100 år av göteborgsk kvinnokamp.

Kvinnohistorisk uppslagsbok

En uppslagsbok över den göteborgska kvinnorörelsen under drygt 100 år, så skulle man kunna sammanfatta antologin Att ge upp har inte övervägts. – Syftet med boken är att sprida kunskap om vår historia, få igång ett samtal om demokratin samt uppmuntra fler att höja sina röster för att höras, förklarar redaktören Lisbeth Stenberg.

Huvudfokus för den 470-sidiga boken är den mängd organisationer och grupperingar som kvinnor i Göteborg genom åren varit aktiva i. 26 författare har bidragit till boken men ändå finns mycket kvar att berätta, förklarar Lisbeth Stenberg, docent i litteraturvetenskap. – Som redaktör måste man skära ner och strama upp och det har inte varit så lätt. Bland annat hade jag gärna velat ha med mer om kulturens stora betydelse för kvinnorörelsen men det fick helt enkelt inte plats. Musik, teater och andra former av kultur har vi istället lyft fram genom olika arrangemang när vi presenterat boken.

Rösträttskampen var förstås central för kvinnorörelsen; Frigga Carlberg, under 19 år ordförande i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, medverkade bland annat till Sveriges första och enda rösträttsdemonstration, vilken gick av stapeln i Göteborg 1918. – Men kvinnokampen handlade också om rätt till utbildning och till högre ämbeten. Ibland har det gått trögt, den första prästvigningen av en kvinna i Göteborg skedde exempelvis först 1992.

Ett exempel på hur kvinnors och mäns rättigheter kunde ställas mot varandra var lärarlönerna som vid folkskolans införande 1842 var lika för män och kvinnor. 1906 höjdes dock männens löner med argumentet att de var familjeförsörjare.

Men män kunde också kämpa på samma sida som kvinnorna, påpekar Lisbeth Stenberg. – Bland annat var S. A. Hedlund, Göteborgs förste kvinnosaksman, engagerad i en rad frihets- och rättighetsfrågor, som han tog upp i sin egenskap av vänsterliberal riksdagsman samt huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han var också nära vän till Fredrika Bremer och engagerade sig för flickors rätt till utbildning. En del i det arbetet var bildandet av Göteborgs fria akademi som så småningom utvecklades till Göteborgs högskola. Också hans döttrar var politiskt aktiva och medverkade exempelvis 1882 till bildandet av Sköldmön, Sveriges första kvinnliga gymnastikförening.

Vid sidan av rösträtt var rätten till den egna kroppen en av kvinnorörelsens viktigaste frågor, berättar Viveka Enander, universitetslektor i socialt arbete.

– När en kvinna sade ja till äktenskap upphörde i princip hennes rätt till den egna kroppen, då våldtäkt inom äktenskapet inte var kriminaliserat och inte ens fanns som begrepp. Först på 1970-talet, under ”den andra vågens feminism”, började det bli möjligt att sätta ord på olika erfarenheter av övergrepp.

Debatten om sexuellt våld exploderade med Sexualbrottsutredningen 1976, berättar Ninni Carlsson, universitetslektor i socialt arbete. – Utredningen föreslog en drastisk avdramatisering av sexuellt våld, med sänkta straff, sänkta åldersgränser samt att kvinnan skulle göras medansva-

Ninni Carlsson är en av medförfattarna till boken.

Nytt GU-sigill? Förslaget är skapat av Marie Falksten.

rig för våldtäkt. Reaktionerna blev enorma. Tretton organisationer som representerade en halv miljon kvinnor, med Grupp 8 i täten, uppvaktade justitieminister Lennart Geijer som bokstavligt talat kastade utredningen i papperskorgen.

Två år senare bildades i Göteborg Sveriges första kvinnojour, Kvinnohusets krisjour. Den skulle följas av flera andra, som Kvinnojouren ADA och Kvinnohuset Kassandra, där Viveka Enander varit aktiv. Ninni Carlsson var med och startade Kvinnojouren Stödcentrum BEDA 1995.

I sin doktorsavhandling Avslöjandets tid (2009), som bland annat bygger på intervjuer med utsatta kvinnor, visar hon att debatterna från 1976 var historiskt helt avgörande för möjligheterna att tänka på, tala om och bearbeta sexuella övergrepp i Sverige. – Exakt samma erfarenheter såg jag när #Metoo bröt ut. Kvinnor sade då nästan ordagrant vad dem jag intervjuat sagt. Det offentliga samtalet gjorde det igen tillåtet och möjligt att bli medveten om och tala om egna erfarenheter. 1970-talet var också den tid då feministisk konst provocerade fram debatt. Till de mest uppmärksammade utställningarna i Göteborg hörde Livegen – Eget Liv, berättar Eva Zetterman, docent i konst- och bildvetenskap. – Bland annat ingick en målning av Benedicte Bergmann som föreställde en förlossning men också en stor binda som hängde i taket, kollektivt gjord av alla medverkande konstnärer.

Andra utställningar var Verkligheten sätter spår, där textilier för första gången fick status som bildkonst, Moderskap–modersmyt–mänskoskap med en fruktbarhetsgudinna i papier maché samt den tvärkonstvetenskapliga Häxkraft.

Hur kvinnor med bakgrund i ett annat land organiserar sig idag har Ulla Björnberg, professor i sociologi, skrivit om. – De föreningar jag undersökt har som syfte att skapa möten,

Lisbeth Stenberg är redaktör för Att ge upp har inte övervägts.

minska utanförskapet samt stötta och stärka medlemmarnas självbestämmande. Många vill bli bättre på svenska men också lära sig förstå det svenska samhället; somliga kvinnor känner exempelvis inte till att familjen får bidrag, eftersom det är mannen som sköter all ekonomi. Föreningarna stöttar också kvinnor som vill ut i arbetslivet.

Ett exempel på en internationell förening, som också finns i Göteborg är Teenage Mothers Empowerment Organization, där den göteborgska grenen startade 2015 av en barnmorska från Uganda. – Andra exempel är föreningen Fjärilen, med medlemmar från olika länder i Mellanöstern, som arrangerar kurser om hälsa, språk men också om våld, samt Lex femme, en telefon- och juristjour som erbjuder stöd och rådgivning på närmare 40 språk.

Kvinnokamp har förstås också bedrivits i universitetsvärlden, exempelvis vid Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning som startade 1978, berättar Lisbeth Stenberg. – Föreningen gav bland annat ut tidskriften Tvärtanten med

Bland annat ingick en målning av Benedicte Bergmann som föreställde en förlossning.

EVA ZETTERMAN omslag av Marie Falksten. Hon skapade också en ännu inte antagen logga för GU, som föreställer en kvinnlig hällristningsfigur.

Eva Lundgren

Fakta

Antologin Att ge upp har inte övervägts handlar om kvinnokamp i Göteborg under drygt hundra år. Hela 26 författare medverkar, redaktör är Lisbeth Stenberg och förlaget är Makadam. Stiftelsen Anna Ahrenbergs fond samt Mary von Sydows, född Wijk, donationsfond har finansierat.