4 minute read
Etikprövning krångligt i onödan?
Försvårar forskning
Finns det en risk att etikprövningslagen hindrar viktig forskning?
Det menar i varje fall flera forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. De önskar ett enklare förfarande samt mer relevant etikprövning inom sina områden.
MAGDALENA NORDIN är docent i religionssociologi. Hon berättar att i princip all hennes forskning måste etikprövas. Det innebär bland annat att alla deltagares samtycke i projektet måste dokumenteras. Det enklaste och säkraste sättet är genom skriftlig information samt skriftligt samtycke. – Om jag exempelvis vill göra en telefonintervju, måste jag först skicka information samt samtyckesblankett till deltagaren och sedan be deltagaren skicka tillbaka det signerade dokumentet. Jag blir alltså tvungen att hantera personuppgifterna namn och adress, något som jag inte alls är intresserad av eftersom jag forskar om religion som samhällsfenomen. Etikprövningslagen motverkar därmed sitt syfte, att skydda människors personliga identitet; det hade ju varit mycket mindre integritetskränkande att ge muntlig information och få ett muntligt medgivande, något som gick före 2004, då den nuvarande etikprövningslagen trädde i kraft. Hanteringen innebär dessutom extra arbete för mig, men också, vilket är allvarligare, extra besvär för den person som helt gratis ställer upp på intervju. Jag har varit med om att deltagare hoppat av projekt, antingen för att de uppfattat situationen som alltför krånglig eller för att de inte vill skriva på ett dokument.
Att göra en etikprövning tar tid. Också att få svar från Etikprövningsmyndigheten, EPM, kan ta ett par månader. – Dessutom kostar etikprövningen 5 000 kronor samt därtill en extra avgift på 2 000 kronor vid eventuell ändringsansökan. För ett stort projekt som sträcker sig över flera år är det kanske inga större hinder. Men för en liten pilotstudie inom humaniora, där kanske en handfull personer ska intervjuas, kan en fördröjning på flera månader vara det som gör att studien inte blir av; det finns ju alltid annat intressant som institutionen kan satsa på.
CAMILLA BRUDIN BORG är universitetslektor i litteraturvetenskap. Hon är engagerad i ett medborgarforskningsprojekt där allmänheten uppmanas att anonymt skicka in utopiska berättelser om framtiden. – Först fick vi information om att etikprövning med utgångspunkt i reglerna för GDPR inte behövdes. Men efter kontakt med Stockholms universitets expert visade det sig att motsatsen var fallet: eftersom deltagarna skriver fritt om framtiden går det inte att garantera att de inte
lämnar identifierbara personuppgifter, och då måste forskningen etikprövas.
Alla som gör en etikprövning ska fylla i ett dokument som innehåller en mängd standardfrågor, bland annat om djurförsök, vävnadsprover och bieffekter. – Det är tydligt att dokumentet är gjort för medicinsk forskning. För oss humanister blir ansökan onödigt krånglig och tidskrävande.
CAMILLA BRUDIN BORG menar dels att GU borde satsa mer på att tillhandahålla experter inom både etikprövning och GDPR som stöttar forskarna. – Men det jag skulle önska ännu mer är en nationell översyn över vad dagens etikprövning får för konsekvenser. Hindrar den mer experimentell forskning som inte följer en särskild mall? Avstår forskare från att utforska viktiga områden som de misstänker kan vara krångliga att etikpröva? Det är ju i så fall allvarligt, poängen med etikprövning kan inte vara att försvåra forskning.
Göran Larsson, prodekan på Humanistiska fakulteten, berättar att fakulteten arbetar aktivt med att stärka kompetensen kring etikprövning, främst bland nyantagna doktorander. – Till våren kommer etikfrågor även att ingå som ett obligatoriskt moment för alla handledare och examinatorer vid ett utbildningstillfälle som vänder sig till alla som arbetar med forskarutbildningsfrågor vid fakulteten. Sedan ett par år tillbaka har vi också en fakultetsgemensam etikkurs på 7,5 poäng för doktorander, där etikprövning ingår som ett moment.
GÖRAN LARSSON medger att särskilt fältforskning och observationer kan vara svåra att få in i färdiga formulär. – Men det är inget skäl att avstå, istället kan man fråga en mer erfaren kollega till råds. Dessutom kräver allt fler finansiärer etikprövning, inte minst inom EU, vilket är ytterligare ett skäl att sätta sig in i etikprövningsproceduren.
Också Jonas Emanuelsson, föreståndare för Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, menar att etikprövningsproceduren vid första anblicken tycks komplicerad.
– MEN JAG rekommenderar ändå alla som forskar om människor att göra en etikprövning, inte minst för att det är en bra övning att fundera över sitt projekt: Vilka data genereras inom studien och ger vi verkligen rätt och utförlig information till deltagarna? Även en studie som inte måste etikprövas kan vinna på att få ett rådgivande yttrande från EPM.
Jonas Emanuelsson håller med om att proceduren främst tycks anpassad för medicinsk forskning. – Men skiljelinjen kanske snarare går mellan forskning som hanterar kvantitativa data och explorativt kvalitativ forskning, där man först efter en inledande studie vet exakt vilka frågor som kommer att ställas i intervjuer och enkäter.
PETER KORP, universitetslektor i idrottsvetenskap, har suttit i en av EPM:s bedömargrupper sedan 2014. Han påpekar att
Camilla Brudin Borg vill ha en nationell översyn över etikprövningsproceduren.
MAGDALENA NORDIN myndighetens arbete bygger på kollegial granskning. Bedömningarna görs således av forskare som representerar olika slags vetenskaplig kompetens. Också representanter för allmänheten finns med.
– DET SOM bedömargruppen tittar på är bland annat syfte, genomförande, datahantering, hur försökspersonerna väljs ut samt nytta och risker. Särskild vikt läggs vid hur deltagarna i studien informeras. Det gäller att vara tydlig när man fyller i formuläret, men det går också att förklara att det handlar om en pilot eller en explorativ studie där alla frågor ännu inte är exakt formulerade.
Att etikprövningen främst är anpassad till medicin förklarar Peter Korp med att det är inom det området de flesta prövningar görs. – Vid EPM i Göteborg finns två avdelningar för medicinsk forskning och endast en som är gemensam för alla andra områden, och i den ingår dessutom omvårdnadsforskning. Jag är själv sociolog och har gjort flera etikprövningar där även jag