En söndagskväll i Tillberga. Av Bertil Blomme

En söndagskväll i Tillberga

Av Bertil Blomme Texten är ett utdrag ur artikeln Stockholm-Västerås-Bergslagens järnvägar SWB. Tidigare publicerad i Årsskrift 1985 för Västmanlands läns museum och Västmanlands Fornminnesförening.

”Tillberga var SWB:s mest framträdande övergångsstation. I synnerhet gällde detta persontrafiken. Här sammanstrålade linjerna från Stockholm, Ludvika, Köping och Sala och hit drogs tågen gruppvis från de olika linjerna för att korrespondera i omedelbara och anpassade anslutningar åt respektive håll.

Minnesrika är också händelserna, då snälltågsgrupperna möttes vid denna SWB-banas verkliga riktpunkt för hela persontågsplanen… Alla tidtabeller för ordinarie såväl som för extratåg lades med omsorg så, att kapacitetsramen vid Tillberga icke rubbades…

Vi ska försöka fånga en minnesbild av situationen vid Tillberga en vintrig söndagskväll någon gång på 20-talet... På spår ett står tåg nummer 2. Några minuter är kvar till avgångstid… Växlingsarbetet med tågets sammansättning är just avslutat. Detta har bestått i att Örebro-Hallsbergs-Köpings och Eskilstunavagnarna som ankommit i tåg nr 12, hämtats på spår fyra och sammankopplats med Ludvikadelen. Snälltåg nr 2 Tillberga-Stockholm är därmed färdigbildat.

På expeditionen är också en febril verksamhet. Tre telegrafister är i tjänst och de fem telegrafapparaterna tickar oavbrutet med omväxlande anrop, sändning och mottagning av telegraftext. Morseapparaternas mottagningsmekanismer är stämda i så att säga olika tonarter. Detta för att telegrafisterna i sin avlyssning, skall kunna avgöra på vilken eller vilka av apparaterna som anropen till Tillberga kommer.

Emellanåt kommer stationsföreståndaren in, tar en titt på tågtidjournalen för att kollationera att ”klart” för det ena eller andra tåget inhämtats från respektive tåganmälningsstation. …

Vid en disk innanför expeditionsdörren står konduktörerna, iförda sina prydliga syrtuter, vars kragar är kantade med smala silvergaloner och byxorna försedda med revärer av samma silvermaterial. Alla har ett och samma ärende, att få sin för tåget gällande vagnslista kompletterad i enlighet med tågets förändrade sammansättning. När de fått sitt ärende uträttat förvarar de vagnslistan i ett på syrtutens ärmar befintligt uppslag, enkom tillverkat för ändamålet.

I all denna arbetsiver … pågår il- och resgodsomlastningen tågen emellan. Eftersom det är vinter och före har man kälkar, som skjuts på de lediga utrymmena mellan plattformarna, också handtrallor används, som skjuts på spårstumparna intill tågen. Även postverkets personal har mycket att bestyra. Från och till de olika postvagnarna sker en intensiv postutväxling.

På de smala träplattformarna skyndar folk till och från olika tågbyten. Resandefrekvensen är hög. Samtliga tåg är överfyllda, vilket också trängseln på plattformarna vittnar. Många skall till järnvägsrestaurangen för att som ett angenämt avbrott i resan få avnjuta det berömda matbordet. Till bilden hör också konduktörerna, som skyndar till och från väntsalens och restauranglokalernas dörrar, där utrop görs eller har gjorts angående de olika tågens avgång. Som ett sista arbetsmoment före varje tågs avgång går dessa tågtjänstemän var och en utefter sitt tåg och ropar ”tag plats”, samtidigt som han stänger vagnens grindar. ….”

Interiör av expeditionen i Arboga stationshus på 1940-talet. Foto: Lennart Nilsson. Bildkälla: Järnvägsmuseet. Stins Färhne i Tillberga ger signal för avgång år 1944. Foto: A Blomquist, SJ. Bildkälla: Järnvägsmuseet.

Stationssamhället Av Hans Ohlsson

År 1875 kan man räkna som födelseår för Tillberga stationssamhälle. Det året byggdes stationshuset i Tillberga. Industrierna i Bergslagen hade tröttnat på att ha hamnat utanför de stambanor som byggts och SWB, Stockholm-Westerås-Bergslagens Jernvägs AB bildades.

Meningen var att dra en järnvägslinje från Stockholm till en punkt vid Sevalla kyrka och därifrån grena ut ett spår till Ängelsberg och ett till Västerås - Köping. Nu blev det inte så utan knutpunkten flyttades och kom att ligga mellan Tillberga och Hubbo kyrkor. Där möttes linjerna mellan Stockholm – Ludvika – Sala - Västerås.

Järnvägen byggdes igenom en renodlad jordbruksbygd som nu fick släppa till mark för de spår som skulle läggas ut. Kring stationen växte nu ett samhälle upp med fastigheter, affärer, post, konditorier och ett mejeri.