Och att prefekten inte delegerar det ansvaret till någon annan är viktigt, menar Björn Rombach. – På Förvaltningshögskolan har vi sedan länge en arbetsmiljögrupp som består av prefekt, administrativ chef, två arbetsmiljöombud, likabehandlingsrepresentant och studentrepresentant. Gruppen har varit något av en ledningsgrupp eftersom arbetsmiljöfrågor är nyckeln till nästan allt annat som sker vid en institution. Vi gör årliga arbetsmiljöenkäter som alltid följs upp, vi uppmuntrar medarbetarna att klaga och försöker ge dem allt de vill ha. För höj och sänkbara bord, ståmattor och värmeelement kostar ju egentligen ingenting jämfört med vad det kostar att ha en medarbetare anställd.

Också att göra arbetsplatsen trivsam är betydelsefullt, menar Björn Rombach. – En del vill ha sociala aktiviteter med

Björn Rombach menar att en bra arbetsmiljö underlättar inom många andra områden också.

Något jag lärt mig genom åren är dock att orsak och lösning inte måste hänga ihop.

BJÖRN ROMBACH

fettisdagsbullar, julklappar och bowling. Andra uppskattar inte alls sådant utan önskar istället papperstidningar till morgonkaffet och möjlighet att jobba ifred. Vi har genom åren gjort vad vi kan för att alla ska få som de vill.

Den fysiska arbetsmiljön går ofta att ordna utan större problem. Men den psykosociala miljön är svårare, påpekar Björn Rombach. – Somliga akademiker tror att den nödvändiga uppgiften att vara kritisk är detsamma som att vara otrevlig. De här personerna är inte lätta att hantera men man får inte ge upp, utan föra en ständig dialog. Syftet med kritik är ju aldrig att vara elak utan istället att bidra till att exempelvis en text blir så bra som det bara går.

Det händer också att medarbetare mår dåligt av skäl som är svåra att förstå eller komma åt. – Något jag lärt mig genom åren är dock att orsak och lösning inte måste hänga ihop. En medarbetare som har svårhanterliga problem kan återfå energi exempelvis genom nya arbetsuppgifter. Det kanske inte var arbetet som var orsaken till svårigheterna, men nya yrkesutmaningar kan ändå ge kraft att gå vidare.

Förutom arbetsmiljö har Björn Rombach engagerat sig för institutionens forskning och forskarutbildning.

– När jag kom till Förvaltningshögskolan 1996 fanns här flera bra utbildningar med god koppling till omvärlden. Men forskningen var eftersatt. Eftersom våra utbildningar är breda med inslag från en mängd olika fält går det knappast att ha forskning om allt vi undervisar om. Men undan för undan har vi ändå breddat forskningsanknytningen ordentligt. Alla lärare forskar. Det viktiga begreppet ”kompletta miljöer” handlar för mig inte om att ha tre olika sorters personal – lärare, forskare och personal som arbetar med samverkan – utan om att de lärare en student möter ska ha forskat inom sitt undervisningsområde och gärna också ha erfarenhet från verkligheten därute.

Sedan 1 januari har Björn Rombach lämnat över prefektrollen till Vicki Johansson, professor i offentlig förvaltning. Det innebär dock inte att han går i pension.

– Nej, att bara sluta efter att ha haft ett chefsuppdrag i många år vore nog inte så klokt. Jag har ett par år kvar till pensionen som jag bland annat tänker ägna åt att skriva böcker. I maj utkommer en bok om allt man behöver veta om döden och jag håller också på med en bok om styrning och kontroll av sjukvården.

Dessutom hoppas han få tid över att skriva något som helt faller utanför ramen för offentlig förvaltning. Han har tidigare skrivit en barnbok. Kanhända är det dags för en deckare …, funderar han. Men så hoppas han också få mer tid för familj, vänner, promenader och trädgårdsarbete.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Björn Rombach

Titel: Professor i förvaltningsekonomi. Aktuell: Slutar som prefekt på Förvaltningshögskolan efter att ha haft uppdraget sedan 2006. Bor: Med familjen i Hässelby och övernattar i Olskroken. Familj: Lyckligt gift med Merja sedan 1983. Urval av böcker: Res pyramiderna, Metaforernas tyranni (båda tillsammans med Östen Ohlsson), Fiktiva förebilder (tillsammans med Rolf Solli), Tidens tecken, Tjänstemannen i skönlitteraturen (båda tillsammans med Anders Björnsson), Andra hjälpen. Allt du behöver veta för att skriva en uppsats (med Carina Abrahamson Löfström), barnboken Ut och cykla! Övriga intressen: Cykling, trädgård, familjen.

Hallå där,

EMMA LEIFLER, univer

sitetsadjunkt vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession.

Du har skrivit boken Praktisk inkludering. Vad handlar den om?

– Praktisk inkludering handlar om hur en lärmiljö kan anpassas med utgångspunkt i det man vet skapar goda möjligheter för lärande. Fokus ligger på elever med större stödbehov.

Till vilka vänder sig boken?

– Den vänder sig till lärarstudenter, särskilt med tanke på det nya examensmålet för lärarutbildning när det gäller mer kunskap om neuropsykiatriska diagnoser. Men den kan också vara användbar för yrkesverksamma pedagoger.

Finns det något särskilt du vill lyfta fram i boken?

– Min forskning är tvärvetenskaplig och boken visar hur två fält, pedagogik och psykologi, kan berika varandra. På så sätt kan man skapa kunskap för att göra skolan till en plats där alla barn och unga trivs och får just det stöd de behöver.